Var och en avgör självfallet hur man inhandlar sin mat. Många ser det som självklart att välja det "ekologiska" alternativet.
Jag har full respekt för detta, och för de som gör detta val, men verkligheten är komplicerad.
Vilket de nu aktuella debattinläggen och intervjuerna med mycket kunniga forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet tydligt visar.
Jag delar uppfattningen att staten ska stödja miljöåtgärder i det svenska jordbruket efter deras faktiska miljönytta, och alltså minska det generella ekostödet till förmån för selektiva miljöstöd till alla som bidrar till ett mer miljöinriktat jordbruk.
Det är också en faktiskt ny situation att världens behov av mat och energi nu övergår till att bli en bristvara från att under förra seklet varit i en överskottssituation. Det blir då inte lika naturligt att stödja att mark tas ur produktion, eller att mer extensiva och lågavkastande odlingssystem får växande samhällsstöd.
Det är marknaden - dvs konsumenterna i form av enskilda och av offentliga institutioner och av företag - som ska avgöra framgången för varumärken och certifieringssystem. Jag är därför starkt tveksam till att Sveriges riksdag - som nu sker - beslutar om mål för hur lantbrukarna bör välja att odla sina marker, och hur stat och kommuner ska göra sina matinköp.
Istället bör statens miljöstöd styras i riktning mot att premiera faktiskt konstaterad miljönytta.
Dessutom bör offentliga och privata storköksupphandlare i första hand ställa krav på att maten uppfyller de krav som staten ålägger det svenska jordbruket av miljö- och djurskyddsskäl, med ledning av de regler som framsynta Melleruds kommun redan infört sedan länge.
Det blir mycket märkliga signaler om samma kommun och stat som ålägger jordbruket starka och tuffa miljö- och djurskyddskrav samtidigt vid sin egen upphandling av mat inte ställer upp dessa krav vid sina inköp. Självfallet ska kraven vara generella, dvs all mat som är producerad med dessa höga krav ska kunna konkurrera vid upphandlingen.
Sedan finns det andra starka skäl för att som enskild eller storupphandlare gärna köpa närproducerad mat från Sverige, eftersom en matproduktion här ju uppenbart använder närbelägna åker- och betesmarksresurser, håller landskapet öppet och ger lägre transportkostnader.
Vill man utöver detta också inhandla maten enligt de "ekologiska" regelverken går ju detta alldeles utmärkt.
För egen del är jag dock mycket tydlig på att jag hellre inhandlar närproducerad mat från Sverige än certifierad mat som importeras långt härifrån.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekologisk odling, ekomat, slu, miljöstöd, närproducerat, jordbruk, lantbruk, centerpartiet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du som är lantbrukare säger väl nej till att sprida avloppsslam på dina åkrar också? Stöd kampanjen Ren åker -ren mat , se här:
https://sites.google.com/site/renakerrenmat/
Sveriges konsumnter i samverkan har också en kampanj om detta : http://www.konsumentsamverkan.se/flygblad/odlingsmark.pdf
Konsumenterna vill inte ha produkter som är odlade på mark där giftigt avloppsslam har spridits.
Skicka en kommentar