Några rader om Centerpartiets idéprogramförslag

Centerpartiets idéprogramgrupp har nu presenterat sitt förslag.

Ordföranden i gruppen Per Ankersjö har främst lyft fram förslaget om att Sverige ska öppna sina gränser för totalt fri invandring, bara det kopplas till att det innan dess genomförs olika arbetsmarknadsreformer.

Jag har redan kommenterat detta i ett blogginlägg.

I dagens Aftonblad återges min uppfattning om förslaget som "naivt och extremt liberalt".

Det är synd att ett annars säkert i flera avseenden genomarbetat och spännande idéprogram nu marknadsförs på detta sätt.

Men är det inte bara en underbar vision som lyfts fram, om en värld utan gränser och utan krig. Jodå, den visionen bär jag verkligen med mig, men det kommer tyvärr att ta tid.

Per Ankersjö och även vår talesperson i migrationsfrågor Johan Hedin är dock tydliga med att Sverige ensidigt ska öppna sina gränser i dagens värld bara vi först genomför en del reformer för en flexiblare arbetsmarknad. Det är detta budskap som gjort att många i centerrörelsen reagerat så kraftigt.

Den fråga som man ställer sig tror jag kan formuleras ungefär så här:

Per, ser du verkligen ingen risk i att i dagens värld med enorma klyftor och med många tiotals miljoner människor på flykt och med lika många i arbetslöshet bara inom EU , öppna gränserna till ett av världens idag rikaste länder? Tror du att våra sociala trygghetssystem klarar detta, och tror du att Sverige med en kraftigt ökad invandring och flyktingmottagande kan uthålligt klara av att minska arbetslöshet och utanförskap? Ser du ingen gräns för hur många som Sverige kan få i arbete och integrera i ett läge när arbetslösheten ökar och konjunkturen viker?

Den liberala Frihetssmedjans Per Pettersson rescenserar med gillande en bok av de liberala idédebattörerna Fredrik Segerfeldt och Johan Norberg, Migrationens kraft. Låt mig citera honom på en viktig punkt: "Det enda som kan vara problematiskt för den bredare publiken, är författarnas tydlighet med att det generösa, generella välfärdssamhälle vi har idag kommer att vara svårt eller snarast omöjligt att upprätthålla med en fri rörlighet i världen."

Det finns en stor kraft i migration och öppna gränser, jag håller med. Och på lång sikt delar jag den visionen. Och visst ska Sverige ha en öppen och generös migrationspolitik i internationell tätposition.

Men att Sverige ensidigt skulle öppna sina gränser som dagens värld och verklighet tyvärr ser ut, det är faktiskt en naiv och extremt liberal inställning som skulle hota vår välfärd och våra trygghetssystem. Vilket alltså Segerfeldt/Norberg ärligt medger..

Men, säger Per Ankersjö, vi måste ju stå upp för alla människors lika rätt och värde. Och då följer logiskt att vi måste öppna gränserna, annars är vi inte trovärdiga mot våra grundvärderingar. Jag och de människor och centerpartister som nu ställer frågor står självfallet upp för dessa.

Här är mitt mycket bestämda råd till Per. Försvara inte ert mycket idealistiska förslag med att vi som kritiserar det inte står upp för människors lika rätt och värde.

Den insiktsfulle ledarskribenten Yngve Sunesson formulerar i Hallands Nyheter mycket av mina egna frågetecken kring förslaget. Ett samhället byggt på frihet och på att individer och familjer i stor utsträckning klarar sig själva samtidigt som staten kraftigt skärs ner kan gå ut över rättvisa och trygghet. Här behöver vår debatt inför stämman i mars bli intensiv, så att stämmans beslut landar i en rimlig avvägning.




 

Är fri invandring en ansvarsfull och realistisk politik?

Ordföranden i Centerpartiets idéprogramsgrupp, Per Ankersjö, uttalar sig idag i Aftonbladet.

Det centrala budskapet är detta:

"På tisdag presenteras förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet. En av de största förändringarna är att man nu vill öppna Sveriges gränser. Alla begränsande regler kring invandring slopas.

Förslaget ska ses som en fortsättning på det migrationspolitiska program som partiet presenterade förra året. Då gjordes beräkningar som visade på en framtid med 40 miljoner invånare i Sverige.

– Vi har varit på väg åt det här hållet länge. Det är en naturlig konsekvens för den som tror på människors lika rätt och värde, säger Per Ankersjö, till vardags borgarråd i Stockholm.".

Jag skrev nyligen en debattartikel i Svenska Dagbladet om migrationen.

Några centrala stycken i den:

"Visst är det långsiktiga målet för oss alla, skulle jag tro, en värld utan gränser och utan vapen och krig. Vi ska sträva i den riktningen, men vara mycket klara över att vägen dit är lång. Mänsklighetens historia kantas tyvärr av krig och terror ofta kopplade till gränser, och ett antal grymma inbördeskrig pågår just nu i olika länder."

"Riksdagen debatterade Sveriges migrationspolitik igår. Johan Hedin uttryckte bl a tydligt att Sverige behöver invandring för att klara problemet med en åldrande befolkning. "Vi kommer att behöva precis varenda en som är beredd att flytta till vårt avlägsna land om vi ska klara välfärden i framtiden". Det ligger mycket i detta, men jag är mer förhoppningsfull om att det inte kommer att vara så svårt att välkomna människor till ett av världens rikaste länder om arbetskraftsbrist står för dörren.
Samtidigt som jag delar samma grundsyn, en värld utan gränser, vapen och krig, samt även står för en fortsatt öppen och generös migrationspolitik, så är jag övertygad om att Sverige inte ensamt kan gå alltför långt före länderna i vår omvärld i sina regelverk. Skulle detta ske samtidigt som arbetslösheten ökar och utan att integrationen klaras långt bättre än idag, är risken istället uppenbar att den idag migrationsvänliga folkopinionen kan riskera att svänga och kanske resultera i en väsentligt mer restriktiv politik."

Jag är socialliberal och vill se en ansvarsfull och generös migrationspolitik.

Per Ankersjös uttalanden kan lätt uppfattas som naiva och extremt liberala.

Jag var en av få kritiska röster när Centerpartiet under Maud Olofssons ledning antog programmet "Nybyggarlandet Sverige" på partistämman i september förra året. Jag kommer även på kommande stämma att argumentera för en mer realistisk migrationspolitik än vad jag tycker att Per Ankersjö ger uttyck för.

Tillagt 12.30 den 16 dec: Migrationsminister Billström kommenterar C-förslaget i Aftonbladet. Och SvD skriver en artikel där även vår migrationspolitiske talesperson Johan Hedin uttalar sig.

Tillagt 22.00 den 16 dec. Östnytt frågar några östgötar. Och Lena Mellin, Aftonbladet, tolkar C-förslaget så positivt som möjligt, men tror ändå att förslaget är omöjligt.

IP-debatt om synfält och körkort med ministern!

Efter att i ett antal år ha drivit frågan om att Sverige är alltför strängt när man fråntar körkorten från rätt många som ser bra (!) men som har någon brist i sitt sidoseende (synfält), var det givande att äntligen diskutera frågan med infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd igår i kammaren.

Anmärkningsvärt i hennes svar - som ju säkert utformats i dialog med ansvarig myndighet, Transportstyrelsen - var följande två meningar:

"Det finns möjligheter att ansöka om undantag från synkraven. För närvarande saknas dock möjligheter att i Sverige pröva dessa personers körförmåga på annat sätt än genom konventionella syntester. "

Statsrådet, och säkert transportstyrelsen, konstaterar där det som jag tycker mycket anmärkningsvärda att om man inte klarar det omdiskuterade "maskintestet" så gives ingen nåd, inga undantag kan ges, ingen helhetsbedömning kan göras som visar att man faktiskt kör riktigt bra. Så var det tidigare i Sverige och så är det i "alla" andra länder skulle jag tro.

Motivet framskymtade i ministerns svar, "nollvisionen". Sverige ska inte ha några trafikolyckor med dödsfall alls, och då måste vi vara stränga på alla områden. Men det stämmer ju inte heller. Chefsläkare Lars Englund på transportstyrelsen resonerar faktiskt insiktsfullt i detta Aktuellt-reportage om att hela 10 procent av Sveriges bilister har synproblem i varierande grad.

Han och regeringen vill inte införa obligatoriska syntester utan överlåter till bilförarnas eget omdöme istället att avgöra om de ser för dåligt...

Jag stöder faktiskt den grundinställningen. En riktig nollvision skulle ju varken innebära någon trafik eller några körkort, förmodligen. Och därför är jag kritisk till att Transportstyrelsen just vad gäller när man ser bra men har någon brist i sitt sidoseenden /synfalt är så närmast rigida i sin inställning.

"Vi bestämmer vilken syntestmaskin man under enorm stress ska klara på ett visst sätt och gör man inte det ska körkortet dras in, då slipper läkare och trafikexperter att göra någon helhetsbedömning och då behandlas alla med synfält demokratiskt lika"...

Ursäkta att jag ironiserar lite, men precis så är ju inställningen. Så resonerar man vad jag förstår inte i andra länder, och här borde både Transportstyrelsen och departementet tänka till! Låt de med synfältsbrister som ser och kör bra få behålla sina körkort utifrån en sund helhetsbedömning, låt inte maskinerna vara det allena saliggörande i denna så viktiga frihetsfråga för en människa!

I detta resonemang valde statsrådet att förlita sig på Transportstyrelsen, men jag hoppas att mina frågor kommer att ringa lite i öronen borta på departementet så att man låter någon utreda Transportstyrelsens nu stenhårda praxis i förhållande till hur man resonerar i andra länder och tidigare även i Sverige!

Trafikministern var däremot mycket positiv till att körsimulatorer utvecklas där godkända "trafikprov" kan innebära att man får sitt körkort även om maskintestet ligger i gränslandet. Hon såg också positivt på möjligheten att erhålla fou-pengar till detta. Det är bra, men jag tycker att redan nu borde godkända test i de avancerade simulatorer vi faktiskt har få vägas in i en helhetsbedömning när brister i synfältet föreligger.

Jag hoppas att denna för många människor så viktiga frihetsfråga nu i alla fall rör sig i rätt riktning, och jag vill verkligen uppmana Transportstyrelsen och dess trafikmedicinska råd med chefsläkare Lars Englund i spetsen liksom infrastrukturdepartementet och statsrådet Catharina Elmsäter Svärd att liksom vad gäller andra synproblem vara lite mer flexibla i även när man ser bra men har någon brist i sitt synfält.

Visst ska man se tillräckligt bra för att köra bil, och jag är övertygad om att en helhetsbedömning - gärna med hjälp av praktiska körprov och prov i körsimulator - skulle ge en del människor möjlighet att behålla sina körkort istället för att som idag överlåta allt till en enda maskin där Transportstyrelsen både är lagstiftare (regeluppställare) och domare.

Här några länkar, en DN-artikel, en intervju med professor Kjell Ohlsson i Glaucomförbundets tidning, ett reportage från den dialog som Glaucom och Diabetsförbunden arrangerade och et artikel om Tony Svensson.

Värna det offentliga luftrummet!

Som ni vet så diskuterar jag olika frågor som intresserar mig och/eller dyker upp i samhällsdebatten. Några kan vara heta och kontroversiella, men behövs en sansad dialog är min grundinställning att den i sann liberal andra bör kunna föras. Så tycker dock inte alla liberaler, har jag fått erfara.

Sedan ansökan om tillstånd inkommit i Botkyrka (Fittja) och sannolikt snart i Göteborg för att kalla till bön i moskérna där, förs en liten diskussion om detta. Main stream-uppfattningen bland progressiva krafter är entydig, här finns inget behov av diskussion, självklart innebär religionsfrihet att är klockklang tillåten ska givetvis böneutrop genom högtalare vara det också.

Jag är inte lika säker, och har skrivit några blogginlägg och någon debattartikel i SvD och Dagen.

Jag var med i P1-programmet "Människor och tro" och diskuterade detta med den alltid lika progressiva Helle Klein.

Jag har nu skrivit en försiktig och mycket ärligt menad debattartikel i Kyrkans tidning.

Inledningen har dock fallit bort, sannolikt p g av utrymmesskäl, så jag lägger in den här på bloggen i alla fall:

"Frågan om moskéer ska kalla till bön genom utrop med högtalare över stora områden, som sker i de muslimska länderna, diskuteras.

 Storstadstidningar på både röd och liberal grund är positiva och ser inga problem. I P1s ”Människor och tro” så ställde sig prästen mm Helle Klein väldigt positiv till böneutrop med högtalare och sa bl a att ”Det är väl underbart att bli omsluten av andra människors bön”?

Den bön som prästen Helle då syftar på är ungefär detta böneutrop: ”Ingen gudomlighet är värd dyrkan utom Allah, och Muhammed är hans profet”. "

Nytt riksdagsmål för kommunal matupphandling?

Igår kväll debatterade riksdagen budgeten för landsbygd och jordbruk för 2013.

När debatten bröts 22.55 återstod endast två anmälda talare, jag var en.

Debatten fullföljs måndag kväll den 17 december.

För Dig som kommit in på min blogg lägger jag redan nu ut nedan vad jag då kommer att säga; bl a att riksdagen borde överväga ett nytt mål för den offentliga upphandlingen av mat. Idag är riksdagens mål endast angivit att sektorn ska sträva efter att 25 % ska vara ekologisk mat, varifrån i världen den än kommer. Hälften av denna ekomat är från andra länder, t ex kaffe och bananer men även i växande grad t ex nötkött.

Jag lyfter fram ett eventuellt nytt mål, att kommunerna och andra offentliga organ borde av riksdagen uppmanas och gärna även själva åta sig att ställa upp tydliga krav på ett gott djurskydd i nivå med den standard som gäller i Sverige. Egentligen borde målet vara att komma bort från all "olaglig mat", dvs 100 procent. Det kanske inte låter sig göra i ett inledningsskede men nog borde säg 80 procent av den mat som kommunerna upphandlar komma från jordbruk som verkar under goda miljö- och djurskyddsbetingelser! Idag är den procentsatsen nog bara runt 40 %.

Jag kritiserar också de f.d rödgrönas skattechock mot det svenska jordbruket som om den genomfördes skulle innebära att jordbrukets kostnader de närmaste åren skulle öka med över en miljard kronor. I ett läge där framförallt mjölk-, nöt- och grisköttsproduktionen har minskat kraftigt och där lönsamheten är mycket pressad skulle detta naturligtvis driva världens mest miljövänliga livsmedelsproduktion ur Sverige och istället skulle importen av mat från länder med sämre miljö- och djurskyddsregler öka till kanske 60-70 procent på lite sikt.

Mitt inlägg:

Det är viktiga frågor med bäring på global och svensk livsmedelsförsörjning och på miljö, kretslopp och biologisk mångfald som vi nu diskuterar i Sveriges riksdag. Frågorna har också stor betydelse för vårt öppna landskap och för Sveriges 4: största industribransch, livsmedelsindustrin.

Och diskussionen sker i ett allvarsamt läge. Samtidigt som FN och FAO slår larm om att världens matproduktionen behöver öka med 60-70 procent på några få decennier så har Sveriges matproduktion minskat med flera tiotals procent de senaste decennierna. Sverige är idag ett av Europas mest importberoende länder vad gäller mat, nära hälften av vad vi äter kommer nu från länder längre bort där miljö- och djurskyddet ligger efter det svenska och särskilt allvarligt är läget för den dominerande animaliproduktionen,  dvs för mjölk, nötkött och griskött.

Ändå har en hel del av diskussionen här idag från oppositionen handlat om än högre krav på det svenska jordbruket i olika avseenden, på fler regler och nya djurskyddsombudsmän av olika slag, än högre skatter på många hundra miljoner kronor, totaleffekten är faktiskt en hel miljard (1.000 miljoner kronor), vill de rödgröna lägga på jordbruket. Och man vill också att att Sveriges riksdag ska fastslå att jordbruket i allt högre grad ska bedrivas utan mineralgödsel genom s. k ”ekologisk produktion”. Jag har stor respekt för det ekologiska jordbruket som en viktig nisch och spjutspets, men för att mätta världen krävs det också modern teknik.

Oppositionens – de tidigare rödgrönas -  recept för att öka den svenska livsmedelsproduktionen – ökade kostnader och lägre avkastning - är tyvärr contraproduktivt, resultatet skulle bli att jordbruk och livsmedelsindustri fortsätter att minska och att maten från länder med sämre miljö- och djurskyddsregler skulle välla in i än högre grad än som redan sker.

Centerpartiet och landsbygdsminister Eskil Erlandssson driver på för att förbättra förutsättningarna för vårt jordbruk att konkurrera och många bra åtgärder genomförs och har genomförts, t ex stora kostnadsavlastningar för jordbruket genom borttagen mineralgödselskatt – världens enda – på 300 milj kr och genom att slakteriernas kontrollavgifter på  över 100 milj kr lyfts av liksom djurskyddsavgifter för lantbrukarna. Satsningen på Matlandet Sverige stöttar omfattande utvecklingsprojekt av olika slag och en djurvälfärdsersättning ska införas för grisar, förhoppningsvis också för mjölkkor framgent.

För att ge hela bilden ska jag vara rak och medge att på en viktig punkt lyckades inte Centerpartiet att förhindra en stor kostnadsökning för lantbruket. Den kraftiga höjning av mineralgödselskatten med 600 milj kr som dåvarande S-regeringen införde i samband med Sverige EU-inträde ska nu återinföras. Det är inte någon bra signal alls – tvärtom! - till t ex de hårt pressade mjölk- och nötköttsbönderna där många nu överväger fortsatt produktion eller ej,  och en del förhoppningsvis att investera, eller att lägga ner. Voteringen om detta där jag lojalt stödde min regerings gemensamma förslag var mycket smärtsam.

Dock har, som jag sa regeringen drivit igenom en lång rad positiva åtgärder för jordbruket, vilket är utmärkt. Det behövs ytterligare sådana,  här behövs dialog och diskussion och jag ska visa på tänkbara vägar att gå. Utmaningen för det svenska jordbruket, det mest moderna miljövänliga i världen, att vända utvecklingen och växa till och stå emot importkonkurrensen är så stor att gemensamma insatser är nödvändiga från alla det svenska jordbrukets vänner.

Socialdemokrater, vänster- och miljöpartister, ni är tyvärr alla inne på fel spår när ni föreslår kraftiga kostnadsökningar för jordbruket genom mineralgödselskatt, när slakteriernas kontrollavgifter ska återinföras och när ni lägger något av ett huvudfokus på att just den ”ekologiska produktionen” ska öka till hela 30 procent i olika avseenden, trots att Sverige redan ligger i världstäten här. Ekojordbruket är förvisso ett bra miljöalternativ men det är enligt min mening det världsledande moderna miljövänliga svenska jordbruket också. Ekoproduktionen är en viktig nisch och spjutspets men avkastningen är oftast betydligt lägre och kostnaden i handeln är 30-60 % högre.

En rödgrön politik skulle tyvärr kunna medföra att vårt jordbruk och vår livsmedelsindustri fortsätter att minska, och att importandelen av vad vi äter riskerar att öka till kanske 60-70 procent. Livsmedelsindustriarbetarna inser vad som skulle vänta och är starkt kritiska till delar av era förslag.

Vad behövs då istället för åtgärder i rätt riktning?!

Det är alldeles utmärkt att Landsbygdsministern och regeringen i budgetpropositionen påvisar den allvarliga utvecklingen i livsmedelsproduktionen och avser att utreda vilka hinder för tillväxt som kan tas bort och vilka möjligheter som kan öppnas för den. Som jag tidigare sagt vore det – tror jag – en fördel om utredningen kunde bedrivas i – eller kopplas ihop med – en parlamentarisk grupp på lämpligt sätt, vilket skulle understryka lägets allvar.  De förslag som både näringen och de rödgröna har om detta tycker jag är intressanta. Den svenska jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin med spinoffnäringar berör många hundratusen människor. Dessutom har denna sektor en avgörande betydelse för vår dagliga föda, för landsbygdens utveckling, för miljö- och kretslopp och biologisk mångfald, och för livsmedelssäkerhet vid kriser (militära och civila) och katastrofer.

Jag tror också att det är dags att se över riksdagens mål för jordbruket och livsmedelsproduktionen.  De nuvarande är i betydande grad inriktade på nischer av olika slag. Dessa är självfallet mycket viktiga och ska ges fortsatt betydande uppmärksamhet, men huvudinriktningen måste ändå vara hur livsmedelsproduktionen i sin helhet ska kunna vässas så att våra åker- och betesmarksresurser kan utnyttjas till gagn för miljö, livsmedelsförsörjning och för jobb och produktion. Läser man utskottets betänkande är det också anmärkningsvärt hur stor del som upptas av utvecklingen för olika viktiga nischer som ekoproduktion och småskalig livsmedelsförädling med mera, och hur liten del som diskuterar utvecklingen i jordbruket i sin helhet.

Riksdagens mål för upphandlingen av ekologisk mat, varifrån i världen den än kommer, hos kommuner, landsting och myndigheter är t ex mycket precisa. Däremot anges inga mål för att den offentliga sektorn ska kräva ett högt djurskydd vid sin upphandling, så att inte kommunerna som idag i dominerande grad köper in importerad mat som är olaglig att producera i Sverige.

Jag anser att riksdagen borde överväga också ett sådant mål, och jag rekommenderar alla att hålla mat från Sverige högt, och gärna även ekologisk svensk sådan. Däremot är jag kritisk till att välja ekokyckling och ekokött från andra länder och kontinenter före svensk salmonellafri kyckling och före kött från kor som betat svenska åkrar och hagar.

Jag uppfattar ändå att partierna här idag, att handel och industri, att konsument- och miljöorganisationer med flera alla är positiva till att Sverige, inom ramen för de regelverk som gäller i WTO och EU, ska göra vad som är möjligt för att visa på det svenska lantbrukets fördelar och lyfta fram dess värden. Så sker samordnat i många andra länder och jag är övertygad om att vi kan bli mycket bättre här i Sverige på detta. En sådan bred kraftsamling kunde åstadkommas t ex i samband med den utredning som landsbygdsministern initierat, och kanske kunde då t ex den offentliga sektorn åta sig att prioritera ett bra djurskydd vid sin upphandling mycket bättre än idag.

Att fortsätta det offensiva arbete för regelförenklingar som landsbygdsministern kraftfullt driver är också mycket viktigt, liksom att analysera konkurrenskraften för det svenska jordbruket i förhållande till länderna inom EU samt om det finns skatter som borde anpassas mer till praxis inom andra EU-länder.
Jag har några ytterligare idéer, men jag stannar här. Jag yrkar bifall till utskottets betänkande.




 

Danielssons tomtekupp spred glädje!

Mitt politiska liv har ibland fördystrats av orättvisa rubriker och negativa och felvinklade artiklar kring goda initiativ jag tagit som självfallet borde ha presenterats mer objektivt och rättvist av media..!

Puh! Vad skönt att få det sagt!

Men nu är allt förlåtet! Aftonbladets nyhetsblogg Politikerkollen gör ett objektivt reportage och en helt sannfärdig rubrik kring min nya blinkande tomteluva, som jag för att sprida glädje iklädde mig till och från dagens votering klockan 16.00.

Jag kan nu tåla fortsatt felvinklade artiklar och negativa analyser kring mina ständigt progressiva initiativ  i några år framåt.

Jag vet ju nu att allt jämnas ut i längden!

 

Retar mig på Aktuellt. Endast eko är miljövänlig mat..

Ja, kära läsare av min blogg, ni vet att jag brinner för det svenska jordbruket och för landsbygden, och har skrivit "oändligt" mycket om det.

18-sändningen i Aktuell hade nyheten att den ekologiska matförsäljningen inte längre ökar under ingressen "Folk har inte längre råd att köpa miljövänlig mat".

Jag skrev ett inlägg på Facebook och har hittills fåt 47 gillanden för det, vilket gläder mig. Jag lägger in inlägget här nedan, samt några kommentarer till som jag gjort på frågor.


Facebooksinlägg:
Retar mig på Aktuellt. "Folk har inte längre råd att köpa miljövänlig mat", dvs ekologiskt. Visst är eko miljövänligt men det är också den mat som det moderna miljövänliga jordbruket i Sverige producerar, och som står för 95 procent av produktionen. Köp alltså närproducerat från Sverige, och prioritera gärna ekologiskt. Men till skillnad från SNF tycker jag inte att man köpa thailändsk ekokyckling före svensk salmonellafri kyckling, och inte nötkött från andra kontinenter istället för kött från kor som betat svenska hagar.

FB-kommentarer från mig:

Man måste gratulera ekolantbruket, ändå. Först ta monopol på ett begrepp, ekologi, sedan få riksdagen att sätta upp höga ekomål, gratis rådgivning och rejäla miljöersättningar. Och sedan ha lyckats sätta agendan hos politiker och beslutsfattare och många konsumenter att det enda miljövänliga matalternativet är det "ekologiska", var än det är producerat. Eko är en viktig nisch (Carl!) men det är 30-60 procent dyrare och det vanliga svenska jordbruket är också ett riktigt bra miljöalternativ.

Carl. jag är som du vet mycket kritisk mot SNF som inte slåss för att åkrar och betesmarker ska användas för matproduktion i Sverige till gagn för kretslopp och biologisk mångfald, utan enbart inriktar sig på att det svenska "giftjordbruket" ska ersättas av ekologisk mat varifrån den än kommer. Och på min blogg finns mina förslag för att vända det svenska jordbrukets kräftgång vad gäller mjölk, kor och grisar!

Eko är ett radikalt miljöalternativ som säger blankt nej till varje kg mineralgödsel, varje kemiskt bekämpningsmedel och varje växtsort som förädlats med hjälp av genteknik. Skulle världen gå över helt till eko - som SNF och MP vill - skulle följderna bli dramatiska för världens livsmedelsförsörjning. Därför är eko en viktig nisch och spjutspets, men det blir fel- anser jag - när man som Aktuellt menar att den enda miljövänliga maten är eko, varifrån den än producerats.

(Här några andra blogginlägg med mitt recept för att få fart på svenskt jordbruk, SNF och MP borde vara med i den kampen, mitt budskap till Sveriges ekologiska lantbrukare, och en till maning till SNF och MP.)

Tillagt den 10 dec kl 10: Nu är det 175 (!) som "gillat" mitt inlägg på Facebook! Helst sanslöst mycket, aldrig varit med om ens i närheten! Vad roligt!

Svårt med sansad dialog om migrationen

Maud Olofssons sista partistämma som partiledare dominerades av satsningen på "Nybyggarlandet Sverige". Den fick ett massivt stöd på stämman.

En av de mycket få kritiska rösterna var jag, bl a i detta blogginlägg. (Har också behandlat dessa frågor i några andra blogginlägg). Jag menade att inriktningen var rätt men att man tog ut svängarna för mycket.

Nu ökar flyktingströmmen till Sverige samtidigt som konjunkturen viker och arbetslösheten ökar. Jag skrev för en vecka sedan en debattartikel på Brännpunkt där jag entydigt ställde mig bakom att Sverige ska fortsätta att vara ett föredöme i att välkomna människor på flykt.

Jag påvisade också att Sverige tar ett stort ansvar inom EU på flyktingområdet, och jag menade att Sverige i första hand självfallet ska verka för att övriga EU-länder anpassar sig till Sveriges regelverk, men kanske behöver också Sverige på någon punkt närma sig andra länders regler.

Två tunga centerpartister - Johan Hedin och Hans Dahlgren - replikerade och angav att lösningen är en bättre välfärdspolitik.  Man ansåg också att min hållning var "märklig och för oss främmande".

Jag är djupt sårad över detta, och slutreplikerar idag på Brännpunkt.

Visst är det långsiktiga målet för oss alla, skulle jag tro, en värld utan gränser och utan vapen och krig. Vi ska sträva i den riktningen, men vara mycket klara över att vägen dit är lång. Mänsklighetens historia kantas tyvärr av krig och terror ofta kopplade till gränser, och ett antal grymma inbördeskrig pågår just nu i olika länder.

"Extrema" liberaler missionerar för en fri invandring, möjligen redan idag. Idédebattören Fredrik Segerfeldt skriver så här i en färsk debattartikel, där nyckelmeningen är denna: "Det mest effektiva vapnet i kampen mot den globala fattigdomen är migration. Låt utsatta människor flytta till Sverige och leva på existensminimum – genomsnittsafrikanen skulle få det fem gånger bättre här, och samtidigt minska fattigdomen i hemlandet genom att skicka massor av pengar till nära och kära."

Segerfeldt ger också tillsammans med en annan känd idédebattör, Johan Norberg, ut en färsk bok på samma tema, "därför behöver vi öppna gränser".

Även moderata ungdomsförbundet driver på i samma riktning, liksom givetvis Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Johan Hedin, vars glöd och övertygelse jag har stor respekt för, ersätter nu Fredrick Federley i riksdagen under dennes föräldraledighet, och är mycket tydlig med sin grundsyn: "Tror du på fri invandring? - Ja. Vem som helst ska kunna komma hit, men man ska försörja sig själv och självklart följa lagen."

Riksdagen debatterade Sveriges migrationspolitik igår. Johan uttryckte bl a tydligt att Sverige behöver invandring för att klara problemet med en åldrande befolkning. "Vi kommer att behöva precis varenda en som är beredd att flytta till vårt avlägsna land om vi ska klara välfärden i framtiden".  Det ligger mycket i detta, men jag är mer förhoppningsfull om att det inte kommer att vara så svårt att välkomna människor till ett av världens rikaste länder om arbetskraftsbrist står för dörren.

Samtidigt som jag delar samma grundsyn, en värld utan gränser, vapen och krig, samt även står för en fortsatt öppen och generös migrationspolitik, så är jag övertygad om att Sverige inte ensamt kan gå alltför långt före länderna i vår omvärld i sina regelverk. Skulle detta ske samtidigt som arbetslösheten ökar och utan att integrationen klaras långt bättre än idag, är risken istället uppenbar att den idag migrationsvänliga folkopinionen kan riskera att svänga och kanske resultera i en väsentligt mer restriktiv politik.

För att förebygga en sådan utveckling är jag övertygad om att det behövs en sansad dialog om dessa viktiga frågor, inom ramen för en fortsatt generös politik. Detta kräver lite högre i tak i debatten, vilket även statssekreterare Jasenko Selimovic (hos Erik Ullenhag) anser. Därför skrev jag min Brännpunktsartikel, och reaktionen visar att takhöjden är begränsad.


Tillagt 8 dec 10.30: Ett annat exempel på ett regelverk som ändrats genom decennierna är kravet på försörjning vid anhöringinvandring eller ej, där Thomas Gur skriver klokt i SvD idag. Min poäng är alltså att det måste vara OK att diskutera hur regler ska vara utformade, utan att för den skull skruva upp tonläget i debatten något väldeliga. Vad som är rätt idag vad gäller försörjningskravet vet inte jag, men det är rimligt att föra en dialog kring detta, och där en faktor bland andra att beakta är hur praxis är i andra länder.

Tillagt 9 dec kl11.15: Förra "flyktingombudsmannen" Merith Wager har en intressant och kanske lite kontroversiell blogg, men där hon ger klara besked om varför hon driver den och utifrån vilka grunder. Hon kommenterar dialogen mellan mig och Johan Hedin i ett inlägg.

















 

För stränga synfältskrav för de som ser bra! Interpellation

Jag har sedan min första tid i riksdagen för 6-7 år sedan engagerat mig i deras situation, som ser bra men har vissa brister i sidoseendet (i sina synfält) och som ibland fråntas eller inte erhåller körkort p g av för stelbenta regelkrav på testresultat i olika "maskiner".

Jag har skrivit flera motioner och jag har diskuterat detta med Transportstyrelsens ansvariga och med Diabetes- och Glaucomförbunden, eftersom de som drabbas av dessa sjukdomar ibland kan berövas sina körkort på grund av synfältsbrister, ibland korrekt men ibland också, enligt min uppfattning, på grund av alltför stränga och fyrkantiga regelverk.

Jag har också haft kontakt med många människor som fråntagits sina körkort trots mångårig prickfri körning och ibland trots att man klarat testerna i vissa maskiner men inte andra, eller vissa gånger men inte alla.Och med ett antal som kämpar och har kämpat för sina körkort, men som sällan lyckas om man har kommit in i Transportstyrelsens "rullor".

Här några länkar till mediareportage om denna viktiga fråga, här från ett värdefullt dialogmöte arrangerat av svenska Diabetes- och Glaucomförbunden, här en pressrelease från Glaucomförbundet i Östergötland, här en DN-artikel kring dessa frågor, här i Aftonbladet om Thomas Hammarströms kamp, här i Expressen om Tony Svensson, här utvecklar chefsläkare Lars Englund på Transportstyrelsen Sveriges fastställda regelverk och ytterligare sin syn här, , här en artikel i Smålandsposten med bl a trafikforskaren professor Kjell Ohlsson, här en intervju med Kjell Ohlsson i Ögontrycket.

Jag har arbetat med denna fråga i sex år och inser att vad som gäller är transportstyrelsens medicinska råds och ögonläkares bedömning och alltmer exakta regelkrav vid olika synfältstester i olika "maskiner" där man bara får se framåt. Har man då vissa brister i detta oerhört stressande test så ryker körkortet. Nästan ingen möjlighet finns att genom uppkörning eller test i körsimulator och genom en samlad bedömning kunna erhålla eller återfå körkortet, trots att man ser bra och kört prickfritt mycket länge.

I andra länder tillämpas vanligen en mer samlad bedömning där inte synfältsmaskinen lyfts upp till den nästan enda avgörande faktorn.

I aktuell synkravsdebatt i Sverige försvarar transportstyrelsen att människor med successivt sämre syn och åldersbetingade förändringar i t ex synfältet ändå kan anförtros avgöra om man kan fortsätta att köra eller ej. Jag stöder den uppfattningen. Detta motiverar också en lite större flexibilitet i behandlingen av en människa som ser bra men har vissa brister i sitt synfält, anser jag.

Genom att kraven har skärpts på läkares anmälningsplikt kommer allt fler människor att nu få genomgå tester i olika synfältsmaskiner och fråntas sina körkort så snart man inte klarar de exakt uppställda villkoren.

Mot denna bakgrund lyfter jag nu denna viktiga fråga till debatt i Sveriges riksdag genom denna interpellation till Trafikminister Catharina Elmsäter-Svärd.

Jag hoppas få till stånd en utredning kring detta, samt att mer forskningsmedel satsas på att utveckla körsimulatorer.

Några regelverk för migrationen behöver diskuteras

Jag skriver idag en debattartikel på SvD Brännpunkt om vikten av en fortsatt öppen och generös migrationspolitik, där huvudfokus ska vara att förbättra integrationen och få människor i arbete.

Men där det också behöver vara lite högre tak i debatten där relevanta frågor som medborgare funderar över måste kunna diskuteras av de etablerade partierna och rätas ut eller föranleda justeringar av gällande regelverk på någon punkt vid behov. Jag är där av samma uppfattning som Erik Ullenhags statssekreterare Jasenko Selimovic och har berört dessa frågor också i detta blogginlägg och detta.

Jag tar upp två sådana exempel, dels att åldersbedömningen av ensamkommande flyktingbarn kan behöva anpassas till praxis i andra länder (se min DN debattartikel från i våras, och detta), dels att det är relevant att diskutera hur stor andel av flyktingströmmen till EU som Sverige uthålligt kan ta emot, integrera och få i arbete. Det kan vara fler än idag men kanske också färre, beroende på hur våra regelverk utformas i förhållande till regelverken i våra grannländer och andra EU-länder.

Jag är mycket medveten om att det finns två uppfattningar om vilken strategi som är bäst för att slå vakt om en fortsatt generös migrationspolitik. Den helt dominerande förespråkar att lägga all kraft på att få integrationen att fungera och att människor kommer i arbete, och att inte diskutera t ex de två frågor jag tar upp.

Enstaka röster i debatten menar liksom jag att om inte de frågor som människor ställer kan diskuteras och besvaras och rätas ut, så riskerar på sikt extrema krafter att gynnas och t o m kan det finnas en risk att opinionen i dessa frågor kan börja svänga. För att förhindra detta har jag skrivit min artikel, jag är medveten om att jag kommer att få kritik för den och jag inbjuder er med kritik och synpunkter att kommentera på min blogg, jag ska lyssna och diskutera.


Tillagt den 4 dec:
Två tunga centerpartister replikerar snabbt idag på min debattartikel. Ok att de flesta har analysen att migrationsfrågan endast handlar om bättre integration och fler i arbete. Men naturligtvis sårar det mig djupt att två kamrater i en replik på Brännpunkt anser min artikel för "märklig och för oss främmande hållning".





 

Brännpunkt: Olaglig skolmat slår ut svensk produktion

Jag har, som oss alla, några olika roller här i livet. Vi är ju alla människor, jag är också lantbrukare och riksdagsledamot.

Jag är också ordförande i Östergötlands Hushållningssällskap, en 200-åring anrik organisation med samhällets och medlemmarnas uppdrag att utveckla landsbygden och de gröna näringarna på olika sätt, främst genom kunskapsförmedling och rådgivning.

Hushållningssällskapet i länet finns på Vreta Kluster utanför Linköping, där ett antal mycket kunniga rådgivare bedriver en utmärkt rådgiving på bl a jordbruksområdet men också vad gäller mat och hälsa.

Tillsammans med Christina Enudd Nordström - som fört pennan - skriver jag idag en debattartikel på SvD Brännpunkt med den träffande rubriken enligt ovan. Den ligger väl i linje med det jag driver som politiker.

Upp till bevis, Sveriges kommuner, landsting, regioner och myndigheter! Vid Er upphandling av mat så gör ert yttersta för att ställa miljö- och kvalitetskrav i nivå med vad som åläggs livsmedelsproduktionen i vårt land. Det räcker alls inte att kräva 10-20 % ekologiskt (varav hälften är import) och sedan handla resten från andra länder. Då sviker Ni ert uppdrag, anser jag.

All mat ska vara producerad med höga miljö- och djurskyddsstandards, det måste vara Ert riktmål. Lägg den givna grunden och fortsätt sedan gärna med de ekomål ni vill ange. Då tar Ni ert ansvar för en upphandlingsprincip i harmoni med det miljö- och djurskyddsansvar som stat och myndigheter kräver av alla livsmedelsproducenter i Sverige! 

Skolan, advent och kyrkan

Skolverket har åter gått ut med råd och anvisningar till skolor och rektorer om vad som gäller för avslutningar i en kyrka, i adventstider, kanske för Luciafirande osv...

Jag har medundertecknat en tänkvärd - som jag tycker - debattartikel i DN tillsammans med 4 andra människor, som alla har ett politiskt samhällsintresse!

Sveriges EU-avgift, och EUs budget

Jag är ledamot av EU-nämnden under Fredrik Federleys föräldraledighet. Johan Hedin drar ett rejält lass och Johan Linander och Per Åsling m fl rycker också in. Roger Björkbacka är utmärkt politiskt sakkunnig och i statsrådsberedningen finns vass kompetens genom Ulrika Wienecke m fl.

Unde hösten har kommande flerårsbudget för EU 2014-2020 diskuterats en hel del. EU-minister Birgitta Ohlsson har stått på barrikaderna - med fullt stöd i hela EU-nämnden - för att EUs budget ska minska rejält, för att jordbruks- och miljöersättningarna ska minska, för att forskningssatsningar mm ska öka. Samtidigt har Sverige kämpat för att behålla den rabatt på 4,7 mdr kr som man lyckades förhandla sig till när nuvarande långtidsbudget antogs ca 2005.

Centerpartiet står bakom Sveriges inriktning, och driver på för att Sveriges nettokostnad ska vara rimlig genom tillräckligt stora återflöden och rabatt. Samtidigt innebär ju förhandlingar alltid en viss taktik. Finland lägger sig inte så mycket i var nivån på budgeten hamnar, man skaffar sig vänner och inriktar sig mycket på att maximera återflödena till Finland.

Sverige, och framförallt EU-ministern, driver en glasklar linje. Vi lierar oss med andra rika länder (främst Storbrittannien och Holland) som är nettobetalare till EU-budgeten och kräver nedskärningar samt att jordbruksersättningarna ska kapas rejält.

EU-länder som led under världskrigen vill ha en stabil jordbruksbudget. Rika Sverige, ej i krig på 200 år, kräver en rejäl minskning. Vi vet som vanligt bäst, självklart, de andra har fel.

Som lantbrukare och väl medveten om vikten av en inhemsk matproduktion i ofärdstider eller när brist uppstår på världsmarknaden kan jag ha förståelse för hur kontinentens länder resonerar. I en tid med hög arbetslöshet och många varsel kan det också vara oklokt att riskera minskad produktion och sysselsättning i EU-ländernas jordbruk.

Sverige överflyglar nästan Storbrittannien i att leda nedskärningskraven. Den stora majoritet av EU-länder som verkligen vill värna en lite större budget och rätt oförändrade jordbruksersättningar blir mycket irriterade, vilket inte gagnar vare sig Sveriges rabatt eller återflöden. I det senaste förslaget till "box" föreslås Sveriges EU-avgift öka från 31 till ca 36 mdr kronor, och den svenska rabatten minska från 4,7 mdr till under en miljard kr netto. Samtidigt föreslås Storbrittannien få behålla sin rabatt och Tyskland och Hollands rabatter föreslås öka relativt budet i förra "boxen".

Att Sveriges EU-avgift kan öka beroende på att avgifterna relateras till BNP/BNI och att Sveriges BNP/BNI har ökat rejält sedan 2004, det får vi nog acceptera. Men att vi behandlas så illa som nu föreslås vad gäller vår rabatt, det är helt oacceptabelt och måste förändras. Koppling kan/bör också ske till att våra återflöden till landsbygdsutveckling, glesbygd och miljö höjs.

Vad EUs ordförande Herman Van Rompuy vill åstadkomma med sitt skambud till Sverige är sannolikt att Sverige ska tona ner sin envetna kamp för lägre EU-budget och jordbruksstöd. Statsministern har också någon gång uttalat att nu gäller det att slåss för den svenska rabatten och mindre för det som så upprör många andra länder, även om han sedan backat lite från uttalandet. Från EU-ministern har nog inga back-signaler hörts.

Sveriges uppfattningar om EUs budget är mycket väl kända i Bryssel. I det läge som är tror jag att det vore klokt att Sverige lägger hög prioritet på att få behålla sin rabatt i nivå med vad andra rabattländer erhåller.

Sverige vill gärna vara med i EUs kärna. Samtidigt har vi svårt att respektera inställningen hos den majoritet av länder som vill behålla en högre EU- och jordbruksbudget. Detta stärker inte vår position inom EU i olika avseenden, och paradoxalt nog är vår närmaste bundsförvant det starkt EU-kritiska Storbrittannien.

Socialdemokraterna börjar nu kritisera regeringens förhandlingsskicklighet (innan vi vet slutresultatet), samtidigt som man varit de kanske mest pådrivande i att slå fast Sveriges radikala och kategoriska positioner. Värt att notera är också att socialdemokraterna i Europaparlamentet har en mycket större förståelse för att behålla en högre EUbudget.





 

I P1 Människor och tro med Helle Klein

Frågan om moskéer ska kalla till bön genom  utrop med högtalare över stora områden, som sker i de muslimska länderna. togs upp till debatt av P1-programmet "Människor och tro" igår. Det sänds igen kl 17.00 idag 17 nov. I ett inslag så diskuterar jag detta med Helle Klein (S), präst och f.d. chefredaktör på Aftonbladet.

Jag redovisade mina principfrågor enligt min debattartikel på SvD.se, medan Helle Klein inte såg några som helst problem utan menade att "Det är väl underbart att bli omsluten av andra människors bön".
Den bön som prästen Helle då syftar på är ungefär detta böneutrop: ”Ingen gudomlighet är värd dyrkan utom Allah, och Muhammed är hans profet”.

Jag underströk också min värdegrund. Jag är medlem i svenska kyrkan och har varit aktiv i kyrkorådet hemma i Bankekind. Jag har en djup respekt för de 3 stora världsreligionerna med rötterna i Mellersta Östern, som alla tror på en enda Gud, möjligen kanske samme Gud givet att Gud finnes. Jag hoppas att de tre religionerna kan närma sig varandra i respekt för det som förenar, det är fruktansvärt när mänskor strider mot varandra med religiösa utgångspunkter vare sig det är mellan religioner eller inom religioner.

 

Jag vill se en öppen och generös invandrings- och flyktingpolitik, och jag är naturligtvis helt och fullt för demokrati och religionsfrihet.

Men! Innebär religionsfrihet med nödvändighet också en rätt att genom högtalare föra ut religiösa budskap och möteskallelser över stora bostadsområden och allmänna platser – ”det offentliga luftrummet”. Förr i tiden fanns inte post, e-post, telefon, tidningar och internet, då betydde säkert t ex böneutrop mycket för att fastställa tiden och påkalla bön. Idag kallar man mycket lätt till möte på en rad effektivare sätt än genom klockringning och böneutrop.

 

Både klockringning och böneutrop härtammar från medeltiden och längre tillbaka då kristendom resp islam var statsreligioner och när ett sätt att manifestera detta var genom att alla skulle gå i kyrkan eller be till Allah (Gud). Då manifesterades statsreligionen bl a genom klockklang och böneutrop.

 

Idag har Sverige ingen statskyrka medan många muslimska länder fortfarande kräver av sina medborgare att de ska vara muslimer och t o m låter lagstiftningen styras av påbuden från Muhammed i Koranen för 1300 år sedan.

 

Min mening är att behovet av att i ett sekulariserat samhälle mana till gudstjänst och bön genom klockklang och högtalarutrop inte längre är givet.

 

Men det handlar ju bara om några minuter i veckan i Fittja, och det finns inga människor i området. Visst, men jag resonerar principiellt. Om utrop manar alla till bön i Fittja några minuter i veckan, så kommer det ju vartefter att handla om fler platser, och fler gånger i veckan.

Innebär religionsfrihet bara en rätt till religiösa budskap för olika religioner? Kan det inte också ligga en rätt till en frihet från påträngande sådana budskap i det offentliga luftrummet? Vad betyder den personliga integriteten?

Det är mycket billigt att sätta upp en högtalare och föra ut budskap över stora områden. Ska denna rätt till marknadsföring gälla exklusivt för religiösa budskap, eller ska den i så fall också gälla för ideella, politiska och kommersiella budskap? Jag menar att den i så fall måste gälla för olika sorters budskap.

Idag hör vi kyrkklockor och glassbilar. Ska vi imorgon höra böneutrop och propaganda för olika partier och andra rörelser och företag? Det är möjligt, men jag har en restriktiv inställning till en sådan utveckling.

Jag är decentralist och vill att besluten ska tas så lokalt som möjligt. Och kanske landar även jag i att det här bara är en lokal miljö- och buller fråga som miljönämnden beslutar om med enkel majoritet. Vill 51 eller 65 procent att det offentliga luftrummet ska öppnas för frekventa budskap, av kanske propagandistisk karaktär, så ska det bli så, även om en stor minoritet är emot. Men kan det finnas en risk att sådana beslut splittrar mer än de förenar?

Jag är benägen att se kyrkklockors klang som en historisk och kulturell tradition etablerad under många år och som ett undantag från en regel att vi ska vara väldigt försiktiga med att släppa loss högtalarbudskap i det offentliga luftrummet. Skulle likabehandlingen av olika religiösa och andra budskap nödvändiggöra att dessa också ska ljuda över lika stora områden som kyrkklockorna är jag mera inne på att i så fall begränsa klockklangen än att släppa fram fler nya budskap av olika karaktär. Jag skulle faktiskt tro att även de flesta muslimer skulle ha förståelse för ett sådant undantag, men visst, jag kan ha fel.

Så funderar jag, och ställer principiella frågor. Jag tror en del andra gör det också. Det är väl bra att ha en dialog så får vi se var den landar. Det är trist, tycker jag, med inställningen att frågan är självklar och inget som behöver eller ska diskuteras. Så enkel är den faktiskt inte.

 

 

Är Sverige medlem i Nato?

Min f.d. kollega i försvarsutskottet Rolf K Nilsson (M) sågar den svenska alliansfriheten och vår solidaritetsförklaring, eftersom Sverige ju ändå inte omfattas av Natos paragraf 5, att medlemsländerna ska komma till varandras undsättning vid behov.

Rolf K vill se en kampanj för svenskt medlemskap i Nato, eftersom de två stora partierna är emot medlemskap eller förhåller sig passivt.

Jag har inga synpunkter på det, det Centerpartiet och jag vill se är ju en analys av Sveriges militära samarbeten, inklusive det med Nato, och hur de bör utvecklas eller ej, mot bakgrund av de väldiga förändringar som skett i omvärlden och i teknisk utveckling de senaste decennierna. Och jag välkomnar en livligare debatt bland medborgarna om försvarsfrågor, bl a om våra militära samarbeten i Norden, i EU och med Nato.

Orsaken till Rolf K:s "kampanj" 'är ett uttalande från Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen i en SvT-intervju.

Nyckelavsnittet i Hubinettes intervju är detta:

"Spelar det verkligen någon roll huruvida vi blir medlemmar, eller inte?

– Det är upp till Sverige att bestämma. Men ett land kan aldrig vara helt neutralt, man lutar sig alltid åt något håll. Jag tror Nato-motståndet i Sverige har historiska orsaker.

Skulle Nato rädda Sverige om vi blev anfallna av främmande makt?

– En hypotetisk fråga, men nej, det kan Sverige inte räkna med. Vi skyddar våra medlemsländer."

Detta svar tolkar Rolf K som att Sveriges militära alliansfrihet och vår solidaritetsförklaring inte fungerar, vi omfattas ändå inte av Natos paragraf 5.

Jag kan omöjligen se det som en nyhet, utan endast som ett korrekt konstaterande av fakta. Möjligen har den gode Natochefen valt att spetsa till sitt svar lite för att få Sverige att tänka efter.

"Sverige är mer än väl kvalificerade för att bli medlemmar", säger Fogh Rasmussen också.

Sverige är militärt alliansfritt och omfattas därför naturligtvis inte av Natos trygghetsgarantier. Däremot är Sverige en västlig demokrati omgiven av andra demokratier som vi nära samarbetar med i Natos partnerskap för fred, i internationella fredsinsatser och som vi ensidigt ( medges!) utsträckt vår egen solidaritet till vad gäller Norge och Island.

Skulle det värsta hända och en militär konflikt uppstå i vår region kommer Sverige med all sannolikhet att bli indraget. I ett sådant läge är det Sveriges förhoppning att lika väl som vi kommer andra till undsättning om de skulle drabbas - t ex EUs länder, Norge eller Island - ska vi få motsvarande stöd om vi drabbas.

EU har solidaritetsparagrafer av paragraf  5 karaktär, och snart 22 av EUs snart 28 medlemsländer är också medlemmar i Nato, så sannolikheten att EUs länder - och Nato - i en stor militär konflikt i vår region skulle komma Sverige till undsättning, är stor. För detta talar också det faktum att Sverige har ett mycket strategiskt läge och därför har en stor betydelse som partner i en konflikt.

Det hypotetiska alternativet att t ex Ryssland skulle komma till vår undsättning om något eller några andra länder skulle hota Sverige har av någon anledning aldrig varit uppe till debatt.

Tyvärr blockerar de två stora partierna att Sveriges strategiska läge och våra militära samarbeten analyseras mot bagrund av allt vad som hänt sedan andra världskrigets slut, vilket jag beklagar. Jag har också uttalat att skillnaden mellan att vara den mest aktiva medlemmen i Natos partnerskap för fred eller att vara medlem inte längre är så dramatisk.

Jag har skrivit en debattartikel om detta på SvD Brännpunkt, och en till där med Centerpartiets utrikespolitiska talesperson Kerstin Lundgren



 

Behövs försvarsberedningen?

Min f.d kollega i försvarsutskottet Rolf K. Nilsson (M) har aldrig gillat försvarsberedningen, och ondgör sig ånyo över dess existens i ett blogginlägg. Han vill istället se en stående expertgrupp och behandling via regering och riksdag i vanlig ordning.

Johan Victorin på krigsakademins blogg Försvar och Säkerhet resonerar kring försvarsberedningen utifrån en positiv ingång. Även Wilhelm Agrell och Annika Nordgren Christensen skriver om beredningen i Officerstidningen.

Både Rolf K. Nilsson och jag är väl "jäviga" i frågan, han som dåvarande ledamot i försvarsutskottet men inte i beredningen och jag som ledamot i båda.

Med Rolfs resonemang torde väl de flesta statliga utredningar kunna underkännas av samma skäl, de omfattar inte hela riksdagsutskott utan består ofta av personer från varje politiskt riksdagsparti.

Tyvärr kan inte "alla" vara med i statliga kommittéer och beredningar. Ändå har nu försvarsberedningen växt, från 7 ledamöter 2007 och 2008 till 12 ledamöter 2012. Ökningen beror på att de två stora partierna på senare tid fått med 2 extra ledamöter vardera i utredningar och beredning utöver den ledamot som varje parti har. Det kanske är bra men det kanske inte underlättar effektiviteten och dialogen om man blir alltför många (det finns ju också sekreteriat (3 st) och representanter för departement och myndigheter (7 st). Och vad är bäst, en för varje parti oavsett storlek eller också viss proportionell tillsättning?

Däremot är det klart positivt att de två stora partierna tillfört tung utrikespolitisk kompetens i beredningen genom ordf. och v.ordf i utrikesutskottet.

Jag gillar alltså att riksdagens partier tillsammans med regeringen gör en gemensam omvärldsanalys och sedan också söker landa denna i konsekvenser för försvarets utformning. Frågan om vårt försvar och säkerhet är så central att det har ett stort värde att ha gemensamma referensramar och att försöka hitta en så bred samsyn som möjligt, både i analys och i försvarets utformning och storlek.

Därför tillsattes efter andra världskriget regelbundet försvarskommittéer inför de femåriga försvarsbesluten, bestående av en från varje parti skulle jag tro. Från 1990-talet förändrades detta så att försvarsberedningen tillsattes istället.

Rolf K. Nilssons modell med expertgrupper som gör bedömningar och lägger förslag som sedan direkt går till riksdagen tycker jag är sämre än att de folkvalda själva deltar i utredningar och beredningar i särskilt viktiga frågor. Däremot ska ju alltid myndigheters och experters analyser och förslag tillföras beredningsarbetet inför riksdagsbeslut, från t ex Försvaret, MUST och FOI.

Att tillsättandet av kommittéer och beredningar innebär att t ex försvarsutskottet i sin helhet inte är med är ett faktum, och jag kan förstå kritiken. Men, som sagt, försvarsutskottet är 17 ledamöter och många suppleanter, och när frågor behöver analyseras och processas behöver det ibland ske i mindre grupper. Självfallet är det viktigt att arbetet bedrivs så transparent som möjligt och att resultatet presenteras så att alla har samma referensramar inför den fortsatta behandlingen.


 

Sveriges försvarskostnader i underkant

Jag har sedan ca 2008 återkommande pekat på att Sveriges försvarskostnader i procent av BNP har sjunkit från 2,5 procent på 1980-talet till under 1,2 procent, några länkar som visar det här och här och här och här och här.

Det kändes som en bekräftelse när SvD toppade hela första sidan med en jämförelse mellan länders försvarskostnader i procent av BNP som ett stapeldiagram (hittar ej länk till just detta, men ändå något närliggande i SvD i somras).

Jag har också pekat på att Sverige på 1980-talet låg högst av de nordiska länderna men att vi nu ligger i botten, vad gäller försvarskostnader i procent av BNP.

En del motdebattörer har menat att måttet är inexakt och knappeligen bör användas. Jg menar alltjämt att det är ett internationellt vedertaget sätt att jämföra länders försvarsansträngningar, och relevant att använda.

FOI har nu kommit med en purfärsk intressant rapport som jämför just försvarskostnader i procent av BNP, och som bekräftar den bild jag sedan länge har givit!

Tillagt 22.40: Jag glömde ju att säga mitt eviga mantra, FOI-rapporten underbygger ju verkligen den andra punkten jag alltid för fram, Sverige behöver analysera sina militära samarbeten och hur de bör utvecklas, eller ej.
I försvarsberedningen kommer jag att driva på för att analyser ska göras över hur samarbetet i Norden kan utvecklas, givet läget idag men även i ett tänkt läge med hela Norden alliansfritt respektive med i Nato.





 

Invektiv från Naturskyddsföreningens ordförande

Jag har i inlägg här på bloggen och i debattartiklar kritiserat och även säkert provocerat SNF och MP för - som jag menar - deras hyckleri ifråga om det svenska jordbruket. Istället för att stå sida vid sida med Centerpartiet och stärka det svenska jordbruket i sin helhet mot lågprisimporten från länder med sämre miljö- och djurskyddshänsyn, så kallar man föraktfullt det dominerande miljövänliga svenska jordbruket för "giftjordbruket" (Mikael Karlsson) och lurar människor att tro att Sveriges och världens jordbruk kan mätta världen utan t ex mineralgödsel. Man förespråkar i praktiken import av ekokyckling från Thailand och ekokött från t ex Brasilien, Danmark och Österrike m fl länder istället för att sluta kretsloppen och stärka den biologiska mångfalden i Sverige genom att ge det världsledande svenska jordbruket bättre förutsättningar.

Ordföranden i Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) har i twitterbudskap till sina 1.000-tals följare raljerat på det mest extrema sätt mot mig och mot Centerpartiet.

Han har också på ett närmast statsmannalikt sätt (NOT) fördömt mig och Centerpartiet i följande debattinlägg i lantbrukstidningen ATL den 16 oktober.:

" Riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C) har i en rad artiklar i dagspress redovisat Centerpartiets syn på olika jordbruksfrågor. Han slår ett slag för ett svenskt jordbruk med miljögifter, läckande handelsgödsel och genmodifierade organismer, samtidigt som han varnar för import av ekologiska produkter från bönder i utvecklingsländer.

Jag kan bara beklaga att Centerpartiet på detta sätt numera tror att landsbygden kan räddas med intensifiering och protektionism, som om det skulle stärka svenska bönder på marknaden eller hjälpa människor som lever i fattigdom. Omsvängningen går dock hand i hand med att Centerpartiet på senare tid förordar kalhyggen, tillåter förgiftad fisk till barnfamiljer, fördyrar naturvården, privatiserar allmänhetens stränder, driver fram storskalig jakt på utrotningshotade djur och sänker miljöbudgeten i sin helhet.

Danielsson kan känna sig fullständigt trygg i att Naturskyddsföreningen kommer att fortsätta debatten med Centerpartiet om detta.

Mikael Karlsson
Ordförande Naturskyddsföreningen"

 

Jag replikerar i ATL den 2 november:

"

"SNFs varumärke solkas

Jag har kritiserat Naturskyddsföreningen för att inte stå upp för det svenska miljövänliga jordbruket i sin helhet, när det sedan lång tid förlorat mark och importmaten väller in. Jag vill se SNF på barrikaderna tillsammans med Centerpartiet för att vända denna negativa utveckling.

Tyvärr har SNFs ordförande istället föraktfullt raljerat över det svenska ”giftjordbruket”, trots att det jordbruk som står för ca 95 procent av livsmedelsproduktionen i vårt land är världsledande på miljö och djurskydd genom våra stränga lagar, vårt kalla klimat och goda etik.

I sitt debattinlägg i ATL slår Mikael Karlsson nya rekord i osaklighet mot Centerpartiet, som tyvärr ytterligare kommer att stöta bort moderna miljövänner från föreningen, vilket jag starkt beklagar. Centerpartiet driver miljöfrågorna kraftfullt vilket för livsmedelsproduktionen innebär dels att stötta den viktiga nisch och spjutspets som ekojordbruket är, men också att ge det dominerande miljövänliga jordbruket bättre förutsättningar att konkurrera med den växande matimporten från länder med lägre miljö- och djurskyddskrav än i Sverige. Tyvärr bryr sig inte SNF om detta.

Jag begriper inte hur det kan vara bättre för kretslopp och biologisk mångfald i Sverige att importera nötkött från Brasilien och Österrike, samt kyckling från Thailand, vilket t ex Göteborgs kommun nu gör med SNFs goda minne. Och jag förstår inte hur Mikael Karlsson vill ersätta svensk mat med ekoimport från Afrika där ju maten inte räcker till.

Jag hoppas att Naturskyddsföreningen nyktrar till så att jag och många moderna miljövänner med mig åter kan känna oss välkomnade som medlemmar!

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot (C)"

Jag menar verkligen den sista meningen. Jag begriper inte hur den anrika Naturskyddsföreningen utvecklats i så radikal riktning att moderna miljövänner allt oftare känner sig utestängda och inte välkomnade som medlemmar. Tror SNFs ordförande verkligen att han rekryterar nya medlemmar genom att utmåla över 90 procent av de svenska bönderna som miljömarodörer, och genom att förespråka import av mat från andra kontinenter  istället för att stötta det miljövänliga jordbruket i Sverige som ligger i täten tack vare de stränga regelverken, vårt kalla klimat och goda etik.

Jag vill rikta en vädjan till SNF att nyansera sitt språkbruk och bredda sitt arbete så att fler vänner av natur och miljö åter kan överväga att ansluta sig, inklusive mig!

Låt mig slutligen kort bemöta Mikael Karlssons sanslösa påståenden och invektiv:

* "Det svenska giftjordbruket". Allt jordbruk innebär plöjning och bekämpning av ogräs, skadeinsekter och svampsjukdomar på olika sätt. Självklart ska kemiska bekämpningsmedel utvecklas så att de blir allt skonsammare och självklart är det bra om andra metoder successivt kan ersätta dem. Det svenska jordbruket ligger väl framme i det arbetet.

* Jag accepterar handel med livsmedel, självklart. Och jag har aldrig diskuterat förbud mot import av ekomat från "fattiga kvinnor i Afrika", som Mikael Karlsson påstår. Däremot har jag starkt kritiserat SNFs och MPs påståenden att Afrikas (och världens) jordbruk kan mätta världen utan att någon mineralgödsel, några kemiska bekämpningsmedel eller några växtsorter som förädlats med hjälp av genteknik används. Jordbruket i Afrika producerar nästan lika lite per hektar idag som för 50 år sedan, och Afrikas magra jordar behöver oftast tillförsel av mineralgödsel för att kunna flerdubbla sin avkastning. Jag är självklart positiv till att växtnäringstillförsel med mineralgödsel sker så resurseffektivt som möjligt, liksom att odlingen sker med resurseffektiva odlingsmetoder vad gäller växtföljder, baljväxter och bekämpning av ogräs, skadeinsekter och svampsjukdomar. Men därifrån till att säga blankt nej till varje kg mineralgödsel, till alla kemiska bekämpningsmedel och till varje växtsort som förädlats med hjälp av genteknik är vägen lång. Det gör SNF och MP och det gör deras linje så verklighetsfrånvänd och extremt radikal. Ett blankt nej till modern teknik i jordbruket enligt ovan skulle öka världssvälten och att intala människor att det är fullt möjligt inom överskådlig tid är ansvarslöst, anser jag.

* Mikael Karlsson påstår att "handelsgödsel läcker". Allt jordbruk innebär självfallet visst läckage nedströms, det är oundvikligt. I detta avseeende är inte ekojordbruket bättre, snarare kan det läcka mer, i varje fall per ton producerad mat, genom att jorden laddas med kväve från kvävefixerande grödor utan att det finns en etablerad gröda redo att ta upp näringen. Därtill bygger ofta ekojordbruket på djurhållning och tillförsel av stallgödsel. också det med läckagerisker. Mineralgödsel tillförs etablerade grödor som i hög grad tar upp den tillförda växtnäringen.

* Mikael Karlsson lägger också Centerpartiet till last att timmerskogar huggs ned, att strömming får fiskas och säljas längs norrlandskusten, att strandskyddslagen mjukats upp i glesbygder med mera. Centerpartiet är ett modernt miljöparti som ständigt kämpar för resurshushållning och miljö, och för en levande och livskraftig landsbygd. Detta innebär självfallet ständiga avvägningar, där SNF driver på utifrån en renodlad "naturskyddsprofil". All respekt för det, men ett politiskt miljöparti som Centerpartiet måste också väga in en helhet där t ex ekonomi och sysselsättning beaktas, och kanske lite mer än vad SNF skulle vilja.

* Slutligen, vad gäller svensk och global livsmedelsförsörjning, jag upprepar att jag gärna diskuterar detta med SNF och andra var och när som helst i hela Sverige!

 

Ge oss rätten till en värdig död

Jag har skrivit flera motioner och en interpellation kring frågan om den enskildes rätt att kunna välja att somna in/dö i förtid vid svåra lidanden i livets slutskede.

Idag skriver jag om detta tillsammans med ordföranden i föreningen rätten till en värdig död, professor Stellan Welin vid Linköpings Universitet, på Östgöta Correns debattsida.

Jag är utomordentligt medveten om att frågan är svår och känslig, liksom att läkarkåren ofta landar i att det är dem förunnat att fatta avgörande beslut i dessa frågor utifrån regeln att människan själv inte  ska kunna besluta om dem enligt gällande regelverk.

Jag välkomnar som alltid dialog kring detta, varsågod att kommentera! Känt är dock att den uppfattning som jag förespråkar vid enkätundersökningar brukar få ett stort stöd.

Stellan Welin, Kjell-Olof Feldt och min riksdagskollega Eva Flyborg skriver också på SvD Brännpunkt.

Eva Flyborg skriver också på sin blogg, bl  a om den riksdagsmotion vi gemensamt har lagt några stycken.

Bra om vargar av Lena Ek!

Efter underlag från forskare har Naturvårdsverket redovisat hur många vargar som under olika förutsättningar behövs i Sverige för att upprätthålla en livskraftigt vargstam.

Idag torde det finnas kanske 300 vargar på väg mot betydligt fler, vilket föranleder oro och bekymmer för befolkning och gröna näringar i t ex Värmland, Bergslagen och Dalarna.

Naturvårdsverket nämner antalet 380, men redovisar också i materielet följande:

"Om den svenska vargstammen ska bestå av 180 vargar krävs betydligt högre invandringstakt än hittills och kontinuerligt fortsatta aktiva åtgärder för genetisk förstärkning".

Miljöminister Lena Ek är en kraftfull och tydlig politiker och uttalade snabbt sin och alliansens ambition att inrikta målsättningen på det lägre alternativet.

Centerpartiets vice ordförande Anders W Jonsson har understrukit Centerpartiets utgångspunkter i denna fråga.

Naturskyddsföreningen och rovdjursföreningen är upprörda och skickar genast brev till EU att man ska gå emot Sveriges möjlighet att bestämma i denna fråga.

Jag anser att denna fråga i första hand är en fråga för Sverige och för dem som bor i de vargtäta områdena. Egentligen är ju vargens naturliga livsrum i mycket Norrlands inland, men det kommer i konflikt med rennäringen och därför finns vargstammen främst i mellansverige.

Det är utmärkt att Lena Ek så tydligt sätter ner foten för regeringens räkning, och jag ser hennes besked som en rejäl framgång för Centerpartiet i denna viktiga fråga, och det visar vilken modig och stark politiker som Lena Ek är! Visst ska det finnas varg i Sverige, men i begränsad omfattning så att landsbygdsbefolkningens tillgång till skog och mark för sig själva och sina näringar inte inskränks i alltför hög grad.