måndag, juni 04, 2007

debattartikel äktenskap

Jag vet att den här frågan väckor känslor och att många avstår från att diskutera den, trots uppfattningar. Och jag är överraskad över en del reaktioner och mediaklipp, som ångar förakt över min uppfattning enligt nedan. Och jag har blivit kallad för hemska saker.

Här ett inlägg från mig, som summerar min uppfattning. Kommentera den gärna.

Jag har medundertecknat en debattartikel om äktenskapsbegreppet. Dess slutsats är att det har ett värde att behålla äktenskapsbegreppet för förbindelsen mellan man och kvinna, och att dagens två begrepp – äktenskap och partnerskap – lever vidare bredvid varandra. Innan en förändring eventuellt görs bör detta utredas djupare.
Jag har sedan artikeln publicerades mottagit en hel del upprörda reaktioner, varav en del mycket kränkande.

Självfallet står jag upp för människors lika värde, för kärlekens gränslöshet och för samma juridiska rättigheter för både sär- och samkönade förhållanden.

Jag inser att denna fråga är svår men den är värd att diskutera, med ömsesidig respekt för varandra. Jag respekterar fullt ut de som vill använda begreppet äktenskap för alla förhållanden, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig i många fall.

Jag förespråkar alltså en lagstiftning byggd på dagens med två olika begrepp, och som t ex Svenska Kyrkan, där jag är medlem, står bakom. Jämfört med de allra flesta andra länder är detta en radikal och progressiv lagstiftning.

Starka krafter vill nu gå vidare och låta partnerskapet uppgå i äktenskapsbegreppet. Det är uppenbart att det politiskt korrekta idag är att bejaka detta, och visst finns det skäl för detta. En könsneutral äktenskapslagstiftning gör all kärlek likvärdig inför lagen, är huvudargumentet. Och visst är kärlek lika mycket värd.

Huvudargumentet för att behålla två begrepp är att det ändå är en faktisk skillnad mellan olika förhållanden, och att det traditionella äktenskapsbegreppet därför liksom hittills bör avse det biologiska huvudspåret mellan man och kvinna. För samkönade relationer används liksom hittills begreppet partnerskap, med samma juridiska rättigheter och där kärleken är lika mycket värd.

De homosexuella har varit och är fortfarande på många håll starkt utsatta för förtryck och diskriminering, och jag har förståelse för att många slåss så starkt för samma äktenskapsbegrepp och reagerar upprört mot de som tycker annorlunda.

Men man kan faktiskt ha en annan uppfattning, vilket jag har redovisat, och den måste också få föras fram och respekteras.

16 kommentarer:

Annie sa...

Hej Staffan!

jag uppskattar din öppenhet på bloggen, ibland kan det vara bra att få skriva fritt och bara få känslan att skriva av sig.

Jag delar ju inte alls din åsikt i sak, men jag stör mig på alla de elaka och kränkande kommentarer du fått med anledning av artikeln. I yttrandefrihetens namn har du rätt till egen åsikt och också tydligt stå för den, något annat vore icke värdigt en demokrati.

Håll fanan högt för yttrandefrihetens namn,

Annie
-lejoninnan :-)

Johanna sa...

Jag väntar fortfarande med spänning på varför du är negativ till äktenskap för heterosexuella som inte kan få barn... Och varför man slutar vara monogam om man använder sig av sperma/äggdonnation vid ofrivillig barnlöshet! Och allt det där andra som du direkt eller indirekt inkluderade i argumentationen på DN debatt...

Staffan Danielsson sa...

Hej Johanna

Det är synd att kanske båda sidor medvetet ibland missförstår och målar upp en vrångbild.

Förhållanden mellan man och kvinna - det biologiska huvudspåret - betecknas äktenskap som nu och i linje med lång tradition, självfallet oavsett om man sedan får barn eller ej. Men den biologiska möjligheten finns ju uppenbart där. Andra förhållanden betecknas partnerskap som nu sedan något decennium. Jag har lite svårt att förstå varför det är så förgripligt att förespråka nuvarande ordning, som är rätt nyligen införd.

Magnus sa...

Som du kanske förstår jag extrem minoritet i mitt parti vilket gör att min åsikt möts på kanske liknande sätt där. Det som är poängen är att homosexuella på alvar känner sig diskriminerade av lagen därför bör det gå före det en minoritet ser som en "tradition"... många traditioner förändras till det bättre.

Johanna sa...

Hej Staffan!

Tycker du verkligen att det är medvetna missförstånd och att måla upp en vrångbild om olikkönade par som verkligen inte kan få barn anser att följande mening är ett stötande uttalande: "Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion." Kan man inte bidra till reproduktionen är det väl rätt uppenbart att man känner sig träffad?

Vad du menar med "Men den biologiska möjligheten finns ju uppenbart där." förstår jag inte. Saknas något av fungerande ägg, spermier eller livmoder går det inte att bidra till reproduktionen och den biologiska möjligheten finns inte där, alldels oavsett hur mycket man och kvinna paret än är.

Det finns många heterosexuella äktenskap som ingås trots att parterna är medvetna om att det finns såpass allvarliga biologiska defekter att det är direkt omöjligt att få gemensama biologiska barn. Jag har jättesvårt att se hur många av dina argument inte ska omfatta alla dessa äktenskap om du nu menar att det är reproduktionen som är grunden för äktenskap och inte kärlek.

Även resonemanget kring att en relation slutar vara monogam vid donnation av sperma borde väl gälla mig, även om jag lever i en heterosexuell relation? Vad är annars skillnaden?

/Johanna

Staffan Danielsson sa...

Hej Johanna
Jag tycker att jag sökt att så tydligt som möjligt redovisa min enkla syn i denna känsliga fråga; dvs vi människor är lika värda, kärleken är gränslös och samma juridiska rättigheter för sär- och samkönade förhållanden. Men att det traditionella äktenskapsbegreppet bibehålls för "det biologiska huvudspåret" som ju kan skapa nya människor. Övriga relationer är som idag partnerskap, där kärleken är lika mycket värd.

Callisto sa...

Det du skriver här går inte riktigt ihop med debattartikeln som du varit med om att underteckna. Lika värde och lika rättigheter klingar illa med en artikel där man lutar sig mot att homosexuella par inte på ett tillfredsställande sätt kan vara (juridiska och/eller biologiska) föräldrar till ett barn. Jag skulle vilja veta vad du bygger det på, förutom en högst luddigt citerad utredning i Frankrike? Varför skulle inte två kvinnor eller två män kunna uppfostra harmoniska barn? Och varför skulle heterosexuella per disposition vara mer lämpliga som föräldrar? "Naturlighet" håller inte här, jag skulle vilja se en mer saklig och djupgående argumentation. För jag vill verkligen förstå.

Och jag vill gärna förstå varför vissa grupper så envist klamrar sig fast vid äktenskapet med en självpåtagen äganderätt över begreppet och försöker diktera vem som ska få ta del av kalaset och vem som inte ska få det. Vad driver människor att kräva en sådan indelning?

Staffan Danielsson sa...

Hej Callisto
Låt oss gärna resonera och jag vill verkligen också fundera och resonera. Debattartikeln var en helhet med poängen behåll dagens moderna regelverk, utred djupare innan ev ytterligare förändring.

Visst kan homosexuella föräldrar som lever i partnerskap eller som sambos vara bra föräldrar eller mindre bra, liksom särkönade föräldrar kan vara det.

Min poäng har du säkert uppfattat här på bloggen, full respekt och lika värde och gränslös kärlek och samma juridik....Men två begrepp för två olika saker; särkönat resp samkönat. Dagens moderna lagstiftning alltså.

Vems "fel" är det att frågan blir så laddad? De som menar att det är ojämlikt och förkastligt att inte ha samma begrepp, eller de som menar att det är rimligt att ha två begrepp på två typer av förhållanden?

Varför ska människor kallas heterosexuella och homosexuella, borde inte alla heta det ena eller det andra? Jovisst, men vad är det för lösning när vi faktiskt är olika. Lika mycket värda osv, självklart, men olika.

Och det finns ju homosexuella som stolt menar att det är bra att det heter partnerskap och står för sig själv, medan RFSL och många ju har fått allt starkare politiskt stöd för den enkla och slagkraftiga analysen att kärleken är lika mycket värd och då ska även begreppet vara identiskt.

Pendeln har ju slagit över så långt att ledaren för Sveriges största parti menar att man tänker högerextremistiskt om man förespråkar två begrepp. Vad vinner man med att polarisera diskussionen så fruktansvärt, vem vågar då längre uttrycka någon annan åsikt än den just nu förhärskande?

Magnus sa...

Du missar själva poängen.

Att kalla någon homosexuell är en beskrivning av den personen en biologisk beskrivning om du så vill. Att säga Nej du får inte ingå äktenskap för att du är homosexuell är något helt annat. Något jag och väldigt många andra ser som diskriminering.

Staffan Danielsson sa...

Magnus, det här är ju precis vad det handlar om. Är begreppet äktenskap något för samkönade par att eftersträva, eller avser begreppet just förhållanden mellan särkönade par!!

Är det per definition ett juridiskt förhållande mellan särkönade par, då är frågan odramatisk och samkönade par kan stolt ingå partnerskap med samma juridiska spelregler osv. Och ta hem den stora framgången med partnerskapslagen.

En del homosexuella ser det faktiskt själva så, liksom även jag gör det.

Medan andra gör kampen för att "omdefiniera" begreppet äktenskap till den stora kvarvarande orättvisan som utestänger de samkönade paren.

Callisto sa...

Ord omdefinieras hela tiden. Till exempel är ordet "fitta" inte ett skällsord på kvinnans könsorgan från början. Men har kommit avv betyda det. Att utifrån läggning vilja utesluta någon från äktenskapet, och vilja göra skillnad på typerna av relation, känns för mig helt främmande. Fortfarande har ingen förklarat för mig varför det sticker så i ögonen att homopar vill gifta sig på riktigt. Varför inte låta de som vill det göra det? Vem störs, i praktiken, av detta?

Tycker inte dina inlägg ångar respekt, utan påklistrad PK-anda, som du försöker förklara med fina ord. Bakom skymtar hela tiden "ni är annolunda och ska inte få omfattas av [valfritt begrepp stoppas in här]". Vad spelar det dig för roll ifall jag gifter mig med en Lotta eller Linus? Med ditt resonemang skulle många äldre vanor kring till exempel homosexuella få stå kvar. Som att det ansågs vara en sjukdom, att det var straffbart, att man borde söka bättring... Vi kanske skulle återinföra sjukdomsstämpeln på homosexualitet, för så var det ju förr? Förr kunde inte mannen dömas för våldtäkt på sin hustru. Skulle vi haft kvar det så? Tack och lov sker förändringar. En del har bara svårare för att acceptera dem.

Äktenskapet har förr definierats som något mellan man och kvinna. Antagligen inom kyrkan mycket för att man snöat in på kärnfamiljsmodellen och stämplat allt annat som syndfullt och fel. Tiderna förändras. Och därför känns det beklämmande att i en tid då jag kan sitta och gosa med en flickvän i parken utan att bli dömd, stöta på närmast medeltida argumentation om att den relation jag har till en kvinna inte är fullgod för att kunna stå som äktenskapsbas.

De kyrkor/församlingar som inte vill viga homopar tycker jag ska få slippa. Men att ruta in en traditionell institution för endast en typ av par ÄR diskriminering i allra högsta grad. Oavsett hur snyggt du försöker linda in det.

Staffan Danielsson sa...

Nu talar vi förbi varandra.

Är inte själva grundfrågan denna:

Är begreppet äktenskap något för samkönade par att eftersträva, eller avser begreppet just förhållanden mellan särkönade par!!

Är det per definition ett juridiskt förhållande mellan särkönade par, då är frågan odramatisk och samkönade par kan stolt ingå partnerskap med samma juridiska spelregler osv. Och ta hem den stora framgången med partnerskapslagen.

En del homosexuella ser det faktiskt själva så, liksom även jag gör det.

Medan andra gör kampen för att "omdefiniera" begreppet äktenskap till den stora kvarvarande orättvisan som utestänger de samkönade paren.

Här förs diskussionen och uppfattningarna och de ibland ömsesidiga missförstånden kan ibland stå som spön i backen

Callisto sa...

"Många" heterosexuella har heller ingenting emot att neutralisera äktenskapsbalken.

Jag förstår fortfarande inte varför vissa heterosexuella människor prompt måste ha ensamrätt på "äktenskap". Jag undrar bara varför det har betydelse för någon annan människa om ett homopar får gifta sig på riktigt? Blir heteroäktenskapen mindre värda då? Känns det kränkande att "såna där" ska få ta del av denna tradition?

Man kan inte idag hävda att äktenskap har med barn att göra, då det finns barn som kommit till utan äktenskap (jag, till exempel) och äktenskap mellan män och kvinnor där inga barn blir till. Ibland pga sterilitet, ibland ålder, ibland vill man inte ha barn. Ingen ifrågasätter dock deras äktenskaps giltighet, eller gör du det? Ditt arguemtn som kretsar kring det du kallat "biologiska huvudspåret" är helt utdaterat i dagsläget. Har du tittat utanför dina fyra väggar och sett hur familjer idag ser ut? Den stabila heteronormativa kärnfamiljen är ett minne blott. Att argumentera med den som bas och ideal är att göra klart att man inte hängt med de senaste 50 åren i hur familjebildningstrenderna svängt. Livslånga monogama äktenskap är knappast normen.

Magnus sa...

nå nu är det snart över men såg inte att du kommenterat igen så...

Du missar poängen fortfarande, du håller ett ords tolkning högre än att sluta diskriminera homosexuella. Det gör inte majoriteten av Svenskarna.

Anonym sa...

thanks for share.

Anonym sa...

top [url=http://www.001casino.com/]001casino.com[/url] check the latest [url=http://www.casinolasvegass.com/]online casino[/url] unshackled no set aside reward at the best [url=http://www.baywatchcasino.com/]baywatchcasino
[/url].