Långt borta i Japan nåddes vi av beskedet att försvarsministern avgår, nog så omskakande.
Mikael Odenberg har fungerat bra i rollen, tycker jag, och kontakterna mellan honom och hans medarbetare och oss borgerliga företrädare i försvarsutskottet har likaså blivit allt bättre utifrån en hygglig uppstart.
Ostridigt är att Odenberg haft en klar och tydlig linje i olika frågor, för vilket han prisats av bl a min utskottskollega Allan Widman.
Det känns utifrån beskådat lite märkligt att regeringen inte nådde en samsyn i försvarsfrågorna när man uppenbarligen var eniga om de tre närmaste budgetårens budgetramar. KGB(ergström) trodde i sin talkshow (heter det nuförtiden) att andra historiska omständigheter också kan ha spelat in, vilket inte är helt otroligt.
Alltnog, nu är Sten Tolgfors ny försvarsminister och det ska bli spännande att möta honom i den rollen och se hur regering och riksdag tillsammans kan mejsla ut bra försvarsbudgetar de närmaste åren. Det finns ett betydande utrymme för att effektivisera och spara i försvarsmaterielkostnaderna, efter att hela den försvarspolitiska bilden vartefter klarnat (försvarsberedningen, materielanalyserna, perspektivplaneringen m.m.). Besparingen på nära en miljard kronor år 2010 råder samstämdhet om i regeringen, hur mycket mer som går att åstadkomma får vi se, statsminister Reinfeldt har i någon intervju varken nämnt 3 eller 4 miljarder som ett lämpligt spann utan istället 2 till 5 miljarder... Det innebär alltså ett mycket betydande handlingsintervall att precisera årsbudgetarna inom vartefter.
Enighet råder självfallet också om alliansens vallöfte att rejält öka Sveriges internationella insatser.
Det ska för övrigt bli mycket intressant att se oppositionens trehövdade alternativa budgetar inom försvaret i sinom tid!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar