fredag, juli 20, 2012

10.000 kommersiella bärplockare från utlandet, räcker bären?

Jag har belyst problematiken med allt fler som kommersiellt vill plocka bär i de svenska skogarna från andra länder, i dagsläget främst från Thailand och Bulgarien.

Jag har gjort det i dessa 3 blogg inlägg där de två första innehåller länkar till de flesta relevanta artiklar i media i frågan, som rätt väl speglar bekymren med hur man ska ställa sig ortsbefolkningens oro respektive bärplockarnas situation.

I mitt andra blogginlägg i slutet intervjuar Dagens Eko Maria som nog redovisar sakläget rätt bra, de allra flesta är fattiga bulgarer (och romer) som kommit för att plocka och tjäna pengar, men att en liten del - "några" - utfört kriminella handlingar.

Uppenbart är, tycker jag, att utvecklingen aktualiserar en diskussion om den svenska allemansrätten och dess gränser i en allt mindre värld.

Wikipedia redovisar rätt väl, skulle jag tro, allemansrättens utveckling i framförallt de nordiska länderna, och anger också att debatten växer om dess gränser när den alltmer kommersialiseras.

Den har växt fram som en sedvanerätt för i första hand lokalbefolkningen att fritt röra sig i skog och mark och även plocka bär och svamp, i första hand för husbehov kanske. I Sverige har rätten skrivits in i grundlagen (regeringsformen) genom formuleringen att "alla ska ha tillgång till naturen genom allemansrätten".

Vad avser då "alla"?  Är det lokalbefolkningen, är det svenska medborgare, är det alla EU-medborgare eller är det alla från hela världen som kommer till Sverige?

Jag skulle tro att det avser alla från hela världen som vistas i Sverige, faktiskt. Det är ju en sak att vandra i skog och mark, att tillsammans med familjen kanske övernatta någon natt och att plocka bär och svamp i begränsad omfattning.

Det är något annat om 10.000 människor reser långväga ifrån till Sverige i hopp om att kunna utnyttja allemansrätten till kommersialiserad bärplockning i flera månader. Det komplicerar ytterligare om man är beroende för sin dagliga försörjning att kunna sälja bär och inte har resurser att övernatta på campingplatser och liknande.

Medborgare från länder utanför EU måste ha tillfälliga arbetstillstånd för att få komma hit och kommersiellt plocka bär. (Men var går gränsen mellan hobbyplockning och kommersiell plockning, och hur kan det kontrolleras?). Ca 5.500 främst thailändare har beviljats sådana tillstånd i år. De garanteras också en minimilön av bäruppköparna, vad jag förstår, vilket har tillkommit efter stora problem tidigare år.

Sedan några år växer också antalet främst bulgarer som kommer hit, ofta tillika romer, som ofta lever under utsatta och fattiga förhållanden i sitt hemland.

Ryktet har spridit sig om möjligheten att fritt plocka bär och på några månader tjäna ett antal tiotal tusen kronor. Hur många har i år kommit till Sverige? Uppenbarligen har runt 500 enbart kommit till lägerplatserna kring Mehedeby i en enda kommun, Tierp. Om det är 10 gånger så många i hela Norrland  är det 5.000 stycken som rest till Sverige. Det kanske är mindre, det kanske är mer.

Eftersom EU-medborgare fritt får resa i unionen och arbeta utan tillstånd upp till 3 månader behövs inga tillstånd, och uppenbarligen är det många av dem som har rätt lösa kontakter med bäruppköpare, eller avtal i andra eller tredje hand - kanske - med dem de reser med där kanske bara några förhandlar med en bäruppköpare.

Detta kan vid dålig bärtillgång, på grund av t ex dåligt bärår eller för hård konkurrens om bären, leda till stora bekymmer och en desperat situation för de vars pengar tagit slut och som måste ha mat, drivmedel och övernattning samt pengar till hemresan.

Uppenbarligen borde de som kommer för att kommersiellt plocka bär från andra EU-länder ha samma avtal och inkomstgaranti med bäruppköpare som utomeuropeiska bärplockare. Om detta är möjligt att reglera torde vara tveksamt men bör diskuteras.

Sedan återstår frågan om allemansrättens gränser när den kommersialiseras som ju sker vad gäller bärplockningen.

Är det t ex rimligt att sedvanerätten utvidgas till att omfatta alla från hela världen som kommersiellt vill plocka bär i Sverige? Eller om det nu "bara" är EUs 500 miljoner som har den rätten, kan konkurrensen och belastningen bli för stor? Eller tål skogar och skogsvägar alla intresserade kommersiella bärplockare, sätter tillgången och konkurrensen gränser som på egen hand reglerar det hela?

Jag är inte säker på det, och jag hoppas på en konstruktiv debatt. Mitt bidrag kommer bl a att bli en motion till riksdagen i höst.

Några länkar till: Inger Fredriksson, riksdagsledamot emeritus, ledare från Expressen och DN, Tommy Innala, VD för ett stort bäruppköparföretag, bedömer att infrastrukturen klarar 4.000 bärplockare mot de 10-15.000 som nu anländer, 300 bärplockare i bussar vid Ödeshög.


Skicka en kommentar