Jag har nog inte hämtat mig än efter att ha läst oppositionens budgetförslag om försvaret.
Vänsterpartiet överraskar tyvärr inte, nästan 15 miljarder vill man spara på försvaret under mandatperioden, en "slakt" med förödande konsekvenser om den - gud förbjude - skulle få gemomföras. Våra internationella engagemanag i spillror liksom försvarets moderna vapensystem. Värnplikten ska byggas ut samtidigt som resurserna minskar. Jag har ställt frågan om rekryterna ska möta en ev. fiende med gevär istället för med moderna vapen.
Miljöpartiet skriver ändå genomarbetade och intressanta motioner, även om även de vill skära ner försvaret med nära 7 miljarder kr mer än regeringen fram till nästa val. Och märk väl, att då innebär regeringens förslag att man sparar 2 miljarder under mandatperioden relativt årets budget. Alltså v 17 miljarder och mp 9 miljarder under mandatperioden jämfört med om dagens nivå behållits.
Men så det mest intressanta, socialdemokraterna. Som med den nya partiledaren i spetsen begärt partiledaröverläggningar eftersom regeringen överger samförståndet i försvarspolitiken genom att utan föregående säkerhetsanalyser "skära ner" försvaret med sammantaget 2 miljarder de kommande tre åren. En kritik som nu slår tillbaka med full kraft.
Socialdemokraterna anvisar i konsekvensens namn 350 mkr mer än regeringen för 2008. Men för 2009 och 2010 vill man utan de analyser man kräver av regeringen själva skära ner försvaret med 7,5 miljarder kr mer än regeringen, dvs med 9,5 miljarder kr jämfört med idag. Man överträffar miljöpartiet i nedskärningar.....
Det är är mycket allvarligt för försvaret, och för Sverige. Centerpartiet har ju alltid arbetat för ett brett samförstånd i dessa frågor, som ju handlar om vårt lands säkerhet. Vi samarbetade med socialdemokraterna i många år, och sedan 2004 inom alliansen, när socialdemokraterna valde att hålla ihop med v och mp istället. Skillnaden i 2004 års försvarsbeslut mellan alliansen och dåvarande regeringen (med stöd av v och mp..!), var 400 mkr.
Förra året behöll socialdemokraterna denna skillnad gentemot alliansregeringen, och ville inte öka våra internationella insatser som regeringen. MP och v blommade däremot ut i nedskärningar med många miljarder med v som obestridd "värsting".
Mot denna bakgrund, dvs dels s tidigare mer sansade politik och dels deras krav på analyser innan besparingar görs, är det fullständigt obegripligt hur man nu kan vilja skära ner det svenska försvaret med över 9 miljarder fram till 2010, mer än vad miljöpartiet vill.
Man hänvisar lite slappt till att kostnaderna för inköpen av JAS Gripen minskar framöver,och det är ju korrekt. Men försvaret består ju av så många fler förmågor och vapensystem, och vill man plötsligt skära ner 7 miljarder så drabbas naturligtvis en rad av dessa. S talar så väl om den svenska försvarsindustrin i sin budgetmotion samtidigt som man vill dra ner inköpen av försvarsmateriel mer än miljöpartiet......
Det är möjligt att s är ovana vid att lägga oppositonsbudgetar och står helt handfallna utan tillgång till det regeringskansli man varit så bortskämda med att ha innehaft. Ingen vidare kvalitetsstämpling på deras oppositionspolitik i så fall.
Och dessa 7 miljarder har ju naturligtvis använts i att t ex höja A-kassan eller andra löften...
Det är tungt och trist att se s tappa fotfästet i försvarspolitiken, och det är inte bra för Sverige.
Jag hoppas att den här försvarsbudgeten för s är någon sorts olycksfall i arbetet och att deras faktiska budgetsiffor förändras under hösten...
lördag, oktober 13, 2007
tisdag, oktober 09, 2007
Mot en samlad allians står...?
Peter Ericsson, miljöpartiet, säger som det är i dagens Svenska Dagblad. Det är bra. Liksom också att det rödgröna alternativet vittrar sönder:
"Vänsterpartiet då?
–Jag är osäker på var vänstern står och vad de vill. Det låter som om de tänker driva en valrörelse bara på återställare. Det är oklart om de ens vill vara med i ett sådant här regeringsalternativ.
I flera opinionsmätningar har s och mp på egen hand starkare stöd än regeringen, och Peter Eriksson tror att en koalition utan det forna samarbetspartiet vänsterpartiet kan ha större möjligheter att vinna väljarnas gunst 2010.
–Vänsterpartiet känns lite bakåtsträvande och gammalmodigt.
Lars Ohly är ”ganska trevlig”. Men det var ett misstag att så länge kalla sig kommunist, enligt Peter Eriksson.
–Och jag blev uppriktigt chockad när jag fick höra att han grät när Berlinmuren föll. En sådan lyckodag för Europa. Då är det något som är lite konstigt."
"Vänsterpartiet då?
–Jag är osäker på var vänstern står och vad de vill. Det låter som om de tänker driva en valrörelse bara på återställare. Det är oklart om de ens vill vara med i ett sådant här regeringsalternativ.
I flera opinionsmätningar har s och mp på egen hand starkare stöd än regeringen, och Peter Eriksson tror att en koalition utan det forna samarbetspartiet vänsterpartiet kan ha större möjligheter att vinna väljarnas gunst 2010.
–Vänsterpartiet känns lite bakåtsträvande och gammalmodigt.
Lars Ohly är ”ganska trevlig”. Men det var ett misstag att så länge kalla sig kommunist, enligt Peter Eriksson.
–Och jag blev uppriktigt chockad när jag fick höra att han grät när Berlinmuren föll. En sådan lyckodag för Europa. Då är det något som är lite konstigt."
måndag, oktober 08, 2007
betryckt...
Alla fruktansvärda sanslösa medvetna massmord på vanliga människor -civila - i Irak och Afghanistan, med död och lemlästning och omätbart lidande, till trots, så tar man väl så illa av sig av hemskheter på närmare håll, i Sverige.
* Två skjutna tonåringar i Rödeby, en död, en svårt skadad. Dessförinnan en mardrömstillvaro för familjen där mannen nu är anhållen för mord, med månader av attacker och allt mer stegrad mobbning av den lätt handikappade sonen och av hela familjen. När man läser listan på händelser, internet- och telefonhot, inte kan ha brevlåda osv begriper man inte varför inte samhället - Polis, social myndigheter, grannar - gripit in.
* En tonåring mördad i Stockholm av 5-6 st likåldriga tonåringar som i ett bråk under någon halvminut slagit ner mordoffret och sparkat honom till döds.
* En fredlig älgjägare i Jämtland och hans hund döda efter sannolikt överfall av en björn. En tragedi lika stor för den dödade och dennes närstående, men inte präglad av människans aggressioner och gruppmobbning. Utan av den biologiska mångfalden i Jämtland i form av en björn.
* Två skjutna tonåringar i Rödeby, en död, en svårt skadad. Dessförinnan en mardrömstillvaro för familjen där mannen nu är anhållen för mord, med månader av attacker och allt mer stegrad mobbning av den lätt handikappade sonen och av hela familjen. När man läser listan på händelser, internet- och telefonhot, inte kan ha brevlåda osv begriper man inte varför inte samhället - Polis, social myndigheter, grannar - gripit in.
* En tonåring mördad i Stockholm av 5-6 st likåldriga tonåringar som i ett bråk under någon halvminut slagit ner mordoffret och sparkat honom till döds.
* En fredlig älgjägare i Jämtland och hans hund döda efter sannolikt överfall av en björn. En tragedi lika stor för den dödade och dennes närstående, men inte präglad av människans aggressioner och gruppmobbning. Utan av den biologiska mångfalden i Jämtland i form av en björn.
fredag, oktober 05, 2007
En opposition i spillror, också på försvaret!
Igår presenterade vänsterpartiet sin alternativa budgetmotion. Socialdemokraterna och miljöpartiet lägger fram sina idag.
- Oppositionens regeringsalternativ ligger i spillror. Ta bara det svenska försvaret. Vänsterpartiet vill slakta försvarsindustrin, och därmed tusentals jobb, genom väldiga bantningar och genom att försvåra export av försvarsmateriel. Socialdemokraterna påstår istället att de vill värna svensk försvarsindustri.
Samtidigt vill vänsterpartiet utöka antalet totalförsvarspliktiga. Är det med gevär och inte med dagens moderna vapen som Sverige ska försvaras, enligt vänsterpartiet?, undrar Staffan Danielsson i en kommentar.
Nu har s och mps budgetar kommit. Mycket märkligt. Vänsterpartiet vill alltså utan några säkerhetspolitiska analyser slakta försvaret genom nedragningar inom några år på 5-6 miljarder. Socialdemokraterna kritiserar regeringen för att ta ställning till vissa besparingar på nivån knappt en miljard kr inom 3 år utan att försvarsberedningens analyser är klara.
Men samma socialdemokrater föreslår utan tillgång till de analyser man efterlyser att försvarsbudgeten år 2010 ska bantas med 4.500 milj kr...
De krav man ställer på regeringens försiktiga besparingar - att avvakta - gäller uppenbarligen inte för de egna grovt tillyxade mångmiljardbeloppen.
Anmärkningsvärt är också att miljöpartiet närmast framstår som mycket försvarsvänliga jämfört med vänsterpartiets och socialdemokraternas budgetslakt, med sin "futtiga" 3-miljardersbantning år 2010...
Socialdemokraterna ordar mycket i sin motion om försvarsindustrins stora betydels för vår säkerhet och med stora sysselsättnings- och spin off-effekter. Javisst! Men hur kan man samtidigt utan analyser skära bort 4.500 milj kr år 2010 (och 3.000 milj kr 2009)??!
- Oppositionens regeringsalternativ ligger i spillror. Ta bara det svenska försvaret. Vänsterpartiet vill slakta försvarsindustrin, och därmed tusentals jobb, genom väldiga bantningar och genom att försvåra export av försvarsmateriel. Socialdemokraterna påstår istället att de vill värna svensk försvarsindustri.
Samtidigt vill vänsterpartiet utöka antalet totalförsvarspliktiga. Är det med gevär och inte med dagens moderna vapen som Sverige ska försvaras, enligt vänsterpartiet?, undrar Staffan Danielsson i en kommentar.
Nu har s och mps budgetar kommit. Mycket märkligt. Vänsterpartiet vill alltså utan några säkerhetspolitiska analyser slakta försvaret genom nedragningar inom några år på 5-6 miljarder. Socialdemokraterna kritiserar regeringen för att ta ställning till vissa besparingar på nivån knappt en miljard kr inom 3 år utan att försvarsberedningens analyser är klara.
Men samma socialdemokrater föreslår utan tillgång till de analyser man efterlyser att försvarsbudgeten år 2010 ska bantas med 4.500 milj kr...
De krav man ställer på regeringens försiktiga besparingar - att avvakta - gäller uppenbarligen inte för de egna grovt tillyxade mångmiljardbeloppen.
Anmärkningsvärt är också att miljöpartiet närmast framstår som mycket försvarsvänliga jämfört med vänsterpartiets och socialdemokraternas budgetslakt, med sin "futtiga" 3-miljardersbantning år 2010...
Socialdemokraterna ordar mycket i sin motion om försvarsindustrins stora betydels för vår säkerhet och med stora sysselsättnings- och spin off-effekter. Javisst! Men hur kan man samtidigt utan analyser skära bort 4.500 milj kr år 2010 (och 3.000 milj kr 2009)??!
fredag, september 28, 2007
axplock mina motioner!
Kort om motioner som jag avser att lämna in under den allmänna motionstiden:
• Rätt till dödshjälp och livstestamente
” En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället tvingar en döende människa kvar på plågans bädd, eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.”
• Äger föräldrar sina barns kroppar?
” Självfallet bör kulturella och religiösa sedvänjor bemötas med respekt, men det finns gränser för vad som ett modernt samhälle kan acceptera. Därför är den svenska lagstiftningen mot kvinnlig omskärelse mycket bra, liksom att Sverige driver frågan internationellt. Men det är också följdriktigt att förbudet mot omskärelse av omyndiga utsträcks till att omfatta även omskärelse av pojkar. ”
• Bygglov även vid buller och hästar
”Låt oss ta några exempel. I socknarna Bankekind, Vårdsberg, Askeby och Landeryd med omnejd utanför Linköping bor det några tusen människor i små tätorter och på landsbygden. Flygplanen från Saab-flygfältet går upp och ner över dessa bygder. Samhällets ”döda hand” över dessa områden kan rätt enkelt lyftas undan genom så kallade avtalsservitut, vilka förs in i fastighetsregistret och ålägger fastigheten och varje ny ägare vartefter att tåla de störningar som fanns vid byggtillfället. I ett slag undanröjs de risker som staten och den miljöstörande verksamheten vill förhindra, men utan att man behöver till varje pris förhindra själva byggnationen!”
• Mer augustisemester
”Det finns en del goda argument för att våra sommarsemestrar bör förskjutas i riktning mot augusti. ”
• Utvidgad rätt till gemensamt äldreboende
” Vi föreslår mot denna bakgrund att socialtjänstlagen och den kommande värdighetsgarantin utformas så att kommunerna får en vidgad skyldighet att erbjuda olika äldreboenden så att tillgången ska kunna möta de äldres efterfrågan.”
• Världsvid deklaration mot terrorvåld
” Ett sådant här initiativ befrämjar en internationell och nödvändig dialog om dagens fruktansvärda och ohållbara situation. Det är bra att länder, världsreligioner och organisationer uppfordras till att ta ställning till de terrordåd som fortlöpande sker, och detta kan göra avtryck i den internationella debatten.
• MoBil handsfree
” Med hänvisning till vårt sunda förnuft och till ett stort antal länders åsikt i vår omvärld så föreslår vi att riksdagen ger regeringen tillkänna att utreda och föreslå ett regelverk vid bilkörning som kräver att föraren vid telefonering inte använder händerna under samtalet.”
• Översyn av den svenska modellen”
” Vi har många ”heliga” svenska modeller i Sverige, varav en är vår långa tradition med påstått ”oberoende” myndigheter. Vi är rätt unika i världen med vårt system, men sannolikt har säkert vi mera rätt än andra länder som har fel. Ändå finns det anledning att ibland lyfta upp den här frågan till diskussion och för ev förändringar, vilket har skett regelbundet under förra seklet. Vi föreslår därför att riksdagen uppmanar regeringen att se över den här frågan och återkomma till riksdagen med resultaten av denna analys.
• Rätt till dödshjälp och livstestamente
” En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället tvingar en döende människa kvar på plågans bädd, eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.”
• Äger föräldrar sina barns kroppar?
” Självfallet bör kulturella och religiösa sedvänjor bemötas med respekt, men det finns gränser för vad som ett modernt samhälle kan acceptera. Därför är den svenska lagstiftningen mot kvinnlig omskärelse mycket bra, liksom att Sverige driver frågan internationellt. Men det är också följdriktigt att förbudet mot omskärelse av omyndiga utsträcks till att omfatta även omskärelse av pojkar. ”
• Bygglov även vid buller och hästar
”Låt oss ta några exempel. I socknarna Bankekind, Vårdsberg, Askeby och Landeryd med omnejd utanför Linköping bor det några tusen människor i små tätorter och på landsbygden. Flygplanen från Saab-flygfältet går upp och ner över dessa bygder. Samhällets ”döda hand” över dessa områden kan rätt enkelt lyftas undan genom så kallade avtalsservitut, vilka förs in i fastighetsregistret och ålägger fastigheten och varje ny ägare vartefter att tåla de störningar som fanns vid byggtillfället. I ett slag undanröjs de risker som staten och den miljöstörande verksamheten vill förhindra, men utan att man behöver till varje pris förhindra själva byggnationen!”
• Mer augustisemester
”Det finns en del goda argument för att våra sommarsemestrar bör förskjutas i riktning mot augusti. ”
• Utvidgad rätt till gemensamt äldreboende
” Vi föreslår mot denna bakgrund att socialtjänstlagen och den kommande värdighetsgarantin utformas så att kommunerna får en vidgad skyldighet att erbjuda olika äldreboenden så att tillgången ska kunna möta de äldres efterfrågan.”
• Världsvid deklaration mot terrorvåld
” Ett sådant här initiativ befrämjar en internationell och nödvändig dialog om dagens fruktansvärda och ohållbara situation. Det är bra att länder, världsreligioner och organisationer uppfordras till att ta ställning till de terrordåd som fortlöpande sker, och detta kan göra avtryck i den internationella debatten.
• MoBil handsfree
” Med hänvisning till vårt sunda förnuft och till ett stort antal länders åsikt i vår omvärld så föreslår vi att riksdagen ger regeringen tillkänna att utreda och föreslå ett regelverk vid bilkörning som kräver att föraren vid telefonering inte använder händerna under samtalet.”
• Översyn av den svenska modellen”
” Vi har många ”heliga” svenska modeller i Sverige, varav en är vår långa tradition med påstått ”oberoende” myndigheter. Vi är rätt unika i världen med vårt system, men sannolikt har säkert vi mera rätt än andra länder som har fel. Ändå finns det anledning att ibland lyfta upp den här frågan till diskussion och för ev förändringar, vilket har skett regelbundet under förra seklet. Vi föreslår därför att riksdagen uppmanar regeringen att se över den här frågan och återkomma till riksdagen med resultaten av denna analys.
tisdag, september 25, 2007
Mer augustisemester!
Ok, då, här är en annan intressant motion, som jag och Johan Linander tänker aktualisera!
Mer augustisemester!
Förslag till riksdagen
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att analysera utvecklingen mot allt senare sommarlov och semestrar och behovet av ev samordning och åtgärder
Motivering
Den gamla industrisemestern, då fabriken stängde 4 veckor i juli, ligger i dödsryckningar. Allt fler semestrar senare. Näringslivet vill ofta att vi ska ta ledigt i takt med Europa, och många tycker att det är riktigt bra.
Volvo Construction Equipment med 4.500 anställda hade sin huvudsemester i år från den 16 juli till den 12 augusti, vilket är senare än förr i tiden.
Vi borde egentligen stänga senare, kunderna väger tyngst för oss, säger en representant för företaget.
SCB bekräftar utvecklingen. I fjol hade 1,2 miljoner människor semester i augusti, nästan en fördubbling mot för tio år sedan.
– Det är en naturlig följd av den ökade globaliseringen. Vi anpassar oss till övriga världen och i de flesta andra länder har man senare semester, säger Johanna Danielsson på analysföretaget Kairos Future.
Företag som arbetar internationellt måste hålla öppet i juli, och då skjuts semestern upp. Men det svenska samhället fortsätter att fokusera på industrisemestern – vilket ställer till problem när allt fler turister kommer hit. Ute i landet kan det vara svårt att hitta evenemang, öppna museer och kaféer i slutet av augusti.
Är utvecklingen mot senare semestrar bra eller inte? Bör staten befrämja den, motarbeta den eller inte bry sig.
Det finns en del goda argument för att våra sommarsemestrar bör förskjutas i riktning mot augusti.
Sveriges kontakter med övriga länder i Europa blir ständigt allt tätare. Det underlättar om sommarledigheten i både näringsliv och den offentliga sektorn sker mer som i övriga länder.
Klimatförändringarna gör successivt att augusti även i Sverige blir allt varmare. Redan idag är vattnet ofta varmare och vädret väl så stabilt som i juli.
Ett senare slut på sommarledigheten minskar tiden mellan semesterslut och novembermörker.
Naturligtvis finns det även motargument, t ex att det är mindre semesterkonkurrens på kontinenten i juli än i augusti.
En positiv utveckling är sannolikt att semestrarna sprids över en längre tid under sommaren, flexibelt från juni till och med augusti.
Vi menar att den här frågan är viktig och att staten har ett ansvar för att följa den och välja hur man ska agera. Självfallet är semesterns förläggning en fråga mellan arbetsmarknadens partner. Staten och dess myndigheter och bolag, och kommuner och landsting, kan dock ha anledning att överväga frågan om hur semestrarna bör spridas ut.
Skollagen stadgar att sommarlovet ska vara i juni, juli eller augusti. Kommunerna bestämmer lokalt de exakta tiderna, vilket är bra. Även här finns en tydlig tendens mot senare sommarlov. I Norge bestämmer staten sommarlovets början och slut, och man överväger att senarelägga det med några veckor.
Tendens är således rätt entydig, och vi anser den positiv. Vi föreslår att regeringen gör en samlad analys över dessa frågor och den utveckling som är på gång, i samråd med kommuner och landsting och arbetsmarknadens parter, och bedömer om staten bör agera för att underlätta eller påverka och i så fall hur.
Stockholm den 24 september 2007
Staffan Danielsson (c)
Johan Linander (c)
Mer augustisemester!
Förslag till riksdagen
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att analysera utvecklingen mot allt senare sommarlov och semestrar och behovet av ev samordning och åtgärder
Motivering
Den gamla industrisemestern, då fabriken stängde 4 veckor i juli, ligger i dödsryckningar. Allt fler semestrar senare. Näringslivet vill ofta att vi ska ta ledigt i takt med Europa, och många tycker att det är riktigt bra.
Volvo Construction Equipment med 4.500 anställda hade sin huvudsemester i år från den 16 juli till den 12 augusti, vilket är senare än förr i tiden.
Vi borde egentligen stänga senare, kunderna väger tyngst för oss, säger en representant för företaget.
SCB bekräftar utvecklingen. I fjol hade 1,2 miljoner människor semester i augusti, nästan en fördubbling mot för tio år sedan.
– Det är en naturlig följd av den ökade globaliseringen. Vi anpassar oss till övriga världen och i de flesta andra länder har man senare semester, säger Johanna Danielsson på analysföretaget Kairos Future.
Företag som arbetar internationellt måste hålla öppet i juli, och då skjuts semestern upp. Men det svenska samhället fortsätter att fokusera på industrisemestern – vilket ställer till problem när allt fler turister kommer hit. Ute i landet kan det vara svårt att hitta evenemang, öppna museer och kaféer i slutet av augusti.
Är utvecklingen mot senare semestrar bra eller inte? Bör staten befrämja den, motarbeta den eller inte bry sig.
Det finns en del goda argument för att våra sommarsemestrar bör förskjutas i riktning mot augusti.
Sveriges kontakter med övriga länder i Europa blir ständigt allt tätare. Det underlättar om sommarledigheten i både näringsliv och den offentliga sektorn sker mer som i övriga länder.
Klimatförändringarna gör successivt att augusti även i Sverige blir allt varmare. Redan idag är vattnet ofta varmare och vädret väl så stabilt som i juli.
Ett senare slut på sommarledigheten minskar tiden mellan semesterslut och novembermörker.
Naturligtvis finns det även motargument, t ex att det är mindre semesterkonkurrens på kontinenten i juli än i augusti.
En positiv utveckling är sannolikt att semestrarna sprids över en längre tid under sommaren, flexibelt från juni till och med augusti.
Vi menar att den här frågan är viktig och att staten har ett ansvar för att följa den och välja hur man ska agera. Självfallet är semesterns förläggning en fråga mellan arbetsmarknadens partner. Staten och dess myndigheter och bolag, och kommuner och landsting, kan dock ha anledning att överväga frågan om hur semestrarna bör spridas ut.
Skollagen stadgar att sommarlovet ska vara i juni, juli eller augusti. Kommunerna bestämmer lokalt de exakta tiderna, vilket är bra. Även här finns en tydlig tendens mot senare sommarlov. I Norge bestämmer staten sommarlovets början och slut, och man överväger att senarelägga det med några veckor.
Tendens är således rätt entydig, och vi anser den positiv. Vi föreslår att regeringen gör en samlad analys över dessa frågor och den utveckling som är på gång, i samråd med kommuner och landsting och arbetsmarknadens parter, och bedömer om staten bör agera för att underlätta eller påverka och i så fall hur.
Stockholm den 24 september 2007
Staffan Danielsson (c)
Johan Linander (c)
söndag, september 23, 2007
första motionen -rätt till dödshjälp och livstestamente!
Ni skriver vi motioner, ofta alldeles för många....i vart fall de andra...I opposition skrev jag några år nog runt 30 motioner, i majoritet förra året minskades det till dryga tio. I år får vi se, naturligen kan jag arbeta mera inifrån genom bättre kontakter med regeringen vilket minskar motionsbehovet mycket. Samtidigt är en motion en möjlighet att föra vidare tankar och förslag från mina väljare och mig, som sedan måste behandlas av utskottet och riksdagen (låt vara att de formellt sett regelmässigt avslås, dock kan de ändå göra avtryck).
Här är kärnan i min långa första motion till årets riksdag, en motion lagd med mycket stort allvar;
SvD 19 oktober 2005; artikel av Anna-Lena HaverdahI;
” sex år levde han som fånge i sin egen totalförlamade kropp. Nu är han död. I lördags fick 35-årige Joakim Alpgård hjälp att ta sitt liv på Dignitas självmordsklinik i Zürich."
SvD; "Han berättar om sitt senaste besök hos neurologen:
– Läkaren sa, nu Mats har du ingen vanlig MS längre. Nu är den progressiv. För mig är nästa steg ryggläge och sedan blir det svårare och svårare att andas. Vem fan vill ligga så?
Han pratar stötvis. Muskulaturen i tungan är delvis förtvinad av sjukdomen, konsonanterna och vokalerna stockar sig i munnen. Jag får ofta be honom prova en gång till, litet långsammare, så att jag förstår.
Ett år har gått sedan Mats för första gången hörde talas om den schweiziska självmordskliniken Dignitas.
– Jag läste en artikel och kände direkt att jag ville dit. Ännu så länge är jag klar i huvudet och kan fatta mina egna beslut. Vem vet hur det är om ett år eller två."
SvD 4 nov 2003, ur en artikel av Gunilla von Hall;
” Den 19-årige Vincent Humbert totalförlamas och blir blind och stum efter en bilolycka. Ändå lyckas han med handtryckningar skriva en bok om att få dö i ett land där dödshjälp är strikt förbjuden - och till sist blir det som han vill. Förra veckan började rättvisans kvarnar mala i vad som blivit känt som "Humbert-affären", en tragedi som fängslar Frankrike.
På väg hem en septemberkväll 2000 kör 19-åriga Vincent Humbert av vägen. Kraschen är svår, och Vincent blir liggande i koma i nio månader.
När han vaknar upp går den fasansfulla sanningen upp för honom: han är totalförlamad, kan varken prata, se eller känna smaker och lukter. Hörseln är nästan borta. Det enda han har i behåll är en väl fungerande hjärna.
Elin Timander, uppsats på nätet;"Nästan 70 % av svenskarna anser att aktiv dödshjälp ska tillåtas för dem som själva önskar det. Det visar en Sifo-undersökning som Svenska Dagbladet låtit göra. Knappt 20 % säger nej och 13 % är tveksamma av de tusen svenskar i skilda åldrar som har tillfrågats. I politiken är dödshjälpfrågan verkligen tabulagd. Det är inget parti som förespråkar aktiv dödshjälp i sitt program. Det är heller inget parti som tar riktig ställning i frågan och man kan ju fråga sig varför. I Sifoundersökningen visar det dock att moderaterna är klart mer positivt inställda än de som röstar på centerpartiet.”
Citaten ovan tar plats men ger en bild av varför jag landar i slutsatsen att vi idag – år 2007 – mycket allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att förneka dessa möjligheter för dem som i specifika situationer vill ha möjlighet till detta tar staten på sig ett mycket stort ansvar. Jag är också fullt medveten om det stora ansvaret för staten/riksdagen/oss ledamöter om vi efter utredning landar i de förslag jag vill ha mycket allvarligt övervägda.
En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället tvingar en döende människa kvar på plågans bädd, eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.
En undersökning av Svenska Landstingsförbundet har visat att tre av fyra tillfrågade var för dödshjälp. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bl a medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.
Enligt gällande lag har en patient rätt att avstå från en föreslagen medicinsk behandling. Problem uppstår i livets slutskede då patienten inte längre är kontaktbar. I det läget bör en tidigare dokumenterad viljeyttring få föra patientens talan.
En sådan juridiskt bindande viljeyttring ska garantera rättstryggheten för både patient och läkare. Detta bör omgående utredas.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
Här är kärnan i min långa första motion till årets riksdag, en motion lagd med mycket stort allvar;
SvD 19 oktober 2005; artikel av Anna-Lena HaverdahI;
” sex år levde han som fånge i sin egen totalförlamade kropp. Nu är han död. I lördags fick 35-årige Joakim Alpgård hjälp att ta sitt liv på Dignitas självmordsklinik i Zürich."
SvD; "Han berättar om sitt senaste besök hos neurologen:
– Läkaren sa, nu Mats har du ingen vanlig MS längre. Nu är den progressiv. För mig är nästa steg ryggläge och sedan blir det svårare och svårare att andas. Vem fan vill ligga så?
Han pratar stötvis. Muskulaturen i tungan är delvis förtvinad av sjukdomen, konsonanterna och vokalerna stockar sig i munnen. Jag får ofta be honom prova en gång till, litet långsammare, så att jag förstår.
Ett år har gått sedan Mats för första gången hörde talas om den schweiziska självmordskliniken Dignitas.
– Jag läste en artikel och kände direkt att jag ville dit. Ännu så länge är jag klar i huvudet och kan fatta mina egna beslut. Vem vet hur det är om ett år eller två."
SvD 4 nov 2003, ur en artikel av Gunilla von Hall;
” Den 19-årige Vincent Humbert totalförlamas och blir blind och stum efter en bilolycka. Ändå lyckas han med handtryckningar skriva en bok om att få dö i ett land där dödshjälp är strikt förbjuden - och till sist blir det som han vill. Förra veckan började rättvisans kvarnar mala i vad som blivit känt som "Humbert-affären", en tragedi som fängslar Frankrike.
På väg hem en septemberkväll 2000 kör 19-åriga Vincent Humbert av vägen. Kraschen är svår, och Vincent blir liggande i koma i nio månader.
När han vaknar upp går den fasansfulla sanningen upp för honom: han är totalförlamad, kan varken prata, se eller känna smaker och lukter. Hörseln är nästan borta. Det enda han har i behåll är en väl fungerande hjärna.
Elin Timander, uppsats på nätet;"Nästan 70 % av svenskarna anser att aktiv dödshjälp ska tillåtas för dem som själva önskar det. Det visar en Sifo-undersökning som Svenska Dagbladet låtit göra. Knappt 20 % säger nej och 13 % är tveksamma av de tusen svenskar i skilda åldrar som har tillfrågats. I politiken är dödshjälpfrågan verkligen tabulagd. Det är inget parti som förespråkar aktiv dödshjälp i sitt program. Det är heller inget parti som tar riktig ställning i frågan och man kan ju fråga sig varför. I Sifoundersökningen visar det dock att moderaterna är klart mer positivt inställda än de som röstar på centerpartiet.”
Citaten ovan tar plats men ger en bild av varför jag landar i slutsatsen att vi idag – år 2007 – mycket allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att förneka dessa möjligheter för dem som i specifika situationer vill ha möjlighet till detta tar staten på sig ett mycket stort ansvar. Jag är också fullt medveten om det stora ansvaret för staten/riksdagen/oss ledamöter om vi efter utredning landar i de förslag jag vill ha mycket allvarligt övervägda.
En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället tvingar en döende människa kvar på plågans bädd, eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.
En undersökning av Svenska Landstingsförbundet har visat att tre av fyra tillfrågade var för dödshjälp. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bl a medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.
Enligt gällande lag har en patient rätt att avstå från en föreslagen medicinsk behandling. Problem uppstår i livets slutskede då patienten inte längre är kontaktbar. I det läget bör en tidigare dokumenterad viljeyttring få föra patientens talan.
En sådan juridiskt bindande viljeyttring ska garantera rättstryggheten för både patient och läkare. Detta bör omgående utredas.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
torsdag, september 20, 2007
Tuff och modig regering
En stark, offensiv och bra statsbudget, tycker jag. Med en stark svensk ekonomi och en fortsatt offensiv för fler jobb och färre utanförskap.
Social-Per Nuder gjorde maximalt av att vi i högkonjunktur minskar deltidsstämplingen med A-kassa, trots att det är uppenbart att det är lätt att vara nöjd med halvtid och inkomst 90 procent av heltid ändå. Och nu finns ju verkligen goda möjligheter att söka heltid med hjälp av jobbtillväxten och de olika nystartsjobben.
S var inne på detta för några år sedan enligt miljöpartiet, trots att Per Nuder blånekar.
Dagens eko i P1 hade en lång intervju med en familj på Essingen, som kunde varit tagen ur en s-valfilm; med ledande frågor om det inte kändes trist att få mer i netto på de svagares bekostnad, och om de inte kunde tänka sig att avstå detta till förmån för de svaga i samhället. Något av regeringens helhetssyn i budgeten redovisades knappast, kanske mkt kort, men sedan flera minuters s-propaganda. Vi vet ju var många journalister har sina hjärterötter, och ibland märks det ovanligt oförblommerat.
Jag tror att regeringen gör helt rätt, utmanar den socialdemokratiska hegemonin på problemformuleringsområdet sedan så länge, genomför den helt nödvändiga nydaning av politiken som Sverige så väl behöver, och som redan börjar ge goda resultat. Visst naggas en del ersättningar och förmåner i kanten eller avskaffas, men Sverige har alltfort ett av världens mest generösa ersättningssystem vad gäller a-kassa och sjukförsäkring mm, vilket är bra.
Nu genomförs förändringarna, de får verka några år och så får valet handla om vad som har skett och hur Sverige ser ut år 2010. Jag är stor optimist, faktiskt.
Läs gärna Barbro Hedwalls krönika i dagens DN (web) om sin besvikelse och upprördhet över Per Nuders kamp för allas rätt att erhålla a-kassa med goda villkor, gärna så många som möjligt nästan, istället för att minska utanförskapet och skapa fler jobb. Här.
href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=694894">
Social-Per Nuder gjorde maximalt av att vi i högkonjunktur minskar deltidsstämplingen med A-kassa, trots att det är uppenbart att det är lätt att vara nöjd med halvtid och inkomst 90 procent av heltid ändå. Och nu finns ju verkligen goda möjligheter att söka heltid med hjälp av jobbtillväxten och de olika nystartsjobben.
S var inne på detta för några år sedan enligt miljöpartiet, trots att Per Nuder blånekar.
Dagens eko i P1 hade en lång intervju med en familj på Essingen, som kunde varit tagen ur en s-valfilm; med ledande frågor om det inte kändes trist att få mer i netto på de svagares bekostnad, och om de inte kunde tänka sig att avstå detta till förmån för de svaga i samhället. Något av regeringens helhetssyn i budgeten redovisades knappast, kanske mkt kort, men sedan flera minuters s-propaganda. Vi vet ju var många journalister har sina hjärterötter, och ibland märks det ovanligt oförblommerat.
Jag tror att regeringen gör helt rätt, utmanar den socialdemokratiska hegemonin på problemformuleringsområdet sedan så länge, genomför den helt nödvändiga nydaning av politiken som Sverige så väl behöver, och som redan börjar ge goda resultat. Visst naggas en del ersättningar och förmåner i kanten eller avskaffas, men Sverige har alltfort ett av världens mest generösa ersättningssystem vad gäller a-kassa och sjukförsäkring mm, vilket är bra.
Nu genomförs förändringarna, de får verka några år och så får valet handla om vad som har skett och hur Sverige ser ut år 2010. Jag är stor optimist, faktiskt.
Läs gärna Barbro Hedwalls krönika i dagens DN (web) om sin besvikelse och upprördhet över Per Nuders kamp för allas rätt att erhålla a-kassa med goda villkor, gärna så många som möjligt nästan, istället för att minska utanförskapet och skapa fler jobb. Här.
href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=694894">
tisdag, september 18, 2007
Iman al Haqq förtydligar sig
Jodå, riksdagens högtidliga öppnade var stilfullt som vanligt. Samlingen i Storkyrkan var välbesökt med kungafamiljen i spetsen, med predikan av domprost Åke Bonnier, sång på hebreiska av en judisk kantor och textläsning på arabiska ur koranen av Imam al Haqq.
Jag hade bestämt mig för att delta liksom tidigare, det är en bra början på riksdagsåret i linje med vår tradition och våra värderingar. Jag tänkte inte låta mig störas av imamens medverkan.
Imamen hade också i några media - Eskilstunakuriren bl a , han bor där - beklagat den "olycksaliga intervjun" i paraplyprojektet. Visserligen hade han sagt det som lades i hans mun, men han hade främst avsett att redovisa hur man i många muslimska länder tänker i dessa frågor. Muslimer i Sverige bör däremot anpassa sig mera till svenska synsätt i dessa frågor, menade imamen.
Ja, det är ju ett steg framåt, bra. Det finns dock anledning att fortsätta dialogen med imamen.
Det är viktigt att Sverige internationellt - och vi alla i vår egen debatt - av all kraft arbetar för att motverka medeltida fundamentalistiska strömningar; sharialagar, mannens överhöghet osv, och för att vi ska skilja mellan politik och religion.
Jag hade bestämt mig för att delta liksom tidigare, det är en bra början på riksdagsåret i linje med vår tradition och våra värderingar. Jag tänkte inte låta mig störas av imamens medverkan.
Imamen hade också i några media - Eskilstunakuriren bl a , han bor där - beklagat den "olycksaliga intervjun" i paraplyprojektet. Visserligen hade han sagt det som lades i hans mun, men han hade främst avsett att redovisa hur man i många muslimska länder tänker i dessa frågor. Muslimer i Sverige bör däremot anpassa sig mera till svenska synsätt i dessa frågor, menade imamen.
Ja, det är ju ett steg framåt, bra. Det finns dock anledning att fortsätta dialogen med imamen.
Det är viktigt att Sverige internationellt - och vi alla i vår egen debatt - av all kraft arbetar för att motverka medeltida fundamentalistiska strömningar; sharialagar, mannens överhöghet osv, och för att vi ska skilja mellan politik och religion.
söndag, september 16, 2007
Imam Abd al Haqq Kielan
Leif Karlsson heter nu imam Abd al Haqq Kielan och är ordförande i Svenska Islamiska Samfundet. Han ska medverka i Storkyrkan vid riksdagens öppnande på tisdag.
Jag är för en öppen och bra dialog mellan kristna och muslimer och andra religiösa riktningar.
Men jag blir betänksam när jag läser en intervju med imamen på paraplyprojektets hemsida från den 20 april 2004. Uppenbarligen tyckte iman Abd al Hagg bl a detta vid den tiden:
"- Vad anser du om kvinnans rätt till ett eget socialt liv utanför hemmet?
- Det är tveksamt. Om kvinnan vill besöka muslimska väninnor går det bra, men om mannen säger nej, så är det nej, svarar Abd al Haqq Kielan med en tydlig skärpa i rösten. "
"- Om ett äktenskapsbrott begås av en kvinna inom islam, hur ser du på det?
- Det är ett oerhört brott!
- Är det lika allvarligt om mannen är otrogen? undrar jag.
- Enligt Mose nedärvda lag är det dödsstraff genom stening för båda könen men det ska vara fyra vittnen som har sett allt och då är det verkligen alla detaljer man menar. De hårda straffen visar hur allvarligt vi muslimer ser på detta, men det är som sagt svårt att bevisa något med de villkor som finns i lagen, säger han och tillägger att det nästan aldrig inträffar att någon ertappas på detta sätt. "
Det är kanske inte sannolikt att imamen berör detta i Storkyrkan, men för mig känns det faktiskt märkligt att en person som anser att mannen inom äktenskapet ska bestämma vem som hustrun får umgås med bjuds in för att medverka vid riksdagens öppnande. Vi lever ändå år 2007 och i Sverige.
Är imamen missförstådd eller felciterad - vilket jag verkligen hoppas - så tar jag bort denna bloggkommentar. Låt höra, imam Abd al Hagg Kielan!
Jag är för en öppen och bra dialog mellan kristna och muslimer och andra religiösa riktningar.
Men jag blir betänksam när jag läser en intervju med imamen på paraplyprojektets hemsida från den 20 april 2004. Uppenbarligen tyckte iman Abd al Hagg bl a detta vid den tiden:
"- Vad anser du om kvinnans rätt till ett eget socialt liv utanför hemmet?
- Det är tveksamt. Om kvinnan vill besöka muslimska väninnor går det bra, men om mannen säger nej, så är det nej, svarar Abd al Haqq Kielan med en tydlig skärpa i rösten. "
"- Om ett äktenskapsbrott begås av en kvinna inom islam, hur ser du på det?
- Det är ett oerhört brott!
- Är det lika allvarligt om mannen är otrogen? undrar jag.
- Enligt Mose nedärvda lag är det dödsstraff genom stening för båda könen men det ska vara fyra vittnen som har sett allt och då är det verkligen alla detaljer man menar. De hårda straffen visar hur allvarligt vi muslimer ser på detta, men det är som sagt svårt att bevisa något med de villkor som finns i lagen, säger han och tillägger att det nästan aldrig inträffar att någon ertappas på detta sätt. "
Det är kanske inte sannolikt att imamen berör detta i Storkyrkan, men för mig känns det faktiskt märkligt att en person som anser att mannen inom äktenskapet ska bestämma vem som hustrun får umgås med bjuds in för att medverka vid riksdagens öppnande. Vi lever ändå år 2007 och i Sverige.
Är imamen missförstådd eller felciterad - vilket jag verkligen hoppas - så tar jag bort denna bloggkommentar. Låt höra, imam Abd al Hagg Kielan!
Ölskatten höjs - gatuförsäljningen ökar
Jag har på två centerstämmor argumenterat kraftigt för att Sverige måste anpassa sin ölskatt nedåt, mot EUs nivåer, för att minska det fullständigt ohämmade inflödet av öl över våra gränser. Vi vet alla att dagens unga - och äldre - lätt får tag på billigt öl på gator och torg, utan några ålderskontroller, samtidigt som kriminella nätverk gör pengar och tillväxer.
Det här är enligt min mening ett fullständigt ohållbart läge, och det är rätt bedrövligt att varken den förra eller den här regeringen vågar eller vill göra något verkningsfullt åt detta. Vackra ord om kampen mot den stora tillgängligheten finns det gott om i debatten, men försäljningen fortsätter obehindrat och mängder av våra unga vänjer sig vid fri tillgång och starkare öl med alkoholhalter uppåt 7-8 procent.
Jag tycker att de som - som ett axiom - endast kan tänka sig att fortsatt höja ölskatten tar på sig ett stort ansvar för att dagens fullständigt ohållbara läge tillåts fortsätta. Några procents ökad försäljning av öl på systembolaget framställs som en väldig framgång och att läget därför blivit bättre på den "fria försäljningsmarknaden". Självfallet finns där inget vetenskapligt samband utan inflödet kan mycket väl ha ökat ännu mer, där förs ju av naturliga skäl ingen exakt statistik. Det grundläggande ohållbara läget består faktiskt oförändrat.
Jag är besviken och det kommer att bli svårt att bejaka detta beslut. Min grundsyn är att alliansregeringen och vi i riksdagen måste hålla ihop och vinna voteringarna - för varje ev. förlust kommer ett ohållbart läge närmare vilket naturligtvis måste undvikas. I vissa frågor finns det dock en större öppenhet för en friare röstning, typ religion, jakt och alkoholfrågor....
Centerpartiets uppfattning i denna fråga är fastslagen på stämman 2005 och bekräftad återigen för några veckor sedan; vi ska arbeta för en sänkt ölskatt. Det finns starka strömningar för detta även hos andra allianspartier, men kd och ansvarig minister har uppenbarligen lyckats väl med förhandlingen i frågan.
Ett argument är att alliansen prioriterar inkomstskattesänkningar - jobbavdraget - före ev ölskattesänkning. Jag ställer fullt upp på den prioriteringen, men sannolikt ger ju en ölskattesänkning inget inkomstbortfall för staten eftersom en större andel av försäljningen styrs över från gatan till systembolaget.
Det här är enligt min mening ett fullständigt ohållbart läge, och det är rätt bedrövligt att varken den förra eller den här regeringen vågar eller vill göra något verkningsfullt åt detta. Vackra ord om kampen mot den stora tillgängligheten finns det gott om i debatten, men försäljningen fortsätter obehindrat och mängder av våra unga vänjer sig vid fri tillgång och starkare öl med alkoholhalter uppåt 7-8 procent.
Jag tycker att de som - som ett axiom - endast kan tänka sig att fortsatt höja ölskatten tar på sig ett stort ansvar för att dagens fullständigt ohållbara läge tillåts fortsätta. Några procents ökad försäljning av öl på systembolaget framställs som en väldig framgång och att läget därför blivit bättre på den "fria försäljningsmarknaden". Självfallet finns där inget vetenskapligt samband utan inflödet kan mycket väl ha ökat ännu mer, där förs ju av naturliga skäl ingen exakt statistik. Det grundläggande ohållbara läget består faktiskt oförändrat.
Jag är besviken och det kommer att bli svårt att bejaka detta beslut. Min grundsyn är att alliansregeringen och vi i riksdagen måste hålla ihop och vinna voteringarna - för varje ev. förlust kommer ett ohållbart läge närmare vilket naturligtvis måste undvikas. I vissa frågor finns det dock en större öppenhet för en friare röstning, typ religion, jakt och alkoholfrågor....
Centerpartiets uppfattning i denna fråga är fastslagen på stämman 2005 och bekräftad återigen för några veckor sedan; vi ska arbeta för en sänkt ölskatt. Det finns starka strömningar för detta även hos andra allianspartier, men kd och ansvarig minister har uppenbarligen lyckats väl med förhandlingen i frågan.
Ett argument är att alliansen prioriterar inkomstskattesänkningar - jobbavdraget - före ev ölskattesänkning. Jag ställer fullt upp på den prioriteringen, men sannolikt ger ju en ölskattesänkning inget inkomstbortfall för staten eftersom en större andel av försäljningen styrs över från gatan till systembolaget.
torsdag, september 13, 2007
Etanol igen...
Brasilien är en stor producent av det förnybara drivmedlet etanol. Den egna bilparken körs i stor utsträckning på etanol, och man är den världsledande exportören.
USA och flera länder i EU har sedan något decennium sett till att få igång en betydande inhemsk etanoltillverkning. Eftersom världsmarknadspriset ligger en bit under produktionskostnaden har en förutsättning för de nya etanolfabrikerna varit ett tullskydd i storleksordningen 1-2 kr/liter etanol.
Sverige hade inte detta EU-givna tullskydd och utbyggnaden av mer etanotillverkning i Sverige krävde därför att Sverige tätade luckan och anslöt sig till EUs tullnivå. Regeringen Persson gjorde detta för några år sedan, och en större svensk tillverkning av förnybar etanol är i full gång, till gagn för att ersätta fossila bränslen med förnybara drivmedel från svenska åkrar.
Nu vill plötsligt alliansregeringen åter ensidigt ta bort detta tullskydd som EU och USA har. Jag är mycket förvånad och besviken.
Poängen med EUs inre marknad är väl gemensamma nivåer på tullar mot andra länder. Och när lönsamheten i vår inhemska tillverkning av förnybara drivmedel nu kraftigt sjunker p g av de kraftigt stigande spannmålspriserna kan ju en samtidigt prissänkning genom borttagna tullar mycket väl leda till att pågående investeringsplaner skrinläggs och befintliga fabriker läggs i malpåse.
Istället köper vi från Brasilien, men när världens länder börjar köa för att köpa in den etanolen är risken uppenbar att Sverige kommer över mindre volymer, liksom att etanolpriserna stiger. På sikt kan kanske priserna stiga så att malpåsen vecklas upp, men under tiden har flera års tillverkning av förnybara drivmedel för att ersätta bensin "kastats i sjön".
Jag ogillar ryckigheten i att först anpassa oss till EUs gemensamma regelverk för att främja en inhemsk etanoltillverkning, och sedan plötsligt vilja återgå till en alldeles egen linje utan tullar. Detta ger inte de som investerar stora belopp någon arbetsro.
Nu måste EU godkänna den svenska contraordern, och det är nog inte alls säkert att EU gör. Heja EU!
USA och flera länder i EU har sedan något decennium sett till att få igång en betydande inhemsk etanoltillverkning. Eftersom världsmarknadspriset ligger en bit under produktionskostnaden har en förutsättning för de nya etanolfabrikerna varit ett tullskydd i storleksordningen 1-2 kr/liter etanol.
Sverige hade inte detta EU-givna tullskydd och utbyggnaden av mer etanotillverkning i Sverige krävde därför att Sverige tätade luckan och anslöt sig till EUs tullnivå. Regeringen Persson gjorde detta för några år sedan, och en större svensk tillverkning av förnybar etanol är i full gång, till gagn för att ersätta fossila bränslen med förnybara drivmedel från svenska åkrar.
Nu vill plötsligt alliansregeringen åter ensidigt ta bort detta tullskydd som EU och USA har. Jag är mycket förvånad och besviken.
Poängen med EUs inre marknad är väl gemensamma nivåer på tullar mot andra länder. Och när lönsamheten i vår inhemska tillverkning av förnybara drivmedel nu kraftigt sjunker p g av de kraftigt stigande spannmålspriserna kan ju en samtidigt prissänkning genom borttagna tullar mycket väl leda till att pågående investeringsplaner skrinläggs och befintliga fabriker läggs i malpåse.
Istället köper vi från Brasilien, men när världens länder börjar köa för att köpa in den etanolen är risken uppenbar att Sverige kommer över mindre volymer, liksom att etanolpriserna stiger. På sikt kan kanske priserna stiga så att malpåsen vecklas upp, men under tiden har flera års tillverkning av förnybara drivmedel för att ersätta bensin "kastats i sjön".
Jag ogillar ryckigheten i att först anpassa oss till EUs gemensamma regelverk för att främja en inhemsk etanoltillverkning, och sedan plötsligt vilja återgå till en alldeles egen linje utan tullar. Detta ger inte de som investerar stora belopp någon arbetsro.
Nu måste EU godkänna den svenska contraordern, och det är nog inte alls säkert att EU gör. Heja EU!
onsdag, september 12, 2007
ny försvarsminister
Långt borta i Japan nåddes vi av beskedet att försvarsministern avgår, nog så omskakande.
Mikael Odenberg har fungerat bra i rollen, tycker jag, och kontakterna mellan honom och hans medarbetare och oss borgerliga företrädare i försvarsutskottet har likaså blivit allt bättre utifrån en hygglig uppstart.
Ostridigt är att Odenberg haft en klar och tydlig linje i olika frågor, för vilket han prisats av bl a min utskottskollega Allan Widman.
Det känns utifrån beskådat lite märkligt att regeringen inte nådde en samsyn i försvarsfrågorna när man uppenbarligen var eniga om de tre närmaste budgetårens budgetramar. KGB(ergström) trodde i sin talkshow (heter det nuförtiden) att andra historiska omständigheter också kan ha spelat in, vilket inte är helt otroligt.
Alltnog, nu är Sten Tolgfors ny försvarsminister och det ska bli spännande att möta honom i den rollen och se hur regering och riksdag tillsammans kan mejsla ut bra försvarsbudgetar de närmaste åren. Det finns ett betydande utrymme för att effektivisera och spara i försvarsmaterielkostnaderna, efter att hela den försvarspolitiska bilden vartefter klarnat (försvarsberedningen, materielanalyserna, perspektivplaneringen m.m.). Besparingen på nära en miljard kronor år 2010 råder samstämdhet om i regeringen, hur mycket mer som går att åstadkomma får vi se, statsminister Reinfeldt har i någon intervju varken nämnt 3 eller 4 miljarder som ett lämpligt spann utan istället 2 till 5 miljarder... Det innebär alltså ett mycket betydande handlingsintervall att precisera årsbudgetarna inom vartefter.
Enighet råder självfallet också om alliansens vallöfte att rejält öka Sveriges internationella insatser.
Det ska för övrigt bli mycket intressant att se oppositionens trehövdade alternativa budgetar inom försvaret i sinom tid!
Mikael Odenberg har fungerat bra i rollen, tycker jag, och kontakterna mellan honom och hans medarbetare och oss borgerliga företrädare i försvarsutskottet har likaså blivit allt bättre utifrån en hygglig uppstart.
Ostridigt är att Odenberg haft en klar och tydlig linje i olika frågor, för vilket han prisats av bl a min utskottskollega Allan Widman.
Det känns utifrån beskådat lite märkligt att regeringen inte nådde en samsyn i försvarsfrågorna när man uppenbarligen var eniga om de tre närmaste budgetårens budgetramar. KGB(ergström) trodde i sin talkshow (heter det nuförtiden) att andra historiska omständigheter också kan ha spelat in, vilket inte är helt otroligt.
Alltnog, nu är Sten Tolgfors ny försvarsminister och det ska bli spännande att möta honom i den rollen och se hur regering och riksdag tillsammans kan mejsla ut bra försvarsbudgetar de närmaste åren. Det finns ett betydande utrymme för att effektivisera och spara i försvarsmaterielkostnaderna, efter att hela den försvarspolitiska bilden vartefter klarnat (försvarsberedningen, materielanalyserna, perspektivplaneringen m.m.). Besparingen på nära en miljard kronor år 2010 råder samstämdhet om i regeringen, hur mycket mer som går att åstadkomma får vi se, statsminister Reinfeldt har i någon intervju varken nämnt 3 eller 4 miljarder som ett lämpligt spann utan istället 2 till 5 miljarder... Det innebär alltså ett mycket betydande handlingsintervall att precisera årsbudgetarna inom vartefter.
Enighet råder självfallet också om alliansens vallöfte att rejält öka Sveriges internationella insatser.
Det ska för övrigt bli mycket intressant att se oppositionens trehövdade alternativa budgetar inom försvaret i sinom tid!
måndag, september 10, 2007
Kallt krig i Korea
Försvarsutskottets resa i Korea var givande. "Koreakriget" är ett begrepp för mig, men nu vet jag mer. Efter andra världskriget kontrollerade kommunisten Kim Il Sung med stöd av Sovjet och Kina Korea norr om 38:e breddgraden, medan demokraten Syngman Ree blev president i korea söder om 38:e. Midsommarafton 1950 anföll kommunisterna med full kraft det oförberedda Sydkorea och under ett mycket brutalt krig med oerhörda lidanden intog man på en månad nästan hela landet. Med stöd av USA och sedan FN lyckades dock Sydkorea stå emot ner i sydöst och kunde gå till motoffensiv. På tre månader drev man tillbaka kommunistarmén och intog nästan hela Nordkorea. Då kastade sig kommunist-Kina och Mao in i kriget och pressade tillbaka sydsidan till den 38:e breddgrad där allt började. Flera miljoner människor dog och landet låg i ruiner efter tre års krig fram och tillbaka.
Något fredsavtal har inte skrivits utan endast ett militärt eld upphör, Korea delas sedan över 50 år av en hermetiskt tillsliuten gräns på 24 mil genom landet, med dubbla taggtrådshinder, med två armeér som står mitt emot varandra på över 1 miljon man i norr och kanske trekvarts miljon i söder.
Den "demokratiska folkrepubliken Korea" tillåter ingen demokrati utan är en kommunistdiktatur som kört landet helt i botten, ingen yttrandefrihet, ingen insyn, mycket lite handel, en våldsam övervakning av folk som delas in i femfamiljsgrupper som ska övervakakar och ange varandra osv osv. Man kan inte försörja sin befolkning som får knappa matransoner och sannolikt har 10.000 eller 100.00-tals människor svultit ihjäl. Vi vet inte för Nordkorea "stänger" då några provinser. 25 procent av landets låga BNP satsas på den väldiga armén, och ideologin är precis som 1950 att "återförena Korea" genom anfallskrig så att hela Korea ska njuta kommunismens paradis, inte bara norra delen....
Kim Il Sung är död sedan mer än tio år men fortfarande landets evige president..., hans son Kim Jong Il leder kommunistdiktaturen idag. Man skaffar sig missiler med allt längre räckvidd och utvecklar kärnvapen...
Södra Korea är demokratiskt och liberalt och har genomgått en helt fantastisk utveckling, från att vara ett av världens fattigaste länder är det idag världens 10:e största ekonomi med ett sjudande näringsliv, med välstånd och en BNP som är 30 gånger Norra Koreas. Liberalismen-kommunismen 98-2 eller något liknande, för att tala fotbollsspråk.
Nu pågår sexpartssamtal om stora mat- och andra biståndsinsatser till Nordkorea mot att regimen backar om kärnvapen och missiler. Orsaken till att regimen trots de nära banden med Kina inte alls öppnat för marknadskrafterna är nog för att man fruktar att förlora makten med minsta uppluckring i det oerhörda förtrycket.
Det var en sällsam upplevelse att besöka gränsen och de uppbyggda förhandlingslokalerna där de neutrala nationerna Sverige och Schweiz varje vardag infinner sig för att medla mellan parterna, men där Nordkorea sedan 15 år bojkottar samtalen...
Korea är ett vacker land med grönska, kullar och berg men medan Sydkorea är skog och trädklätt är Nordkorea renrakat på träd i befolkningens vedjakt för att överleva kölden på vintern...
Lika väl som Sovjetunionen kollapsade när USA med sin överlägsna ekonomi pressade på kommer sannolikt även Nordkorea att göra det. Det kan mycket väl ligga i närtid men det har bedömare trott rätt länge. Kommer kollapsen att bli i någotsånär ordnade former - och med fullständigt enorma återuppbyggningsinsatser väntande - eller kommer det att ske med en kärnvapenförödelse?
Låt oss verkligen hoppas på det förstnämnda och inte på det ohyggliga andra scenariot. Vad som kommer att ske, och hur, kommer att påverka ostasien och skicka svallvågor över världen och världsekonomin.
Något fredsavtal har inte skrivits utan endast ett militärt eld upphör, Korea delas sedan över 50 år av en hermetiskt tillsliuten gräns på 24 mil genom landet, med dubbla taggtrådshinder, med två armeér som står mitt emot varandra på över 1 miljon man i norr och kanske trekvarts miljon i söder.
Den "demokratiska folkrepubliken Korea" tillåter ingen demokrati utan är en kommunistdiktatur som kört landet helt i botten, ingen yttrandefrihet, ingen insyn, mycket lite handel, en våldsam övervakning av folk som delas in i femfamiljsgrupper som ska övervakakar och ange varandra osv osv. Man kan inte försörja sin befolkning som får knappa matransoner och sannolikt har 10.000 eller 100.00-tals människor svultit ihjäl. Vi vet inte för Nordkorea "stänger" då några provinser. 25 procent av landets låga BNP satsas på den väldiga armén, och ideologin är precis som 1950 att "återförena Korea" genom anfallskrig så att hela Korea ska njuta kommunismens paradis, inte bara norra delen....
Kim Il Sung är död sedan mer än tio år men fortfarande landets evige president..., hans son Kim Jong Il leder kommunistdiktaturen idag. Man skaffar sig missiler med allt längre räckvidd och utvecklar kärnvapen...
Södra Korea är demokratiskt och liberalt och har genomgått en helt fantastisk utveckling, från att vara ett av världens fattigaste länder är det idag världens 10:e största ekonomi med ett sjudande näringsliv, med välstånd och en BNP som är 30 gånger Norra Koreas. Liberalismen-kommunismen 98-2 eller något liknande, för att tala fotbollsspråk.
Nu pågår sexpartssamtal om stora mat- och andra biståndsinsatser till Nordkorea mot att regimen backar om kärnvapen och missiler. Orsaken till att regimen trots de nära banden med Kina inte alls öppnat för marknadskrafterna är nog för att man fruktar att förlora makten med minsta uppluckring i det oerhörda förtrycket.
Det var en sällsam upplevelse att besöka gränsen och de uppbyggda förhandlingslokalerna där de neutrala nationerna Sverige och Schweiz varje vardag infinner sig för att medla mellan parterna, men där Nordkorea sedan 15 år bojkottar samtalen...
Korea är ett vacker land med grönska, kullar och berg men medan Sydkorea är skog och trädklätt är Nordkorea renrakat på träd i befolkningens vedjakt för att överleva kölden på vintern...
Lika väl som Sovjetunionen kollapsade när USA med sin överlägsna ekonomi pressade på kommer sannolikt även Nordkorea att göra det. Det kan mycket väl ligga i närtid men det har bedömare trott rätt länge. Kommer kollapsen att bli i någotsånär ordnade former - och med fullständigt enorma återuppbyggningsinsatser väntande - eller kommer det att ske med en kärnvapenförödelse?
Låt oss verkligen hoppas på det förstnämnda och inte på det ohyggliga andra scenariot. Vad som kommer att ske, och hur, kommer att påverka ostasien och skicka svallvågor över världen och världsekonomin.
Bloggen lever!
Åter i Sverige efter mycket givande dagar i Sydkorea (Republic of Korea) och Japan. En stor upplevelse var givetvis gränsen mellan Koreanska Republiken och Nordkorea (Demokratic Peoples Republic of Korea) där kalla kriget fortgår oförhindrat sedan Koreakrigets slut 1953.
Självfallet följdes med stort intresse bytet av försvarsminister - plötsligt och oväntat - i Sverige. Jag återkommer.
Självfallet följdes med stort intresse bytet av försvarsminister - plötsligt och oväntat - i Sverige. Jag återkommer.
lördag, september 01, 2007
förändrad värnplikt, för både män och kvinnor!
Regeringen tillsätter inom kort en utredning om hur värnplikten ska kunna anpassas till dagens förändrade situation, där allt färre gör värnplikten och där det inte är rimligt att straffa de som vill avstå.
Centerpartiet har alltid stått bakom den allmänna värnplikten och gör det alltfort. Men det är möjligt att plikten t ex kan göras vilande i fredstid, att straffen tas bort och att rekryteringen då sker med frivilligheten som grund.
Centerpartiet beslutade också i bred enighet på sin partistämma att ett förändrat pliktsystem bör omfatta både män och kvinnor. Den närmare utformingen av detta får prövas i utredningen.
Centerpartiet har alltid stått bakom den allmänna värnplikten och gör det alltfort. Men det är möjligt att plikten t ex kan göras vilande i fredstid, att straffen tas bort och att rekryteringen då sker med frivilligheten som grund.
Centerpartiet beslutade också i bred enighet på sin partistämma att ett förändrat pliktsystem bör omfatta både män och kvinnor. Den närmare utformingen av detta får prövas i utredningen.
centerstämma med kraft och mod!
Åter hemma efter två fina dagar på centerstämman i Kalmar.
Bara positiva vibbar, Maud en kraftfull ledare med energi och visioner, ett parti som vågar utmana och tänka nytt, ett tydligt och trovärdigt parti....jovisst är jag lite partisk, men i alla fall, det kändes mycket bra!
Lång debatt torsdag kväll om EU-fördraget, ska Sveriges Riksdag behandla och godkänna det komplicerade nya fördraget, eller ska centerpartiet ändra sig och likt nej-partierna mp och v förorda folkomröstning.
Några engagerade "EU-rävar" med rötter i en krtisk syn på EU använde demokratiargumentet med stor energi. En del andra inklusive mig argumenterade för att hålla fast vid partiets linje som vi redovisat rätt länge. Stämman beslutade med mycket bred majoritet att frågan väl lämpar sig för att avgöras av de folkvalda i vårt parlament.
Fredag förmiddag var det en livlig debatt om centerpartiet skulle hålla fast vid sin linje från stämman 2005, då stämman på partistyrelsens förslag efter en lång och utförlig debatt med bred majoritet beslutade att skatten på öl behöver sänkas, för att stoppa det ohämmade införseleländet som ger våra ungdomar i hela landet "fri" tillgång till billigt starköl utan någon ålderskontroll på gator och parkeringsplatser .
Partistyrelsen hade fått något märkligt återfall i ett vacklande beslutsfattande genom att föreslå att ölskatten "möjligen skulle sänkas". Trots denna betydande framgång för "ölskattefundamentalisterna" (sänk aldrig en svensk alkoholskatt) nöjde man sig inte med det utan lyckade få stämmokommittén att med 13-8 föreslå att stämman borde byta uppfattning och inte sänka skatten.
Debatten var även här lång och bra, med god argumentering från båda sidor. Votreingen blev lite jämnare än 2005, tycke jag nog, men ändå med en klar majoritet för oss som menar att en skattesänkning behövs för att minska tillgängligheten och styra försäljningen till ordnade former på systembolaget, minskar lönsamheten vid ölinförseln så minskar den.
Försvarsdebatten fredag kväll gav en framgång för CUF som ville att både kvinnor och män skulle omfattas av värnpliktssystemet. Grundförslaget var att utreda detta i en positiv anda, men stämman beslutade i bred enighet att anta CUFs förslag.
Vi är ju också positiva till att också utreda ändå mer frivillighet i värnplikten, ta bort straffen för vägran och överväga om plikten kan t ex vara vilande i fredstid.
Likaså är det mycket intressant och positivt med ÖBs konstruktiva förslag om ökat samarbete på försvarsområdet med Norge (och även fler nordiska länder vartefter, hoppas jag).
Jag återkommer med nästa inlägg om någon vecka, när försvarsutskottet återkommit från sin säkert mycket givande studieresa till bortre Asien (Sydkorea/Japan).
Bara positiva vibbar, Maud en kraftfull ledare med energi och visioner, ett parti som vågar utmana och tänka nytt, ett tydligt och trovärdigt parti....jovisst är jag lite partisk, men i alla fall, det kändes mycket bra!
Lång debatt torsdag kväll om EU-fördraget, ska Sveriges Riksdag behandla och godkänna det komplicerade nya fördraget, eller ska centerpartiet ändra sig och likt nej-partierna mp och v förorda folkomröstning.
Några engagerade "EU-rävar" med rötter i en krtisk syn på EU använde demokratiargumentet med stor energi. En del andra inklusive mig argumenterade för att hålla fast vid partiets linje som vi redovisat rätt länge. Stämman beslutade med mycket bred majoritet att frågan väl lämpar sig för att avgöras av de folkvalda i vårt parlament.
Fredag förmiddag var det en livlig debatt om centerpartiet skulle hålla fast vid sin linje från stämman 2005, då stämman på partistyrelsens förslag efter en lång och utförlig debatt med bred majoritet beslutade att skatten på öl behöver sänkas, för att stoppa det ohämmade införseleländet som ger våra ungdomar i hela landet "fri" tillgång till billigt starköl utan någon ålderskontroll på gator och parkeringsplatser .
Partistyrelsen hade fått något märkligt återfall i ett vacklande beslutsfattande genom att föreslå att ölskatten "möjligen skulle sänkas". Trots denna betydande framgång för "ölskattefundamentalisterna" (sänk aldrig en svensk alkoholskatt) nöjde man sig inte med det utan lyckade få stämmokommittén att med 13-8 föreslå att stämman borde byta uppfattning och inte sänka skatten.
Debatten var även här lång och bra, med god argumentering från båda sidor. Votreingen blev lite jämnare än 2005, tycke jag nog, men ändå med en klar majoritet för oss som menar att en skattesänkning behövs för att minska tillgängligheten och styra försäljningen till ordnade former på systembolaget, minskar lönsamheten vid ölinförseln så minskar den.
Försvarsdebatten fredag kväll gav en framgång för CUF som ville att både kvinnor och män skulle omfattas av värnpliktssystemet. Grundförslaget var att utreda detta i en positiv anda, men stämman beslutade i bred enighet att anta CUFs förslag.
Vi är ju också positiva till att också utreda ändå mer frivillighet i värnplikten, ta bort straffen för vägran och överväga om plikten kan t ex vara vilande i fredstid.
Likaså är det mycket intressant och positivt med ÖBs konstruktiva förslag om ökat samarbete på försvarsområdet med Norge (och även fler nordiska länder vartefter, hoppas jag).
Jag återkommer med nästa inlägg om någon vecka, när försvarsutskottet återkommit från sin säkert mycket givande studieresa till bortre Asien (Sydkorea/Japan).
onsdag, augusti 29, 2007
etanolfunderingar
och det handlar inte om dryck, såklart.
Ett fungerande förnybart drivmedel, inte det bästa men bra under en övergångsperiod som kan bli rätt länge.
Sverige låginblandar 5 procent, kommer att öka till 10 procent så snart EUs nya riktlinjer processats. Jag tycker att de borde höjas till åtminstone 15 procent, på andra håll låginblandar man upp till 20 procent enligt hörsägen.
Detta är de stora volymerna, renetanolen är på väg upp men det tar lite tid. Inte heller renetanolen är 100 procent etanol, utan 85 procent, vintertid i norr kanske bara 70 procent.
Så alla bensinbilar i Sverige körs således på bensin/etanolblandningar!
Svårigheten framöver är inte att sälja mer etanolbilar eller konvertera begagnade, tror jag. Svårigheten blir att få fram tillräckligt med etanol, helt enkelt.
Strategin nu är från Sveriges sida att EU tar bort sina skyddstullar, som möjliggjort en tillverkning inom EU. Då ökar importen från främst Brasilien. Men alltfler länder vill köpa etanol och det finns gränser för hur stora volymer EU och Sverige kan importera. Marknadsefterfrågan kan rätt snabbt komma att överstiga tillgången och världsmarknadspriserna stiger, ett troligt scenario.
Då kan det åter bli intressant att räkna hem etanolproduktionäven i EU, om den tvingats i malpåse p g av tullsänkningar.
(Även om Sverige driver tullsänkningar kan det paradoxalt nog bli tullhöjningar, vilket EU just överväger...!)
En för den EU- och sverigeproducerade etanolen oroande faktor är också den växande efterfrågan på spannmål, vilket lett till en nästan fördubbling av spannmålspriset s edan förra året, från ca 1 kr till 1,80 kr/kg.
Om spannmålen blir väsentligt högre prissatt än tidigare (=dyrare etanolråvara) samtidigt som EUs tullar tas bort (= lägre försäljningspris) blir EUs och Sveriges närproducerade etanol snabbt olönsam och fabrikerna går med röda siffror. Vad händer då med Sveriges största etanolfabrik i Norrköping, och med den pågående utbyggnaden?
Och vad händer med världsmarknadspriset på etanol, det stiger ju också eftersom Brasilien m fl kan välja mellan att producera mat, foder eller drivmedel.
Slutsats...Öka etanolbilar och låginblandning, visst, bra. Men lägg huvudkraften på att överblicka marknadstillgången i ett flerårsperspektiv och hur Sverige kan trygga erforderliga volymer till ett pris som inte gör etanoldrift dyrare än bensin. Det kan vara en ko på isen här.
Ett fungerande förnybart drivmedel, inte det bästa men bra under en övergångsperiod som kan bli rätt länge.
Sverige låginblandar 5 procent, kommer att öka till 10 procent så snart EUs nya riktlinjer processats. Jag tycker att de borde höjas till åtminstone 15 procent, på andra håll låginblandar man upp till 20 procent enligt hörsägen.
Detta är de stora volymerna, renetanolen är på väg upp men det tar lite tid. Inte heller renetanolen är 100 procent etanol, utan 85 procent, vintertid i norr kanske bara 70 procent.
Så alla bensinbilar i Sverige körs således på bensin/etanolblandningar!
Svårigheten framöver är inte att sälja mer etanolbilar eller konvertera begagnade, tror jag. Svårigheten blir att få fram tillräckligt med etanol, helt enkelt.
Strategin nu är från Sveriges sida att EU tar bort sina skyddstullar, som möjliggjort en tillverkning inom EU. Då ökar importen från främst Brasilien. Men alltfler länder vill köpa etanol och det finns gränser för hur stora volymer EU och Sverige kan importera. Marknadsefterfrågan kan rätt snabbt komma att överstiga tillgången och världsmarknadspriserna stiger, ett troligt scenario.
Då kan det åter bli intressant att räkna hem etanolproduktionäven i EU, om den tvingats i malpåse p g av tullsänkningar.
(Även om Sverige driver tullsänkningar kan det paradoxalt nog bli tullhöjningar, vilket EU just överväger...!)
En för den EU- och sverigeproducerade etanolen oroande faktor är också den växande efterfrågan på spannmål, vilket lett till en nästan fördubbling av spannmålspriset s edan förra året, från ca 1 kr till 1,80 kr/kg.
Om spannmålen blir väsentligt högre prissatt än tidigare (=dyrare etanolråvara) samtidigt som EUs tullar tas bort (= lägre försäljningspris) blir EUs och Sveriges närproducerade etanol snabbt olönsam och fabrikerna går med röda siffror. Vad händer då med Sveriges största etanolfabrik i Norrköping, och med den pågående utbyggnaden?
Och vad händer med världsmarknadspriset på etanol, det stiger ju också eftersom Brasilien m fl kan välja mellan att producera mat, foder eller drivmedel.
Slutsats...Öka etanolbilar och låginblandning, visst, bra. Men lägg huvudkraften på att överblicka marknadstillgången i ett flerårsperspektiv och hur Sverige kan trygga erforderliga volymer till ett pris som inte gör etanoldrift dyrare än bensin. Det kan vara en ko på isen här.
torsdag, augusti 23, 2007
hur blir försvarsbudgeten?
Riksdagen och svenska folket väntar nu på alliansregeringens första riktigt genomarbetade budget, den förra fick ju p g av ett orimligt kort tid mellan valdag och budgetlåsning arbetas fram under en oerhörd tidspress.
Försvarsområdet intresserar självfallet mig och mina kollegor i försvarsutskottet särskilt, liksom förhoppningsvis många andra. I sommar har det faktiskt förts en försvarsbudgetdebatt, initierad av finansministern. Tyvärr inte helt samordnad med försvarsministern.
Jag har kritiserat Anders Borg för att hänvisa till kontakter med partiledarna för att underbygga sitt utspel om kraftiga miljardbesparingar. Och min tro är att försvarsbudgeten för 2008 i mycket stora drag kommer att likna innevarande års budget, där alliansen ju höjde anslaget med nära en halv miljard över den tidigare nivån.
Sedan får vi se vad regeringen gör för bedömning av besparingsmöjligheter i kommande budgetar efter 2008. Uppenbart är att det finns ett betydande utrymme för att effektivisera och sänka kostnaderna för försvarsmaterielen, och det är möjligt att det grovt går att bedöma utrynmet för detta redan nu.
Det definitiva ställningstagandet till hur budgetarna efter 2008 ska se ut bör dock enligt min uppfattning inte tas förrän försvarsberedningen - i november - har lagt fram sin analys om säkerhetsutvecklingen i vår omvärld, och när försvarsdepartementets arbetsgrupp har hunnit göra en djupanalys av effektiviseringsmöjligheterna i försvarsmaterielsupphandlingen. Därefter får en bedömning göras hur en ändrad inriktning ska förankras i riksdagen.
Jag fick igår en fråga från SvD,här, om hur jag såg på att prioritera besparingar i försvaret på bekostnad av alliansen vallöfte att öka Sveriges utlandsstyrkor. Jag avvisade självfallet detta som en omöjlighet, vallöften är till för att hållas och det är nödvändigt att Sverige bidrar till fredsbevarande insatser i världen.
Jag citeras ha sagt att "de" - min alliansregering" - får inte gå ifrån detta. Jag tror mig omöjligen ha sagt "de" om "vår alliansregering", däremot säkerligen mycket tydligt gjort bedömningen att regeringen kommer att stå fast vid att prioritera utrymme för de internationella insatserna enligt planen.
Ja, så här resonerar jag i dessa dagar. Den slutliga låsningen av statsbudgeten bestäms i dagarna av regeringen, och trots goda kontakter in i regeringskansliet vet jag inte i skrivande stund hur försvarsbudgeten kommer att se ut, sannolikt är det ännu inte helt klart. Och så ska det vara, regeringen lägger fram sin budget, och riksdagen har sedan att gå igenom den och fatta beslut.
Mina förhoppningar om en stark och bra statsbudget är stora!!
Försvarsområdet intresserar självfallet mig och mina kollegor i försvarsutskottet särskilt, liksom förhoppningsvis många andra. I sommar har det faktiskt förts en försvarsbudgetdebatt, initierad av finansministern. Tyvärr inte helt samordnad med försvarsministern.
Jag har kritiserat Anders Borg för att hänvisa till kontakter med partiledarna för att underbygga sitt utspel om kraftiga miljardbesparingar. Och min tro är att försvarsbudgeten för 2008 i mycket stora drag kommer att likna innevarande års budget, där alliansen ju höjde anslaget med nära en halv miljard över den tidigare nivån.
Sedan får vi se vad regeringen gör för bedömning av besparingsmöjligheter i kommande budgetar efter 2008. Uppenbart är att det finns ett betydande utrymme för att effektivisera och sänka kostnaderna för försvarsmaterielen, och det är möjligt att det grovt går att bedöma utrynmet för detta redan nu.
Det definitiva ställningstagandet till hur budgetarna efter 2008 ska se ut bör dock enligt min uppfattning inte tas förrän försvarsberedningen - i november - har lagt fram sin analys om säkerhetsutvecklingen i vår omvärld, och när försvarsdepartementets arbetsgrupp har hunnit göra en djupanalys av effektiviseringsmöjligheterna i försvarsmaterielsupphandlingen. Därefter får en bedömning göras hur en ändrad inriktning ska förankras i riksdagen.
Jag fick igår en fråga från SvD,här, om hur jag såg på att prioritera besparingar i försvaret på bekostnad av alliansen vallöfte att öka Sveriges utlandsstyrkor. Jag avvisade självfallet detta som en omöjlighet, vallöften är till för att hållas och det är nödvändigt att Sverige bidrar till fredsbevarande insatser i världen.
Jag citeras ha sagt att "de" - min alliansregering" - får inte gå ifrån detta. Jag tror mig omöjligen ha sagt "de" om "vår alliansregering", däremot säkerligen mycket tydligt gjort bedömningen att regeringen kommer att stå fast vid att prioritera utrymme för de internationella insatserna enligt planen.
Ja, så här resonerar jag i dessa dagar. Den slutliga låsningen av statsbudgeten bestäms i dagarna av regeringen, och trots goda kontakter in i regeringskansliet vet jag inte i skrivande stund hur försvarsbudgeten kommer att se ut, sannolikt är det ännu inte helt klart. Och så ska det vara, regeringen lägger fram sin budget, och riksdagen har sedan att gå igenom den och fatta beslut.
Mina förhoppningar om en stark och bra statsbudget är stora!!
torsdag, augusti 16, 2007
Vilnius - en vacker stad med en hemsk historia
Vi besökte en vän i Vilnius, huvudstad i Litauen, i veckan. Så nära det ändå är till Lettland och Litauen, till Vitryssland, Polen och Ryssland. Flyg med Ryan Air till Riga, hyrbil knappt 30 mil till Vilnius, raka riktigt bra vägar genom slättbygd med mycket mark ur produktion men också en hel del i gott bruk.
Bondgårdar i variende skick, ständigt omålade nästan, en del förfallna kollektivjordbruk.
Vi besökte Druzkininskai (ungefär), en stad som Mjölby ungefär med mycket grönska och skog och med flod och sjöar intill (dock obadbara..) I utkanten hade dagens Litauer samlat ihop alla sovjetkommunistiska praktmonument från Litauen då man med fruktansvärda metoder förtryckte folket och skulle omskola det till solidariska kollektivarbetare. Utanför platsen - som var omgiven av höga taggtrådsstängsel - stod ett litet lokomotiv och en liten "boskapsvagn" med galler för två små gluggar.
Några år efter andra världskriget skulle jordbruket kollektiviseras, under mörka nätter knackade KGB på i bondgårdarna där folkfienderna - de bönder som ägde och brukade sina små gårdar - bodde med sina familjer. De rycktes upp ur sängarna och fick inget ta med sig, männen skiljdes från sina kvinnor och barn och den splittrade familjen tvingades in i fångvagnarna för månader av fångtransport många hundra mil bort till Sibirien. Männen för sig, och kvinnor och barn för sig.
Vad var deras brott? Att de brukade sin jord och var hårt arbetande småföretagare, ingenting annat. Under oerhörda lidanden under transporten, där de dog som flugor i hetta eller sträng kyla, av vattenbrist, svält,köld eller sjukdomar och senare i Sibirien i de mest primitivaförhållanden av samma orsaker. Efter många år kommer en del av dem att komma tillbaka, men kanske de flesta - jag har ej skattningen - har i praktiken mördats av sovjetunionen och av sovjetkommunismen.
Vad hände med deras ägodelar, deras fotoalbum och kläder och sängar och bord, vad hände med deras hus. De plundrades säkert och sedan togs huset i anspråk av kommunisterna, eller fick det helt enkelt förfall obebott. (Ingen skulle ju bo individuellt, kollektivjordbruk byggdes upp med hyreskaserner till). Man ser ibland dessa förfallna hus eller ibland bara en träddunge som markerar platsen för en förstörd och förfallen bondgård.
Det lidande som dessa och andra människor - lärare,politiker, humanister - som torterades och deporterades av inkräktarna och deras kollaboratörer (jag menar de kommunistiska litauiska medlöpare som åtog sig att söka legitimera övergeppen och förtrycket genom lydregeringar och -parlament) är fruktansvärt och omätbart. Tänk Dig in i din situation när det knackar på dörren på natten, och ni snart med hugg och slag är skilda åt och infösta i olika fångvagnar.
Med dessa regeringar - i Sovjetryssland och Litauen osv - hade det svenska kommunistpartiet vänskapliga och kamratliga förbindelser hela tiden detta pågick och sedan decennium efter decennium till nästan kommunismens sammanbrott. Nuvarande vänsterledaren anser sig vara kommunist utan att vilja kallas för det längre. Jag saknar faktiskt ord för det mycket nära samröre som rötterna till dagens vänsterparti hade under nästan hela 1900-talet med sovjetkommunismen. Fler dog under den och Stalin än under Hitlers koncentrationslägersutrotningar...
Och den sovjetkommunismen under Josef Stalins ledning, den gjorde tydligen det mesta rätt enligt signaler ifrån makthavarna i dagens kreml. Det var "nödvändigt" med hårda tag, skenrättegångar, avrättningar, angiveri, deportationer, enorma fångläger (GULAG), deporationer av besegrade nationer osv osv. Stämmer signalerna från dagens Kreml finns det anledning att vara oerhört kritisk och mycket oroad över vad som sker.
Jag återkommer från det mycket positiva som nu äntligen sker i de f.d kommuniststaterna utanför Ryssland, och från dagens positiva Litauen och Vilnius. Från mitt förra besök i Vilnius minns jag fortfarande den vita byggnaden på en höjd där KGB huserade, med avrättningsrum, med två särskilda rum för vattentortyr, med små celler där otaliga oskyldiga människor från det fria Litauens politiska ledning och många andra torterades med fruktansvärda metoder och ofta med döden som befriare.
Bondgårdar i variende skick, ständigt omålade nästan, en del förfallna kollektivjordbruk.
Vi besökte Druzkininskai (ungefär), en stad som Mjölby ungefär med mycket grönska och skog och med flod och sjöar intill (dock obadbara..) I utkanten hade dagens Litauer samlat ihop alla sovjetkommunistiska praktmonument från Litauen då man med fruktansvärda metoder förtryckte folket och skulle omskola det till solidariska kollektivarbetare. Utanför platsen - som var omgiven av höga taggtrådsstängsel - stod ett litet lokomotiv och en liten "boskapsvagn" med galler för två små gluggar.
Några år efter andra världskriget skulle jordbruket kollektiviseras, under mörka nätter knackade KGB på i bondgårdarna där folkfienderna - de bönder som ägde och brukade sina små gårdar - bodde med sina familjer. De rycktes upp ur sängarna och fick inget ta med sig, männen skiljdes från sina kvinnor och barn och den splittrade familjen tvingades in i fångvagnarna för månader av fångtransport många hundra mil bort till Sibirien. Männen för sig, och kvinnor och barn för sig.
Vad var deras brott? Att de brukade sin jord och var hårt arbetande småföretagare, ingenting annat. Under oerhörda lidanden under transporten, där de dog som flugor i hetta eller sträng kyla, av vattenbrist, svält,köld eller sjukdomar och senare i Sibirien i de mest primitivaförhållanden av samma orsaker. Efter många år kommer en del av dem att komma tillbaka, men kanske de flesta - jag har ej skattningen - har i praktiken mördats av sovjetunionen och av sovjetkommunismen.
Vad hände med deras ägodelar, deras fotoalbum och kläder och sängar och bord, vad hände med deras hus. De plundrades säkert och sedan togs huset i anspråk av kommunisterna, eller fick det helt enkelt förfall obebott. (Ingen skulle ju bo individuellt, kollektivjordbruk byggdes upp med hyreskaserner till). Man ser ibland dessa förfallna hus eller ibland bara en träddunge som markerar platsen för en förstörd och förfallen bondgård.
Det lidande som dessa och andra människor - lärare,politiker, humanister - som torterades och deporterades av inkräktarna och deras kollaboratörer (jag menar de kommunistiska litauiska medlöpare som åtog sig att söka legitimera övergeppen och förtrycket genom lydregeringar och -parlament) är fruktansvärt och omätbart. Tänk Dig in i din situation när det knackar på dörren på natten, och ni snart med hugg och slag är skilda åt och infösta i olika fångvagnar.
Med dessa regeringar - i Sovjetryssland och Litauen osv - hade det svenska kommunistpartiet vänskapliga och kamratliga förbindelser hela tiden detta pågick och sedan decennium efter decennium till nästan kommunismens sammanbrott. Nuvarande vänsterledaren anser sig vara kommunist utan att vilja kallas för det längre. Jag saknar faktiskt ord för det mycket nära samröre som rötterna till dagens vänsterparti hade under nästan hela 1900-talet med sovjetkommunismen. Fler dog under den och Stalin än under Hitlers koncentrationslägersutrotningar...
Och den sovjetkommunismen under Josef Stalins ledning, den gjorde tydligen det mesta rätt enligt signaler ifrån makthavarna i dagens kreml. Det var "nödvändigt" med hårda tag, skenrättegångar, avrättningar, angiveri, deportationer, enorma fångläger (GULAG), deporationer av besegrade nationer osv osv. Stämmer signalerna från dagens Kreml finns det anledning att vara oerhört kritisk och mycket oroad över vad som sker.
Jag återkommer från det mycket positiva som nu äntligen sker i de f.d kommuniststaterna utanför Ryssland, och från dagens positiva Litauen och Vilnius. Från mitt förra besök i Vilnius minns jag fortfarande den vita byggnaden på en höjd där KGB huserade, med avrättningsrum, med två särskilda rum för vattentortyr, med små celler där otaliga oskyldiga människor från det fria Litauens politiska ledning och många andra torterades med fruktansvärda metoder och ofta med döden som befriare.
lördag, augusti 11, 2007
Äger föräldrar sina barns kroppar?
Jag tycker ärligen att det det är mycket tveksamt att föräldrar bestämmer att barn ska omskäras, och likaså om landstingen då ska åläggas att utföra ingreppet. Givet att föräldrar äger och ska fortsätta att äga denna rätt till sina barns kroppar finns det ju en logik, förstås.
Men är det rimligt att föräldrarna "äger" sina barns kroppar och kan beordra kirurgiska ingrepp på dem? Detta har ju uppenbara integritetsaspekter bl a .
Jag är medveten om att det gamla testamentets Gud beordrade judarna - var det till Mose?- att låta omskära sig och att detta är en stark tradition sedan flera tusen år. Det finns nog liknande påbud i andra religioner och kulturer. Men är det för den skull okontroversiellt att idag år 2007 fortsätta med detta, innan myndighetsåldern? Äger verkligen föräldrarna rätten till sina barns kroppar?
Omskärelse av sexualorganen förekommer sedan tusentals år tillbaka i olika kulturer och religioner. Det innebär ett kirurgiskt ingrepp som skär bort olika delar av organen.
Vad gäller kvinnor finns en diskussion om att detta är oacceptabla ingrepp och att dessa ingrepp bör upphöra. I Sverige är kvinnlig omskärelse förbjuden och grova fall kan ge upp till tio års fängelse
Vad gäller män finns inte samma debatt, och manlig omskärelse är tillåten. Manlig omskärelse är ett mindre ingrepp jämfört med den kvinnliga.
Icke desto mindre innebär båda ingreppen att människokroppen så som den är skapad vid födseln förändras genom ett kirurgiskt ingrepp där delar av de känsliga sexualorganen skärs bort. Utöver det principiellt mycket tvivelaktiga att efter födseln förändra en människas kropp innebär omskärelse innan myndighetsåldern att allvarligt ingrepp mot barnets integritet eftersom föräldrar oåterkalleligt fattar beslut om sina barns kroppar.
Självfallet bär kulturella och religiösa sedvänjor bemötas med respekt, men det finns gränser för vad som ett modernt samhälle kan acceptera. Därför är den svenska lagstiftningen mot vissa sorters omskärelse mycket bra, liksom att Sverige driver frågan internationellt.
Är det inte dags att utreda samhällets syn på omskärelse av omyndiga från principiell synpunkt och integritetssynpunkt?
Men är det rimligt att föräldrarna "äger" sina barns kroppar och kan beordra kirurgiska ingrepp på dem? Detta har ju uppenbara integritetsaspekter bl a .
Jag är medveten om att det gamla testamentets Gud beordrade judarna - var det till Mose?- att låta omskära sig och att detta är en stark tradition sedan flera tusen år. Det finns nog liknande påbud i andra religioner och kulturer. Men är det för den skull okontroversiellt att idag år 2007 fortsätta med detta, innan myndighetsåldern? Äger verkligen föräldrarna rätten till sina barns kroppar?
Omskärelse av sexualorganen förekommer sedan tusentals år tillbaka i olika kulturer och religioner. Det innebär ett kirurgiskt ingrepp som skär bort olika delar av organen.
Vad gäller kvinnor finns en diskussion om att detta är oacceptabla ingrepp och att dessa ingrepp bör upphöra. I Sverige är kvinnlig omskärelse förbjuden och grova fall kan ge upp till tio års fängelse
Vad gäller män finns inte samma debatt, och manlig omskärelse är tillåten. Manlig omskärelse är ett mindre ingrepp jämfört med den kvinnliga.
Icke desto mindre innebär båda ingreppen att människokroppen så som den är skapad vid födseln förändras genom ett kirurgiskt ingrepp där delar av de känsliga sexualorganen skärs bort. Utöver det principiellt mycket tvivelaktiga att efter födseln förändra en människas kropp innebär omskärelse innan myndighetsåldern att allvarligt ingrepp mot barnets integritet eftersom föräldrar oåterkalleligt fattar beslut om sina barns kroppar.
Självfallet bär kulturella och religiösa sedvänjor bemötas med respekt, men det finns gränser för vad som ett modernt samhälle kan acceptera. Därför är den svenska lagstiftningen mot vissa sorters omskärelse mycket bra, liksom att Sverige driver frågan internationellt.
Är det inte dags att utreda samhällets syn på omskärelse av omyndiga från principiell synpunkt och integritetssynpunkt?
torsdag, augusti 09, 2007
Jaga inte fildelare!
Förr kopierade jag och många musik på våra bandspelare, och bytte band med varandra. Idag kopierar man lätt musik och annat med den nya tekniken, vilket skivindustrin vill förbjuda med allt mer integritetskränkande lagar.
Centerpartiet har markerat tveksamhet inför utvecklingen, vilket är bra.
Idag har min riksdagskollega Karl Sigfrid (m) en utmärkt och knivskarp debattartikel i Dagens Nyheter i frågan!
Centerpartiet har markerat tveksamhet inför utvecklingen, vilket är bra.
Idag har min riksdagskollega Karl Sigfrid (m) en utmärkt och knivskarp debattartikel i Dagens Nyheter i frågan!
onsdag, augusti 08, 2007
medborgarlön....?
Två makar ifrån kinda kommun i Ög hudflängs nu i spalterna, de anser sig oförmögna att arbeta och har erhållit socialbidrag - ibland fullt, ibland delvis - i många år.
De lever under små omständigheter och har utvecklat en egen argumentation för varför de inte kan arbeta.
Socialnämnden i Linköping, där de tidigare bodde, försvarar sig med att man gjort allt men misslyckats, och att Sveriges sociallagstiftning inte tillåter att folk hungrar eller kastas ut på gatan.
Visst ska man som medborgare arbeta eller vilja arbeta som grundprincip. Samtidigt har vi en verklighet där över en miljon människor är utanför arbetsmarknaden, som t ex förtidspensionärer eller långtidssjukskrivna.
Tänk om detta par ovan istället för att visa hur de skadas av arbete hade argumenterat för sina rýgg- eller andra smärtor, verkliga eller upplevda. Då "fungerar systemet" på gott och på ont, och någon principiell diskussion hade ej uppstått.
Jag har haft en öppenhet för att diskutera kring om rätten till socialbidrag - efter individuell prövning i varje fall - kunde förenklas till ett lågt grundbelopp utan sådan prövning när behoven är små.
Det finns argument för detta, men också motargument.
De lever under små omständigheter och har utvecklat en egen argumentation för varför de inte kan arbeta.
Socialnämnden i Linköping, där de tidigare bodde, försvarar sig med att man gjort allt men misslyckats, och att Sveriges sociallagstiftning inte tillåter att folk hungrar eller kastas ut på gatan.
Visst ska man som medborgare arbeta eller vilja arbeta som grundprincip. Samtidigt har vi en verklighet där över en miljon människor är utanför arbetsmarknaden, som t ex förtidspensionärer eller långtidssjukskrivna.
Tänk om detta par ovan istället för att visa hur de skadas av arbete hade argumenterat för sina rýgg- eller andra smärtor, verkliga eller upplevda. Då "fungerar systemet" på gott och på ont, och någon principiell diskussion hade ej uppstått.
Jag har haft en öppenhet för att diskutera kring om rätten till socialbidrag - efter individuell prövning i varje fall - kunde förenklas till ett lågt grundbelopp utan sådan prövning när behoven är små.
Det finns argument för detta, men också motargument.
torsdag, augusti 02, 2007
en världsvid deklaration mot terrormord
Fråga till utrikesminister Carl Bildt
En världsvid deklaration mot terrormord
Mycket i dagens värld går åt rätt håll; samarbete, tillväxt, utveckling.
Men samtidigt ökar en fruktansvärd terror med likgiltighet för oskyldiga människoliv. Med grumliga fundamentalistiska villfarelser utbildas människor i att med dynamit spränga så många oskyldiga som möjligt för att de ska dödas eller lemlästas. Med hemskans list närmar eller lockar man till sig så många oskyldiga barn, kvinnor och män som möjligt innan bomben utlöses.
I Irak och Afghanistan kidnappas, halshuggs och mördas människor blint, respekten för människoliv och FNs regelverk är ingen.
Just nu har en grupp vanliga människor från Sydkorea kidnappats och mördas en efter en.
Jag tycker att Sverige i FN bör ta initiativ till en världsvid deklaration som fördömer attacker på civilbefolkning enligt ovan, som fördömer angrepp och mördande av civila, och som lyfter fram respekten för människors lika värde och de gränser detta sätter för stridshandlingar vid konflikter. Deklarationen bör vara riktad mot de som organiserar, utbildar och vilseleder unga människor att utföra dessa fruktansvärda handlingar. Denna deklaration bör undertecknas av länder, kyrkor och organisationer världen över.
Är utrikesministern beredd att för Sveriges räkning ta initiativ i denna riktning i Förenta Nationerna?
Staffan Danielsson
En världsvid deklaration mot terrormord
Mycket i dagens värld går åt rätt håll; samarbete, tillväxt, utveckling.
Men samtidigt ökar en fruktansvärd terror med likgiltighet för oskyldiga människoliv. Med grumliga fundamentalistiska villfarelser utbildas människor i att med dynamit spränga så många oskyldiga som möjligt för att de ska dödas eller lemlästas. Med hemskans list närmar eller lockar man till sig så många oskyldiga barn, kvinnor och män som möjligt innan bomben utlöses.
I Irak och Afghanistan kidnappas, halshuggs och mördas människor blint, respekten för människoliv och FNs regelverk är ingen.
Just nu har en grupp vanliga människor från Sydkorea kidnappats och mördas en efter en.
Jag tycker att Sverige i FN bör ta initiativ till en världsvid deklaration som fördömer attacker på civilbefolkning enligt ovan, som fördömer angrepp och mördande av civila, och som lyfter fram respekten för människors lika värde och de gränser detta sätter för stridshandlingar vid konflikter. Deklarationen bör vara riktad mot de som organiserar, utbildar och vilseleder unga människor att utföra dessa fruktansvärda handlingar. Denna deklaration bör undertecknas av länder, kyrkor och organisationer världen över.
Är utrikesministern beredd att för Sveriges räkning ta initiativ i denna riktning i Förenta Nationerna?
Staffan Danielsson
onsdag, juli 25, 2007
Försvarsminister Oden-Borg?
Jag ger vår utmärkte finansminister Borg lite berättigad kritik i dagens Svenska Dagblad,här.Visst kan och ska finansministern ha synpunkter på utgifterna i statsbudgeten, även inom försvarsområdet. Och visst kan finansministern uttala sin bedömning av att det finns utrymme för besparingar inom t ex försvarsområdet.
Men det blir fel när finansministern tar över försvarsområdet från försvarsministern och hänvisar till något samtal med partiledarna där han och möjligen de "beslutat" att det ska sparas ett antal miljarder inom försvaret.
Försvarsminister Odenberg verkar inte vara med på tåget, och inte heller jag. Saker och ting ska ske efter analys och moget övervägande, och i rätt tågordning.
Vi har nu en försvarsbudget som utgår ifrån det försvarspolitiska beslutet 2004, med en viss höjning efter valet av alliansen. Visst kan det finnas utrymme för en effektivare upphandling av försvarsmaterial, och visst kan vårt samarbete med de nordiska länderna utvecklas i bl a effektivitetsbefrämjande syfte, men detta ska rimligen i vanlig ordning prövas i de årliga statsbudgetarna. Försvarsmakten ska göra sina bedömningar liksom försvarsministern, och sedan får regeringen i sin helhet lägga fram den statsbudget som man gemensamt står bakom.
Därtill är självfallet utvecklingen i vår omvärld av avgörande betydelse för dimensioneringen av vårt försvar, och försvarsberedningens analys i frågan som läggs fram i november bör rimligen avvaktas innan betydande förändringar sker. Av särskilt intresse är vad som sker i Ryssland.
Men det blir fel när finansministern tar över försvarsområdet från försvarsministern och hänvisar till något samtal med partiledarna där han och möjligen de "beslutat" att det ska sparas ett antal miljarder inom försvaret.
Försvarsminister Odenberg verkar inte vara med på tåget, och inte heller jag. Saker och ting ska ske efter analys och moget övervägande, och i rätt tågordning.
Vi har nu en försvarsbudget som utgår ifrån det försvarspolitiska beslutet 2004, med en viss höjning efter valet av alliansen. Visst kan det finnas utrymme för en effektivare upphandling av försvarsmaterial, och visst kan vårt samarbete med de nordiska länderna utvecklas i bl a effektivitetsbefrämjande syfte, men detta ska rimligen i vanlig ordning prövas i de årliga statsbudgetarna. Försvarsmakten ska göra sina bedömningar liksom försvarsministern, och sedan får regeringen i sin helhet lägga fram den statsbudget som man gemensamt står bakom.
Därtill är självfallet utvecklingen i vår omvärld av avgörande betydelse för dimensioneringen av vårt försvar, och försvarsberedningens analys i frågan som läggs fram i november bör rimligen avvaktas innan betydande förändringar sker. Av särskilt intresse är vad som sker i Ryssland.
torsdag, juli 19, 2007
heja på i familjepolitiken!
Alliansregeringen betar av område efter område, och Sverige tuffar på allt bättre. Det känns mycket bra!
Det är dags att genomföra våra gemensamma vallöften i familjepolitiken, med bl a möjlighet för kommuner att betala ut en ersättning för de familjer som vill ta hand om sina små barn lite längre.
Tre moderata kommunpolitiker skrev för några dagar sedan en bra artikel om detta i DN, här
Det är dags att genomföra våra gemensamma vallöften i familjepolitiken, med bl a möjlighet för kommuner att betala ut en ersättning för de familjer som vill ta hand om sina små barn lite längre.
Tre moderata kommunpolitiker skrev för några dagar sedan en bra artikel om detta i DN, här
måndag, juli 09, 2007
Tjaha, ingen rubrik gick att fylla i.
vi har semestrat 10 dagar i svensk högsommarvärme och varma vattentemperaturer, samtidigt som det varit regnsommar lika länge här hemma. Visst är det ett svek att åka söderut till gran canaria, men det är säkert. Och jag uppskattar allt mer badtemperaturer väl över de 20, helst över 25...
Debatten om ekoodling och ekostöd har fortsatt i ATL med ett inlägg av Tina Ehn (mp) och replik av mig. Rubriken blev väl fyrkantig - "bäst för ekoproduktion att klara sig utan stöd"-. Min tes är ju att miljöstöden bör fördelas efter miljönytta, där ekostöden idag är väl stora på det vanliga miljövänliga jordbruket bekostnad. Och att det stabilaste för ekoproduktionens utveckling är att utvecklas i takt med marknadstillväxt och merpriser. När nu efterfrågan på mat och energi kan närma sig en balanspunkt där efterfrågan överstiger produktionen kan det också bli en motsättning mellan behovet av högre produktion och att samtidigt stödja en extensivare sådan.
Almedalen missar jag tyvärr i år, men hoppas på bättring 2008.
vi har semestrat 10 dagar i svensk högsommarvärme och varma vattentemperaturer, samtidigt som det varit regnsommar lika länge här hemma. Visst är det ett svek att åka söderut till gran canaria, men det är säkert. Och jag uppskattar allt mer badtemperaturer väl över de 20, helst över 25...
Debatten om ekoodling och ekostöd har fortsatt i ATL med ett inlägg av Tina Ehn (mp) och replik av mig. Rubriken blev väl fyrkantig - "bäst för ekoproduktion att klara sig utan stöd"-. Min tes är ju att miljöstöden bör fördelas efter miljönytta, där ekostöden idag är väl stora på det vanliga miljövänliga jordbruket bekostnad. Och att det stabilaste för ekoproduktionens utveckling är att utvecklas i takt med marknadstillväxt och merpriser. När nu efterfrågan på mat och energi kan närma sig en balanspunkt där efterfrågan överstiger produktionen kan det också bli en motsättning mellan behovet av högre produktion och att samtidigt stödja en extensivare sådan.
Almedalen missar jag tyvärr i år, men hoppas på bättring 2008.
tisdag, juni 26, 2007
Sverige och Europa
Jag såg till min glädje i en färsk opinionsundersökning att 46 procent av de tillfrågade svenskarna bejakade EU-medlemskapet, medan 26 procent inte gjorde det. Största differensen sedan mycket länge.
Glädjande också för oss alla som vill utveckla Europa tillsammans - där EU idag är det i särklass viktigaste instrumentet - att de 27 länderna nu med ett förhoppningsvis snart godkänt nytt fördrag kan dels samarbeta bättre, dels välkomna ytterligare medlemmar.
Jag tycker att nej-sidan med v och mp i spetsen har fastnat i en rätt trist argumentation som svartmålar det mesta som EU-länderna tillsammans försöker att göra, samtidigt som man bedyrar att man visst vill ha ett Europasamarbete men som börjar från grunden på ett helt annat sätt....
Visst kunde säkert EU-samarbetet fungera ändå bättre, vara ännu bättre organiserat och ännu mer förankrat på ett levande sätt hos EU-medborgarna osv osv. Det kunde för övrigt säkert även den svenska politiska demokratin också göra, fungera bättre med mer förankring bland medborgarna, alltså.
Men inte diskuterar vi att bryta ner Sverige och sedan bygga upp vår demokrati från grunden igen, vi utgår ifrån att landet finns och utifrån det försöker vi utveckla och förbättra våra ansträngningar.
Tänk om EU-motståndarna kunde använda sin energi och sina analyser till att diskutera EUs utveckling framåt och inte hålla fast vid att det ligger något nödvändigt i att lämna EU innan ett bättre Europasamarbete kan byggas upp. En sådan utveckling i Europa tror jag skulle innebära mycket stora risker i olika avseenden.
De allra flesta Eu-länder har nu en gemensam valuta - euron - vilket i hög grad väver ihop marknader och ekonomier och inte minst underlättar vid handel eller resor i Europa. Även för oss svenskar underlättar det ju, vi behöver oftast bara växla till en enda valuta. Tänk om det fortfarande hade funnits 27 valutor i EU-länderna...
Nåväl, vi står utanför och frågan återkommer kanske om ett antal år, vi får se.
Glädjande också för oss alla som vill utveckla Europa tillsammans - där EU idag är det i särklass viktigaste instrumentet - att de 27 länderna nu med ett förhoppningsvis snart godkänt nytt fördrag kan dels samarbeta bättre, dels välkomna ytterligare medlemmar.
Jag tycker att nej-sidan med v och mp i spetsen har fastnat i en rätt trist argumentation som svartmålar det mesta som EU-länderna tillsammans försöker att göra, samtidigt som man bedyrar att man visst vill ha ett Europasamarbete men som börjar från grunden på ett helt annat sätt....
Visst kunde säkert EU-samarbetet fungera ändå bättre, vara ännu bättre organiserat och ännu mer förankrat på ett levande sätt hos EU-medborgarna osv osv. Det kunde för övrigt säkert även den svenska politiska demokratin också göra, fungera bättre med mer förankring bland medborgarna, alltså.
Men inte diskuterar vi att bryta ner Sverige och sedan bygga upp vår demokrati från grunden igen, vi utgår ifrån att landet finns och utifrån det försöker vi utveckla och förbättra våra ansträngningar.
Tänk om EU-motståndarna kunde använda sin energi och sina analyser till att diskutera EUs utveckling framåt och inte hålla fast vid att det ligger något nödvändigt i att lämna EU innan ett bättre Europasamarbete kan byggas upp. En sådan utveckling i Europa tror jag skulle innebära mycket stora risker i olika avseenden.
De allra flesta Eu-länder har nu en gemensam valuta - euron - vilket i hög grad väver ihop marknader och ekonomier och inte minst underlättar vid handel eller resor i Europa. Även för oss svenskar underlättar det ju, vi behöver oftast bara växla till en enda valuta. Tänk om det fortfarande hade funnits 27 valutor i EU-länderna...
Nåväl, vi står utanför och frågan återkommer kanske om ett antal år, vi får se.
måndag, juni 25, 2007
Afrikas bönder!
I torsdags hade jag en givande debatt med biståndsminister Gunilla Carlsson, min interpellation här, och debatten här.
Asiens och latinamerikas länder utvecklar sina jordbruk och sin produktion starkt, medan Afrika står och stampar. En stor del av problemet, och lösningen, är att Afrikas länder - många - både brandskattar jordbruket och låter det konkurrera med inhemska priser långt under världsmarknadsnivåerna. Utan lönsamhet sker inga investeringar och ingen produktionsökning. Sverige bör ta upp och diskutera detta med sina viktigare samarbets(bistånds)länder!!
Asiens och latinamerikas länder utvecklar sina jordbruk och sin produktion starkt, medan Afrika står och stampar. En stor del av problemet, och lösningen, är att Afrikas länder - många - både brandskattar jordbruket och låter det konkurrera med inhemska priser långt under världsmarknadsnivåerna. Utan lönsamhet sker inga investeringar och ingen produktionsökning. Sverige bör ta upp och diskutera detta med sina viktigare samarbets(bistånds)länder!!
lördag, juni 23, 2007
Jordbruksminister Erlandsson!
Jag funderade på rubriken "Det våras för jordbruket" men valde att fokusera på vår omtyckte men lite kontroversielle jordbruksminister istället.
Det har skett en hel del på jordbruksområdet sedan regeringsskiftet; djurskyddsmyndigheten, minknäringen, EU-ersättningarnas utbetalning, längre momsinbetalning mm. Men det återstår också en hel del.
Före valet ville flera allianspartier ta bort Europas enda (!) skatt på växtnäring, men där har ministern sagt att detta är ej aktuellt. Jag är oklar på hur förhandlingarna i regeringen gått till i denna fråga, och är tveksam inför resultatet. En av Europas högsta skatter på traktordiesel behöver sänkas ytterligare, jag hoppas det blir utrymme för det i höstbudgeten.
Jordbruksministern och flera andra ministrar vill inom EU verka för borttagna tullar på etanol, och regeringen har skickat en skrivelse till EU om att snabbt minska jordbrukets EU-ersättningar.
Jag har följt diskussionen om detta noga, och tolkningarna av regeringsskrivelsen och "oraklet" Erlandssons utsagor varierar; från en massiv stödminskning till en balanserad nedtrappning i takt med att marknaden stabiliseras och priserna stiger.
I torsdagens ATL "utvecklar nu jordbruksministern tankarna bakom brevets innehåll". Jag citerar de centrala avsnitten.
" Vi vill påverkan de övriga länderna i vår riktning och därefter genomföra alla förändringar samtidigt i unionen".
" Exportsubventionerna måste bort, kvoterna avskaffas och frikopplingen öka".
"Exakt hur vi ska uppnå det långsiktiga målet och hur lång tid det ska ta preciserar vi inte".
"Jag är positiv till ett frikopplat stöd lika för alla (samma belopp per ha)".
Bra, med de preciseringarna är jag med.
Jag har som lantbrukare och politiker i flera decennier arbetat mot en ensidigt svensk avreglering för jordbruket. 1990 års ensidiga avregleringsbeslut hade resulterat i kaos för det svenska jordbruket om det hade genomförts, enligt min uppfattning. EU-inträdet tvingade fram en återgång till eu-regelverken vilket förhindrade de drastiska konsekvenser som då ännu inte hade blommat ut.
Vartefter som nu efterfrågan på mat och alltmer energi närmar sig en balanspunkt mellan produktion och efterfrågan, så börjar marknadsekonomins lagar att fungera och behovet av regleringar och stöd minskar alltmer. Så riktningen bort från generella ersättningssystem är entydig.
Samtidigt kan marknadspriserna plötsligt rasa, vilket skett återkommande. USA geneomförde t ex sin "freedom to farm"-avreglering på 1990-talet, men när sedan världsmarknapriserna plötsligt rasade återinförde man raskt de olika skyddsinstrument som funnits (olika typer av lån och garantipriser mm.).
Därför tror jag att Sverige utöver mer marknadsekonomi bör driva ett skyddsnät om priserna skulle rasa, så att inte mattan dras undan för miljoner europeiska jordbrukare i det, förhoppningsvis hypotetiska, läget.
För växtodlingen ljusnar det nu uppenbarligen, vilket är glädjande efter många pressade år. För animalieproduktionen - som sjunkit stadigt de senaste åren - blir det än tuffare innan också de priserna vänder upp. Här måste Sverige se upp och agera så att förutsättningar för produktionen är sådana att investeringar sker så att den inte sfortsätter att sjunka utan ökar!
Det har skett en hel del på jordbruksområdet sedan regeringsskiftet; djurskyddsmyndigheten, minknäringen, EU-ersättningarnas utbetalning, längre momsinbetalning mm. Men det återstår också en hel del.
Före valet ville flera allianspartier ta bort Europas enda (!) skatt på växtnäring, men där har ministern sagt att detta är ej aktuellt. Jag är oklar på hur förhandlingarna i regeringen gått till i denna fråga, och är tveksam inför resultatet. En av Europas högsta skatter på traktordiesel behöver sänkas ytterligare, jag hoppas det blir utrymme för det i höstbudgeten.
Jordbruksministern och flera andra ministrar vill inom EU verka för borttagna tullar på etanol, och regeringen har skickat en skrivelse till EU om att snabbt minska jordbrukets EU-ersättningar.
Jag har följt diskussionen om detta noga, och tolkningarna av regeringsskrivelsen och "oraklet" Erlandssons utsagor varierar; från en massiv stödminskning till en balanserad nedtrappning i takt med att marknaden stabiliseras och priserna stiger.
I torsdagens ATL "utvecklar nu jordbruksministern tankarna bakom brevets innehåll". Jag citerar de centrala avsnitten.
" Vi vill påverkan de övriga länderna i vår riktning och därefter genomföra alla förändringar samtidigt i unionen".
" Exportsubventionerna måste bort, kvoterna avskaffas och frikopplingen öka".
"Exakt hur vi ska uppnå det långsiktiga målet och hur lång tid det ska ta preciserar vi inte".
"Jag är positiv till ett frikopplat stöd lika för alla (samma belopp per ha)".
Bra, med de preciseringarna är jag med.
Jag har som lantbrukare och politiker i flera decennier arbetat mot en ensidigt svensk avreglering för jordbruket. 1990 års ensidiga avregleringsbeslut hade resulterat i kaos för det svenska jordbruket om det hade genomförts, enligt min uppfattning. EU-inträdet tvingade fram en återgång till eu-regelverken vilket förhindrade de drastiska konsekvenser som då ännu inte hade blommat ut.
Vartefter som nu efterfrågan på mat och alltmer energi närmar sig en balanspunkt mellan produktion och efterfrågan, så börjar marknadsekonomins lagar att fungera och behovet av regleringar och stöd minskar alltmer. Så riktningen bort från generella ersättningssystem är entydig.
Samtidigt kan marknadspriserna plötsligt rasa, vilket skett återkommande. USA geneomförde t ex sin "freedom to farm"-avreglering på 1990-talet, men när sedan världsmarknapriserna plötsligt rasade återinförde man raskt de olika skyddsinstrument som funnits (olika typer av lån och garantipriser mm.).
Därför tror jag att Sverige utöver mer marknadsekonomi bör driva ett skyddsnät om priserna skulle rasa, så att inte mattan dras undan för miljoner europeiska jordbrukare i det, förhoppningsvis hypotetiska, läget.
För växtodlingen ljusnar det nu uppenbarligen, vilket är glädjande efter många pressade år. För animalieproduktionen - som sjunkit stadigt de senaste åren - blir det än tuffare innan också de priserna vänder upp. Här måste Sverige se upp och agera så att förutsättningar för produktionen är sådana att investeringar sker så att den inte sfortsätter att sjunka utan ökar!
måndag, juni 18, 2007
Bodström backar!
Debatten om signalspaning i kammaren i onsdags tyckte jag var belysande och avslöjande, kolla gärna i riksdagsprotokollet den 13 juni. Det blev uppenbart att orsaken till att (s) bröt förhandlingarna med oss i alliansen var att man inte ville göra upp trots att vi egentligen kommit överens. Och också att den som drivit detta var Thomas Bodström, som i ett känslo- och personbaserat anförande främst hänvisade till något tidningscitat av försvarsministern som motiv för att bryta förhandlingarna.
Bodström sågade liksom vid bordläggningsdebatten tidigare helt sin egen regerings beredning av den här frågan, den tillsatte aldrig en parlamentarisk utredning utan flera andra utredningar vilket Bodström nu tyckte var upprörande....
Och på min fråga, ställd tre gånger, varav två i direkta repliker, om varför han falskeligen när han bröt förhandlingarna sade att "regeringen har avbrutit dem och sa blankt nej till att utreda en domstolsprövning" när sanningen var precis den motsatte, hade Thomas Bodström inget svar.
Han svarade helt enkelt inte på min mycket grava anklagelse, vilket är ett mycket klargörande besked; det var tyvärr helt korrekt och förre justitieministern handskas alltså mycket vårdslöst med sanningen (snällt uttryckt) när han försökte hitta något motiv för att förklara varför (s) trots befintlig samsyn själva bröt förhandlingarna.
Bodström sågade liksom vid bordläggningsdebatten tidigare helt sin egen regerings beredning av den här frågan, den tillsatte aldrig en parlamentarisk utredning utan flera andra utredningar vilket Bodström nu tyckte var upprörande....
Och på min fråga, ställd tre gånger, varav två i direkta repliker, om varför han falskeligen när han bröt förhandlingarna sade att "regeringen har avbrutit dem och sa blankt nej till att utreda en domstolsprövning" när sanningen var precis den motsatte, hade Thomas Bodström inget svar.
Han svarade helt enkelt inte på min mycket grava anklagelse, vilket är ett mycket klargörande besked; det var tyvärr helt korrekt och förre justitieministern handskas alltså mycket vårdslöst med sanningen (snällt uttryckt) när han försökte hitta något motiv för att förklara varför (s) trots befintlig samsyn själva bröt förhandlingarna.
söndag, juni 10, 2007
kommentar DN-debatt idag
En kommentarar till de 8 moderaterna på DN-debatt idag.
Deras argumentation är felaktig och oerhört tillspetsad i följande citat: "Resonemang där äktenskapsbegreppet utgår från fortplantning utesluter inte bara sammanboende utan vigselringar. Det utesluter även gifta par som inte kan eller vill skaffa biologiska barn. Och det är dessutom ett direkt påhopp på ensamstående och/eller ogifta föräldrar".
Vårt enkla budskap är ju att begreppet äktenskap som hittills avser förhållandet mellan man och kvinna, (vilket är själva förutsättningen för underverket att "skapa nya människor"). Att tvingas "bevisa detta" för att få ingå äktenskap är en tanke som vi självfallet aldrig haft och det är trist att våra kollegor lånar sig till sådana debattmetoder.
Jag instämmer med "Grupp åtta" att det är bra att det nu sker en djupare debatt i denna fråga.
Deras argumentation är felaktig och oerhört tillspetsad i följande citat: "Resonemang där äktenskapsbegreppet utgår från fortplantning utesluter inte bara sammanboende utan vigselringar. Det utesluter även gifta par som inte kan eller vill skaffa biologiska barn. Och det är dessutom ett direkt påhopp på ensamstående och/eller ogifta föräldrar".
Vårt enkla budskap är ju att begreppet äktenskap som hittills avser förhållandet mellan man och kvinna, (vilket är själva förutsättningen för underverket att "skapa nya människor"). Att tvingas "bevisa detta" för att få ingå äktenskap är en tanke som vi självfallet aldrig haft och det är trist att våra kollegor lånar sig till sådana debattmetoder.
Jag instämmer med "Grupp åtta" att det är bra att det nu sker en djupare debatt i denna fråga.
torsdag, juni 07, 2007
krut i östgöta-CUF! Håll tyst, Staffan!
Det ska vara krut i ett bra ungdomsförbund! Och visst vet jag att mitt försvar för dagens partnerskapslag redan är överspelat hos c-ungdomen. Så här säger Vår ög-ordf till radio östergötland:
"Vi är ett liberalt parti med visserligen högt i tak där alla ska få uttrycka sina åsikter men någonstans finns det en gräns för vad man kan tycka och vad man kan säga menar Christoffer Rosendahl ,ordförande för CUF i länet.
Dom unga centerpartisterna är upprörda över att Östgötacenterns ende kandidat i riksdagen torgför åsikter mot partlinjen i den här frågan.
Christoffer Rosendahl säger att om Staffan Danielsson ska kunna fortsätta fram till nästa val, får han vare sig rösta emot partiet riksdagen eller eller propagera för sin ståndpunkt."
Jag har givit besked att jag har kvar samma uppfattning och står för den. Vill CUF ha riksdagsledamöter som alltid tycker som partiprogrammet ska man ju driva det.. Och de som kryssade mig i höstas visste nog att jag också kan ha egna åsikter, och stå för dem.
Diskussionen fortsätter, och medlemmarna och ytterst väljarna avgör! Så klart!
(Är fortfarande upprörd över Mona Sahlins hets mot oss bakom DN-artikeln, som fått andra att att ta efter än mer än "högerextremist" och med ordet "rasism" i samma mening. Hur kan en ledande politiker säga något sådant. Och ska det kunna ske opåtalat...Jag återkommer)
"Vi är ett liberalt parti med visserligen högt i tak där alla ska få uttrycka sina åsikter men någonstans finns det en gräns för vad man kan tycka och vad man kan säga menar Christoffer Rosendahl ,ordförande för CUF i länet.
Dom unga centerpartisterna är upprörda över att Östgötacenterns ende kandidat i riksdagen torgför åsikter mot partlinjen i den här frågan.
Christoffer Rosendahl säger att om Staffan Danielsson ska kunna fortsätta fram till nästa val, får han vare sig rösta emot partiet riksdagen eller eller propagera för sin ståndpunkt."
Jag har givit besked att jag har kvar samma uppfattning och står för den. Vill CUF ha riksdagsledamöter som alltid tycker som partiprogrammet ska man ju driva det.. Och de som kryssade mig i höstas visste nog att jag också kan ha egna åsikter, och stå för dem.
Diskussionen fortsätter, och medlemmarna och ytterst väljarna avgör! Så klart!
(Är fortfarande upprörd över Mona Sahlins hets mot oss bakom DN-artikeln, som fått andra att att ta efter än mer än "högerextremist" och med ordet "rasism" i samma mening. Hur kan en ledande politiker säga något sådant. Och ska det kunna ske opåtalat...Jag återkommer)
tisdag, juni 05, 2007
Beskylld av Mona Sahlin för högerextremism
Jag medundertecknade alltså en debattartikel med resonemang enligt nedan att behålla dagens två begrepp för samlevnad, äktenskap och partnerskap. En modern lagstiftning från ca 1995 som flyttade fram homosexuellas positioner rejält och ligger i framkant i världen. Och vi ville ha en djupare utredning kring ett förslag att endast använda äktenskapsbegreppet.
Jag - och övriga medundertecknare - har sedan dess blivit kallad rasist, blivit likställd med nazist, plus en rad andra föraktfulla epitet, på ledarsidor, bloggar och i epost. Jag är illa berörd, självfallet, men det kommer ju från enskilda personer som kanske överreagerat.
Men först nu ser jag vad partledaren för Sveriges största politiska parti,Mona Sahlin, faktiskt uttalat, vilket gör mig bestört. Har hennes uttalanden kanske inspirerat andra att haka på? Så här sade hon till TT i fredags den 1 juni:
"Sahlin reagerade på fredagen starkt på en debattartikel i Dagens Nyheter där före detta partiledarna, Thorbjörn Fälldin (c) och Alf Svensson (kd) tillsammans med förra talmannen Ingegerd Troedsson (m) argumenterar för att äktenskap bör bevaras för heterosexuella par, för barnens skull.
- De gör precis som högerextremister har gjort i alla tider, de låtsas att kampen mot rasism och kampen mot homofobi är två olika saker, vilket det inte är, säger Mona Sahlin till TT."
Mona Sahlin, som jag haft respekt för som politiker, kallar alltså bl a mig för i praktiken "högerextremist" och egentligen "rasist" när jag försvarar dagens nya och moderna lagstiftning med äktenskap och partnerskap. Jag accepterar inte det och ska överväga hur jag ska försvara mig mot detta förfärliga påhopp som kan ha inspirerat andra att följa efter.
Jag - och övriga medundertecknare - har sedan dess blivit kallad rasist, blivit likställd med nazist, plus en rad andra föraktfulla epitet, på ledarsidor, bloggar och i epost. Jag är illa berörd, självfallet, men det kommer ju från enskilda personer som kanske överreagerat.
Men först nu ser jag vad partledaren för Sveriges största politiska parti,Mona Sahlin, faktiskt uttalat, vilket gör mig bestört. Har hennes uttalanden kanske inspirerat andra att haka på? Så här sade hon till TT i fredags den 1 juni:
"Sahlin reagerade på fredagen starkt på en debattartikel i Dagens Nyheter där före detta partiledarna, Thorbjörn Fälldin (c) och Alf Svensson (kd) tillsammans med förra talmannen Ingegerd Troedsson (m) argumenterar för att äktenskap bör bevaras för heterosexuella par, för barnens skull.
- De gör precis som högerextremister har gjort i alla tider, de låtsas att kampen mot rasism och kampen mot homofobi är två olika saker, vilket det inte är, säger Mona Sahlin till TT."
Mona Sahlin, som jag haft respekt för som politiker, kallar alltså bl a mig för i praktiken "högerextremist" och egentligen "rasist" när jag försvarar dagens nya och moderna lagstiftning med äktenskap och partnerskap. Jag accepterar inte det och ska överväga hur jag ska försvara mig mot detta förfärliga påhopp som kan ha inspirerat andra att följa efter.
måndag, juni 04, 2007
debattartikel äktenskap
Jag vet att den här frågan väckor känslor och att många avstår från att diskutera den, trots uppfattningar. Och jag är överraskad över en del reaktioner och mediaklipp, som ångar förakt över min uppfattning enligt nedan. Och jag har blivit kallad för hemska saker.
Här ett inlägg från mig, som summerar min uppfattning. Kommentera den gärna.
Jag har medundertecknat en debattartikel om äktenskapsbegreppet. Dess slutsats är att det har ett värde att behålla äktenskapsbegreppet för förbindelsen mellan man och kvinna, och att dagens två begrepp – äktenskap och partnerskap – lever vidare bredvid varandra. Innan en förändring eventuellt görs bör detta utredas djupare.
Jag har sedan artikeln publicerades mottagit en hel del upprörda reaktioner, varav en del mycket kränkande.
Självfallet står jag upp för människors lika värde, för kärlekens gränslöshet och för samma juridiska rättigheter för både sär- och samkönade förhållanden.
Jag inser att denna fråga är svår men den är värd att diskutera, med ömsesidig respekt för varandra. Jag respekterar fullt ut de som vill använda begreppet äktenskap för alla förhållanden, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig i många fall.
Jag förespråkar alltså en lagstiftning byggd på dagens med två olika begrepp, och som t ex Svenska Kyrkan, där jag är medlem, står bakom. Jämfört med de allra flesta andra länder är detta en radikal och progressiv lagstiftning.
Starka krafter vill nu gå vidare och låta partnerskapet uppgå i äktenskapsbegreppet. Det är uppenbart att det politiskt korrekta idag är att bejaka detta, och visst finns det skäl för detta. En könsneutral äktenskapslagstiftning gör all kärlek likvärdig inför lagen, är huvudargumentet. Och visst är kärlek lika mycket värd.
Huvudargumentet för att behålla två begrepp är att det ändå är en faktisk skillnad mellan olika förhållanden, och att det traditionella äktenskapsbegreppet därför liksom hittills bör avse det biologiska huvudspåret mellan man och kvinna. För samkönade relationer används liksom hittills begreppet partnerskap, med samma juridiska rättigheter och där kärleken är lika mycket värd.
De homosexuella har varit och är fortfarande på många håll starkt utsatta för förtryck och diskriminering, och jag har förståelse för att många slåss så starkt för samma äktenskapsbegrepp och reagerar upprört mot de som tycker annorlunda.
Men man kan faktiskt ha en annan uppfattning, vilket jag har redovisat, och den måste också få föras fram och respekteras.
Här ett inlägg från mig, som summerar min uppfattning. Kommentera den gärna.
Jag har medundertecknat en debattartikel om äktenskapsbegreppet. Dess slutsats är att det har ett värde att behålla äktenskapsbegreppet för förbindelsen mellan man och kvinna, och att dagens två begrepp – äktenskap och partnerskap – lever vidare bredvid varandra. Innan en förändring eventuellt görs bör detta utredas djupare.
Jag har sedan artikeln publicerades mottagit en hel del upprörda reaktioner, varav en del mycket kränkande.
Självfallet står jag upp för människors lika värde, för kärlekens gränslöshet och för samma juridiska rättigheter för både sär- och samkönade förhållanden.
Jag inser att denna fråga är svår men den är värd att diskutera, med ömsesidig respekt för varandra. Jag respekterar fullt ut de som vill använda begreppet äktenskap för alla förhållanden, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig i många fall.
Jag förespråkar alltså en lagstiftning byggd på dagens med två olika begrepp, och som t ex Svenska Kyrkan, där jag är medlem, står bakom. Jämfört med de allra flesta andra länder är detta en radikal och progressiv lagstiftning.
Starka krafter vill nu gå vidare och låta partnerskapet uppgå i äktenskapsbegreppet. Det är uppenbart att det politiskt korrekta idag är att bejaka detta, och visst finns det skäl för detta. En könsneutral äktenskapslagstiftning gör all kärlek likvärdig inför lagen, är huvudargumentet. Och visst är kärlek lika mycket värd.
Huvudargumentet för att behålla två begrepp är att det ändå är en faktisk skillnad mellan olika förhållanden, och att det traditionella äktenskapsbegreppet därför liksom hittills bör avse det biologiska huvudspåret mellan man och kvinna. För samkönade relationer används liksom hittills begreppet partnerskap, med samma juridiska rättigheter och där kärleken är lika mycket värd.
De homosexuella har varit och är fortfarande på många håll starkt utsatta för förtryck och diskriminering, och jag har förståelse för att många slåss så starkt för samma äktenskapsbegrepp och reagerar upprört mot de som tycker annorlunda.
Men man kan faktiskt ha en annan uppfattning, vilket jag har redovisat, och den måste också få föras fram och respekteras.
söndag, juni 03, 2007
kära dagbok 2
Det är synd att diskussionen ofta blir väldigt laddad i en fråga som är värd att diskutera. Min uppfattning är att alla människor är lika mycket värda, kärleken är gränslös och olika förhållanden ska ha samma juridiska rättigheter. Sedan är det skillnad mellan förhållanden och jag landar i uppfattningen att det hävdvunna äktenskapsbegreppet bör vara kvar, och att Sverige liksom många andra länder också använder begreppet partnerskap.
Detta är en ståndpunkt som är mycket radikal i de flesta av världens länder och som var mycket korrekt i Sverige till rätt nyligen. Men i Sverige idag är den "ute" och den politiskt korrekta uppfattningen bland politiker och media är att det är "stenålder" att tycka så.
Jag har den största respekt för de som vill använda samma begrepp, och tycker det är trist att den respekten inte är ömsesidig i många fall.
Just uppfattningar som inte "får diskuteras" kan ofta vara värda att diskutera. T ex när det tidigare (och tyvärr även idag) handlade om det fruktansvärda förtrycket av homosexuella under århundraden. Och nog är det även nu diskussionen ska ske i just begreppsfrågan innan lagstiftningen sannolikt ändras, efteråt är det ju för sent.
Detta är en ståndpunkt som är mycket radikal i de flesta av världens länder och som var mycket korrekt i Sverige till rätt nyligen. Men i Sverige idag är den "ute" och den politiskt korrekta uppfattningen bland politiker och media är att det är "stenålder" att tycka så.
Jag har den största respekt för de som vill använda samma begrepp, och tycker det är trist att den respekten inte är ömsesidig i många fall.
Just uppfattningar som inte "får diskuteras" kan ofta vara värda att diskutera. T ex när det tidigare (och tyvärr även idag) handlade om det fruktansvärda förtrycket av homosexuella under århundraden. Och nog är det även nu diskussionen ska ske i just begreppsfrågan innan lagstiftningen sannolikt ändras, efteråt är det ju för sent.
lördag, juni 02, 2007
kära dagbok!
Kära dagbok! Jag har fått en del epost och reaktioner sedan jag undertecknade en debattartikel i DN enl nedan. En del positiva och många negativa. Vid ett möte med partikamrater i hemlänet höll de flesta inte med mig. DNs ledarsida - och några andra - sågar artikeln ordentligt.
Vi föreslog att dagens äkenskapsbegrepp och partnerskapsbegrepp bibehålls, en uppfattning som är mycket radikal i de allra flesta av världens länder, liksom i Sverige för inte så länge sedan.
Men det politiskt korrekta idag är en könsneutral äktenskapslagstiftning, och den vinden är stark och likriktad bland politiker och media. Kanske också bland folket,men inte lika säkert.
Och vi föreslog att frågan borde utredas djupare. Inte mycket medhåll där heller.
Varför gör du dig omöjlig genom att sticka ut så här, har några undrat? Vore det inte enklare att tycka som "alla andra"?
Kanske det. Men det här är en lite speciell och viktig fråga, tycker jag. Om människors lika värde, om kärlekens gränslöshet och om samma juridiska rättighter, därom är vi alla överens.
Jag har brottats med mig själv men jag landar sedan i att man har kvar begreppen Äktenskap och Partnerskap. Det är trist att då utsättas för fullständigt sanslösa beskyllningar, men det visar naturligtvis vilken laddning frågan har för en del.
Jag respekterar de som har en annan uppfattning, och det känns naturligtvis trist att inte möta samma respekt tillbaka.
Jo, centerpartiets unga lejon och lejoninna i vår riksdagsgrupp, de mycket begåvade och sympatiska Fredrick och Annie respekterar min övertygelse och rätt till egen uppfattning, även om de inte alls håller med i sak. (se min bloglista). Och jag kan dela Fredricks analys på sin blog att det ungdomliga inslaget i artikeln var begränsat. Och tyvärr stämmer de lite trista orden "till åren komna" kanske in lite grand även på mig, men där gäller det ju bara att gilla läget. Var tid har sin tjusning, så det så!
Här kommer jag osökt in på min förestående födelsedag och den lilla annons jag idag satt in i Östgöta Corren, för kännedom:
"Inte nu!
Jag fyllde nyligen 50 år. 60 år avser jag - förhoppningsvis - att fira i efterhand år 2017.
Välkomna då, men inte nu!
Staffan Danielsson, Erikstad"
(jag surfade just in på en blog för ett annat av våra unga lejon, min gode vän Muharrem Demirok från Linköping och i partistyrelsen. Och jag uppskattar verkligen sättet som han sågar mig på. Sådana inlägg är "farliga", de påverkar och får en att fundera långt effektivare än storsläggan. Murre är en skicklig politiker och jag känner med glädje flåset i nacken!)
Vi föreslog att dagens äkenskapsbegrepp och partnerskapsbegrepp bibehålls, en uppfattning som är mycket radikal i de allra flesta av världens länder, liksom i Sverige för inte så länge sedan.
Men det politiskt korrekta idag är en könsneutral äktenskapslagstiftning, och den vinden är stark och likriktad bland politiker och media. Kanske också bland folket,men inte lika säkert.
Och vi föreslog att frågan borde utredas djupare. Inte mycket medhåll där heller.
Varför gör du dig omöjlig genom att sticka ut så här, har några undrat? Vore det inte enklare att tycka som "alla andra"?
Kanske det. Men det här är en lite speciell och viktig fråga, tycker jag. Om människors lika värde, om kärlekens gränslöshet och om samma juridiska rättighter, därom är vi alla överens.
Jag har brottats med mig själv men jag landar sedan i att man har kvar begreppen Äktenskap och Partnerskap. Det är trist att då utsättas för fullständigt sanslösa beskyllningar, men det visar naturligtvis vilken laddning frågan har för en del.
Jag respekterar de som har en annan uppfattning, och det känns naturligtvis trist att inte möta samma respekt tillbaka.
Jo, centerpartiets unga lejon och lejoninna i vår riksdagsgrupp, de mycket begåvade och sympatiska Fredrick och Annie respekterar min övertygelse och rätt till egen uppfattning, även om de inte alls håller med i sak. (se min bloglista). Och jag kan dela Fredricks analys på sin blog att det ungdomliga inslaget i artikeln var begränsat. Och tyvärr stämmer de lite trista orden "till åren komna" kanske in lite grand även på mig, men där gäller det ju bara att gilla läget. Var tid har sin tjusning, så det så!
Här kommer jag osökt in på min förestående födelsedag och den lilla annons jag idag satt in i Östgöta Corren, för kännedom:
"Inte nu!
Jag fyllde nyligen 50 år. 60 år avser jag - förhoppningsvis - att fira i efterhand år 2017.
Välkomna då, men inte nu!
Staffan Danielsson, Erikstad"
(jag surfade just in på en blog för ett annat av våra unga lejon, min gode vän Muharrem Demirok från Linköping och i partistyrelsen. Och jag uppskattar verkligen sättet som han sågar mig på. Sådana inlägg är "farliga", de påverkar och får en att fundera långt effektivare än storsläggan. Murre är en skicklig politiker och jag känner med glädje flåset i nacken!)
fredag, juni 01, 2007
Äktenskap och Partnerskap
Efter dagens DN-debatt om äktenskapet, där jag är en undertecknare, har min riksdagskollega Ulf Holm (mp)totalt sågat mig, och övriga. Utan några jämförelser i övrigt så förstår jag avlägset hur HBT-personer känt det genom alla tider när bl a etablissemanget mobbat dem. För kännedom Ulfs attack, och mitt svar:
Svar till Ulf Holm, riksdagsledamot för miljöpartiet.
Jag har full respekt för Ulf Holms uppfattning i frågan om äktenskapsbegreppet, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig. Frågan om själva äktenskapsbegreppet är svår och värd att diskutera, med respekt för varandra. Alla människor är lika mycket värda, kärleken är gränslös och olika förhållanden ska ha samma juridiska rättigheter, där är vi säkert överens. Sedan är det skillnad mellan förhållanden och jag landar i uppfattningen att det hävdvunna äktenskapsbegreppet bör vara kvar, och att Sverige liksom många andra länder också använder begreppet partnerskap.
Ulf Holm beskyller mig bl a för att "känna sådan aversion mot HBT-personer". Det är kränkande och fullständigt osant, och det är väldigt trist om Ulf Holm känner sådan aversion mot mig att han kan påstå något sådant.
Staffan Danielsson
fredag den 1 juni 2007
VARFÖR SÅDAN RÄDSLA FÖR HBT-PERSONER?
Öppet brev till Alf Svensson, Torbjörn Fälldin, Ingegerd Troedsson med flera med anledning av debattartikel i Dagens Nyheter i dag den 1 juni 2007.
Jag och Miljöpartiet förfäras över den politiska syn som skribenterna från tre av regeringens partier för fram. Artikeln ska läsas med bakgrund av den senaste tidens händelser, till exempel hat-attacken mot en kvinnlig anställd på Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, RFSL, lokal i Stockholm som skedde i måndags. Eller de bråk och demonstrationer som skedde vid Pride-festivalen i Moskva förra helgen där flaskor och ägg haglade mot alla vi som vill fira Pride-festivalen och visa stöd för allas lika värde och rätt i samhället.
Det är vidare märkligt hur ni kan känna en sådan aversion mot hbt-personer, vad är det som ni är rädda för?
Ni underblåser i er artikel de homofobiska strömningar som finns i vissa kretsar i Sverige och andra länder.
Det verkar som att förståelsen för människors rätt till kärlek och att få visa dem inte får plats i ert samhälle. Det skrämmer mig väldigt mycket. Kärleksbudskapet verkar inte gälla alla i regeringens politik.
Jag önskar att ni på allvar funderar över vilket samhälle vi vill ha - ett samhälle där alla människors kärlek respekteras och är lika värd eller ett samhälle med utanförskap för personer som älskar någon av samma kön.
Ulf Holm
Riksdagsledamot (mp) och hbt-ansvarig
Svar till Ulf Holm, riksdagsledamot för miljöpartiet.
Jag har full respekt för Ulf Holms uppfattning i frågan om äktenskapsbegreppet, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig. Frågan om själva äktenskapsbegreppet är svår och värd att diskutera, med respekt för varandra. Alla människor är lika mycket värda, kärleken är gränslös och olika förhållanden ska ha samma juridiska rättigheter, där är vi säkert överens. Sedan är det skillnad mellan förhållanden och jag landar i uppfattningen att det hävdvunna äktenskapsbegreppet bör vara kvar, och att Sverige liksom många andra länder också använder begreppet partnerskap.
Ulf Holm beskyller mig bl a för att "känna sådan aversion mot HBT-personer". Det är kränkande och fullständigt osant, och det är väldigt trist om Ulf Holm känner sådan aversion mot mig att han kan påstå något sådant.
Staffan Danielsson
fredag den 1 juni 2007
VARFÖR SÅDAN RÄDSLA FÖR HBT-PERSONER?
Öppet brev till Alf Svensson, Torbjörn Fälldin, Ingegerd Troedsson med flera med anledning av debattartikel i Dagens Nyheter i dag den 1 juni 2007.
Jag och Miljöpartiet förfäras över den politiska syn som skribenterna från tre av regeringens partier för fram. Artikeln ska läsas med bakgrund av den senaste tidens händelser, till exempel hat-attacken mot en kvinnlig anställd på Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, RFSL, lokal i Stockholm som skedde i måndags. Eller de bråk och demonstrationer som skedde vid Pride-festivalen i Moskva förra helgen där flaskor och ägg haglade mot alla vi som vill fira Pride-festivalen och visa stöd för allas lika värde och rätt i samhället.
Det är vidare märkligt hur ni kan känna en sådan aversion mot hbt-personer, vad är det som ni är rädda för?
Ni underblåser i er artikel de homofobiska strömningar som finns i vissa kretsar i Sverige och andra länder.
Det verkar som att förståelsen för människors rätt till kärlek och att få visa dem inte får plats i ert samhälle. Det skrämmer mig väldigt mycket. Kärleksbudskapet verkar inte gälla alla i regeringens politik.
Jag önskar att ni på allvar funderar över vilket samhälle vi vill ha - ett samhälle där alla människors kärlek respekteras och är lika värd eller ett samhälle med utanförskap för personer som älskar någon av samma kön.
Ulf Holm
Riksdagsledamot (mp) och hbt-ansvarig
tisdag, maj 29, 2007
indicier mot s och Bodström
Samtidigt som alliansen och socialdemokraterna i onsdags stod mycket nära varandra i signalspaningsfrågan (enligt mitt förra inlägg) lyckades "Bodströmfalangen" i det svårt splittrade partiet dagen efter få gehör för att avbryta förhandlingarna ("förhandlingarna om FRA avbröts av regeringen"...,som det formulerades). "Vårt krav på att utreda domstolsprövning fick exempelvis blankt nej", sade Bodström (fastän verkligheten var den motsatta).
Vad jag förstår släpper nu s dessa osanningar som argument för att den här frågan trots stor samstämdhet riskerar att skjutas upp ett år. (Klokt gjort, enligt min uppfattning). Istället hänvisas till mediauttalanden från statsråd som orsak till att s vill bordlägga frågan trots att samsyn är vid handen (Oklokt och överspänt gjort)
Mycket märkligt. Ska den öppna debatten i media - som ju ibland blir tillspetsad och vinklad - förhindra ett riksdagsbeslut som borde fattats för flera år sedan, och som har bäring på landets säkerhet? Ska en faktiskt samsyn i förhandlingar mellan partier överges på grund av en plötsligt utvecklad överkänslighet för media hos ena parten?
Och denna part formulerar sig själv t ex så här i sina egna uttalanden, vilka tydligen är acceptabla:
"Problemet, enligt Bodström, är att Odenberg "fortsätter att ljuga...Jag har aldrig varit med om att någon agerat så och schabblat bort det som han - och med den arrogansen", säger Bodström.
Tja, döm själva, vilka har vinnlagt sig om en bred uppgörelse i denna svåra fråga och vilken har det inte.
Jag hoppas att alla möjligheter till att lösa upp den här frågan ändå inte är uttömda. Men vi kan inte göra mer än vad vi faktiskt redan har gjort, visa öppenhet och prestigelöshet och gå en bra bit till mötes.
Vad jag förstår släpper nu s dessa osanningar som argument för att den här frågan trots stor samstämdhet riskerar att skjutas upp ett år. (Klokt gjort, enligt min uppfattning). Istället hänvisas till mediauttalanden från statsråd som orsak till att s vill bordlägga frågan trots att samsyn är vid handen (Oklokt och överspänt gjort)
Mycket märkligt. Ska den öppna debatten i media - som ju ibland blir tillspetsad och vinklad - förhindra ett riksdagsbeslut som borde fattats för flera år sedan, och som har bäring på landets säkerhet? Ska en faktiskt samsyn i förhandlingar mellan partier överges på grund av en plötsligt utvecklad överkänslighet för media hos ena parten?
Och denna part formulerar sig själv t ex så här i sina egna uttalanden, vilka tydligen är acceptabla:
"Problemet, enligt Bodström, är att Odenberg "fortsätter att ljuga...Jag har aldrig varit med om att någon agerat så och schabblat bort det som han - och med den arrogansen", säger Bodström.
Tja, döm själva, vilka har vinnlagt sig om en bred uppgörelse i denna svåra fråga och vilken har det inte.
Jag hoppas att alla möjligheter till att lösa upp den här frågan ändå inte är uttömda. Men vi kan inte göra mer än vad vi faktiskt redan har gjort, visa öppenhet och prestigelöshet och gå en bra bit till mötes.
lördag, maj 26, 2007
signalsamsyn finns - men Bodström vill konfrontation
Samsyn finns om signalspaningen – Bodström obstruerar och far med osanning
Efter 11 september 2001 i New York tillsätter regeringen flera utredningar för bättre säkerhet, bl a om utvidgad signalspaning även i tråd. Utredningen föreslår efter några år att signalspaningen ska omfatta både etern och tråd/kabel.
Regeringen tar fram departementspromemoria, remissbehandlar men kommer inte till skott. Tiden går och regeringen är handlingsförlamad beroende på motsättningar mellan olika myndigheter och departement där Thomas Bodström är en ledande aktör. S tar 2006 kontakt på våren kontakt med de borgerliga partierna för att förankra ett förslag, så kommer valet och fem år har gått utan att s-regeringen kommit till skott..
Den nya regeringen skärper integritetsskyddet i flera avseenden i socialdemokraternas efterlämnade förslag, tar kontakt med den socialdemokratiska oppositionen och lägger en proposition till riksdagen. Det har gått fem år sedan frågan började utredas, terrorhoten ökar i världen och Sverige skickar allt fler utlandsstyrkor, signalspaningen bedrivs under rätt lösa regelverk som behöver skärpas samtidigt som utvidgning sker till även trådburen kommunikation.
S i riksdagen lämnar två typer av kommentarer, försvarsutskottets ordförande Ulrika Messing sansade kommentarer av typen att det här är viktiga frågor för landet och vi ska konstruktivt studera förslagen. Justutieutskottets ordförande Thomas Bodström sågar däremot förslaget som integritetskränkande och att det här landar säkert i bordläggning enligt grundlagens minoritetsskyddsregler. (Samma regler som ledde till att Bodströms eget förslag om buggning fått bordläggas, vilket han uppenbarligen inte glömt…).
S lägger en kort motion med avslagsförslag på propositionen. Det visar sig råda en bred enighet i grundfrågan, att signalspaning behövs som världen ser ut, och att den behöver bedrivas även i tråd. Efter en tid presenterar s 10 kortfattade punkter av varierande tyngd och kvalitet med sina krav för att stödja propositionen.
Allianspartierna i utskottet presenterar i mitten av maj ett första förslag till s om utskottsbetänkande där s krav tillmötesgåtts i betydande utsträckning. S dröjer med svaret. Tisdagen den 22 maj tas texten upp till diskussion på utskottssammanträdet, s hänvisar till förtroenderådsdiskussioner senare samma dag och ger inga synpunkter.
Onsdag 23 maj kommer s med sina ändringsförslag bl a innefattande en utredning om domstolsprövning i vissa fall. I SvD tisdag och onsdag har försvarsminister Odenberg kommenterat förhandlingarna och frågan om generell domstolsprövning om tillstånd och sagt att det inte är möjligt.
S reagerar på detta och anser att uttalandena försvårar förhandlingarna, Peter Jonsson säger sent på onsdagen till TT att ”det har gjort det svårare men processen fortsätter”.
Försvarsministern talar på onsdagskvällen med s gruppledare Britt Bohlin och gör fullständigt klart att han i stort accepterar s ändringsförslag inklusive utredning om domstolsprövning i särskilda fall, och vill bara ha bekräftat att s riksdagsgrupp står bakom ändringsförslagen. Hon ska återkomma.
Dagen efter den 24 maj utlyser så s en pressträff kl 14.30 och Thomas Bodström hävdar där dels att regeringen avbrutit förhandlingarna, och dels att ”man sagt blankt nej till domstolsprövning”. Därför kommer s att begära bordläggning.
Försvarsminister Odenberg säger i en TT-kommentar bl a detta:
”Mikaal Odenberg säger att en uppgörelse var nära. Han var beredd att göra upp med socialdemokraterna och han hade haft kontakt med partiets gruppledare Britt Bohlin Olsson.
- Så sent som i onsdags informerade jag Britt Bohlin Olsson om att vi kunde göra upp på de förslag som Peter Jonsson skriftligen presenterat i försvarsutskottet. Vad vi ville ha var försäkringar om att hela den socialdemokratiska gruppen ställde upp på det, säger han.
I uppgörelsen skulle ingå en utredning om att domstolsprövning kunde ske när spaningen riktades mot en enskild person, att sökbegreppen skulle finnas med i den initiala tillståndsprövningen, en ändrad myndighetsorganisation och en kontrollstation 2010.”
Jag vet att detta är helt korrekt.
Det är en ny erfarenhet för mig att förhandla i riksdagen utifrån min utskottsplats för centerpartiet. S har uppenbarligen varit inbördes mycket splittrade liksom tidigare i regeringen. Man har ändå förhandlat och vi stod mycket nära varandra enligt ovan.
Då lyckas, som jag ser det, Thomas Bodström få gehör för det han drivit hela tiden, att s inte tar ansvar för ett gemensamt beslut utan går emot förslaget trots att enighet förelåg. Vilket jag tycker är mycket anmärkningsvärt i en viktig fråga för landets säkerhet där partierna av tradition försökt uppnå en bred samsyn.
Socialdemokraternas avhopp i detta läge går naturligtvis inte att motivera och tyvärr väljer då Thomas Bodström att helt enkelt ljuga. Det är trist att inifrån se hur en jurist och f.d. justitieminister far med osanning.
Vari ligger då verklighetsförfalskningen? Jo, helt enkelt däri att Bodström bortser från Odensbergs klara besked till Britt Bohlin om sin – och alliansens – beredskap att gå s till mötes, och istället väljer att vända sig mot hur Odenberg dessförinnan citerats i några tidningsartiklar, vilka dels är tidningsartiklar och dels är överspelade efter Odenbergs direkta samtal med Britt Bohlin.
Enda möjligheten för att Bodström inte far med medveten osanning är att han inte kände till samtalet mellan Odenberg och sin egen gruppledare Britt Bohlin, vilket självfallet vore utomordentligt anmärkningsvärt. (I så fall borde frågan alltfort vara möjlig att få en bred enighet kring!)
Och min uppfattning inför vårt utskottssammanträde på tisdag den 29 maj är att får omsorgen om landet och det faktiska sakläget avgöra borde vi kunna få en bred enighet kring det som vi och s var överens om i onsdags! Fortsätter s att styras av Bodströms vilja till konfrontation trots befintlig samsyn är partiet – tycker jag – på fel och farlig väg.
Efter 11 september 2001 i New York tillsätter regeringen flera utredningar för bättre säkerhet, bl a om utvidgad signalspaning även i tråd. Utredningen föreslår efter några år att signalspaningen ska omfatta både etern och tråd/kabel.
Regeringen tar fram departementspromemoria, remissbehandlar men kommer inte till skott. Tiden går och regeringen är handlingsförlamad beroende på motsättningar mellan olika myndigheter och departement där Thomas Bodström är en ledande aktör. S tar 2006 kontakt på våren kontakt med de borgerliga partierna för att förankra ett förslag, så kommer valet och fem år har gått utan att s-regeringen kommit till skott..
Den nya regeringen skärper integritetsskyddet i flera avseenden i socialdemokraternas efterlämnade förslag, tar kontakt med den socialdemokratiska oppositionen och lägger en proposition till riksdagen. Det har gått fem år sedan frågan började utredas, terrorhoten ökar i världen och Sverige skickar allt fler utlandsstyrkor, signalspaningen bedrivs under rätt lösa regelverk som behöver skärpas samtidigt som utvidgning sker till även trådburen kommunikation.
S i riksdagen lämnar två typer av kommentarer, försvarsutskottets ordförande Ulrika Messing sansade kommentarer av typen att det här är viktiga frågor för landet och vi ska konstruktivt studera förslagen. Justutieutskottets ordförande Thomas Bodström sågar däremot förslaget som integritetskränkande och att det här landar säkert i bordläggning enligt grundlagens minoritetsskyddsregler. (Samma regler som ledde till att Bodströms eget förslag om buggning fått bordläggas, vilket han uppenbarligen inte glömt…).
S lägger en kort motion med avslagsförslag på propositionen. Det visar sig råda en bred enighet i grundfrågan, att signalspaning behövs som världen ser ut, och att den behöver bedrivas även i tråd. Efter en tid presenterar s 10 kortfattade punkter av varierande tyngd och kvalitet med sina krav för att stödja propositionen.
Allianspartierna i utskottet presenterar i mitten av maj ett första förslag till s om utskottsbetänkande där s krav tillmötesgåtts i betydande utsträckning. S dröjer med svaret. Tisdagen den 22 maj tas texten upp till diskussion på utskottssammanträdet, s hänvisar till förtroenderådsdiskussioner senare samma dag och ger inga synpunkter.
Onsdag 23 maj kommer s med sina ändringsförslag bl a innefattande en utredning om domstolsprövning i vissa fall. I SvD tisdag och onsdag har försvarsminister Odenberg kommenterat förhandlingarna och frågan om generell domstolsprövning om tillstånd och sagt att det inte är möjligt.
S reagerar på detta och anser att uttalandena försvårar förhandlingarna, Peter Jonsson säger sent på onsdagen till TT att ”det har gjort det svårare men processen fortsätter”.
Försvarsministern talar på onsdagskvällen med s gruppledare Britt Bohlin och gör fullständigt klart att han i stort accepterar s ändringsförslag inklusive utredning om domstolsprövning i särskilda fall, och vill bara ha bekräftat att s riksdagsgrupp står bakom ändringsförslagen. Hon ska återkomma.
Dagen efter den 24 maj utlyser så s en pressträff kl 14.30 och Thomas Bodström hävdar där dels att regeringen avbrutit förhandlingarna, och dels att ”man sagt blankt nej till domstolsprövning”. Därför kommer s att begära bordläggning.
Försvarsminister Odenberg säger i en TT-kommentar bl a detta:
”Mikaal Odenberg säger att en uppgörelse var nära. Han var beredd att göra upp med socialdemokraterna och han hade haft kontakt med partiets gruppledare Britt Bohlin Olsson.
- Så sent som i onsdags informerade jag Britt Bohlin Olsson om att vi kunde göra upp på de förslag som Peter Jonsson skriftligen presenterat i försvarsutskottet. Vad vi ville ha var försäkringar om att hela den socialdemokratiska gruppen ställde upp på det, säger han.
I uppgörelsen skulle ingå en utredning om att domstolsprövning kunde ske när spaningen riktades mot en enskild person, att sökbegreppen skulle finnas med i den initiala tillståndsprövningen, en ändrad myndighetsorganisation och en kontrollstation 2010.”
Jag vet att detta är helt korrekt.
Det är en ny erfarenhet för mig att förhandla i riksdagen utifrån min utskottsplats för centerpartiet. S har uppenbarligen varit inbördes mycket splittrade liksom tidigare i regeringen. Man har ändå förhandlat och vi stod mycket nära varandra enligt ovan.
Då lyckas, som jag ser det, Thomas Bodström få gehör för det han drivit hela tiden, att s inte tar ansvar för ett gemensamt beslut utan går emot förslaget trots att enighet förelåg. Vilket jag tycker är mycket anmärkningsvärt i en viktig fråga för landets säkerhet där partierna av tradition försökt uppnå en bred samsyn.
Socialdemokraternas avhopp i detta läge går naturligtvis inte att motivera och tyvärr väljer då Thomas Bodström att helt enkelt ljuga. Det är trist att inifrån se hur en jurist och f.d. justitieminister far med osanning.
Vari ligger då verklighetsförfalskningen? Jo, helt enkelt däri att Bodström bortser från Odensbergs klara besked till Britt Bohlin om sin – och alliansens – beredskap att gå s till mötes, och istället väljer att vända sig mot hur Odenberg dessförinnan citerats i några tidningsartiklar, vilka dels är tidningsartiklar och dels är överspelade efter Odenbergs direkta samtal med Britt Bohlin.
Enda möjligheten för att Bodström inte far med medveten osanning är att han inte kände till samtalet mellan Odenberg och sin egen gruppledare Britt Bohlin, vilket självfallet vore utomordentligt anmärkningsvärt. (I så fall borde frågan alltfort vara möjlig att få en bred enighet kring!)
Och min uppfattning inför vårt utskottssammanträde på tisdag den 29 maj är att får omsorgen om landet och det faktiska sakläget avgöra borde vi kunna få en bred enighet kring det som vi och s var överens om i onsdags! Fortsätter s att styras av Bodströms vilja till konfrontation trots befintlig samsyn är partiet – tycker jag – på fel och farlig väg.
torsdag, maj 24, 2007
Billig advokatyr....
Jag kommer tyvärr att tänka på begreppet i rubriken när jag hör Thomas Bodström nu uttala sig i glädje över att ha lyckats få s att kräva bordläggning av signalspaningsproppen.
Bodström beskyller Odenberg för att ljuga samtidigt som han själv hävdar att alliansen i förhandlingarna med s sagt blankt nej till att utreda domstolsprövning och att vi varit svåra att komma till tals med.
Verkligheten är precis tvärtom. S har varit mycket svåra att få några besked ifrån, vi har tagit initiativ, varit tillmötesgående till s bl a om utredningskravet och vi stod nära varandra när Bodström nu med mycket krystade och felaktiga (med Boströms eget ordval "lögnaktiga") argument kräver bordläggning.
Politik när den inte alls är som bäst...
Rätt billig advokatyr, helt enkelt.
Trist, sådana här beslut med bäring på landets säkerhet och på integriteten bör helst ske i bred samsyn. Den förra regeringen var handlingsförlamad sedan 2001 (elfte september) i den här frågan, och s är det tyvärr fortfarande. Nu dröjer det ytterligare ett år innan spaningsverksamheten kan regleras bättre än idag. Det råder en bred politisk enighet om att spaningen mot yttre allvarliga hot tyvärr (som världen ser ut ) behöver omfatta även trådburen kommunikation. Regeringen tog över socialdemokraternas mångåriga utredningar av frågan, vidtog flera åtgärder för att stärka integritetsskyddet och kontrollen och vi har i utskottsdiskussionen varit öppna för ytterligare åtgärder.
Bodström beskyller Odenberg för att ljuga samtidigt som han själv hävdar att alliansen i förhandlingarna med s sagt blankt nej till att utreda domstolsprövning och att vi varit svåra att komma till tals med.
Verkligheten är precis tvärtom. S har varit mycket svåra att få några besked ifrån, vi har tagit initiativ, varit tillmötesgående till s bl a om utredningskravet och vi stod nära varandra när Bodström nu med mycket krystade och felaktiga (med Boströms eget ordval "lögnaktiga") argument kräver bordläggning.
Politik när den inte alls är som bäst...
Rätt billig advokatyr, helt enkelt.
Trist, sådana här beslut med bäring på landets säkerhet och på integriteten bör helst ske i bred samsyn. Den förra regeringen var handlingsförlamad sedan 2001 (elfte september) i den här frågan, och s är det tyvärr fortfarande. Nu dröjer det ytterligare ett år innan spaningsverksamheten kan regleras bättre än idag. Det råder en bred politisk enighet om att spaningen mot yttre allvarliga hot tyvärr (som världen ser ut ) behöver omfatta även trådburen kommunikation. Regeringen tog över socialdemokraternas mångåriga utredningar av frågan, vidtog flera åtgärder för att stärka integritetsskyddet och kontrollen och vi har i utskottsdiskussionen varit öppna för ytterligare åtgärder.
måndag, maj 21, 2007
Hörnlund i hörnan
Dagen efter centerns 7,9 % i Sifo sågar gamle arbetsmarknadsministern ifrån Mauds hemlän regeringen och centern med fotknölarna.
Globaliseringen och det stora utanförskapet i Sverige nämns inte i inlägget som verkar sakna det gamla goda s-samarbetet på 1990-talet. Förmögenhetsskatten kanske ändå måste tas bort, menar Börje, men menar att jobbskatteavdraget bara borde gått till låginkomsttagare och inkluderat pensionärerna. Anders Borg beskrivs som den ömsinte fördelningsinriktade ministern, förändringen av A-kassan var nog fel och skatteutjämningen måste behållas precis som idag. Den borttagna nedsättningen av arbetsgivaravgifterna borde aldrig genomförts.
Det var en salva.
Börje klassar sig som konservativ och vill ha en "rättvis borgerlig politik". Dvs enligt ovan.
Alliansregeringens politik är att vidta ett paket av åtgärder för att öka landets konkurrenskraft och tillväxt och få fler i arbete, vilket ger den största tryggheten långsiktigt för både landet, för arbetslösa och pensionärer. S med alla sina olika rörelser menar att allt var bra innan valet och att egentligen inga förändringar behövs.
Visst behöver småföretagens förutsättningar bli ändå bättre och visst kan en generell eller riktad nedsättning av arbetsgivaravgifterna alltid diskuteras, utöver den nedsättning för tjänstesektorn som alliansen ska genomföra. Och visst är centerpartiet ständigt på barrikaderna för en rimlig balans i både skatteutjämningen och en politik för utveckling i hela Sverige, liksom för höjning av de lägsta pensionsnivåerna.
Men valet 2010 avgörs av hur vi lyckas få folk i arbete och bryta utanförskapet. Och ska vi lyckas med det är behövs både god och besk medicin. I den bästa av världar hade det räckt med enbart god eller ingen medicin enligt Börjes anvisningar, men dagens verklighet kräver mer.
Globaliseringen och det stora utanförskapet i Sverige nämns inte i inlägget som verkar sakna det gamla goda s-samarbetet på 1990-talet. Förmögenhetsskatten kanske ändå måste tas bort, menar Börje, men menar att jobbskatteavdraget bara borde gått till låginkomsttagare och inkluderat pensionärerna. Anders Borg beskrivs som den ömsinte fördelningsinriktade ministern, förändringen av A-kassan var nog fel och skatteutjämningen måste behållas precis som idag. Den borttagna nedsättningen av arbetsgivaravgifterna borde aldrig genomförts.
Det var en salva.
Börje klassar sig som konservativ och vill ha en "rättvis borgerlig politik". Dvs enligt ovan.
Alliansregeringens politik är att vidta ett paket av åtgärder för att öka landets konkurrenskraft och tillväxt och få fler i arbete, vilket ger den största tryggheten långsiktigt för både landet, för arbetslösa och pensionärer. S med alla sina olika rörelser menar att allt var bra innan valet och att egentligen inga förändringar behövs.
Visst behöver småföretagens förutsättningar bli ändå bättre och visst kan en generell eller riktad nedsättning av arbetsgivaravgifterna alltid diskuteras, utöver den nedsättning för tjänstesektorn som alliansen ska genomföra. Och visst är centerpartiet ständigt på barrikaderna för en rimlig balans i både skatteutjämningen och en politik för utveckling i hela Sverige, liksom för höjning av de lägsta pensionsnivåerna.
Men valet 2010 avgörs av hur vi lyckas få folk i arbete och bryta utanförskapet. Och ska vi lyckas med det är behövs både god och besk medicin. I den bästa av världar hade det räckt med enbart god eller ingen medicin enligt Börjes anvisningar, men dagens verklighet kräver mer.
lördag, maj 19, 2007
LRF och jämställdhet...
Att yttra sig om jämställdhet i gränslandet av det politiskt korrekta är "livsfarligt". Jag tar risken med följande små funderingar, med utgångspunkten i en Land-artikel att LRF har svårt att leva upp till sin stolta målsättning att 35 procent av de förtroendevalda bör vara kvinnor. Det finns inte kvinnor tillräckligt att få tag i, och de som finns får ofta för många anbud.
LRF har kraftigt ökat sitt medlemsantal det senaste decenniet, vilket rätt mycket beror på att många skogsägare med all rätt blivit medlemmar, därtill är det allt vanligare att båda makarna/samborna står för var sitt individuellt medlemskap. Av jämställdhetsskäl, kanske, men också för att LRFs förmånliga medlemsförsäkringar talar för detta.
Av de många LRF-medlemmar som engagerar sig i rörelsen, går på möten osv är ett starkt dominerande antal män. Orsaken är att dessa oftast är mest aktiva i lantbruksföretagandet, och mest aktivt följer medlemstidningen, går på möten osv. Oftast är det kvinnan som arbetar utanför gården.
Det finns många kvinnor som är aktiva i lantbruksföretaget och som tar mycket aktiv del i LRF-möten och som förtroendevald. Det är utmärkt och dessas antal har ökat kraftigt de senaste decennierna ifrån en extremt låg nivå.
Men målet att 35 procent av de förtroendevalda i LRF ska vara kvinnor är enligt min enkla mening högt satt, med tanke på att medelprocenten kvinnor på LRF- föreningsmöten nog snarare ligger på....., tja...10 procent. (Motbevisa mig gärna!)Att då "kvotera" in 35 procent till uppdragen kan då bli svårt, en hel del engagerade män accepterar nog - ja, en del säkert motvilligt... - att stå åt sidan men det kan vara svårt att hitta tillräckligt många kvinnor. Vilket Land konstaterar.
Jag delar uppfattningen att det är en styrka med båda könen i styrelser, och även att det säkert behöver vara flera kvinnor. Men samtidigt är det också en styrka i att ta vara på engagemanget hos de medlemmar som engagerar sig i LRF, och verkligheten kommer man aldrig ifrån.
Har jag rätt i min tioprocentssiffra, ja säg att det är 15 procent, då, så innebär ändå LRFs målsättning en positiv särbehandling som kan var svår att uppfylla på grund av brist.
Någon slutsats av detta...? Tja, att 35-procentsmålet är högt satt med tanke på verkligheten, inget annat. Och att t ex en fjärdel kvinnor i olika bondestyrelser ibland kanske kan ses som ett rätt hyggligt och inte enbart dåligt resultat..?
Jag slutar nu, inser att jag nog gått alldeles för långt och står vidöppen för konstruktiv kritik.
LRF har kraftigt ökat sitt medlemsantal det senaste decenniet, vilket rätt mycket beror på att många skogsägare med all rätt blivit medlemmar, därtill är det allt vanligare att båda makarna/samborna står för var sitt individuellt medlemskap. Av jämställdhetsskäl, kanske, men också för att LRFs förmånliga medlemsförsäkringar talar för detta.
Av de många LRF-medlemmar som engagerar sig i rörelsen, går på möten osv är ett starkt dominerande antal män. Orsaken är att dessa oftast är mest aktiva i lantbruksföretagandet, och mest aktivt följer medlemstidningen, går på möten osv. Oftast är det kvinnan som arbetar utanför gården.
Det finns många kvinnor som är aktiva i lantbruksföretaget och som tar mycket aktiv del i LRF-möten och som förtroendevald. Det är utmärkt och dessas antal har ökat kraftigt de senaste decennierna ifrån en extremt låg nivå.
Men målet att 35 procent av de förtroendevalda i LRF ska vara kvinnor är enligt min enkla mening högt satt, med tanke på att medelprocenten kvinnor på LRF- föreningsmöten nog snarare ligger på....., tja...10 procent. (Motbevisa mig gärna!)Att då "kvotera" in 35 procent till uppdragen kan då bli svårt, en hel del engagerade män accepterar nog - ja, en del säkert motvilligt... - att stå åt sidan men det kan vara svårt att hitta tillräckligt många kvinnor. Vilket Land konstaterar.
Jag delar uppfattningen att det är en styrka med båda könen i styrelser, och även att det säkert behöver vara flera kvinnor. Men samtidigt är det också en styrka i att ta vara på engagemanget hos de medlemmar som engagerar sig i LRF, och verkligheten kommer man aldrig ifrån.
Har jag rätt i min tioprocentssiffra, ja säg att det är 15 procent, då, så innebär ändå LRFs målsättning en positiv särbehandling som kan var svår att uppfylla på grund av brist.
Någon slutsats av detta...? Tja, att 35-procentsmålet är högt satt med tanke på verkligheten, inget annat. Och att t ex en fjärdel kvinnor i olika bondestyrelser ibland kanske kan ses som ett rätt hyggligt och inte enbart dåligt resultat..?
Jag slutar nu, inser att jag nog gått alldeles för långt och står vidöppen för konstruktiv kritik.
Mat, kött och energi med ekojordbruk...
Vi behöver en god dialog om det svenska och globala jordbrukets utmaningar inför framtiden. Jag ska aktivera mig i denna debatt, och börjar med en liten "aptitretare":
Jag är för en marknadsdriven utveckling av både matproduktion med hjälp av modern teknik (växtnäringtillförsel, vissa bekämpningsmedel, GMO-teknik) liksom av ekoproduktion (nej till handelsgödsel, till alla kemiska bekämpningsmedel och till växtförädling med GMO-teknik). Vad gäller svenskproducerad mat är min uppfattning att de både odlingskonceptern är miljömässigt sett rätt likvärdiga, fast annorlunda.
Idag ökar efterfrågan på Eko-mat certifierad enligt framförallt KRAV. EU-ersättningarna styrs sedan länge i betydande grad till miljöstöd för ekologisk produktion, långt mer än konceptets andel av produktionen. Tiisammans med en god marknadsefterfrågan gör detta att lönsamheten i ekoproduktionen ofta är väsentligt högre än i det vanliga miljövänliga jordbruket. Skulle de flesta bli ekoproducenter skulle EU-ersättningarna helt behöva tas i anspråk till ekostöd, eller skulle maten bli dyrare.
Ekoproduktion fungerar bäst vid omfattande djurhållning med mycket vallodling, främst mjölk- eller köttproduktion. Ju mer växtodlingen dominerar, ju mer sjunker avkastningen.
Nu ökar som bekant efterfrågan på förnybar energi och förnybara drivmedel och det närmar sig en bristsituation på mat och energi. I det läget är betinget för de areella näringarna att uthålligt och effektivt producera i första hand mycket mat per areal- och djurenhet, och i andra hand mycket förnybara drivmedel.
Det förs som bekant också en diskussion om hur köttkonsumtion bör utvecklas i världen, och där miljöpartiet nu vill aktivt minska den...Samtidigt som man förespråkar ekojordbruk som bygger på just animalieproduktion.
Skulle Sverige och övriga länder avstå från produktionsmetoder med t ex växtnäringstillförsel via handelsgödsel, och därtill minska animalieproduktionen, skulle världens åkermarker i sin helhet säkert behöva utnyttjas för en extensivare matproduktion och utrymmet för energiproduktion skulle reduceras mycket kraftigt.
Som sagt, människors efterfrågan på marknaden bör främst styra hur olika produktionskoncept utvecklas. Med tanke på behovet av att på världens åkrar producera allt mer mat för allt fler människor samtidigt som energiproduktion också efterfrågas kommer oundvikligen frågan att aktualiseras i hur hög grad EU med stöd bör stimulera en mer lågavkastande odlingsteknik. Låt vara att den också är miljövänlig, och vi vet ju att en del miljöexperter per definition anser att ingen odling alls ger den bästa miljöanvändningen. Men även odling med modern teknik kan vara likvärdigt miljövänlig.
Eller kan den det ej? Diskussione fortsätter
Jag är för en marknadsdriven utveckling av både matproduktion med hjälp av modern teknik (växtnäringtillförsel, vissa bekämpningsmedel, GMO-teknik) liksom av ekoproduktion (nej till handelsgödsel, till alla kemiska bekämpningsmedel och till växtförädling med GMO-teknik). Vad gäller svenskproducerad mat är min uppfattning att de både odlingskonceptern är miljömässigt sett rätt likvärdiga, fast annorlunda.
Idag ökar efterfrågan på Eko-mat certifierad enligt framförallt KRAV. EU-ersättningarna styrs sedan länge i betydande grad till miljöstöd för ekologisk produktion, långt mer än konceptets andel av produktionen. Tiisammans med en god marknadsefterfrågan gör detta att lönsamheten i ekoproduktionen ofta är väsentligt högre än i det vanliga miljövänliga jordbruket. Skulle de flesta bli ekoproducenter skulle EU-ersättningarna helt behöva tas i anspråk till ekostöd, eller skulle maten bli dyrare.
Ekoproduktion fungerar bäst vid omfattande djurhållning med mycket vallodling, främst mjölk- eller köttproduktion. Ju mer växtodlingen dominerar, ju mer sjunker avkastningen.
Nu ökar som bekant efterfrågan på förnybar energi och förnybara drivmedel och det närmar sig en bristsituation på mat och energi. I det läget är betinget för de areella näringarna att uthålligt och effektivt producera i första hand mycket mat per areal- och djurenhet, och i andra hand mycket förnybara drivmedel.
Det förs som bekant också en diskussion om hur köttkonsumtion bör utvecklas i världen, och där miljöpartiet nu vill aktivt minska den...Samtidigt som man förespråkar ekojordbruk som bygger på just animalieproduktion.
Skulle Sverige och övriga länder avstå från produktionsmetoder med t ex växtnäringstillförsel via handelsgödsel, och därtill minska animalieproduktionen, skulle världens åkermarker i sin helhet säkert behöva utnyttjas för en extensivare matproduktion och utrymmet för energiproduktion skulle reduceras mycket kraftigt.
Som sagt, människors efterfrågan på marknaden bör främst styra hur olika produktionskoncept utvecklas. Med tanke på behovet av att på världens åkrar producera allt mer mat för allt fler människor samtidigt som energiproduktion också efterfrågas kommer oundvikligen frågan att aktualiseras i hur hög grad EU med stöd bör stimulera en mer lågavkastande odlingsteknik. Låt vara att den också är miljövänlig, och vi vet ju att en del miljöexperter per definition anser att ingen odling alls ger den bästa miljöanvändningen. Men även odling med modern teknik kan vara likvärdigt miljövänlig.
Eller kan den det ej? Diskussione fortsätter
lördag, maj 12, 2007
Om Nato
Jo,jag följer ju försvarsfrågorna lite extra, i försvarsutskottet och försvarsberedningen.
Nato. Så här skriver Wikepedia:
NATO, North Atlantic Treaty Organisation, på franska; Organisation du traité de l'Atlantique Nord, (”Nordatlantiska fördragsorganisationen”), är en internationell försvarsorganisation som består av stater i Nordamerika och Europa. Nato bildades 1949, i början av kalla kriget. Grunden för Nato är Atlantpakten (North Atlantic Treaty), ett avtal om kollektivt försvar som undertecknades den 4 april 1949 av de europeiska staterna Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien samt de nordamerikanska staterna USA och Kanada.
Därefter har följande stater blivit medlemmar: Senare medlemmar [redigera]
Bulgarien (2004), Estland (2004), Grekland (1952), Lettland (2004), Litauen (2004),
Polen (1999), Rumänien (2004), Slovakien (2004), Slovenien (2004), Spanien (1982),
Tjeckien (1999), Turkiet (1952), Tyskland (1955) (till 1990 Västtyskland)
Ungern (1999).
Nato är i hög grad FNs instrument för att organisera och leda komplicerade fredsbevarande missioner världen över när ett land sönderslits i inbördesstrider, typ Bosnien, Kosovo och Afghanistan. Sverige är inte medlem i Nato men deltar i partnerskap nära Nato och i olika fredsbevarande insatser och övningar.
Nato övar liksom ibland tidigare nu i norra Europa och besöker bla Göteborg och Östersjön. Demonstranter från någon nybildad rörelse demonstrerar nu mot detta. Det kan vara så att dessa har kopplingar till den svenska vänsterrörelsen, vad vet jag.
Vänsterpartiet motsätter sig t ex Natos närvaro i Afghanistan, på FNs uppdrag, trots att ett bortdragande skulle släppa loss ett nytt fruktansvärt inbördeskrig, med stor sannolikhet.
Som framgår av länderförteckningen är 24 europeiska länder med i Nato, och t ex Finland och Sverige samarbetar för freden med Nato. Sverige är tillfreds med nuvarande situation och har under överblickbar tid inga planer på ett medlemskap. Bakgrunden är naturligtvis vår tradition med militär alliansfrihet.
Natoländerna är våra vänner och jag ser inga motiv för att demonstrera mot Natos övningar, tvärtom.
Det är möjligt att partier med tidigare starka vänskapsband med kommunismen och sovjetunionen lever kvar i en därav föranledd negativ Natosyn.
Nato. Så här skriver Wikepedia:
NATO, North Atlantic Treaty Organisation, på franska; Organisation du traité de l'Atlantique Nord, (”Nordatlantiska fördragsorganisationen”), är en internationell försvarsorganisation som består av stater i Nordamerika och Europa. Nato bildades 1949, i början av kalla kriget. Grunden för Nato är Atlantpakten (North Atlantic Treaty), ett avtal om kollektivt försvar som undertecknades den 4 april 1949 av de europeiska staterna Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien samt de nordamerikanska staterna USA och Kanada.
Därefter har följande stater blivit medlemmar: Senare medlemmar [redigera]
Bulgarien (2004), Estland (2004), Grekland (1952), Lettland (2004), Litauen (2004),
Polen (1999), Rumänien (2004), Slovakien (2004), Slovenien (2004), Spanien (1982),
Tjeckien (1999), Turkiet (1952), Tyskland (1955) (till 1990 Västtyskland)
Ungern (1999).
Nato är i hög grad FNs instrument för att organisera och leda komplicerade fredsbevarande missioner världen över när ett land sönderslits i inbördesstrider, typ Bosnien, Kosovo och Afghanistan. Sverige är inte medlem i Nato men deltar i partnerskap nära Nato och i olika fredsbevarande insatser och övningar.
Nato övar liksom ibland tidigare nu i norra Europa och besöker bla Göteborg och Östersjön. Demonstranter från någon nybildad rörelse demonstrerar nu mot detta. Det kan vara så att dessa har kopplingar till den svenska vänsterrörelsen, vad vet jag.
Vänsterpartiet motsätter sig t ex Natos närvaro i Afghanistan, på FNs uppdrag, trots att ett bortdragande skulle släppa loss ett nytt fruktansvärt inbördeskrig, med stor sannolikhet.
Som framgår av länderförteckningen är 24 europeiska länder med i Nato, och t ex Finland och Sverige samarbetar för freden med Nato. Sverige är tillfreds med nuvarande situation och har under överblickbar tid inga planer på ett medlemskap. Bakgrunden är naturligtvis vår tradition med militär alliansfrihet.
Natoländerna är våra vänner och jag ser inga motiv för att demonstrera mot Natos övningar, tvärtom.
Det är möjligt att partier med tidigare starka vänskapsband med kommunismen och sovjetunionen lever kvar i en därav föranledd negativ Natosyn.
centern laddar upp!
16 mil söderut ligger Oskarshamn, där jag idag lördag medverkat på en kurs för förtroendevalda i olika styrelser och nämnder. Positiva och givande diskussioner.
Jag passade givetvis på att "fria" i regionfrågan, där ju jag och de flesta -tror jag- i olika östgötapartier förespråkar en stark Ög-Smålandsregion. I så fall, var gränserna kommer att gå avgör t ex kronobergare - mot Skåne eller Ög - och andra områden i "gränslandet".
Moderaternas linje i regionfrågan har ju varit...att det behövs ingen regional nivå, det räcker med stat och ett mindre antal allt större kommuner. Den linjen har fallit som jag ser det, även om Fredrik Reinfeldt i något uttalande nyligen uttryckte fortsatt tveksamhet till ansvarskommitténs enhälliga (OBS!) förslag. Min kommentar till detta har varit att det uppenbarligen var partiordförande Reinfeldt som uttalade sig, och att jag hoppas att statsminister Reinfeldt tar tagi frågan och leder den till en samlad alliansuppfattning. Och jag kan ärligen inte se att frågan hamnar någon annanstans än ungefär som ansvarskommitténs förslag; en regional nivå med direktvalda regionfullmäktige och med ca 7-9 regioner.
I så fall, hur kommer regionen mellan dagens Skåneregion och Västsvenska region och den sannolika Mälardalsregionen (plus en Stockholmsregion kanske) att se ut. I dag alltså området Halland-Småland-Blekinge och Östergötland. Det är möjligt att områden i söder vill till Skåne, att gränserna i väster kan diskuteras, att Halland kanske får vara en miniregion (?) och att några kommuner Sörmland möjligen kan tänka sig samarbete söderut (?). Men nog talar rätt mycket för en stark Smålands-Östgötaregion!
Jag gav en positiv bild av hur vi förändrar Sverige (givetvis!) och av hur stabilt och bra det känns. Enda smolket är våra dåliga opinionssiffror men det inser väl alla att avgörandet i den frågan faller 2010, beroende på hur vi lyckats bryta utanförskapet och stimulera tillväxt och jobb.
En annan viktig fråga är att få loss resurser för att ta igen det eftersläpande underhållsberget på våra vägar och för en rad angelägna upprustningar, för Ögs del t ex Ostlänken, bron över Motalaviken, E22 vid Söderköping, tillgängligheten till hamnen i Norrköping, Tjustbanan, riksväg 32, riksväg 35 osv. Det finns en levande diskussion i centerleden kring försäljningen av en del statliga företag, behöver verkligen varende krona gå till att amortera statsskulden, kunde en en mindre del kanske istället investeras långsiktigt. Jag anser den diskussionen meningsfull.
Jag passade givetvis på att "fria" i regionfrågan, där ju jag och de flesta -tror jag- i olika östgötapartier förespråkar en stark Ög-Smålandsregion. I så fall, var gränserna kommer att gå avgör t ex kronobergare - mot Skåne eller Ög - och andra områden i "gränslandet".
Moderaternas linje i regionfrågan har ju varit...att det behövs ingen regional nivå, det räcker med stat och ett mindre antal allt större kommuner. Den linjen har fallit som jag ser det, även om Fredrik Reinfeldt i något uttalande nyligen uttryckte fortsatt tveksamhet till ansvarskommitténs enhälliga (OBS!) förslag. Min kommentar till detta har varit att det uppenbarligen var partiordförande Reinfeldt som uttalade sig, och att jag hoppas att statsminister Reinfeldt tar tagi frågan och leder den till en samlad alliansuppfattning. Och jag kan ärligen inte se att frågan hamnar någon annanstans än ungefär som ansvarskommitténs förslag; en regional nivå med direktvalda regionfullmäktige och med ca 7-9 regioner.
I så fall, hur kommer regionen mellan dagens Skåneregion och Västsvenska region och den sannolika Mälardalsregionen (plus en Stockholmsregion kanske) att se ut. I dag alltså området Halland-Småland-Blekinge och Östergötland. Det är möjligt att områden i söder vill till Skåne, att gränserna i väster kan diskuteras, att Halland kanske får vara en miniregion (?) och att några kommuner Sörmland möjligen kan tänka sig samarbete söderut (?). Men nog talar rätt mycket för en stark Smålands-Östgötaregion!
Jag gav en positiv bild av hur vi förändrar Sverige (givetvis!) och av hur stabilt och bra det känns. Enda smolket är våra dåliga opinionssiffror men det inser väl alla att avgörandet i den frågan faller 2010, beroende på hur vi lyckats bryta utanförskapet och stimulera tillväxt och jobb.
En annan viktig fråga är att få loss resurser för att ta igen det eftersläpande underhållsberget på våra vägar och för en rad angelägna upprustningar, för Ögs del t ex Ostlänken, bron över Motalaviken, E22 vid Söderköping, tillgängligheten till hamnen i Norrköping, Tjustbanan, riksväg 32, riksväg 35 osv. Det finns en levande diskussion i centerleden kring försäljningen av en del statliga företag, behöver verkligen varende krona gå till att amortera statsskulden, kunde en en mindre del kanske istället investeras långsiktigt. Jag anser den diskussionen meningsfull.
fredag, maj 04, 2007
Goliat mot David
Ryska politiker på mycket hög nivå förespråkar handels- och resebojkott mot lilla Estland. Organiserade demonstranter tillåts attackera Estlands och Sveriges ambassadörer, och blockera Estlands ambassad (Jämför polisinsatserna mot oppositionens försök till få demonstrera...). Och nu störs med löjligt ohållbara argument gas- och elförsörjningen till Estland.
Det här är fullständigt barockt.
För det första, vilken fråga har utlöst dessa exempellösa trakasserier. Jo, att en staty över den sovjetiska krigsmakten i Tallin flyttas till en annan plats.
Självklart gjorde den sovjetiska armén heroiska insatser i kampen mot Hitler, låt vara att Stalins metoder även inom det militära sköt över alla gränser (politiska utsända med oerhörda befogenheter inom armén, hårda straff mot många som råkat i tysk fångenskap eller tvingats kapitulera).
Men den sovjetiska militärmakten slogs inte bara mot Tyskland, den invaderade och såg till att kommunismen lade beslag på makten i Estland och många fler länder. Med oerhörda lidanden för och stort förtryck mot det etsniska folket.
Att ett monument uppfört under kommunisttiden mot denna bakgrund varsamt flyttas till en annan plats är fullt begripligt, och ingenting som borde störa relationerna mellan Estland och dagens Ryssland.
Men reaktionerna från Moskva går över alla gränser, metoderna som används är fullständigt oacepptabla och visar tyvärr hur omoget Rysslands ledarskikt och Rysslands sköra demokrati är.
En sak är att diskutera sakfrågan, om en enda staty och dess placering, en annan sak är att i sina officiella och "inofficiella" reaktioner gå över alla gränser i reaktioner. Ett land som agerar på detta sätt gör självmål och diskvalificerar sig själv i sina mellanstatliga relationer, vilket är tragiskt för både Europa och Ryssland.
Om Ryssland t ex tror att bästa sättet att nyansera debatten om den planerade rysk-tyska gasledningen genom Östersjön är att avbryta gasleveranserna till Estland, då tror man självfallet väldigt mycket fel.
Jag uppmanar Ryssland att sansa sig och återgå till civiliserade relationer mellan grannländer i vårt gemensamma Europa.
Det här är fullständigt barockt.
För det första, vilken fråga har utlöst dessa exempellösa trakasserier. Jo, att en staty över den sovjetiska krigsmakten i Tallin flyttas till en annan plats.
Självklart gjorde den sovjetiska armén heroiska insatser i kampen mot Hitler, låt vara att Stalins metoder även inom det militära sköt över alla gränser (politiska utsända med oerhörda befogenheter inom armén, hårda straff mot många som råkat i tysk fångenskap eller tvingats kapitulera).
Men den sovjetiska militärmakten slogs inte bara mot Tyskland, den invaderade och såg till att kommunismen lade beslag på makten i Estland och många fler länder. Med oerhörda lidanden för och stort förtryck mot det etsniska folket.
Att ett monument uppfört under kommunisttiden mot denna bakgrund varsamt flyttas till en annan plats är fullt begripligt, och ingenting som borde störa relationerna mellan Estland och dagens Ryssland.
Men reaktionerna från Moskva går över alla gränser, metoderna som används är fullständigt oacepptabla och visar tyvärr hur omoget Rysslands ledarskikt och Rysslands sköra demokrati är.
En sak är att diskutera sakfrågan, om en enda staty och dess placering, en annan sak är att i sina officiella och "inofficiella" reaktioner gå över alla gränser i reaktioner. Ett land som agerar på detta sätt gör självmål och diskvalificerar sig själv i sina mellanstatliga relationer, vilket är tragiskt för både Europa och Ryssland.
Om Ryssland t ex tror att bästa sättet att nyansera debatten om den planerade rysk-tyska gasledningen genom Östersjön är att avbryta gasleveranserna till Estland, då tror man självfallet väldigt mycket fel.
Jag uppmanar Ryssland att sansa sig och återgå till civiliserade relationer mellan grannländer i vårt gemensamma Europa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
