Swedfund har nyligen givit ut en suverän liten skrift som på 24 glesa sidor sammanfattar världens och Sveriges ekonomiska utveckling från jägarsamhället och till dagens marknadsekonomi.
Den väver in både liberalismen och socialismen i Sverige och Sveriges väg till tillväxt och välfärd.
Skriften heter "Afrikas väg till välfärd" och kan säkert beställas från Swedfund International AB, box 3286, 10365 Stockholm, tel 08-725 94 00.
Den borde användas i skol- och annan undervisning, och på kurser och konferenser, och jag kommer att rekommendera den på min blogg (vilket nu sker) och i andra sammanhang.
Skriften avslutas med att resonera kring Sveriges bistånd. Sedan 1960 har Sverige delat ut över 550 miljarder i bistånd, vilket utgör hela 5 procent av västvärldens totala insatser! (Icke marknadsekonomier som Cuba och de gamla öststaterna har ju aldrig skapat stora resurser, vare sig i de egna länderna eller för att stötta andra.)
Svenskt bistånd har överraskande nog ofta gått till enpartistater, och har uppmuntrat fattiga länder att bygga upp stora offentliga sektorer..
Skriften slutar med följande kloka ord:
"Välfärdsstaten Sverige skapades genom en stark tillväxt, vilket möjliggjordes genom bra förutsättningar för näringslivet. Övriga delar av de underutvecklade regionerna i dagens värld har liknande förutsättningar som Sverige en gång hade. Utvecklingsländerna måste själva skapa sina förutsättningar för tillväxt och långsiktigt hållbar utveckling. Om Sverige kan bistå utvecklingsländerna med rätt verktyg, för att de själva ska kunna skapa ekonomisk tillväxt, så har vi tagit ett stort steg i rätt riktning".
Jag vill också ge några smakprov i övrigt ur skriften:
Världens befolkning ökade kraftigt sedan jordbruket etablerades för 10.000 år sedan. Omkring 2.000 f.Kr hade världens befolkning stigit till cirka 30 miljoner.
Städer uppstod, vilkas betydelse för både äldre och nyare kulturers utveckling inte kan överskattas.
När städerna förföll efter det västromerska rikets fall på 400-talet e.Kr. minskade därefter både handeln och bruket av pengar kraftigt och Europa sjönk i början av medeltiden tillbakak till en nästan helt jordbruksbaserad ekonomi. Handelns betydelse började åter öka från 1300-talet, en del städer började blomstra och den tekniska utvecklingen tog vartefter fart.
Industrialismen tog fart och alltfler länder lyckades på 1800-talet bryta sig ur jordbruksekonomins begränsningar. Jordens befolkning har sedan dess ökat snabbt, från knappt en miljard omkring år 1800, upp mot dagens drygt sex miljarder.
jordbruket nådde Sverige omkring år 4.000 f.Kr. Först vid vikingatidens slut ca 1.000 e.Kr. bildades städer som kunde bedriva handel med kontinenten. I takt med att Sverige på 1600-talet utvecklades till en militär stormakt steg sedan statens kostnader kraftigt och kungar och politiker tvingades därför försöka reglera fram ekonomisk tillväxt. Skatterna, förbuden, subventionerna och monopolen blev därför snart så många och så hårda att allt som inte uttryckligen var tillåtet till slut i praktiken blev förbjudet.
Med tiden blev dock fattigdomen i Sverige alltmer besvärande och i samband med att den första organiserade utvandringen till Amerika tog fart på 1840-talet, genomfördes till slut genomgripande förändringar. Omvandlingen inleddes 1846 med införandet av näringsfrihet, som innebär att alla kunde starta fabriker och öppna affärer och under decennierna därefter genomdrevs en rad ekonomiska och sociala refomer, som på rekordtid skulle omvandla Sverige till en modern industrination.
En aktiebolagsbeskattning infördes i Sverige i mitten av 1800-talet, räntan och banketableringen släpptes fri, regleringar avskaffades, skatter sänktes och in- och utvandringen släpptes fri med mera.
Staten drog sig med andra ord tillbaka och svenskarna fick börja sköta sig själva. Och resultatet lät inte vänta på sig. Omkring 1870 började ekonomin utvecklas så starkt att Sverige redan omkring år 1900 ibland till och med övertrumfade USA i tillväxt.
Reallönerna fördubblades mellan 1918 och 1930 och den flora av privata och offentliga välfärdssystem som vuxit fram på 1800-talet tätnade ytterligare. Sverige blev redan i slutet av 1920-talet ett av världens rikaste länder.
Under andra hälften av 1900-talet höjdes skatterna kraftigt och regleringar återinfördes, vilket tillsammans med tullar och subventioner med tiden ledde till att det svenska näringslivet började förlora i konkurrenskraft. (Detta rättas nu till, min kommentar).
Läs även andra bloggares åsikter om swedfund, afrika, bistånd, sida, marknadsekonomi, politik, centerpartiet, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna
Grattis till ett mycket bra jobb, och framför detta till er alla.
fredag, december 03, 2010
torsdag, december 02, 2010
De rödgröna ökar näringsläckaget till Östersjön
Visserligen finns väl inte de rödgröna längre men i riksdagsdebatten igår om Östersjöns miljösituation blev det en rätt intensiv debatt mellan mig och dem vad gäller deras förslag att införa en skatt på växtnäringstillförsel till jordbruket. Inte på stallgödsel, inte på kvävefixerande grödor men på handelsgödsel.
Trots att läckageriskerna är större i de båda förstnämnde fallen.
Och trots att handelsgödsel är ett dyrt insatsmedel för jordbruket och har stigit kraftigt i pris det senaste decenniet.
Med en rödgrön politik (som ju egentligen inte finns längre) skulle alltså endast de svenska bönderna betala 300-400 mkr per år i en ny skatt, som inte finns i något annat land i världen och alltså inte heller i t ex Danmark, Tyskland och Polen.
Den redan pressade lönsamheten för just det svenska lantbruket skulle sjunka, och den dramatiskt allvarliga minskningen av just den svenska livsmedelsproduktionen skulle rimligen förstärkas.
Istället för att köpa mat från det svenska lantbruket som läcker minst av Östersjöns jordbruk i förhållande till sin produktion så skulle svenskarna köpa ännu mer importerad mat från t ex de länder runt Östersjön vars jordbruk som läcker mer än vad Sveriges jordbruk gör.
Hur skulle detta förbättra Östersjöns miljö var min envisa fråga. Svaren var föga övertygande med inriktningen att förorenaren ska betala...
Här en länk till riksdagsdebatten, scrolla ner till inlägg 128 och vidare.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lantbruk, lrf, politik, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, centerpartiet, moderaterna, östersjön, SNF, miljö
Trots att läckageriskerna är större i de båda förstnämnde fallen.
Och trots att handelsgödsel är ett dyrt insatsmedel för jordbruket och har stigit kraftigt i pris det senaste decenniet.
Med en rödgrön politik (som ju egentligen inte finns längre) skulle alltså endast de svenska bönderna betala 300-400 mkr per år i en ny skatt, som inte finns i något annat land i världen och alltså inte heller i t ex Danmark, Tyskland och Polen.
Den redan pressade lönsamheten för just det svenska lantbruket skulle sjunka, och den dramatiskt allvarliga minskningen av just den svenska livsmedelsproduktionen skulle rimligen förstärkas.
Istället för att köpa mat från det svenska lantbruket som läcker minst av Östersjöns jordbruk i förhållande till sin produktion så skulle svenskarna köpa ännu mer importerad mat från t ex de länder runt Östersjön vars jordbruk som läcker mer än vad Sveriges jordbruk gör.
Hur skulle detta förbättra Östersjöns miljö var min envisa fråga. Svaren var föga övertygande med inriktningen att förorenaren ska betala...
Här en länk till riksdagsdebatten, scrolla ner till inlägg 128 och vidare.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lantbruk, lrf, politik, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, centerpartiet, moderaterna, östersjön, SNF, miljö
måndag, november 29, 2010
En uppsagd chefsingenjör
Chefsingenjören Björn och Wiseman upprörs över sättet för hans uppsägning, när han kräver fackets medverkan kring villkoren för medverkan i internationella fredsinsatser för att svara jakande på frågan om han accepterar att tjänstgöra även i utlandet.
jag har ikväll endast hört ena sidan i denna fråga, och borde kanske hålla tyst men OK, jag resonerar lite efter lite tidigare bollning:
Det finns ju flera bottnar i detta, och helheten känns rätt märklig. Men det är också en speciell situation, för både försvarsmakten och dess personal.
Jag tycker att det är rimligt att försvarsmaktens personal åtager sig att tjänstgöra även utanför Sveriges gränser, det är en sak.
Säger man blankt nej till detta kan man arbetsrättsligt sett uppenbarligen bli avskedad, vilket arbetsgivaren - försvarsmakten - i så fall utfäst sig att kanske göra. Och man gör det.
Det är trist att arbetsgivare och fack inte har kunnat träffa överenskommelse om detta krav och för villkoren vid tjänstgöring utanför landet. Jag vet för lite för att kunna bedöma "skuldbördans" fördelning.
Väljer arbetsgivaren att kräva besked av sina anställda ska information och så småningom avsked ske korrekt och i god ordning.
Björn valde att svara lite kryptiskt, både ja och nej genom villkorandet till officersförbundsavtal, vilket inte har träffats.
Om arbetsgivaren väljer att tolka det som ett nej - vilket verkar korrekt - blir det skarpt läge, att stå fast vid det eller att acceptera arbetsgivarens krav. Björn står fast och blir uppsagd.
Påminner lite om de riksråd som avrättades vid Linköpings blodbad år 1600, deras stolthet förbjöd dem att be om nåd och uppfylla kungens krav. De hade rätt i sak, men Kungen hade gripit makten. (parallellen gäller inte sista meningen).
Brådskan att tvinga fram ett besked under pågående kurs väcker frågor.. Varför fanns inte tid till att kalla till möte efter kursens slut någon vecka? Ville Björn förhala och vinna tid? Eller krävde likabehandlingen att arbetsgivaren måste ha besked? Vem ville inte ringa vem?
Dock, skulle Björn även en vecka senare stått fast vid sitt krav är ju hans svar på frågan nej. Och då blir han uppsagd.
Är loppet kört nu?
Eller kan Björn om han nu tänker om och under protest accepterar utlandsskyldigheten, kvarstå i försvaret och i utlandsstyrkan. Uppenbart torde vara att försvaret skulle vinna på detta.
Kanske även Björn, som säkert behövs i både Afghanistan och i försvarsmakten.
Men hans stolthet sätter nog käppar i detta hjul, liksom det gjorde för riksråden år 1600. Eller?
En väsentlig skillnad är att för statsråden slutade det med döden - låt vara genom halshuggning -, medan Björn går vidare i en civil karriär.
jag har ikväll endast hört ena sidan i denna fråga, och borde kanske hålla tyst men OK, jag resonerar lite efter lite tidigare bollning:
Det finns ju flera bottnar i detta, och helheten känns rätt märklig. Men det är också en speciell situation, för både försvarsmakten och dess personal.
Jag tycker att det är rimligt att försvarsmaktens personal åtager sig att tjänstgöra även utanför Sveriges gränser, det är en sak.
Säger man blankt nej till detta kan man arbetsrättsligt sett uppenbarligen bli avskedad, vilket arbetsgivaren - försvarsmakten - i så fall utfäst sig att kanske göra. Och man gör det.
Det är trist att arbetsgivare och fack inte har kunnat träffa överenskommelse om detta krav och för villkoren vid tjänstgöring utanför landet. Jag vet för lite för att kunna bedöma "skuldbördans" fördelning.
Väljer arbetsgivaren att kräva besked av sina anställda ska information och så småningom avsked ske korrekt och i god ordning.
Björn valde att svara lite kryptiskt, både ja och nej genom villkorandet till officersförbundsavtal, vilket inte har träffats.
Om arbetsgivaren väljer att tolka det som ett nej - vilket verkar korrekt - blir det skarpt läge, att stå fast vid det eller att acceptera arbetsgivarens krav. Björn står fast och blir uppsagd.
Påminner lite om de riksråd som avrättades vid Linköpings blodbad år 1600, deras stolthet förbjöd dem att be om nåd och uppfylla kungens krav. De hade rätt i sak, men Kungen hade gripit makten. (parallellen gäller inte sista meningen).
Brådskan att tvinga fram ett besked under pågående kurs väcker frågor.. Varför fanns inte tid till att kalla till möte efter kursens slut någon vecka? Ville Björn förhala och vinna tid? Eller krävde likabehandlingen att arbetsgivaren måste ha besked? Vem ville inte ringa vem?
Dock, skulle Björn även en vecka senare stått fast vid sitt krav är ju hans svar på frågan nej. Och då blir han uppsagd.
Är loppet kört nu?
Eller kan Björn om han nu tänker om och under protest accepterar utlandsskyldigheten, kvarstå i försvaret och i utlandsstyrkan. Uppenbart torde vara att försvaret skulle vinna på detta.
Kanske även Björn, som säkert behövs i både Afghanistan och i försvarsmakten.
Men hans stolthet sätter nog käppar i detta hjul, liksom det gjorde för riksråden år 1600. Eller?
En väsentlig skillnad är att för statsråden slutade det med döden - låt vara genom halshuggning -, medan Björn går vidare i en civil karriär.
lördag, november 27, 2010
Interpellationsdebatt med ministern om försvar och vindkraft
igår i riksdagen debatterade jag försvar och vindkraft med försvarsminíster Sten Tolgfors. Några kollegor från östgötabänken anslöt också. (Kan ses också i webTV fast länken fungerar inte för mig vid koll).
Poängen var att lyfta försvarsmaktens helomvändning och märkligt fyrkantiga agerande i riksdagen, och det gjordes nog med all önskvärd tydlighet.
Förhoppningen är att försvarsmakten själv på högsta nivå inser att det tvära kast och de krav som man plötsligt ställer - trots att man accepterat alla (tror jag) de vindkraftverk som uppförts - inte är rimliga att hävda.
Att en statlig myndighet överhuvud taget aktualiserar rivning - med i så fall sannolika skadestånd för skattebetalarna på miljardbelopp - torde väl vara att gå över gränsen för hur en myndighet kan agera. (Och man verkar efter olika besked nu retirera på den punkten, vilket är bra)
Jag vädjade till försvarsmakten att besinna sig och använda sin väldiga vetorätt enlig miljöbalken med förnuft och omdöme. Och jag uppmanade regeringen och försvarsministern att ta upp en dialog med berörda myndigheter och intressen för att hitta en rimlig avägning mellan både flygsäkerhet och försvar, och förnybar energi och vind.
Försvarsministern svarade inte på det, och han och regeringen måste ju väga sina ord på guldvåg eftersom de ju inte får utöva ministerstyre, därtill är regeringen i denna fråga också högsta domstolsinstans vid överklaganden.
Han betonade att försvarsmakten visat konstruktivitet genom att något minska den den 1 april plötsligt uppfunna 40-kmgränsen med några procent till "bara" tio procent av Sveriges yta, ett område större än Danmark....
Medan jag lyfte fram att idag finns inga "stoppområden" och vindkraft och flyg samexisterar utan några bekymmer. Och att den stora förändringen är Försvarets plötsliga 4 milskrav med allmänna resonemang som inte alls funnits tidigare som motiv.
Jag hör ibland teorier att försvarets omsvängning beror på att de som på allt sätt vill motarbeta vindkraften har fått försvarets öra. Jag dementerar detta med kraft, och säger som det är att försvarsmaktens och dess anställda givetvis endast beaktar och ska hävda försvarets intressen.
Att sedan någon hög officer också är en brinnande och hängiven vindkraftsmotståndare med debattartiklar i riks- och lokalpress, det är en annan sak och den rätten har vi i vår demokrati. Och var och en får avgöra var gränserna går för när det privata engagemanget kan störa det professionella.
Min kollega Annika Qarlsson kommenterar ockdå debatten.
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, vindkraft, vindkraftsverk, försvarsmakten, politik, riksdagen, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna
Poängen var att lyfta försvarsmaktens helomvändning och märkligt fyrkantiga agerande i riksdagen, och det gjordes nog med all önskvärd tydlighet.
Förhoppningen är att försvarsmakten själv på högsta nivå inser att det tvära kast och de krav som man plötsligt ställer - trots att man accepterat alla (tror jag) de vindkraftverk som uppförts - inte är rimliga att hävda.
Att en statlig myndighet överhuvud taget aktualiserar rivning - med i så fall sannolika skadestånd för skattebetalarna på miljardbelopp - torde väl vara att gå över gränsen för hur en myndighet kan agera. (Och man verkar efter olika besked nu retirera på den punkten, vilket är bra)
Jag vädjade till försvarsmakten att besinna sig och använda sin väldiga vetorätt enlig miljöbalken med förnuft och omdöme. Och jag uppmanade regeringen och försvarsministern att ta upp en dialog med berörda myndigheter och intressen för att hitta en rimlig avägning mellan både flygsäkerhet och försvar, och förnybar energi och vind.
Försvarsministern svarade inte på det, och han och regeringen måste ju väga sina ord på guldvåg eftersom de ju inte får utöva ministerstyre, därtill är regeringen i denna fråga också högsta domstolsinstans vid överklaganden.
Han betonade att försvarsmakten visat konstruktivitet genom att något minska den den 1 april plötsligt uppfunna 40-kmgränsen med några procent till "bara" tio procent av Sveriges yta, ett område större än Danmark....
Medan jag lyfte fram att idag finns inga "stoppområden" och vindkraft och flyg samexisterar utan några bekymmer. Och att den stora förändringen är Försvarets plötsliga 4 milskrav med allmänna resonemang som inte alls funnits tidigare som motiv.
Jag hör ibland teorier att försvarets omsvängning beror på att de som på allt sätt vill motarbeta vindkraften har fått försvarets öra. Jag dementerar detta med kraft, och säger som det är att försvarsmaktens och dess anställda givetvis endast beaktar och ska hävda försvarets intressen.
Att sedan någon hög officer också är en brinnande och hängiven vindkraftsmotståndare med debattartiklar i riks- och lokalpress, det är en annan sak och den rätten har vi i vår demokrati. Och var och en får avgöra var gränserna går för när det privata engagemanget kan störa det professionella.
Min kollega Annika Qarlsson kommenterar ockdå debatten.
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, vindkraft, vindkraftsverk, försvarsmakten, politik, riksdagen, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna
fredag, november 26, 2010
Ska försvaret eller politiker bestämma flygmotor i JAS Gripen?
På Newsmill pågår två intressanta debatter om försvaret; dels om personalförsörjningen och dels om framtidens svenska stridsflygplan.
Jag har idag ett inlägg först betitlat "Försvaret vet bäst" och nu "Politiker bör helst inte lägga sig i Försvarets materelval". Jag gillar nog den andra bättre men båda sätter - hoppas jag - igång tankeverksamhet.
Bakgrunden är t ex vara de senaste årens diskussioner om helikoptersituationen i försvarsmakten, om inköpen av nytt pansarfordon, om inköp av lätta torpeder, U-båtar och nu senast; vilken sorts flygmotor ska sitta i framtidens JAS Gripar.
Visst kan dessa inköp ha politiska kopplingar, riksdagen beslutar ju på regeringen förslag vilka vapensystem som försvaret behöver anskaffa. Och ibland krävs viktiga vägval när affärerna omfattar mångmiljon- eller miljardbelopp och när valet kan stå mellan direktupphandling eller konkurrensupphandling.
Den svenska modellen för att styra landet är ju världsunik, eftersom vi inte har ministerier med politisk ansvar ända ut i myndigheterna utan förment självständiga myndigheter som efter givna ramar själva ska fatta sina egna beslut.
Samtidigt är myndigheten i ett nära beroendeförhållande till sitt departement, eftersom detta föder myndigheten med pengar och styr verksamheten med ramar och förordningar.
Jag har faktiskt lagt flera motioner om att en svensk anpassning till internationell praxis åtminstone borde utredas, vilket nog skulle ge större effektivitet och ett tydligare ansvar. Idag hamnar frågor ibland mellan regering och departement och båda kan hänvisa till varandra.
Nåväl, visst har jag haft synpunkter på både det ena vad gäller materielinköpen vilket har har kommunicerat på olika sätt. Jag har tyckt att det var trist att Hägglunds inte fick eller fick vara med på den stora pansarfordonsordern trots många år av samutveckling tillsammans med staten, och jag har gjort analysen att Saab Underwater systems likaledes borde fått ordern på lätta torpeder genom direktupphandling istället för de förseningar som nu kan hota företaget genom att det hela dragit ut på tiden, nu senaste genom att en konkurrensupphandling ska göras.
Ändå står jag bakom och bejakar grundupplägget vid inköp av försvarsmateriel som riksdagen beslutat om; att det är försvarets materielverk i dialog med försvarsmakten som genomför denna. Hur kontakterna mellan dessa och regeringen går till vid större avgöranden är jag inte expert på, men det är klart att statsbudgetens rambeslut är grunden, och att finansdepartementet håller ordning på att detta följs.
Alternativet att de politiska partierna regelmässigt ska engagera sig i valet av t ex flygmotor till JAS Gripen eller i valet att hyra begagnade eller köpa in nya helikoptrar, och i så fall vilken typ, det är jag i grunden tveksam till. Ett ställningstagande i sådana frågor kräver en god överblick över alla relevanta fakta, ofta i hög grad tekniska, och lämpar sig inte bra för hårda politiska strider. Men visst, när det handlar om mycket stora pengar och affärer mellan stater så hamnar frågan på regeringsnivå och kanske hos riksdagen, visst.
Läs även andra bloggares åsikter om försvarsmakten, försvaret, jas gripen, volvo aero, flygmotor, stridsflygplan, folkpartiet, centerpartiet, politik, regeringen, riksdagen
Jag har idag ett inlägg först betitlat "Försvaret vet bäst" och nu "Politiker bör helst inte lägga sig i Försvarets materelval". Jag gillar nog den andra bättre men båda sätter - hoppas jag - igång tankeverksamhet.
Bakgrunden är t ex vara de senaste årens diskussioner om helikoptersituationen i försvarsmakten, om inköpen av nytt pansarfordon, om inköp av lätta torpeder, U-båtar och nu senast; vilken sorts flygmotor ska sitta i framtidens JAS Gripar.
Visst kan dessa inköp ha politiska kopplingar, riksdagen beslutar ju på regeringen förslag vilka vapensystem som försvaret behöver anskaffa. Och ibland krävs viktiga vägval när affärerna omfattar mångmiljon- eller miljardbelopp och när valet kan stå mellan direktupphandling eller konkurrensupphandling.
Den svenska modellen för att styra landet är ju världsunik, eftersom vi inte har ministerier med politisk ansvar ända ut i myndigheterna utan förment självständiga myndigheter som efter givna ramar själva ska fatta sina egna beslut.
Samtidigt är myndigheten i ett nära beroendeförhållande till sitt departement, eftersom detta föder myndigheten med pengar och styr verksamheten med ramar och förordningar.
Jag har faktiskt lagt flera motioner om att en svensk anpassning till internationell praxis åtminstone borde utredas, vilket nog skulle ge större effektivitet och ett tydligare ansvar. Idag hamnar frågor ibland mellan regering och departement och båda kan hänvisa till varandra.
Nåväl, visst har jag haft synpunkter på både det ena vad gäller materielinköpen vilket har har kommunicerat på olika sätt. Jag har tyckt att det var trist att Hägglunds inte fick eller fick vara med på den stora pansarfordonsordern trots många år av samutveckling tillsammans med staten, och jag har gjort analysen att Saab Underwater systems likaledes borde fått ordern på lätta torpeder genom direktupphandling istället för de förseningar som nu kan hota företaget genom att det hela dragit ut på tiden, nu senaste genom att en konkurrensupphandling ska göras.
Ändå står jag bakom och bejakar grundupplägget vid inköp av försvarsmateriel som riksdagen beslutat om; att det är försvarets materielverk i dialog med försvarsmakten som genomför denna. Hur kontakterna mellan dessa och regeringen går till vid större avgöranden är jag inte expert på, men det är klart att statsbudgetens rambeslut är grunden, och att finansdepartementet håller ordning på att detta följs.
Alternativet att de politiska partierna regelmässigt ska engagera sig i valet av t ex flygmotor till JAS Gripen eller i valet att hyra begagnade eller köpa in nya helikoptrar, och i så fall vilken typ, det är jag i grunden tveksam till. Ett ställningstagande i sådana frågor kräver en god överblick över alla relevanta fakta, ofta i hög grad tekniska, och lämpar sig inte bra för hårda politiska strider. Men visst, när det handlar om mycket stora pengar och affärer mellan stater så hamnar frågan på regeringsnivå och kanske hos riksdagen, visst.
Läs även andra bloggares åsikter om försvarsmakten, försvaret, jas gripen, volvo aero, flygmotor, stridsflygplan, folkpartiet, centerpartiet, politik, regeringen, riksdagen
söndag, november 21, 2010
Är svenskar alltså turkar?!
Historia är ju alltid fantastiskt intressant, vare sig det gäller folkvandringar eller släktforskning.
Sverige täcktes för 10.000 år sedan av inlandsis, och var alltså förmodligen obebott. Sedan flyttade enstaka jägarstammar hit vartefter isen smälte undan, från söder eller från öster.
Dessas ursprung är i sin tur gemensamt, från Afrika. Och från Afrika befolkades Mellersta Östern, Europa och Asien.
I dagens DN finns denna intressanta artikel om DNA-forskning. Den anser att efter jägarstammarna - som det idag främst finns DNA ifrån i Baltikum - som kom bönder hit med ursprung i dagens Turkiet. Dvs människor som hade husdjur och odlade säd. Och deras DNA är spritt över dagens Sverige.
Är svenskar alltså turkar?! Tja, om vi går flera tusen år tillbaka så finns nog det sambandet.
Men varför är då svenskar ofta ljusa och blåögda medan mellanösterns folk ofta är mörkhåriga och brunögda? Tja, kan det bero på solen och klimatet vill jag minnas? Ju hetare sol, ju mörkare människor, och tvärtom?
Människans gemensamma ursprung är från Afrika, och sedan har hon spritts över hela jorden. Ofta fredligt, men ofta också i uppslitande osämja och krig.
Nu gäller det för oss i 21:a århundradet att försöka klara det som våra föregångare inte har mäktat med, att leva i fred och respekt för varandra! En mäktig utmaning.
Läs även andra bloggares åsikter om svenskar, turkar, turkiet, historia, släktforskning, politik, centerpartiet
Sverige täcktes för 10.000 år sedan av inlandsis, och var alltså förmodligen obebott. Sedan flyttade enstaka jägarstammar hit vartefter isen smälte undan, från söder eller från öster.
Dessas ursprung är i sin tur gemensamt, från Afrika. Och från Afrika befolkades Mellersta Östern, Europa och Asien.
I dagens DN finns denna intressanta artikel om DNA-forskning. Den anser att efter jägarstammarna - som det idag främst finns DNA ifrån i Baltikum - som kom bönder hit med ursprung i dagens Turkiet. Dvs människor som hade husdjur och odlade säd. Och deras DNA är spritt över dagens Sverige.
Är svenskar alltså turkar?! Tja, om vi går flera tusen år tillbaka så finns nog det sambandet.
Men varför är då svenskar ofta ljusa och blåögda medan mellanösterns folk ofta är mörkhåriga och brunögda? Tja, kan det bero på solen och klimatet vill jag minnas? Ju hetare sol, ju mörkare människor, och tvärtom?
Människans gemensamma ursprung är från Afrika, och sedan har hon spritts över hela jorden. Ofta fredligt, men ofta också i uppslitande osämja och krig.
Nu gäller det för oss i 21:a århundradet att försöka klara det som våra föregångare inte har mäktat med, att leva i fred och respekt för varandra! En mäktig utmaning.
Läs även andra bloggares åsikter om svenskar, turkar, turkiet, historia, släktforskning, politik, centerpartiet
torsdag, november 18, 2010
Försvaret retirerar i vindkraftsfrågan!
Generalmajor Gunnar Karlsson kommenterar nu på försvarets hemsida försvarets syn på flygfält och vindkraft.
Nog tycker jag att en begynnande realism kan börja skönjas. Här ett citat:
"I de fall som Försvarsmakten har överklagat har processen brustit, vilket har lett till att Försvarsmaktens intressen inte har kunnat beaktas. Försvarsmakten har alltså överklagat för att få till stånd en korrekt process. Försvarsmakten råder inte över resultatet av en sådan process."
En fundering. Vindkraftverken har erhållit bygglov vilka har vunnit laga kraft. De har uppförts. Kan alltså laga kraft vunna tillstånd "överklagas". Förmodligen, eftersom försvaret och dess jurister anser sig kunna göra detta. Vi lever dock i en rättsstat där laga kraft vunna bygglov rimligen ska gälla.
Nåväl, jag klistrar in det än mer intressanta i Generalmajorens kommentar:
"De vindkraftverk som har byggts på grundval av en bristfälligt tillämpad process och som därför är föremål för överklagande kan på grund av sin placering leda till begränsningar för Försvarsmaktens verksamhet. Begränsningarna i dessa specifika fall kan emellertid accepteras utan avgörande nackdelar för Försvarsmakten. Detta beror på att det rör sig om ett i sammanhanget begränsat antal anläggningar på ett avgränsat antal platser. Försvarsmaktens intresse ligger alltså inte i att dessa vindkraftverk rivs, utan i att den föreskrivna processen respekteras.
Det är angeläget att processen för bygglov och/eller miljötillstånd bedrivs på ett sådant sätt att det inte ska uppstå situationer då Försvarsmakten anser sig föranledd att överklaga. Försvarsmakten är beredd att medverka till att utveckla processen i den riktningen."
Jag vill nog tolka det som nu sägs som att Försvaret främst vill få till stånd en bättre bygglovsprocess inför framtiden med sina märkliga krav och turer, man vill inte längre riva några verk!?!
I så fall, bra. Vi vill ju alla ha en korrekt och transparent bygglovsprocess, självklart.
Om detta är vad Försvaret vill uppnå, hade det inte gått att göra på annat sätt än att lägga in alla dessa överklaganden? Hade inte t ex en skrivelse till landets kommuner och länsstyrelser fungerat lika bra?
Om jag har tolkat försvaret rätt kan debatten nu återgå till ruta ett, ska ytterligare vindkraftverk kunna byggas t ex på västra östgötaslätten. 75 vindkraftverk står där i en "tårtbit", ytterligare ca 50 placeras i nära anslutning till befintliga, varav många erhållit bygglov och/eller har kommit långt i planerings- och tillståndsprocessen.
Jag hoppas, som jag har skrivit, att försvaret kan öppna för detta och ta upp en dialog om förutsättningarna för verk i övriga områden runt Linköping, där "stoppzonen" omfattar halva Östergötland.
Jag har också erfarit att Försvarets samlade "stoppområden" motsvarar en yta större än hela Danmark....Och motivet verkar vara att det ska Sverige verkligen kunna unna sig, eftersom det är så mycket större till ytan än Danmark.
Jag välkomnar, slutligen, Generalmajor Karlssons uttalande, och hoppas att jag lyckats att tolka det korrekt.
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvarsmakten, vindkraft, vindkraftsverk, flygfält, politik, centerpartiet
Nog tycker jag att en begynnande realism kan börja skönjas. Här ett citat:
"I de fall som Försvarsmakten har överklagat har processen brustit, vilket har lett till att Försvarsmaktens intressen inte har kunnat beaktas. Försvarsmakten har alltså överklagat för att få till stånd en korrekt process. Försvarsmakten råder inte över resultatet av en sådan process."
En fundering. Vindkraftverken har erhållit bygglov vilka har vunnit laga kraft. De har uppförts. Kan alltså laga kraft vunna tillstånd "överklagas". Förmodligen, eftersom försvaret och dess jurister anser sig kunna göra detta. Vi lever dock i en rättsstat där laga kraft vunna bygglov rimligen ska gälla.
Nåväl, jag klistrar in det än mer intressanta i Generalmajorens kommentar:
"De vindkraftverk som har byggts på grundval av en bristfälligt tillämpad process och som därför är föremål för överklagande kan på grund av sin placering leda till begränsningar för Försvarsmaktens verksamhet. Begränsningarna i dessa specifika fall kan emellertid accepteras utan avgörande nackdelar för Försvarsmakten. Detta beror på att det rör sig om ett i sammanhanget begränsat antal anläggningar på ett avgränsat antal platser. Försvarsmaktens intresse ligger alltså inte i att dessa vindkraftverk rivs, utan i att den föreskrivna processen respekteras.
Det är angeläget att processen för bygglov och/eller miljötillstånd bedrivs på ett sådant sätt att det inte ska uppstå situationer då Försvarsmakten anser sig föranledd att överklaga. Försvarsmakten är beredd att medverka till att utveckla processen i den riktningen."
Jag vill nog tolka det som nu sägs som att Försvaret främst vill få till stånd en bättre bygglovsprocess inför framtiden med sina märkliga krav och turer, man vill inte längre riva några verk!?!
I så fall, bra. Vi vill ju alla ha en korrekt och transparent bygglovsprocess, självklart.
Om detta är vad Försvaret vill uppnå, hade det inte gått att göra på annat sätt än att lägga in alla dessa överklaganden? Hade inte t ex en skrivelse till landets kommuner och länsstyrelser fungerat lika bra?
Om jag har tolkat försvaret rätt kan debatten nu återgå till ruta ett, ska ytterligare vindkraftverk kunna byggas t ex på västra östgötaslätten. 75 vindkraftverk står där i en "tårtbit", ytterligare ca 50 placeras i nära anslutning till befintliga, varav många erhållit bygglov och/eller har kommit långt i planerings- och tillståndsprocessen.
Jag hoppas, som jag har skrivit, att försvaret kan öppna för detta och ta upp en dialog om förutsättningarna för verk i övriga områden runt Linköping, där "stoppzonen" omfattar halva Östergötland.
Jag har också erfarit att Försvarets samlade "stoppområden" motsvarar en yta större än hela Danmark....Och motivet verkar vara att det ska Sverige verkligen kunna unna sig, eftersom det är så mycket större till ytan än Danmark.
Jag välkomnar, slutligen, Generalmajor Karlssons uttalande, och hoppas att jag lyckats att tolka det korrekt.
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvarsmakten, vindkraft, vindkraftsverk, flygfält, politik, centerpartiet
tisdag, november 16, 2010
ÖB: Ta befälet över försvaret! (flyg och vind)
Jag och Centerpartiet vill ha en effektiv och fungerande försvarsmakt, väl förankrad i folkdjupet. Det ska förvalta sina skattepengar väl, och det är sannolikt att dessa behöver bli större än idag.
Jag vill se ett försvar som försvarar det Sverige som vi har och vill bygga inklusive höga hus och vindkraftverk, inte ett som vill förhindra att de byggs.
Nu slåss försvaret istället, anförda av sina chefsjurister, för att de flera hundra vindkraftverk som med försvarets gillande har uppförts långt från militära flygplatser men inom en med militär precision nu upprättad 4-milsradie, ska rivas. Orsaken är att försvaret uppenbarligen nu inkompetensförklarar alla sina tidigare OK till vindkraftverken, och plötsligt har sett ljuset, kraftverken hotar Sveriges försvar.
En rivning av 5 vindkraftverk kostar kanske 1 miljard i skadestånd, en rivning av 100 kostar ca 20 miljarder kr. Det ska inte försvarsbudgeten betala, argumenterar försvarsjuristerna, det är länstyrelse och kommuner som har gjort fel. Sak samma, det är skattebetalarna som ska betala för försvarets lekstuga och rivningshysteri.
Ja, vad ska man annars kalla det, att först OK:a flera 100 verk och de byggs medan flygverksamheten pågår som tidigare, för att sedan plötsligt slå full fart back, kosta vad det kosta vill. I pengar och i raserat förtroende för försvarsmakten.
Jag riktar här en direkt vädjan till ÖB. Ta befälet, anpassa försvarets verksamhet till det Sverige som vi väljer att bygga, kräv inte någon rivning av vindkraftverk och öppna för en dialog med den förnybara energin och med företrädare för de folkvalda om hur restriktionerna för vindkraftverken ska utformas med beaktande av både försvarets och vindkraftens intressen!
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvarsmakten, vindkraft, vindkraftverk, politik, centerpartiet, ÖB, regeringen
Jag vill se ett försvar som försvarar det Sverige som vi har och vill bygga inklusive höga hus och vindkraftverk, inte ett som vill förhindra att de byggs.
Nu slåss försvaret istället, anförda av sina chefsjurister, för att de flera hundra vindkraftverk som med försvarets gillande har uppförts långt från militära flygplatser men inom en med militär precision nu upprättad 4-milsradie, ska rivas. Orsaken är att försvaret uppenbarligen nu inkompetensförklarar alla sina tidigare OK till vindkraftverken, och plötsligt har sett ljuset, kraftverken hotar Sveriges försvar.
En rivning av 5 vindkraftverk kostar kanske 1 miljard i skadestånd, en rivning av 100 kostar ca 20 miljarder kr. Det ska inte försvarsbudgeten betala, argumenterar försvarsjuristerna, det är länstyrelse och kommuner som har gjort fel. Sak samma, det är skattebetalarna som ska betala för försvarets lekstuga och rivningshysteri.
Ja, vad ska man annars kalla det, att först OK:a flera 100 verk och de byggs medan flygverksamheten pågår som tidigare, för att sedan plötsligt slå full fart back, kosta vad det kosta vill. I pengar och i raserat förtroende för försvarsmakten.
Jag riktar här en direkt vädjan till ÖB. Ta befälet, anpassa försvarets verksamhet till det Sverige som vi väljer att bygga, kräv inte någon rivning av vindkraftverk och öppna för en dialog med den förnybara energin och med företrädare för de folkvalda om hur restriktionerna för vindkraftverken ska utformas med beaktande av både försvarets och vindkraftens intressen!
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvarsmakten, vindkraft, vindkraftverk, politik, centerpartiet, ÖB, regeringen
måndag, november 15, 2010
försvaret: Riv vindkraftverk för flera miljarder kr..
Försvaret har fram till 1 april i år godkänt 75 vindkraftverk inom 4 mils radie från Linköping, och massor av verk långt utanför andra militära flygfält. Nu inkompetensförklarar man sitt tidigare agerande, har självsvåldigt fastställt en "vetenskaplig" 4-milsgräns uppritad med passare där inga nya vindkraftverk får byggas och där tydligen alla som finns ska rivas, kosta vad det kosta vill. Säg att rivning av 5 lagligen uppförda vindkraftverk kostar 200 mkr per styck i skadestånd för staten och att 100 st ska rivas,så skulle notan bli ca 20 miljarder...
Nog kan försvaret, eller staten, göra bättre nytta för de pengarna.
Därför interpellerar jag idag försvarsministern om hans syn på frågan, väl i medvetande om att den svenska oberoende myndighetsmodellen begränsar hans möjligheter att överpröva en myndighets agerande. Men frågan behöver lyftas till debatt, försvaret behöver tänka om (igen!) och en regering kan behöva stöd i en offentlig debatt för att ta upp en dialog och söka lösa upp de låsningar som nu finns.
Interpellation till försvarsminister Sten Tolgfors om försvarets omsvängning i synen på vindkraft upp till 4 mil från militära flygplatser
Centerpartiet och jag är varma vänner av en kvalificerad svensk försvarsmakt, med goda förutsättningar att hävda våra intressen.
Försvarets intressen måste givetvis väga tungt i samhällsplanering av olika slag, vilket också är inskrivet i Miljöbalken. Om olika riksintressen står mot varandra har försvarsintresset förtur av närmast vetokaraktär.
Detta mycket starka mandat ger också försvarsmakten som myndighet ett särskilt ansvar för att ha väl på fötterna och att utnyttja denna särställning på ett omdömesgillt och ansvarsfullt sätt utan tvära kast..
Jag vill ifrågasätta och diskutera om så är fallet i den nu aktuella konflikten mellan två riksintressen, där Östergötland torde vara det län som berörs allra mest. Framförallt västra Östergötland har goda förutsättningar för att ta vara på den väldiga naturresurs som den förnybara vindkraften utgör, och på något decennium har ett hundratal vindkraftverk uppförts. Jämfört med t ex kolkraft, oljekraft och kärnkraft är vindkraftens miljöpåverkan mycket liten och det råder en bred politisk enighet om att den ska byggas ut mycket kraftigt.
Försvarsmakten har varit remissinstans vid uppförandet av kraftverken, och har accepterat dem. Skolflygplan, helikoptrar, stridsflygplan och civila flygplan har i många år startat och landat på Malmen och vid Saab i vetskap om att det finns både mobiltelemaster, vindkraftverk och höga byggnader i länet. Uppenbarligen har flygets säkerhetskrav gått att kombinera med att vindkraftens byggs ut.
Plötsligt och utan förvarning hörs den 1 april i år ett oväntat muller från försvarsmaktens inre boningar. Man har upptäckt att 75 vindkraftverk finns inom 4 mils radie från Linköping, och beklagar starkt detta faktum. En del bör möjligen rivas och i varje fall ska inga nya få byggas. Inga nya vindkraftverk ska alltså få uppföras från Vadstena och till Norrköping, från Kisa och till Finspång.
Detta kommer naturligtvis som en blixt från en klar himmel för de som kommit långt i planeringen av de ytterligare 40-50-talet vindkraftverk i anslutning till de redan befintliga verken som är på gång. Allt arbete tvingas avstanna medan försvarsmakten tänker.
Detta ger inte något övertygande intryck. Vad som gick väl att förena med flygverksamhet igår och idag är inte längre möjligt imorgon här i länet. Uppenbarligen går också flygverksamhet att kombinera med högre byggnader i andra länder, t ex Danmark och Tyskland, som på mindre ytor har flera gånger fler vindkraftverk än Sverige.
Givetvis ska flygsäkerheten för både militär – och civilflyget vid Linköpings flygplatser gå i första rummet. Givetvis vill vi i Linköping – flygstaden – slå vakt om goda förutsättningar för flyget. Skulle de nya byggnaderna ge upphov till problem för flygplanen vid t ex start och landning är det givetvis rimligt att diskutera ökade säkerhetsavstånd i dessa områden. Större krav kan rimligen också ställas på flygplanens tekniska system och deras långsiktiga utveckling.
Men det visar sig nu att försvarsmakten inte nöjer sig med detta. Man håller även efter att ha funderat fast vid den plötsligt tillyxade 4-milsgränsen. . En död zon ska inrättas mot vindkraftverk och höga byggnader som omfattar mer än halva Östergötland. Därtill uppges försvaret också vilja riva upp laga kraft vunna bygglov i många fall där planeringen kommit långt eller verken redan är byggda, vilket kanske kommer att kunna kosta miljardbelopp i skadestånd och ersättningar.
Tillsammans med liknande begränsningar vid andra militära flygfält i landet får försvarsmaktens omsvängning effekter på den svenska energipolitiken. Riksintresse står mot riksintresse.
Även om regeringen är sista instans när frågan om vindkraftverks tillåtlighet ska avgöras är det uppenbart att försvarsmaktens intressen och bedömningar väger mycket tungt i t ex Miljöbalken. Regeringen kan och ska självklart inte heller gripa in i en myndighets ställningstaganden.
Är försvarsministern beredd att ta initiativ för att analysera och diskutera konflikten mellan olika intressen kring Sveriges flygplatser för att jämna vägen till en samsyn, där både försvarets och flygets säkerhet tillgodoses men där också den förnybara energin kan utvecklas.
Staffan Danielsson
Rikdsagsledamot (C)
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvarsmakten, flygfält, vindkraft, vindkraftsverk, östergötland, linköping, politik, centerpartiet
Nog kan försvaret, eller staten, göra bättre nytta för de pengarna.
Därför interpellerar jag idag försvarsministern om hans syn på frågan, väl i medvetande om att den svenska oberoende myndighetsmodellen begränsar hans möjligheter att överpröva en myndighets agerande. Men frågan behöver lyftas till debatt, försvaret behöver tänka om (igen!) och en regering kan behöva stöd i en offentlig debatt för att ta upp en dialog och söka lösa upp de låsningar som nu finns.
Interpellation till försvarsminister Sten Tolgfors om försvarets omsvängning i synen på vindkraft upp till 4 mil från militära flygplatser
Centerpartiet och jag är varma vänner av en kvalificerad svensk försvarsmakt, med goda förutsättningar att hävda våra intressen.
Försvarets intressen måste givetvis väga tungt i samhällsplanering av olika slag, vilket också är inskrivet i Miljöbalken. Om olika riksintressen står mot varandra har försvarsintresset förtur av närmast vetokaraktär.
Detta mycket starka mandat ger också försvarsmakten som myndighet ett särskilt ansvar för att ha väl på fötterna och att utnyttja denna särställning på ett omdömesgillt och ansvarsfullt sätt utan tvära kast..
Jag vill ifrågasätta och diskutera om så är fallet i den nu aktuella konflikten mellan två riksintressen, där Östergötland torde vara det län som berörs allra mest. Framförallt västra Östergötland har goda förutsättningar för att ta vara på den väldiga naturresurs som den förnybara vindkraften utgör, och på något decennium har ett hundratal vindkraftverk uppförts. Jämfört med t ex kolkraft, oljekraft och kärnkraft är vindkraftens miljöpåverkan mycket liten och det råder en bred politisk enighet om att den ska byggas ut mycket kraftigt.
Försvarsmakten har varit remissinstans vid uppförandet av kraftverken, och har accepterat dem. Skolflygplan, helikoptrar, stridsflygplan och civila flygplan har i många år startat och landat på Malmen och vid Saab i vetskap om att det finns både mobiltelemaster, vindkraftverk och höga byggnader i länet. Uppenbarligen har flygets säkerhetskrav gått att kombinera med att vindkraftens byggs ut.
Plötsligt och utan förvarning hörs den 1 april i år ett oväntat muller från försvarsmaktens inre boningar. Man har upptäckt att 75 vindkraftverk finns inom 4 mils radie från Linköping, och beklagar starkt detta faktum. En del bör möjligen rivas och i varje fall ska inga nya få byggas. Inga nya vindkraftverk ska alltså få uppföras från Vadstena och till Norrköping, från Kisa och till Finspång.
Detta kommer naturligtvis som en blixt från en klar himmel för de som kommit långt i planeringen av de ytterligare 40-50-talet vindkraftverk i anslutning till de redan befintliga verken som är på gång. Allt arbete tvingas avstanna medan försvarsmakten tänker.
Detta ger inte något övertygande intryck. Vad som gick väl att förena med flygverksamhet igår och idag är inte längre möjligt imorgon här i länet. Uppenbarligen går också flygverksamhet att kombinera med högre byggnader i andra länder, t ex Danmark och Tyskland, som på mindre ytor har flera gånger fler vindkraftverk än Sverige.
Givetvis ska flygsäkerheten för både militär – och civilflyget vid Linköpings flygplatser gå i första rummet. Givetvis vill vi i Linköping – flygstaden – slå vakt om goda förutsättningar för flyget. Skulle de nya byggnaderna ge upphov till problem för flygplanen vid t ex start och landning är det givetvis rimligt att diskutera ökade säkerhetsavstånd i dessa områden. Större krav kan rimligen också ställas på flygplanens tekniska system och deras långsiktiga utveckling.
Men det visar sig nu att försvarsmakten inte nöjer sig med detta. Man håller även efter att ha funderat fast vid den plötsligt tillyxade 4-milsgränsen. . En död zon ska inrättas mot vindkraftverk och höga byggnader som omfattar mer än halva Östergötland. Därtill uppges försvaret också vilja riva upp laga kraft vunna bygglov i många fall där planeringen kommit långt eller verken redan är byggda, vilket kanske kommer att kunna kosta miljardbelopp i skadestånd och ersättningar.
Tillsammans med liknande begränsningar vid andra militära flygfält i landet får försvarsmaktens omsvängning effekter på den svenska energipolitiken. Riksintresse står mot riksintresse.
Även om regeringen är sista instans när frågan om vindkraftverks tillåtlighet ska avgöras är det uppenbart att försvarsmaktens intressen och bedömningar väger mycket tungt i t ex Miljöbalken. Regeringen kan och ska självklart inte heller gripa in i en myndighets ställningstaganden.
Är försvarsministern beredd att ta initiativ för att analysera och diskutera konflikten mellan olika intressen kring Sveriges flygplatser för att jämna vägen till en samsyn, där både försvarets och flygets säkerhet tillgodoses men där också den förnybara energin kan utvecklas.
Staffan Danielsson
Rikdsagsledamot (C)
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvarsmakten, flygfält, vindkraft, vindkraftsverk, östergötland, linköping, politik, centerpartiet
torsdag, november 11, 2010
vindkraftfråga till statsministern
Vid statsministerns frågestund idag i riksdagen ställde jag en fråga om försvarsmaktens agerande när man plötsligt byter åsikt totalt om utifall vindkraftverk kan få byggas inom 4 mil från militära flygplatser eller ej...
Under tio år har vindkraften äntligen börjat byggas ut och genom alliansens energiöverenskommelse ska en storsatsning nu inledas. På västra Östgötaslätten har 100 vindkraftverk byggts, varav 75 inom 40 km från Linköping. Försvarsmakten har accepterat allihopa. Ytterligare 40-50 till är på gång.
Då ger försvaret plötsligt helt nya besked. Inga nya verk ska längre få byggas inom den vetenskapligt uträknade radien 40 km från Linköping. Och befintliga verk ifrågasätts - med början i Skaraborg - och ska tydligen till en del monteras ner till stora kostnader. (Lite osäkert hur långt försvaret går här, men man vill dra tillbaka givna bygglov där verk har byggts i t ex Vara m fl kommuner).
Som motiv anges att flygsäkerheten för JAS Gripen och för helikoptrar och andra flygplan kräver jättestora "döda" vindkraftszoner runt tio militära flygfält i Sverige.
Hur detta går att förena med det faktum att försvaret accepterat 100-tals verk runt flygplatserna och att flygverksamheten pågår för fullt är oklart.
Självfallet ska både den civila och den militära flygsäkerheten sättas i främsta rummet, och visst har försvarets intressen en mycket stark ställning i t ex miljöbalken.
Men, och det var min fråga till statsministern, borde inte en viktig remissinstans med makt att närmast inlägga veto mot vindkraftverk ha ett ansvar för att agera utan tvära kast och med ansvarsfullhet och hänsynstagande även till andra riksintressen?
Statsministern svarade vänligt ungefär att vindkraftens utbyggnad är mycket viktig och att detta bör myndigheter och andra respektera (jag lägger in riksdagsprotokollet här imorgon).
Och som jag skrev i en debattartikel i Corren förra veckan, jag hoppas att försvarsmakten ska acceptera vindkraften inom den tårtbit från Linköping mot Vättern där vinden blåser som bäst. Jag hoppas också att regeringen initierar en dialog mellan berörda myndigheter och intressen för att hitta en rimlig samsyn där både försvarets och vindkraftens intressen kan tillgodoses.
Läs även andra bloggares åsikter om vindkraft, försvaret, försvarsmakten, vindkraftverk, politik, östergötland, linköping, flygfält, centerpartiet
Under tio år har vindkraften äntligen börjat byggas ut och genom alliansens energiöverenskommelse ska en storsatsning nu inledas. På västra Östgötaslätten har 100 vindkraftverk byggts, varav 75 inom 40 km från Linköping. Försvarsmakten har accepterat allihopa. Ytterligare 40-50 till är på gång.
Då ger försvaret plötsligt helt nya besked. Inga nya verk ska längre få byggas inom den vetenskapligt uträknade radien 40 km från Linköping. Och befintliga verk ifrågasätts - med början i Skaraborg - och ska tydligen till en del monteras ner till stora kostnader. (Lite osäkert hur långt försvaret går här, men man vill dra tillbaka givna bygglov där verk har byggts i t ex Vara m fl kommuner).
Som motiv anges att flygsäkerheten för JAS Gripen och för helikoptrar och andra flygplan kräver jättestora "döda" vindkraftszoner runt tio militära flygfält i Sverige.
Hur detta går att förena med det faktum att försvaret accepterat 100-tals verk runt flygplatserna och att flygverksamheten pågår för fullt är oklart.
Självfallet ska både den civila och den militära flygsäkerheten sättas i främsta rummet, och visst har försvarets intressen en mycket stark ställning i t ex miljöbalken.
Men, och det var min fråga till statsministern, borde inte en viktig remissinstans med makt att närmast inlägga veto mot vindkraftverk ha ett ansvar för att agera utan tvära kast och med ansvarsfullhet och hänsynstagande även till andra riksintressen?
Statsministern svarade vänligt ungefär att vindkraftens utbyggnad är mycket viktig och att detta bör myndigheter och andra respektera (jag lägger in riksdagsprotokollet här imorgon).
Och som jag skrev i en debattartikel i Corren förra veckan, jag hoppas att försvarsmakten ska acceptera vindkraften inom den tårtbit från Linköping mot Vättern där vinden blåser som bäst. Jag hoppas också att regeringen initierar en dialog mellan berörda myndigheter och intressen för att hitta en rimlig samsyn där både försvarets och vindkraftens intressen kan tillgodoses.
Läs även andra bloggares åsikter om vindkraft, försvaret, försvarsmakten, vindkraftverk, politik, östergötland, linköping, flygfält, centerpartiet
lördag, november 06, 2010
JanGuillou (f.d KGB): Sverige amerikansk lydstat...
Jag kan inte underlåta att länka till Expressenkrönikören Jan Guillous (f.d KBG) kommentar till att USA spanat kring sina ambassader-.
Läs även andra bloggares åsikter om jan guillou, usa, övervakning, spioneri, politik, centerpartiet
Läs även andra bloggares åsikter om jan guillou, usa, övervakning, spioneri, politik, centerpartiet
fredag, november 05, 2010
Djurrättsalliansen och Dagens Eko i samarbete - nu polisanmält
Grisbonden Lars Hultström polisanmäler nu Dagens Ekos reporter Daniel Öhman. Det tycker jag att han gör alldeles rätt i.
Djurrättsalliansen - som vill att vi ska vara vegetarianer och inte äta griskött - gjorde ju olaga intrång nattetid i grisstallar över hela Sverige. Ibland upprepade gånger. Man oroade djuren som skräms av störningar.
Eftersom djurrättsalliansen uppenbarligen är en "partisk" organisation råder naturligen ett "jävsförhållandena" kring de av dem smygtagna filmerna under det olaga intrånget. De är därtill regelmässigt tagna av anonyma filmare.
En reporter från Dagens Eko valde trots detta att följa med personer från djurrättsalliansen på natten ut till en grisgård och viskande - eftersom ett brott ju faktiskt begicks - spela in intrånget, vilket sedan sändes i Dagens Eko.
Djurrättsalliansens filmer togs som en sanning och ett stort mediadrev utbröt, där de hemsökta stallarna och grisbönder generellt hängdes ut som djurplågare.
Detta ledde till intensiva kontrollbesök från djurskyddsmyndigheterna, utöver de som regelmässigt görs. Myndigheternas uppfattning var att djurhållningen bedrevs inom lagens ramar - vilken är de bästa i världen - och även kontrollbesöken ledde endast till mindre anmärkningar.
Djurrättsalliansen polisanmälde en grisbonde, tillika ordförande i Swedish Meats, Lars Hultström. Detta förutsatte att två av filmarna trädde fram med namn.
Hultström tvingades avgå från sina förtroendeuppdrag och har löpt gatlopp i media, säkert mycket påfrestande för honom och hans familj.
Åklagaren valde att använda de olagligt tillkomna filmerna från jäviga producenter som grund för ett åtal mot Lars Hultström. Detta känns tveksamt i sig, måste jag säga.
Åtalet lades dock efter flera månaders utredning ner, eftersom brott inte kunde styrkas. Målet hade i så fall fått ske mot ansvariga djurskyddsmyndigheter som endast funnit mindre anmärkningar mot djurskyddet.
Lars Hulström har nu polisanmält djurrättsalliansens två personer för de olagliga intrången.
Och nu polisanmäler han också Public Service i Sverige, genom reportern Daniel Öhman på Dagens Eko. Denne hade full kännedom om det olaga intrånget och han uppmuntrade det genom att följa med när det gjordes och sedan sände t o m Sveriges Radio ett reportage kring detta.
Istället för att ta avstånd från intrånget och varsko Hultström om att det var på gång så agerande alltså Sveriges Radiomedarbetare aktivt för att det skulle göras genom att delta och sedan rapportera från det.
Jag tycker det är bra att Polisen nu får pröva både djurrättsalliansens och Dagens Ekos förmodade lagöverträdelser.
Uppdrag Granskning lär först ha erbjudits att följa med vid det olaga intrånget men tackade nej. I denna fråga tycker jag att Uppdrag Granskning omdöme slår Dagens Ekos med hästlängder.
Läs även andra bloggares åsikter om djurrättsalliansen, dagens eko, sveriges radio, lrf, grisbönder, djurskydd, jordbruksverket, politik,
Läs även andra bloggares åsikter om sveriges radio, sr,
Djurrättsalliansen - som vill att vi ska vara vegetarianer och inte äta griskött - gjorde ju olaga intrång nattetid i grisstallar över hela Sverige. Ibland upprepade gånger. Man oroade djuren som skräms av störningar.
Eftersom djurrättsalliansen uppenbarligen är en "partisk" organisation råder naturligen ett "jävsförhållandena" kring de av dem smygtagna filmerna under det olaga intrånget. De är därtill regelmässigt tagna av anonyma filmare.
En reporter från Dagens Eko valde trots detta att följa med personer från djurrättsalliansen på natten ut till en grisgård och viskande - eftersom ett brott ju faktiskt begicks - spela in intrånget, vilket sedan sändes i Dagens Eko.
Djurrättsalliansens filmer togs som en sanning och ett stort mediadrev utbröt, där de hemsökta stallarna och grisbönder generellt hängdes ut som djurplågare.
Detta ledde till intensiva kontrollbesök från djurskyddsmyndigheterna, utöver de som regelmässigt görs. Myndigheternas uppfattning var att djurhållningen bedrevs inom lagens ramar - vilken är de bästa i världen - och även kontrollbesöken ledde endast till mindre anmärkningar.
Djurrättsalliansen polisanmälde en grisbonde, tillika ordförande i Swedish Meats, Lars Hultström. Detta förutsatte att två av filmarna trädde fram med namn.
Hultström tvingades avgå från sina förtroendeuppdrag och har löpt gatlopp i media, säkert mycket påfrestande för honom och hans familj.
Åklagaren valde att använda de olagligt tillkomna filmerna från jäviga producenter som grund för ett åtal mot Lars Hultström. Detta känns tveksamt i sig, måste jag säga.
Åtalet lades dock efter flera månaders utredning ner, eftersom brott inte kunde styrkas. Målet hade i så fall fått ske mot ansvariga djurskyddsmyndigheter som endast funnit mindre anmärkningar mot djurskyddet.
Lars Hulström har nu polisanmält djurrättsalliansens två personer för de olagliga intrången.
Och nu polisanmäler han också Public Service i Sverige, genom reportern Daniel Öhman på Dagens Eko. Denne hade full kännedom om det olaga intrånget och han uppmuntrade det genom att följa med när det gjordes och sedan sände t o m Sveriges Radio ett reportage kring detta.
Istället för att ta avstånd från intrånget och varsko Hultström om att det var på gång så agerande alltså Sveriges Radiomedarbetare aktivt för att det skulle göras genom att delta och sedan rapportera från det.
Jag tycker det är bra att Polisen nu får pröva både djurrättsalliansens och Dagens Ekos förmodade lagöverträdelser.
Uppdrag Granskning lär först ha erbjudits att följa med vid det olaga intrånget men tackade nej. I denna fråga tycker jag att Uppdrag Granskning omdöme slår Dagens Ekos med hästlängder.
Läs även andra bloggares åsikter om djurrättsalliansen, dagens eko, sveriges radio, lrf, grisbönder, djurskydd, jordbruksverket, politik,
Läs även andra bloggares åsikter om sveriges radio, sr,
torsdag, november 04, 2010
Klarspråk mot Iran idag i riksdagen
Sverige har diplomatiska förbindelser med Iran, liksom med Kina och andra länder utan demokrati och med bristande respekt för mänskliga rättigheter.
Utrikesutskottet har tidigare accepterat att möta en delegation från Iran på besök i Sverige. Representanter från 3 partier (S, M och C) valde att möta dem och framföra en mycket stark kritik enligt nedan.
Mötet varade länge och budskapet till iranierna var samstämmigt och starkt, inte minst togs den aktuella dödsdomen mot Sakineh Mohammadi upp upprepade gånger.
Jag framförde för min och Centerpartiets räkning följande klarspråk i koncentrat:
"We meet here today, human beings and also parlamentarians from Iran and Sweden. It is important to meet and to give opinions.
We in Sweden, and my Center Party, beleive in human rights, in justice and in freedom to think, speak and believe.
In Iran, sadly, you do not respect these essential things as we demand you should. For you it is a crime to think, say or believe certain things, and if not you can be sentenced to die or be punished in terrible ways from the past.
I fully support what my collegues have said here, also about our deep worry about the death sentence for Sakineh Mohammadi. And she is far from alone.
I strongly encourage you to respect human rights and democracy in your country, and also to establish modern laws with modern punishments."
Den iranska delegationen lyssnade uppmärksamt på våra upprepade krav. Vad gäller dödsdomen mot Sakineh framförde de att någon sådan inte var verkställd, och att hotet om en sådan berodde på att de anhöriga inte förlåtit henne...
Mötet kändes meningsfullt, att stark och tydligt i full samstämdhet tala för för demokrati och mänskliga rättigheter i Iran och mot dödsstraff och andra fruktansvärda straff, samt mot den aktuella dödsdomen mot Sakineh Mohammadi.
Läs även andra bloggares åsikter om iran, sakineh mohammade, demokrati, politik, riksdagen, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna,
Utrikesutskottet har tidigare accepterat att möta en delegation från Iran på besök i Sverige. Representanter från 3 partier (S, M och C) valde att möta dem och framföra en mycket stark kritik enligt nedan.
Mötet varade länge och budskapet till iranierna var samstämmigt och starkt, inte minst togs den aktuella dödsdomen mot Sakineh Mohammadi upp upprepade gånger.
Jag framförde för min och Centerpartiets räkning följande klarspråk i koncentrat:
"We meet here today, human beings and also parlamentarians from Iran and Sweden. It is important to meet and to give opinions.
We in Sweden, and my Center Party, beleive in human rights, in justice and in freedom to think, speak and believe.
In Iran, sadly, you do not respect these essential things as we demand you should. For you it is a crime to think, say or believe certain things, and if not you can be sentenced to die or be punished in terrible ways from the past.
I fully support what my collegues have said here, also about our deep worry about the death sentence for Sakineh Mohammadi. And she is far from alone.
I strongly encourage you to respect human rights and democracy in your country, and also to establish modern laws with modern punishments."
Den iranska delegationen lyssnade uppmärksamt på våra upprepade krav. Vad gäller dödsdomen mot Sakineh framförde de att någon sådan inte var verkställd, och att hotet om en sådan berodde på att de anhöriga inte förlåtit henne...
Mötet kändes meningsfullt, att stark och tydligt i full samstämdhet tala för för demokrati och mänskliga rättigheter i Iran och mot dödsstraff och andra fruktansvärda straff, samt mot den aktuella dödsdomen mot Sakineh Mohammadi.
Läs även andra bloggares åsikter om iran, sakineh mohammade, demokrati, politik, riksdagen, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna,
tisdag, november 02, 2010
Bra med samsyn om försvar och fredsinsatser!
Jag har haft ett högt och tydligt tonläge här på bloggen om vikten av att Sverige inte brådstörtat lämnar sitt uppdrag i Afghanistan.
Det gör vi inte heller genom uppgörelsen mellan regeringen och socialdemokraterna och miljöpartiet. Bra!
Men uppgörelsen är en kompromiss, man har mötts på vägen.
Jag gladde mig igår i P1s Studio Ett åt ett samtal mellan statsmän och -kvinnor kring denna fråga, vill minnas att de hette Carl, Mona och Peter..!
Som bekant - hoppas jag - har alltid Centerpartiet och jag själv gillat en bred samsyn i förvars- och säkerhetspolitiken, självfallet innefattande våra internationella fredsinsatser. Det är en styrka för Sverige när riksdagen kan fatta beslut i dessa frågor med en majoritet bredare än några få röster.
Tonläget och turerna har varit rätt höga från flera håll under den gångna mandatperioden. Så kan det bli även om det inte är bra. Kan uppgörelsen om Afghanistan förebåda ett mer sansat debattklimat även inför t ex nästa förvarsbeslut i riksdagen?
Vi får se.
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, socialdemokraterna, vänsterpartiet, regeringen, alliansen, centerpartiet, politik, försvar
Det gör vi inte heller genom uppgörelsen mellan regeringen och socialdemokraterna och miljöpartiet. Bra!
Men uppgörelsen är en kompromiss, man har mötts på vägen.
Jag gladde mig igår i P1s Studio Ett åt ett samtal mellan statsmän och -kvinnor kring denna fråga, vill minnas att de hette Carl, Mona och Peter..!
Som bekant - hoppas jag - har alltid Centerpartiet och jag själv gillat en bred samsyn i förvars- och säkerhetspolitiken, självfallet innefattande våra internationella fredsinsatser. Det är en styrka för Sverige när riksdagen kan fatta beslut i dessa frågor med en majoritet bredare än några få röster.
Tonläget och turerna har varit rätt höga från flera håll under den gångna mandatperioden. Så kan det bli även om det inte är bra. Kan uppgörelsen om Afghanistan förebåda ett mer sansat debattklimat även inför t ex nästa förvarsbeslut i riksdagen?
Vi får se.
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, socialdemokraterna, vänsterpartiet, regeringen, alliansen, centerpartiet, politik, försvar
lördag, oktober 30, 2010
Svensk lag ska med djurrätt och media byggas?
Jag kan inte avhålla mig från att fundera lite kring maktstrukturer i dagens Sverige.
Land ska med lag byggas, är vi nog alla överens om. Och lagar kan av folket och dess riksdag förändras. För att åstadkomma förändring behövs ofta opinionsbildning.
Djurrättsalliansen vill att Sverige inte ska ha någon pälsdjursuppfödning och egentligen inte någon köttproduktion heller. De vill antingen förbjuda båda delarna eller i varje fall ha så höga djurskyddskrav så att endast en liten del av produktionen kan hitta köpare som har råd med att köpa pälsar eller kött.
Därför arbetar djurrättsaktivister med olagliga attacker mot pälsaffärer, olagliga intrång i djurstallar med olaglig fotografering eller med att öppna burarna vilket gör att massor av djur juren (minkar) dör under plågsamma former. Dessa former av "opinionsbildning" är jag starkt emot, till skillnad mot opinionsbildning i lagliga former.
Media ger stort utrymme åt aktivisterna, journalister vid Sveriges Radio har följt med aktivister när de gjort sina olagliga intrång och rapporterat från detta.
Men Media ger stort utrymme åt de filmer som gjorts vid de olaga intrången. Inte nog med det, även domstolarna använder sig av dessa filmer för att åtala dem som påstås bryta mot svensk djurskyddslag genom de partsinlagor som djurrättsaktivisternas filmer rimligen är.
Uppenbarligen kan även olagligt tillkomna filmer producerade av starka jävsintressen användas i en åtalsprövning. Efter mediadrevet mot förmenta brott mot djurskyddslagen hos många grisproducenter känner sig dessa uthängda och orättvist anklagade. Nyhetsvärdet när de som svarar för djurskyddstillsynen redovisat att stallarna drivs i linje med djurskyddslagen, och att vissa mindre brister här och var får rättas till, har varit mycket litet, stämpeln lever kvar.
Lars Hultströms stallar var den enda som åklagaren tog upp till prövning genom förundersökning. Denna läggs nu ner. Skadorna för Hultström är betydande, han har lämnat sitt ordförandeuppdrag i Scan och hans rykte har anfrätts.
Djurrättsalliansen vill att djuromsorgen i Sverige ska vara mycket bra men målet är egentligen allt färre svenska grisar och kor osv. En allt mindre svensk animalieproduktion, helt enkelt.
Och målet om en bra djuromsorg är vi självfallet alla med på. Det som skiljer är vad som är "lagom" eller rimligt bra. Sverige ligger redan främst i världen på detta område, ibland en bit före täten i övrigt.
Vi producerar en livsmedlens Rolls Royce, har jag myntat. Som konsumenterna har uppenbart svårt att betala för dess mervärden. Inte heller slutar de att äta kött. Nej, de väljer istället en importerad Skoda. Om detta blir resultatet av allt mer ökade krav på just den svenska livsmedelsproduktionen måste vi ta upp en dialog om inte kraven är för höga eller i vart fall kontraproduktiva. Det blir ju inte bättre vare sig för djuren eller för de svenska betesmarkerna om produktionen minskar och maten isället hämtas utomlands där djuren haft det sämre.
Jag har lagt en motion till riksdagen på detta senare tema; här.
Läs även andra bloggares åsikter om djurens rätt, djurskydd, djurskyddslagen, jordbruksverket, politik, dagens eko, centerpartiet, jordbruk, lrf
Land ska med lag byggas, är vi nog alla överens om. Och lagar kan av folket och dess riksdag förändras. För att åstadkomma förändring behövs ofta opinionsbildning.
Djurrättsalliansen vill att Sverige inte ska ha någon pälsdjursuppfödning och egentligen inte någon köttproduktion heller. De vill antingen förbjuda båda delarna eller i varje fall ha så höga djurskyddskrav så att endast en liten del av produktionen kan hitta köpare som har råd med att köpa pälsar eller kött.
Därför arbetar djurrättsaktivister med olagliga attacker mot pälsaffärer, olagliga intrång i djurstallar med olaglig fotografering eller med att öppna burarna vilket gör att massor av djur juren (minkar) dör under plågsamma former. Dessa former av "opinionsbildning" är jag starkt emot, till skillnad mot opinionsbildning i lagliga former.
Media ger stort utrymme åt aktivisterna, journalister vid Sveriges Radio har följt med aktivister när de gjort sina olagliga intrång och rapporterat från detta.
Men Media ger stort utrymme åt de filmer som gjorts vid de olaga intrången. Inte nog med det, även domstolarna använder sig av dessa filmer för att åtala dem som påstås bryta mot svensk djurskyddslag genom de partsinlagor som djurrättsaktivisternas filmer rimligen är.
Uppenbarligen kan även olagligt tillkomna filmer producerade av starka jävsintressen användas i en åtalsprövning. Efter mediadrevet mot förmenta brott mot djurskyddslagen hos många grisproducenter känner sig dessa uthängda och orättvist anklagade. Nyhetsvärdet när de som svarar för djurskyddstillsynen redovisat att stallarna drivs i linje med djurskyddslagen, och att vissa mindre brister här och var får rättas till, har varit mycket litet, stämpeln lever kvar.
Lars Hultströms stallar var den enda som åklagaren tog upp till prövning genom förundersökning. Denna läggs nu ner. Skadorna för Hultström är betydande, han har lämnat sitt ordförandeuppdrag i Scan och hans rykte har anfrätts.
Djurrättsalliansen vill att djuromsorgen i Sverige ska vara mycket bra men målet är egentligen allt färre svenska grisar och kor osv. En allt mindre svensk animalieproduktion, helt enkelt.
Och målet om en bra djuromsorg är vi självfallet alla med på. Det som skiljer är vad som är "lagom" eller rimligt bra. Sverige ligger redan främst i världen på detta område, ibland en bit före täten i övrigt.
Vi producerar en livsmedlens Rolls Royce, har jag myntat. Som konsumenterna har uppenbart svårt att betala för dess mervärden. Inte heller slutar de att äta kött. Nej, de väljer istället en importerad Skoda. Om detta blir resultatet av allt mer ökade krav på just den svenska livsmedelsproduktionen måste vi ta upp en dialog om inte kraven är för höga eller i vart fall kontraproduktiva. Det blir ju inte bättre vare sig för djuren eller för de svenska betesmarkerna om produktionen minskar och maten isället hämtas utomlands där djuren haft det sämre.
Jag har lagt en motion till riksdagen på detta senare tema; här.
Läs även andra bloggares åsikter om djurens rätt, djurskydd, djurskyddslagen, jordbruksverket, politik, dagens eko, centerpartiet, jordbruk, lrf
onsdag, oktober 27, 2010
Ohly och Åkesson bjuds av Kungen men bara en av Nobel
Jag menar att det är främst Sverigedemokraterna som tjänar på att göras till "martyrer" genom att man t ex inte hälsar eller pratar med dem, eller utestänger dem från utskott eller andra möten.
Kungen bjuder vad jag vet in hela riksdagen till slottet i november, men Lars Ohly kommer säkert i vanlig ordning att tacka nej. Jimmie Åkesson torde däremot tacka ja.
Nobelkommittén lär enligt uppgift bjuda in samtliga partiledare för riksdagens partier, men undantag görs för Åkesson. Lars Ohly är OK däremot.
Jag ifrågasätter det kloka i Nobelstiftelsens bedömning. (Självfallet är det de som bjuder in vilka som de ska komma).
Mycket kan och ska sägas om Sverigedemokraterna och deras bakgrund, men deras ståndpunkter idag torde ligga inom grundlagens ramar. Och de är demokratiskt invalda i Sveriges riksdag.
Mycket kan också sägas om Vänsterpartiets/Sveriges Kommunistiska Partis bakgrund och nära samröre med "åsiktsrasisterna" i Ryska och andra kommunistpartier.
Men de bedyrar idag sin demokratiska grundsyn vilket är en glädjande utveckling. Trist dock att de haft så svårt att göra upp med sitt förflutna, inte minst Lars Ohly själv.
Och trist att de har så svårt för liberalism och marknadsekonomi och till varje pris vill ha monopol och en statlig offentlig sektor. Men de har all rätt att ha och driva dessa uppfattningar.
Trist också att det finns en del likheter mellan V och SD, t ex i isolationistiska ståndpunkter om internationella fredsinsatser och om att Sverige ska lämna det europeiska fredsprojektet EU.
se också DN,
Läs även andra bloggares åsikter om lars ohly, jimmie åkesson, politik, kungen, nobel, riksdagen, nobelfesten
Läs även andra bloggares åsikter om nobelstiftelsen, sverigedemokraterna, vänsterpartiet,
Kungen bjuder vad jag vet in hela riksdagen till slottet i november, men Lars Ohly kommer säkert i vanlig ordning att tacka nej. Jimmie Åkesson torde däremot tacka ja.
Nobelkommittén lär enligt uppgift bjuda in samtliga partiledare för riksdagens partier, men undantag görs för Åkesson. Lars Ohly är OK däremot.
Jag ifrågasätter det kloka i Nobelstiftelsens bedömning. (Självfallet är det de som bjuder in vilka som de ska komma).
Mycket kan och ska sägas om Sverigedemokraterna och deras bakgrund, men deras ståndpunkter idag torde ligga inom grundlagens ramar. Och de är demokratiskt invalda i Sveriges riksdag.
Mycket kan också sägas om Vänsterpartiets/Sveriges Kommunistiska Partis bakgrund och nära samröre med "åsiktsrasisterna" i Ryska och andra kommunistpartier.
Men de bedyrar idag sin demokratiska grundsyn vilket är en glädjande utveckling. Trist dock att de haft så svårt att göra upp med sitt förflutna, inte minst Lars Ohly själv.
Och trist att de har så svårt för liberalism och marknadsekonomi och till varje pris vill ha monopol och en statlig offentlig sektor. Men de har all rätt att ha och driva dessa uppfattningar.
Trist också att det finns en del likheter mellan V och SD, t ex i isolationistiska ståndpunkter om internationella fredsinsatser och om att Sverige ska lämna det europeiska fredsprojektet EU.
se också DN,
Läs även andra bloggares åsikter om lars ohly, jimmie åkesson, politik, kungen, nobel, riksdagen, nobelfesten
Läs även andra bloggares åsikter om nobelstiftelsen, sverigedemokraterna, vänsterpartiet,
måndag, oktober 25, 2010
Den svenska jordbruksmodellen - succé eller fiasko?
Jo, jag inser att rubriken är provocerande. Och jag vill sätta fart på debatten.
Visst ska Sverige ligga i världstäten för en miljöinriktad livsmedelsproduktion med god djuromsorg. Men ska vi verkligen ligga före täten samtidigt som vi kraftigt minskar vår produktion och lika kraftigt ökar importen av mat till Sverige.
Eller med andra ord, nu producerar vi en livsmedlens Rolls Royce med stora mervärden. Och vi diskuterar sedan 20 år hur konsumenterna i Sverige och utomlands ska förmås att slanta upp för dessa mervärden. Tyvärr köper alltfler av dem istället en importerad Skoda, och matimporten har på tjugo år ökat från ca 20 till 45 procent av den svenska konsumtionen. Vore det verkligen sämre att nöja sig med att ligga i täten och istället producera en Volvo?
Hur har det då gått med den svenska livsmedelsexporten? Jodå, den ökar och det är bra. Men mycket av ökningen består av vodka, fisk och kaffe. LRFs och dåvarande ordförandens Hans Jonssons tal vid EU-inträdet att om Sverige skulle knapa åt sig någon procent av EUs matkonsumtion så skulle produktionen behöva fördubblas, den har inte besannats. Istället har vår livsmedelsproduktion rasat med en tredjedel. Är rätt benämning på detta succé eller är det närmare ett fiasko..?
Vi måste se verkligheten i vitögat. 95 procent eller så av den svenska livsmedelsdebatten handlar om hur den ekologiska produktionen ska kunna öka. Och visst, den har på 20 år mångdubblats från nästan ingenting till 5 procent av produktionen. Och riksdagen har satt upp precisa mål att ekoarealen ska omfatta 20 procent och att den offentliga sektorn ska inhandla 25 procent av maten ekologiskt.
All respekt för ekomaten, och visst ska den ha stöd efter sina miljöfördelar.
Men det är rent tragiskt - jag hittar inget annat ord - att världens bästa miljövänliga mat framtagen med modern teknik (den svenska) under samma 20-årsperiod har minskat med en tredjedel. Och här finns minsann inga politiska mål uppsatta.
Detta måste nu förändras! Fokus i debatten, och i de politiska målen, måste riktas mot hur Sverige ska kunna stoppa raset för den svenska livsmedelsproduktionen och vända det till en ökning. Fokus måste flyttas från den viktiga ekomatsnischen och till den vanliga miljövänliga matproduktionen, främst i världen!
Här behövs en kraftsamling från näringen, politiker,konsumenter, handeln, myndigheter osv genom Matlandet Sverige och genom nya Livsmedelsstrategier. Här måste de svenska miljö- och djurskyddsregelverken ses över så att Sverige alltjämt ligger i världstäten men att kostnaderna kan minsklas genom förenklingar och avbyråkratiseringar. De svenska skatterna måste anpassas till de i vår omvärld. Den offentliga sektorn måste ställa samma kvalitetskrav vad gäller miljö- och djuromsorg vid sina matinköp som Sverige kräver av sitt eget lantbruk, allt annat är hyckleri. Och detsamma borde företag, organsiationer och vi konsumenter göra!
Jag deltog för några dagar sedan i en debatt på Elmia och förde fram ovanstående. I ATLs referat hade detta inget nyhetsvärde, förmodligen därför att den svenska jordbruksmodellen ÄR en succé och att vi SKA fortsätta att producera en matens Rolls Royce alldeles oavsett om människor vill betala för dess mervärden eller ej. Vore verkligheten ändå så enkel..!
Jag lägger i dagarna också en motion till riksdagen med just dessa utgångpunkter, länk kommer snart här.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, livsmedelsproduktion, mat, import, lrf, ekomat, politik, jordbrukspolitik, centerpartiet
Visst ska Sverige ligga i världstäten för en miljöinriktad livsmedelsproduktion med god djuromsorg. Men ska vi verkligen ligga före täten samtidigt som vi kraftigt minskar vår produktion och lika kraftigt ökar importen av mat till Sverige.
Eller med andra ord, nu producerar vi en livsmedlens Rolls Royce med stora mervärden. Och vi diskuterar sedan 20 år hur konsumenterna i Sverige och utomlands ska förmås att slanta upp för dessa mervärden. Tyvärr köper alltfler av dem istället en importerad Skoda, och matimporten har på tjugo år ökat från ca 20 till 45 procent av den svenska konsumtionen. Vore det verkligen sämre att nöja sig med att ligga i täten och istället producera en Volvo?
Hur har det då gått med den svenska livsmedelsexporten? Jodå, den ökar och det är bra. Men mycket av ökningen består av vodka, fisk och kaffe. LRFs och dåvarande ordförandens Hans Jonssons tal vid EU-inträdet att om Sverige skulle knapa åt sig någon procent av EUs matkonsumtion så skulle produktionen behöva fördubblas, den har inte besannats. Istället har vår livsmedelsproduktion rasat med en tredjedel. Är rätt benämning på detta succé eller är det närmare ett fiasko..?
Vi måste se verkligheten i vitögat. 95 procent eller så av den svenska livsmedelsdebatten handlar om hur den ekologiska produktionen ska kunna öka. Och visst, den har på 20 år mångdubblats från nästan ingenting till 5 procent av produktionen. Och riksdagen har satt upp precisa mål att ekoarealen ska omfatta 20 procent och att den offentliga sektorn ska inhandla 25 procent av maten ekologiskt.
All respekt för ekomaten, och visst ska den ha stöd efter sina miljöfördelar.
Men det är rent tragiskt - jag hittar inget annat ord - att världens bästa miljövänliga mat framtagen med modern teknik (den svenska) under samma 20-årsperiod har minskat med en tredjedel. Och här finns minsann inga politiska mål uppsatta.
Detta måste nu förändras! Fokus i debatten, och i de politiska målen, måste riktas mot hur Sverige ska kunna stoppa raset för den svenska livsmedelsproduktionen och vända det till en ökning. Fokus måste flyttas från den viktiga ekomatsnischen och till den vanliga miljövänliga matproduktionen, främst i världen!
Här behövs en kraftsamling från näringen, politiker,konsumenter, handeln, myndigheter osv genom Matlandet Sverige och genom nya Livsmedelsstrategier. Här måste de svenska miljö- och djurskyddsregelverken ses över så att Sverige alltjämt ligger i världstäten men att kostnaderna kan minsklas genom förenklingar och avbyråkratiseringar. De svenska skatterna måste anpassas till de i vår omvärld. Den offentliga sektorn måste ställa samma kvalitetskrav vad gäller miljö- och djuromsorg vid sina matinköp som Sverige kräver av sitt eget lantbruk, allt annat är hyckleri. Och detsamma borde företag, organsiationer och vi konsumenter göra!
Jag deltog för några dagar sedan i en debatt på Elmia och förde fram ovanstående. I ATLs referat hade detta inget nyhetsvärde, förmodligen därför att den svenska jordbruksmodellen ÄR en succé och att vi SKA fortsätta att producera en matens Rolls Royce alldeles oavsett om människor vill betala för dess mervärden eller ej. Vore verkligheten ändå så enkel..!
Jag lägger i dagarna också en motion till riksdagen med just dessa utgångpunkter, länk kommer snart här.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, livsmedelsproduktion, mat, import, lrf, ekomat, politik, jordbrukspolitik, centerpartiet
söndag, oktober 24, 2010
V och SD på samma spår om Afghanistan och EU
Anna Dahlberg skriver mycket tänkvärt om talibanförtryck och -terror i Expressen.
Talibanernas förtryck och övergepp när man styrde var fruktansvärda, och deras blinda terror och mördande nu för att skapa kaos och krossa demokratin är lika fruktansvärt.
47 länder samverkar i den internationella fredsinsatsen under FNs mandat för att skapa fred och säkerhet i Afghanistan. Sverige har tagit på sig ett viktigt ansvar i den insatsen.
Vänsterpartiet har tyvärr fått med sig de rödgröna på en extrem exitlinje, under falska påståenden att Kabulkonferensen uttalat att alla utländska styrkor ska lämna landet 2014. Man påstår också ibland att även USA avser att göra detta. Verkligheten är att det Kabulkonferensen sa var att ambitionen är att Afghanistans armé och polis ska kunna överta ansvaret för säkerheten i landet 2014.
Detta är en hög ambition. Skulle den lyckas kvarstår behovet under lång tid att ISAF-styrkor fortsätter att stödja Afganistans säkerhetsstyrkor där armén har kommit en god bit på väg i rätt riktning, men där polisen har en lång väg kvar att vandra. Och USA har ökat sina styrkor i nuläget, men avser att börja trappa ner en del om några år. Att USA skulle lämna Afghanistan till 2014 finns inte på kartan.
Nu pågår diskussioner mellan Alliansen och delar av oppositionen inför regeringens kommande proposition om Afganistan. Det är bra. Försvars- och säkerhetspolitiken mår väl av bredare samsyn, liksom självfallet även våra internationella fredsinsatser. Jag hoppas att Sveriges fortsatta fredinsatser ska kunna stödjas av en bred majoritet i riksdagen.
Vänsterpartiets linje är - tycker jag - ansvarslös, att Sverige och övriga länders trupper ska lämna Afghanistan och att länderna istället enbart ska övergå till civila biståndsinsatser. Resultatet skulle bli ett förödande inbördeskrig och ett möjligt nytt talibanstyre med allt vad det innebär, vilket Anna Dahlberg exemplifierar.
Sverigedemokraterna uttalar sig lite olika, men verkar stå fast vid samma linje som Vänsterpartiet. Även i fråga om att lämna EU står dessa partier på samma ytterkantslinje. En återgång till nationalstater i Europa som inte samarbetar för fred och säkerhet genom EU kan medföra en återgång till situationen innan EU, ständiga små- och storkrig med fruktansvärda lidanden över Europa.
Stormvarning alltså för dessa ytterkantsåsikter.
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, politik, centerpartiet, alliansen, socialdemokraterna, eu
Talibanernas förtryck och övergepp när man styrde var fruktansvärda, och deras blinda terror och mördande nu för att skapa kaos och krossa demokratin är lika fruktansvärt.
47 länder samverkar i den internationella fredsinsatsen under FNs mandat för att skapa fred och säkerhet i Afghanistan. Sverige har tagit på sig ett viktigt ansvar i den insatsen.
Vänsterpartiet har tyvärr fått med sig de rödgröna på en extrem exitlinje, under falska påståenden att Kabulkonferensen uttalat att alla utländska styrkor ska lämna landet 2014. Man påstår också ibland att även USA avser att göra detta. Verkligheten är att det Kabulkonferensen sa var att ambitionen är att Afghanistans armé och polis ska kunna överta ansvaret för säkerheten i landet 2014.
Detta är en hög ambition. Skulle den lyckas kvarstår behovet under lång tid att ISAF-styrkor fortsätter att stödja Afganistans säkerhetsstyrkor där armén har kommit en god bit på väg i rätt riktning, men där polisen har en lång väg kvar att vandra. Och USA har ökat sina styrkor i nuläget, men avser att börja trappa ner en del om några år. Att USA skulle lämna Afghanistan till 2014 finns inte på kartan.
Nu pågår diskussioner mellan Alliansen och delar av oppositionen inför regeringens kommande proposition om Afganistan. Det är bra. Försvars- och säkerhetspolitiken mår väl av bredare samsyn, liksom självfallet även våra internationella fredsinsatser. Jag hoppas att Sveriges fortsatta fredinsatser ska kunna stödjas av en bred majoritet i riksdagen.
Vänsterpartiets linje är - tycker jag - ansvarslös, att Sverige och övriga länders trupper ska lämna Afghanistan och att länderna istället enbart ska övergå till civila biståndsinsatser. Resultatet skulle bli ett förödande inbördeskrig och ett möjligt nytt talibanstyre med allt vad det innebär, vilket Anna Dahlberg exemplifierar.
Sverigedemokraterna uttalar sig lite olika, men verkar stå fast vid samma linje som Vänsterpartiet. Även i fråga om att lämna EU står dessa partier på samma ytterkantslinje. En återgång till nationalstater i Europa som inte samarbetar för fred och säkerhet genom EU kan medföra en återgång till situationen innan EU, ständiga små- och storkrig med fruktansvärda lidanden över Europa.
Stormvarning alltså för dessa ytterkantsåsikter.
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, politik, centerpartiet, alliansen, socialdemokraterna, eu
onsdag, oktober 13, 2010
För lågt livstidsstraff för Jackie Arklöv?
Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C) från Östergötland, reagerar mot spekulationer om att Jackie Arklövs livstidsstraff kanske bara blir 12-13 år. Han frågar justitieminister Beatrice Ask om hon är beredd att se över livstidsstraffsatsen vid mycket allvarliga brott.
För låga livstidsstraff?
Fråga till justitieminister Beatrice Ask
Östergötland drabbades för 11 år sedan, den 28 maj 1999, sedan av ett fruktansvärt brott, när bankrånare kallblodigt mördade två nedskjutna och försvarslösa polismän.
Det har framkommit att den som mördade de två polismännen med nackskott var Jackie Arklöv, men alla var självfallet delaktiga i rånet och skottlossningarna.
Arklöv vill nu ha sitt straff tidsbestämt och kriminalvårdens yttrande är bl a detta:
"Kriminalvården bedömer att Jackie Arklöv är väl förberedd inför en frigivning och bedömer att två år kan vara tillräckligt för planering och genomförande av särskilda utslussningsåtgärder för honom."
Nuvarande regler för livstidsstraff vid mycket grova brott är att de kan tidsbestämmas efter endast tio år.
Jag är medveten om att beslut om ev. tidsbestämning av Arklövs straff ska tas av Örebro tingsrätt, men vill ändå fråga justitieministern om hon avser att vidta åtgärder för att se över straffsatserna vid mycket allvarliga brott som detta?
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)
Läs även andra bloggares åsikter om malexander, livstidsstraff, jackie arklöv, politik, riksdagen, beatrice ask, centerpartiet
För låga livstidsstraff?
Fråga till justitieminister Beatrice Ask
Östergötland drabbades för 11 år sedan, den 28 maj 1999, sedan av ett fruktansvärt brott, när bankrånare kallblodigt mördade två nedskjutna och försvarslösa polismän.
Det har framkommit att den som mördade de två polismännen med nackskott var Jackie Arklöv, men alla var självfallet delaktiga i rånet och skottlossningarna.
Arklöv vill nu ha sitt straff tidsbestämt och kriminalvårdens yttrande är bl a detta:
"Kriminalvården bedömer att Jackie Arklöv är väl förberedd inför en frigivning och bedömer att två år kan vara tillräckligt för planering och genomförande av särskilda utslussningsåtgärder för honom."
Nuvarande regler för livstidsstraff vid mycket grova brott är att de kan tidsbestämmas efter endast tio år.
Jag är medveten om att beslut om ev. tidsbestämning av Arklövs straff ska tas av Örebro tingsrätt, men vill ändå fråga justitieministern om hon avser att vidta åtgärder för att se över straffsatserna vid mycket allvarliga brott som detta?
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)
Läs även andra bloggares åsikter om malexander, livstidsstraff, jackie arklöv, politik, riksdagen, beatrice ask, centerpartiet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
