fredag, december 14, 2012

Nytt riksdagsmål för kommunal matupphandling?

Igår kväll debatterade riksdagen budgeten för landsbygd och jordbruk för 2013.

När debatten bröts 22.55 återstod endast två anmälda talare, jag var en.

Debatten fullföljs måndag kväll den 17 december.

För Dig som kommit in på min blogg lägger jag redan nu ut nedan vad jag då kommer att säga; bl a att riksdagen borde överväga ett nytt mål för den offentliga upphandlingen av mat. Idag är riksdagens mål endast angivit att sektorn ska sträva efter att 25 % ska vara ekologisk mat, varifrån i världen den än kommer. Hälften av denna ekomat är från andra länder, t ex kaffe och bananer men även i växande grad t ex nötkött.

Jag lyfter fram ett eventuellt nytt mål, att kommunerna och andra offentliga organ borde av riksdagen uppmanas och gärna även själva åta sig att ställa upp tydliga krav på ett gott djurskydd i nivå med den standard som gäller i Sverige. Egentligen borde målet vara att komma bort från all "olaglig mat", dvs 100 procent. Det kanske inte låter sig göra i ett inledningsskede men nog borde säg 80 procent av den mat som kommunerna upphandlar komma från jordbruk som verkar under goda miljö- och djurskyddsbetingelser! Idag är den procentsatsen nog bara runt 40 %.

Jag kritiserar också de f.d rödgrönas skattechock mot det svenska jordbruket som om den genomfördes skulle innebära att jordbrukets kostnader de närmaste åren skulle öka med över en miljard kronor. I ett läge där framförallt mjölk-, nöt- och grisköttsproduktionen har minskat kraftigt och där lönsamheten är mycket pressad skulle detta naturligtvis driva världens mest miljövänliga livsmedelsproduktion ur Sverige och istället skulle importen av mat från länder med sämre miljö- och djurskyddsregler öka till kanske 60-70 procent på lite sikt.

Mitt inlägg:

Det är viktiga frågor med bäring på global och svensk livsmedelsförsörjning och på miljö, kretslopp och biologisk mångfald som vi nu diskuterar i Sveriges riksdag. Frågorna har också stor betydelse för vårt öppna landskap och för Sveriges 4: största industribransch, livsmedelsindustrin.

Och diskussionen sker i ett allvarsamt läge. Samtidigt som FN och FAO slår larm om att världens matproduktionen behöver öka med 60-70 procent på några få decennier så har Sveriges matproduktion minskat med flera tiotals procent de senaste decennierna. Sverige är idag ett av Europas mest importberoende länder vad gäller mat, nära hälften av vad vi äter kommer nu från länder längre bort där miljö- och djurskyddet ligger efter det svenska och särskilt allvarligt är läget för den dominerande animaliproduktionen,  dvs för mjölk, nötkött och griskött.

Ändå har en hel del av diskussionen här idag från oppositionen handlat om än högre krav på det svenska jordbruket i olika avseenden, på fler regler och nya djurskyddsombudsmän av olika slag, än högre skatter på många hundra miljoner kronor, totaleffekten är faktiskt en hel miljard (1.000 miljoner kronor), vill de rödgröna lägga på jordbruket. Och man vill också att att Sveriges riksdag ska fastslå att jordbruket i allt högre grad ska bedrivas utan mineralgödsel genom s. k ”ekologisk produktion”. Jag har stor respekt för det ekologiska jordbruket som en viktig nisch och spjutspets, men för att mätta världen krävs det också modern teknik.

Oppositionens – de tidigare rödgrönas -  recept för att öka den svenska livsmedelsproduktionen – ökade kostnader och lägre avkastning - är tyvärr contraproduktivt, resultatet skulle bli att jordbruk och livsmedelsindustri fortsätter att minska och att maten från länder med sämre miljö- och djurskyddsregler skulle välla in i än högre grad än som redan sker.

Centerpartiet och landsbygdsminister Eskil Erlandssson driver på för att förbättra förutsättningarna för vårt jordbruk att konkurrera och många bra åtgärder genomförs och har genomförts, t ex stora kostnadsavlastningar för jordbruket genom borttagen mineralgödselskatt – världens enda – på 300 milj kr och genom att slakteriernas kontrollavgifter på  över 100 milj kr lyfts av liksom djurskyddsavgifter för lantbrukarna. Satsningen på Matlandet Sverige stöttar omfattande utvecklingsprojekt av olika slag och en djurvälfärdsersättning ska införas för grisar, förhoppningsvis också för mjölkkor framgent.

För att ge hela bilden ska jag vara rak och medge att på en viktig punkt lyckades inte Centerpartiet att förhindra en stor kostnadsökning för lantbruket. Den kraftiga höjning av mineralgödselskatten med 600 milj kr som dåvarande S-regeringen införde i samband med Sverige EU-inträde ska nu återinföras. Det är inte någon bra signal alls – tvärtom! - till t ex de hårt pressade mjölk- och nötköttsbönderna där många nu överväger fortsatt produktion eller ej,  och en del förhoppningsvis att investera, eller att lägga ner. Voteringen om detta där jag lojalt stödde min regerings gemensamma förslag var mycket smärtsam.

Dock har, som jag sa regeringen drivit igenom en lång rad positiva åtgärder för jordbruket, vilket är utmärkt. Det behövs ytterligare sådana,  här behövs dialog och diskussion och jag ska visa på tänkbara vägar att gå. Utmaningen för det svenska jordbruket, det mest moderna miljövänliga i världen, att vända utvecklingen och växa till och stå emot importkonkurrensen är så stor att gemensamma insatser är nödvändiga från alla det svenska jordbrukets vänner.

Socialdemokrater, vänster- och miljöpartister, ni är tyvärr alla inne på fel spår när ni föreslår kraftiga kostnadsökningar för jordbruket genom mineralgödselskatt, när slakteriernas kontrollavgifter ska återinföras och när ni lägger något av ett huvudfokus på att just den ”ekologiska produktionen” ska öka till hela 30 procent i olika avseenden, trots att Sverige redan ligger i världstäten här. Ekojordbruket är förvisso ett bra miljöalternativ men det är enligt min mening det världsledande moderna miljövänliga svenska jordbruket också. Ekoproduktionen är en viktig nisch och spjutspets men avkastningen är oftast betydligt lägre och kostnaden i handeln är 30-60 % högre.

En rödgrön politik skulle tyvärr kunna medföra att vårt jordbruk och vår livsmedelsindustri fortsätter att minska, och att importandelen av vad vi äter riskerar att öka till kanske 60-70 procent. Livsmedelsindustriarbetarna inser vad som skulle vänta och är starkt kritiska till delar av era förslag.

Vad behövs då istället för åtgärder i rätt riktning?!

Det är alldeles utmärkt att Landsbygdsministern och regeringen i budgetpropositionen påvisar den allvarliga utvecklingen i livsmedelsproduktionen och avser att utreda vilka hinder för tillväxt som kan tas bort och vilka möjligheter som kan öppnas för den. Som jag tidigare sagt vore det – tror jag – en fördel om utredningen kunde bedrivas i – eller kopplas ihop med – en parlamentarisk grupp på lämpligt sätt, vilket skulle understryka lägets allvar.  De förslag som både näringen och de rödgröna har om detta tycker jag är intressanta. Den svenska jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin med spinoffnäringar berör många hundratusen människor. Dessutom har denna sektor en avgörande betydelse för vår dagliga föda, för landsbygdens utveckling, för miljö- och kretslopp och biologisk mångfald, och för livsmedelssäkerhet vid kriser (militära och civila) och katastrofer.

Jag tror också att det är dags att se över riksdagens mål för jordbruket och livsmedelsproduktionen.  De nuvarande är i betydande grad inriktade på nischer av olika slag. Dessa är självfallet mycket viktiga och ska ges fortsatt betydande uppmärksamhet, men huvudinriktningen måste ändå vara hur livsmedelsproduktionen i sin helhet ska kunna vässas så att våra åker- och betesmarksresurser kan utnyttjas till gagn för miljö, livsmedelsförsörjning och för jobb och produktion. Läser man utskottets betänkande är det också anmärkningsvärt hur stor del som upptas av utvecklingen för olika viktiga nischer som ekoproduktion och småskalig livsmedelsförädling med mera, och hur liten del som diskuterar utvecklingen i jordbruket i sin helhet.

Riksdagens mål för upphandlingen av ekologisk mat, varifrån i världen den än kommer, hos kommuner, landsting och myndigheter är t ex mycket precisa. Däremot anges inga mål för att den offentliga sektorn ska kräva ett högt djurskydd vid sin upphandling, så att inte kommunerna som idag i dominerande grad köper in importerad mat som är olaglig att producera i Sverige.

Jag anser att riksdagen borde överväga också ett sådant mål, och jag rekommenderar alla att hålla mat från Sverige högt, och gärna även ekologisk svensk sådan. Däremot är jag kritisk till att välja ekokyckling och ekokött från andra länder och kontinenter före svensk salmonellafri kyckling och före kött från kor som betat svenska åkrar och hagar.

Jag uppfattar ändå att partierna här idag, att handel och industri, att konsument- och miljöorganisationer med flera alla är positiva till att Sverige, inom ramen för de regelverk som gäller i WTO och EU, ska göra vad som är möjligt för att visa på det svenska lantbrukets fördelar och lyfta fram dess värden. Så sker samordnat i många andra länder och jag är övertygad om att vi kan bli mycket bättre här i Sverige på detta. En sådan bred kraftsamling kunde åstadkommas t ex i samband med den utredning som landsbygdsministern initierat, och kanske kunde då t ex den offentliga sektorn åta sig att prioritera ett bra djurskydd vid sin upphandling mycket bättre än idag.

Att fortsätta det offensiva arbete för regelförenklingar som landsbygdsministern kraftfullt driver är också mycket viktigt, liksom att analysera konkurrenskraften för det svenska jordbruket i förhållande till länderna inom EU samt om det finns skatter som borde anpassas mer till praxis inom andra EU-länder.
Jag har några ytterligare idéer, men jag stannar här. Jag yrkar bifall till utskottets betänkande.




 
Skicka en kommentar