fredag, november 02, 2012

Ge oss rätten till en värdig död

Jag har skrivit flera motioner och en interpellation kring frågan om den enskildes rätt att kunna välja att somna in/dö i förtid vid svåra lidanden i livets slutskede.

Idag skriver jag om detta tillsammans med ordföranden i föreningen rätten till en värdig död, professor Stellan Welin vid Linköpings Universitet, på Östgöta Correns debattsida.

Jag är utomordentligt medveten om att frågan är svår och känslig, liksom att läkarkåren ofta landar i att det är dem förunnat att fatta avgörande beslut i dessa frågor utifrån regeln att människan själv inte  ska kunna besluta om dem enligt gällande regelverk.

Jag välkomnar som alltid dialog kring detta, varsågod att kommentera! Känt är dock att den uppfattning som jag förespråkar vid enkätundersökningar brukar få ett stort stöd.

Stellan Welin, Kjell-Olof Feldt och min riksdagskollega Eva Flyborg skriver också på SvD Brännpunkt.

Eva Flyborg skriver också på sin blogg, bl  a om den riksdagsmotion vi gemensamt har lagt några stycken.

4 kommentarer:

Ann Helena Rudberg sa...

Hej Staffan!
Enligt min erfarenhet så är detta inte något problem. Alla som har ont får morfin. När min pappa dog så beklagade de att han hade dött så fort. Vi hann inte fram för att träffa honom. Han hade säkert kunnat leva ett par dagar till om han inte hade blivit drogad med morfin, men som sagt ingen vill att en döende ska ha ont så de drogas. Hans fru ville det. Min styvfar sa ifrån att han inte ville ha något när han skulle dö. Han ville dö klar. Så egentligen är det här inget problem som jag ser det.

Staffan Danielsson sa...

Problemet uppkommer när någon entydigt vill få hjälp med att vid svårt lidande dö i förtid, och förvägras detta.

Eller du ser inte den "bristande respekten" för hens sista vilja som något problem?

Wiseman sa...

Ser ett än större problem med personer som har mycket ont i livets slutskede och som förvägras den smärtlindring de bör få med anledning av osäkerhet och oförmåga hos personalen. Har på kort tid upplevt detta med flera anhöriga och bekanta och omdömet om svensk sjukvård blir därefter.

Stackars den som inte har några anhöriga som kan slåss för personens sak och rättigheter utan som ensamma måste uthärda svåra fysiska smärtor och ångesten förstärkta av resursbristen i svensk sjukvård.

Staffan Danielsson sa...

Instämmer, Wiseman, men den barriären trodde jag var genombruten, dvs att ingen ska behöva lida av svåra smärtor som vill ha smärtlindring. Det behövs uppenbarligen fortsatt dialog även kring den viktiga frågan.

I någon mån är dock frågorna kopplade till varandra, tidigare fikc nog inte smärtlindringen drivas så starkt att livet kunde förkortas, men det ska man kunna göra idag.