söndag, juni 03, 2007

kära dagbok 2

Det är synd att diskussionen ofta blir väldigt laddad i en fråga som är värd att diskutera. Min uppfattning är att alla människor är lika mycket värda, kärleken är gränslös och olika förhållanden ska ha samma juridiska rättigheter. Sedan är det skillnad mellan förhållanden och jag landar i uppfattningen att det hävdvunna äktenskapsbegreppet bör vara kvar, och att Sverige liksom många andra länder också använder begreppet partnerskap.
Detta är en ståndpunkt som är mycket radikal i de flesta av världens länder och som var mycket korrekt i Sverige till rätt nyligen. Men i Sverige idag är den "ute" och den politiskt korrekta uppfattningen bland politiker och media är att det är "stenålder" att tycka så.
Jag har den största respekt för de som vill använda samma begrepp, och tycker det är trist att den respekten inte är ömsesidig i många fall.

Just uppfattningar som inte "får diskuteras" kan ofta vara värda att diskutera. T ex när det tidigare (och tyvärr även idag) handlade om det fruktansvärda förtrycket av homosexuella under århundraden. Och nog är det även nu diskussionen ska ske i just begreppsfrågan innan lagstiftningen sannolikt ändras, efteråt är det ju för sent.

3 kommentarer:

Johanna sa...

Jag blir väldigt konfunderad när jag läser din blogg om reaktionerna på debattartikeln i DN. Det du verkar ha missat är att den artikeln du och dina meddebattörer skrev i sig själv är ett angrepp på något oerhört personligt och känsligt för väldigt många.

Att gifta sig och att på det sättet få bekräfta sin kärlek och sin vilja att leva tillsammans handlar om starka drömmar och önskningar. Drömmen om att gemensamt vårda och uppfostra ett barn kan även den vara väldigt stark, även om man saknar de biologiska förutsättningarna genom t.ex. infertilitet eller att man lever i en samkönad relation. Uttalanden som de i artikeln utesluter mig och många andra med mig från att vara bland de priviligierade för vilka du tycker att drömmen ska få gå i uppfyllelse.

Det gör jätteont att få både sin kärlek och sin kompetens som förälder ifrågasatt gång på gång. Och det är inte underligt att debatten blir hätsk och att svaren blir skarpa. Orsaken är dock inte politisk korrekthet eller vad som "får diskuteras", utan orsaken ligger oftast i känslan av att ha blivit kränkt.

Magnus sa...

forsknigen och utvecklingen går frammåt... då blir gammla sanningar också... gammla sanningar.

Stefan sa...

Tack Staffan för en utmärkt bloggpost (och debattartikel)

Jag känner absolut igen mig i att dessa frågor inte "får" diskuteras på ett nyktert vis.

Alla förväntas tycka enligt "pk"-normen. I annat fall är man "stollig" "gammalmodig" "homofob" mm. mm.