11,47 kronor för en Euro.., kronfall med 65 procent..

Förr var dollarn den helt dominerande världsvalutan. Idag börjar Euron närma sig dollarn i tyngd och stabilitet.

Jag tycker att det är entydigt bra att Europasamarbetet i den Europeiska Unionen lett till att alltfler länder ansluter sig till den gemensamma valutan. Utan euron skulle vi haft kvar många valutor som skulle guppa upp och ner mot varandra och förstärka osäkerheter och förutsättningar, för både länder och företag.

Om "alla andra" går med i valutasamarbetet kan ju alltid något eller några länder stå utanför, det är en sak. Sverige har efter folkomröstning valt denna väg. Och visst har våra räntor och vår kronkurs ändå varit väl samstämda med utvecklingen inom Euroområdet.

Fram till nuvarande djupa lågkonjunktur.

Den svenska kronan har de senaste decennierna devalverats med ca 40 procent, tror jag. Det vill säga, Sverige har blivit lika mycket "fattigare" jämfört med andra länder. Vår köpkraft när vi reser till t ex Spanien var för något år sedan ca 40 procent lägre än den var på 1960-talet, och importerade varor till Sverige har blivit lika mycket dyrare.

Fram till denna vinter. Fram till denna kris. Nu har vår svenska krona rasat ytterligare ca 25 procent mot Euron, och med uppåt 50 procent mot dollarn...

Det ökar den svenska industrins konkurrenskraft, vad bra, säger Leif Pagrotsky. Samtidigt blir importen dyrare och inflationen ökar, vi "kissar kontinuerligt i byxorna" sedan lång tid.

Jag tycker att kronans utveckling i många decennier och under denna vinter är alarmerande. Var ska det sluta? Ska Sverige verkligen ha som arbetsmetod att inte kunna ha en stabil och konkurrenskraftig ekonomi som håller jämna steg med omvärlden? Ska vi ständigt förlora i köpkraft mot vår omvärld?

Centerpartiet bedömde vid folkomröstningen att det var för stor spännvidd i ekonomisk utveckling mellan EUs länder, och att Sverige borde avvakta med att ansluta sig till Eurosamarbetet. Men vi sade också att efter några konjunkturcykler och i takt med att EU-ländernas ekonomier integreras bör frågan tas upp till förnyad analys och diskussion.

Det börjar bli dags!

Läs även andra bloggares åsikter om euron, dollar, kronan, valutakurser, devalvering, centerpartiet, folkomröstning, politik

Signalspaning hos både FRA och SÄPO...?

Henrik Alexandersson gläder sig tillsammans med några andra åt att Säkerhetspolisen kanske borde få bedriva en alldeles egen signalspaning:

"Det är inget stort problem om Säpo får sköta sin egen avlyssning, inom de regelverk som finns i dag. Jag citerar mig själv "Dessa kontrollfunktioner är ju trots allt utarbetade utifrån konkreta exempel på missbruk och bör vara någorlunda väl fungerande. Man kan lära av sina misstag."
Och om Säpo tas ut ur ekvationen – vad återstår då?
Jo, om vi stannar kvar vid FRA 2.0-uppgörelsen, den militära signalspaningen och politisk spaning på regeringens uppdrag.
För ren militär signalspaning behövs ingen inkoppling av telekablarna till FRA!"

Så långt Hax analys.

Jag vill ju inte vara någon glädjedödare, men några synpunkter ändå. Det är ju ingen hemlighet att det varit revirstrider i denna fråga mellan olika departement och myndigheter, och att starka krafter inom t ex polis- och justiriekretsar gärna vill ha den lösning som Hax gillar, dvs att polisen dels avlyssnar vid brottsmisstanke som nu och dels har en alldeles egen signalspaning istället för att behöva ansöka om tillstånd hos den nya domstolen. Då får vi två olika system för signalspaning...Är det så bra? Och ska vi då ha dubbla kontrollsystem också, eller kan de vara lite lättare för polisen som ju "lär av sina misstag"?

Anders Eriksson med ett förflutet i Polisen utreder just nu detta, och vi får se vilka förslagen blir. Men det är mycket grannlaga frågor, även detta!

Sedan är det ju faktiskt ingen sanning att militär signalspaning är detsamma som spaning på signaler i etern. Dels går signalströmmar i kabel ibland via etern, dels går ju en så dominerande del av telekommunikationerna idag i kabel över landsgränsen att signalspaningen utan tillgång till dessa ger allt mindre underrättelseinformation till skydd för landets säkerhet.

Det är ju mot den bakgrunden som Kontrollmyndigheten enligt den nya lagstiftningen ges tillgång till samverkanspunkterna, och sedan får FRA ansöka hos Försvarsunderrättelsedomstolen om tillstånd för spaningsinriktningar och till de specificerade delflöden som bedöms aktuella. Kontrollen av denna verksamhet ska sedan bedrivas på ett antal noga specifierade sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om hax, henrik alexandersson, signalspaning, fra,

Grattis Linköping, Centern och Muharrem!

Linköping är en bra och spännande kommun, landets femte största i befolkning. Ett mycket bra universitet tillsammans med Norrköping och ett mycket framåtsyftande energi- och miljöarbete genom vårt Tekniska Verk; sopförbränningsenergi, biogastillverkning i stor skala, alla stadsbussar drivs av detta osv.
Linköpingscentern och vårt kommunalråd i 20 år Gösta Gustavsson har varit mycket drivande i denna utveckling.

Nu trappar Gösta ner men blir kvar i bakgrunden, och fortsätter som vår distriktsordförande, en mycket bra kombination!

Nytt kommunalråd blir Muharrem Demirok. Tillsammans med Johan Lundgren (barn och ungdomsnämndens ordförande), Ann Svensson (suppleant i kommunstyrelsen) och övriga goda c-ledamöter i fullmäktigegruppen inklusive Gösta har vi ett mycket starkt lag i Linköpingspolitiken och inför valet.

Murre är en utmärkt person med stora kvaliteér och jag gratulerar verkligen både Linköping, Centerpartiet och honom själv och tillönskar all framgång i arbetet. Som en av nära 600 medlemmar i Linköpingscentern kommer jag att göra vad jag kan för att bidra i arbetet.

Centerpartiet i Linköping har styrt Linköping sedan 1991, tror jag det är. Först i borgerlig allians, sedan med socialdemokraterna och någon period med miljöpartiet också, och sedan 2006 i en borgerlig allians. Linköpings utveckling under denna tid har varit god, och det har rått ett riktigt bra samarbetsklimat vilket oftast är rätt bra för en kommun.

Läs mer på t ex Muharrems blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om muharrem demirok, centerpartiet, linköping, kommunalråd, murre, linköpingscentern

EU-nämnden i Zagreb

Uppdraget i EU-nämnden är intressant, alla frågor där svenska ministrar nästa vecka förhandlar om i Bryssel måste förankras fredag förmiddag i Stockholm vid EU-nämndens möte.

I fredags var Andreas Carlgren och Lars Leijonborg där. Maud Olofsson skulle komma men hade säkert en rad deltagare i en interpellationsdebatt och blev mer och mer försenad. Till slut kom hennes statssekreterare Jöran Hägglund istället.

Söndag-måndag besöker en delegation ur EU-nämnden Kroatien, med stor sannolikhet EUs nästa medlemsland. Att de sätter värde på besöket från Sverige är uppenbart, vi får under ordförande Anna Kinberg-Batras ledning träffa både utrikesminister Jandrokovic, premiärminister Sanader och president Mesic´.

Det ska bli intressant. En högaktuell fråga är konflikten mellan Kroatien och Slovenien om hur deras gräns ska gå i Adriatiska havet söder om Trieste där Slovenien tränger sig ut till havet på en lite sträcka mellan Italien och Kroatien.
Jag återkommer med rapport.

Låt Lena Lyfta Centern i EU-valet!

EU-valet närmar sig.
Centerpartiet har ett bra val program - Vårt Europa.

Vi har den sannolikt mest respekterade och framgångsrika svenska EU-politikern genom Lena Ek.
Hon har varit en av huvudförhandlarna i EU:s omfattande klimatpolitik. Nu förhandlar hon EU:s energipaket. Hon är vice ordförande i den liberala gruppen i Europaparlamentet.

Centerpartiets lista till Europaparlamentet är också mycket stark. Partiet lyfter fram de fem första namnen som ger bredd och kvalitet; Lena Ek, Kent Johansson, Abir Al-Sahlani,Marie Wickberg och Håkan Larsson.

Dessa driver var sin personvalskampanj med olika inriktning, och får visst stöd av partiet.

Så långt är allt gott och väl!

Men det saknas en professionell satsning, tycker jag. Lena är den centerpartist som är landskänd i EU-frågor och som gjort ett så lysande jobb. Vi klarar inte att lyfta fem personer på riksnivån till väljarna, klarar vi en är det bra. Lena är det givna valet, hon bör lyftas fram i kampanj och annonser. Lena drar röster till centerpartiet och bäddar för 1-2 ytterligare centerpartister till EU-parlamentet. Detta gagnar alla fem toppnamnen och hela listan!

Skulle centerpartiet avstå från att fullt ut använda Lenas kvaliteér för att göra ett så bra EU-val som möjligt, till gagn för partiet och för alla personvalskandidater, skulle jag bli mycket besviken.

Alltså, fem starka kandidater med olika målgrupper som intensivt personvalskampanjar! Men en tydlig toppkandidat som lyfts fram för att dra så många röster som möjligt till centerlistan!

Jag vill se en stark, modig och professionell EU-kampanj från centerpartiet i vår!


Läs även andra bloggares åsikter om eu, eu-val, eu-valet, lena ek, centerpartiet, politik, regeringen, kent johansson, abir al-sahlani, marie wickberg, håkan larsson

Reformera LAS! Avskaffa arbetsmarknadens klassamhälle!

Ungdomar, invandrare, lätt handikappade brukar ibland kallas "svagare grupper" på arbetsmarknaden.

Genom avtalsförhandlingarna har skillnaderna i lönenivå mellan dessa med ofta lägre utbildning och arbetslivserfarenhet, och med erfaren arbetskraft, pressats ihop. En ungdom eller invandrare får alltså en ingångslön som är relativt "hög" och inte så långt ifrån de med många år i yrket.

Vad bra, kan man tycka.

Problemet är att dessa hägrande jobb med hyggliga ingångslöner förvägras så många i dessa grupper.

Dels kostar de rätt lika med den mer erfarn arbetskraft som också söker de lediga jobben, och dels så finns ju Lagen om Anställningsskydd (LAS) som ger livslång rätt till ett fast arbete..., om man får ett fast arbete och blir etablerad på arbetsmarknaden.

Detta har mängder av ungdomar och invandrare dyrt erfarit genom att år efter år tvingas att stånga sig blodiga för att få sitt första fasta jobb, genom att år efter år söka otaliga jobb men bli förbigångna av de som redan etablerat sig.

Dessa å sin sida, som en LAS-tryggad rätt till ett livslångt jobb även om man tappar geisten och gör allt sämre ifrån sig, och som därtill tryggas av de turordningsregler som gäller vid uppsägning (även om facket regelmässigt förhandlar bort dem...).

Per Skedinger, docent i nationalekonomi, skriver ett rätt torrt med korrekt inlägg om detta på Newsmill.

Det räcker inte med flexiblare visstidsanställningar för att söka mildra det "klass-samhälle" mellan de som är inne på arbetsmarknaden, och de som klänger på dörrarna för att försöka komma in, är hans bedömning. Utan hela LAS-systemet behöver reformeras och luckras upp.

Efter det att moderaterna slängt in handduken i denna så viktiga fråga är det Centerpartiet det hänger på, att vi vågar och vill kämpa vidare för rättvisare och rimligare regelverk på arbetsmarknaden!

En annan grundbult i det arbetet är kampen för en allmän A-kassa, som idag förvägras just dem som inte kommer in på arbetsmarknaden men som omfattar dem som har lyckats med detta.

Centerpartiet slåss för Rättvisa och för de svagare grupperna. Andra vill cementera stelbenthet och orättvisa trösklar, vilket både knäcker många som förtvivlat slåss för att få jobb samtidigt som Sveriges effektivitet och konkurrenskraft försämras eftersom många hänger fast vid jobb man tröttnat på samtidigt som många hamnar i rundgång mellan arbetslöshet och tillfälliga jobb.

Läs även andra bloggares åsikter om las, ungdomar, invandrare, arbetsmarknaden, centerpartiet, rättvisa, regeringen, politik

Fp vill lyfta försvaret, kräver SvD...

Allan Widman är en skicklig och sympatisk försvarspolitiker, med goda kunskaper, med kontakter i försvaret och är uppskattad i media, inte minst hos SvD.

SvD är en obunden moderat tidning med stor försvarsdebatt, kritiserar starkt alliansens försvarspolitik och låter Fp formulera sina försvarskrav på ledarplats, en innovation.

Alliansen består av 4 borgerliga partier som är överens om försvarspolitiken.

I arbetet med den kommande försvarspropositionen finns en bred enighet i Försvarsberedningens rapporter, regeringens planeringsanvisningar till försvaret bygger på detta och propositionsarbetet utifrån denna grund är i full gång i regeringen med sedvanlig dialog mellan de 4 partierna vilket försvarsministern redovisar på sin blogg.

Folkpartiets utspel sker också via media, i Sälen i januari och nu i SvD.

Vilka är då kraven från Fp/SvD (lite svårt att hålla isär dem) Låt mig summera och kommentera.

* "Fp utesluter inte att mer pengar kan behövas till försvaret. Först bör man dock se över försvarsbyråkratin.."
Instämmer. Bra med återförda besparingar och realt oförändrad budget till 2014. Jag har kommenterat budgetens storlek tidigare här på bloggen.

* "Fler förband behövs. Organisera brigader."
Hur bataljonsstridsgrupper organiseras går ju att diskutera. Om fler förband och materiel kan rymmas inom uppdragna ramar, vi får se.

* "Avveckla inte stridsvagnar och artilleripjäser".
Se ovan.

* "Se till att JAS har beväpning och ledning".
Givetvis. Här har vissa besparingar gjorts av genomförandegruppen, försvarsmakten har gjort sina prioriteringar.

* Pliktlagen kommer att finnas kvar. Andelen heltidsanställd respektive kontrakterad personal återstår att bestämma".
Just det.


Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, SvD, claes arvidsson, allan widman, alliansen, regeringen, centerpartiet

Landsförräderi i Försvaret av Sverige?

Överste Bo Pellnäs är ett starkt varumärke som en av rätt få försvarsdebattörer i Sverige. Kunnig och med erfarenhet.

Han har länge ansett att försvaret av Sverige får för lite pengar. Detta kan alltid diskuteras, och jag har själv i olika debatter lyft fram att kostnaden för vårt försvar i procent av BNP sjunkit relativt övriga länder i Norden. Därför är det positivt att finansministerns förhoppningar om 4 miljarder i besparing på försvarsmaterielen begränsades till 2,3 mdr, och likaså att mycket lite av detta fördes över till andra områden i statsbudgeten, endast 0,1 mdr. Och det är också bra att regeringen i sina planeringsanvisningar för perioden 2010-2014 utgår ifrån realt oförändrade försvarsanslag.

Nåväl, i ett debattinlägg i dagens DN tar Bo Pellnäs till storsläggan och talar om närmast "landsförräderi" när flygflottiljen i Uppsala på 1990-talet lades ned, och när nu kvarvarande verksamhet tydligen ifrågasätts av ÖB. Han vädjar till bl a mig att behålla och återskapa en stridsflygsverksamhet i Uppsala.

Han är tydlig i sina förslag:
"Stationera därför i ett första steg en ständig beredskapsrote ur flygvapnet i Uppsala. Därefter, i den takt pengar kan tillföras, bör också antalet flygplan på plats utökas. Prestige och partipolitiska blockeringar får inte längre hindra ett klokt beslut.
Av alla åtgärder för att återskapa ett nationellt försvar måste detta vara det högst prioriterade."

Det är oklart om Överste Pellnäs vill flytta en en av befintliga flottiljer i Ronneby, Luleå och Lidköping till Uppsala eller om det handlar om inrättandet av en ytterligare flottilj. Vad detta kan kosta fnyser Bp Pellnäs åt, " En ringa del av de vinster Vattenfall tjänar på kolkraftverk i Tyskland och Polen. En obetydlig del av det Svenska Spel inbringar".

Han anser också att även Gotland bör försvaras, (vilket tydligen inte är fallet idag?)

Folkpartiets ledare Jan Björklund har inte krävt fler flygplan till Uppsala men väl fler soldater och fler brigader, bevarat luftvärn och styrkor till Gotland. Sannolikt inom dagens ekonomiska ram, dessutom.

Från centerpartiets sida lyfter vi ofta fram de nationella skyddsstyrkornas (hemvärnets) stora betydelse som en grundtrygghet inom försvaret över hela landet, en resurs både vid militära och civila kriser.

Miljöpartiet vill ha försvaret i hög grad inriktat på internationella fredsinsatser, medan Vänsterpartiet förespråkar en närmast isolationistisk inriktning utan deltagande i Nato- eller EU-ledda insatser.

Riksdagens partiers försvarsbudgetar ligger mellan under 30 miljarder på sikt (MP)och på ca 39 miljarder (Allians för Sverige). Vänsterpartiet ville spara 15 mdr på tre år före årets budget, men har plötsligt minskat summan till 4 mdr på tre år. En uppvisning i försvarsvänlighet som är lika glädjande som överraskande. Och Socialdemokraterna vill spara mer på försvaret än Vänsterpartiet (...).

Mot denna bakgrund inser man att det finns enklare uppgifter än att vara ÖB i det svenska försvaret...Håkan Syrén är omvittnat respekterad och har gjort ett gott jobb innan han får det lite enklare i Bryssel (?). Vem som tar över stafettpinnen lär mycket snart visa sig.

Regeringens inriktningsproposition om försvaret kommer rätt snart. Den kommer nog främst att måla upp de stora penseldragen, men naturligtvis landar försvarets inriktning förr eller senare i konkreta beslut om var regementen och garnisoner ska vara lokaliserade. Och detta har alltid varit en mycket stor fråga i försvarsdebatten.

Jag har sett tillbaka hur tjogtals flygflottiljer med som mest 600 flygplan bantats ner till nuvarande tre med 100 flygplan. Jag har läst in avvägningarna från 1990-talet när Uppsala fick stryka på foten. Och jag ska med fortsatt uppmärksamhet noga följa den fortsatta försvarsdebatten och ta mitt eget och mitt centerpartis och allians för Sveriges ansvar för besluten på mycket stort allvar.

Jag har uppfattat om en stor enighet om att hela Sverige ska försvaras av vårt rörliga och insatsberedda försvar, alldeles oaktat var regementen och garnisoner finns i fredstid. Men visst är det också viktigt var dessa stationerings- och utbildningsplatser finns, även om ordet "landsförräderi" känns väldigt starkt när det kopplas till de ständiga lokaliseringsdiskussioner som finns och alltid har funnits.

På måndag den 23 januari kl 13 är det en särskild debatt om försvaret i riksdagen. Den ska bli sedvanligt intressant, och jag kommer bl a att nämna något av vad jag här har skrivit.


Läs även andra bloggares åsikter om dn debatt, bo pellnäs, försvaret, försvar, gotland, öb, centerpartiet, försvarsdebatt, politik

Anders Björck - signalspaningens och/eller integritetens förkämpe

Anders Björck har ju "alltid" funnits med i svensk politik, och hans och Carl Lidboms ordväxling vid KU-förhören är ju närmast historisk.

Hans profil som landshövding har ju också varit tydlig, och han kämpar liksom sin kollega Björn Eriksson i Östergötland för att de urgamla länen och länsresidensen ska bestå.

Nu lämnar han med buller och bång det ordförandeuppdrag i Försvarets Underrättelsenämnd (FUN) som han haft i många år. Nämnden har som bekant tillsyn och kontroll av signalspaning och Försvarets radioanstalt på sin agenda.

Anders Björck lyckas med konststycket att ge intryck både att han tycker att signalspaningen begränsas för mycket med den nya lagen, och att de integritetsskyddande åtgärderna är för splittrade och svaga....

Inte illa....

Läs även andra bloggares åsikter om anders björck, signalspaning, fra, integritet, fun, centerpartiet

Gasledningspsykos?

Ska man vara trendriktig så ska Nordstreams gasledningsprojekt genom Östersjön fördömas i alla avseenden.

Jag har min egen trend i denna fråga, och tycker att tonläget är onödigt högt. Visst måste den planerade gasledningen uppfylla stränga miljökrav, enligt den internationella havrättskonventionens krav. På samma sätt som de många gasledningarna genom Nordsjön och Svarta Havet och många andra hav förmodligen klarat detta. Östersjön är nog känsligare och den svenska regeringens miljöprövning kommer säkert att vara mycket tuffare, med rätta.

Säkerhetsaspekterna då? Ja, konventionen medger inte någon prövning av sådana. Inte heller kan ett land säga nej till fartygstrafik på internationellt vatten utanför sitt territorium. Det är möjligt att ledningen kan medföra en ökad rysk närvaro i Östersjön. Men redan idag trafikeras ju vårt innanhav av ett mycket stort antal oljetankers och andra fartyg, vars flöden t ex Ryssland kan känna ett behov av att säkerställa i olika lägen. Sverige borde också kunna kräva att få svara för tillsynen av ledningen genom Sveriges ekonomiska zon.

Innebär ökade flöden av energi - t ex elektricitet, olja och gas - i Europa genom alltmer utbyggda nätverk något positivt för fred och utveckling, eller något negativt? EU menar ju i grunden att handel mellan länder och transportvägar som knyter ihop länder är fredsfrämjande, inte tvärtom. Jag delar den grundinställningen.

Folkpartiet är ett liberalt parti liksom centerpartiet, men har länge drivit en kampanj mot gasledningen. Elkablar genom Östersjön som binder ihop elmarknaden runt Östersjön är helt OK, men en gasledning med samma syfte är illa.

Är skillnaden så stor, egentligen? Sveriges försörjningstrygghet med el förbättras genom ett utbyggt eldistributionsnät över landsgränserna, givetvis. Liksom t ex de baltiska staternas, som också är mycket angelägna om en ny elkabel genom Östersjön.

Gasledningen förespråkas av bolaget Nordstream, givetvis, men också av ett antal berörda länder, t ex Ryssland, Tyskland, Danmark, Nederländerna, Frankrike m fl. Som vill öka sin försörjningstrygghet med gas.

De förväntar sig att Sveriges prövning sker enligt konventionen och rör miljön. De skulle säkert förvånas över och ifrågasätta om regeringen motsätter sig gasledningen med hänvisning till försvars- och säkerhetspolitiska skäl.

Mona Sahlin har redan sagt nej till gasledningen, trots att Sverige ju är bundet att respektera den konvention vi undertecknat. Skulle de rödgröna mot min förmodan vinna valet 2010, och gasledningsprövningen inte är klar, kommer Mona Sahlin att då få fatta beslut om denna. Skulle hennes regering säga nej till gasledningen kommer Sverige säkert att stämmas till berörd internationell domstol som nogsamt säkert skulle notera Sahlins uttalanden i opposition...

Jag tycker att socialdemokraternas agerande i denna fråga vittnar om att man knappast räknar med att få regeringsmakten efter nästa val..!

Regeringen har klokt nog inte tagit ställning i sakfrågan och därmed föregripit sin egen stränga miljöprövning. Den har därmed precis samma linje som Mona Sahlin och dåvarande s-regeringen hade fram till 2006.


Läs även andra bloggares åsikter om nordstream, gasledning, elkablar, havsrättskonvention, ryssland, regeringen, socialdemokraterna, centerpartiet, mona sahlin

Laddat i EU-nämnden om energi och solidaritet!

Denna förmiddag kom statssekreterare Ola Alterå till EU-nämnden inför dess samråd med regeringen inför nästa veckas ministermöte i Bryssel.

Ministerrådet ska anta den andra Strategiska energiöversynen vilken är en handlingsplan för försörjningstrygghet och solidaritet mellan länderna. I raden av initiativ lyfts åtgärder inom följande fem viktiga områden ut: Infrastruktur,externa relationer, solidaritet, energieffektivisering samt inhemska energikällor.

Regeringen har varit drivande i förhandlingen och ställer sig bakom åtgärderna.

Socialdemokraterna anmälde avvikande mening med ett grumligt resonemang att värna svensk basindustri. (Det handlar nog om Mona Sahlins märkliga uttalande att inte längre handla med el mellan Sverige och andra länder vilket det rått bred enighet kring, och som hon själv drev hårt som ansvarig minister). Mycket märkligt. Sverige är ett litet exportberoende land som förespråkar frihandel för utveckling och tillväxt. Sverige står också bakom ett tryggare EU och Europa genom en utvecklad infrastruktur för både transporter och energi m.m.

Maud Olofssons statssekreterare var uppenbart bekymrad över socialdemokraternas nya tonläge, och vädjade om besinning.
Även jag ställde några frågor utan att att få riktig klarhet Ställer inte längre socialdemokraterna upp på den mycket stora enigheten i EU att öka försörjningstryggheten med energi inom unionen. Ska Sverige återgår till ett nationalistiskt tänkande och bromsa nya elledningar mellan länder eller t o m klippa av de som finns?

Obegripligt. Ibland kan energinätverken behövas för export, men ibland för import, vid t ex tomma vattenmagasin.

Frågorna om vart socialdemokraterna är på väg under det nya ledarskapet hopas sig. Jag hoppas verkligen att den sansade tonläget i energiförhandlingarna kan vara en signal om besinning från deras sida, men jag är på intet vis säker.

Läs även andra bloggares åsikter om eu, eu-nämnden, energi, regeringen, frihandel, energiförhandlingar, centerpartiet, centern, socialdemokraterna, mona sahlin

TCO, A-kassan och internationella sanningar..,eller

Så här redovisar TCO hur A-kassan är i olika länder. Aftonbladet och många media citerar detta som sanning:

"Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är sämst bland de undersökta nordiska länderna när gäller generositet och skydd mot inkomstbortfall för medelinkomsttagare.

Den svenska arbetslöshetsförsäkringens ersättningsnivå för medelinkomsttagaren ligger bland de lägsta i de undersökta länderna. Det beror på att den har ett lägre inkomsttak än många andra länder."

Min verklighetsbild är att Sverige har en a-kassa i världsklass. Hur kan då TCO hävda att vi ligger på bara plats 15 enligt en OECD-undersökning? Och efter t ex Slovakien och Ungern, som tydligen har en väl fungerande a-kassa bättre än Sveriges...

Jag litar på att arbetsmarknadsdepartementet och andra kommer att granska och ge den hela bilden i denna viktiga fråga.

Uppenbart är att TCO väljer presentation och väljer bort vad man inte vill redovisa. Man vill visa ersättningsnivå den första tiden vid en arbetslöshet, eftersom man ju kräver en höjning av taket med runt 14.000 kr/månad, nästan en fördubbling. Vad kostar det i avgiftshöjning och statliga miljardtillskott? Att taket kan behöva höjas när inflationen verkar är en sak, att fördubbla ersättningen är något annat.

Man diskuterar inte vad medlemsavgiften kostar, hur många som omfattas och vad som gäller när ersättningen upphör. Det skulle t ex vara intressant att veta om något annat land har motsvarigheten till Sveriges "eviga" inkomstgaranti på 65 procent av 18.700 kr.

Läser man mer i rapporten visar det sig att Sverige ligger i topp i ersättningsnivå för låginkomsttagare men inte för högre inkomstlägen. TCO hävdar att de svenska ersättningsperioderna är kortare än i övriga nordiska länder.

Jag tycker att det är bra att diskutera kring verkligheten i den viktiga frågan om A-kassan, och ser fram mot en givande diskussion kring TCO:s rapport.

Jag noterar att många länder har en allmän A-kassa vilket jag ju starkt förespråkar, t ex i DN debatt i december. Jag noterar återigen att TCO inte har något hjärta för de 700.000 som år 2006 stod helt utanför A-kassan, de finns helt enkelt inte för TCO.


Läs även andra bloggares åsikter om tco, a-kassa, centerpartiet, arbetslöshetsförsäkring, politik,

Ohly, Sahlin och Språkrör på Bommersvik - bilder!

Jag har träffat den sympatiska och kunniga miljöpartisten Annika Nordgren Christensen i försvarsberedningen. Hennes blogg om försvarspolitik är läsvärd. Hon ingår i en av oppositionens arbetsgrupper och fotobloggar från det gemensamma mötet på Bommersvik.

En sak förvånar mig, hur det minsta partiet i trion kunnat se till att när partiledarna möts och uttalar sig är det alltid 1+1+2! Det minsta partiets företrädare är alltid lika många som de två andra partiernas tillsammans...

Bommersviksbilden visar att detta förhållande gäller även vid interna överläggningar. Starkt förhandlat, Miljöpartiet!

Vad månde bliva? Kommer V och S också att "bli med språkrör"? Så att sex personer alltid ska presentera de tre partiernas politik? Eller kommer i alla sammanhang oppositionen att uppträda i relationen 1+1+2?

Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, oppositionen, socialdemokraterna, centerpartiet, regeringen, alliansen

Blind tro på EU - 49 % förnybart...

Maud argumenterade väl i ekots lördagsintervju. Inte mycket, tyckte Inger Arenanader, att höja andelen förnybart i Sverige från EUs ambition för Sverige 49 procent upp till 50 procent.

Se helheten, sa Maud. Förnybar energi och el, utsläppsbegränsningar, energieffektivisering, fossilfria transporter mm.

Jag vill tillägga en mycket viktig sak. Det är utmärkt att Sverige är med i EU, och att EU driver på det förnybara. Men så enkelt som att EU sätter ett högt mål för Sverige - 49 procent - och så kommer det att bli så, så enkelt är det inte. EUs mål kommer att kräva mycket stora insatser av Sverige, och det är genom alliansens uppgörelse som verktygen för att förverkliga det stora åtagande som EU-målet innebär kommer på plats, framdrivna av centerpartiet.

Det går faktiskt att ha höga mål uppsatta och landa långt under dem, om man gör för lite. Hade en annan liberal kraft än centerpartiet fått avgöra så hade nog inte så mycket hänt, t ex.

Så det är en mycket stor framgång att det nu fastställs hur Sverige ska nå världens mest ambitiösa förnybara energimål, halva energiförbrukningen från förnybar energi!!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kärnkraft, energi, alliansen, regeringen, socialdemokraterna, centerpartiet, centern, energipolitik, eu

Det modiga centerpartiet - och Modiga Maud!

Centerpartiet gillar inte kärnkraft, vi har fått igenom en kraftfull satsning på förnybar energi, inga skattepengar ska in i kärnkraften m.m.. Läs gärna hela uppgörelsen, om du inte gjort det, den innehåller många utmärkta drivkrafter för det förnybara som centerpartiet fått hela regeringen med på.

Klimatfrågan är den stora miljöfrågan idag, och att samtidigt avveckla både fossila energin och kärnkraften utan konsekvenser för jobb och ekonomi är mycket svårt.

Även för trion Lars Ohly, Peter Ericsson och Mona Sahlin skulle det bli en skakig resa, som jag hoppas inte kommer att lämna startpunkten.

Centerpartiet har ju accepterat att kärnkraften behövs under överskådlig tid och att verken får renoveras och uppgraderas. Jag är glad över att vi släppte årtalsexercisen och överlåter åt trion ovan att fortsätta med densamma. Skulle det vara säkrare att ersätta några äldre verk med ett nytt är det ingen stor dramatik i detta, tycker jag.

Nu drar alliansen med centerpartiet i spetsen igång med utvecklingen av den förnybara energin och avvecklingen av den fossila energin, vi drar igång omgående och vill det sig väl kostar det så mycket att eventuellt ersätta 3-4 äldre kärnkraftsverk med ett nytt att det inte blir av.

Jag gillar en handlingskraftig Allians för Sverige som tar sitt ansvar och kommer fram i även de svåra och besvärliga frågorna.

Och jag gillar ett starkt och modigt centerparti, och en dito partiledare, som driver den resultatpolitik som Sverige behöver, även om det ju innebär att både ge och ta!

Självfallet ser jag med förtröstan fram mot nästa val, för både centerpartiets och alliansens del!

Jag har stor respekt för de ärrade medlemmar som i förstone kan undra över klimat- och energiuppgörelsen. Men ser man hela bilden av vad centerpartiet har fått igenom och fått hela regeringen med på - och på hur det annars kunde stått och stampat - är jag övertygad om att förståelsen och uppslutningen bakom vad vi åstadkommit kommer att vara stark, både bland medlemmar och medborgare!

jag gillar bloggaren Henrik Alexanderssons (HAX) analys!

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, energi, energipolitiik, regeringen, alliansen, centerpartiet, maud olofsson, socialdemokraterna

Klimatfrågan allt avgörande!

Ett starkt och samlat centerparti går till val 2010, vi har klimatfrågan överst och vi vill fortsätta att styra Sverige som en drivande kraft i Allians för Sverige.

Så är min starka målbild inför nästa val!

Den helt övergripande miljö- och energifrågan idag är att minska utsläppen av växthusgaser och dess klimatpåverkan. Grunden i denna kamp är en massiv satsning på att utveckla de förnybara energikällorna kraftfullt i Sverige och globalt. Efter 26 års - och längre - kamp för detta sedan folkomröstningen är detta äntligen på rull genom dagens historiska överenskommelse.

Jag är glad att centerpartiet haft styrkan att hålla ut och verkligen driva på i denna fråga.

Att samtidigt i den närmaste framtiden avveckla både den fossila energin och kärnenergin är inte realistiskt. På lång sikt tar de förnybara energikällorna över och kärnkraften fasas ut. Vi får leva med kärnkraften under överskådlig tid, men ju mer den förnybara energin växer till ju mer ökar förutsättningarna för att på längre sikt komma ifrån kärnkraften.

Centerpartiet har accepterat att befintliga kärnkraftverk får drivas vidare, de ska vara mycket säkra och får renoveras och förbättras. Jag ser ingen dramatik i att staten eventuellt kommer att behandla en ansökan om att enligt gällande miljölagar ersätta t ex 3 äldre reaktorer med en ny, förutsatt att detta ger miljövinster relativt alternativet att driva vidare de äldre. Samtidigt är det mycket tveksamt om detta verkligen kommer att bli av eftersom centern drivit igenom att staten inte ska finansiera någon utbyggnad.

Allians för Sverige tar sitt ansvar för Sverige och för framtiden och tar sitt regeringsansvar. Dagens historiska energiöverenskommelse bär mycket starka centeravtryck, och det är bra att regeringspartierna haft styrkan att kunna enas om framtidens energipolitik.

Nu är det upp till bevis för socialdemokraterna, för det är klart att det har ett stort värde med en bred samsyn i dessa så viktiga frågor.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, klimat, energi, energipolitik, regeringen, alliansen, centerpartiet, maud olofsson

Bra centermöten hemma!

Fredag-lördag hade centerdistriktet i Ög en mycket bra kurs på Missmyra kursgård med m. Handikapprörelsen driver den vid sjön Risten i Åtvidaberg, fina strandpromenader och brasplats både vid sjön och vid Valberget.

Fast vi var i byggnaderna - ett antal ledande förtroendevalda från länets kommuner. Cecilia - Cissi - Andersson från "over there" diskuterade sjukvårdsfrågor med oss i en spännande dialog, min kollega från "Östra Götalandsregionen" Anders Åkesson - riksdagsledamot från Kalmar län - inspirerade oss inför lördagens diskussioner kring vårt utvecklingsprogram för länet. ("Over there" är slang för Västra Götalandsregionen där Cecilia är centerledamot i Hälso-och sjukvårdsutskottet)

Och dessa var också mycket givande, vce distriksordförande Karin Jonsson skriver om dem på sin blogg.

Lördag em hade Linköpingscentern sin kretsstämma med en bra genomgång inför EU-valet av en av våra mycket sakkunniga experter på riksdagens centerkansli, Ulrika Wienecke. Med bakgrund från riksbanken och Bryssel bevakar hon bla finans- och EU-frågor.

Vi ska ju snart utse nytt kommunalråd i Linköping efter Gösta Gustavsson, som verkat med mycket hög kvalitet och engagemang i två decennier. Gösta är ung som jag.., och fortsätter sitt engagemang, men i lite lägre fart.

I samband med det skulle också ny ordförande för kommunkretsen utses, och det blev en diskussion kring detta och en motkandidat föreslogs. Kommunkretsens ansvar och betydelse har ju ökat genom partiets nya stadgar. Pontus Knutsson var valberedningens förslag och tillhör "ungdomsgenerationen" liksom säkert det kommande kommunalrådet. Några röster förespråkade en mer erfaren kraft i detta läge, och att Pontus kunde börja som vice ordförande. Sten Persson som föreslogs avgjorde frågan genom att deklarera sin vilja att stötta centern och kretsstyrelsen, men inte som ordförande.
Så Pontus valdes med acklamation och Sten valdes in i kretsstyrelsen. En bra debatt, bra att frågan lyftes och ett bra resultat. Kretsstyrelsen fick gott stöd men kände säkert också av förväntningarna inför det kommande året.

Jag föreslog som vanligt att medlemmarna i kretsen - 700 st! - skulle ständigt erbjudas att anmäla sina epostadresser, och att kommunalråd, kretsordförande osv regelbundet skulle skicka ut lägesrapporter.

Genombrott i Regionfrågan! Äntligen!

Jag uttryckte för några dagar sedan min frustration över att moderaterna hittills lyckats blockera regeringen i regionfrågan.

Idag utropar jag Äntligen!

Alliansregeringen har åter bevisat sin förmåga att lösa frågor och regera!

Heder åt statsminister Reinfeldt som ärligt säger att han och (M) fick ge vika eftersom man var för ensamma (både i regeringen och riksdagen). Och att man gjorde det!

En mycket stor framgång för alla oss i centerpartiet som i decennier har slagits för tre beslutsnivåer, och för färre och starkare regioner med beskattningsrätt.

För oss i Östergötland gäller det nu att utifrån vår egen stora samstämdhet mellan alla partier fortsätta dialogen med främst länen söder om oss för att bilda en Östra Götalandsregion (eller vad den nu bör kallas).


Läs även andra bloggares åsikter om region, regioner, regeringen, alliansen, centerpartiet, fredrik reinfeldt

känslostyrd Mona Sahlin om Nato....

Jag gillar Mona Sahlin en del, och trodde hon skulle lyckas bra som partiledare. Men många gillar henne mindre och hennes ledarskap har ju inte imponerat än.

Hon gör idag för andra gången ett väldigt konstigt uttalande om svenskt Natomedlemskap, tycker jag, som indikerar att hon i denna viktiga fråga styrs av känslor mera än rationell analys.

Först sakfrågan. Mona Sahlin och jag är ju överens om Sveriges militära alliansfrihet och att frågan om medlemskap inte är aktuell idag. Medan däremot det uppenbarligen är rätt okontroversiellt att Sverige samarbetar mycket nära med Atlantpakten/Nato i Partnerskap för fred, både under socialdemokraternas regeringstid och under alliansens.

Däremot får vi ju se hur verkligheten och Nato och alla möjliga faktorer utvecklas i framtiden. Skulle t ex Finland gå med kan jag inte utesluta att även diskussionen i Sverige tar fart och så får vi se var den diskussionen slutar. Och skulle alla länder i Europa gå med inklusive Ryssland kanske även Sverige borde överväga ett medlemskap i detta bredare Nato.

Men det tycker inte socialdemokraterna under Mona Sahlins ledning.

I somras lovade Mona Sahlin att socialdemokraterna aldrig skulle acceptera att Sverige anslöt sig till Nato. Ett oerhört märkligt uttalande. Ett politiskt löfte med evighetsgaranti, faktiskt, och de är ju inte så vanliga.

Jag har uppmärksammat detta märkliga politiska löfte i några riksdagsdebatter och här på bloggen. Det är ju faktiskt alldeles sanslöst att lova något sådant som tydligen gäller alldeles oavsett hur världen och verkligheten och Nato utvecklas över tiden.

Jag trodde kanske att tungan hade sluntit på socialdemokraternas partiledare, men jag hade säkert fel.

För så här uttalar sig Mona Sahlin till TT idag i samband med en försvarskommentar:

"Hon beredd att diskutera allt utom Natomedlemskap. Ett svenskt medlemskap är inte aktuellt under hennes livstid.

- Så länge jag lever ser jag inte att Sverige ska vara medlem i Nato, säger hon."

Löftet är således inte längre evigt, och det är ju ett steg framåt. Men istället kopplar hon sin utfästelse att Natomedlemskap är otänkbart för henne och - antar jag - därmed socialdemokraterna till att detta är otänkbart under Mona Sahlins livstid.

Återigen har det ingen betydelse hur verkligheten kan förändras, Sverige ska bara inte bli medlem Nato så länge Mona Sahlin lever.

Tyvärr känns detta uttalande omoget och oöverlagt, och det torde inte öka förtroendet för Mona Sahlins ledarskap utan istället ifrågasätta detta.

Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, nato, försvar, försvaret, socialdemokraterna, centerpartiet, folkpartiet, moderaterna

m måste vika i regionfrågan!

Jag surnar till alltmer på moderaternas som jag tycker obstruktion i frågan om Sveriges regioner. De var ensamma i regionkommittén, en bred majoritet i alliansen och i riksdagen är överens om att gå mot fortsatta regioner och färre och större regioner. Trycket ifrån landsting och regioner är starkt. Skåne och Västra Götaland kör nu ifrån övriga regioner med sin etablerade modell, medan vi andra får stå och stampa med sämre beslutsmöjligheter och sämre organisation.

Min kollega Stefan Tornberg är centerpartiets mycket sakkunnige i denna fråga, och bloggar ofta om den med mitt helhjärtade stöd.

Moderaterna verkar tro att de kan inlägga veto i denna fråga mot övriga allianspartier och mot en bred riksdagsmajoritet och mot ett starkt och entydigt tryck hos Sveriges kommuner och landsting.

I så fall - om nu detta ska vara regeringens arbetsmodell - är det gåtfullt att kd kunde köras över i äktenskapsfrågan, trots ett riktigt bra kompromissförslag.

I regionfrågan finns inget kompromissförslag, endast moderaternas isolerade uppfattning om storkommuner och ingen regionnivå.

Denna fråga brådskar. Regeringen bör besluta om att ge OK till nya större regioner enligt de ansökningar underifrån som föreligger. Annars får väl frågan lämnas till riksdagen med möjlighet för tre allianspartier att motionera...


Läs även andra bloggares åsikter om regioner, kommuner, landsting, centerpartiet, kristdemokraterna, moderaterna, alliansen, regeringen

Citerad i TV4 - den långa versionen!

TV4 - Niklas Svensson - ringde upp mig i förmiddags på stan i Linköping.
Så här citeras jag:

"I dag säger den centerpartistiske riksdagsledamoten Staffan Danielsson, som sitter i försvarsutskottet, så här om undersökningen:
- Resultatet är allvarligt och skickar verkligen signaler att man tar i frågan, och jag utgår från att man gör detta."

Här är min minnesbild av denna del av samtalet, och vad jag ville uttrycka:

Försvarsministern med stab har arbetat i drygt 1 och ett kvarts år, det har varit fortsatt betydande förändringar vad gäller t ex budgetbesparingar, omfördelningar och en rad frågor att bereda och arbeta fram förslag till riksdagen. Säkert en hård arbetspress.
Jag har tagit del av mediauppgifterna i denna fråga. Är det misstämning bland medarbetare är det självfallet inte bra. Det är bra att man gör en sådan här undersökning, och man har uppenbarligen redan agerat för att ta tag i detta vilket också är bra.
Vid någon ytterligare fråga uttryckte jag uppenbarligen detta lite skarpare enligt det sända.

Så många bloggar i bloggosfären som diskuterar försvarsfrågor har jag inte upptäckt, men det finns ju en och annan. Jag länkar ju redan till en kunnig miljöpartist, vars givande blog "Falköpingsskvaller" utvecklats till "Försvarsbloggen". Jag lägger ju till Försvarsministerns "monoblog" nu, och jag lägger också faktiskt till en anonym intressant blogg av god kvalitet!

Nämligen Wisemans Wisdoms. Jag vet inte riktigt vem som döljer sig där även om jag hört några rykten. Sak samma, Wiseman finns uppenbarligen i verkligheten, har erfarenhet och är kunnig och balanserad och han (eller hon?) läggs nu till. Wiseman har också just kommenterat medarbetarundersökningen och breddar frågan en del.

Jag avser att lägga till ytterligare försvarsbloggar av bl a allianskollegor och även dito från oppositionen, men inte ikväll.

Läs även andra bloggares åsikter om tv4, sten tolgfors, politikerbloggen, moderaterna, centerpartiet, försvar, försvaret

Turbulent försvarsdebatt efter soloutspel

Jan Björklund är en skicklig och tydlig politiker, tidigare major i försvaret. Och nu folkpartiledare. Efter hans och folkpartiets plötsliga utspel - inte det första - i tisdags att det svenska försvaret behöver fler brigader och fler soldater och andra delvis nya krav har det utbrutit en livlig diskussion.
Även jag har uttalat mig för TT och rapport, bl a, se t ex här.
Jag tycker självfallet i grunden att det är bra med en konstruktiv diskussion kring vårt viktiga svenska försvar. Sverige är ju ett militärt alliansfritt land som ju i enlighet med FN-stadgan vill ta sitt ansvar för fred och säkerhet i världen, genom en tillräckligt stark försvarsmakt och genom dess deltagande i internationella fredsbevarande insatser.

Jag anser också att det har ett stort värde med en bred samsyn i riksdagen i just försvars- och säkerhetsfrågorna. Till exempel när riksdagen beslutar att skicka svenska soldater - killar och tjejer - utomlands i krävande och självfallet farliga uppdrag i t ex Afghanistan liksom i frågan om försvarets långsiktiga inriktning.

Därför har tidigare försvarskommittéer och sedan 1994 försvarsberedningen verkat för att med representanter för alla riksdagspartier analysera omvärldsutvecklingen och försvarets inriktning.

Försvarsberedningen redovisade i sina senaste rapporter en global och regional omvärldsanalys i stor samsyn, och likaså riktlinjer för försvarets inriktning. Folkpartiet reserverade sig för Natomedlemskap men stod i övrigt bakom rapporten (från juni 2008).

Efter georgienkriget har en förnyad säkerhetsanalys gjorts i försvarsdepartementet och efter en lång beredningsprocess enades regeringen inklusive folkpartiet om riktlinjer (planeringsanvisningar)till ÖB som grund för ÖBs förslag om försvarets inriktning. ÖBs förslag kommer nästa vecka, och regeringens proposition i frågan kommer sedan i mitten på mars.

Regeringen och försvarsministern har hela tiden varit noga med att understryka att arbetet med inriktningspropositionen sker på den grund som sex av sju riksdagspartier står bakom. (Vänsterpartiet är ju mer isolationistiskt och vill minska försvaret kraftigt vilket även miljöpartiet på sikt strävar efter).

Att då ett ett av allianspartierna plötsligt en vecka innan ÖBs förslag kommer - utifrån de novemberanvisningar som också folkpartiet står bakom och bara några månader innan propositionens lämnande - går ut i media med krav på fler brigader och soldater och en del andra nya krav är anmärkningsvärt.

Några signaler inom regeringen om denna plötsliga kursförändring - som kan försena och försvåra den proposition som är planerad - har vad jag vet inte kommit från folkpartiet förrän i samband med presskonferensen på Folk och Försvar i Sälen.

Skulle alla allianspartier ta sig de friheter som folkpartiet nu gjort - och ibland gör - skulle det goda allianssamarbetet kunna riskera att börja gnissla och kanske gå i stå. Det är bättre att förtroendefullt resonera i regeringens beredning och komma överens än att förhandla via mediautspel.

Centerpartiet är en drivande kraft i alliansen och lägger stor vikt vid att påverka regeringens förslag i det gemensamma beredningsarbetet. Vi vill ha en stark och samlad regering där partierna i ömsesidig respekt för varandra och för beredningsprocessen verkligen kan regera och ta ansvar.

Arbetet i alliansregeringen och i riksdagen går bra och bättre än i några tidigare borgerliga regeringar. Jag är övertygad om att så kommer att fortsätta, men just därför är det viktigt att kunna diskutera och även reagera när samarbetet någon gång går dåligt.

Läs även andra bloggares åsikter om folkpartiet, centerpartiet, alliansen, regeringen, försvaret, försvar, Jan Björklund, Sten Tolgfors

Civilrättsligt giftermål - lika för alla par!

I förrgår lämnade de tre allianspartierna in sin motion om att alla par ska kunna ingå äktenskap borgerligt och i kyrkan. Statsminister Reinfeldt har ett starkt engagemang i frågan sedan länge, han var ju en av de två moderater som i mitten på 1990-talet var för partnerskapslagen. Idag ser han liksom RFSL och de allra flesta i regeringen och riksdagen det som självklart att politikerna ska bestämma att "bröllopsklockorna ska ringa i kyrkorna även för samkönade par redan i sommar".

Ett argument för varför detta är så självklart är att hävda att det handlar om alla människors lika rätt och värde. Punkt. Det vill säga, vill man likställa samkönades rättighet att gifta sig helt och hållet i en civilrättslig lagstiftning men ge kyrkorna fortsattt frihet att själva utforma sina välsignelseceremonier, då är man tydligen inte för alla människors lika rätt och värde. Jag blir ledsen över den argumentationen.

Jag tycker istället att det faktiskt är rimligt att respektera ordet äktenskaps faktiska betydelse sedan många sekler - giftermål mellan man och kvinna - och de människor för vilka begreppet lever och har stor betydelse. På samma sätt som vi fullt ut respekterar de samkönades rätt att gifta sig med varandra i en och samma giftermålsbalk som gäller för alla. Jag vet att det finns många homosexuella som tycker att detta är en bra lösning, och jag har tidigare uppmanat RFSL att i segerns stund visa generositet.

Jagv tycker att kristdemokraterna har rört sig rejält för att möjliggöra en rimlig kompromiss, när man nu föreslår en giftermålsbalk lika för alla par. Jag tycker det är ett modernt och framåtsyftande och konstruktivt förslag, jag beklagar att regeringen inte kunde enats om detta och jag tror liksom de flesta ledarsidor, kyrkor och många andra att detta kommer att förverkligas inom inte alls så många år.

Jag stod som en av 4 inbjudare från varje alliansparti till en mycket givande diskussion kring detta för några dagar sedan i riksdagen och med en bred och bra panel; Barbro Hedwall (DN), Sten-Gunnar Hedin (Pingstkyrkan), Christer Sturmark (Humanisterna), Anders Arborelius (Katolska Kyrkan) och några till.

Här inbjudan:
Seminarium om civilrättslig lösning av äktenskapsfrågan
Sverige | 21 jan 2009

I dag hålls ett seminarium omkring en civilrättslig lösning av äktenskapsfrågan. Inbjudare till seminariet, där pastor Sten-Gunnar Hedin är en av de medverkande, är fyra riksdagsman från vart och ett av allianspartierna.

Seminariet är framför allt till för att informera alla intresserade i riksdagen om hur en civilrättslig lagstiftning kring äktenskap skulle kunna se ut.
En sådan lösning har i debatten fått stöd och förespråkats av humanister, liberaler, kyrkor och samfund.
Till dagens seminarium som hålls i Skandiasalen i Riksdagen är Madeleine Leijonhufvud, professor, Anders Arborelius, biskop Katolska kyrkan, Christer Sturmark, ordförande Humanisterna, Barbro Hedwall, ledarskribent Dagens Nyheter, Sten-Gunnar Hedin, pastor i Pingströrelsen, Karin Wiborn, missionsföreståndare Svenska Baptistsamfundet och Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen inbjudna att medverka.
Seminariet hålls mellan klockan 14.00 och 15.30 i eftermiddag. Inbjudande riksdagsmän är Stefan Attefall, kd, Lars-Arne Staxäng, m, Staffan Danielsson, c, och Cecilia Wikström, fp.


Läs även andra bloggares åsikter om äktenskap, könsneutrala äktenskap, giftermål, giftermålsbalk, centerpartiet, moderaterna, humanisterna, rfsl,

Självbestämmande (dödshjälp) eller ej...

Förra veckan den 14 januari ordnade kristdemokraterna i riksdagen - Alf Svensson och Mikael Oscarsson - ett seminarium på temat "Livshjälp - inte dödshjälp". Kunniga experter som motsätter sig en möjlighet för svårt sjuka och lidande personer att få somna in/dö lite tidigare om de själva starkt och uthålligt önskar det som sin yttersta vilja. Det är ju just det som jag tycker ska utredas, i dessa få fall tycker jag det svårt att argumentera för att staten/läkarkåren vänligt avböjer med orden; "du inser inte ditt eget bästa, riksdagen har beslutat att svenska sjukhus aldrig aktivt får hjälpa någon svårt lidande att dö om denna uppenbart och entydigt så önskar".
Istället - i dessa få fall - tvingas dessa åka till t ex Schweiz.

Nåväl, frågan är mycket svår och kd-seminariet var intressat, särskilt intryck på mig gjorde cancerläkaren och chefen för Ersta palliativ vård.

Dagen efter diskuterade jag denna samma fråga i riksdagen med socialminister Göran Hägglund och några kollegor. Jag tyckte att det blev en förhållandevis saklig och värdig debatt, läs den gärna här (scrolla ner tills ni hittar debatten).

Läs även andra bloggares åsikter om rätt till dödshjälp, självbestämmande vid livets slut, centerpartiet, kristdemokraterna, Göran Hägglund

Von Sydow och Jan Björklund: Ett starkare försvar!

Den sympatiske Björn von Sydow (s) gjorde ett engagerat framträdande på Folk och försvar i Sälen. Han opererade med bravur i den kamp om försvarsvänlighet och mer pengar till försvaret som brutit ut här uppe i Sälen.

"Världens bästa flygplan och stridsvagnar i våra bästa förband måste behållas och inte reduceras. Samarbete i Norden istället för medlemskap i Nato. Vi kan ej lita på Nato eller EU. Öka inte de internationella fredsinsatserna. 7-partiöverenskommelse finns det möjlighet till, skjut proppen framåt. Mona Sahlin bör utse en förhandlingsperson för s i dessa frågor."

Det sista vore tacknämligt, givetvis, och skulle underlätta dialogen med det största partiet från regeringens sida, nu varierar beskeden från olika s-krafter inklusive förre försvarsministern von Sydow.

Samtidigt som von Sydow talar med Mona Sahlin i sin roll som "fri debattör" kritiserade han Håkan Juholt som i försvarsberedningen öppnat för en vilande värnplikt och rekrytering på frivillighetens grund. Tillsammans med oss andra. Säkert förankrat på högsta nivå i partiet. Men inte i riksdagsgrupp och gruppstyrelse, enligt von Sydow, och då gäller det inte. Jan Björklund argumenterade effektivt för en rekrytering på frivillighetens grund.

Major Jan Björklund, folkpartiets ledare, ville ha ett starkare försvar, eventuellt med mer pengar men inte säkert. Trots uppslutning bakom regeringens planeringsanvisningar till ÖB i november, som ÖB inom någon vecka lägger sina förslag utifrån, ville han nu ha fler brigader och soldater, behålla alla nuvarande vapenslag och förmågor inklusive det höghöjdsluftvärn som en enig försvarsberedning ifrågasatte, samt på något sätt öka den miltära närvaron på Gotland.

Inriktningsproposition ska läggas fram om bara 6-8 veckor, så de nya förslagen måste behandlas i rekordfart...Kostnadsberäkningen av de nya ambitiösare förslagen blir säkert komplicerad, och det kan nog handla om betydande summor. Eller kanske det klarar sig inom nuvarande ramar, vilket Björklund optimistiskt inte uteslöt...

Centerpartiet står bakom regeringens arbete med den kommande inriktningspropositionen och ger självfallet löpande sina synpunkter och förslag i det arbetet.

Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvar, jan björklund, folkpartiet, centerpartiet, socialdemokraterna, folk och försvar, regeringen

Försvarsminister Sten "kulsprutan" Tolgfors

Smeknamn är mycket vanligare på elitidrottare än på ministrar. Efter att ha lyssnat på försvarsministerns sedvanligt intensiva och faktaspäckade anförande på årets Folk och Försvarskonferens i Sälen slår det mig att han talar som en kulspruta, i intensiva ordkärvar.

Jag tycker - opartisk som just jag ju alltid är - att ministern talade väl och även var övertygande i samtalet med Lars Adaktusson efteråt.
Och även jag gläds med försvarsministern - och säkert även med förre försvarsministern Mikael Odenberg - att besparingarna på försvarsmateriel blev betydande - 2,3 miljarder kr - men dock inte de nivåer på 3-4 miljarder som tidigare nämnts. Samt att inte endast en mindre del har återförts till förbandsverksamheten utan faktiskt nästan allt, 2, 2 mdr.

Det var en intressant söndageftermiddag här uppe i Sälen med många deltagare med Kungen i spetsen. ÖB markerade starkt att Sveriges försvar förutsätter nära samarbete med andra länder och allianser.

Mot den bakgrunden är det lite alarmerande - tycker jag - att det förr så internationellt inriktade socialdemokratiska partiet dels kraftigt vill minska försvarsbudgeten, dels är det parti i riksdagen som vill anslå minst pengar till Sveriges internationella insatser för fred och säkerhet i världen. Mycket trist om det nya rödgröna samarbetet får socialdemokraterna att lägga förslag som gläder det rätt isolationistiskt inriktade vänsterpartiet och inte många andra.

Vid en paneldebatt sågade fredsforskaren Wilhelm Agrell försvarsberedningens rappporter sedan tio år ungefär lika drastiskt som norrmännen sågade Gripen. Georgienkriget visar Rysslands krigiska böjelser, Sverige bör öka sitt försvarsanslag och liksom Finland delvis återgå till ett invasionsförsvar och vi bör nog behålla värnplikten, menade nog Agrell.

Socialdemokraten Anders Karlsson, ordf i försvarsutskottet, slog också en lans för fortsatt värnplikt föreföll det, liksom även Bo Pellnäs.

Inriktningen i pliktutredningen är ju annars en vilande plikt med en rekrytering på frivillig grund, som utvecklingen är i många andra länder. Jag har svårt att se en utvidgad plikt för både kvinnor och män som sedan ger en inkallelse kanske bara på 5-10 procent av en årskull. Är det rimligt att med plikt tvinga dessa procent samtidigt som 90-95 procent direkt går vidare i studier eller arbete? Jag tycker det känns riktigare att attrahera de män och kvinnor som behövs i det svenska försvaret med engagemang och frivillighet istället för med tvång. Det sätter press på Försvaret att erbjuda ett bra koncept och alternativ, och motiverade och engagerade människor som själva valt sin väg blir nog också goda soldater.

Förre försvarsministern Björn von Sydow vill ha fler flygplan och stridsvagnar till försvaret enligt vad som kanske kan kallas "Von Sydows princip". 100-principen. 100 stridsflygplan och 100 stridsvagnar behövs. Jag tror inte den avses innefatta även t ex ubåtar eller helikoptrar...

Det här rimmar lite dåligt med socialdemokraternas samtidiga budgetnedskärningar och nära samarbete med två än mer försvarskostnadsminimerande partier. Jag ställde en fråga till Anders Karlsson - detta kommer att sändas i SvT24 - om försvarskostnadernas storlek.

Sverige bör bidra till fred och säkerhet i världen på ett jämbördigt sätt som andra länder. Vi är militärt alliansfria, vilket kanske ställer särskilda krav?! Nato har som mål att länderna bör ha försvarskostnader på två procent av BNP, i EU ligger genomsnittet på 1.75 procent. För några decennier sedan låg Sverige i topp bland de nordiska länderna tillsammans med Norge med 2.5 procent av BNP till försvaret, nu ligger vi lägst på väg ner mot 1.2 procent. Ligger vi precis rätt efter kloka beslut av riksdagen, eller bör andelen höjas eller sänkas? Hans svar var knappast klargörande, om jag säger så.

Försvarsministern ska börja blogga, i början på en "monoblog" utan kommentarsmöjlighet. Bra, tycker jag, och ska snarast lägga till honom på mina länkar.

Etiketter: försvaret, försvarsmakten, regeringen, centerpartiet, Sten Tolgfors, folk och försvar, värnplikten,

Vett och etikett i riksdagen - det du Astudillo och Bodström!

Jag förstår statsrådet Littorin, han har tålt mycket och någonstans går gränsen.

Jag vill uppmärksamma två saker till i anslutning till riksdagens debatter.

För det första: Vi riksdagsledamöter har i vår kontroll av regeringen bl a rätt att interpellera obegränsat antal gånger till statsråden, och varje gång ska ministern inom ett antal dagar skriva ett tydligt svar samt infinna sig till en interpellationsdebatt. I den debatten har t ex Luciano Astudillo - om det är han som ställt interpellationen - 4 plus 4 plus 2 minuter på sig att debattera. Varje riksdagsledamot i övrigt har rätt att också delta i debatten med 4 plus 2 minuters inlägg.
Som alla förstår skulle oppositionen om den ville kunna låta ett statsråd tillbringa hur mycket tid som helst i kammaren. Efter en lite seg start har socialdemokraterna börjat utnyttja den möjligheten och har skickat fram ett antal debattörer som ständigt interpellerar om oftast samma saker; Luciano Astudillo, Patrik Björck, Monica Green, Peter Hultkvist, Sven-Erik Österberg och flera till. Favoritmålet är just arbetsmarknadsministern som säkert - skulle jag tro - får lägga mer tid i sitt parlament än någon annan minister i vår omvärld. Oftast tröskas ständigt samma frågor om och om igen.
Interpellationsinstrumentet är en utmärkt rättighet för oss i riksdagen, men det bör självfallet utnyttjas med omdöme...., nog sagt om detta.

För det andra: I riksdagens debatter debatterar av hävd ledamöterna med varandra genom att rikta sig till talmannen, och i många decennier har ledamöterna benämnts med sina hela namn och statsråden har kallats statsråd eller minístern, ofta åtföljt av namnet. Motivet som jag har förstått det har varit att visa respekt för Sveriges Riksdag och för det uppdrag som de som valts in där eller som blivit statsråd har.

Thomas Bodström och andra s-statsråd uppskattade den titulaturen på s-regeringens tid, och dåvarande oppositionen visade - vill jag minnas - respekt för kammaren och statsråden genom att använda språkbruket enligt ovan.

Nu har situationen förändrats. Många tidigare statsråd med Thomas Bodström i spetsen har väldigt svårt med att få ordet statsråd eller minister över sina läppar när de debatterar. Förre justitieministerns härskartekniker mot statsrådet Ask skulle faktiskt kunna bilda skola, enligt min uppfattning. Istället duar man gärna fritt och använder inte ens hela namnet utan bara efternamnet. Det är klart att nya talanger som Astudillo (för att använda samma teknik) tar efter, han benämner vanligen statsrådet Sven-Otto Littorin för Littorin, på ett nästan föraktfullt sätt. Tex "Det siffertricksande som Littorin ägnar sig åt lämnar ingen trygg." Och idag tror jag att han sa ungefär att "Littorin är ju känd för att använda kreativ bokföring både i det privata och i politiken".

Det är möjligt att vi ska alla börja debattera på detta modernare sätt, men jag är tveksam. Det är möjligt att jag redan efter 4 riksdagsår blivit för debattkonservativ, men jag tror faktiskt att det har ett värde att i riksdagsdebatterna respektera varandra och de viktiga uppdrag som jag menar att både riksdagsledamöter och statsråd har.

Läs även andra bloggares åsikter om littorin, astudillo, bodström, regeringen, riksdagen, centerpartiet, socialdemokraterna,

S - svar om A-kassan, skyll dig själv...

Socialdemokraterna tvingar ju arbetsmarknadsminister Littorin till ständigt nya långa interpellationsdebatter i riksdagen. Jag skulle tro att han toppar listan över hur stor del av sin arbetstid som han lägger på debatter i riksdagen jämfört med ministrar i andra länder.

Idag hade Patrik Björck (s) åter frågat om det inte var dags för kraftiga ökningar av statens inbetalningar till arbetslöshetsförsäkringen, för att höja takbeloppet kraftigt och kanske göra A-kassan evig, vad vet jag.

Jag passade på att föra fram resonemanget från min och Jörgen Johansson artikel på DN Debatt, och anklagade s och Björck för att svika de 500.000 och fler människor som i många decennier stått utanför a-kassan och inte fått del av de många miljarder som staten årligen betalar till a-kassorna. Och jag talade för solidaritet med alla arbetslösa och för en allmän arbetslöshetsförsäkring i likhet med sjukförsäkringen.

Sven-Otto Littorin var helt överens om detta, och hänvisade till den kommande socialförsäkringsutredningen.

Vad svarade Eva-Lena Jansson (s) med starka fackliga rötter? Ja, inget förbarmande med de som står utanför, i alla fall.

Och Patrik Björck? Hans argument var att alla ju hade frihet att ansluta sig till a-kassan och därmed få del av statens helt dominerande inbetalningar (90 % på s-tiden). Och gick men inte med (i facket eller alfakassan) så fick man ju skylla sig själv...

Littorin ställde den givna motfrågan. Om denna princip är den rätta i arbetslöshetsförsäkringen så borde den ju vara intressant även för sjukförsäkring och pension. Den som inte betalar en medlemsavgift ur egen plånbok förvägras en rättmätig del av skattebetalarnas årliga mångmiljardbidrag till både arbetslöshets- och sjukförsäkring...
Vart tog solidariteten med de svagaste på arbetsmarknaden vägen från socialdemokraternas sida?

"Det är bara Littorin och Danielsson som vill ha en allmän arbetslöshetsförsäkringen", menade Björck. Jag hänvisade till att centerpartiet drivit denna fråga mycket länge, och att de utsatta grupper som förvägras del av statens insatser för a-kassorna säkert stöder en allmän solidarisk arbetslöshetsförsäkring.

Det är ju lite upp- och nervända världen i den här frågan. Hade inte socialdemokraternas och fackens egenintresse fått bestämma så hade man ju kämpat för en allmän arbetslöshetsförsäkring. Och det hade kanske varit frestande att utifrån en borgerlig utgångspunkt förorda frivillighet...

Men det som är avgörande i denna fråga är att fördela skattebetalarnas pengar - statsbudgeten - rättvist. Det är uppenbart orimligt att staten årligen satsar många miljarder för de arbetslösas inkomster, och låter 700.000 människor inte få rimlig del av detta (siffran år 2006).

Etiketter: a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, socialdemokraterna, centerpartiet, littorin, facket, solidaritet

Bagdad Bob svarar Bloggen Bent...m fl

Sverige har för få människor som engagerar sig i samhällsutvecklingen genom de politiska partierna. Alla har väl synpunkter på hur samhället borde utvecklas i olika frågor, de allra flesta röstar vart fjärde år, men i arbetet med de konkreta besluten i fullmäktigeförsamlingar på olika nivåer är det alldeles för få som deltar som medlemmar eller förtroendevalda.

De allra flesta står på åskådarläktaren och buar, brukar jag säga, medan ett alltmer decimerat gäng på planen brottas med själva spelet och besluten.

Det finns inga perfekta partier som tycker som jag själv, givetvis. Därför är det alltid oftast ett rätt stort steg att lämna köksbords- eller kvällsdiskussionerna om det bättre samhället och ta steget in i något av de ofullkomliga partierna. Jag gjorde detta i 20-25-årsåldern, efter att ha insett att mina lösningar på stora och små problem inte nådde så långt. Jag går med och försöker påverka partiet där det ligger fel, och i övrigt understödja det där det ligger rätt, så ungefär var mitt stridsrop.

Jag valde centerpartiet som det ”minst dåliga” eller ”bästa” partiet utifrån mina värderingar och uppfattningar. Både partiet och jag själv har utvecklats under vårt numera långvariga förhållande, men vi har lyckats hålla ihop under många år och centerpartiets utveckling idag känns mycket dynamisk och spännande!

Det är roligt och glädjande med alla som engagerar sig i dagens moderna centerparti, och jag följer med intresse debatten på nätet och t ex engagemanget hos Erik och Björn enligt mitt förra inlägg.

Genom Högforsöverenskommelsen och alliansens bildande – där ju centerpartiet och Maud varit drivande – har vi nu en stark borgerlig regering i Sverige som genomför en rad nödvändiga reformer. Oppositionen kritiserar ju det mesta – som en opposition ofta gör – och vill att det mesta ska förbli vid det gamla socialdemokratiska. Men utan alliansens förändringar och satsningar på liberala reformer och på fler i arbete hade Sverige stått mycket svagare i den lågkonjunktur som nu slår till.

Nåväl, centerpartiet är alltså just nu där vi vill vara, ett regeringsbärande parti som tar ansvar för landet i både stora och små frågor, i både lätta och svåra frågor.

En svår fråga är Sveriges underrättelseinhämtning genom signalspaning. Den diskuterade jag i mitt förra inlägg, och där har partiet i hög grad kunnat påverka den nya lagen och står alltså bakom denna.

Tillståndsgivning och kontroll av verksamheten ska skärpas, och bl a har en signalspaningsnämnd tillsatts som ska besluta om tillstånd för de spaningsinriktningar som myndigheterna bedömer nödvändiga. Denna nämnd ersätts i höst av den nya försvarsunderrättelsedomstolen, med domare och experter.

Signalspaningsnämnden ska bestå av 7 ledamöter, varav 2 domare eller med domarbakgrund och i övrigt efter förslag från riksdagens partier. Centerpartiet ska föreslå en av ledamöterna, jag tillfrågades om uppdraget och tackade ja.

Gjorde centerpartiet fel när man i kraft av sin storlek fick representation i denna viktiga nämnd? Och gjorde jag fel som accepterade detta uppdrag?

Skulle centerpartiet nöjt sig med att ta ansvar för den nya signalspaningslagens utformning, men avstått från att ha inflytande över dess tillämpning i t ex signalspaningsnämnden? Och alltså istället överlåtit sin plats där till något annat parti.

Magnus Andersson verkar hellre se att andra än centerpartister ska ha inflytande över tillståndsprövningen, och Björn Pedersen och Erik Hultin instämmer och föredrar moderater istället.

Mitt resonemang är precis tvärtom, faktiskt. Har nu det statsbärande centerpartiet – jo, faktiskt – i hög grad påverkat och beslutat om signalspaningen och dess regelverk med prövande och kontrollerade organ, då är det väl i rimlighetens namn också vårt ansvar att i förhållande till vår storlek vara med och påverka och ha insyn i hur t ex den nya signalspaningsnämnden ska verka och vilka beslut den ska ta.

Visst skulle väl partiet kunna överlåta åt andra att vara med och ta ansvar för de beslut som vi varit med och fattat, men det är ärligt talat inte i linje med min syn på politik och ansvarstagande!

Jag går in i detta känsliga uppdrag med stort allvar, och jag tror att det tillför både mig och partiet djupare insikter och erfarenheter om hur signalspaningen i de nya noga reglerade formerna kommer att fungera och tillämpas. Det kan säkert komma att påverkan min egen uppfattning om hur den nya lagen ska utvärderas vid den kontrollstation om några år som vi lyckades få igenom.

Jag tror väl att kritiken mot att jag accepterat detta temporära uppdrag bottnar i en kritik mot den nya lagen i sig, och att centerpartiet står bakom den. Detta diskuterade jag också i mitt förra blogginlägg, och det är en sak.

Men införs en ny lag och centerpartiet har möjlighet att vara med och påverka i tillståndsgivande och kontrollerande organ, nog sjutton ska vi ta det ansvaret och inte överlåta det åt andra!

Etiketter: signalspaning, fra, alliansen, oppositionen, centerpartiet, centern, bagdad bob

Centerpartiets Öppenhetsmanifest! Och signalspaning

En arbetsgrupp inom centerpartiet lade i maj 2006 fram ett öppenhetsmanifest, som sedan antogs av partiets förtroenderåd. Det är ett bra manifest som understryker vikten av öppenhet och integritet, lyfter fram viktiga frågor och föreslår åtgärder.

”Sammantaget kan Centerpartiets syn på det öppna samhället sammanfattas i tre punkter:
• Öppenhet mot de egna medborgarna. Varje medborgare är tillförsäkrad personlig integritet, yttrandefrihet och möjlighet att granska den offentliga makten.
• Öppenhet mot omvärlden. De som vill bo och arbeta i landet ska ges möjlighet att göra så. En generös flyktingpolitik utgår från individens skyddsbehov.
• En öppen ekonomi. Handelshinder och tullar avvecklas. I den nationella ekonomin eftersträvas en liberal ekonomi med näringsfrihet ”

Manifestet ger exempel på områden där förslag finns som är problematiska från integritetssynpunkt:
” Vi ser idag ett tilltagande övervakningssamhälle. Det gäller exempelvis förslag om trafikdatalagring, rätt för Försvarets radioanstalt att signalspana på trådbunden kommunikation samt rätten att använda hemliga tvångsmedel i förebyggande syfte. Samtidigt ökar kameraövervakningen och registreringen av medborgarna. Vi blir alltmer övervakade i vardagen, vad vi handlar, vem vi ringer och var vi befinner oss registreras på olika sätt. Vänskapskretsar, matvanor och andra preferenser som borde vara privata blir mer eller mindre allmän egendom. ”

Och manifestet lägger en rad förslag, t ex:
” Centerpartiet föreslår för att stärka skyddet för den personliga integriteten en lösning där varje ny reglering som innebär en kränkning av integriteten i någon form skall föregås av en integritetskonsekvensbeskrivning i analogi med de regler om miljökonsekvensbeskrivning som finns på miljörättens område.”
” En proportionalitetsprincip skall införas för att skydda mot offentliggörande av privat information där ett svagt allmänintresse inte kan motivera kränkningen av den personliga integriteten. ”

I den svåra och laddade frågan om underrättelseinhämtning genom signalspaning för att skydda landets säkerhet kom ju regeringen – och centerpartiet i regeringen – till slutsatsen att trots det integritetsintrång som signalspaning innebär vägde landets intresse av säkerhet och skydd mot allvarliga yttra hot så starkt att signalspaning i strängt kontrollerade former tyvärr måste accepteras. Centerpartiet koncenterade sig givet denna slutsats på att förstärka integritetsskyddet och fick gehör för ett antal förstärkningar.

Under processen i riksdagen våren 2007 fördes ytterligare förslag fram från socialdemokraterna, som i stort sett samtliga tillgodosågs. Socialdemokraterna valde trots detta att kräva förnyade utredningar – trots att frågan under deras ledning utretts i omgångar under många år och nu behövde avgöras. Efter votering bordlades frågan. I juni 2008 togs frågan upp till förnyad behandling , flera borgerliga riksdagsledamöter ville ha ytterligare integritetsförstärkningar med Fredrick Federley och Annie Johansson i spetsen. Även denna gång lyssnade alliansen och inte minst centerpartiet och flera förslag tillfogades.

Den s.k. bloggbävningen utlöstes under denna process, och debatten fortsatte att rasa även efter riksdagens beslut. Centerpartiet valde att öppna upp en dialog med ledande kritiker vilket födde ytterligare idéer till hur integriteten kunde hävdas och risken för missbruk minimeras, bl a att kontrollmyndigheten och inte FRA skulle avskilja de signaler som enligt regelverket skulle få avlyssnas och att FRA endast skulle få tillgång till de signalströmmar som var relevanta för den godkända inriktningen. Tankarna om en försvarsunderrättelsedomstol istället för en domstolsliknande nämnd diskuterades också. Även inom folkpartiet fanns kritiska röster. Sammantaget ledde detta till den uppgörelse mellan allianspartierna som nu gäller och som ska föreläggas riksdagen för beslut i vår.

Jag och centerpartiet har en ärligt ödmjuk inställning till den mycket svåra avvägning som vi tvingats till mellan den integritet som vi verkligen vill värna å ena sidan, och samtidigt det ansvar för landets säkerhet som varje regering och riksdag också har. En regering måste kunna regera och den här frågan behövda verkligen regleras.

Lösningen har alltså blivit att stå fast vid behovet av en signalspaning under strängt reglerade former, men att i en kontinuerlig dialog med kritiker inom och utom riksdagen i en intensiv process vara lyhörd för de ytterligare möjligheter till förstärkningar av integriteten som denna resulterade i.

”Bloggbävningen” och dess väldiga engagemang har alltså verkligen lyckats få igenom väsentliga integritetsförstärkningar i en dialog med bl a ett lyssnande centerparti, och kan alltså inteckna betydande framgångar. Delvis görs nog detta, men oftast betonas en fortsatt kritik och det faktum att man inte ”nådde ända fram”, dvs signalspaningen skulle begränsats ännu långt mer eller helt förhindrats.

Inom centerpartiet fortsätter diskussionen, och ”centeruppropet” med bl a Erik Hultin och Björn Pedersen tar nya tag. Jag noterar en viss erkänsla för att centerpartiet lyssnat och drivit på för att tillgodose de ytterligare integritetsförstärkningar som processen resulterat i.

Men samtidigt är kritiken fortsatt stark mot att centerpartiet trots sitt öppenhetsmanifest accepterat signalspaning.
Erik Hultin skriver på sin blogg: ” Jag stöder både partiprogrammet, de olika manifesten som har antagits samt även i allmänhet stöder de demokratiskt fattade stämmobesluten.Vän av ordning kan därmed kanske tänka att jag egentligen är för FRA, IPRED o.s.v., eftersom partiledningen och riksdagsledamöterna ju har valt att stödja dessa påfund från den djupaste avgrunden.”
Men Erik är ju mot ”FRA, Ipred, Acta med mera”, och jag har full respekt för det.

Björn Pedersen på Bloggen Bent skriver så här: ” Det största, roten till allt det onda, som har hänt med Centerpartiet under de senaste åren kan stavas till ”organisationsproblem”. Alltså, Centerpartiets riksledning tycker sig ha mandat att köra över stämmobeslut och partiets styrdokument som medlemmar har bestämt”.
Jag gillar öppen dialog och debatt, och dessa frågeställningar kommer att fortsatt diskuteras inom och utom centerpartiet. Det är bra. Och det kan nog vara så att vi som representerar partiet i regering och riksdag tvingas till svåra avvägningar som gör att vi får intern kritik. Detta får vi reda ut tillsammans och vårt högsta beslutande organ är ju partistämman.
Men jag skulle vilja argumentera emot centeruppropet och andra kritiker på en central punkt, att jag och riksdagsgrupp skulle ha brutit mot och ”kört över stämmobeslut och partiets styrdokument”.
Vi skulle alltså inte ha respekterat det fina öppenhetsmanifest som Förtroenderådet antog den 29 maj 2006. Där tycker jag att kritikerna skjuter över målet, liksom även i ordval som ”djupaste avgrunden” och ”roten till det onda”. Öppenhetsmanifestet lyfter fram integritetsfrågornas vikt enligt ovan, visar på t ex signalspaningens integritetsintrång och lägger fram ett antal goda övergripande förslag.

Däremot har ju inte öppenhetsmanifestet behandlat den svåra avvägningen mellan integritetsintrång och landets säkerhet som hela FRA-debatten handlat om, och där centerpartiet i regering och riksdag landat i att förstärka integritetsskyddet så långt möjligt, i en lyhörd process med successiva förstärkningar. Men där vi också bejakar att det tyvärr finns ett starkt allmänintresse för Sveriges säkerhet som väger så pass tungt att signalspaning i strängt reglerade former får accepteras.

Jag menar alltså att jag och andra visst kan kritiseras för att vi borde kunnat nå längre i olika avseenden, och även för att vi borde begränsat signalspaningen ännu mycket mer. Min verklighetsbild är ju i motsats till detta att vi i linje med öppenhetsmanifestet drivit på för en rad åtgärder i dess anda och inte minst tack vare kritiken kommit riktigt långt.

Och jag vänder mig alltså mot påståenden om att Öppenhetsmanifestet säger nej till signalspaning i de kontrollerade former som riksdagen har beslutat och kommer att besluta om. Manifestet betonar integriteten mycket starkt, men det tar inte ställning till hur avvägningen mellan integritet och säkerhet ska göras i signalspaningsfrågan.
Denna avvägning har vi i regering och riksdagsgrupp jobbat hårt med och landat i de beslut som tagits. Kritisera oss för att vi borde ha nått ändå längre, om ni tycker det, men jag anser att vi verkat och drivit på i öppenhetsmanifestets anda och inte emot det.

I nästa blogginlägg ska jag diskutera signalspaningsnämnden och mitt temporära uppdrag där, rätt eller fel!

Etiketter: centerpartiet, fra, signalspaning, integritet, öppenhet, bloggbävning, centeruppropet

LAS och A-kassa och ungdomsarbetslöshet

Sverige har ständigt haft en hög ungdomsarbetslöshet relativt andra EU-länder. I decennier. Trots vår svenska modell med lag om anställningsskydd, internationellt sett hög a-kassa om man kvalificerat sig in genom något års jobb och är med i facket eller alfakassan...(Eller tack vare, hemska tanke..)

Många centerbloggar skriver nu om intressanta debattartiklar i dessa frågor den senaste tiden. Utmärkt. Centerpartiet har vågat utmana och lägga relevanta förslag i dessa frågor, med verkligheten och ungdomars och arbetslösas och sysselsattas bästa för ögonen.

Det är uppenbart att den svenska arbetsmarknaden behöver reformeras en del, för att fungera bättre för både anställda och arbetsgivare och så att Sveriges konkurrenskraft i världen ökar. Vi har inte råd med stela system som låser in människor och konserverar istället för att utveckla och stimulera. Vi har inte råd med nedslitna människor som fastnat på en arbetsplats varifrån man borde gått vidare för länge sedan, vi har inte råd med ungdomar som slits ner genom svårigheterna att få sina första jobb. Och är det verkligen entydigt bäst att facket avgör "turordningen"..?

LAS behöver reformeras, och vi behöver t ex en allmän arbetslivsförsäkring som ersätter sjukförsäkring och A-kassa, som Stefan Tornberg skriver. Centerpartiet har vågat och behöver fortsätta att våga och driva på i regeringen! Det nya centerpartiet är i flera avseenden modigare och tuffare än en ny stor allianskollega.

Läs även andra bloggares åsikter om LAS, a-kassa, centerpartiet, ungdomsarbetslöshet, arbetslivsförsäkring, facket

Linköpings Stadsmission

Ett givande studisbesök igår på Linköpings Stadsmission och dess drivande och engagerade chef Lars Linebäck. Tillsammans med 4 goda allianskollegor från riksdagens östgötabänk.

37 olika kyrkoförsamlingar står bakom stadsmissionen som på kristen grund gör ett stort och viktigt arbete med att förebygga och hjälpa människor som har det svårt och i många fall är drogberoende. Starten i Linköping var 1972, i Stockholm på 1800-talet och flera stora kommuner har fått sin Stadsmission rätt nyligen, snart 7 stadsmissioner samarbetar i ett riksnätverk.

100 anställda och 70 volontärer, en verksamhet som växt kontinuerligt och som även klarat Linköpings sedan 15 år införda upphandlingssystem i konkurrens.

Vi hade en intressant diskussion om äldreboende där stadsmissionens offerter blir väsentligt dyrare än t ex Carema och Attendo, de privata företag som arbetar med stordriftsfördelar och som uppenbarligen utför sina uppdrag åt kommunen med effektivitet och konkurrenskraft. Kommunen beställer ju och skräddarsyr hur äldreboende ska drivas, och i Linköping börjar man nu att pröva att ha kostnaden given och låta konkurrensen bero av vem som får in mest kvalitet av den givna kostnaden.

En ytterligare valfrihetsreform vore naturligtvis att ha en Äldrepeng som medborgarna själva kan använda för den boendeform med assistens de vill ha, och där en del nog skulle välja stadsmissionen även om det blir lite dyrare.

Läs även andra bloggares åsikter om stadsmission, linköping, äldreboende, upphandling, konkurrens

Gas- och elnätverk i Europa, bra eller...

Det finns alltid saker att kommentera.., jag avstår här från Gaza och signalspaning för att istället diskutera energi mot bakgrund av Rysslands gaskransavstängning till Ukraina, och även till kontinenten som det visar sig.

Ukraina har vad jag förstått i alla år haft ett lågt pris på sin gas, först inom ramen för sovjetekonomin och sedan har det delvis fortsatt i den postsovjetiska period som Ryssland nu är inne i. Även om Rysslands både politiska och marknadsmässiga utveckling lämnar mycket övrigt att önska har det ändå gått starkt åt rätt håll jämfört med sovjetdiktaturen. Och även försäljningen av gas till grannländer börjar alltmer ske efter moderna marknadsmekanismer, dvs ett förhandlat pris där världsmarknadspriserna spelar en viktig roll.

Ryssland vill nu höja priset upp mot världsmarknadsprisnivåer, Ukraina vill behålla den långvariga lägre prisnivån, därtill påstås Ukraina häfta i skuld till Ryssland; ja dvs deras gasbolag häftar i skuld till Gazprom.

Min uppfattning är att Ukraina ska betala den gas man använder. Likaså är det inte självklart att Ukraina kan kräva billigare gas än vad andra länder betalar till Gazprom, och kan inte parterna enas om kommande priser löper Ukraina den nog största risken.

Men även Rysslands förtroende som stabil och bra gasleverantör kan riskeras. Borde mot bakgrund av konflikten EUs länder söka göra sig oberoende av rysk gas?

Ja. det är lätt att säga men mycket svårt att göra. Min grundläggande uppfattning är att handel mellan länder - även med gas, och nog även med dåliga demokratier.. - i grunden främjar både välstånd och tillväxt och fred. Motsatsen är värre, att stänga gränser och sluta handla. Om Ryssland har väldiga reserver av fossil gas, och Europa i övrigt törstar efter energi för att ersätta kol och kanske kärnkraft (...), då tjänar faktiskt alla parter och kanske även miljön på handeln. Och ju mer Ryssland integreras i handeln, ju större sannolikhet att man utvecklas till en allt pålitigare leverantör. Självklart ska EU som en person förhandla fram bra spelregler med Ryssland.

Allra bäst vore givetvis att EUs länder snabbt utvecklade förnybar energi och dito drivmedel i enorma volymer som ersätter kol, gas, olja och kärnkraft. Typ som miljöpartiet och möjligen hela oppositionen tror på.... Jag är glad att centerpartiet och alliansen driver en mer realistisk linje, det underlättar faktisk på sikt att behålla människors stöd och att kunna regera.

EU stöder TEN-nätverk över Europa, som binder samman vår världsdel genom t ex vägar, järnvägar, gas- och elnätverk. Jag är i grunden mycket positiv till detta.

Därför är det bra med en eller flera elkablar genom Östersjön till Lettland och/eller Litauen.

Men en ny gasledning då, om t ex ryska och kontinentala intressen bedömer detta angeläget och riktigt (nordstream)? Den måste självfallet klara en sträng miljöprövning. Gör den det har jag principiellt sett - enligt ovan - svårt att kategoriskt säga nej, särskilt som internationella konventioner gör detta möjligt.

Läs även andra bloggares åsikter om ryssland, kyla, ukraina, naturgas, gasledning, centerpartiet, gazprom, nordstream, förnybar energi, EU