lördag, november 17, 2012

I P1 Människor och tro med Helle Klein

Frågan om moskéer ska kalla till bön genom  utrop med högtalare över stora områden, som sker i de muslimska länderna. togs upp till debatt av P1-programmet "Människor och tro" igår. Det sänds igen kl 17.00 idag 17 nov. I ett inslag så diskuterar jag detta med Helle Klein (S), präst och f.d. chefredaktör på Aftonbladet.

Jag redovisade mina principfrågor enligt min debattartikel på SvD.se, medan Helle Klein inte såg några som helst problem utan menade att "Det är väl underbart att bli omsluten av andra människors bön".
Den bön som prästen Helle då syftar på är ungefär detta böneutrop: ”Ingen gudomlighet är värd dyrkan utom Allah, och Muhammed är hans profet”.

Jag underströk också min värdegrund. Jag är medlem i svenska kyrkan och har varit aktiv i kyrkorådet hemma i Bankekind. Jag har en djup respekt för de 3 stora världsreligionerna med rötterna i Mellersta Östern, som alla tror på en enda Gud, möjligen kanske samme Gud givet att Gud finnes. Jag hoppas att de tre religionerna kan närma sig varandra i respekt för det som förenar, det är fruktansvärt när mänskor strider mot varandra med religiösa utgångspunkter vare sig det är mellan religioner eller inom religioner.
 
Jag vill se en öppen och generös invandrings- och flyktingpolitik, och jag är naturligtvis helt och fullt för demokrati och religionsfrihet.

Men! Innebär religionsfrihet med nödvändighet också en rätt att genom högtalare föra ut religiösa budskap och möteskallelser över stora bostadsområden och allmänna platser – ”det offentliga luftrummet”. Förr i tiden fanns inte post, e-post, telefon, tidningar och internet, då betydde säkert t ex böneutrop mycket för att fastställa tiden och påkalla bön. Idag kallar man mycket lätt till möte på en rad effektivare sätt än genom klockringning och böneutrop.
 
Både klockringning och böneutrop härtammar från medeltiden och längre tillbaka då kristendom resp islam var statsreligioner och när ett sätt att manifestera detta var genom att alla skulle gå i kyrkan eller be till Allah (Gud). Då manifesterades statsreligionen bl a genom klockklang och böneutrop.
 
Idag har Sverige ingen statskyrka medan många muslimska länder fortfarande kräver av sina medborgare att de ska vara muslimer och t o m låter lagstiftningen styras av påbuden från Muhammed i Koranen för 1300 år sedan.
 
Min mening är att behovet av att i ett sekulariserat samhälle mana till gudstjänst och bön genom klockklang och högtalarutrop inte längre är givet.
 
Men det handlar ju bara om några minuter i veckan i Fittja, och det finns inga människor i området. Visst, men jag resonerar principiellt. Om utrop manar alla till bön i Fittja några minuter i veckan, så kommer det ju vartefter att handla om fler platser, och fler gånger i veckan.
Innebär religionsfrihet bara en rätt till religiösa budskap för olika religioner? Kan det inte också ligga en rätt till en frihet från påträngande sådana budskap i det offentliga luftrummet? Vad betyder den personliga integriteten?

Det är mycket billigt att sätta upp en högtalare och föra ut budskap över stora områden. Ska denna rätt till marknadsföring gälla exklusivt för religiösa budskap, eller ska den i så fall också gälla för ideella, politiska och kommersiella budskap? Jag menar att den i så fall måste gälla för olika sorters budskap.

Idag hör vi kyrkklockor och glassbilar. Ska vi imorgon höra böneutrop och propaganda för olika partier och andra rörelser och företag? Det är möjligt, men jag har en restriktiv inställning till en sådan utveckling.

Jag är decentralist och vill att besluten ska tas så lokalt som möjligt. Och kanske landar även jag i att det här bara är en lokal miljö- och buller fråga som miljönämnden beslutar om med enkel majoritet. Vill 51 eller 65 procent att det offentliga luftrummet ska öppnas för frekventa budskap, av kanske propagandistisk karaktär, så ska det bli så, även om en stor minoritet är emot. Men kan det finnas en risk att sådana beslut splittrar mer än de förenar?

Jag är benägen att se kyrkklockors klang som en historisk och kulturell tradition etablerad under många år och som ett undantag från en regel att vi ska vara väldigt försiktiga med att släppa loss högtalarbudskap i det offentliga luftrummet. Skulle likabehandlingen av olika religiösa och andra budskap nödvändiggöra att dessa också ska ljuda över lika stora områden som kyrkklockorna är jag mera inne på att i så fall begränsa klockklangen än att släppa fram fler nya budskap av olika karaktär. Jag skulle faktiskt tro att även de flesta muslimer skulle ha förståelse för ett sådant undantag, men visst, jag kan ha fel.

Så funderar jag, och ställer principiella frågor. Jag tror en del andra gör det också. Det är väl bra att ha en dialog så får vi se var den landar. Det är trist, tycker jag, med inställningen att frågan är självklar och inget som behöver eller ska diskuteras. Så enkel är den faktiskt inte.
 

 
Skicka en kommentar