Jag har ju prisat jordbruksministern och regeringen för borttagandet av Europas enda skatt på handelsgödsel, med små miljöeffekter men med väsentligt försämrad konkurrenskraft för det svenska jordbruket, som ju stadigt minskat sin produktion i decennier. Vilket är djupt allvarligt för både miljön, lantbruket, landsbygden, livsmedelsindustrin och vårt öppna landskap.
Svenskarna äter ju alltmer mat, vi är över 9 miljoner invånare nu, men den kommer i allt större grad hit genom import från länder med sämre regelverk för miljö och djurskydd.
Dt behövs fler riktade skattesänkningar mot jordbruk och småföretag, och jag hoppas att centerpartiet snart ska få ett genombrott för sänkta arbetsgivaravgifter!
Sådana sänkningar kommer ju att gagna alla lantbruksföretagare, även de som inte använder handelsgödsel, vilket är bra.
Samhällets stöd till ekoproduktionen fungerar dock väl och förbättringar har skett, vilket följande färska redovisning från Svensk Mjölk belägger:
"Nettot mellan mjölkintäkt och foderkostnader beräknas ha förbättrats under de senaste månaderna för den ekologiska mjölken. I Svensk Mjölks senaste uppdatering beräknas nettot vara omkring 1,90 kronor kilo, vilket är ca 20 öre bättre jämfört med försommaren.
- Det förbättrade nettot beror på lägre spannmålspriser och att ekotilläget har gått upp, säger Agneta Hjellström, lönsamhetsexpert på Svensk Mjölk."
"För den konventionella mjölken ligger mjölk minus foder kvar på en nivå omkring 1,25 krónor."
Det är mycket viktigt att ha klart för sig att när foderkostnaden är betald återstår stora kostnader för alla mjölkgårdar att betala, som avskrivningar, underhåll, maskiner, veterinär, räntor och arbete med mycket mera. Detta räcker idag inte pengarna alls till, och lönsamheten är alldeles för låg för alla mjölkgårdar, i ett bottenläge även historiskt sett. Läget är mycket allvarligt och mjölkpriset måste snarast höjas till en rimlig nivå, som gör det lönsamt för den mycket krävande och arbetsintensiva mjölkproduktionen. Med dagens nivå blir läget alltmer kritiskt, och alltfler bönder tvingas sluta, produktionen sjunker, importen ökar och man kommer in i en mycket negativ spiral, negativ för branschen, för miljön och för Sverige.
Det här innebär stora utmaningar för alla i lantbruket, och staten måste också bidra så långt det är möjligt. Trenden måste vändas, så att Sveriges åkrar och betesmarker används för produktion av främst mat till gagn för en levande landsbygd, för öppna landskap, för en god miljö och ett gott djurskydd och för en fortsatt stark svensk livsmedelsindustri!
Läs även andra bloggares åsikter om mjölk, ekomjölk, svensk mjölk, lrf, centerpartiet, regeringen, lantbruk, jordbruk, lönsamhet
lördag, september 05, 2009
onsdag, september 02, 2009
Rättframt om massvaccinering - igen
Jag uppskattar verkligen internets fantastiska möjligheter till information och levande debatt med mycket mera.
En av bloggvärldens "stjärnor" är bloggaren Svensson (Anders) - socialistiska partiet - som skriver "Varmt och rättframt från vänster". Han har självfallet ofta fel men är ofta intressant att läsa och får här alltså lite reklam.
Och i synen på svininfluensan och behovet av massvaccinering ligger vi nära varandra.
Sannolikt skiljer vi oss sedan i synen på att plötsligt ta bort en karensdag, och kanske bara för t ex lärare...(Aktuellt-inslag idag), där jag hänvisar till ett tidigare inlägg här.
Citat Svensson:
"Jag är alltså i grunden positiv till vaccinering, även om jag är tveksam till nyttan av massvaccinering"
"De flesta som insjuknar i svininfluensan kommer förmodligen inte ens att märka av det och därför anser jag att man bör vaccinera personer i riskgrupper, men knappast resten av befolkningen"
Läs även andra bloggares åsikter om svensson, svininfluensan, massvaccinering, centerpartiet, politik,
En av bloggvärldens "stjärnor" är bloggaren Svensson (Anders) - socialistiska partiet - som skriver "Varmt och rättframt från vänster". Han har självfallet ofta fel men är ofta intressant att läsa och får här alltså lite reklam.
Och i synen på svininfluensan och behovet av massvaccinering ligger vi nära varandra.
Sannolikt skiljer vi oss sedan i synen på att plötsligt ta bort en karensdag, och kanske bara för t ex lärare...(Aktuellt-inslag idag), där jag hänvisar till ett tidigare inlägg här.
Citat Svensson:
"Jag är alltså i grunden positiv till vaccinering, även om jag är tveksam till nyttan av massvaccinering"
"De flesta som insjuknar i svininfluensan kommer förmodligen inte ens att märka av det och därför anser jag att man bör vaccinera personer i riskgrupper, men knappast resten av befolkningen"
Läs även andra bloggares åsikter om svensson, svininfluensan, massvaccinering, centerpartiet, politik,
Wetterstrand (MP) om Afghanistan och om Sverigedemokraterna
Den sympatiska politikern Maria Wetterstrand - snart avgående språkrör - intervjuas i Kvällsposten.
På frågan "Om valresultatet skulle ge Sd en position som vågmästare, hur agerar Miljöpartiet då?" blev svaret:
"Då tycker jag att det logiska är att alliansen splittras och något av partierna där är beredda att diskutera med de rödgröna."
Min motfråga är om det inte vore lika "logiskt" att de rödgröna splittras och att t ex MP är berett att diskutera med alliansen....
Vad gäller den svenska fredsfrämjande insatsen i Afghanistan säger Wetterstrand följande (frågor och svar):
"Ni har svängt i frågan om svenska trupper i Afghanistan...
– Vi har väl varit för att skicka trupper till Afghanistan?
Fast nu är ni ju emot?
– Vi vill att det ska göras en utredning i förhållande till uppdraget. Om de kan vara där och göra sitt jobb som fristående från Nato-styrkan eller från USA, då tycker vi att de gör ett bra jobb. Men om det är så att de sammanblandas med de amerikanska krigsförande trupperna, då är det inte OK att de är där. Vi kan inte se i dag att man verkligen lyckas med att hålla sig fristående från de amerikanska trupperna."
Här är Maria lite oklar...Är kravet på de svenska trupperna att de ska utföra sina uppgifter "fristående från Nato-styrkan" -som de ju är en del av eftersom ISAF leds av Nato på ett FN-mandat - så innebär det att MP har svängt och inte längre vill att Sverige ska delta i att skapa fred och säkerhet för Afghanistans plågade folk.
Att FN-insatsen i Afghanistan leds av Nato var ju förutsättningen från början när MP accepterade och stod bakom den svenska insatsen.
Det vore självfallet mycket olyckligt om Sverige nu skulle svika FN och de övriga 41 länderna som deltar i ISAF-insatsen för att föra Aghanistan mot fred, säkerhet och demokrati, och detta i ett läge när ISAF snarare efterfrågar mer fredstrupper än färre.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, miljöpartiet, afganistan, isaf, nato, maria wetterstrand, fn, försvaret
På frågan "Om valresultatet skulle ge Sd en position som vågmästare, hur agerar Miljöpartiet då?" blev svaret:
"Då tycker jag att det logiska är att alliansen splittras och något av partierna där är beredda att diskutera med de rödgröna."
Min motfråga är om det inte vore lika "logiskt" att de rödgröna splittras och att t ex MP är berett att diskutera med alliansen....
Vad gäller den svenska fredsfrämjande insatsen i Afghanistan säger Wetterstrand följande (frågor och svar):
"Ni har svängt i frågan om svenska trupper i Afghanistan...
– Vi har väl varit för att skicka trupper till Afghanistan?
Fast nu är ni ju emot?
– Vi vill att det ska göras en utredning i förhållande till uppdraget. Om de kan vara där och göra sitt jobb som fristående från Nato-styrkan eller från USA, då tycker vi att de gör ett bra jobb. Men om det är så att de sammanblandas med de amerikanska krigsförande trupperna, då är det inte OK att de är där. Vi kan inte se i dag att man verkligen lyckas med att hålla sig fristående från de amerikanska trupperna."
Här är Maria lite oklar...Är kravet på de svenska trupperna att de ska utföra sina uppgifter "fristående från Nato-styrkan" -som de ju är en del av eftersom ISAF leds av Nato på ett FN-mandat - så innebär det att MP har svängt och inte längre vill att Sverige ska delta i att skapa fred och säkerhet för Afghanistans plågade folk.
Att FN-insatsen i Afghanistan leds av Nato var ju förutsättningen från början när MP accepterade och stod bakom den svenska insatsen.
Det vore självfallet mycket olyckligt om Sverige nu skulle svika FN och de övriga 41 länderna som deltar i ISAF-insatsen för att föra Aghanistan mot fred, säkerhet och demokrati, och detta i ett läge när ISAF snarare efterfrågar mer fredstrupper än färre.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, miljöpartiet, afganistan, isaf, nato, maria wetterstrand, fn, försvaret
tisdag, september 01, 2009
Bodström: Utan rovdjur blir skogen tryggare!
Jag har en sorts hatkärlek till min riksdagskollega Thomas Bodström, med bloggen "Bodströmssamhället". Politiskt spetsar han till och hårddrar populistiskt långt över alla gränser men samtidigt bjuder han på sig själv ibland som människa.
Som nu på sin blogg där han i lördags den 29 augusti överraskande skriver följande mycket entydiga åsikt utifrån sin björnrädsla:
"Faktum är att jag har allt svårare att se poängen med att ha djur i våra skogar som dödar människor. Är det inte mest miljöpartister, framför allt de som bara håller sig innanför tullarna, som är de värsta rovdjurskramarna?".....
Där fick vargar och björnar så de teg! Och miljöpartisterna!
Som bonde och med rötterna i många hundra års kamp mot dessa rovdjur som alltid dödat inte bara andra vilda djur utan även böndernas husdjur förstår jag Thomas Bodströms ryggmärgskänsla, hur inkorrekt den än är i breda samhällskretsar idag, inte minst i storstadsmiljöerna.
Det är trist om människor inte vågar röra sig fritt i våra fantastiska skogar, och det är tragiskt med alla rovdjursrivna och plågade får och lamm och hundar mm. Djurskyddslagen gäller för böndernas husdjur, men inte för dessas säkerhet utanför logar och i skogar.
Bloggar är ju snabb och direkt kommunikation och kan därför vara rätt avslöjande.
Som för Thomas Bodström som i nästa blogginlägg dagen efter, den 30 augusti, raskt byter åsikt:
"skjut inte björnen
Jag avskyr att erkänna det men jag gör det ändå: okay, jag hade fel om björnarna.
I vart fall kan jag inte komma på några sakliga argument för att vinna debatten. Och Markus Nilsson (som kommenterat) har rätt: man ska inte ska låta sig vägledas av rädslan."
Läs även andra bloggares åsikter om politik, rovdjur, björn, varg, thomas bodström, centerpartiet, socialdemokraterna
Som nu på sin blogg där han i lördags den 29 augusti överraskande skriver följande mycket entydiga åsikt utifrån sin björnrädsla:
"Faktum är att jag har allt svårare att se poängen med att ha djur i våra skogar som dödar människor. Är det inte mest miljöpartister, framför allt de som bara håller sig innanför tullarna, som är de värsta rovdjurskramarna?".....
Där fick vargar och björnar så de teg! Och miljöpartisterna!
Som bonde och med rötterna i många hundra års kamp mot dessa rovdjur som alltid dödat inte bara andra vilda djur utan även böndernas husdjur förstår jag Thomas Bodströms ryggmärgskänsla, hur inkorrekt den än är i breda samhällskretsar idag, inte minst i storstadsmiljöerna.
Det är trist om människor inte vågar röra sig fritt i våra fantastiska skogar, och det är tragiskt med alla rovdjursrivna och plågade får och lamm och hundar mm. Djurskyddslagen gäller för böndernas husdjur, men inte för dessas säkerhet utanför logar och i skogar.
Bloggar är ju snabb och direkt kommunikation och kan därför vara rätt avslöjande.
Som för Thomas Bodström som i nästa blogginlägg dagen efter, den 30 augusti, raskt byter åsikt:
"skjut inte björnen
Jag avskyr att erkänna det men jag gör det ändå: okay, jag hade fel om björnarna.
I vart fall kan jag inte komma på några sakliga argument för att vinna debatten. Och Markus Nilsson (som kommenterat) har rätt: man ska inte ska låta sig vägledas av rädslan."
Läs även andra bloggares åsikter om politik, rovdjur, björn, varg, thomas bodström, centerpartiet, socialdemokraterna
söndag, augusti 30, 2009
Malmström och Engström - FP och PP - EU och USA
Även jag uppskattar den här bloggdebatten om Lissabonfördraget och EU, var står Piratpartiet och hur ska EU utvecklas efter Lissabon.
Med inlägg från Cecilia Malmström, Christian Engström, Karl Sigfrid och Mikael Ståldal.
Jag har i första hand velat få fram Piratpartiets uppfattning i en mycket stor politisk fråga utan koppling till upphovsrätt och fildelning. Jag trodde väl först att partiet passade i denna som i alla andra politiska frågor utöver de man lyfte i EU-valet.
Men icke. Det är nu klarlagt att PP står mycket nära FP i synen på hur EU ska utvecklas, samtidigt som man valt att ingå i den Gröna parlamentsgruppen...
Telekompaketet borde ha avgjorts endast av Europaparlamentet, menar EU-parlamentarikern Christian, och de 27 länderna borde inte haft något att säga till om i frågan genom sina respektive regeringar. Och ledande företrädare för Piratpartiet har ju övertydligt tidigare deklarerat just att EU bör utvecklas till "en parlamentariskt demokrati", till en statsbildning likt USA.
Christian Engström vill också "stärka Europaparlamentet i förhållande till EU-kommissionen och ministerrådet, men absolut inte på den svenska riksdagens och de andra nationella parlamentens bekostnad". Det låter flott, men genom att urholka Europeiska rådens inflytande - där ju Sveriges regering deltar, utsedd av Sveriges Riksdag - så devalveras den vägen Sveriges inflytande som nation. Christian motsäger sig själv, eller vill i vart fall bortse från sambandet mellan Sveriges Riksdag och Sveriges Regering och genom att Riksdagens EU-nämnd måste godkänna Regeringens ståndpunkter i de Europeiska Råden.
Jag instämmer helt med Europaminister Malmström vad gäller Lissabonfördraget, det ökar bl a Europaparlamentets inflytande precis i den riktning Engström eftersträvar men ändå vill Piratpartiet i sista minuten stoppa det och låta EU börja om på ruta ett, där EU-kritikerna vill minska Europaparlamentets inflytande och där PP och andra vill öka det. Man kan förutse blockeringar och handlingsförlamning, kanske...
EU skulle i så fall få leva med Nicefördraget i kanske tio år till vilket skulle kunna få EU-samarbetet att stagnera i en tid när behovet att EU står starkt i arbetet för t ex freden, för ekonomi och sysselsättning, för klimat och miljö samt för att EU-samarbetet utsträcks till de nya länder som vill bli medlemmar är oerhört angeläget och viktigt.
Jag tvivlar starkt på att det var detta som piratpartiets väljare la sina röster på, att kasta EU ut i tio år (?) till av fördragsdiskussioner trots att 27 länders regeringar och nästan alla parlament står bakom Lissabonfördraget. Jag tvivlar starkt på att Piratpartiets väljare vill stoppa Kroatien och Turkiets m fl länders inträde i EU, och jag ifrågasätter om de vill utveckla EU till en ny statsbildning.
OK, i vilken riktning ska då EU utvecklas?
Jag instämmer i EU ska besluta om de gemensamma övergripande frågor där Europas länder behöver samarbeta, med utgångspunkt i fred och säkerhet, för demokrati, för ekonomiskt samarbete på en gemensam marknad och för att möta utmaningarna på klimat- , energi- och miljöområdet mm. Även Centerpartiet har ju ett federalistiskt förhållningssätt där beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt; på kommunal nivå, regionnivå, på nationsnivå och på EU-nivå.
Och visst är vi överens om att EU-samarbetet ska präglas av öppenhet och insyn, och att endast de frågor ska avgöras på EU-nivå som är gränsöverskridande och behöver gemensamma lösningar.
Däremot så är det ett mycket långt steg från dagens delade inflytande mellan de enskilda länderna genom deras regeringar och det direktvalda Europaparlamentet, och till att - som Piratpartiet uppenbart vill - makten över EU-besluten ska flyttas från de enskilda länderna och till Europaparlamentet. Dvs en utveckling i riktning mot den amerikanska modellen i Amerikas Förenta Stater.
Centerpartiet står liksom en mycket stor majoritet i Sveriges Riksdag - endast V och MP däremot - bakom Lissabonfördraget, och därmed bakom att de enskilda länderna fortsätter att ha ett stort inflytande i EU men att Europaparlamentets inflytande också förstärks.
Med Lissabonfördraget som utgångspunkt kan det säkert i en framtid bli aktuellt att diskutera EUs utveckling på nytt, och då är det självfallet läge för Christian Engström - som Mep:are eller ej - och Piratpartiet att driva sina uppfattningar. Men det är trist att Piratpartiet nu vill förhindra att Lissabonfördraget träder i kraft efter så många års diskussioner, med den mycket breda uppslutning som finns och med de viktiga förbättringar som Fördraget innebär.
Läs även andra bloggares åsikter om eu, lissabonfördraget, centerpartiet, folkpartiet, piratpartiet, politik, cecilia malmström, christian engström, europaparlamentet
Med inlägg från Cecilia Malmström, Christian Engström, Karl Sigfrid och Mikael Ståldal.
Jag har i första hand velat få fram Piratpartiets uppfattning i en mycket stor politisk fråga utan koppling till upphovsrätt och fildelning. Jag trodde väl först att partiet passade i denna som i alla andra politiska frågor utöver de man lyfte i EU-valet.
Men icke. Det är nu klarlagt att PP står mycket nära FP i synen på hur EU ska utvecklas, samtidigt som man valt att ingå i den Gröna parlamentsgruppen...
Telekompaketet borde ha avgjorts endast av Europaparlamentet, menar EU-parlamentarikern Christian, och de 27 länderna borde inte haft något att säga till om i frågan genom sina respektive regeringar. Och ledande företrädare för Piratpartiet har ju övertydligt tidigare deklarerat just att EU bör utvecklas till "en parlamentariskt demokrati", till en statsbildning likt USA.
Christian Engström vill också "stärka Europaparlamentet i förhållande till EU-kommissionen och ministerrådet, men absolut inte på den svenska riksdagens och de andra nationella parlamentens bekostnad". Det låter flott, men genom att urholka Europeiska rådens inflytande - där ju Sveriges regering deltar, utsedd av Sveriges Riksdag - så devalveras den vägen Sveriges inflytande som nation. Christian motsäger sig själv, eller vill i vart fall bortse från sambandet mellan Sveriges Riksdag och Sveriges Regering och genom att Riksdagens EU-nämnd måste godkänna Regeringens ståndpunkter i de Europeiska Råden.
Jag instämmer helt med Europaminister Malmström vad gäller Lissabonfördraget, det ökar bl a Europaparlamentets inflytande precis i den riktning Engström eftersträvar men ändå vill Piratpartiet i sista minuten stoppa det och låta EU börja om på ruta ett, där EU-kritikerna vill minska Europaparlamentets inflytande och där PP och andra vill öka det. Man kan förutse blockeringar och handlingsförlamning, kanske...
EU skulle i så fall få leva med Nicefördraget i kanske tio år till vilket skulle kunna få EU-samarbetet att stagnera i en tid när behovet att EU står starkt i arbetet för t ex freden, för ekonomi och sysselsättning, för klimat och miljö samt för att EU-samarbetet utsträcks till de nya länder som vill bli medlemmar är oerhört angeläget och viktigt.
Jag tvivlar starkt på att det var detta som piratpartiets väljare la sina röster på, att kasta EU ut i tio år (?) till av fördragsdiskussioner trots att 27 länders regeringar och nästan alla parlament står bakom Lissabonfördraget. Jag tvivlar starkt på att Piratpartiets väljare vill stoppa Kroatien och Turkiets m fl länders inträde i EU, och jag ifrågasätter om de vill utveckla EU till en ny statsbildning.
OK, i vilken riktning ska då EU utvecklas?
Jag instämmer i EU ska besluta om de gemensamma övergripande frågor där Europas länder behöver samarbeta, med utgångspunkt i fred och säkerhet, för demokrati, för ekonomiskt samarbete på en gemensam marknad och för att möta utmaningarna på klimat- , energi- och miljöområdet mm. Även Centerpartiet har ju ett federalistiskt förhållningssätt där beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt; på kommunal nivå, regionnivå, på nationsnivå och på EU-nivå.
Och visst är vi överens om att EU-samarbetet ska präglas av öppenhet och insyn, och att endast de frågor ska avgöras på EU-nivå som är gränsöverskridande och behöver gemensamma lösningar.
Däremot så är det ett mycket långt steg från dagens delade inflytande mellan de enskilda länderna genom deras regeringar och det direktvalda Europaparlamentet, och till att - som Piratpartiet uppenbart vill - makten över EU-besluten ska flyttas från de enskilda länderna och till Europaparlamentet. Dvs en utveckling i riktning mot den amerikanska modellen i Amerikas Förenta Stater.
Centerpartiet står liksom en mycket stor majoritet i Sveriges Riksdag - endast V och MP däremot - bakom Lissabonfördraget, och därmed bakom att de enskilda länderna fortsätter att ha ett stort inflytande i EU men att Europaparlamentets inflytande också förstärks.
Med Lissabonfördraget som utgångspunkt kan det säkert i en framtid bli aktuellt att diskutera EUs utveckling på nytt, och då är det självfallet läge för Christian Engström - som Mep:are eller ej - och Piratpartiet att driva sina uppfattningar. Men det är trist att Piratpartiet nu vill förhindra att Lissabonfördraget träder i kraft efter så många års diskussioner, med den mycket breda uppslutning som finns och med de viktiga förbättringar som Fördraget innebär.
Läs även andra bloggares åsikter om eu, lissabonfördraget, centerpartiet, folkpartiet, piratpartiet, politik, cecilia malmström, christian engström, europaparlamentet
lördag, augusti 29, 2009
Debatt med Sture Nordh om karensdagen
TCOs (s)ympatiske ordförande Sture Nordh har i ett lågmält inlägg på politikerbloggen - dock icke övertygande - försvarat de enligt min uppfattning "lyxbetonade" förslagen att just när människor är mer sjuka än annars så borde karensdagen tas bort...
Jag tror att vår generösa sjukersättning mår väl av en karensdag, och att det blir väldigt konstigt om man skulle plocka bort den ibland och återinföra den ibland.
En sjukförsäkring med inga karensdagar och med 100 procents ersättning - eller mer - bär klara drag av socialdemokratiskt tänkande när det inte fungerar, och att Sture Nordh och andra nu tar chansen och försöker få den (s)venska modell åter som bevisligen inte fungerarade väl, är väl inte så konstigt.
Men det gör inte förslagen bättre, och det är bäst "att mota Olle i grind"!
Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensan, sture nordh, sjukförsäkring, politikerbloggen, politik, centerpartiet, regeringen, karensdag, socialdemokraterna
Jag tror att vår generösa sjukersättning mår väl av en karensdag, och att det blir väldigt konstigt om man skulle plocka bort den ibland och återinföra den ibland.
En sjukförsäkring med inga karensdagar och med 100 procents ersättning - eller mer - bär klara drag av socialdemokratiskt tänkande när det inte fungerar, och att Sture Nordh och andra nu tar chansen och försöker få den (s)venska modell åter som bevisligen inte fungerarade väl, är väl inte så konstigt.
Men det gör inte förslagen bättre, och det är bäst "att mota Olle i grind"!
Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensan, sture nordh, sjukförsäkring, politikerbloggen, politik, centerpartiet, regeringen, karensdag, socialdemokraterna
fredag, augusti 28, 2009
Bra, jordbruksminister Eskil Erlandsson!
Och bra hela regeringen!
Som denna bloggs läsare nog minns var jag mycket kritisk i våras till att regeringen ville höja det svenska jordbrukets dieselskatter så de fram till 2015 skulle bli dubbelt så höga som idag, och dubbelt så höga som nästföljande EU-lands nivå på dieselskatten (ca 4 kr skatt per liter dieselolja i Sverige mot 2 kr skatt per liter för nästföljande Eu-land och under en krona per liter för de flesta EU-länder).
LRF utfärdade en "krigsförklaring", och beräknade de ökade skattekostnaderna till uppåt en miljard kronor. Detta är självfallet mycket allvarligt - både i sak och genom bristen på förtroende mellan näring och regering - och i dagsläget är därtill det svenska jordbrukets lönsamhet mycket pressad av låga priser på t ex mjölk och spannmål samtidigt som kostnaderna är högre än i andra länder.
Produktionen av världens bästa mjölk (liksom av vårt utmärkta gris- och nötkött mm) från miljö- och djurskyddssynpunkt minskar tyvärr successivt sedan flera decennier här i Sverige, vilket är mycket allvarligt. Denna trend behöver snarast brytas, och nyckeln till detta är att lönsamheten och konkurrenskraften måste förbättras i det svenska jordbruket. Snarast!!
Jag har med stort allvar kritiserat den av riksdagen beslutade skattechocken för jordbruket, och krävt att denna neutraliseras genom kompenserande skattesänkningar och genom en kontrollstation ca 2013 inför den eventuella sista stora skattehöjningen 2015. För att avgöra utvecklingen på skattesidan i övriga EU-länder och om det svenska jordbrukets konkurrenskraft tål den aviserade skattehöjningen.
Regeringen och jordbruksminister Eskil Erlandsson har försvarat skattehöjningarna på dieseloljan med klimat- och miljöargument och med drivkrafter för att kunna ställa om även jordbrukets traktorer till förnybara drivmedel på sikt. Det är också uppenbart att finansdepartementet varit starkt pådrivande för att det svenska jordbruket ska betala lika hög dieselskatt som andra samhällssektorer, alldeles oavsett om alla andra EU-länder har en mycket lägre dieselskattebelastning för sina jordbruk.
Jag delar självfallet fullt ut regeringens långsiktiga klimat- och miljöambitioner, det kritiken har gällt är om dessa kan förenas med en bibehållen och ökad konkurrenskraft för det svenska jordbruket vilket är en tvingande nödvändighet om inte produktionen ska flytta utomlands.
Det ska sägas att regeringen och riksdagen har villkorat skattehöjningarna med att de ska kompenseras genom att andra skatter sänks, och centerpartiets stämma i maj slog också fast detta mycket tydligt. Liksom även centerpartiets stämma i Östergötland i april!
(Puh, detta var en lång inledning...).
Nu på fredagsmorgonen läser jag med glädje en intervju med Sveriges jordbruksminister Eskil Erlandsson i lantbrukstidningen ATL, där han för regeringens räkning ger det mycket glädjande beskedet att höstens budgetproposition kommer att föreslå att den unika svenska skatten på handelsgödsel avskaffas från årsskiftet!!
Denna skatt infördes i samband med Sveriges EU-inträde av den socialdemokratiska regeringen för att jordbruket skulle betala en del av Sveriges EU-avgift. Skatten har endast marginella miljöeffekter och finns inte i övriga EU-länder utan var en svensk uppfinning för att krama pengar ur det svenska jordbruket.
Den har årligen inbringat 330 miljoner kronor till statskassan.
Det är ett mycket glädjande besked för idag hårt pressade lantbruksföretagare, och det är också mycket bra att skatten tas bort i sin helhet och att det sker redan vid årsskiftet!
Bra jobbat, Regeringen! Och bra jobbat, centerpartiets statsråd i regeringen!
Det här är ett mycket viktigt beslut för att visa att regeringen menar allvar med både sina miljöambitioner och med att förbättra det svenska jordbrukets konkurrenskraft!
Det ger trovärdighet inför de ytterligare besked som också måste komma om hur resterande planerade skattehöjningar ska kompenseras genom t ex sänkta arbetsgivaravgifter riktade mot småföretag och jordbruk.
Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, centerpartiet, jordbruk, jordbruket, skatter, eskil erlandsson, lrf, finansdepartementet
Läs även andra bloggares åsikter om politik
Som denna bloggs läsare nog minns var jag mycket kritisk i våras till att regeringen ville höja det svenska jordbrukets dieselskatter så de fram till 2015 skulle bli dubbelt så höga som idag, och dubbelt så höga som nästföljande EU-lands nivå på dieselskatten (ca 4 kr skatt per liter dieselolja i Sverige mot 2 kr skatt per liter för nästföljande Eu-land och under en krona per liter för de flesta EU-länder).
LRF utfärdade en "krigsförklaring", och beräknade de ökade skattekostnaderna till uppåt en miljard kronor. Detta är självfallet mycket allvarligt - både i sak och genom bristen på förtroende mellan näring och regering - och i dagsläget är därtill det svenska jordbrukets lönsamhet mycket pressad av låga priser på t ex mjölk och spannmål samtidigt som kostnaderna är högre än i andra länder.
Produktionen av världens bästa mjölk (liksom av vårt utmärkta gris- och nötkött mm) från miljö- och djurskyddssynpunkt minskar tyvärr successivt sedan flera decennier här i Sverige, vilket är mycket allvarligt. Denna trend behöver snarast brytas, och nyckeln till detta är att lönsamheten och konkurrenskraften måste förbättras i det svenska jordbruket. Snarast!!
Jag har med stort allvar kritiserat den av riksdagen beslutade skattechocken för jordbruket, och krävt att denna neutraliseras genom kompenserande skattesänkningar och genom en kontrollstation ca 2013 inför den eventuella sista stora skattehöjningen 2015. För att avgöra utvecklingen på skattesidan i övriga EU-länder och om det svenska jordbrukets konkurrenskraft tål den aviserade skattehöjningen.
Regeringen och jordbruksminister Eskil Erlandsson har försvarat skattehöjningarna på dieseloljan med klimat- och miljöargument och med drivkrafter för att kunna ställa om även jordbrukets traktorer till förnybara drivmedel på sikt. Det är också uppenbart att finansdepartementet varit starkt pådrivande för att det svenska jordbruket ska betala lika hög dieselskatt som andra samhällssektorer, alldeles oavsett om alla andra EU-länder har en mycket lägre dieselskattebelastning för sina jordbruk.
Jag delar självfallet fullt ut regeringens långsiktiga klimat- och miljöambitioner, det kritiken har gällt är om dessa kan förenas med en bibehållen och ökad konkurrenskraft för det svenska jordbruket vilket är en tvingande nödvändighet om inte produktionen ska flytta utomlands.
Det ska sägas att regeringen och riksdagen har villkorat skattehöjningarna med att de ska kompenseras genom att andra skatter sänks, och centerpartiets stämma i maj slog också fast detta mycket tydligt. Liksom även centerpartiets stämma i Östergötland i april!
(Puh, detta var en lång inledning...).
Nu på fredagsmorgonen läser jag med glädje en intervju med Sveriges jordbruksminister Eskil Erlandsson i lantbrukstidningen ATL, där han för regeringens räkning ger det mycket glädjande beskedet att höstens budgetproposition kommer att föreslå att den unika svenska skatten på handelsgödsel avskaffas från årsskiftet!!
Denna skatt infördes i samband med Sveriges EU-inträde av den socialdemokratiska regeringen för att jordbruket skulle betala en del av Sveriges EU-avgift. Skatten har endast marginella miljöeffekter och finns inte i övriga EU-länder utan var en svensk uppfinning för att krama pengar ur det svenska jordbruket.
Den har årligen inbringat 330 miljoner kronor till statskassan.
Det är ett mycket glädjande besked för idag hårt pressade lantbruksföretagare, och det är också mycket bra att skatten tas bort i sin helhet och att det sker redan vid årsskiftet!
Bra jobbat, Regeringen! Och bra jobbat, centerpartiets statsråd i regeringen!
Det här är ett mycket viktigt beslut för att visa att regeringen menar allvar med både sina miljöambitioner och med att förbättra det svenska jordbrukets konkurrenskraft!
Det ger trovärdighet inför de ytterligare besked som också måste komma om hur resterande planerade skattehöjningar ska kompenseras genom t ex sänkta arbetsgivaravgifter riktade mot småföretag och jordbruk.
Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, centerpartiet, jordbruk, jordbruket, skatter, eskil erlandsson, lrf, finansdepartementet
Läs även andra bloggares åsikter om politik
torsdag, augusti 27, 2009
Arvid Lagercrantz kommer ut som sosse..
Jag har ofta uppskattat den välkände radiojournalisten Arvid Lagercrantz rapportering.
Dagens Studio Ett kl 16 intervjuade Arvid som en opolitisk expert om Reinfeldts tal idag. På temat har moderaterna (och alliansen) någon trovärdighet med att man vill hävda de vanliga svenskarnas intressen.
Arvid var glasklar; Alliansen agerar som en "ulv i fårakläder", den talar väl om låg- och medelinkomsttagarna men om man inte tar bort förmögenhetsskatten, återinför den heliga 80-procentsnivån i sjukförsäkring och a-kassa osv så är man inget brett politisk kraft för vanliga svenskar. Han nämnde några andra typiska s-ståndpunkter till.
Tala om att vara indoktrinerad under decennier när s har satt agendan.
Lagercrantz kriterier för hur en politik för att få ett rättvist Sverige, med fler i arbete, är alltså helt s-märkta.
Förmögenhetsskatten är skadlig och de allra flestaländer har avskaffat den. Men utan att den återinförs kan inte Alliansen göra anspråk ¨på att företräda "vanligt folk". En sjukförsäkring på 80 procent är per definition generös och solidarisk, medan nivån 75 procent inte kan förenas med en rimlig politik för vanligt folk...
Intressanta uttalanden i P1 av en objektiv kommentator.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, sveriges radio, studio ett, arvid lagercrantz, förmögenhetsskatt
Dagens Studio Ett kl 16 intervjuade Arvid som en opolitisk expert om Reinfeldts tal idag. På temat har moderaterna (och alliansen) någon trovärdighet med att man vill hävda de vanliga svenskarnas intressen.
Arvid var glasklar; Alliansen agerar som en "ulv i fårakläder", den talar väl om låg- och medelinkomsttagarna men om man inte tar bort förmögenhetsskatten, återinför den heliga 80-procentsnivån i sjukförsäkring och a-kassa osv så är man inget brett politisk kraft för vanliga svenskar. Han nämnde några andra typiska s-ståndpunkter till.
Tala om att vara indoktrinerad under decennier när s har satt agendan.
Lagercrantz kriterier för hur en politik för att få ett rättvist Sverige, med fler i arbete, är alltså helt s-märkta.
Förmögenhetsskatten är skadlig och de allra flestaländer har avskaffat den. Men utan att den återinförs kan inte Alliansen göra anspråk ¨på att företräda "vanligt folk". En sjukförsäkring på 80 procent är per definition generös och solidarisk, medan nivån 75 procent inte kan förenas med en rimlig politik för vanligt folk...
Intressanta uttalanden i P1 av en objektiv kommentator.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, sveriges radio, studio ett, arvid lagercrantz, förmögenhetsskatt
Ingen karensdag och gratis vaccin - den (s)venska modellen lever...
Staten - alla goda gåvors givare. (Och alla goda skatters inkasserare - med mindre bokstäver).
Den enskilda individen har ju ett visst ansvar för sitt liv och sina beslut. Den den goda Staten vet bäst. Så kanske "den svenska modellen" ibland kan förstås.
Och Sverige är sedan många decennier pålitligt indoktrinerat i socialdemokratiskt tänkande; typ att helt fri sjukvård och 100 procent eller mer i sjukersättning egentligen är bäst, eftersom människan bara utnyttjar det hon behöver ändå...
Så enkelt är det ju inte, fri sjukvård ger en mycket hög belastning på sjukvården och full och obegränsad sjukersättning ger många fler som inte går till jobbet.
Nu hotar åter en influensaepidemi, allvarligare än de normala. Hela Sverige ska vaccineras, en egentligen drastiskt åtgärd. "Alla" ska vaccineras, eller i alla fall de allra flesta.
Vaccineringen gör att den enskilde inte kommer att drabbas av en ev. influensaattack, samhället får mindre sjukdagar och många slipper influensan och dödsfall kommer att minska eller undvikas.
Samhället tjänar på detta, och den enskilde likaså, så är kalkylen.
Och det kan stämma, även om åtgärden känns mycket avancerad.
Däremot går debatten i Sverige väldigt snabbt i riktningen att självfallet ska staten stå alla kostnader för vaccineringen, och den enskilde inte för ett enda öre...Och absolut inte för t ex 50 eller 100 kr i egeninsats för att slippa risken att få influensan.
Jag tycker att det egentligen vore rimligt med en liten egeninsats av den verkliga kostnaden för att få ett fullgott influensaskydd. (Jag förstår att jag svär i den svenska modellens kyrka, men låt gå).
Precis samma debatt har plötsligt blossat upp angående den svenska sjukförsäkringen. Är man sjuk ska man stanna hemma, och då finns en generös svensk sjukförsäkring med en karensdag.
Nu ska "alla vaccineras" och då blir ju inga sjuka, och heller inga karensdagar...
Ändå förs en lite märklig mediadebatt - tycker jag - med ständigt nya inslag om varför karensdagen nu måste avlägsnas, så att folk som är sjuka verkligen är hemma och inte arbetar den första dagen av sjukdomen...
En typisk svensk debatt av nästan "lyxkaraktär" och mycket präglad av att människor själva inte inser sitt eget och andras bästa, och att därför staten måste skriva det på näsan på oss. Med god hjälp av en nyhetsvärdering som bedömer detta som en mycket angelägen diskussion.
Jag tycker det är rimligt med en karensdag vid sjukdom, inom ramen för en av världens bästa sjukförsäkringar. Även, om jag nu åter svär i kyrkan, om någon sjukdom grasserar så att fler är sjuka.
Är inte hela diskussionen lätt absurd, ändå. Vid "normala" sjukfrekvenser ska karensdagen gälla, men om fler blir sjuka än vanligt så borde den nog tas bort...?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, karensdag, sjukförsäkring, svininfluensan, centerpartiet, svenska modellen, alliansen, regeringen
Den enskilda individen har ju ett visst ansvar för sitt liv och sina beslut. Den den goda Staten vet bäst. Så kanske "den svenska modellen" ibland kan förstås.
Och Sverige är sedan många decennier pålitligt indoktrinerat i socialdemokratiskt tänkande; typ att helt fri sjukvård och 100 procent eller mer i sjukersättning egentligen är bäst, eftersom människan bara utnyttjar det hon behöver ändå...
Så enkelt är det ju inte, fri sjukvård ger en mycket hög belastning på sjukvården och full och obegränsad sjukersättning ger många fler som inte går till jobbet.
Nu hotar åter en influensaepidemi, allvarligare än de normala. Hela Sverige ska vaccineras, en egentligen drastiskt åtgärd. "Alla" ska vaccineras, eller i alla fall de allra flesta.
Vaccineringen gör att den enskilde inte kommer att drabbas av en ev. influensaattack, samhället får mindre sjukdagar och många slipper influensan och dödsfall kommer att minska eller undvikas.
Samhället tjänar på detta, och den enskilde likaså, så är kalkylen.
Och det kan stämma, även om åtgärden känns mycket avancerad.
Däremot går debatten i Sverige väldigt snabbt i riktningen att självfallet ska staten stå alla kostnader för vaccineringen, och den enskilde inte för ett enda öre...Och absolut inte för t ex 50 eller 100 kr i egeninsats för att slippa risken att få influensan.
Jag tycker att det egentligen vore rimligt med en liten egeninsats av den verkliga kostnaden för att få ett fullgott influensaskydd. (Jag förstår att jag svär i den svenska modellens kyrka, men låt gå).
Precis samma debatt har plötsligt blossat upp angående den svenska sjukförsäkringen. Är man sjuk ska man stanna hemma, och då finns en generös svensk sjukförsäkring med en karensdag.
Nu ska "alla vaccineras" och då blir ju inga sjuka, och heller inga karensdagar...
Ändå förs en lite märklig mediadebatt - tycker jag - med ständigt nya inslag om varför karensdagen nu måste avlägsnas, så att folk som är sjuka verkligen är hemma och inte arbetar den första dagen av sjukdomen...
En typisk svensk debatt av nästan "lyxkaraktär" och mycket präglad av att människor själva inte inser sitt eget och andras bästa, och att därför staten måste skriva det på näsan på oss. Med god hjälp av en nyhetsvärdering som bedömer detta som en mycket angelägen diskussion.
Jag tycker det är rimligt med en karensdag vid sjukdom, inom ramen för en av världens bästa sjukförsäkringar. Även, om jag nu åter svär i kyrkan, om någon sjukdom grasserar så att fler är sjuka.
Är inte hela diskussionen lätt absurd, ändå. Vid "normala" sjukfrekvenser ska karensdagen gälla, men om fler blir sjuka än vanligt så borde den nog tas bort...?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, karensdag, sjukförsäkring, svininfluensan, centerpartiet, svenska modellen, alliansen, regeringen
söndag, augusti 23, 2009
Aftonbladet eller Expressen..?
jag har ju varit med ett tag och under den här tiden har nog Expressen varit den stora kvällstidningen huvuddelen av den tiden. Aftonbladet var lite mindre och lite rödare. Jag köpte nästan jämt Expressen, som så många andra.
Sedan lyckades Aftonbladet under 1990-talet (?) genom ett professionellt arbete växa förbi Expressen, samtidigt som Expressen hade en nedgångsperiod.
De senaste åren har jag vanligen köpt Aftonbladet på grund av - har jag tyckt - lite bättre journalistik (jag vet att allt är relativt) och framförallt en bättre sportbilaga.
Nu börjar Expressen bli lite bättre, och jag hoppas att de gillar läget och gör sportbilagan på färgat papper och ännu lite bättre...
Och Aftonbladet börjar åter kännas lite mer rödfärgat, med alltmer s-märkta arbetsmarknadsreportage t ex.
Och så nu Boströms famösa artikel om Israels påstådda förbrytelser. Och Aftonbladets väldiga fokus därefter på Israels reaktioner och inget på den möjliga bjälken i det egna ögat.
Så jag köper åter främst Expressen, och jag undrar om inte de kommer att återta marknadsandelar de närmaste åren...
Vi får se.
Läs även andra bloggares åsikter om aftonbladet, expressen, politik, centerpartiet, israel, donald boström
Sedan lyckades Aftonbladet under 1990-talet (?) genom ett professionellt arbete växa förbi Expressen, samtidigt som Expressen hade en nedgångsperiod.
De senaste åren har jag vanligen köpt Aftonbladet på grund av - har jag tyckt - lite bättre journalistik (jag vet att allt är relativt) och framförallt en bättre sportbilaga.
Nu börjar Expressen bli lite bättre, och jag hoppas att de gillar läget och gör sportbilagan på färgat papper och ännu lite bättre...
Och Aftonbladet börjar åter kännas lite mer rödfärgat, med alltmer s-märkta arbetsmarknadsreportage t ex.
Och så nu Boströms famösa artikel om Israels påstådda förbrytelser. Och Aftonbladets väldiga fokus därefter på Israels reaktioner och inget på den möjliga bjälken i det egna ögat.
Så jag köper åter främst Expressen, och jag undrar om inte de kommer att återta marknadsandelar de närmaste åren...
Vi får se.
Läs även andra bloggares åsikter om aftonbladet, expressen, politik, centerpartiet, israel, donald boström
lördag, augusti 22, 2009
Piratpartiets Oscar Swartz: 11 september var spektakulärt...
Jag läser på Newsmill en debattartikel av Oscar Swartz, välkänd IT-profil och integritetsdebattör mm. Han ses av en del som Piratpartiets chefsideolog och avser enligt en e-tidning att kandidera i kommande riksdagsval.
Han skriver nu en debattartikel på Newsmill att Piratpartiet borde nog bredda sin politik sig till att Sverige borde lämna sitt arbete för fred och säkerhet i Afghanistan...Militärt, alltså, precis som vänsterpartiet vill. Istället ska Sverige tydligen lämna civilt bistånd enbart. Kanske bygga nya flickskolor efter dialog med Talibanerna... Fast det blir nog svårt eftersom dessa bränner och förbjuder dessa skolor, och mördar deras lärare.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en ledande Piratpartiföreträdare ansluter sig till samma politik som vänsterpartiet i en fråga väldigt långt från det som Piratpartiet sagt sig enbart ska driva.
Och jag studsade på en mycket anmärkningsvärd formulering i Oscar Swartz artikel (se nedan), ungefär att Al-Qaidas massmord på flera tusen människor på flygplan och på Word Trade Center "var spektakulärt"...Han resonerar också som att det nästan handlade om ett legitimt svar på angrepp från USA...
Skulle jag med ett ord karakterisera de fruktansvärda terrordåden den 11 september, då flygplan kapades och kraschades med alla sina passagerare mördade liksom tusentals oskyldiga mördade i Word Trade Center skulle jag aldrig komma på tanken att välja ordet "spektakulärt". Ordet andas nästan beundran och respekt snarare än avståndstagande och fördömande.
Det är faktiskt en ledande Piratpartist som uttalar detta samtidigt som han föreslår att Piratpartiet borde bredda sin politiska agenda till utrikes- och säkerhetspolitik skuldra vid skuldra med vänsterpartiet.
Jag tycker att detta är utomordentligt anmärkningsvärt och vill med detta bloginlägg fästa uppmärksamhet på det.
Oscar Swartz på Newsmill:
"9/11 var den andra islamistiska terrorattacken mot World Trade Center. Den första skedde 1993. Därefter sprängde man de amerikanska ambassaderna i Kenya och Tanzania med 200 döda och tusentals skadade. Clinton svarade 1998 med missiler mot Sudan och Afghanistan som han ansåg huserade terrorister. Svaret i form av 9/11 var spektakulärt. USA förklarade då globalt krig mot terrorn och anföll Afghanistan på eget bevåg. FN:s säkerhetsråd har sedan godkänt att främmande länder skickar soldater för att hjälpa till att reda upp i kaoset. Sverige ställde snällt upp."
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, oscar swartz, politik, centerpartiet, afghanistan, 11 september, september eleven,
Han skriver nu en debattartikel på Newsmill att Piratpartiet borde nog bredda sin politik sig till att Sverige borde lämna sitt arbete för fred och säkerhet i Afghanistan...Militärt, alltså, precis som vänsterpartiet vill. Istället ska Sverige tydligen lämna civilt bistånd enbart. Kanske bygga nya flickskolor efter dialog med Talibanerna... Fast det blir nog svårt eftersom dessa bränner och förbjuder dessa skolor, och mördar deras lärare.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en ledande Piratpartiföreträdare ansluter sig till samma politik som vänsterpartiet i en fråga väldigt långt från det som Piratpartiet sagt sig enbart ska driva.
Och jag studsade på en mycket anmärkningsvärd formulering i Oscar Swartz artikel (se nedan), ungefär att Al-Qaidas massmord på flera tusen människor på flygplan och på Word Trade Center "var spektakulärt"...Han resonerar också som att det nästan handlade om ett legitimt svar på angrepp från USA...
Skulle jag med ett ord karakterisera de fruktansvärda terrordåden den 11 september, då flygplan kapades och kraschades med alla sina passagerare mördade liksom tusentals oskyldiga mördade i Word Trade Center skulle jag aldrig komma på tanken att välja ordet "spektakulärt". Ordet andas nästan beundran och respekt snarare än avståndstagande och fördömande.
Det är faktiskt en ledande Piratpartist som uttalar detta samtidigt som han föreslår att Piratpartiet borde bredda sin politiska agenda till utrikes- och säkerhetspolitik skuldra vid skuldra med vänsterpartiet.
Jag tycker att detta är utomordentligt anmärkningsvärt och vill med detta bloginlägg fästa uppmärksamhet på det.
Oscar Swartz på Newsmill:
"9/11 var den andra islamistiska terrorattacken mot World Trade Center. Den första skedde 1993. Därefter sprängde man de amerikanska ambassaderna i Kenya och Tanzania med 200 döda och tusentals skadade. Clinton svarade 1998 med missiler mot Sudan och Afghanistan som han ansåg huserade terrorister. Svaret i form av 9/11 var spektakulärt. USA förklarade då globalt krig mot terrorn och anföll Afghanistan på eget bevåg. FN:s säkerhetsråd har sedan godkänt att främmande länder skickar soldater för att hjälpa till att reda upp i kaoset. Sverige ställde snällt upp."
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, oscar swartz, politik, centerpartiet, afghanistan, 11 september, september eleven,
tisdag, augusti 18, 2009
Dubbla budskap från Piratpartiet - vad gäller?
Christian Engström i en kommentar på sin blogg igår:
“Lissabonfördraget är en katastrof för de enskilda ländernas självbestämmande. Därför är Piratpartiet motståndare till Lissabon.”
Piratpartiet före valet med instämmande av Engström och Falkvinge:
“Europaparlamentet är den enda institutionen i Bryssel som är direkt vald av medborgarna. Parlamentets roll ska stärkas, så att makten flyttar från de stängda rummen ut i öppenheten.
Detta uttalanden är helt motstridiga.
Jag debatterar detta för att få klarhet, vilket även borde intressera t ex de som röstat på Piratpartiet.
Jag har ett debattinlägg med frågor till Piratpartiet idag på politikerbloggen.
Centerpartiet driver integritetsfrågorna och är överens med PP om deras betydelse. Frågan om underrättelseinhämtning genom signalspaning för att skydda landet och medborgarna mot allvarliga yttre hot är mycket svår, PP är emot men hela riksdagen bedömer att det tyvärr behöver finnas en sådan möjlighet.
Jag har diskuterat detta mycket på min blogg under etiketten signalspaning.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, christian engström, eu-val, integritet, lissabon, lissabonfördraget, politik, centerpartiet, eu,
“Lissabonfördraget är en katastrof för de enskilda ländernas självbestämmande. Därför är Piratpartiet motståndare till Lissabon.”
Piratpartiet före valet med instämmande av Engström och Falkvinge:
“Europaparlamentet är den enda institutionen i Bryssel som är direkt vald av medborgarna. Parlamentets roll ska stärkas, så att makten flyttar från de stängda rummen ut i öppenheten.
Detta uttalanden är helt motstridiga.
Jag debatterar detta för att få klarhet, vilket även borde intressera t ex de som röstat på Piratpartiet.
Jag har ett debattinlägg med frågor till Piratpartiet idag på politikerbloggen.
Centerpartiet driver integritetsfrågorna och är överens med PP om deras betydelse. Frågan om underrättelseinhämtning genom signalspaning för att skydda landet och medborgarna mot allvarliga yttre hot är mycket svår, PP är emot men hela riksdagen bedömer att det tyvärr behöver finnas en sådan möjlighet.
Jag har diskuterat detta mycket på min blogg under etiketten signalspaning.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, christian engström, eu-val, integritet, lissabon, lissabonfördraget, politik, centerpartiet, eu,
lördag, augusti 15, 2009
Piratpartiet = Låt EU-parlamentet ta över alla EU-beslut..från Sverige och övriga länder!
Jag har fortfarande inte hämtat mig från chocken över att inse att Piratpartiets nej till Lissabonfördraget - och jag begriper fortfarande inte att de som informationsparti har en uppfattning i en sådan allmänpolitisk fråga - inte innebär att de vill ge mer makt åt de enskilda länderna - som EU-kritiker i övrigt - utan tvärtom att alla dagens EU-beslut ska i sista hand avgöras av de 792 MEP:arna och att de enskilda länderna genom sina regeringar ska fråntas allt nuvarande inflytande över EU.....???
Bloggaren m.m. Peter L Andersson är inte överraskad, "det här var väl ingenting" menar han och hittar någon formulering från Christian Engström att Eu-parlamentets roll bör stärkas.
För det första, "stärkas" är en sak men att det ska göras till den grad att de enskilda ländernas inflytande över dagens EU-beslut - som kanske motsvarar 50-70 procent (?) - ska reduceras till noll, det är för mig rent sensationellt.
Och för det andra, om nu Engström antytt det här lite försiktigt så har definitivt inte väljarkåren uppfattat budskapet.
Min allianskollega Karl Sigfrid (M)har reagerat precis som jag på den här nya vetskapen, och jag har lagt in följande kommentar på hans blogg i den dialog som förs efter hans senaste inlägg.
"Bra analys av Karl.
Ok – Olof B – att Piratpartiet inte vill flytta över ytterligare makt till EU från de enskilda länderna. Vilket hade varit än mer sensationellt.
Men det är ju alldeles tilläckligt uppseende- och häpnadsväckande att Piratpartiet tydligen vill låta ett överstatligt EU-parlament fatta beslut i alla de frågor som EU idag hanterar.
Det innebär ju att en massa inflytande som Sverige som nation har idag genom vår demokratiskt utsedda regering skulle försvinna och istället ersättas genom att det inflytandet/den makten flyttas till Europaparlamentets 792 ledamöter, varav Sverige har 18. Med all respekt för Christian Engström, så blir han nog inte tungan på vågen i så många av frågorna där…
Att Piratpartiet ska arbeta för detta i Europaparlamentet hade inte jag – och säkert inte 99,9 procent av de som röstade på Piratpartiet – en aning om.
Detta är sensationellt; dels att Piratpartiet driver denna radikala uppfattning om att flytta massor av makt från landet Sverige och till Europaparlamentet, dels att man som informationsparti överhuvudtaget har en uppfattning i den här frågan."
Debatten om detta förs också på politikerbloggen.
Jag kan inte låta bli att citera piratpartisten Olofb som sagt följande till mig i en purfärsk kommentar hos Karl Sigfrid:
"Jag tror vi går om varandra i våran syn på regeringen.
Du anser att den är demokratiskt vald – jag anser att den är vald av riksdagen, alltså av proffspolitiker. Demokrati är en gråskala så klart, och att svartvitt säga att regeringen är eller inte är demokratiskt vald är för enkelt uttryckt.
Jag menar att EP ligger närmre folket än ministerrådet".
Nej du Olofb, vi går inte om varandra. Du ifrågasätter faktiskt här vår svenska demokrati på ett mycket anmärkningsvärt sätt. Så fort som någon människa i ett demokratiskt val i Sverige har valts in i riksdagen är hon i dina ögon tydligen en "proffspolitiker" (något mycket negativt, tydligen). Och att dessa kan tillsätta en demokratiskt vald regering är i dina ögon tydligen mycket tveksamt.
Det skulle däremot "proffspolitikern" Christian Engström och hans 791 kollegor nere i Bryssel och Strassbourg kunna göra på ett demokratiskt perfekt sätt till skillnad från vad den svenska riksdagen skulle kunna.
Nej, Piratpartiet och Olofb, ni är allt ute på mycket hal is i den här frågan.
Jag har inget emot Piratpartiet, ni driver viktiga frågor och har engagerat och nått ut till massor av ungdomar och väljare. Men har man givit sig med i bilden får man ju tåla att granskas för sina upppfattningar.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, europaparlamentet, rick falkvinge, christian engström, centerpartiet, politik, eu-val, moderaterna,
Bloggaren m.m. Peter L Andersson är inte överraskad, "det här var väl ingenting" menar han och hittar någon formulering från Christian Engström att Eu-parlamentets roll bör stärkas.
För det första, "stärkas" är en sak men att det ska göras till den grad att de enskilda ländernas inflytande över dagens EU-beslut - som kanske motsvarar 50-70 procent (?) - ska reduceras till noll, det är för mig rent sensationellt.
Och för det andra, om nu Engström antytt det här lite försiktigt så har definitivt inte väljarkåren uppfattat budskapet.
Min allianskollega Karl Sigfrid (M)har reagerat precis som jag på den här nya vetskapen, och jag har lagt in följande kommentar på hans blogg i den dialog som förs efter hans senaste inlägg.
"Bra analys av Karl.
Ok – Olof B – att Piratpartiet inte vill flytta över ytterligare makt till EU från de enskilda länderna. Vilket hade varit än mer sensationellt.
Men det är ju alldeles tilläckligt uppseende- och häpnadsväckande att Piratpartiet tydligen vill låta ett överstatligt EU-parlament fatta beslut i alla de frågor som EU idag hanterar.
Det innebär ju att en massa inflytande som Sverige som nation har idag genom vår demokratiskt utsedda regering skulle försvinna och istället ersättas genom att det inflytandet/den makten flyttas till Europaparlamentets 792 ledamöter, varav Sverige har 18. Med all respekt för Christian Engström, så blir han nog inte tungan på vågen i så många av frågorna där…
Att Piratpartiet ska arbeta för detta i Europaparlamentet hade inte jag – och säkert inte 99,9 procent av de som röstade på Piratpartiet – en aning om.
Detta är sensationellt; dels att Piratpartiet driver denna radikala uppfattning om att flytta massor av makt från landet Sverige och till Europaparlamentet, dels att man som informationsparti överhuvudtaget har en uppfattning i den här frågan."
Debatten om detta förs också på politikerbloggen.
Jag kan inte låta bli att citera piratpartisten Olofb som sagt följande till mig i en purfärsk kommentar hos Karl Sigfrid:
"Jag tror vi går om varandra i våran syn på regeringen.
Du anser att den är demokratiskt vald – jag anser att den är vald av riksdagen, alltså av proffspolitiker. Demokrati är en gråskala så klart, och att svartvitt säga att regeringen är eller inte är demokratiskt vald är för enkelt uttryckt.
Jag menar att EP ligger närmre folket än ministerrådet".
Nej du Olofb, vi går inte om varandra. Du ifrågasätter faktiskt här vår svenska demokrati på ett mycket anmärkningsvärt sätt. Så fort som någon människa i ett demokratiskt val i Sverige har valts in i riksdagen är hon i dina ögon tydligen en "proffspolitiker" (något mycket negativt, tydligen). Och att dessa kan tillsätta en demokratiskt vald regering är i dina ögon tydligen mycket tveksamt.
Det skulle däremot "proffspolitikern" Christian Engström och hans 791 kollegor nere i Bryssel och Strassbourg kunna göra på ett demokratiskt perfekt sätt till skillnad från vad den svenska riksdagen skulle kunna.
Nej, Piratpartiet och Olofb, ni är allt ute på mycket hal is i den här frågan.
Jag har inget emot Piratpartiet, ni driver viktiga frågor och har engagerat och nått ut till massor av ungdomar och väljare. Men har man givit sig med i bilden får man ju tåla att granskas för sina upppfattningar.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, europaparlamentet, rick falkvinge, christian engström, centerpartiet, politik, eu-val, moderaterna,
fredag, augusti 14, 2009
Stora ord av Mona Sahlin - om Sverigedemokraterna och om Nato - Kategorisk men knappast trovärdig...
Dick Erixon skriver intressant om socialdemokraternas kategoriska utfästelser som Mona Sahlin uttrycker så här: "”Vi socialdemokrater kommer aldrig, någonstans, någonsin, någon gång att göra oss beroende av stöd från Sverigedemokraterna.”
Om s kan fälla Alliansregeringsförslag endast med stöd från Sverigedemokraterna i en framtida - förhoppningsvis ej - riksdag, kommer man att göra det då?
Om en majoritet i riksdagen bestående av oppositionen och Sverigedemokraterna då röstar ner regeringen, har då s gjort sig beroende av stöd från Sverigedemokraterna?
Jomenvisst! Alltså måste s i ett sådant läge lägga ner sina röster eller rösta emot Sverigedemokraterna..., även om man tycker lika..? Jag vill se det ske...
Det här tål att tänka på, även om socialdemokraterna kanske inte riktigt har gjort det. Jag är lite tveksam till den här tävlingen i att ta maximalt avstånd från Sverigedemokraterna i alla hypotetiska framtidssituationer. Jag är lite bekymrad för att en sådan 4-årsperiod - om de kommer in - där alla samarbetar med alla för att undvika allt ev beroende av SD, tyvärr kan göra att de hypotetiskt kan växa sig starkare i nästföljande val.
Jag står helt bakom att alliansen går till val på att själva bilda regering och utan att samarbeta med Sverigedemokraterna. Men om Sverigedemokraterna hypotetiskt skulle bli vågmästare, och välja att inte fälla en ny regering, ska i det läget alliansen ändå börja samarbete med övriga oppositionen istället, hela eller delar? Med risk för att SD kan växa mer i nästa val?
Vad tycker Du som läser detta? Jag tar gärna emot Dina kommentarer, och ta mina funderingar för vad är, lösa funderingar!
Vi vet alla Sverigedemokraternas mörka framväxt och historia. De har tonat ner det i sina nuvarande skrifter, men det är fortfarande mörka underströmmar i deras budskap. Men ändå, skulle några 100.000 av befolkningen rösta på dem, ska deras röster helt negligeras av övriga partier, eller ska de som med Ny demokrati eller med liknande partier i andra nordiska länder ändå kunna avstå från att misstro en ny regering som därmed inte fälls?
Det här är bekymmersamt för oss alla, jag vet, men det blir lite för enkelt -tycker jag - med Mona Sahlins kategoriska utfästelser som rimligen kan vara alltför kategoriska enligt Dick Erixon och ovan..?
Det är ju inte heller första gången som Mona Sahlin tar mycket kategoriska ord i sin mun. Jag har tidigare här på bloggen kommenterat hennes kategoriska och - tycker jag - mycket märkliga uttalanden om Sverige och Nato.
För något år sedan uttalade hon kategoriskt att "Sverige ska aldrig någonsin gå med i Nato".
Märkligt och anmärkningsvärt, faktiskt. Säg att hela Europa går med i Nato...Det spelar ingen roll för Mona Sahlin, Sverige ska ju ändå aldrig någonsin gå med. Ett politiskt löfte med evighetsgaranti, det är inte så ofta man hör sådana. Det är ett tydligt löfte, men säger det inte mera om den som utfärdar det än något annat..?
Nu har Mona Sahlin faktiskt senare nyanserat sig, men det blev knappast så mycket bättre ändå. "Sverige ska inte gå med i Nato under min livstid", är det nya löftet. Då har hon alltså dels brutit sitt förra löfte, och dels gjort ett mycket svårförståeligt och kategoriskt nytt löfte av samma märkliga typ kopplat till sin egen person. Märkligt och inte trovärdigt, tycker jag. Men kategoriskt, javisst.
Dessutom är det lite anmärkningsvärt att utfärda sådan löften med evighets- eller "sahlingaranti" samtidigt som Sverige samarbetar mycket nära med just Nato i Partnerskap för fred och i flera fredsfrämjande insatser i världen.
Läs även andra bloggares åsikter om dick erixon, mona sahlin, alliansen, oppositionen, centerpartiet, politik, nato
Om s kan fälla Alliansregeringsförslag endast med stöd från Sverigedemokraterna i en framtida - förhoppningsvis ej - riksdag, kommer man att göra det då?
Om en majoritet i riksdagen bestående av oppositionen och Sverigedemokraterna då röstar ner regeringen, har då s gjort sig beroende av stöd från Sverigedemokraterna?
Jomenvisst! Alltså måste s i ett sådant läge lägga ner sina röster eller rösta emot Sverigedemokraterna..., även om man tycker lika..? Jag vill se det ske...
Det här tål att tänka på, även om socialdemokraterna kanske inte riktigt har gjort det. Jag är lite tveksam till den här tävlingen i att ta maximalt avstånd från Sverigedemokraterna i alla hypotetiska framtidssituationer. Jag är lite bekymrad för att en sådan 4-årsperiod - om de kommer in - där alla samarbetar med alla för att undvika allt ev beroende av SD, tyvärr kan göra att de hypotetiskt kan växa sig starkare i nästföljande val.
Jag står helt bakom att alliansen går till val på att själva bilda regering och utan att samarbeta med Sverigedemokraterna. Men om Sverigedemokraterna hypotetiskt skulle bli vågmästare, och välja att inte fälla en ny regering, ska i det läget alliansen ändå börja samarbete med övriga oppositionen istället, hela eller delar? Med risk för att SD kan växa mer i nästa val?
Vad tycker Du som läser detta? Jag tar gärna emot Dina kommentarer, och ta mina funderingar för vad är, lösa funderingar!
Vi vet alla Sverigedemokraternas mörka framväxt och historia. De har tonat ner det i sina nuvarande skrifter, men det är fortfarande mörka underströmmar i deras budskap. Men ändå, skulle några 100.000 av befolkningen rösta på dem, ska deras röster helt negligeras av övriga partier, eller ska de som med Ny demokrati eller med liknande partier i andra nordiska länder ändå kunna avstå från att misstro en ny regering som därmed inte fälls?
Det här är bekymmersamt för oss alla, jag vet, men det blir lite för enkelt -tycker jag - med Mona Sahlins kategoriska utfästelser som rimligen kan vara alltför kategoriska enligt Dick Erixon och ovan..?
Det är ju inte heller första gången som Mona Sahlin tar mycket kategoriska ord i sin mun. Jag har tidigare här på bloggen kommenterat hennes kategoriska och - tycker jag - mycket märkliga uttalanden om Sverige och Nato.
För något år sedan uttalade hon kategoriskt att "Sverige ska aldrig någonsin gå med i Nato".
Märkligt och anmärkningsvärt, faktiskt. Säg att hela Europa går med i Nato...Det spelar ingen roll för Mona Sahlin, Sverige ska ju ändå aldrig någonsin gå med. Ett politiskt löfte med evighetsgaranti, det är inte så ofta man hör sådana. Det är ett tydligt löfte, men säger det inte mera om den som utfärdar det än något annat..?
Nu har Mona Sahlin faktiskt senare nyanserat sig, men det blev knappast så mycket bättre ändå. "Sverige ska inte gå med i Nato under min livstid", är det nya löftet. Då har hon alltså dels brutit sitt förra löfte, och dels gjort ett mycket svårförståeligt och kategoriskt nytt löfte av samma märkliga typ kopplat till sin egen person. Märkligt och inte trovärdigt, tycker jag. Men kategoriskt, javisst.
Dessutom är det lite anmärkningsvärt att utfärda sådan löften med evighets- eller "sahlingaranti" samtidigt som Sverige samarbetar mycket nära med just Nato i Partnerskap för fred och i flera fredsfrämjande insatser i världen.
Läs även andra bloggares åsikter om dick erixon, mona sahlin, alliansen, oppositionen, centerpartiet, politik, nato
torsdag, augusti 13, 2009
Integritet - omskärelse - religionsfrihet, riksdagsdebatt
Idag debatterade jag frågan om små pojkars integritet, och om en ev åldersgräns innan omskärelse får göras så att det är den uppvuxne mannen som får fatta beslutet, inte föräldrarna för den lilla pojkens räkning.
Socialminister Hägglund höll inte med mig, här är en länk till debatten, scrolla nedåt.
Aktuellt hade ett rätt tamt inslag ikväll, säkert med anledning av att frågan är svår och känslig.
Den läkare - var det nog - som försvarade omskärelsen motiverade det endast med några färska studier som visar att omskurna män sprider HIV mindre än män i "originalutförande".
Jag accepterar ju omskärelse, men menar ju att ett sådant oåterkallelligt beslut bör fattas av den vuxne pojken vid 18 eller möjligen 15 års ålder, och inte av hans föräldrar för hans räkning när han är ett litet barn. Lika litet som de ska besluta om andra icke medicinskt betingade kroppsförändringsoperationer eller tatueringar.
Läkaren menade att det gick väl lika bra när pojken är liten, och såg liksom socialstyrelsen, Sveriges kommuner och landsting, riksdag och regering inga svårigheter med det.
Barnkonventionen om barnens rättigheter gör det naturligt att låta föräldrarna bestämma om den lille pojkens förhud som skyddar det känsliga ollonet oåterkalleligen ska opereras bort, menar dessa.
Jag begriper inte den logiken. Barnens rätt och integritet borde väl göra det mycket naturligt att sådana beslut om att avlägsna en del på könsorganet borde förbehållas pojken i vuxen ålder, och inte överlåtas åt hans föräldrar.
Fråga är svår och känslig, men behöver diskuteras och jag tycker att fokus mycket mer borde vara på den lille pojkens integritet och rätt till sin kropp som Gud - eller evolutionen - har skapat den.
Har Gud - eller evolutionen - verkligen misslyckats med sin skapelse just vad gäller pojkars och mäns könsorgan? Och ska verkligen svenska landsting åläggas att på föräldrarnas uppdrag omskära små pojkar?`
Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, göran hägglund, regeringen, politik, kristdemokraterna, centerpartiet, SKL, integritet, mänskilga rättigheter
Socialminister Hägglund höll inte med mig, här är en länk till debatten, scrolla nedåt.
Aktuellt hade ett rätt tamt inslag ikväll, säkert med anledning av att frågan är svår och känslig.
Den läkare - var det nog - som försvarade omskärelsen motiverade det endast med några färska studier som visar att omskurna män sprider HIV mindre än män i "originalutförande".
Jag accepterar ju omskärelse, men menar ju att ett sådant oåterkallelligt beslut bör fattas av den vuxne pojken vid 18 eller möjligen 15 års ålder, och inte av hans föräldrar för hans räkning när han är ett litet barn. Lika litet som de ska besluta om andra icke medicinskt betingade kroppsförändringsoperationer eller tatueringar.
Läkaren menade att det gick väl lika bra när pojken är liten, och såg liksom socialstyrelsen, Sveriges kommuner och landsting, riksdag och regering inga svårigheter med det.
Barnkonventionen om barnens rättigheter gör det naturligt att låta föräldrarna bestämma om den lille pojkens förhud som skyddar det känsliga ollonet oåterkalleligen ska opereras bort, menar dessa.
Jag begriper inte den logiken. Barnens rätt och integritet borde väl göra det mycket naturligt att sådana beslut om att avlägsna en del på könsorganet borde förbehållas pojken i vuxen ålder, och inte överlåtas åt hans föräldrar.
Fråga är svår och känslig, men behöver diskuteras och jag tycker att fokus mycket mer borde vara på den lille pojkens integritet och rätt till sin kropp som Gud - eller evolutionen - har skapat den.
Har Gud - eller evolutionen - verkligen misslyckats med sin skapelse just vad gäller pojkars och mäns könsorgan? Och ska verkligen svenska landsting åläggas att på föräldrarnas uppdrag omskära små pojkar?`
Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, göran hägglund, regeringen, politik, kristdemokraterna, centerpartiet, SKL, integritet, mänskilga rättigheter
onsdag, augusti 12, 2009
Rick Falkvinge: Gör EU till en superstat..!
Det som Christian Engström antydde i en debattartikel i sydsvenskan igår, det bekräftar nu piratpartiets ledare Rick Falkvinge i en kommentar på min blogg.
Jag tycker det är sensationellt. Nog trodde jag att piratpartiet skulle börja tycka till om mer än man gick till val på, men att börja med den här frågan...
"Rick Falkvinge (pp) sa...
Så länge EU-parlamentet inte har absolut lagstiftande makt, så som normala parlament har, så är Lissabon bara att permanenta en felaktig struktur som ge EU-parlamentet mer "inflytande". De får tycka till om fler frågor, enkelt uttryckt. Det är fel väg att gå.
Rätt väg att gå är att göra EU-parlamentet till ett riktigt parlament."
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, politik, eu, superstat, rick falkvinge, centerpartiet
Jag tycker det är sensationellt. Nog trodde jag att piratpartiet skulle börja tycka till om mer än man gick till val på, men att börja med den här frågan...
"Rick Falkvinge (pp) sa...
Så länge EU-parlamentet inte har absolut lagstiftande makt, så som normala parlament har, så är Lissabon bara att permanenta en felaktig struktur som ge EU-parlamentet mer "inflytande". De får tycka till om fler frågor, enkelt uttryckt. Det är fel väg att gå.
Rätt väg att gå är att göra EU-parlamentet till ett riktigt parlament."
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, politik, eu, superstat, rick falkvinge, centerpartiet
Vill Piratpartiet att EU ska bli en "parlamentarisk demokrati"..??
Piratpartiets nye MEP i EU-parlamentet - Christian Engström - skriver idag en debattartikel i Sydsvenskan.
Christian berömmer Lena Ek - och kritiserar regeringen/infrastrukturministern - för det ev tillägget i telekompaketet, som europaparlamentet vill ha. Åsa Torstenssons argument varför tillägget är tveksamt är ju att den frågan hanterar de enskilda medlemsländerna var för sig.
Men så skriver Christian följande rätt anmärkningsvärda formulering:
"Man kan tycka att det är märkligt att ministrarna och tjänstemännen i rådet kan gå in och peta i vad det folkvalda parlamentet har beslutat. I en parlamentarisk demokrati är det ju parlamentet som har sista ordet när det gäller att stifta lagar, och när det är gjort kan inga ministrar komma med ändringar efteråt. Men EU fungerar annorlunda, och det är inget som går att ändra på kort sikt."
Vill alltså den nye europaparlamentariken att europaparlamentet - där ju piratpartiet nu finns - på längre sikt ska ta över alla beslutsmakt i EU, i klartext från de enskilda medlemsländernas regeringar och riksdagar...?
Är det en ny statsbildning som Piratpartiet på längre sikt är ute efter? Hur går det i så fall ihop med att Piratpartiet är emot det nya Lissabonfördraget, som faktiskt ger europaparlamentet lite mer medinflytande?
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, christian engström, telekompaketet, tillägg 138, politik, centerpartiet, eu, europaparlamentet
Christian berömmer Lena Ek - och kritiserar regeringen/infrastrukturministern - för det ev tillägget i telekompaketet, som europaparlamentet vill ha. Åsa Torstenssons argument varför tillägget är tveksamt är ju att den frågan hanterar de enskilda medlemsländerna var för sig.
Men så skriver Christian följande rätt anmärkningsvärda formulering:
"Man kan tycka att det är märkligt att ministrarna och tjänstemännen i rådet kan gå in och peta i vad det folkvalda parlamentet har beslutat. I en parlamentarisk demokrati är det ju parlamentet som har sista ordet när det gäller att stifta lagar, och när det är gjort kan inga ministrar komma med ändringar efteråt. Men EU fungerar annorlunda, och det är inget som går att ändra på kort sikt."
Vill alltså den nye europaparlamentariken att europaparlamentet - där ju piratpartiet nu finns - på längre sikt ska ta över alla beslutsmakt i EU, i klartext från de enskilda medlemsländernas regeringar och riksdagar...?
Är det en ny statsbildning som Piratpartiet på längre sikt är ute efter? Hur går det i så fall ihop med att Piratpartiet är emot det nya Lissabonfördraget, som faktiskt ger europaparlamentet lite mer medinflytande?
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, christian engström, telekompaketet, tillägg 138, politik, centerpartiet, eu, europaparlamentet
måndag, augusti 10, 2009
starka riksdagsledamöter, javisst! Som fäller sin regering, nejvisst...
Jag har skrivit lite om detta tidigare. Att ha uppdraget att företräda medborgare i riksdagen är ansvarsfullt. Jag känner ett stort ansvar - självfallet - till de som röstat på centerpartiet, varav nära 8 procent i min valkrets - Östergötland - kryssade mig. (ca 5 procent kryssade Karin Jonsson och över 3 procent Britta Andersson osv).
Jag är i grunden en självständigt tänkande människa som driver det jag anser vara rätt och riktigt, både i med- och motvind. De som följt mig i politik och föreningsliv (främst LRF) torde kunna intyga det. Självfallet ska jag i riksdagsgruppen och i riksdagen vara en viktig kugge i att utforma centerpartiets - och alliansens - ställningstaganden och beslut. Självfallet är det i majoritetsställning oerhört viktigt med ett nära samarbete mellan regeringen och dess riksdagsgrupper. Och med hela riksdagen.., trots att oppositionen ju ofta opponerar och tycker annorlunda.
Ändå har jag på denna blogg i flera tidigare inlägg deklarerat att en övergripande central fråga för mig är att alliansregeringen är stark, handlingskraftig och klarar av att regera, dvs att fatta beslut i både lätta och svåra frågor, att hålla ihop i regeringen och att få majoritet för sina förslag i riksdagen. Det innebär alltså att det är mycket viktigt med en nära dialog mellan regeringen och dess riksdagsledamöter under beredningsprocessen fram till propositioner och riksdagsbeslut. Där kan sakfrågor fällas och stoppas. Däremot är utrymmet enligt min uppfattning mycket litet för att som enskild riksdagsledamot för alliansen fälla sin egen regering i viktiga riksdagsbeslut. Det kan och ska inte uteslutas men börjar detta ske är vägen kort till regeringskris och nyval.
Och den stora vallöftet till medborgarna från allianspartierna var att samarbeta och genomföra det vi gick till val på.
En del riksdagsledamöter har lämnat riksdagen under innevarande mandatperiod och utan dramatik ersatts av nya. Media gör nu lite väsen av att det är många som lämnat. Det tycker inte jag, de som har lämnat har nästan genomgående tydliga skäl för detta och en viss löpande förnyelse är inte fel.
Och främst borgerliga och liberala tidningar - skulle jag tro - riktar åter fokus på att riksdagen bör vara mer självständig och därmed mer oförutsägbar. Sådana krav riktas sällan på den socialdemokratiskt styrda riksdagen, "alla" visste att socialdemokraterna alltid var regeringsdugliga och alltid "höll ihop laget".
Ska alliansregeringen med bara 7 rösters majoritet vara regeringsduglig är alltså utrymmet för att fälla sin egen regering mycket begränsat. Skulle ledamöterna lyssna på samma tidningar som samtidigt med kravet på självständigare borgerliga riksdagsledamöter ständigt också vill se leverans av alla vallöften, skulle alliansen alltså snabbt hamna i stora bekymmer.
En allianskollega till mig - Göran Pettersson (M) - har insiktsfullt - tycker jag - skrivit om detta på sin blogg och lyft fram valsystemets roll i sammanhanget.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, regeringen, alliansen, centerpartiet, valsystemet
Jag är i grunden en självständigt tänkande människa som driver det jag anser vara rätt och riktigt, både i med- och motvind. De som följt mig i politik och föreningsliv (främst LRF) torde kunna intyga det. Självfallet ska jag i riksdagsgruppen och i riksdagen vara en viktig kugge i att utforma centerpartiets - och alliansens - ställningstaganden och beslut. Självfallet är det i majoritetsställning oerhört viktigt med ett nära samarbete mellan regeringen och dess riksdagsgrupper. Och med hela riksdagen.., trots att oppositionen ju ofta opponerar och tycker annorlunda.
Ändå har jag på denna blogg i flera tidigare inlägg deklarerat att en övergripande central fråga för mig är att alliansregeringen är stark, handlingskraftig och klarar av att regera, dvs att fatta beslut i både lätta och svåra frågor, att hålla ihop i regeringen och att få majoritet för sina förslag i riksdagen. Det innebär alltså att det är mycket viktigt med en nära dialog mellan regeringen och dess riksdagsledamöter under beredningsprocessen fram till propositioner och riksdagsbeslut. Där kan sakfrågor fällas och stoppas. Däremot är utrymmet enligt min uppfattning mycket litet för att som enskild riksdagsledamot för alliansen fälla sin egen regering i viktiga riksdagsbeslut. Det kan och ska inte uteslutas men börjar detta ske är vägen kort till regeringskris och nyval.
Och den stora vallöftet till medborgarna från allianspartierna var att samarbeta och genomföra det vi gick till val på.
En del riksdagsledamöter har lämnat riksdagen under innevarande mandatperiod och utan dramatik ersatts av nya. Media gör nu lite väsen av att det är många som lämnat. Det tycker inte jag, de som har lämnat har nästan genomgående tydliga skäl för detta och en viss löpande förnyelse är inte fel.
Och främst borgerliga och liberala tidningar - skulle jag tro - riktar åter fokus på att riksdagen bör vara mer självständig och därmed mer oförutsägbar. Sådana krav riktas sällan på den socialdemokratiskt styrda riksdagen, "alla" visste att socialdemokraterna alltid var regeringsdugliga och alltid "höll ihop laget".
Ska alliansregeringen med bara 7 rösters majoritet vara regeringsduglig är alltså utrymmet för att fälla sin egen regering mycket begränsat. Skulle ledamöterna lyssna på samma tidningar som samtidigt med kravet på självständigare borgerliga riksdagsledamöter ständigt också vill se leverans av alla vallöften, skulle alliansen alltså snabbt hamna i stora bekymmer.
En allianskollega till mig - Göran Pettersson (M) - har insiktsfullt - tycker jag - skrivit om detta på sin blogg och lyft fram valsystemets roll i sammanhanget.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, regeringen, alliansen, centerpartiet, valsystemet
onsdag, augusti 05, 2009
har meddelarfriheten inga gränser..? Är hemliga mötesinspelningar OK från integritetssynpunkt?
Jag skrev om "Gotlandsskandalen" för några dagar sedan. Innebär meddelarfriheten - som ju är bra - att man som tjänsteman (eller politiker) har en ovillkorlig rätt att hemligen spela in möten? Jag känner tvekan och obehag inför detta. Deltar jag i interna möten med människor - i arbetet eller privat - ser jag det som självklart att inga hemliga bandinspelningar görs, vill någon spela in bör denne avisera detta.
Ingen verkar reagera på detta som jag. Är jag alltså fel ute?
"* Dagens nyhet är att Gotlands landshövding, f. miljöpartispråkröret Marianne Samuelsson är i blåsväder i ett strandskyddsärende. Där är hon ute och cyklar (som miljöpartister ofta är - obs skämt..), människor ska självfallet behandlas lika inför Svea rikes lag!! Och enbart det faktum att tjänstemän reserverat sig gör ju att frågan kan överprövas och debatteras.
Men! Det stör mig att någon statlig tjänsteman - vad jag kan förstå - under någon föredragning med Samuelsson på länsstyrelsen i hemlighet spelar in mötet. Om man avser att göra ljudupptagningar av ett slutet möte under tjänsteutövning är min spontana uppfattning att man ska anmäla det, så att deltagare vet om det.
Och om man spelar in det är det för min del inte självklart att media ska spela upp detta interna möte - som deltagarna uppfattade det - för hela svenska folket. Av journalistetiska skäl, kanske. Eller är det just de som gör att man ska spela upp smygupptagningar av detta slag?
Jag kan vara fel ute, men ger bara min spontana reaktion.
Handlar inte detta också om människors integritet? Jag skulle ändå reagera starkt om bandupptagningar från något internt förtroligt möte jag deltagit i skulle dyka upp utan att jag orienterats om att mötete skulle bandas. Jag skulle känna mig kränkt.
Däremot får ju landshövdingen leva med att deltagare från mötet kan citera henne, om de vill. Vad som sägs har ju sagts.
Men inte befrämjar sådana citat - eller bandupptagningar - det förtroendefulla arbetsklimatet på en arbetsplats, om hemliga bandupptagningar sätts i system vid interna möten, av än den ena , än den andra?"
Läs även andra bloggares åsikter om integritet, gotland, marianne samuelsson, politik, centerpartiet, landshövding, hemliga bandinspelningar
Ingen verkar reagera på detta som jag. Är jag alltså fel ute?
"* Dagens nyhet är att Gotlands landshövding, f. miljöpartispråkröret Marianne Samuelsson är i blåsväder i ett strandskyddsärende. Där är hon ute och cyklar (som miljöpartister ofta är - obs skämt..), människor ska självfallet behandlas lika inför Svea rikes lag!! Och enbart det faktum att tjänstemän reserverat sig gör ju att frågan kan överprövas och debatteras.
Men! Det stör mig att någon statlig tjänsteman - vad jag kan förstå - under någon föredragning med Samuelsson på länsstyrelsen i hemlighet spelar in mötet. Om man avser att göra ljudupptagningar av ett slutet möte under tjänsteutövning är min spontana uppfattning att man ska anmäla det, så att deltagare vet om det.
Och om man spelar in det är det för min del inte självklart att media ska spela upp detta interna möte - som deltagarna uppfattade det - för hela svenska folket. Av journalistetiska skäl, kanske. Eller är det just de som gör att man ska spela upp smygupptagningar av detta slag?
Jag kan vara fel ute, men ger bara min spontana reaktion.
Handlar inte detta också om människors integritet? Jag skulle ändå reagera starkt om bandupptagningar från något internt förtroligt möte jag deltagit i skulle dyka upp utan att jag orienterats om att mötete skulle bandas. Jag skulle känna mig kränkt.
Däremot får ju landshövdingen leva med att deltagare från mötet kan citera henne, om de vill. Vad som sägs har ju sagts.
Men inte befrämjar sådana citat - eller bandupptagningar - det förtroendefulla arbetsklimatet på en arbetsplats, om hemliga bandupptagningar sätts i system vid interna möten, av än den ena , än den andra?"
Läs även andra bloggares åsikter om integritet, gotland, marianne samuelsson, politik, centerpartiet, landshövding, hemliga bandinspelningar
tisdag, augusti 04, 2009
Omskärelse och integritet - centerdebatt
Jag har skrivit flera gånger på min blogg om den principiella frågan om föräldrar ska kunna "beställa" oåterkalleliga operativa ingrepp på sina små pojkars könsorgan av svenska landsting. (se under etiketter tv på sidan).
Frågan är svår med tanke på millennielånga traditioner, och jag har stor respekt för både dessa och för religionsfriheten.
Men idag år 2009 i Sverige, tar föräldrars rätt till sin religion över det lilla gossebarnets rätt till sin egen kropp, så som den är skapad av Gud eller evolutionen.
Det är helt OK att en myndig man själv beslutar att t ex tatuera sig, eller att omskära sig. Men ska hans föräldrar kunna avgöra detta för honom när han är nyfödd eller 5 år?
Principiellt sett tycker jag inte det, och reagerar nu när svenska landsting sannolikt ska åläggas att utföra föräldrarnas beslut om operation av det lilla barnet så att könsorganet förändras.
Jag har stor respekt för barnläkaren och politikern Anders W Jonsson i statsrådsberedningen. Han sågar min inställning med fotknölarna i detta inlägg på sin blogg. Det är självklart att denna tradition ska fortsätta, att föräldrarna ska ha rätten att besluta för barnets räkning och det är nog så att skapelsen har misslyckats med pojkars könsorgan, det finns medicinska skäl till att ta bort förhuden. Att föra denna debatt är hårresande och för tankarna till 1930-talet, menar Anders, att på något vis jämföra ingrepp på det kvinnliga könsorganet - där alla sådana är förbjudna i svensk lag - med ingrepp på pojkars könsorgan är fullständigt olika saker.
Jag instämmer med honom i att den långa kulturella och religiösa traditionen gör frågan svår, och att diskussionen måste föras med respekt och värdighet.
Men vi tycker faktiskt olika i den för mig avgörande integritetsfrågan; oåterkalleliga ingrepp som tatueringar eller omskärelse bör beslutas av personen själv när den är myndig, inte av föräldrarna för det omyndiga barnets räkning.
Det är också så att även många läkare resonerar som mig, och vill inte av landstinget och regeringen åläggas att utföra dessa ingrepp på små barn.
Jag kommer att diskutera detta med socialminister Göran Hägglund i riksdagen den 13 augusti, och tar gärna emot synpunkter inför den debatten.
Tillägg: Rubriken "centerdebatt" är lite smal. Landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) gör i ett inlägg i SvD idag processen kort med små pojkars integritet och rätt till sin kropp, den är uppenbarligen noll värd och religionsfriheten ger föräldrarna rätten att bestämma om oåterkalleliga operativa ingrepp på små pojkars könsorgan, punkt slut. Och givetvis ska den svenska staten genom landstingen utföra detta om föräldrarna så beställer...
Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, integritet, religion, centerpartiet, regeringen, politik
Läs även andra bloggares åsikter om svd, folkpartiet, birgitta rydberg, landsting, sveriges kommuner
Frågan är svår med tanke på millennielånga traditioner, och jag har stor respekt för både dessa och för religionsfriheten.
Men idag år 2009 i Sverige, tar föräldrars rätt till sin religion över det lilla gossebarnets rätt till sin egen kropp, så som den är skapad av Gud eller evolutionen.
Det är helt OK att en myndig man själv beslutar att t ex tatuera sig, eller att omskära sig. Men ska hans föräldrar kunna avgöra detta för honom när han är nyfödd eller 5 år?
Principiellt sett tycker jag inte det, och reagerar nu när svenska landsting sannolikt ska åläggas att utföra föräldrarnas beslut om operation av det lilla barnet så att könsorganet förändras.
Jag har stor respekt för barnläkaren och politikern Anders W Jonsson i statsrådsberedningen. Han sågar min inställning med fotknölarna i detta inlägg på sin blogg. Det är självklart att denna tradition ska fortsätta, att föräldrarna ska ha rätten att besluta för barnets räkning och det är nog så att skapelsen har misslyckats med pojkars könsorgan, det finns medicinska skäl till att ta bort förhuden. Att föra denna debatt är hårresande och för tankarna till 1930-talet, menar Anders, att på något vis jämföra ingrepp på det kvinnliga könsorganet - där alla sådana är förbjudna i svensk lag - med ingrepp på pojkars könsorgan är fullständigt olika saker.
Jag instämmer med honom i att den långa kulturella och religiösa traditionen gör frågan svår, och att diskussionen måste föras med respekt och värdighet.
Men vi tycker faktiskt olika i den för mig avgörande integritetsfrågan; oåterkalleliga ingrepp som tatueringar eller omskärelse bör beslutas av personen själv när den är myndig, inte av föräldrarna för det omyndiga barnets räkning.
Det är också så att även många läkare resonerar som mig, och vill inte av landstinget och regeringen åläggas att utföra dessa ingrepp på små barn.
Jag kommer att diskutera detta med socialminister Göran Hägglund i riksdagen den 13 augusti, och tar gärna emot synpunkter inför den debatten.
Tillägg: Rubriken "centerdebatt" är lite smal. Landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) gör i ett inlägg i SvD idag processen kort med små pojkars integritet och rätt till sin kropp, den är uppenbarligen noll värd och religionsfriheten ger föräldrarna rätten att bestämma om oåterkalleliga operativa ingrepp på små pojkars könsorgan, punkt slut. Och givetvis ska den svenska staten genom landstingen utföra detta om föräldrarna så beställer...
Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, integritet, religion, centerpartiet, regeringen, politik
Läs även andra bloggares åsikter om svd, folkpartiet, birgitta rydberg, landsting, sveriges kommuner
söndag, augusti 02, 2009
Indicier mot Hugo Chavez - och mot Lars Ohly
Venezuela rör sig under Hugo Chavez inte i riktning med demokrati och yttrandefrihet, inte mot respekt för äganderätt och för goda relationer med sina grannländer.
Företag och branscher förstatligas, radio- och TV-stationer stängs ner. Med mycket mera.
Och svensktillverkade Boforsvapen (pansarvärnsskott) som levererats till Venezuela på 1980-talet långt före Chavez makttillträde, de dyker upp hos Farc-gerillan i grannlandet Colombia.
Det är självfallet allvarligt för svensk del, vi vill ju inte att de länder som svensktillverkade vapen exporteras till ska sprida vapen till gerillor av terrorkaraktär i grannländer. Så detta bör och ska diskuteras med koppling till våra regler för exportkontroll, givetvis.
Men allvarligast är det för Venezuela och Hugo Chavez. Han och regimen blånekar mot "de falska anklagelserna", bryter närmast de diplomatiska förbindelserna med Colomobia och uttalar sig närmast i termer av "krigsförklaring".
Är alltså Hugo Chavez och Venezuela under hans ledning oskyldigt misstänkta för att ha försett Farcgerillan med vapnen från Bofors?
Chavez är nära lierad med Fidel Castro och är starkt intresserad av att stödja vänstergerillor som med vapen och terror vill ta makten i demokratiska grannländer. (Se fotnoten nedan om Farccerillans ideologi). Chavez har goda kontakter med gerillan. Vapnen som nu beslagtagits kommer bevisligen från leveransen till Venezuela för många år sedan.
Två generaler i Chavez armé anklagas för att ha försett farcgerillan med vapen, och bevis för detta lär bl a finnas i beslagtagna datorer från gerillan.
Pansarvärnsskotten såldes till Venezuela. De har bevisligen httats hos Farcgerillan. Chavez driver Venezuela åt Cuba-hållet, och ser gärna att även andra länder gör detsamma.
Övertygar hans besinningslösa utfall mot Colombia som bevis för hans "oskuld". Nej, snarare precis tvärtom. Indicierna mot honom är starka.
Det svenska vänsterpartiet och Lars Ohly gillar Hugo Chavez. Det är också ett indicium för att det tidigare vpk och kommunistpartiets rötter lever även i dagens vänsterparti.
Bloggen Bent har skrivit bra om Chavez.
Fotnot (från GT)
Farc är en marxistisk-leninistisk gerillaorganisation som bildades 1964 med säte i Colombia. Den för en väpnad kamp mot den colombianska regeringen och är stämplad som terrororganisation av EU.
2008 hade gerillan uppskattningsvis 6000–8000 medlemmar.
Sedan 1980-talet har gerillan finansierats med inkomster från kokainhandel.
Farc är även känd för sina kidnappningar. En av dess mest kända gisslan var den colombianska politikern Ingrid Betancourt som satt fången 2002–2008. I mars släpptes svenske Roland Larsson efter två års fångenskap.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, hugo chavez, venezuela, bofors, farcgerillan, vänsterpartiet, centerpartiet
Företag och branscher förstatligas, radio- och TV-stationer stängs ner. Med mycket mera.
Och svensktillverkade Boforsvapen (pansarvärnsskott) som levererats till Venezuela på 1980-talet långt före Chavez makttillträde, de dyker upp hos Farc-gerillan i grannlandet Colombia.
Det är självfallet allvarligt för svensk del, vi vill ju inte att de länder som svensktillverkade vapen exporteras till ska sprida vapen till gerillor av terrorkaraktär i grannländer. Så detta bör och ska diskuteras med koppling till våra regler för exportkontroll, givetvis.
Men allvarligast är det för Venezuela och Hugo Chavez. Han och regimen blånekar mot "de falska anklagelserna", bryter närmast de diplomatiska förbindelserna med Colomobia och uttalar sig närmast i termer av "krigsförklaring".
Är alltså Hugo Chavez och Venezuela under hans ledning oskyldigt misstänkta för att ha försett Farcgerillan med vapnen från Bofors?
Chavez är nära lierad med Fidel Castro och är starkt intresserad av att stödja vänstergerillor som med vapen och terror vill ta makten i demokratiska grannländer. (Se fotnoten nedan om Farccerillans ideologi). Chavez har goda kontakter med gerillan. Vapnen som nu beslagtagits kommer bevisligen från leveransen till Venezuela för många år sedan.
Två generaler i Chavez armé anklagas för att ha försett farcgerillan med vapen, och bevis för detta lär bl a finnas i beslagtagna datorer från gerillan.
Pansarvärnsskotten såldes till Venezuela. De har bevisligen httats hos Farcgerillan. Chavez driver Venezuela åt Cuba-hållet, och ser gärna att även andra länder gör detsamma.
Övertygar hans besinningslösa utfall mot Colombia som bevis för hans "oskuld". Nej, snarare precis tvärtom. Indicierna mot honom är starka.
Det svenska vänsterpartiet och Lars Ohly gillar Hugo Chavez. Det är också ett indicium för att det tidigare vpk och kommunistpartiets rötter lever även i dagens vänsterparti.
Bloggen Bent har skrivit bra om Chavez.
Fotnot (från GT)
Farc är en marxistisk-leninistisk gerillaorganisation som bildades 1964 med säte i Colombia. Den för en väpnad kamp mot den colombianska regeringen och är stämplad som terrororganisation av EU.
2008 hade gerillan uppskattningsvis 6000–8000 medlemmar.
Sedan 1980-talet har gerillan finansierats med inkomster från kokainhandel.
Farc är även känd för sina kidnappningar. En av dess mest kända gisslan var den colombianska politikern Ingrid Betancourt som satt fången 2002–2008. I mars släpptes svenske Roland Larsson efter två års fångenskap.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, hugo chavez, venezuela, bofors, farcgerillan, vänsterpartiet, centerpartiet
onsdag, juli 29, 2009
heteronorm,omskärelse,afghanistan och hemlig sammanträdesavlyssning
Härligt med en blogg där man rakt ut i etern kan avreagera sig i aktuella frågor! Ska försöka med korta raka puckar!
* Årets Pridefestival fokuserar på att "heteronormen" ska skrotas. De flesta partier verkar instämma. Jag utmanar ödet och tvekar (har man diskuterat ordet äktenskap i dess traditionella betydelse har man nog inte mycket att ytterligare förlora).
Jag är fullt överens om alla människors lika rätt och värde, oavsett ras, hudfärg, kön, sexuell läggning med mera.
Samtidigt är det - tycker jag - ett enkelt faktum att de allra flesta människor är heterosexuella.
Innebär ett skrotande av "heteronormen" att man alltid ska utgå ifrån att människor man möter kan vara inte behöver vara heterosexuella, och alltid ska kolla det först, tvekar jag.
Nog borde ett accepterande av att heterosexualiteten är vanligast kunna förenas med full respekt för alla människor, oavsett t ex sexuell läggning.
* Omskärelse. Ett odramatiskt ord för pojkars "könsstympning". Jag skrev om detta fär en del månader sedan här på bloggen. Peter Wolodarski skriver på DN om det förment fullständigt odramatiska i att på grund av möjliga bättre hälsoeffekter operera bort förhuden på små pojkar. Gud eller evolutionen har uppenbarligen misslyckats på denna punkt och människan behöver genom dess föräldrar rätta till misstaget mycket tidigt. Jag är mycket tvivlande om det berättigade i detta, av integritetsskäl och av principiella skäl.
DN har refuserat min replik om detta, "Wolodarski rules".
* Afghanistan. Försvarsminister Tolgfors har en bra och tydlig debattartikel i DN om varför FN, ISAF och Sverige är där i fredsfrämjande syfte. Vänsterpartiet vill att Sverige och FN ska överlämna åt afghanerna att i ett blodigt inbördeskrig göra upp om makten (eftersom talibanerna ju inte respekterar demokratiska val utan anser sig ha rätt genom mandat högt upp ifrån). Miljöpartiet börjar svaja i frågan. Vänsterpartiet tar på sig ett mycket stort ansvar genom att vilja att FN sviker landet Afghanistan, Afghanistans folk och dess demokratiskt valda regering och landets armé och polis. Jag begriper inte hurett svenskt nutida parti kan vilja ge fritt fram för terrorkrafter som bränner ner skolor, mördar flickskolelärare, kidnappar och mördar biståndsarbetare och mycket mer.
* Dagens nyhet är att Gotlands landshövding, f. miljöpartispråkröret Marianne Samuelsson är i blåsväder i ett strandskyddsärende. Där är hon ute och cyklar (som miljöpartister ofta är - obs skämt..), människor ska självfallet behandlas lika inför Svea rikes lag!! Och enbart det faktum att tjänstemän reserverat sig gör ju att frågan kan överprövas och debatteras.
Men! Det stör mig att någon statlig tjänsteman - vad jag kan förstå - under någon föredragning med Samuelsson på länsstyrelsen i hemlighet spelar in mötet. Om man avser att göra ljudupptagningar av ett slutet möte under tjänsteutövning är min spontana uppfattning att man ska anmäla det, så att deltagare vet om det.
Och om man spelar in det är det för min del inte självklart att media ska spela upp detta interna möte - som deltagarna uppfattade det - för hela svenska folket. Av journalistetiska skäl, kanske. Eller är det just de som gör att man ska spela upp smygupptagningar av detta slag?
Jag kan vara fel ute, men ger bara min spontana reaktion.
Handlar inte detta också om människors integritet? Jag skulle ändå reagera starkt om bandupptagningar från något internt förtroligt möte jag deltagit i skulle dyka upp utan att jag orienterats om att mötete skulle bandas. Jag skulle känna mig kränkt.
Däremot får ju landshövdingen leva med att deltagare från mötet kan citera henne, om de vill. Vad som sägs har ju sagts.
Men inte befrämjar sådana citat - eller bandupptagningar - det förtroendefulla arbetsklimatet på en arbetsplats, om hemliga bandupptagningar sätts i system vid interna möten, av än den ena , än den andra?
Läs även andra bloggares åsikter om heteronorm, rfsl, pride, politik, omskärelse, könsstympning, dn, wolodarski, afganistan, marianne samuelsson, integritet, hemlig inspelning
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet
* Årets Pridefestival fokuserar på att "heteronormen" ska skrotas. De flesta partier verkar instämma. Jag utmanar ödet och tvekar (har man diskuterat ordet äktenskap i dess traditionella betydelse har man nog inte mycket att ytterligare förlora).
Jag är fullt överens om alla människors lika rätt och värde, oavsett ras, hudfärg, kön, sexuell läggning med mera.
Samtidigt är det - tycker jag - ett enkelt faktum att de allra flesta människor är heterosexuella.
Innebär ett skrotande av "heteronormen" att man alltid ska utgå ifrån att människor man möter kan vara inte behöver vara heterosexuella, och alltid ska kolla det först, tvekar jag.
Nog borde ett accepterande av att heterosexualiteten är vanligast kunna förenas med full respekt för alla människor, oavsett t ex sexuell läggning.
* Omskärelse. Ett odramatiskt ord för pojkars "könsstympning". Jag skrev om detta fär en del månader sedan här på bloggen. Peter Wolodarski skriver på DN om det förment fullständigt odramatiska i att på grund av möjliga bättre hälsoeffekter operera bort förhuden på små pojkar. Gud eller evolutionen har uppenbarligen misslyckats på denna punkt och människan behöver genom dess föräldrar rätta till misstaget mycket tidigt. Jag är mycket tvivlande om det berättigade i detta, av integritetsskäl och av principiella skäl.
DN har refuserat min replik om detta, "Wolodarski rules".
* Afghanistan. Försvarsminister Tolgfors har en bra och tydlig debattartikel i DN om varför FN, ISAF och Sverige är där i fredsfrämjande syfte. Vänsterpartiet vill att Sverige och FN ska överlämna åt afghanerna att i ett blodigt inbördeskrig göra upp om makten (eftersom talibanerna ju inte respekterar demokratiska val utan anser sig ha rätt genom mandat högt upp ifrån). Miljöpartiet börjar svaja i frågan. Vänsterpartiet tar på sig ett mycket stort ansvar genom att vilja att FN sviker landet Afghanistan, Afghanistans folk och dess demokratiskt valda regering och landets armé och polis. Jag begriper inte hurett svenskt nutida parti kan vilja ge fritt fram för terrorkrafter som bränner ner skolor, mördar flickskolelärare, kidnappar och mördar biståndsarbetare och mycket mer.
* Dagens nyhet är att Gotlands landshövding, f. miljöpartispråkröret Marianne Samuelsson är i blåsväder i ett strandskyddsärende. Där är hon ute och cyklar (som miljöpartister ofta är - obs skämt..), människor ska självfallet behandlas lika inför Svea rikes lag!! Och enbart det faktum att tjänstemän reserverat sig gör ju att frågan kan överprövas och debatteras.
Men! Det stör mig att någon statlig tjänsteman - vad jag kan förstå - under någon föredragning med Samuelsson på länsstyrelsen i hemlighet spelar in mötet. Om man avser att göra ljudupptagningar av ett slutet möte under tjänsteutövning är min spontana uppfattning att man ska anmäla det, så att deltagare vet om det.
Och om man spelar in det är det för min del inte självklart att media ska spela upp detta interna möte - som deltagarna uppfattade det - för hela svenska folket. Av journalistetiska skäl, kanske. Eller är det just de som gör att man ska spela upp smygupptagningar av detta slag?
Jag kan vara fel ute, men ger bara min spontana reaktion.
Handlar inte detta också om människors integritet? Jag skulle ändå reagera starkt om bandupptagningar från något internt förtroligt möte jag deltagit i skulle dyka upp utan att jag orienterats om att mötete skulle bandas. Jag skulle känna mig kränkt.
Däremot får ju landshövdingen leva med att deltagare från mötet kan citera henne, om de vill. Vad som sägs har ju sagts.
Men inte befrämjar sådana citat - eller bandupptagningar - det förtroendefulla arbetsklimatet på en arbetsplats, om hemliga bandupptagningar sätts i system vid interna möten, av än den ena , än den andra?
Läs även andra bloggares åsikter om heteronorm, rfsl, pride, politik, omskärelse, könsstympning, dn, wolodarski, afganistan, marianne samuelsson, integritet, hemlig inspelning
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet
tisdag, juli 28, 2009
Ekologiskt - med vilket samhällsstöd?
Jag vet fuller väl det stora engagemanget hos många lantbrukare och konsumenter och politiker kring det s.k. "ekologiska jordbruket", jordbruk som bedrivs utan växtnäringstillförsel genom handelsgödsel och utan ogräs- och svampbekämpning med kemiska bekämpningsmedel, samt med mycket vall och oftast mjölk- eller köttproduktion.
Och det är ett miljöinriktat jordbruk, med betydligt lägre avkastning och med därmed väsentligt högre produktionskostnader och därmed matpriser.
Ett annat rätt likvärdigt miljöalternativ är det vanliga miljövänliga svenska jordbruket som med modern teknik brukar våra inhemska åkrar och betesmarker inom ramen för de stränga svenska miljö- och djurskyddslagarna.
Min uppfattning är att marknaden - enskilda konsumenter och storkökskonsumenter - ska avgöra volymutvecklingen av de olika odlingskoncepten och de olika certifieringssystemen och varumärkena.
Min uppfattning är att statens miljöersättningar ska i högre grad styras till insatser för faktiskt konstaterad miljönytta och i minskande grad till hela odlingskoncept.
Och min uppfattning är att det viktigaste för oss konsumenter - inte minst den offentliga sektorn - är att villkora våra inköp med att de uppfyller de krav på miljönytta och djurvälfärd som våra svenska lagar stadgar.
Därefter kan man välja om man inom den ramen köper Kravprodukter, vanlig miljövänlig svensk mat eller mat utifrån som uppfyller de svenska normerna.
Jag tycker att mycket talar för en ursprungsmärkning av viktiga basvaror som mjölk och kött m.m., och jag kommer att arbeta för att den frågan väcks till debatt, den förs ju framåt vad jag förstår både i olika andra EU-länder och i USA.
Jag är också övertygad om att det gagnar matproducenterna att det nu förs en konstruktiv diskussion i dessa frågor, och jag har just publicerat ett debattinlägg på Svd.se, med många intressanta kommentarer (tyvärr inte i papperstidningen dock).
Jag vet att jag kommer att få en del starka reaktioner från vänner av ekologisk odling som tycker att jag gör denna en björntjänst genom att föra denna diskussion. Jag kan bara hänvisa till att min övertygelse är att denna debatt är nödvändig och att en fortsatt framväxt av en stark ekologisk matmarknad är fullt möjlig, men att det är bättre att debatten om stödsystemets utformning och om miljöaspekterna för olika koncept förs nu än om ett antal år.
Läs även andra bloggares åsikter om ekologiskt, ekomat, ekologiskt jordbruk, jordbruk, lantbruk, politik, centerpartiet, miljövänligt jordbruk
Och det är ett miljöinriktat jordbruk, med betydligt lägre avkastning och med därmed väsentligt högre produktionskostnader och därmed matpriser.
Ett annat rätt likvärdigt miljöalternativ är det vanliga miljövänliga svenska jordbruket som med modern teknik brukar våra inhemska åkrar och betesmarker inom ramen för de stränga svenska miljö- och djurskyddslagarna.
Min uppfattning är att marknaden - enskilda konsumenter och storkökskonsumenter - ska avgöra volymutvecklingen av de olika odlingskoncepten och de olika certifieringssystemen och varumärkena.
Min uppfattning är att statens miljöersättningar ska i högre grad styras till insatser för faktiskt konstaterad miljönytta och i minskande grad till hela odlingskoncept.
Och min uppfattning är att det viktigaste för oss konsumenter - inte minst den offentliga sektorn - är att villkora våra inköp med att de uppfyller de krav på miljönytta och djurvälfärd som våra svenska lagar stadgar.
Därefter kan man välja om man inom den ramen köper Kravprodukter, vanlig miljövänlig svensk mat eller mat utifrån som uppfyller de svenska normerna.
Jag tycker att mycket talar för en ursprungsmärkning av viktiga basvaror som mjölk och kött m.m., och jag kommer att arbeta för att den frågan väcks till debatt, den förs ju framåt vad jag förstår både i olika andra EU-länder och i USA.
Jag är också övertygad om att det gagnar matproducenterna att det nu förs en konstruktiv diskussion i dessa frågor, och jag har just publicerat ett debattinlägg på Svd.se, med många intressanta kommentarer (tyvärr inte i papperstidningen dock).
Jag vet att jag kommer att få en del starka reaktioner från vänner av ekologisk odling som tycker att jag gör denna en björntjänst genom att föra denna diskussion. Jag kan bara hänvisa till att min övertygelse är att denna debatt är nödvändig och att en fortsatt framväxt av en stark ekologisk matmarknad är fullt möjlig, men att det är bättre att debatten om stödsystemets utformning och om miljöaspekterna för olika koncept förs nu än om ett antal år.
Läs även andra bloggares åsikter om ekologiskt, ekomat, ekologiskt jordbruk, jordbruk, lantbruk, politik, centerpartiet, miljövänligt jordbruk
måndag, juli 27, 2009
Miljövänlig mat - närproducerad från Sverige!
Var och en avgör självfallet hur man inhandlar sin mat. Många ser det som självklart att välja det "ekologiska" alternativet.
Jag har full respekt för detta, och för de som gör detta val, men verkligheten är komplicerad.
Vilket de nu aktuella debattinläggen och intervjuerna med mycket kunniga forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet tydligt visar.
Jag delar uppfattningen att staten ska stödja miljöåtgärder i det svenska jordbruket efter deras faktiska miljönytta, och alltså minska det generella ekostödet till förmån för selektiva miljöstöd till alla som bidrar till ett mer miljöinriktat jordbruk.
Det är också en faktiskt ny situation att världens behov av mat och energi nu övergår till att bli en bristvara från att under förra seklet varit i en överskottssituation. Det blir då inte lika naturligt att stödja att mark tas ur produktion, eller att mer extensiva och lågavkastande odlingssystem får växande samhällsstöd.
Det är marknaden - dvs konsumenterna i form av enskilda och av offentliga institutioner och av företag - som ska avgöra framgången för varumärken och certifieringssystem. Jag är därför starkt tveksam till att Sveriges riksdag - som nu sker - beslutar om mål för hur lantbrukarna bör välja att odla sina marker, och hur stat och kommuner ska göra sina matinköp.
Istället bör statens miljöstöd styras i riktning mot att premiera faktiskt konstaterad miljönytta.
Dessutom bör offentliga och privata storköksupphandlare i första hand ställa krav på att maten uppfyller de krav som staten ålägger det svenska jordbruket av miljö- och djurskyddsskäl, med ledning av de regler som framsynta Melleruds kommun redan infört sedan länge.
Det blir mycket märkliga signaler om samma kommun och stat som ålägger jordbruket starka och tuffa miljö- och djurskyddskrav samtidigt vid sin egen upphandling av mat inte ställer upp dessa krav vid sina inköp. Självfallet ska kraven vara generella, dvs all mat som är producerad med dessa höga krav ska kunna konkurrera vid upphandlingen.
Sedan finns det andra starka skäl för att som enskild eller storupphandlare gärna köpa närproducerad mat från Sverige, eftersom en matproduktion här ju uppenbart använder närbelägna åker- och betesmarksresurser, håller landskapet öppet och ger lägre transportkostnader.
Vill man utöver detta också inhandla maten enligt de "ekologiska" regelverken går ju detta alldeles utmärkt.
För egen del är jag dock mycket tydlig på att jag hellre inhandlar närproducerad mat från Sverige än certifierad mat som importeras långt härifrån.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekologisk odling, ekomat, slu, miljöstöd, närproducerat, jordbruk, lantbruk, centerpartiet
Jag har full respekt för detta, och för de som gör detta val, men verkligheten är komplicerad.
Vilket de nu aktuella debattinläggen och intervjuerna med mycket kunniga forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet tydligt visar.
Jag delar uppfattningen att staten ska stödja miljöåtgärder i det svenska jordbruket efter deras faktiska miljönytta, och alltså minska det generella ekostödet till förmån för selektiva miljöstöd till alla som bidrar till ett mer miljöinriktat jordbruk.
Det är också en faktiskt ny situation att världens behov av mat och energi nu övergår till att bli en bristvara från att under förra seklet varit i en överskottssituation. Det blir då inte lika naturligt att stödja att mark tas ur produktion, eller att mer extensiva och lågavkastande odlingssystem får växande samhällsstöd.
Det är marknaden - dvs konsumenterna i form av enskilda och av offentliga institutioner och av företag - som ska avgöra framgången för varumärken och certifieringssystem. Jag är därför starkt tveksam till att Sveriges riksdag - som nu sker - beslutar om mål för hur lantbrukarna bör välja att odla sina marker, och hur stat och kommuner ska göra sina matinköp.
Istället bör statens miljöstöd styras i riktning mot att premiera faktiskt konstaterad miljönytta.
Dessutom bör offentliga och privata storköksupphandlare i första hand ställa krav på att maten uppfyller de krav som staten ålägger det svenska jordbruket av miljö- och djurskyddsskäl, med ledning av de regler som framsynta Melleruds kommun redan infört sedan länge.
Det blir mycket märkliga signaler om samma kommun och stat som ålägger jordbruket starka och tuffa miljö- och djurskyddskrav samtidigt vid sin egen upphandling av mat inte ställer upp dessa krav vid sina inköp. Självfallet ska kraven vara generella, dvs all mat som är producerad med dessa höga krav ska kunna konkurrera vid upphandlingen.
Sedan finns det andra starka skäl för att som enskild eller storupphandlare gärna köpa närproducerad mat från Sverige, eftersom en matproduktion här ju uppenbart använder närbelägna åker- och betesmarksresurser, håller landskapet öppet och ger lägre transportkostnader.
Vill man utöver detta också inhandla maten enligt de "ekologiska" regelverken går ju detta alldeles utmärkt.
För egen del är jag dock mycket tydlig på att jag hellre inhandlar närproducerad mat från Sverige än certifierad mat som importeras långt härifrån.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekologisk odling, ekomat, slu, miljöstöd, närproducerat, jordbruk, lantbruk, centerpartiet
fredag, juli 24, 2009
matpriser för u-landsbönder och befolkning - FAOs linje
(åter från Kroatien och sol, längsta bloggavbrottet någonsin..(?), ska inte upprepas..)
Råvarupriser tiger och sjunker. Oljepriset har mångdubblats på några decennier. Även mat och energi närmar sig en bristsituation och priserna har både stigit och fallit.
FNs jordbruksorgan FAO oroar sig enligt nedan för att matpriserna i u-länder inte har sjunkit tillbaka efter världsmarknadsprisuppgången för några år sedan. Man verkar anse att matpriserna då - och sedan lång tid tillbaka - låg på "rätt nivå". Det kan ifrågasättas, eftersom världsmarknaden matpriser i många decennier varit "dumpade" genom överproduktion och därmed överskottsbetingade priser under produktionskostnaden.
Detta faktum, tillsammans med att många u-länder därtill brandskattar det egna jordbruket ytterligare på olika sätt (uppköpsmonopol,skatter mm), är en viktig orsak till att jordbruksproduktionen i Afrika stått och stampat i många decennier utan egentlig tillväxt. Detta är en skandal, som inte blir mindre av att i-världen under samma tyid pumpat in stora årliga biståndssatsningar, utan långsiktiga resultat som kan avläsas i statistiken.
Därför är högre råvarupriser för Afrikas bönder den kanske viktigaste nyckeln till att få lönsamhet och incitament för investeringar i jordbruk och infrastruktur så att produktionen kan öka!
jag inser fuller väl det som FAO påtalar, situationen för dem som köper maten. Men att behålla matpriser som ligger under eller i nivå med produktionskostnaden - och som cementerar produktionen på en oförändrat låg nivå - är heller ingen framtidslösning, vilket 1900-talets bittra erfarenheter från Afrika visar.
Högre matpriser som ger tillväxt och investeringar i jordbruket kan på sikt vara kanske det bästa för både Afrikas bönder och konsumenter. Det tror jag, men det verkar inte FAO tycka.
Läs även andra bloggares åsikter om frihande, matpriser, jordbruk, afrika, fao, sida, politik, lrf, centerpartiet
"Rom, 16 juli 2009, I sin senaste skördeprognos Crop Prospects and Food Situation varnar FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, idag för att matpriserna i utvecklingsländerna är fortsatt höga. Det är trots en kraftig nedgång på internationella priser och överlag goda spannmålsskördar.
I flera länder har priserna ökat ännu mer än förra årets rekordhöga prisnivåer eller så ligger de kvar på samma höga nivåer (se fakta nedan). Detta leder till svårigheter för miljontals människor. FAO poängterar att situationen med de höga matpriserna fortsätter att orsaka oro över en tryggad tillgång till mat för utsatta befolkningsgrupper på landsbygden och i städer, eftersom dessa grupper lägger en stor del av sin inkomst på mat.
I Sudan, Östafrika var priserna på hirs tre gånger högre i juni än vad de var två år tidigare. I Uganda, Kenya och Etiopien har priserna på majs dubblerats i jämförelse med två år tidigare. I Sydafrika har priserna sjunkit de senaste månaderna på grund av ovanligt goda skördar men fortfarande är priserna högre än före krisen. Priserna sjönk i Västafrika i slutet av 2008 efter goda spannmålsskördar men ökade igen under 2009. I Ghana har priserna på majs i staden Accra dubblerats i jämförelse med juni 2007.
Enligt rapporten är det varierande orsaker till de höga matpriserna. Exempel på orsaker kan vara minskade skördar, inbördeskonflikt, devalvering av den nationella valutan, ökad eller försenad import, stark efterfrågan från grannländer och från regionala varuströmmar, ändrad mat- eller handelspolitik, ökade inkomster och efterfrågan, transportbegränsningar och ökade transportkostnader."
Råvarupriser tiger och sjunker. Oljepriset har mångdubblats på några decennier. Även mat och energi närmar sig en bristsituation och priserna har både stigit och fallit.
FNs jordbruksorgan FAO oroar sig enligt nedan för att matpriserna i u-länder inte har sjunkit tillbaka efter världsmarknadsprisuppgången för några år sedan. Man verkar anse att matpriserna då - och sedan lång tid tillbaka - låg på "rätt nivå". Det kan ifrågasättas, eftersom världsmarknaden matpriser i många decennier varit "dumpade" genom överproduktion och därmed överskottsbetingade priser under produktionskostnaden.
Detta faktum, tillsammans med att många u-länder därtill brandskattar det egna jordbruket ytterligare på olika sätt (uppköpsmonopol,skatter mm), är en viktig orsak till att jordbruksproduktionen i Afrika stått och stampat i många decennier utan egentlig tillväxt. Detta är en skandal, som inte blir mindre av att i-världen under samma tyid pumpat in stora årliga biståndssatsningar, utan långsiktiga resultat som kan avläsas i statistiken.
Därför är högre råvarupriser för Afrikas bönder den kanske viktigaste nyckeln till att få lönsamhet och incitament för investeringar i jordbruk och infrastruktur så att produktionen kan öka!
jag inser fuller väl det som FAO påtalar, situationen för dem som köper maten. Men att behålla matpriser som ligger under eller i nivå med produktionskostnaden - och som cementerar produktionen på en oförändrat låg nivå - är heller ingen framtidslösning, vilket 1900-talets bittra erfarenheter från Afrika visar.
Högre matpriser som ger tillväxt och investeringar i jordbruket kan på sikt vara kanske det bästa för både Afrikas bönder och konsumenter. Det tror jag, men det verkar inte FAO tycka.
Läs även andra bloggares åsikter om frihande, matpriser, jordbruk, afrika, fao, sida, politik, lrf, centerpartiet
"Rom, 16 juli 2009, I sin senaste skördeprognos Crop Prospects and Food Situation varnar FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, idag för att matpriserna i utvecklingsländerna är fortsatt höga. Det är trots en kraftig nedgång på internationella priser och överlag goda spannmålsskördar.
I flera länder har priserna ökat ännu mer än förra årets rekordhöga prisnivåer eller så ligger de kvar på samma höga nivåer (se fakta nedan). Detta leder till svårigheter för miljontals människor. FAO poängterar att situationen med de höga matpriserna fortsätter att orsaka oro över en tryggad tillgång till mat för utsatta befolkningsgrupper på landsbygden och i städer, eftersom dessa grupper lägger en stor del av sin inkomst på mat.
I Sudan, Östafrika var priserna på hirs tre gånger högre i juni än vad de var två år tidigare. I Uganda, Kenya och Etiopien har priserna på majs dubblerats i jämförelse med två år tidigare. I Sydafrika har priserna sjunkit de senaste månaderna på grund av ovanligt goda skördar men fortfarande är priserna högre än före krisen. Priserna sjönk i Västafrika i slutet av 2008 efter goda spannmålsskördar men ökade igen under 2009. I Ghana har priserna på majs i staden Accra dubblerats i jämförelse med juni 2007.
Enligt rapporten är det varierande orsaker till de höga matpriserna. Exempel på orsaker kan vara minskade skördar, inbördeskonflikt, devalvering av den nationella valutan, ökad eller försenad import, stark efterfrågan från grannländer och från regionala varuströmmar, ändrad mat- eller handelspolitik, ökade inkomster och efterfrågan, transportbegränsningar och ökade transportkostnader."
söndag, juli 12, 2009
sol och bad - Sverige är bäst - även med Euro!
Den svenska historien är ju urgammal och stolt och slår USAs med hästlängder, som vi alla vet.
Och vår svenska modell är stolt och överlägsen de flesta - kanske alla - andra modeller. Vilket i vart fall vi svenskar nog vet.
Därför har det varit bekymmersamt att resa utomlands och notera de moderna bilflottor som finns lite överallt, ofta är den svenska bilmedelåldern högre. Men lösningen är nära, vi hushållar ju med resurserna!
Något bekymmersamt kan det också vara att jämföra Sveriges överlägsna social- och sjukförsäkringssystem med en del andra välfärdsländers. Även här hamnar vi ibland nästan i bakvatten.
Men vi har ju vår egen urstarka krona, bättra än alla andra valutor...? Tja, dess värde har sjunkit med 25 procent på ett år, och dessförinnan med än mer de senaste decennierna. Kronans vänner jublar över dess ständiga försämring, vilket sägs rädda jobb och konkurrenskraft kvar i Sverige på andra länders bekostnad.
Min enkla motfråga är om inte ett modernt välfärdsland borde kunna klara detta utan att valutan och därmed landets köpkraft ständigt måste rasa?
Kroatien knackar på dörren till EU och dess valuta - Kuna - börjar närma sig den svenska i köpkraft, känns det som. I varje fall om Sverige fortsätter att oåterkalleligen försämra kronans värde allt mer gentemot t ex euron och kunan, samt mot Danmarks och Norges kronor.
Vad är syftet med detta eftertänksamma inlägg, som ju skrivs på annan ort där badvattnet är kristallklart och ca 24 grader. Det hör ju sommaren till att detta kanske kan få vara lite oklart.
Förmodligen ska vi ju glädjas över att andra länder kommer ifatt Sverige på välfärdsområdet. Lite trist bara att vi verkar ha stelnat lite och t o m halkar efter.
Förmodligen kan mitt inlägg tolkas som ett stöd för alliansregeringens reformer för ökad konkurrenskraft och fler jobb och företag i Sverige.
Och för att Sverige - som med all rätt vill vara ett drivande land i EU-samarbetet - noga bör överväga att ansluta sig till Eurosamararbetet fullt ut.
Jag tycker inte att de senaste decenniernas ständiga devalveringar bör fortsätta. Nog borde väl svenska företag och näringslivsorganisationer, anställda och fackförbund samt riksdag och regering kunna enas om framsynta och fungerande regelverk även efter en svensk anslutning till EMUs tredje steg, den gemensamma valutan!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverige, kroatien, euron, euro, kronan, centerpartiet
Och vår svenska modell är stolt och överlägsen de flesta - kanske alla - andra modeller. Vilket i vart fall vi svenskar nog vet.
Därför har det varit bekymmersamt att resa utomlands och notera de moderna bilflottor som finns lite överallt, ofta är den svenska bilmedelåldern högre. Men lösningen är nära, vi hushållar ju med resurserna!
Något bekymmersamt kan det också vara att jämföra Sveriges överlägsna social- och sjukförsäkringssystem med en del andra välfärdsländers. Även här hamnar vi ibland nästan i bakvatten.
Men vi har ju vår egen urstarka krona, bättra än alla andra valutor...? Tja, dess värde har sjunkit med 25 procent på ett år, och dessförinnan med än mer de senaste decennierna. Kronans vänner jublar över dess ständiga försämring, vilket sägs rädda jobb och konkurrenskraft kvar i Sverige på andra länders bekostnad.
Min enkla motfråga är om inte ett modernt välfärdsland borde kunna klara detta utan att valutan och därmed landets köpkraft ständigt måste rasa?
Kroatien knackar på dörren till EU och dess valuta - Kuna - börjar närma sig den svenska i köpkraft, känns det som. I varje fall om Sverige fortsätter att oåterkalleligen försämra kronans värde allt mer gentemot t ex euron och kunan, samt mot Danmarks och Norges kronor.
Vad är syftet med detta eftertänksamma inlägg, som ju skrivs på annan ort där badvattnet är kristallklart och ca 24 grader. Det hör ju sommaren till att detta kanske kan få vara lite oklart.
Förmodligen ska vi ju glädjas över att andra länder kommer ifatt Sverige på välfärdsområdet. Lite trist bara att vi verkar ha stelnat lite och t o m halkar efter.
Förmodligen kan mitt inlägg tolkas som ett stöd för alliansregeringens reformer för ökad konkurrenskraft och fler jobb och företag i Sverige.
Och för att Sverige - som med all rätt vill vara ett drivande land i EU-samarbetet - noga bör överväga att ansluta sig till Eurosamararbetet fullt ut.
Jag tycker inte att de senaste decenniernas ständiga devalveringar bör fortsätta. Nog borde väl svenska företag och näringslivsorganisationer, anställda och fackförbund samt riksdag och regering kunna enas om framsynta och fungerande regelverk även efter en svensk anslutning till EMUs tredje steg, den gemensamma valutan!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverige, kroatien, euron, euro, kronan, centerpartiet
onsdag, juli 08, 2009
SEP eller Patria - pansarterrängfordon
Så här presenterar Ny teknik de två konkurrenterna om försvarets stora order, som nu föreslås gå till finska Patria (113 fordon, 2,8 miljarder kr):
Fakta Patria AMV (Armored modular vehicle). 8x8 eller 6x6-hjulsdrift. Stridsvikt 26 ton. 1200 vagnar sålda, bland annat till Polen, Sydafrika och Förenade Arabemiraten.
Aktiv tjänst i Afghanistan och Chad. (Jodå, jag åkte en del med den i Mazar).
Fakta Hägglunds Sep (Splitterskyddad enhetsplattform). Branschunik, avancerad elhybrid. Anpassad för aktivt pansar. Utvecklad sedan 1994 av Försvarets Materielverk (avhoppad), Hägglunds, Storbritannien (avhoppad) och Hägglunds moderbolag BAE Systems. Årets stridsfordon 2008” enligt industrikonsulten Frost & Sullivan. Stridsvikt 27 ton
Alltså, Patria bygger på beprövad teknik, är färdigutvecklad och i användning. SEPen bygger på ny teknik, är under utveckling och flera samarbetspartner har hoppat av.
Regeringens instruktion till försvaret är att köpa mer beprövad teknik, och inte delta i utvecklingsprojekt lika ambitiöst som förr.
Det som talar för Patrian är enligt ovan.
Det som talar för SEPen är att staten redan har plöjt ner någon miljard i dess utveckling, och att den närmar sig produktion.
.
Försvaret har gjort sitt val, och regeringen ska nu ta ställning. Hade frågan varit avgjord hade den inte lämnats till regeringen för godkännande. Kommer regeringens prövning att väga in det bredare perspektivet med nedplöjda utvecklingskostnader, eller gå på det beprövade och färdigutvecklade?
Jag har inte hela beslutsbilden fullt klar för mig, och frågan är komplicerad och grannlaga. Oppositionen, som vill minska försvarets årliga budget med 2 miljarder kronor relativt regeringen, vet redan att ordern borde rivas upp med Patria och gå till Hägglunds istället.
Jag ska givetvis tränga in djupare i frågan, och det ska bli intressant att på riksdagshåll följa regeringens prövning av den!
Läs även andra bloggares åsikter om sep, patria, pansarterrängbil, försvar, försvaret, oppositionen, regeringen, centerpartiet
Läs även andra bloggares åsikter om politik
Fakta Patria AMV (Armored modular vehicle). 8x8 eller 6x6-hjulsdrift. Stridsvikt 26 ton. 1200 vagnar sålda, bland annat till Polen, Sydafrika och Förenade Arabemiraten.
Aktiv tjänst i Afghanistan och Chad. (Jodå, jag åkte en del med den i Mazar).
Fakta Hägglunds Sep (Splitterskyddad enhetsplattform). Branschunik, avancerad elhybrid. Anpassad för aktivt pansar. Utvecklad sedan 1994 av Försvarets Materielverk (avhoppad), Hägglunds, Storbritannien (avhoppad) och Hägglunds moderbolag BAE Systems. Årets stridsfordon 2008” enligt industrikonsulten Frost & Sullivan. Stridsvikt 27 ton
Alltså, Patria bygger på beprövad teknik, är färdigutvecklad och i användning. SEPen bygger på ny teknik, är under utveckling och flera samarbetspartner har hoppat av.
Regeringens instruktion till försvaret är att köpa mer beprövad teknik, och inte delta i utvecklingsprojekt lika ambitiöst som förr.
Det som talar för Patrian är enligt ovan.
Det som talar för SEPen är att staten redan har plöjt ner någon miljard i dess utveckling, och att den närmar sig produktion.
.
Försvaret har gjort sitt val, och regeringen ska nu ta ställning. Hade frågan varit avgjord hade den inte lämnats till regeringen för godkännande. Kommer regeringens prövning att väga in det bredare perspektivet med nedplöjda utvecklingskostnader, eller gå på det beprövade och färdigutvecklade?
Jag har inte hela beslutsbilden fullt klar för mig, och frågan är komplicerad och grannlaga. Oppositionen, som vill minska försvarets årliga budget med 2 miljarder kronor relativt regeringen, vet redan att ordern borde rivas upp med Patria och gå till Hägglunds istället.
Jag ska givetvis tränga in djupare i frågan, och det ska bli intressant att på riksdagshåll följa regeringens prövning av den!
Läs även andra bloggares åsikter om sep, patria, pansarterrängbil, försvar, försvaret, oppositionen, regeringen, centerpartiet
Läs även andra bloggares åsikter om politik
tisdag, juli 07, 2009
Ekologiskt jordbruk -javisst,ekologiskt skogsbruk - förbjudet
Innan jag går djupare in i dessa "ekologiska begrepp" vill jag klargöra min tveksamhet mot att enskilda metoder för jord- och skogsbruk etiketteras som "ekologiska" respektive - antar jag - "icke ekologiska". Ekologi är läran om samspelet i naturen och dessa samspel torde finnas oavsett om man t ex bekämpar ogräs med biologiska eller kemiska bekämpningsmedel, eller om man bearbetar jorden mycket eller lite med redskap efter dieseldrivna traktorer.
Nåväl, det är mycket intressant att analysera skillnaden mellan hur staten behandlar den enskildes äganderätt till sin jord respektive skog. Grundregeln borde ju vara att den som äger sin mark själv avgör hur den ska användas och brukas.
Detta gäller i hygglig utsträckning inom jordbruket så länge man inte vill omföra åkermarken till skogsmark, detta torde kräva tillstånd. Men vill man bruka jorden extensivt utan insatser av t ex handelsgödsel och med mycket arealkrävande gröngödslingsgrödor är det grönt ljus. Staten t o m uppmuntrar markägarna till mer lågavkastande produktion genom frikostig statlig rådgivning utan kostnad och genom betydande statliga bidrag till den extensivare produktionen. Den enskilde markägaren avgör dock själv hur han eller hon vill bedriva sitt jordbruk, staten nöjer sig med att rekommendera och stödja odlingssystem som är animalietunga och ger lägre avkastning.
Inom skogsbruket är den enskildes äganderätt mycket mera begränsad och kringränd. Många är de skogsägare som under decennier och sekel kämpat för att få bedriva skogsbruk på sin egen ägandes mark så som man själv vill. Harald Holmberg i Lycksele vill t ex nu avverka sin skog genom plockhuggning och inte genom kalavverkning. Han vill bevara en olikåldrig skog och fågellivet. Skogsstyrelsen hänvisar till skogsvårdslagen och länsrätten förbjuder Harald att avverka sin egen ägandes skog så som han själv vill..., ham måste kalavverka.
Sammalunda behandlas den skogsägare som t ex vill bedriva ett "ekologiskt skogsbruk" med "naturliga" brukningsmetoder utan t ex röjning eller gallring och med självföryngring istället för plantering. Staten har genom sin skogsvårdslag kriminaliserat den som så vill använda sin egen skog, och dömer ut kännbara straff till den som tycker annorlunda än staten om hur den ägda skogsmarken ska brukas.
Min egen far ville på 1960-talet behålla en del ek- och lövinslag i sitt skogsbruk, men ålades av staten att plantera granskog. Idag är förhållandet snarare det motsatta, den stora likheten är att det är staten då och nu bestämmer hur skogsägaren ska bedriva sitt skogsbruk. Äganderätten till marken finns hos skogsägaren, men det är staten som i detalj bestämmer hur skogsskötseln ska bedrivas. Har skogsägaren en annan uppfattning så bestämmer staten.
Är detta egentligen rimligt? Om vi i övrigt tror på marknadsekonomi och frihet under ansvar och på äganderätten så borde väl detta gälla även för brukandet av jord och skog?
Vad är då orsaken till att staten i så hög grad tar över äganderätten i skogsbruket, och i så hög grad genom stimulanser vill påverka hur jordbruket ska bedrivas?
Och vad är orsaken till att staten pekar med hela handen i en riktning vad gäller skogsbruket - effektiv och uthållig produktion - och i en helt annan riktning i jordbruket - extensiv och mer lågavkastande produktion.
I korthet ligger nog mycket av förklaringen i att staten velat säkerställa en hög och uthållig produktion av virkesråvara till skogsindustrin, där efterfrågan alltid varit hög. Och staten har inte litat till marknadskrafterna utan har i lag detaljreglerat hur ett intensivt skogsbruk måste bedrivas. Äganderätten har i hög grad begränsats, staten bestämmer.
Inom jordbruket däremot har det under något sekel funnits ett överskott på mat på marknaden, den köpkraftiga efterfrågan har understigit tillgången. Därför har staten istället ägnat sig åt att begränsa jordbruksproduktionen med olika stimulanser; allt ifrån trädesbidrag och åläggande att inte odla mark till bidrag för att odla med mer lågavkastande metoder.
Inom skogsbruket är efterfrågan fortsatt hög på virkesråvara till trä- och pappersändamål samt i växande grad till energi i olika former. Detta torde enligt min uppfattning leda till att skogsmarken i allt väsentligt används till en hög och uthållig produktion av timmer och massa- och energived alldeles oavsett skogsvårdslagen utformning. Jag har svårt att se varför inte lagen borde ses över och ge en större frihet åt markägarna så att de som vill bedriva ett mer "ekologiskt eller naturligt" skogsbruk också skulle få göra det på sin egen ägandes skog.
Inom jordbruket närmar sig nu en situation liknande den som skogsbruket varit i i alla tider, dvs en hög och uthållig efterfrågan på mat och energi. Jag menar inte att en "jordvårdslag" likt i skogen nu skulle införas som i detalj skulle säkerställa att åkermarken används för en hög och uthållig produktion av mat och energi. Nej, jag är övertygad om att grundfundamenten i marknadsekonomin, äganderätten och en fri handel, kommer att leda till ett ökat utbud av mat och energi när efterfrågan och därmed priset stiger.
Däremot är det tveksamt om staten i ett sådant läge kommer att vara lika inriktad på att med riktade stöd och riktad rådgivning fortsatt premiera en mer lågavkastande produktion.
Varför återkommer jag ibland till dessa frågeställningar? De är viktiga, de är aktuella och de kan påverka förutsättningarna för markägandet och -brukandet i framtiden, både av skogsmark och jordbruksmark.
Läs även andra bloggares åsikter om ekologiskt jordbruk, ekologiskt skogsbruk, jordbruk, skogsbruk, äganderätt, frihet, marknadsekonomi, politik, centerpartiet, miljöersättningar, eu
Nåväl, det är mycket intressant att analysera skillnaden mellan hur staten behandlar den enskildes äganderätt till sin jord respektive skog. Grundregeln borde ju vara att den som äger sin mark själv avgör hur den ska användas och brukas.
Detta gäller i hygglig utsträckning inom jordbruket så länge man inte vill omföra åkermarken till skogsmark, detta torde kräva tillstånd. Men vill man bruka jorden extensivt utan insatser av t ex handelsgödsel och med mycket arealkrävande gröngödslingsgrödor är det grönt ljus. Staten t o m uppmuntrar markägarna till mer lågavkastande produktion genom frikostig statlig rådgivning utan kostnad och genom betydande statliga bidrag till den extensivare produktionen. Den enskilde markägaren avgör dock själv hur han eller hon vill bedriva sitt jordbruk, staten nöjer sig med att rekommendera och stödja odlingssystem som är animalietunga och ger lägre avkastning.
Inom skogsbruket är den enskildes äganderätt mycket mera begränsad och kringränd. Många är de skogsägare som under decennier och sekel kämpat för att få bedriva skogsbruk på sin egen ägandes mark så som man själv vill. Harald Holmberg i Lycksele vill t ex nu avverka sin skog genom plockhuggning och inte genom kalavverkning. Han vill bevara en olikåldrig skog och fågellivet. Skogsstyrelsen hänvisar till skogsvårdslagen och länsrätten förbjuder Harald att avverka sin egen ägandes skog så som han själv vill..., ham måste kalavverka.
Sammalunda behandlas den skogsägare som t ex vill bedriva ett "ekologiskt skogsbruk" med "naturliga" brukningsmetoder utan t ex röjning eller gallring och med självföryngring istället för plantering. Staten har genom sin skogsvårdslag kriminaliserat den som så vill använda sin egen skog, och dömer ut kännbara straff till den som tycker annorlunda än staten om hur den ägda skogsmarken ska brukas.
Min egen far ville på 1960-talet behålla en del ek- och lövinslag i sitt skogsbruk, men ålades av staten att plantera granskog. Idag är förhållandet snarare det motsatta, den stora likheten är att det är staten då och nu bestämmer hur skogsägaren ska bedriva sitt skogsbruk. Äganderätten till marken finns hos skogsägaren, men det är staten som i detalj bestämmer hur skogsskötseln ska bedrivas. Har skogsägaren en annan uppfattning så bestämmer staten.
Är detta egentligen rimligt? Om vi i övrigt tror på marknadsekonomi och frihet under ansvar och på äganderätten så borde väl detta gälla även för brukandet av jord och skog?
Vad är då orsaken till att staten i så hög grad tar över äganderätten i skogsbruket, och i så hög grad genom stimulanser vill påverka hur jordbruket ska bedrivas?
Och vad är orsaken till att staten pekar med hela handen i en riktning vad gäller skogsbruket - effektiv och uthållig produktion - och i en helt annan riktning i jordbruket - extensiv och mer lågavkastande produktion.
I korthet ligger nog mycket av förklaringen i att staten velat säkerställa en hög och uthållig produktion av virkesråvara till skogsindustrin, där efterfrågan alltid varit hög. Och staten har inte litat till marknadskrafterna utan har i lag detaljreglerat hur ett intensivt skogsbruk måste bedrivas. Äganderätten har i hög grad begränsats, staten bestämmer.
Inom jordbruket däremot har det under något sekel funnits ett överskott på mat på marknaden, den köpkraftiga efterfrågan har understigit tillgången. Därför har staten istället ägnat sig åt att begränsa jordbruksproduktionen med olika stimulanser; allt ifrån trädesbidrag och åläggande att inte odla mark till bidrag för att odla med mer lågavkastande metoder.
Inom skogsbruket är efterfrågan fortsatt hög på virkesråvara till trä- och pappersändamål samt i växande grad till energi i olika former. Detta torde enligt min uppfattning leda till att skogsmarken i allt väsentligt används till en hög och uthållig produktion av timmer och massa- och energived alldeles oavsett skogsvårdslagen utformning. Jag har svårt att se varför inte lagen borde ses över och ge en större frihet åt markägarna så att de som vill bedriva ett mer "ekologiskt eller naturligt" skogsbruk också skulle få göra det på sin egen ägandes skog.
Inom jordbruket närmar sig nu en situation liknande den som skogsbruket varit i i alla tider, dvs en hög och uthållig efterfrågan på mat och energi. Jag menar inte att en "jordvårdslag" likt i skogen nu skulle införas som i detalj skulle säkerställa att åkermarken används för en hög och uthållig produktion av mat och energi. Nej, jag är övertygad om att grundfundamenten i marknadsekonomin, äganderätten och en fri handel, kommer att leda till ett ökat utbud av mat och energi när efterfrågan och därmed priset stiger.
Däremot är det tveksamt om staten i ett sådant läge kommer att vara lika inriktad på att med riktade stöd och riktad rådgivning fortsatt premiera en mer lågavkastande produktion.
Varför återkommer jag ibland till dessa frågeställningar? De är viktiga, de är aktuella och de kan påverka förutsättningarna för markägandet och -brukandet i framtiden, både av skogsmark och jordbruksmark.
Läs även andra bloggares åsikter om ekologiskt jordbruk, ekologiskt skogsbruk, jordbruk, skogsbruk, äganderätt, frihet, marknadsekonomi, politik, centerpartiet, miljöersättningar, eu
söndag, juli 05, 2009
DN och Nycander versus Wallén och TiS - om U-båtar
Vad är sanning?
Jag läser dagens DN debatt om u-båtskränkningarna, där DNs förre chefredaktör Svante Nycander med hänvisning till ambassadören och huvudsekreteraren Mathias Mossberg utsagor anser att det lika gärna kunde varit Nato-U-båtar som kränkte då när det begav sig på 1980-talet.
Jag läser och det känns ju bestickande.
Sedan uppmärksammas jag på en färsk artikel i Tidskrift i Sjöväsendet (TiS) (nr 2 2009) där konteamiral Göran Wallén, expert i de utredningar där Mossberg var huvudsekreterare, ger sin bild.
Detta känns även det bestickande...Mossberg gillade aldrig Sovjetspåret, menar Wallén
Så vad är sanning?
Klart är att den helt dominerande bilden sätts av huvudsekreteraren och DN.
Genom bloggosfären och även denna enkla blogg kanske debatten kan vidgas till att omfatta även debattinlägget i TiS!
Läs även andra bloggares åsikter om u-båtar, dn debatt, svante nycander, u-båtskränkningar, försvar, försvaret, politik, centerpartiet
Jag läser dagens DN debatt om u-båtskränkningarna, där DNs förre chefredaktör Svante Nycander med hänvisning till ambassadören och huvudsekreteraren Mathias Mossberg utsagor anser att det lika gärna kunde varit Nato-U-båtar som kränkte då när det begav sig på 1980-talet.
Jag läser och det känns ju bestickande.
Sedan uppmärksammas jag på en färsk artikel i Tidskrift i Sjöväsendet (TiS) (nr 2 2009) där konteamiral Göran Wallén, expert i de utredningar där Mossberg var huvudsekreterare, ger sin bild.
Detta känns även det bestickande...Mossberg gillade aldrig Sovjetspåret, menar Wallén
Så vad är sanning?
Klart är att den helt dominerande bilden sätts av huvudsekreteraren och DN.
Genom bloggosfären och även denna enkla blogg kanske debatten kan vidgas till att omfatta även debattinlägget i TiS!
Läs även andra bloggares åsikter om u-båtar, dn debatt, svante nycander, u-båtskränkningar, försvar, försvaret, politik, centerpartiet
onsdag, juli 01, 2009
Fred i Afghanistan - FN-insatsen nödvändig
Afghanistans folk har lidit av krig och inbördeskrig i decennier. Kommunister tog makten och Ryssland invaderade. Efter tio år drog man sig tillbaka och efter inbördeskrig tog de religiösa fundamentalisterna talibanerna över. De vill införa medeltiden igen - ungefär -, vill att en sträng islam ska styra alla människors liv, återinförde stränga sharialagar, förbjöd kvinnor att ensamma gå utanför hemmet, förbjöd flickor rätten till utbildning och kvinnor rätten att jobba, förbjöd privat bilkörning, gav skydd och samarbetade med Usama bin laden och al quaida osv.
Med anledning av samarbetet med al quaida gav USA stöd till Norra Alliansen och drev talibanerna från makten. idag finns utöver USA-styrkor den ISAF-insats som med FNs mandat och under Natos ledning engagerar 41 länder, däribland Sverige.
Ídag är Afghanistan en färsk demokrati som mödosamt försöker lägga gamla och existerande maktstrukturer bakom sig. Det går sakta framåt, och problemen är stora. Men det rör sig ändå i rätt riktning, och den 20 augusti hålls återigen presidents- och parlamentsval samt lokala val. Första gången var 2004.
ISAF stöder Afghanistans armé och poliser i deras arbete med att upprätthålla kontrollen i landet. Det stora hotet mot detta är främst talibanerna, som med stöd av liknande krafter i Pakistan och andra länder bedriver terror för att förstöra återuppbyggnaden av landet och störa de kommanden valen.
De är fullständigt hänsynslösa och skyr inga medel för att attackera soldater, poliser och civila.
De ställer inte upp i valen, där bedömningarna är att de skulle få kanske 5-10 procent av rösterna. De respekterar inte demokratin och människornas vilja, eftersom de anser sig ha gud på sin sida enligt den tolkning de själva gör och därmed rätt att bestämma över landet.
Skulle världssamfundet dra sig ur Afghanistan och prisge landet och människorna till ett hänsynslöst nytt inbördeskrig vore det ett väldigt svek mot afghanerna, som vill ha fred och utveckling.
Självfallet är civila återuppbyggnadsinsatser det långsiktigt avgörande, där behovet av vägar och all annan infrastruktur och annat ät utomordentligt stort. Talibanerna gör allt för att förhindra även detta, och attackerar och mördar som nämnts även ägarbetare och biståndsarbetare.
Därför är ISAFs - Internationell Security Assistance Forces - närvaro helt nödvändig under lång tid framåt.
Jag tycker det är bra att Sverige tar sin del av ansvaret för att stödja Afghanistans väg till fred och frihet, och de svenska soldaterna gör en mycket viktig insats. Sverige ger också ett mycket betydande bistånd, och Afghanistan är nu vårt kanske viktigaste biståndsland.
Ska världssamfundet och Sverige upphöra med sina fredsbevarande insatser i Afghanistan? Jag har uppfattat att 1/3 av de rödgröna kräver detta, inte så överraskande är det vänsterpartiet. Jag förstår faktiskt inte hur man kan ha den uppfattningen.
Däremot är det självklart en ständig avvägning att överväga hur den svenska kontingenten ska dimensioneras och vara utformad, liksom hur avvägningen mellan fredsinsatser och civil uppbyggnad ska ske över tiden.
I dagsläget är den militära närvaron nödvändig, och jag och vi från försvarsutskottet har under vårt besök fått värdefulla synpunkter och erfarenheter av vad som kan behöva tillföras insatsen av materiel och kanske soldater. Jag tar med mig detta till vårt fortsatta arbete med dessa frågor. Intrycken härifrån är starka och kräver bearbetning under lång tid framåt.
Som framgått är det med stolthet som man tar del av de mycket viktiga insatser i fredens tjänst som Sverige och svenska soldater så förtjänstfullt utför i Mazar-e Sharif i Afghanistan.
Läs även andra bloggares åsikter om isaf, afghanistan, försvar, försvaret, fs17, mazar-e sharif, centerpartiet, politik
Med anledning av samarbetet med al quaida gav USA stöd till Norra Alliansen och drev talibanerna från makten. idag finns utöver USA-styrkor den ISAF-insats som med FNs mandat och under Natos ledning engagerar 41 länder, däribland Sverige.
Ídag är Afghanistan en färsk demokrati som mödosamt försöker lägga gamla och existerande maktstrukturer bakom sig. Det går sakta framåt, och problemen är stora. Men det rör sig ändå i rätt riktning, och den 20 augusti hålls återigen presidents- och parlamentsval samt lokala val. Första gången var 2004.
ISAF stöder Afghanistans armé och poliser i deras arbete med att upprätthålla kontrollen i landet. Det stora hotet mot detta är främst talibanerna, som med stöd av liknande krafter i Pakistan och andra länder bedriver terror för att förstöra återuppbyggnaden av landet och störa de kommanden valen.
De är fullständigt hänsynslösa och skyr inga medel för att attackera soldater, poliser och civila.
De ställer inte upp i valen, där bedömningarna är att de skulle få kanske 5-10 procent av rösterna. De respekterar inte demokratin och människornas vilja, eftersom de anser sig ha gud på sin sida enligt den tolkning de själva gör och därmed rätt att bestämma över landet.
Skulle världssamfundet dra sig ur Afghanistan och prisge landet och människorna till ett hänsynslöst nytt inbördeskrig vore det ett väldigt svek mot afghanerna, som vill ha fred och utveckling.
Självfallet är civila återuppbyggnadsinsatser det långsiktigt avgörande, där behovet av vägar och all annan infrastruktur och annat ät utomordentligt stort. Talibanerna gör allt för att förhindra även detta, och attackerar och mördar som nämnts även ägarbetare och biståndsarbetare.
Därför är ISAFs - Internationell Security Assistance Forces - närvaro helt nödvändig under lång tid framåt.
Jag tycker det är bra att Sverige tar sin del av ansvaret för att stödja Afghanistans väg till fred och frihet, och de svenska soldaterna gör en mycket viktig insats. Sverige ger också ett mycket betydande bistånd, och Afghanistan är nu vårt kanske viktigaste biståndsland.
Ska världssamfundet och Sverige upphöra med sina fredsbevarande insatser i Afghanistan? Jag har uppfattat att 1/3 av de rödgröna kräver detta, inte så överraskande är det vänsterpartiet. Jag förstår faktiskt inte hur man kan ha den uppfattningen.
Däremot är det självklart en ständig avvägning att överväga hur den svenska kontingenten ska dimensioneras och vara utformad, liksom hur avvägningen mellan fredsinsatser och civil uppbyggnad ska ske över tiden.
I dagsläget är den militära närvaron nödvändig, och jag och vi från försvarsutskottet har under vårt besök fått värdefulla synpunkter och erfarenheter av vad som kan behöva tillföras insatsen av materiel och kanske soldater. Jag tar med mig detta till vårt fortsatta arbete med dessa frågor. Intrycken härifrån är starka och kräver bearbetning under lång tid framåt.
Som framgått är det med stolthet som man tar del av de mycket viktiga insatser i fredens tjänst som Sverige och svenska soldater så förtjänstfullt utför i Mazar-e Sharif i Afghanistan.
Läs även andra bloggares åsikter om isaf, afghanistan, försvar, försvaret, fs17, mazar-e sharif, centerpartiet, politik
tisdag, juni 30, 2009
Strid med "upprorsmän" i Sveriges PRT i norra Afghanistan
Norra Afghanistan är stabilare än södra Afghanistan, men det förekommer tyvärr vägbomber, dolda sprängladdningar och eldöverfall även här. De svenska trupperna lever alltid med risken för dessa "lömska" attacker och tvingas agera med hög skyddsnivå.
När det händer något agerar "vi" regelmässigt snabbt och professionellt, som erfarna och välutbildade soldater ju ska. Och FS17 - innevarande kontingent - är verkligt erfaren med stommen i den nordiska battlegroup (NBG) som nyligen ansvarade för EUs beredskap. Sverige är kända för sin professionalitet och kvalitet på sina soldater och förband, och FS17 återfinns tvivelsutan i toppskiktet.
Man ska också inse den stora vikten av att Sverige finns i området och med sin närvaro stödjer Afghanistans demokratiskt tillsatta regering och landets armé och poliser och därmed bromsar eller hindrar "upprorsmän" eller terrorister - vilket jag tycker är en tydligare benämning - att tränga in och etablera sig.
Idag har svenska soldater samarbetat med afghanska styrkor, blivit överfallna av "insurgents/upprorsmän"och strider har ägt rum. Enligt Svenska Dagbladet kan det ha skett en längre bit västerut från Mazar-e Sharif. Såvitt känt är inga soldater skadade, vilket vi alla här på Camp Northern Light djupt hoppas stämmer.
När det bränner till ökar intensiteten på campen, stämmningen blir tätare och allvarsam.
Samtidigt går vardagslivet vidare, och det sker positiva saker i Afganistan, även om talibaner och andra gör allt för att förstöra och sabotera; mördar vägarbetare vid ett viktigt vägbygge, använder små pojkar för att bära fram bomber, sig själva ovetande, kidnappar och mördar politiker och hjälparbetare osv.
Idag har vi besökt en företagsam och beundransvärd 8-barnsmamma som tillsammans med sin man och sina barn byggt upp en syverksamhet för flera tusen kvinnor, utifrån en enkel bas i lokaler i Mazar. Tillverkningen av kläder och andra textilier sker i stor utsträckning i deras egna hem. Hon startar också en skolverksamhet.
Jag länkar återigen till mina kollegors moderata Aftonbladsblogg, och till officer Krister Fahlstedt som också ger inblickar från FS17 och med foton från vårt besök, där han varit i betydande grad delaktig.
Jag återkommer med en summering av intrycken från Sveriges fredsinsats i Afghanistan inom rätt kort.
Läs även andra bloggares åsikter om afganistan, isaf, fs17, mazar-e sharif, swecon, försvar, försvaret, centerpartiet, politik
När det händer något agerar "vi" regelmässigt snabbt och professionellt, som erfarna och välutbildade soldater ju ska. Och FS17 - innevarande kontingent - är verkligt erfaren med stommen i den nordiska battlegroup (NBG) som nyligen ansvarade för EUs beredskap. Sverige är kända för sin professionalitet och kvalitet på sina soldater och förband, och FS17 återfinns tvivelsutan i toppskiktet.
Man ska också inse den stora vikten av att Sverige finns i området och med sin närvaro stödjer Afghanistans demokratiskt tillsatta regering och landets armé och poliser och därmed bromsar eller hindrar "upprorsmän" eller terrorister - vilket jag tycker är en tydligare benämning - att tränga in och etablera sig.
Idag har svenska soldater samarbetat med afghanska styrkor, blivit överfallna av "insurgents/upprorsmän"och strider har ägt rum. Enligt Svenska Dagbladet kan det ha skett en längre bit västerut från Mazar-e Sharif. Såvitt känt är inga soldater skadade, vilket vi alla här på Camp Northern Light djupt hoppas stämmer.
När det bränner till ökar intensiteten på campen, stämmningen blir tätare och allvarsam.
Samtidigt går vardagslivet vidare, och det sker positiva saker i Afganistan, även om talibaner och andra gör allt för att förstöra och sabotera; mördar vägarbetare vid ett viktigt vägbygge, använder små pojkar för att bära fram bomber, sig själva ovetande, kidnappar och mördar politiker och hjälparbetare osv.
Idag har vi besökt en företagsam och beundransvärd 8-barnsmamma som tillsammans med sin man och sina barn byggt upp en syverksamhet för flera tusen kvinnor, utifrån en enkel bas i lokaler i Mazar. Tillverkningen av kläder och andra textilier sker i stor utsträckning i deras egna hem. Hon startar också en skolverksamhet.
Jag länkar återigen till mina kollegors moderata Aftonbladsblogg, och till officer Krister Fahlstedt som också ger inblickar från FS17 och med foton från vårt besök, där han varit i betydande grad delaktig.
Jag återkommer med en summering av intrycken från Sveriges fredsinsats i Afghanistan inom rätt kort.
Läs även andra bloggares åsikter om afganistan, isaf, fs17, mazar-e sharif, swecon, försvar, försvaret, centerpartiet, politik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
