Jag har ju ett stort engagemang för att svensk livsmedelsproduktion ska växa. Jag lider när den under 25 år har backat med ca en tredjedel och importen av mat istället ökat från 25 procent av konsumtionen till snart 50 procent. Visserligen har under samma tid det ekologiska jordbruket ökat från 0,2 procent av produktionen till nu 4-5 procent, men den ökningen är ju liten i förhållande till en väldiga importökningen.
Jag har stor respekt för ekojordbruket som ett gott miljöalternativ, men jag menar att även det svenska jordbruk som står för 95 procent av produktionen är ett bra miljöalternativ. Däremot importmat kommer långt efter eftersom där miljöhänsyn och djurskydd är lite lägre och eftersom importmat inte bidrar till några av de svenska miljömålen, t ex biologisk mångfald, hävda betesmarkerna eller sluta kretsloppen.
Jag har märkt under min tid i Miljö- och jordbruksutskottet att det är ett stort fokus på att öka ekoproduktionen, medan det faktum att jordbruket i sin helhet "flyttar ut" inte ägnas några djupare analyser.
Min slutsats är att om inte huvudfokus ändras till hur det vanliga miljövänliga jordbruket ska kunna konkurrera bättre med importmaten så kommer importökningen bara att fortsätta. Självfallet ska den viktiga ekonischen ha fortsatt stöd efter sina miljöfördelar men vi måste förstå att det är tufft för barnfamiljer och även kanske kommuner att övergå stort till eko när merpriset är ca 30-60 procent, högre ju större andel ekomaten står för.
För att få uppmärksamhet kring detta har jag tvingats att höja tonläget och ta till rätt drastiska formuleringar, vilket jag skrivit mycket om här på bloggen, här och här och här och här och här.
Nu senast har jag skrivit en debattartikel med kritik mot Socialdemokraterna som vill fördubbla ekoekoarealen och andelen ekomat i offentlig sektor till 30 procent. Jag har sagt att man nästan överträffar Miljöpartiet i en flumradikal jordbrukspolitik. (MPs vision är ju 100 procent eko och kraftigt ökade stöd till ekoproduktionen).
Problemet med MPs vision är utöver att produktionen sjunker med kanske 40 procent (i en värld där det behövs en fördubbling till år 2060) och att maten blir 30-60 procent dyrare är att samtidigt som eko ökar så kommer importen att fortsätta att vinna terräng på det dominerande miljövänliga svenska jordbrukets bekostnad, vilket försämrar miljö- och djurskydd samt hotar våra svenska miljömål.
Svenska Livsmedelsarbetareförbundet ser sina jobb försvinna utomlands och är starkt kritiska till socialdemokraternas ensidiga ekofokus.
Matilda Ernkrans (S) är ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott och ställde i riksdagens frågestund igår en fråga till Lena Ek om hon delade min uppfattning att "mer ekologiskt är flum", som hon formulerade det. Miljöministern blev möjligen överraskad men svarade bra, som ju även jag anser, att både ekonischen och det vanliga miljövänliga jordbruket har sina givna roller.
Det som bekymrar mig är att S tydligen inte uppfattat kärnan i min kritik, att för att kunna stå emot importmaten och ta tillbaka marknadsandelar så måste huvudfokus flyttas till det vanliga miljövänliga jordbruket. När S trots begynnande svårigheter att avsätta en del ekoprodukter vill fördubbla ambitionerna behåller man sitt huvudfokus på eko samt riskerar att prispressande överskott kan uppstå som i så fall hårt kan drabba dagens ekolantbruk, samtidigt som jordbruket i sin helhet minskar och livsmedelsindustrin fortsätter att flytta ut.
Jag har stor respekt för ekojordbruket som ett gott miljöalternativ, men jag menar att även det svenska jordbruk som står för 95 procent av produktionen är ett bra miljöalternativ. Däremot importmat kommer långt efter eftersom där miljöhänsyn och djurskydd är lite lägre och eftersom importmat inte bidrar till några av de svenska miljömålen, t ex biologisk mångfald, hävda betesmarkerna eller sluta kretsloppen.
Jag har märkt under min tid i Miljö- och jordbruksutskottet att det är ett stort fokus på att öka ekoproduktionen, medan det faktum att jordbruket i sin helhet "flyttar ut" inte ägnas några djupare analyser.
Min slutsats är att om inte huvudfokus ändras till hur det vanliga miljövänliga jordbruket ska kunna konkurrera bättre med importmaten så kommer importökningen bara att fortsätta. Självfallet ska den viktiga ekonischen ha fortsatt stöd efter sina miljöfördelar men vi måste förstå att det är tufft för barnfamiljer och även kanske kommuner att övergå stort till eko när merpriset är ca 30-60 procent, högre ju större andel ekomaten står för.
För att få uppmärksamhet kring detta har jag tvingats att höja tonläget och ta till rätt drastiska formuleringar, vilket jag skrivit mycket om här på bloggen, här och här och här och här och här.
Nu senast har jag skrivit en debattartikel med kritik mot Socialdemokraterna som vill fördubbla ekoekoarealen och andelen ekomat i offentlig sektor till 30 procent. Jag har sagt att man nästan överträffar Miljöpartiet i en flumradikal jordbrukspolitik. (MPs vision är ju 100 procent eko och kraftigt ökade stöd till ekoproduktionen).
Problemet med MPs vision är utöver att produktionen sjunker med kanske 40 procent (i en värld där det behövs en fördubbling till år 2060) och att maten blir 30-60 procent dyrare är att samtidigt som eko ökar så kommer importen att fortsätta att vinna terräng på det dominerande miljövänliga svenska jordbrukets bekostnad, vilket försämrar miljö- och djurskydd samt hotar våra svenska miljömål.
Svenska Livsmedelsarbetareförbundet ser sina jobb försvinna utomlands och är starkt kritiska till socialdemokraternas ensidiga ekofokus.
Matilda Ernkrans (S) är ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott och ställde i riksdagens frågestund igår en fråga till Lena Ek om hon delade min uppfattning att "mer ekologiskt är flum", som hon formulerade det. Miljöministern blev möjligen överraskad men svarade bra, som ju även jag anser, att både ekonischen och det vanliga miljövänliga jordbruket har sina givna roller.
Det som bekymrar mig är att S tydligen inte uppfattat kärnan i min kritik, att för att kunna stå emot importmaten och ta tillbaka marknadsandelar så måste huvudfokus flyttas till det vanliga miljövänliga jordbruket. När S trots begynnande svårigheter att avsätta en del ekoprodukter vill fördubbla ambitionerna behåller man sitt huvudfokus på eko samt riskerar att prispressande överskott kan uppstå som i så fall hårt kan drabba dagens ekolantbruk, samtidigt som jordbruket i sin helhet minskar och livsmedelsindustrin fortsätter att flytta ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar