Vilnius - en vacker stad med en hemsk historia

Vi besökte en vän i Vilnius, huvudstad i Litauen, i veckan. Så nära det ändå är till Lettland och Litauen, till Vitryssland, Polen och Ryssland. Flyg med Ryan Air till Riga, hyrbil knappt 30 mil till Vilnius, raka riktigt bra vägar genom slättbygd med mycket mark ur produktion men också en hel del i gott bruk.

Bondgårdar i variende skick, ständigt omålade nästan, en del förfallna kollektivjordbruk.

Vi besökte Druzkininskai (ungefär), en stad som Mjölby ungefär med mycket grönska och skog och med flod och sjöar intill (dock obadbara..) I utkanten hade dagens Litauer samlat ihop alla sovjetkommunistiska praktmonument från Litauen då man med fruktansvärda metoder förtryckte folket och skulle omskola det till solidariska kollektivarbetare. Utanför platsen - som var omgiven av höga taggtrådsstängsel - stod ett litet lokomotiv och en liten "boskapsvagn" med galler för två små gluggar.

Några år efter andra världskriget skulle jordbruket kollektiviseras, under mörka nätter knackade KGB på i bondgårdarna där folkfienderna - de bönder som ägde och brukade sina små gårdar - bodde med sina familjer. De rycktes upp ur sängarna och fick inget ta med sig, männen skiljdes från sina kvinnor och barn och den splittrade familjen tvingades in i fångvagnarna för månader av fångtransport många hundra mil bort till Sibirien. Männen för sig, och kvinnor och barn för sig.

Vad var deras brott? Att de brukade sin jord och var hårt arbetande småföretagare, ingenting annat. Under oerhörda lidanden under transporten, där de dog som flugor i hetta eller sträng kyla, av vattenbrist, svält,köld eller sjukdomar och senare i Sibirien i de mest primitivaförhållanden av samma orsaker. Efter många år kommer en del av dem att komma tillbaka, men kanske de flesta - jag har ej skattningen - har i praktiken mördats av sovjetunionen och av sovjetkommunismen.

Vad hände med deras ägodelar, deras fotoalbum och kläder och sängar och bord, vad hände med deras hus. De plundrades säkert och sedan togs huset i anspråk av kommunisterna, eller fick det helt enkelt förfall obebott. (Ingen skulle ju bo individuellt, kollektivjordbruk byggdes upp med hyreskaserner till). Man ser ibland dessa förfallna hus eller ibland bara en träddunge som markerar platsen för en förstörd och förfallen bondgård.

Det lidande som dessa och andra människor - lärare,politiker, humanister - som torterades och deporterades av inkräktarna och deras kollaboratörer (jag menar de kommunistiska litauiska medlöpare som åtog sig att söka legitimera övergeppen och förtrycket genom lydregeringar och -parlament) är fruktansvärt och omätbart. Tänk Dig in i din situation när det knackar på dörren på natten, och ni snart med hugg och slag är skilda åt och infösta i olika fångvagnar.

Med dessa regeringar - i Sovjetryssland och Litauen osv - hade det svenska kommunistpartiet vänskapliga och kamratliga förbindelser hela tiden detta pågick och sedan decennium efter decennium till nästan kommunismens sammanbrott. Nuvarande vänsterledaren anser sig vara kommunist utan att vilja kallas för det längre. Jag saknar faktiskt ord för det mycket nära samröre som rötterna till dagens vänsterparti hade under nästan hela 1900-talet med sovjetkommunismen. Fler dog under den och Stalin än under Hitlers koncentrationslägersutrotningar...

Och den sovjetkommunismen under Josef Stalins ledning, den gjorde tydligen det mesta rätt enligt signaler ifrån makthavarna i dagens kreml. Det var "nödvändigt" med hårda tag, skenrättegångar, avrättningar, angiveri, deportationer, enorma fångläger (GULAG), deporationer av besegrade nationer osv osv. Stämmer signalerna från dagens Kreml finns det anledning att vara oerhört kritisk och mycket oroad över vad som sker.

Jag återkommer från det mycket positiva som nu äntligen sker i de f.d kommuniststaterna utanför Ryssland, och från dagens positiva Litauen och Vilnius. Från mitt förra besök i Vilnius minns jag fortfarande den vita byggnaden på en höjd där KGB huserade, med avrättningsrum, med två särskilda rum för vattentortyr, med små celler där otaliga oskyldiga människor från det fria Litauens politiska ledning och många andra torterades med fruktansvärda metoder och ofta med döden som befriare.