Jordbruksminister Erlandsson!

Jag funderade på rubriken "Det våras för jordbruket" men valde att fokusera på vår omtyckte men lite kontroversielle jordbruksminister istället.
Det har skett en hel del på jordbruksområdet sedan regeringsskiftet; djurskyddsmyndigheten, minknäringen, EU-ersättningarnas utbetalning, längre momsinbetalning mm. Men det återstår också en hel del.

Före valet ville flera allianspartier ta bort Europas enda (!) skatt på växtnäring, men där har ministern sagt att detta är ej aktuellt. Jag är oklar på hur förhandlingarna i regeringen gått till i denna fråga, och är tveksam inför resultatet. En av Europas högsta skatter på traktordiesel behöver sänkas ytterligare, jag hoppas det blir utrymme för det i höstbudgeten.

Jordbruksministern och flera andra ministrar vill inom EU verka för borttagna tullar på etanol, och regeringen har skickat en skrivelse till EU om att snabbt minska jordbrukets EU-ersättningar.

Jag har följt diskussionen om detta noga, och tolkningarna av regeringsskrivelsen och "oraklet" Erlandssons utsagor varierar; från en massiv stödminskning till en balanserad nedtrappning i takt med att marknaden stabiliseras och priserna stiger.

I torsdagens ATL "utvecklar nu jordbruksministern tankarna bakom brevets innehåll". Jag citerar de centrala avsnitten.

" Vi vill påverkan de övriga länderna i vår riktning och därefter genomföra alla förändringar samtidigt i unionen".

" Exportsubventionerna måste bort, kvoterna avskaffas och frikopplingen öka".

"Exakt hur vi ska uppnå det långsiktiga målet och hur lång tid det ska ta preciserar vi inte".

"Jag är positiv till ett frikopplat stöd lika för alla (samma belopp per ha)".

Bra, med de preciseringarna är jag med.

Jag har som lantbrukare och politiker i flera decennier arbetat mot en ensidigt svensk avreglering för jordbruket. 1990 års ensidiga avregleringsbeslut hade resulterat i kaos för det svenska jordbruket om det hade genomförts, enligt min uppfattning. EU-inträdet tvingade fram en återgång till eu-regelverken vilket förhindrade de drastiska konsekvenser som då ännu inte hade blommat ut.

Vartefter som nu efterfrågan på mat och alltmer energi närmar sig en balanspunkt mellan produktion och efterfrågan, så börjar marknadsekonomins lagar att fungera och behovet av regleringar och stöd minskar alltmer. Så riktningen bort från generella ersättningssystem är entydig.

Samtidigt kan marknadspriserna plötsligt rasa, vilket skett återkommande. USA geneomförde t ex sin "freedom to farm"-avreglering på 1990-talet, men när sedan världsmarknapriserna plötsligt rasade återinförde man raskt de olika skyddsinstrument som funnits (olika typer av lån och garantipriser mm.).

Därför tror jag att Sverige utöver mer marknadsekonomi bör driva ett skyddsnät om priserna skulle rasa, så att inte mattan dras undan för miljoner europeiska jordbrukare i det, förhoppningsvis hypotetiska, läget.

För växtodlingen ljusnar det nu uppenbarligen, vilket är glädjande efter många pressade år. För animalieproduktionen - som sjunkit stadigt de senaste åren - blir det än tuffare innan också de priserna vänder upp. Här måste Sverige se upp och agera så att förutsättningar för produktionen är sådana att investeringar sker så att den inte sfortsätter att sjunka utan ökar!