Erik Hultin och hans centerupprop kämpar vidare för Integritet och mot Signalspaning med mera. (Jag tycker att Ipreddebatten är mer angelägen).
Med som vanligt betydande kraft, kreativitet och energi.
Och med en uthållig och tydlig udd riktad bl a mot oss riksdagsledamöter i centerpartiet som visserligen drivit igenom ett rejält förstärkt skydd för integriteten vid signalspaning till skydd för landets säkerhet, under sträng tillstånds- och efterkontroll, men som ändå nödgats acceptera att verkligheten är sådan att det tyvärr finns ett underrättelsebehov som motiverar att spaningen får ske både i etern och i den internationella teletrafiken som passerar landets gränser.
Ok, jag har haft och har en uthållig dialog med kritikerna kring detta, och jag har uppfattat att skiljelinjen oss emellan främst är att signalspaningen nu får ske också i viss del av teletrafiken över landsgränsen i kabel. Antingen ska signalspaning endast få bedrivas i etern menar kritikerna, eller också mer selektivt i kabel genom hänvändelse till de olika operatörerna. (Detta senare blir mycket komplicerat och har betydande nackdelar i flera avseenden.)
Nu lanseras en "integritetscertifiering" genom att centerpolitiker ska acceptera 4 punkter:
"Som kandidat/folkvald/politiskt aktiv för Centerpartiet stödjer jag följande principer:
Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna."
Det är punkt nr 2 som är problematisk och som utestänger bl a mig. (Vilket nog är ett viktigt syfte). Andemeningen är självfallet riktig och bra, men dess kategoriska skrivning omöjliggör ju varje form av signalspaning för att förebygga och skydda vårt land och dess medborgare från allvarliga yttre hot, t. ex av militär art, mot våra utlandssoldater, mot spridning av massförstörelsevapen och mot grov terrorism.
Jag har som riksdagsledamot ett mycket viktigt ansvar för att hävda och skydda människors integritet, och centerpartiet tar dessa frågor på stort allvar. Men jag har också som riksdagsledamot ett mycket viktigt ansvar för att vårt land Sverige och vår svenska demokrati ska försvaras, i sista hand med militära medel och med hjälp av bla underrättelseinhämtning.
I den mycket svåra avvägningen har Allians för Sverige landat i att det tyvärr - som världen ser ut - finns ett behov av en strängt reglerad signalspaning i etern och i internationell teletrafik över landsgränsen. Detta accepterar även oppositionen, även om man nu vill se en parlamentarisk utredning först. Jag har uppfattat att även Piratpartiet accepterar signalspaning för dessa ändamål i etern.
De centerpartister som ställer sig bakom den kategoriska punkten 2 i "integritetscertifieringen" går således allra längst. Integriteten väger så tungt att landets säkerhet får komma i andra hand.
Jag har respekt för att man kan driva frågan så till sin spets, men jag hoppas samtidigt att de som vill gå så långt även har respekt för oss som gör en lite annan avvägning. Så känns det inte alltid, dock.
Och för att vara väldigt tydlig varför man kan vara en stark integritetsvän, men ändå stå bakom den avvägning mellan olika tunga intressen som lagen om signalspaningen innebär:
Sverige kan drabbas av militära kriser eller incidenter i en framtid, med sammanstötningar och förluster i människoliv. Sveriges utlandssoldater kan hamna i strid eller i bakhåll och dödas. Sverige kan riskera att drabbas av grov internationell terrorism med svåra följder.
Underrättelseverksamhet genom en strängt reglerad signalspaning kan medverka till att händelser enligt ovan förebyggs helt eller konsekvenserna mildras, enligt de bedömningar som görs. Centerpartiet och alliansen har ansvar för att regera Sverige, och i det ansvaret har vi inte sett att Sverige kan avstå inhämtningen av försvarsunderrättelser för landets säkerhet.
Vi vill verkligen hävda människors integritet, men vi har också ett ansvar för våra soldaters och medborgares liv och säkerhet.
.......................................................................
I detta läge i diskussionen får jag vanligen frågan: " Men hur vet du att signalspaningens underrättelseinhämtning har sådan betydelse för vårt försvar och våra medborgares säkerhet. Det kan inte stämma".
Jag föreslog i ett inlägg här på bloggen den 10 juli 2008 att man borde överväga att göra en rejäl analys av just detta:
"Jag tycker därutöver att vi måste ha stor respekt för den intensiva debatt som pågår, och för den opinion som inte accepterar eller inte har kunskap om de motiv som motiverar försvarsunderrättelseverkssamheten. Och det gör att jag tycker att det vore bra om djupgående analyser kunde göras om detta och redovisas - kanske också vid kontrollstationen - och därigenom ge både den offentliga debatten och regeringen och riksdag en god grund för att bedöma hur signalspaningen ska bedrivas och regleras i ett längre framtidsperspektiv."
Läs även andra bloggares åsikter om centeruppropet, centerpartiet, integritet, signalspaning, FRA, FRA-lagen, politik
söndag, maj 31, 2009
torsdag, maj 28, 2009
Yttersta vänstern och dito högern vill lämna EU, tillsammans...
Förra EU-valet handlade fortfarande rätt mycket om ja eller nej, skulle Sverige lämna EU eller ej. En rätt trist debatt.
I årets valrörelse har den frågan äntligen sjunkit undan, och nu handlar diskussionen mycket mera om hur EU bäst ska utvecklas. Det är intressantare och mer givande, jag tycker att intresset växer och jag hoppas på ett klart högre valdeltagande i år.
Det är två partier - Vänsterpartiet med rötter i kommunismen, och Sverigedemokraterna med helt andra rötter - som vill att Sverige ska lämna EU, och förmodligen att EU upplöses och att Sverige, Tyskland, Frankrike och andra länder gräver ner sig inom sina nationsgränser, minskar den fria rörligheten och återgår till egna valutor (inte Sverige), avbryter försvarssamarbeten och återinför passkontroller och tullar.
Ett bättre recept för att skapa en starkt negativ ekonomisk spiral och stagnation i Europa, samt för att radikalt öka riskerna för nya kommande krig och konflikter torde inte gå att hitta.
Det är betecknande att yttersta vänstern och yttersta högern har funnit varandra, och det får vi leva med, men det är desto mer glädjande att övriga partier diskuterar Europas och EU:s utveckling och att svenska folket blir alltmer positivt till EU.
Europeiska Unionen betyder oerhört mycket för Europas utveckling till en kontinent i fred och frihet, byggd på demokrati och på samarbete för handel och välstånd och för en god miljö. Det är bra att Sverige som EU-medlem kan påverka Europas och därmed även vår egen framtid.
Vår påverkan sker genom den svenska regeringen, och genom EUs parlament. Därför är det viktigt vilka partier och personer som får representera Sverige i parlamentet. Och därför är det viktigt att påverka detta genom att rösta i EU-valet!
Är du borgerlig och liberal i Sverige så röstar du rimligen på samma värdegrund i EU-valet, där samma skiljelinjer mellan partierna finns som i Sverige.
Vill du därtill lägga din röst på ett engagerat arbete i klimat-, energi- och miljöfrågorna är centerpartiet ett naturligt val! Centerpartiets Lena Ek har uträttat mycket i bl a dessa frågor, och är som vice ordförande i den liberala partigruppen ett mycket aktat namn i Bryssel.
Centerpartiet står för demokrati, öppenhet och tolerans, för att stärka individuella fri- och rättigheter, för att EU ska bli en global ledare att räkna med och för ett grönare och mer hållbart Europa som ska bli mer företagsamt och välmående.
Läs även andra bloggares åsikter om eu-val, eu-valet, politik, eu, centerpartiet, lena ek
I årets valrörelse har den frågan äntligen sjunkit undan, och nu handlar diskussionen mycket mera om hur EU bäst ska utvecklas. Det är intressantare och mer givande, jag tycker att intresset växer och jag hoppas på ett klart högre valdeltagande i år.
Det är två partier - Vänsterpartiet med rötter i kommunismen, och Sverigedemokraterna med helt andra rötter - som vill att Sverige ska lämna EU, och förmodligen att EU upplöses och att Sverige, Tyskland, Frankrike och andra länder gräver ner sig inom sina nationsgränser, minskar den fria rörligheten och återgår till egna valutor (inte Sverige), avbryter försvarssamarbeten och återinför passkontroller och tullar.
Ett bättre recept för att skapa en starkt negativ ekonomisk spiral och stagnation i Europa, samt för att radikalt öka riskerna för nya kommande krig och konflikter torde inte gå att hitta.
Det är betecknande att yttersta vänstern och yttersta högern har funnit varandra, och det får vi leva med, men det är desto mer glädjande att övriga partier diskuterar Europas och EU:s utveckling och att svenska folket blir alltmer positivt till EU.
Europeiska Unionen betyder oerhört mycket för Europas utveckling till en kontinent i fred och frihet, byggd på demokrati och på samarbete för handel och välstånd och för en god miljö. Det är bra att Sverige som EU-medlem kan påverka Europas och därmed även vår egen framtid.
Vår påverkan sker genom den svenska regeringen, och genom EUs parlament. Därför är det viktigt vilka partier och personer som får representera Sverige i parlamentet. Och därför är det viktigt att påverka detta genom att rösta i EU-valet!
Är du borgerlig och liberal i Sverige så röstar du rimligen på samma värdegrund i EU-valet, där samma skiljelinjer mellan partierna finns som i Sverige.
Vill du därtill lägga din röst på ett engagerat arbete i klimat-, energi- och miljöfrågorna är centerpartiet ett naturligt val! Centerpartiets Lena Ek har uträttat mycket i bl a dessa frågor, och är som vice ordförande i den liberala partigruppen ett mycket aktat namn i Bryssel.
Centerpartiet står för demokrati, öppenhet och tolerans, för att stärka individuella fri- och rättigheter, för att EU ska bli en global ledare att räkna med och för ett grönare och mer hållbart Europa som ska bli mer företagsamt och välmående.
Läs även andra bloggares åsikter om eu-val, eu-valet, politik, eu, centerpartiet, lena ek
Försvarsdebatter (IP) i riksdagen
I tisdags (scrolla ner)svarade försvarsministern på 5 s-interpellationer om försvaret; om den nya frivilliga "värnplikten"..,om signalspaning, om stridsflygsunderhåll och om försvarsindustrin.
Jag tog en paus i EU-valrörelsen och deltog i debatterna.
Här några korta citat, tänkta som aptitretare...:
"Försvaret är viktigt för Sverige, och försvaret är ett politikområde där det är bra med en bred samsyn i viktiga principfrågor.
Socialdemokraterna är i opposition och vill nu opponera, vilket är förståeligt. Om det skiljer i sak ska vi verkligen ta den diskussionen. Man försöker nu ge sken av att det finns en ravin mellan regering och opposition, fast det snarare i de frågor man tar upp handlar om ett mindre dike.
Försvarsberedningen var enig. Försvarsminister Sten Tolgfors och regeringen har lagt fram sitt förslag, mycket noga, utifrån den samsyn som glädjande nog fanns där. Anders Karlsson har lite tagit som sitt uppdrag i riksdagen att sänka den enigheten och bygga upp en ravin av det mindre dike som kanske finns.
Ett exempel som Anders Karlsson har nämnt är att ni vill ha färre heltidsanställda än vad regeringen vill och fler kontraktsanställda än vad regeringen vill. Regeringen har sagt att de heltidsanställda ska vara max 25 procent. Det är en rätt flytande diskussion – det kan vara 25, 24 och så vidare. Ni har sagt att något visst mått av plikt i den inledande tremånadersutbildningen skulle kunna vara bra, men helst ska det vara frivillighet. Vi fullföljer ju Försvarsberedningens linje om att tro att det ska fungera med frivillighet."
och:
"Det är bra att försvarsministern deklarerar att regeringen har för avsikt att återkomma i försvarsmaterielfrågorna. De är mycket viktiga för försvaret och självfallet även för den industri som konkurrerar om uppdragen.
Om detta blir i form av en uttalad strategi, som vi har varit inne på, som Anders Karlsson efterlyser, eller på annat sätt återstår att se. Uppenbarligen har försvarsindustrin ändå utvecklats väl under många decennier fram till nu.
Anders Karlsson pratar väl om försvarsindustrin. Det gjorde även jag. Och där tror jag att vi har en samsyn. Det är en styrka för Sverige att ha tunga industrier som är kompetenta och som kan bidra till välfärd och till efterfrågade produkter även inom till exempel försvaret. Så där är vi överens.
Samtidigt måste det svenska försvaret ha tillräckliga resurser för att kunna köpa de här produkterna. Då blir kanske Anders Karlsson stor i orden men rätt liten på jorden när han pratar om försvarsindustrin, för han och den övriga oppositionen vill minska anslagen till Försvarsmakten med 2 000 miljoner kronor per år.
Vi ska ha den försvarsmateriel till det svenska försvaret som det behöver. Den ska köpas i konkurrens. Jag hoppas att den svenska industrin är konkurrenskraftig och vinner upphandlingar, men det avgörs på marknaden, som nu finns. Och grunden för att kunna köpa tillräckligt mycket materiel och ha ett tillräckligt starkt försvar är att man anslår tillräckligt med pengar, Anders Karlsson.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, sten tolgfors, centerpartiet, politik, socialdemokraterna
Jag tog en paus i EU-valrörelsen och deltog i debatterna.
Här några korta citat, tänkta som aptitretare...:
"Försvaret är viktigt för Sverige, och försvaret är ett politikområde där det är bra med en bred samsyn i viktiga principfrågor.
Socialdemokraterna är i opposition och vill nu opponera, vilket är förståeligt. Om det skiljer i sak ska vi verkligen ta den diskussionen. Man försöker nu ge sken av att det finns en ravin mellan regering och opposition, fast det snarare i de frågor man tar upp handlar om ett mindre dike.
Försvarsberedningen var enig. Försvarsminister Sten Tolgfors och regeringen har lagt fram sitt förslag, mycket noga, utifrån den samsyn som glädjande nog fanns där. Anders Karlsson har lite tagit som sitt uppdrag i riksdagen att sänka den enigheten och bygga upp en ravin av det mindre dike som kanske finns.
Ett exempel som Anders Karlsson har nämnt är att ni vill ha färre heltidsanställda än vad regeringen vill och fler kontraktsanställda än vad regeringen vill. Regeringen har sagt att de heltidsanställda ska vara max 25 procent. Det är en rätt flytande diskussion – det kan vara 25, 24 och så vidare. Ni har sagt att något visst mått av plikt i den inledande tremånadersutbildningen skulle kunna vara bra, men helst ska det vara frivillighet. Vi fullföljer ju Försvarsberedningens linje om att tro att det ska fungera med frivillighet."
och:
"Det är bra att försvarsministern deklarerar att regeringen har för avsikt att återkomma i försvarsmaterielfrågorna. De är mycket viktiga för försvaret och självfallet även för den industri som konkurrerar om uppdragen.
Om detta blir i form av en uttalad strategi, som vi har varit inne på, som Anders Karlsson efterlyser, eller på annat sätt återstår att se. Uppenbarligen har försvarsindustrin ändå utvecklats väl under många decennier fram till nu.
Anders Karlsson pratar väl om försvarsindustrin. Det gjorde även jag. Och där tror jag att vi har en samsyn. Det är en styrka för Sverige att ha tunga industrier som är kompetenta och som kan bidra till välfärd och till efterfrågade produkter även inom till exempel försvaret. Så där är vi överens.
Samtidigt måste det svenska försvaret ha tillräckliga resurser för att kunna köpa de här produkterna. Då blir kanske Anders Karlsson stor i orden men rätt liten på jorden när han pratar om försvarsindustrin, för han och den övriga oppositionen vill minska anslagen till Försvarsmakten med 2 000 miljoner kronor per år.
Vi ska ha den försvarsmateriel till det svenska försvaret som det behöver. Den ska köpas i konkurrens. Jag hoppas att den svenska industrin är konkurrenskraftig och vinner upphandlingar, men det avgörs på marknaden, som nu finns. Och grunden för att kunna köpa tillräckligt mycket materiel och ha ett tillräckligt starkt försvar är att man anslår tillräckligt med pengar, Anders Karlsson.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, sten tolgfors, centerpartiet, politik, socialdemokraterna
måndag, maj 25, 2009
En allmän A-kassa! - även för Magnus
I Sverige har vi allmän folkpension och allmän sjukförsäkring. Vi borde också ha en allmän A-kassa, men här har socialdemokraterna i omsorg om facket låtit skattepengarna till A-kassan i alla år bara gå till dem som gått in i facket eller - på senare år - alfakassan.
I dagsläget förvägras t ex ungdomar som inte fått sitt första jobb att få rimlig del av A-kassan, liksom dem som inte insett, velat eller haft råd att betala den egenavgift som krävs.
Jag gillar begreppet "allmän" a-kassa eftersom den omfattar just alla, vilket ger kostnadseffektivitet och en fungerande försäkringslösning för allas våra skattepengar.
Jag och min riksdagskollega Jörgen Johansson skrev om detta på DN debatt i december, och satte igång en utveckling som känns mycket bra.
Här är vår argumentation enligt ingressen:
”Ändra ståndpunkt om a-kassan, Anders Borg!”
Publicerat 2008-12-20 00:50
Centerprofiler kräver att alliansregeringen gör a-kassan obligatorisk: Alla människor måste omfattas av tryggheten när jobbet sviktar. Alliansregeringen har utlovat en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, liksom man har i Norge. Men finansminister Anders Borg har uttryckt tveksamhet i frågan. Faktum är ju att statens insats och roll är helt avgörande för nuvarande modell, där a-kassan bara till en mindre del betalas av dem som väljer att ansluta sig. Därför måste utformningen av a-kassan förändras så att alla människor omfattas av tryggheten när jobbet sviktar. Inte minst den lågkonjunktur som Sverige och världen nu är i gör det nödvändigt att alla vid arbetslöshet får del av de stora resurser som staten pumpar in i a-kassorna. Det skriver de centerpartistiska riksdagsledamöterna Staffan Danielsson och Jörgen Johansson"
Sedan dess har centerpartiet på sin stämma lagt fast att vi vill ha en allmän A-kassa, och nu följer faktiskt moderaterna och Anders Borg - utgår jag ifrån! - efter!
Alldeles utmärkt!
Tyvärr snedtänder CUFs ordförande Magnus Andersson lite och väljer att teatraliskt lämna A-kassan i protest mot att den i viss mån är inkomstrelaterad. Hade den varit lika för alla hade han varit kvar.
Så länge så stora skattepengar pumpas in i A-kassan tycker jag att den ska omfatta alla, och även om den inte är lika för alla så är ändå spännvidden mellan golvet och taket ändå i hög grad utjämnande.
Jag kan hålla med om att både folkpension, sjukförsäkring och snart A-kassa innebär ett obligatorium, som kan ses som "oliberalt". Samtidigt vill även liberalismen att det ska finnas rimliga sociala skyddsnät i samhället, och då är dessa tre försäkringssystem väl motiverade.
Skulle Magnus även vilja lämna folkpensionen och sjukförsäkringen om det gick?
Jag är med glädje med i alla tre!
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa, allmän a--kassa, obligatorisk a-kassa, politik, centerpartiet, regeringen, alliansen, moderaterna, socialdemokraterna
I dagsläget förvägras t ex ungdomar som inte fått sitt första jobb att få rimlig del av A-kassan, liksom dem som inte insett, velat eller haft råd att betala den egenavgift som krävs.
Jag gillar begreppet "allmän" a-kassa eftersom den omfattar just alla, vilket ger kostnadseffektivitet och en fungerande försäkringslösning för allas våra skattepengar.
Jag och min riksdagskollega Jörgen Johansson skrev om detta på DN debatt i december, och satte igång en utveckling som känns mycket bra.
Här är vår argumentation enligt ingressen:
”Ändra ståndpunkt om a-kassan, Anders Borg!”
Publicerat 2008-12-20 00:50
Centerprofiler kräver att alliansregeringen gör a-kassan obligatorisk: Alla människor måste omfattas av tryggheten när jobbet sviktar. Alliansregeringen har utlovat en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, liksom man har i Norge. Men finansminister Anders Borg har uttryckt tveksamhet i frågan. Faktum är ju att statens insats och roll är helt avgörande för nuvarande modell, där a-kassan bara till en mindre del betalas av dem som väljer att ansluta sig. Därför måste utformningen av a-kassan förändras så att alla människor omfattas av tryggheten när jobbet sviktar. Inte minst den lågkonjunktur som Sverige och världen nu är i gör det nödvändigt att alla vid arbetslöshet får del av de stora resurser som staten pumpar in i a-kassorna. Det skriver de centerpartistiska riksdagsledamöterna Staffan Danielsson och Jörgen Johansson"
Sedan dess har centerpartiet på sin stämma lagt fast att vi vill ha en allmän A-kassa, och nu följer faktiskt moderaterna och Anders Borg - utgår jag ifrån! - efter!
Alldeles utmärkt!
Tyvärr snedtänder CUFs ordförande Magnus Andersson lite och väljer att teatraliskt lämna A-kassan i protest mot att den i viss mån är inkomstrelaterad. Hade den varit lika för alla hade han varit kvar.
Så länge så stora skattepengar pumpas in i A-kassan tycker jag att den ska omfatta alla, och även om den inte är lika för alla så är ändå spännvidden mellan golvet och taket ändå i hög grad utjämnande.
Jag kan hålla med om att både folkpension, sjukförsäkring och snart A-kassa innebär ett obligatorium, som kan ses som "oliberalt". Samtidigt vill även liberalismen att det ska finnas rimliga sociala skyddsnät i samhället, och då är dessa tre försäkringssystem väl motiverade.
Skulle Magnus även vilja lämna folkpensionen och sjukförsäkringen om det gick?
Jag är med glädje med i alla tre!
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa, allmän a--kassa, obligatorisk a-kassa, politik, centerpartiet, regeringen, alliansen, moderaterna, socialdemokraterna
söndag, maj 24, 2009
Rösta fritt i riksdagen- låt sossarna regera
Jag har redan kommenterat Anne-Marie Pålssons åsikter om en "friare och mer självständig riksdag".
Hennes inlägg kommenteras av rätt många, oftast med positiva förtecken.
Dagens Nyheter skriver på ledarplats idag att "Personalvalsinslaget bör öka. Dagens spärr kan gärna slopas helt så att partiledningens makt inskränker sig till vem som ska stå på listan. Då skulle riksdagsledamöterna tvingas att visa väljarna vad de uträttat i stället för att gå i sitt partis ledband."
Jag är med på att stärka personvalet. Och på att inflytandet över riksdagsledamotens ekonomiska resurser kan förstärkas. Och självfallet vill jag se en riksdag med starka personligheter som tillsätter regering och som kan genomföra den politik som man gick till val på.
Jag vill däremot inte se någon "polsk riksdag" med hoppande majoriteter och ständiga regeringskriser.
Och jag vill inte se en ordning där socialdemokraterna håller ihop och regerar, medan de liberala partiernas riksdagsledamöter röstar lite olika och förlorar viktiga omröstningar trots en majoritet med , säg, 7 röster.
Sedan 1920-talet har socialdemokraterna med stor skicklighet och med hjälp av valsystem och borgerlighetens splittring regerat Sverige 4 år av fem, ungefär. Under den tiden har partiet varit regeringsdugligt i så motto att man har tillsatt regering och den har haft de socialdemokratiska riksdagsledamöternas enhälliga stöd för sina förslag till riksdagen.
Under alla dessa år har debatten om att s-ledamöterna borde följa sin övertygelse i olika frågor och rösta ibland med regeringen, ibland inte, varit närmast obefintlig.
De borgerliga riksdagsledamöterna har utformat oppositionsrollen till fulländning, och lagt massor av utmärkta budget- och andra förslag som alla har fallit. Eftersom s-regeringen regelmässigt samlat stöd i riksdagen för sina förslag tillsammans med ett eller flera andra partier har utrymmet för den borgerliga oppositionen att "rösta efter egen övertygelse" varit betydande, vare sig man röstat med eller mot regeringen så har den vunnit.
Visst bestämmer den enskilde riksdagsledamoten själv hur den väljer att rösta in riksdagens omröstningar. Och visst finns det frågor där man måste följa sin övertygelse och rösta emot sitt parti eller sin regering.
Men! Varje gång som jag gör det, eller som någon allianskollega gör det, så riskerar alliansregeringens förslag att falla. Och varje gång som detta sker så undergrävs regeringens ställning och dess avgång närmar sig.
Jag är en varm anhängare av Allians för Sverige och anser att den politik som vi nu genomför varit helt nödvändig för att kunna möta framtidens utmaningar på en rad olika samhällsområden.
Mitt och centerpartiets inflytande över hur Sverige ska formas och utvecklas för framtiden är självfallet oerhört mycket större när vi tillsammans med andra regerar landet, än när vi befinner oss i opposition.
Samtidigt minskar utrymmet för enskilda riksdagsledamöter att ta ut svängarna på olika sätt när det egna partiet befinner sig i regeringsställning, vilket Anne-Marie Pålsson tydligt ger uttryck för.
Min kollega Johan Linander ger sin bild av hur man som riksdagsledamot kan påverka i regeringställning, vilket ju framförallt är i processen innan regeringen kommer till beslut i viktiga frågor.
Jag är hellre riksdagsledamot med mitt parti i regeringsställning och med mindre utrymme för egna piruetter, än riksdagsledamot i ständig opposition som kan unna sig lyxen att rösta precis som jag själv tycker utan att det kanske sätter några avtryck alls i besluten.
Signalspaningsfrågan tas nu upp som exempel på att riksdagen fritt borde fått bestämma istället för att regeringspartiena envisats med att få majoritet för regeringens förslag, efter olika förstärkningar.
Då är tydligen tanken att oppositionens alla ledamöter skulle rösta efter oppositionspartiernas förslag tillsammans med enstaka ledamöter från alliansen, så att oppositionen trots inbördes mycket divergerande uppfattningar skulle ha segrat.
Att man även inom socialdemokratin skulle röstat fritt i frågan - eftersom de allra flesta där ligger nära alliansens ståndpunkt - anses uppenbarligen med rätta helt orealistiskt. Om detta är ett faktum skulle innebörden av en friare röstning endast på den borgerliga sidan leda till resultatet att endast röda regeringar kan styra Sverige.
Debatten om riksdagsledamöternas frihet att rösta som de själva vill är mycket liberal och idealistisk och godhjärtad. Som verkligheten är accepterar jag att kraven på regeringsduglighet medför ett starkt ansvar på mig och övriga borgerliga riksdagsledamöter att lotsa vår regerings förslag till beslut i riksdagen.
Jag har uppfattat att Dagens Nyheter starkt förespråkar en borgerlig regering med handlingskraft och förmåga att regera. Vill man samtidigt att de borgerliga riksdagsledamöterna ibland inte ska stödja sin egen regerings förslag förespråkar man egentligen närmast en återgång till den ordning som gällt under huvuddelen av 1900-talet, ständiga socialdemokratiska minoritetsregeringar.
Det gör inte jag!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, dn, anne-marie pålsson, centerpartiet, regeringen, alliansen
Hennes inlägg kommenteras av rätt många, oftast med positiva förtecken.
Dagens Nyheter skriver på ledarplats idag att "Personalvalsinslaget bör öka. Dagens spärr kan gärna slopas helt så att partiledningens makt inskränker sig till vem som ska stå på listan. Då skulle riksdagsledamöterna tvingas att visa väljarna vad de uträttat i stället för att gå i sitt partis ledband."
Jag är med på att stärka personvalet. Och på att inflytandet över riksdagsledamotens ekonomiska resurser kan förstärkas. Och självfallet vill jag se en riksdag med starka personligheter som tillsätter regering och som kan genomföra den politik som man gick till val på.
Jag vill däremot inte se någon "polsk riksdag" med hoppande majoriteter och ständiga regeringskriser.
Och jag vill inte se en ordning där socialdemokraterna håller ihop och regerar, medan de liberala partiernas riksdagsledamöter röstar lite olika och förlorar viktiga omröstningar trots en majoritet med , säg, 7 röster.
Sedan 1920-talet har socialdemokraterna med stor skicklighet och med hjälp av valsystem och borgerlighetens splittring regerat Sverige 4 år av fem, ungefär. Under den tiden har partiet varit regeringsdugligt i så motto att man har tillsatt regering och den har haft de socialdemokratiska riksdagsledamöternas enhälliga stöd för sina förslag till riksdagen.
Under alla dessa år har debatten om att s-ledamöterna borde följa sin övertygelse i olika frågor och rösta ibland med regeringen, ibland inte, varit närmast obefintlig.
De borgerliga riksdagsledamöterna har utformat oppositionsrollen till fulländning, och lagt massor av utmärkta budget- och andra förslag som alla har fallit. Eftersom s-regeringen regelmässigt samlat stöd i riksdagen för sina förslag tillsammans med ett eller flera andra partier har utrymmet för den borgerliga oppositionen att "rösta efter egen övertygelse" varit betydande, vare sig man röstat med eller mot regeringen så har den vunnit.
Visst bestämmer den enskilde riksdagsledamoten själv hur den väljer att rösta in riksdagens omröstningar. Och visst finns det frågor där man måste följa sin övertygelse och rösta emot sitt parti eller sin regering.
Men! Varje gång som jag gör det, eller som någon allianskollega gör det, så riskerar alliansregeringens förslag att falla. Och varje gång som detta sker så undergrävs regeringens ställning och dess avgång närmar sig.
Jag är en varm anhängare av Allians för Sverige och anser att den politik som vi nu genomför varit helt nödvändig för att kunna möta framtidens utmaningar på en rad olika samhällsområden.
Mitt och centerpartiets inflytande över hur Sverige ska formas och utvecklas för framtiden är självfallet oerhört mycket större när vi tillsammans med andra regerar landet, än när vi befinner oss i opposition.
Samtidigt minskar utrymmet för enskilda riksdagsledamöter att ta ut svängarna på olika sätt när det egna partiet befinner sig i regeringsställning, vilket Anne-Marie Pålsson tydligt ger uttryck för.
Min kollega Johan Linander ger sin bild av hur man som riksdagsledamot kan påverka i regeringställning, vilket ju framförallt är i processen innan regeringen kommer till beslut i viktiga frågor.
Jag är hellre riksdagsledamot med mitt parti i regeringsställning och med mindre utrymme för egna piruetter, än riksdagsledamot i ständig opposition som kan unna sig lyxen att rösta precis som jag själv tycker utan att det kanske sätter några avtryck alls i besluten.
Signalspaningsfrågan tas nu upp som exempel på att riksdagen fritt borde fått bestämma istället för att regeringspartiena envisats med att få majoritet för regeringens förslag, efter olika förstärkningar.
Då är tydligen tanken att oppositionens alla ledamöter skulle rösta efter oppositionspartiernas förslag tillsammans med enstaka ledamöter från alliansen, så att oppositionen trots inbördes mycket divergerande uppfattningar skulle ha segrat.
Att man även inom socialdemokratin skulle röstat fritt i frågan - eftersom de allra flesta där ligger nära alliansens ståndpunkt - anses uppenbarligen med rätta helt orealistiskt. Om detta är ett faktum skulle innebörden av en friare röstning endast på den borgerliga sidan leda till resultatet att endast röda regeringar kan styra Sverige.
Debatten om riksdagsledamöternas frihet att rösta som de själva vill är mycket liberal och idealistisk och godhjärtad. Som verkligheten är accepterar jag att kraven på regeringsduglighet medför ett starkt ansvar på mig och övriga borgerliga riksdagsledamöter att lotsa vår regerings förslag till beslut i riksdagen.
Jag har uppfattat att Dagens Nyheter starkt förespråkar en borgerlig regering med handlingskraft och förmåga att regera. Vill man samtidigt att de borgerliga riksdagsledamöterna ibland inte ska stödja sin egen regerings förslag förespråkar man egentligen närmast en återgång till den ordning som gällt under huvuddelen av 1900-talet, ständiga socialdemokratiska minoritetsregeringar.
Det gör inte jag!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, dn, anne-marie pålsson, centerpartiet, regeringen, alliansen
fredag, maj 22, 2009
Rösta efter partipiska eller övertygelse?!
Jag har stor respekt för nationalekonomen och riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson.
För 20 år sedan var hon en av få ekonomer som insåg och argumenterade för det svenska jordbrukets behov av likvärdiga förutsättningar med sina konkurrentländer, i polemik med horder av ekonomer med klassiskt liberala åsikter som krävde en ensidig svensk avreglering. Principiellt korrekt, kanske, men med förödande konsekvenser om det fullt ut hade genomförts. Genom 1990 års nästan eniga jordbruksbeslut gick Sverige före, och hade inte EU-inträdet 1995 återställt ordningen så hade jordbruket knäckts och krisat.
Anne-Marie Pålsson är en stark och självständigt person med stor integritet. Hon har egna uppfattningar och hon driver dem. Det är bra, även om hon kanske upplevts som väl egensinnig av moderaternas gruppledning i riksdagen, med uppgift att hålla ihop riksdagsgruppen så att regeringen kan få stöd av sina 178 riksdagsledamöter i omröstningarna.
Hon nöjer sig nu med 8 år i riksdagen och går vidare till nya utmaningar, som säkert kommer att dyka upp. Riksdagen borde ha mer självständiga politiker som - oberoende av parti? - håller bättre koll på regeringen än idag och som röstar mera efter egen övertygelse än efter vad nuvarande majoritetsregering föreslår, menar Anne-Marie.
Att riksdagsledamoten skulle ha en en större egen kassa för uppgiften, och att riksdagsgruppen skulle ha en mer egen ekonomi kan ju diskuteras och lär göras.
Men att riksdagsledamöter oberoende av parti mer tillsammans skulle granska regeringen och mindre rösta igenom regeringens förslag till riksdagen, det är en väl idealistisk uppfattning, tycker jag.
Varför har socialdemokraterna med vårt proportionella valsystem så skickligt kunnat dominera svenska politik i snart 100 år? Genom ledamöter med individualistiska böjelser som ständigt röstat efter personlig övertygelse? Glöm det. S har alltid följt sin regering och röstat igenom dess förslag.
En uppmaning till riksdagsledamöterna att rösta efter övertygelse skulle sannolikt främst följas av borgerliga ledamöter, och snabbt leda till en blodrödgrön regering (v-s-mp).
Jag är en varm anhängare av nuvarande borgerliga regering och av den i Högfors födda Allians för Sverige. En regering kan påverka och överleva endast om den uthålligt kan samla en riksdagsmajoritet för sina förslag.
Börjar den förlora viktiga omröstningar tvingas den snart att avgå. Om 4 borgerliga ledamöter röstar med oppositionen så vinner den.
Jag skulle vilja jämföra med när man röstar. Inget parti matchar ju våra åsikter som hand i handske, utan man får välja det parti som ligger närmast sin egen uppfattning.
Samma sak är det som riksdagsledamot. Du gillar inte din egen regerings alla förslag, som mejslats fram i ett samspel ínom regeringen och med riksdagsgrupperna. Du kan påverka i den dialogen, främst inom ditt eget utskott.
Men det ska väldigt mycket till för att du ska rösta emot och fälla den majoritetsregering som väljarna röstade fram, och som de borgerliga väljarna vill ska vara stark och regeringsduglig.
Det är en sak att en minoritetsregering ibland tvingas lägga fram förslag man inte gillar, eller t o m förlora en del omröstningar. Men skulle en majoritetsregering börja förlora närmar sig snabbt en regeringskris och kanske ett nyval. Regeringen har misslyckats och folket kanske röstar fram en annan regering som kan vara mer regeringsduglig...
Jag ser att mina riksdagskollegor Johan Linander och Göran Pettersson också kommenterat detta
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, alliansen, centerpartiet, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna
För 20 år sedan var hon en av få ekonomer som insåg och argumenterade för det svenska jordbrukets behov av likvärdiga förutsättningar med sina konkurrentländer, i polemik med horder av ekonomer med klassiskt liberala åsikter som krävde en ensidig svensk avreglering. Principiellt korrekt, kanske, men med förödande konsekvenser om det fullt ut hade genomförts. Genom 1990 års nästan eniga jordbruksbeslut gick Sverige före, och hade inte EU-inträdet 1995 återställt ordningen så hade jordbruket knäckts och krisat.
Anne-Marie Pålsson är en stark och självständigt person med stor integritet. Hon har egna uppfattningar och hon driver dem. Det är bra, även om hon kanske upplevts som väl egensinnig av moderaternas gruppledning i riksdagen, med uppgift att hålla ihop riksdagsgruppen så att regeringen kan få stöd av sina 178 riksdagsledamöter i omröstningarna.
Hon nöjer sig nu med 8 år i riksdagen och går vidare till nya utmaningar, som säkert kommer att dyka upp. Riksdagen borde ha mer självständiga politiker som - oberoende av parti? - håller bättre koll på regeringen än idag och som röstar mera efter egen övertygelse än efter vad nuvarande majoritetsregering föreslår, menar Anne-Marie.
Att riksdagsledamoten skulle ha en en större egen kassa för uppgiften, och att riksdagsgruppen skulle ha en mer egen ekonomi kan ju diskuteras och lär göras.
Men att riksdagsledamöter oberoende av parti mer tillsammans skulle granska regeringen och mindre rösta igenom regeringens förslag till riksdagen, det är en väl idealistisk uppfattning, tycker jag.
Varför har socialdemokraterna med vårt proportionella valsystem så skickligt kunnat dominera svenska politik i snart 100 år? Genom ledamöter med individualistiska böjelser som ständigt röstat efter personlig övertygelse? Glöm det. S har alltid följt sin regering och röstat igenom dess förslag.
En uppmaning till riksdagsledamöterna att rösta efter övertygelse skulle sannolikt främst följas av borgerliga ledamöter, och snabbt leda till en blodrödgrön regering (v-s-mp).
Jag är en varm anhängare av nuvarande borgerliga regering och av den i Högfors födda Allians för Sverige. En regering kan påverka och överleva endast om den uthålligt kan samla en riksdagsmajoritet för sina förslag.
Börjar den förlora viktiga omröstningar tvingas den snart att avgå. Om 4 borgerliga ledamöter röstar med oppositionen så vinner den.
Jag skulle vilja jämföra med när man röstar. Inget parti matchar ju våra åsikter som hand i handske, utan man får välja det parti som ligger närmast sin egen uppfattning.
Samma sak är det som riksdagsledamot. Du gillar inte din egen regerings alla förslag, som mejslats fram i ett samspel ínom regeringen och med riksdagsgrupperna. Du kan påverka i den dialogen, främst inom ditt eget utskott.
Men det ska väldigt mycket till för att du ska rösta emot och fälla den majoritetsregering som väljarna röstade fram, och som de borgerliga väljarna vill ska vara stark och regeringsduglig.
Det är en sak att en minoritetsregering ibland tvingas lägga fram förslag man inte gillar, eller t o m förlora en del omröstningar. Men skulle en majoritetsregering börja förlora närmar sig snabbt en regeringskris och kanske ett nyval. Regeringen har misslyckats och folket kanske röstar fram en annan regering som kan vara mer regeringsduglig...
Jag ser att mina riksdagskollegor Johan Linander och Göran Pettersson också kommenterat detta
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, alliansen, centerpartiet, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna
tisdag, maj 19, 2009
Försvarsutskottet klart med sitt betänkande
Utskottet har idag justerat sitt betänkande om försvarets framtida inriktning.
Någon bedövande samsyn präglas nog inte betänkandet av, utan reservationerna står som spön i backen. Somt skiljer starkt och behöver debatteras noga, t ex oppositionens 2 miljarder kr per år mindre till försvaret, storleken på de internationella insatserna osv.
Men mycket - det allra mesta - grundas på försvarsberedningen rapporter och skillnaderna mellan alliansen och socialdemokraterna i t ex personalförsörjningsfrågan ska inte överdrivas. Det ska bli intressant att se var pliktutredningen rätt snart landar!
Min bloggande utskottskollega Strilaren 2 kommer ända till Hästveda i Skåne när han analyserar och redovisar våra ställningstaganden. Det är bra att regeringen bör godkänna ev. genomgripande förändringar kopplade till den tänkta gemensamma ledningscentralen. Vad som är genomgripande eller ej får i vanlig ordning diskuteras vidare. Det ska bli spännande att följa den fortsatta diskussionen i bla denna och andra flygstridsledningsfrågor mm!
Någon bedövande samsyn präglas nog inte betänkandet av, utan reservationerna står som spön i backen. Somt skiljer starkt och behöver debatteras noga, t ex oppositionens 2 miljarder kr per år mindre till försvaret, storleken på de internationella insatserna osv.
Men mycket - det allra mesta - grundas på försvarsberedningen rapporter och skillnaderna mellan alliansen och socialdemokraterna i t ex personalförsörjningsfrågan ska inte överdrivas. Det ska bli intressant att se var pliktutredningen rätt snart landar!
Min bloggande utskottskollega Strilaren 2 kommer ända till Hästveda i Skåne när han analyserar och redovisar våra ställningstaganden. Det är bra att regeringen bör godkänna ev. genomgripande förändringar kopplade till den tänkta gemensamma ledningscentralen. Vad som är genomgripande eller ej får i vanlig ordning diskuteras vidare. Det ska bli spännande att följa den fortsatta diskussionen i bla denna och andra flygstridsledningsfrågor mm!
måndag, maj 18, 2009
De sviker Afghanistans folk - Thage G. och Ferm
Krister Fahlstedt är officer och bloggar just nu från sin verklighet i den svenska fredsstyrkan i Afghanistan. Han ger en bra replik på den som jag tycker aningslösa uppfattning som några socialdemokratiska "före dettingar" återkommande ger uttryck för, förre försvarsministern (!) Thage G. Peterson och Anders Ferm.
De verkar till varje pris vilja att FN och världen ska svika Afghanistan genom att lämna landet, låta talibanerna ta över och därtill stödja dem med stora återuppbyggnadsbidrag.
"Det går inte att säkra freden mot Talibanernas blodiga krigsmetoder", menar de. Låt oss alla åka hem...Låt Sverige folkomrösta om detta...
Talibanerna låter ändamålet helga alla medel, mördar urskiljningslöst civila män, kvinnor och barn i fruktansvärda massmordsattacker, i riktade mord på politiker och myndighetspersoner, de förtrycker kvinnorna genom att förvägra dem självständighet och utbildning, de attackerar och river skolor där flickor går osv osv.
Låt deras terror segra, menar Peterson och Ferm. Låt Sverige och FN överge Afganistans folk vars stora majoritet vill ha fred och stabilitet och absolut inte förtryckas återigen av religiösa fanatiker.
Vänsterpartiet har samma analys...
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, politik, centerpartiet, fn
De verkar till varje pris vilja att FN och världen ska svika Afghanistan genom att lämna landet, låta talibanerna ta över och därtill stödja dem med stora återuppbyggnadsbidrag.
"Det går inte att säkra freden mot Talibanernas blodiga krigsmetoder", menar de. Låt oss alla åka hem...Låt Sverige folkomrösta om detta...
Talibanerna låter ändamålet helga alla medel, mördar urskiljningslöst civila män, kvinnor och barn i fruktansvärda massmordsattacker, i riktade mord på politiker och myndighetspersoner, de förtrycker kvinnorna genom att förvägra dem självständighet och utbildning, de attackerar och river skolor där flickor går osv osv.
Låt deras terror segra, menar Peterson och Ferm. Låt Sverige och FN överge Afganistans folk vars stora majoritet vill ha fred och stabilitet och absolut inte förtryckas återigen av religiösa fanatiker.
Vänsterpartiet har samma analys...
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, politik, centerpartiet, fn
lördag, maj 16, 2009
Stolta centerkandidater i EU-valet!!
Lena Ek är en oerhört duktig EU-parlamentariker, och kommer att göra lika mycket nytta för Sverige och för centerpartiet kommande femårsperiod som hon gjort under sin första period.
Jag tror och hoppas verkligen att vi kan mobilisera många på valdagen så att hon får följe av 1 eller 2 till av våra stolta och starka kandidater. Marie Wickberg är en ungdomskandidat med lyskraft och energi. Håkan Larsson kampanjar intensivt och är ett beprövat namn för alla med markant EU-kritiska böjelser, nu senast att EU ska isolera sig i en gmofri zon...Kent Johansson är starkt förankrad i Västra Götaland och en engagerad regionpolitiker.
Och så då Abir Al Sahlani! Vilken kraft och energi och levnadshistoria, och vilken stark EU- och Europavision! Och vilken valkampanj-succé! Läs bara denna artikel i Kristianstadsbladet
Läs även andra bloggares åsikter om Centerpartiet, eu-val, eu-valet, europaval, politik, lena ek
Jag tror och hoppas verkligen att vi kan mobilisera många på valdagen så att hon får följe av 1 eller 2 till av våra stolta och starka kandidater. Marie Wickberg är en ungdomskandidat med lyskraft och energi. Håkan Larsson kampanjar intensivt och är ett beprövat namn för alla med markant EU-kritiska böjelser, nu senast att EU ska isolera sig i en gmofri zon...Kent Johansson är starkt förankrad i Västra Götaland och en engagerad regionpolitiker.
Och så då Abir Al Sahlani! Vilken kraft och energi och levnadshistoria, och vilken stark EU- och Europavision! Och vilken valkampanj-succé! Läs bara denna artikel i Kristianstadsbladet
Läs även andra bloggares åsikter om Centerpartiet, eu-val, eu-valet, europaval, politik, lena ek
fredag, maj 15, 2009
Luckra upp och reformera las
debattartikel i Östgöta Corren igår:
Flexiblare anställningar och mer utbildning räcker inte för att mildra klassamhället på arbetsmarknaden, skriver riksdagsledamoten STAFFAN DANIELSSON (C).
Sverige har sedan länge några av EU:s högsta arbetslöshetssiffror för unga. LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka "tror inte ett skit" på att de höga ungdomslönerna kan ligga bakom.
Hur dum får man vara? Receptet för att ungdomar ska stånga sig blodiga vid anställningsintervjuerna enligt den svenska kollektivavtalsmodellen är ju så enkelt:
* Det ska kosta nästan lika mycket för en arbetsgivare att anställa en ungdom som en erfaren arbetskraft.
* Lagen om anställningsskydd, las, gör att man närmast är garanterad livslång anställning om det första jobbet erhålls.
Detta är ohållbart och Centerpartiets mod - att våga visa på detta och lägga förslag i rätt riktning - är bra. Men när en bred politisk och facklig majoritet vägrar att flytta sina positioner i den riktning som är nödvändig behövs nya grepp.
Det räcker inte med flexiblare visstidsanställningar eller utbildningsinsatser för att söka mildra det "klassamhälle" mellan de som är inne på arbetsmarknaden och de som klänger på dörrarna för att försöka komma in. Utan hela las-systemet behöver reformeras och luckras upp. Efter det att Moderaterna slängt in handduken i denna viktiga fråga är det Centerpartiet det hänger på - att vi vågar och vill kämpa vidare för rättvisare och rimligare regelverk på arbetsmarknaden.
En annan grundbult i det arbetet är kampen för en allmän a-kassa, som i dag förvägras just dem som inte kommer in på arbetsmarknaden och som omfattar endast dem som har lyckats med detta.
Centerpartiet slåss för rättvisa och för de svagare grupperna. Andra vill cementera stelbenthet och orättvisa trösklar, vilket knäcker många som förtvivlat slåss för att få jobb. Sveriges effektivitet och konkurrenskraft försämras också eftersom många hänger fast vid jobb man tröttnat på samtidigt som många hamnar i rundgång mellan arbetslöshet och ständigt nya utbildningsinsatser.
Staffan Danielsson
Läs även andra bloggares åsikter om las, ungdomar, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, politik, regeringen, alliansen
Flexiblare anställningar och mer utbildning räcker inte för att mildra klassamhället på arbetsmarknaden, skriver riksdagsledamoten STAFFAN DANIELSSON (C).
Sverige har sedan länge några av EU:s högsta arbetslöshetssiffror för unga. LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka "tror inte ett skit" på att de höga ungdomslönerna kan ligga bakom.
Hur dum får man vara? Receptet för att ungdomar ska stånga sig blodiga vid anställningsintervjuerna enligt den svenska kollektivavtalsmodellen är ju så enkelt:
* Det ska kosta nästan lika mycket för en arbetsgivare att anställa en ungdom som en erfaren arbetskraft.
* Lagen om anställningsskydd, las, gör att man närmast är garanterad livslång anställning om det första jobbet erhålls.
Detta är ohållbart och Centerpartiets mod - att våga visa på detta och lägga förslag i rätt riktning - är bra. Men när en bred politisk och facklig majoritet vägrar att flytta sina positioner i den riktning som är nödvändig behövs nya grepp.
Det räcker inte med flexiblare visstidsanställningar eller utbildningsinsatser för att söka mildra det "klassamhälle" mellan de som är inne på arbetsmarknaden och de som klänger på dörrarna för att försöka komma in. Utan hela las-systemet behöver reformeras och luckras upp. Efter det att Moderaterna slängt in handduken i denna viktiga fråga är det Centerpartiet det hänger på - att vi vågar och vill kämpa vidare för rättvisare och rimligare regelverk på arbetsmarknaden.
En annan grundbult i det arbetet är kampen för en allmän a-kassa, som i dag förvägras just dem som inte kommer in på arbetsmarknaden och som omfattar endast dem som har lyckats med detta.
Centerpartiet slåss för rättvisa och för de svagare grupperna. Andra vill cementera stelbenthet och orättvisa trösklar, vilket knäcker många som förtvivlat slåss för att få jobb. Sveriges effektivitet och konkurrenskraft försämras också eftersom många hänger fast vid jobb man tröttnat på samtidigt som många hamnar i rundgång mellan arbetslöshet och ständigt nya utbildningsinsatser.
Staffan Danielsson
Läs även andra bloggares åsikter om las, ungdomar, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, politik, regeringen, alliansen
onsdag, maj 13, 2009
Nya FRA-signaler (...) från miljöpartiet...
Jag har tidigare uppfattat miljöpartiet som negativ till signalspaning, möjligen helt emot i kabel.
I en rätt intressant debatt i riksdagen den 7 maj, när senareläggningen till 1 december (från 1 oktober) av signalspaningen i kabel diskuterades, öppnade miljöpartiets Peter Rådberg ändå för en sådan spaning, vilket jag uppfattar som nya signaler.
Några citat: "Vi är väldigt tydliga med att vi vill ha signalspaning."
"Nya hot, som senare års terrordåd,spridning av massförstörelsevapen och IT-utvecklingen, har gjort samhället mer sårbart, och tidig information är viktig för att förebygga och förhindra sådana hot mot vårt land."
"Men, återigen, hade vi fått en parlamentarisk utredning skulle det ha kunnat bli ett brett stöd i riksdagen för förslaget."
Läs även andra bloggares åsikter om fra, fra-lagen, signalspaning, politik, centerpartiet, piratpartiet
I en rätt intressant debatt i riksdagen den 7 maj, när senareläggningen till 1 december (från 1 oktober) av signalspaningen i kabel diskuterades, öppnade miljöpartiets Peter Rådberg ändå för en sådan spaning, vilket jag uppfattar som nya signaler.
Några citat: "Vi är väldigt tydliga med att vi vill ha signalspaning."
"Nya hot, som senare års terrordåd,spridning av massförstörelsevapen och IT-utvecklingen, har gjort samhället mer sårbart, och tidig information är viktig för att förebygga och förhindra sådana hot mot vårt land."
"Men, återigen, hade vi fått en parlamentarisk utredning skulle det ha kunnat bli ett brett stöd i riksdagen för förslaget."
Läs även andra bloggares åsikter om fra, fra-lagen, signalspaning, politik, centerpartiet, piratpartiet
Bra FRA-debatt, Hanna!
Hej igen, Hanna.
1. Att hänvisa till Jantelagen tar jag gärna tillbaka.
2. Jag tycker att du sammanfattar läget korrekt i ditt blogginlägg
på din bloggadress - upptäckte jag nu - miss besserwisser...
3. Du skriver: "Du förstår, det här är en rätt svart-vit fråga. Antingen bereder sig staten tillgång till hela svenska folkets kommunikation, eller så gör man det inte. Centerpartiet har misslyckats med att förhindra massövervakningen, och det förtjänar man bannemej inte beröm för, hur många punkter man än lyckats klämma in i efterhand."
Jag - kanske mr besserwisser - förstår ju din poäng, men du sätter ribban väldigt högt om du menar att signalspaning inte alls ska få ske i kabel över landsgränsen när någon konspirerar med utlandet i frågor som gäller landets säkerhet. Möjligen miljöpartiet är berett att ta ansvar för att Sverige till skillnad från andra länder avhänder sig denna underrättelseinhämtning för att skydda sig mot allvarliga yttre hot. Skulle det värsta hända genom t ex någon överraskande aktion mot Sverige - militär eller av ren terrorkaraktär - med många dödsoffer, och som skulle ha kunnat förhindrats genom förebyggande signalspaning, är som du vet inte jag beredd att ta det ansvaret.
4. Jag sitter ju i den nuvarande signalspaningsnämnden - som sent i höst ersätts av en försvarsunderrättelsedomstol - och ska och får ju inte säga så mycket om det. Men så här brukar jag formulera mig: "Det har sagts i signalspaningsdebatten att nästan all signalspaning - långt över 95 procent - handlar om internationell teletrafik. Det är i en mycket liten grad som det i vissa lägen kan handla om en kommunikation där ena parten finns i Sverige. Jag gör inte någon annan bedömning".
5. Det är i den bedömningen som jag lever i tron att de flesta centerpartister och svenskar instämmer i. Jag har all respekt för Din och alla engagerade kritikers uppfattning, och jag ser fram mot att få fortsätta att med öppet sinne diskutera denna mycket viktiga principfråga där din självklara plattform ju är: "man måste vara beredd att faktiskt slåss för att försvara sina rättigheter, så Staffan med flera bör göra sig beredda på att få utstå fortsatt politiskt motstånd i frågan."
6. Och avslutningsvis, min poäng är ju att jag är övertygad om att det är bra för både sakfrågan i sig och för oss som vill fortsätta att föra diskussionen i den att den här debatten fortsätter att föras i centerpartiet, som har en bred poltisk plattform för att påverka Sveriges samhällsutveckling. Jag kan förstå och respektera analysen att man vill driva frågan utanför de etablerade partierna, men då avhänder man sig också en viktig möjlighet att påverka inifrån ett regerande parti som faktiskt är lyhört och på rätt väg i integritetsfrågorna, även om verkligheten ibland sätter gränser och gör att det kan ta tid.
7. Jag är som du nog vet en varm EU-vän, och tror att det är svårt att överskatta betydelsen av det som EU-samarbetet faktiskt åstadkommit i form av ett fredligt och välmående Europa med demokratier och fri handel osv. Jag är övertygad om vikten av att detta samarbete utvecklas vidare med allt fler länder som nya medlemmar, däribland Turkiet. Därför är Lissabonfördraget viktigt, ett redskap för att kunna bli fler länder och få samarbetet med fler länder att kunna fungera.
Jag trodde att Piratpartiet koncentrerade sig på integritetsfrågorna ,men blev starkt negativt överraskad när jag förstod att man också vill lägga sin energi på att i sista sekunden stoppa det nya fördraget.
8. Det finns bara ofullkomliga politiska partier och vill man påverka samhällsutvecklingen den vägen - som verkligen många fler borde göra, hoppas jag - får man gilla läget och välja det "minst dåliga" eller "bästa" partiet. Efter att ha löst många viktiga samhällsfrågor vid köksbordet med kamraterna i mina yngra dagar, så tog jag småningom steget att ansluta mig till det parti jag då och fortfarande tyckte var bäst. I många mindre frågor, och även några större, har jag ännu ej lyckats att få partiet med mig på den objektivt bästa uppfattningen (dvs min egen!). I andra frågor har det gått bättre.
Skulle åsiktskillnaden blir för stor finns självfallet en gräns där jag får ompröva mitt medlemskap, och hitta ett bättre alternativ. Jag förstår att det är där några av er FRA-kritiker som är engagerade i centerpartiet balanserar idag.
Jag hoppas verkligen att Ni kollar ordentligt om gräset verkligen är grönare på andra sidan staketet. Centerpartiet genomgår en oerhört spännande utveckling och är på väg att bli en samhällskraft som verkligen visar vägen framåt vad gäller t ex näringslivet, arbetsmarknaden, klimat- och energifrågorna, öppenhets- och integritetsfrågorna och på många andra områden.
Vi har, för att knyta ihop säcken, accepterat att det tyvärr finns ett behov av signalspaning i former där vi har drivit igenom stränga tillstånds- och kontrollåtgärder. Vi har lyssnat och vi har rört oss, men där går gränsen, och den gränsen vill du Hanna och andra kritiker flytta. Låt oss fortsätta den viktiga diskussionen inför den viktiga kontrollstationen år 2011, då signalspaningen ska utvärderas, en kontrollstation som för övrigt centerpartiet föreslog och fick igenom.
Jag ser fram mot fortsatt politisk dialog och "politiskt motstånd", Hanna.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, centerpartiet, politik, alliansen, regeringen, piratpartiet
1. Att hänvisa till Jantelagen tar jag gärna tillbaka.
2. Jag tycker att du sammanfattar läget korrekt i ditt blogginlägg
på din bloggadress - upptäckte jag nu - miss besserwisser...
3. Du skriver: "Du förstår, det här är en rätt svart-vit fråga. Antingen bereder sig staten tillgång till hela svenska folkets kommunikation, eller så gör man det inte. Centerpartiet har misslyckats med att förhindra massövervakningen, och det förtjänar man bannemej inte beröm för, hur många punkter man än lyckats klämma in i efterhand."
Jag - kanske mr besserwisser - förstår ju din poäng, men du sätter ribban väldigt högt om du menar att signalspaning inte alls ska få ske i kabel över landsgränsen när någon konspirerar med utlandet i frågor som gäller landets säkerhet. Möjligen miljöpartiet är berett att ta ansvar för att Sverige till skillnad från andra länder avhänder sig denna underrättelseinhämtning för att skydda sig mot allvarliga yttre hot. Skulle det värsta hända genom t ex någon överraskande aktion mot Sverige - militär eller av ren terrorkaraktär - med många dödsoffer, och som skulle ha kunnat förhindrats genom förebyggande signalspaning, är som du vet inte jag beredd att ta det ansvaret.
4. Jag sitter ju i den nuvarande signalspaningsnämnden - som sent i höst ersätts av en försvarsunderrättelsedomstol - och ska och får ju inte säga så mycket om det. Men så här brukar jag formulera mig: "Det har sagts i signalspaningsdebatten att nästan all signalspaning - långt över 95 procent - handlar om internationell teletrafik. Det är i en mycket liten grad som det i vissa lägen kan handla om en kommunikation där ena parten finns i Sverige. Jag gör inte någon annan bedömning".
5. Det är i den bedömningen som jag lever i tron att de flesta centerpartister och svenskar instämmer i. Jag har all respekt för Din och alla engagerade kritikers uppfattning, och jag ser fram mot att få fortsätta att med öppet sinne diskutera denna mycket viktiga principfråga där din självklara plattform ju är: "man måste vara beredd att faktiskt slåss för att försvara sina rättigheter, så Staffan med flera bör göra sig beredda på att få utstå fortsatt politiskt motstånd i frågan."
6. Och avslutningsvis, min poäng är ju att jag är övertygad om att det är bra för både sakfrågan i sig och för oss som vill fortsätta att föra diskussionen i den att den här debatten fortsätter att föras i centerpartiet, som har en bred poltisk plattform för att påverka Sveriges samhällsutveckling. Jag kan förstå och respektera analysen att man vill driva frågan utanför de etablerade partierna, men då avhänder man sig också en viktig möjlighet att påverka inifrån ett regerande parti som faktiskt är lyhört och på rätt väg i integritetsfrågorna, även om verkligheten ibland sätter gränser och gör att det kan ta tid.
7. Jag är som du nog vet en varm EU-vän, och tror att det är svårt att överskatta betydelsen av det som EU-samarbetet faktiskt åstadkommit i form av ett fredligt och välmående Europa med demokratier och fri handel osv. Jag är övertygad om vikten av att detta samarbete utvecklas vidare med allt fler länder som nya medlemmar, däribland Turkiet. Därför är Lissabonfördraget viktigt, ett redskap för att kunna bli fler länder och få samarbetet med fler länder att kunna fungera.
Jag trodde att Piratpartiet koncentrerade sig på integritetsfrågorna ,men blev starkt negativt överraskad när jag förstod att man också vill lägga sin energi på att i sista sekunden stoppa det nya fördraget.
8. Det finns bara ofullkomliga politiska partier och vill man påverka samhällsutvecklingen den vägen - som verkligen många fler borde göra, hoppas jag - får man gilla läget och välja det "minst dåliga" eller "bästa" partiet. Efter att ha löst många viktiga samhällsfrågor vid köksbordet med kamraterna i mina yngra dagar, så tog jag småningom steget att ansluta mig till det parti jag då och fortfarande tyckte var bäst. I många mindre frågor, och även några större, har jag ännu ej lyckats att få partiet med mig på den objektivt bästa uppfattningen (dvs min egen!). I andra frågor har det gått bättre.
Skulle åsiktskillnaden blir för stor finns självfallet en gräns där jag får ompröva mitt medlemskap, och hitta ett bättre alternativ. Jag förstår att det är där några av er FRA-kritiker som är engagerade i centerpartiet balanserar idag.
Jag hoppas verkligen att Ni kollar ordentligt om gräset verkligen är grönare på andra sidan staketet. Centerpartiet genomgår en oerhört spännande utveckling och är på väg att bli en samhällskraft som verkligen visar vägen framåt vad gäller t ex näringslivet, arbetsmarknaden, klimat- och energifrågorna, öppenhets- och integritetsfrågorna och på många andra områden.
Vi har, för att knyta ihop säcken, accepterat att det tyvärr finns ett behov av signalspaning i former där vi har drivit igenom stränga tillstånds- och kontrollåtgärder. Vi har lyssnat och vi har rört oss, men där går gränsen, och den gränsen vill du Hanna och andra kritiker flytta. Låt oss fortsätta den viktiga diskussionen inför den viktiga kontrollstationen år 2011, då signalspaningen ska utvärderas, en kontrollstation som för övrigt centerpartiet föreslog och fick igenom.
Jag ser fram mot fortsatt politisk dialog och "politiskt motstånd", Hanna.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, centerpartiet, politik, alliansen, regeringen, piratpartiet
måndag, maj 11, 2009
Är FRA-kritiken varmluft eller solsken, kyla eller mörker?
Denna rubrik förstår jag inte riktigt själv, men den bygger på Hanna Wagenius blogginlägg "Sluta låtsas, Staffan" där hon i typisk svensk jantelagsanda tonar ner signalspaningsmotståndets framgångar till bara "varmluft".
" Staffan skriver att vi haft betydande framgång i frågan. Tyvärr är ju så inte fallet. De 30 punkter som det brukar tjatas om är inget mer än varmluft. Den "betydande del" av stämman som stödde oss var långt mindre än halva."
Jag håller alltså inte med Hanna. Kritiken av Mikael Odenbergs och regeringens proposition att utvidga signalspaningen i etern också till kabel över landsgränsen började med långa förhandlingar med främst centerledamöterna Fredrick Federley och Annie Johansson. De åtgärder som centerpartiet i regringen hade drivit fram i propositionen förstärktes i riksdagsbehandlingen. Kritiken blommade först upp inför voteringen i juni 2007, då propositionen bordlades. Under bordläggningsåret var debatten märkvärdigt frånvarande, men några dryga veckor innan nästa riksdagsbehandling exploderade bloggosfären och även "gammelmedia" hängde på på olika sätt.
Efter ytterligare krav från Fredrick och Annie och även från folkpartihåll tillfogades ytterligare väsentliga förstärkningar. Efter beslutet dog inte debatten, utan en intensiv sommar och tidig höst resulterade så småningom i ytterligare en rad åtgärder - inte minst genom dialogen inom centerpartiet med kritikerna - för att förstärka skyddet för integriteten. (Se "etiketter" i vänsterkanten på denna blogg och "signalspaning" för att påminna er om den rad av högst väsentliga förstärkningar som skett).
Nu menar Hanna att detta är mycket lite värt, eftersom signalspaningen ändå tillåts i kabel över landsgränsen, och eftersom centerstämman ändå hade ett tydligt flertal för partistyrelsens förslag.
Ja, så kan man se eller välja att se vad som har hänt. Ta hem ett nederlag och tona ner vad man ändå har uppnått. Och bli ändå argare på den inkompetenta och lomhörda riksdagsgruppen som inte lyssnat. Visst kan man se det skedda med de svarta glasögonen på.
Det går ju att se det som skett med positiva glasögon också, och verkligen lyfta fram allt det som bloggbävningen har lyckats med. Integriteten har väl aldrig kommit så i debattens centrum som under denna process. Kraften i kritiken och i engagemanget från så många genom framför allt datorer och internet är historisk, ett genombrott. Och går man igenom alla de åtgärder som tillförts under resans gång så är skillnaden mellan den proposition som bereddes i omgångar av den tidigare s-regeringen, och den lagstiftning som nu snart kommer definitivt på plats mycket betydande. En särskild försvarsunderrättelsedomstol som prövar tillstånden, endast regeringen och försvarsmakten får inrikta den spaning som kan få ske, en särskild kontrollmyndighet, endast relevanta trafikstråk får analyseras av FRA som inte sköter själva tappningen från kabeln, en löpande kontroll genom olika tillsynsorgan och en särskild kontrollstation år 2011, mm.,mm.
Nog har Fredrick och Annie, Hanna och Erik, Björn och Per, Magnus och Marie och alla andra som kämpat för att begränsa och reglera signalspaningen kraftigt nått betydande framgångar. Nu kommer debatten att fortsätta med inriktning på hur den nya lagstiftningen kommer att fungera, och på hur kontrollstationen kan utnyttjas för utvärdering och analys och ytterligare åtgärder.
Centerstämmans votering, då? Jag ser den som ytterligare ett kvitto och en erkänsla för den starka opinionsbildning som signalspaningskritiken fått genomslag för.
Jag trodde att stämmoombuden skulle ta starkt intryck av varför signalspaningen tyvärr behövs, för att skydda Sveriges säkerhet och förebygga allvarliga yttre hot mot t ex våra utlandsstyrkor och mot terrordåd och spridning av massförstörelsevapen, t ex. Och av de alla de integritetsförstärkningar som centerpartiet faktiskt drivit fram.
Min uppfattning är att Hanna och ni andra fick ett överraskande starkt stöd av stämmoombuden, vilket ytterligare understryker allvaret i det uppdrag som jag och riksdagsgruppen har i den fortsatta bevakningen av dessa frågor. Tro mig, vi har ett starkt engagemang och vi tar och har tagit intryck under denna resas gång.
Så räta på ryggen, alla ni som engagerat er och drivit på. Ni har inte nått ända fram men fått betydande genomslag och fört upp integritetsfrågorna högt på den politiska dagordningen.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, centerpartiet, politik, piratpartiet
-
" Staffan skriver att vi haft betydande framgång i frågan. Tyvärr är ju så inte fallet. De 30 punkter som det brukar tjatas om är inget mer än varmluft. Den "betydande del" av stämman som stödde oss var långt mindre än halva."
Jag håller alltså inte med Hanna. Kritiken av Mikael Odenbergs och regeringens proposition att utvidga signalspaningen i etern också till kabel över landsgränsen började med långa förhandlingar med främst centerledamöterna Fredrick Federley och Annie Johansson. De åtgärder som centerpartiet i regringen hade drivit fram i propositionen förstärktes i riksdagsbehandlingen. Kritiken blommade först upp inför voteringen i juni 2007, då propositionen bordlades. Under bordläggningsåret var debatten märkvärdigt frånvarande, men några dryga veckor innan nästa riksdagsbehandling exploderade bloggosfären och även "gammelmedia" hängde på på olika sätt.
Efter ytterligare krav från Fredrick och Annie och även från folkpartihåll tillfogades ytterligare väsentliga förstärkningar. Efter beslutet dog inte debatten, utan en intensiv sommar och tidig höst resulterade så småningom i ytterligare en rad åtgärder - inte minst genom dialogen inom centerpartiet med kritikerna - för att förstärka skyddet för integriteten. (Se "etiketter" i vänsterkanten på denna blogg och "signalspaning" för att påminna er om den rad av högst väsentliga förstärkningar som skett).
Nu menar Hanna att detta är mycket lite värt, eftersom signalspaningen ändå tillåts i kabel över landsgränsen, och eftersom centerstämman ändå hade ett tydligt flertal för partistyrelsens förslag.
Ja, så kan man se eller välja att se vad som har hänt. Ta hem ett nederlag och tona ner vad man ändå har uppnått. Och bli ändå argare på den inkompetenta och lomhörda riksdagsgruppen som inte lyssnat. Visst kan man se det skedda med de svarta glasögonen på.
Det går ju att se det som skett med positiva glasögon också, och verkligen lyfta fram allt det som bloggbävningen har lyckats med. Integriteten har väl aldrig kommit så i debattens centrum som under denna process. Kraften i kritiken och i engagemanget från så många genom framför allt datorer och internet är historisk, ett genombrott. Och går man igenom alla de åtgärder som tillförts under resans gång så är skillnaden mellan den proposition som bereddes i omgångar av den tidigare s-regeringen, och den lagstiftning som nu snart kommer definitivt på plats mycket betydande. En särskild försvarsunderrättelsedomstol som prövar tillstånden, endast regeringen och försvarsmakten får inrikta den spaning som kan få ske, en särskild kontrollmyndighet, endast relevanta trafikstråk får analyseras av FRA som inte sköter själva tappningen från kabeln, en löpande kontroll genom olika tillsynsorgan och en särskild kontrollstation år 2011, mm.,mm.
Nog har Fredrick och Annie, Hanna och Erik, Björn och Per, Magnus och Marie och alla andra som kämpat för att begränsa och reglera signalspaningen kraftigt nått betydande framgångar. Nu kommer debatten att fortsätta med inriktning på hur den nya lagstiftningen kommer att fungera, och på hur kontrollstationen kan utnyttjas för utvärdering och analys och ytterligare åtgärder.
Centerstämmans votering, då? Jag ser den som ytterligare ett kvitto och en erkänsla för den starka opinionsbildning som signalspaningskritiken fått genomslag för.
Jag trodde att stämmoombuden skulle ta starkt intryck av varför signalspaningen tyvärr behövs, för att skydda Sveriges säkerhet och förebygga allvarliga yttre hot mot t ex våra utlandsstyrkor och mot terrordåd och spridning av massförstörelsevapen, t ex. Och av de alla de integritetsförstärkningar som centerpartiet faktiskt drivit fram.
Min uppfattning är att Hanna och ni andra fick ett överraskande starkt stöd av stämmoombuden, vilket ytterligare understryker allvaret i det uppdrag som jag och riksdagsgruppen har i den fortsatta bevakningen av dessa frågor. Tro mig, vi har ett starkt engagemang och vi tar och har tagit intryck under denna resas gång.
Så räta på ryggen, alla ni som engagerat er och drivit på. Ni har inte nått ända fram men fått betydande genomslag och fört upp integritetsfrågorna högt på den politiska dagordningen.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, centerpartiet, politik, piratpartiet
-
Kära FRA-kritiker, ni behövs i centerpartiet!
Ett bättre samhälle kräver människor som engagerar sig.
Ett bättre Sverige förutsätter människor som engagerar sig och driver på i olika partier (alla ofullkomliga med fel och brister inklusive oss, människorna i centerpartiet). Ju färre som driver på, ju sämre blir på sikt kvaliteten i besluten och därmed hela samhällsbygget Sverige.
Några besvikna centermedlemmar lämnar nu eller hotar att lämna partiet eftersom vi inte vill riva upp och göra om signalspaningslagen. Det är oerhört trist. Ni behövs i centerrörelsen.
Vi har ändå under en långt gången process lyssnat och arbetat hårt för att ytterligare förstärka integritetsskyddet, vilket skett i betydande grad, och vi vill fortsätta detta vid kontrollstationen i dialog med kritikerna.
Ni kritiker har haft stor argumentationskraft och betydande framgång, tycker jag. (Ni fick stöd av en betydande del av stämman, och ni har påverkat diskussion och beslut i dessa viktiga frågor). Verkligen trist om ni lämnar partiet p g av att ni satt upp målsättningar som varit inte möjliga för oss att uppfylla (riva upp och börja om). Och var hittar ni ett bättre parti inom borgerligheten som sätter integriteten högt och vill fortsätta att driva detta?
Centerpartiet regerar Sverige tillsammans med 3 andra partier. Vi sätter integriteten mycket högt, men vi måste också kunna se folket i vitögat och lova ett försvar som är välinformerat om allvarliga hot mot landets säkerhet, för att kunna förebygga dem.
Är ni fullständigt säkra på att ni kommit längre än oss om vi hade haft varandras roller de senaste 3 åren?
Jag hoppas att Ni ger centerpartiet en fortsatt chans!
bästa hälsningar
Staffan Danielsson
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, centerpartiet, centerstämma, piratpartiet
Ett bättre Sverige förutsätter människor som engagerar sig och driver på i olika partier (alla ofullkomliga med fel och brister inklusive oss, människorna i centerpartiet). Ju färre som driver på, ju sämre blir på sikt kvaliteten i besluten och därmed hela samhällsbygget Sverige.
Några besvikna centermedlemmar lämnar nu eller hotar att lämna partiet eftersom vi inte vill riva upp och göra om signalspaningslagen. Det är oerhört trist. Ni behövs i centerrörelsen.
Vi har ändå under en långt gången process lyssnat och arbetat hårt för att ytterligare förstärka integritetsskyddet, vilket skett i betydande grad, och vi vill fortsätta detta vid kontrollstationen i dialog med kritikerna.
Ni kritiker har haft stor argumentationskraft och betydande framgång, tycker jag. (Ni fick stöd av en betydande del av stämman, och ni har påverkat diskussion och beslut i dessa viktiga frågor). Verkligen trist om ni lämnar partiet p g av att ni satt upp målsättningar som varit inte möjliga för oss att uppfylla (riva upp och börja om). Och var hittar ni ett bättre parti inom borgerligheten som sätter integriteten högt och vill fortsätta att driva detta?
Centerpartiet regerar Sverige tillsammans med 3 andra partier. Vi sätter integriteten mycket högt, men vi måste också kunna se folket i vitögat och lova ett försvar som är välinformerat om allvarliga hot mot landets säkerhet, för att kunna förebygga dem.
Är ni fullständigt säkra på att ni kommit längre än oss om vi hade haft varandras roller de senaste 3 åren?
Jag hoppas att Ni ger centerpartiet en fortsatt chans!
bästa hälsningar
Staffan Danielsson
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, centerpartiet, centerstämma, piratpartiet
söndag, maj 10, 2009
Försvarsbeslut på centerstämman
Det blev en intressant försvarsdebatt både i stämmokommittén och igår och idag på stämman.
Centerpartiet vill att det införs en karenstid på ett år när nyckelpersoner i försvaret går till jobb inom försvarsindustrin.
Och centerpartiet öppnar för att "finns en bred politisk samsyn är centerpartiet berett att delta i en bred politisk analys av hur Sveriges militära samarbeten fungerar och kan utvecklas med länderna i EU, Norden och Nato."
Jag tycker att detta är ett naturligt konstaterande. Centerpartiet är tryggt i det värde vi lägger vid Sveriges militära alliansfrihet. Men vi är samtidigt ett parti som vågar och vill analysera och diskutera utifrån hur verkligheten ser ut och utvecklas. Det har skett mycket stora förändringar i vår omvärld de senaste decennierna liksom även i hur försvarens inriktning i många länder har förändrats. Järnridån har fallit, många länder i Östra Europa är nu medlemmar i både EU och i Nato, EUs försvars- och säkerhetspolitiska samarbete har utvecklats i hög grad. De nordiska länderna - främst Sverige, Norge och Finland - kommer att öka samarbetet på försvarsområdet. Sverige har utsträckt sin deklarerade solidaritet om det värsta skulle hända till att utöver EU-länderna gälla även Norge och Island. Den tekniska utvecklingen på försvarsområdet gör länder alltmer beroende av ett nära och förtroendefullt samarbete med varandra.
Finland är liksom Sverige militärt alliansfritt, men har regelbundet analyserat verkligheten i bredare former.
Centerpartiets beslut ansluter också väl till det som en enig försvarsberedning konstaterade i december 2007; att Sveriges bi- och multilaterala militära samarbeten behöver analyseras och utvecklas.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, nato, centerpartiet, alliansen, eu, politik
Centerpartiet vill att det införs en karenstid på ett år när nyckelpersoner i försvaret går till jobb inom försvarsindustrin.
Och centerpartiet öppnar för att "finns en bred politisk samsyn är centerpartiet berett att delta i en bred politisk analys av hur Sveriges militära samarbeten fungerar och kan utvecklas med länderna i EU, Norden och Nato."
Jag tycker att detta är ett naturligt konstaterande. Centerpartiet är tryggt i det värde vi lägger vid Sveriges militära alliansfrihet. Men vi är samtidigt ett parti som vågar och vill analysera och diskutera utifrån hur verkligheten ser ut och utvecklas. Det har skett mycket stora förändringar i vår omvärld de senaste decennierna liksom även i hur försvarens inriktning i många länder har förändrats. Järnridån har fallit, många länder i Östra Europa är nu medlemmar i både EU och i Nato, EUs försvars- och säkerhetspolitiska samarbete har utvecklats i hög grad. De nordiska länderna - främst Sverige, Norge och Finland - kommer att öka samarbetet på försvarsområdet. Sverige har utsträckt sin deklarerade solidaritet om det värsta skulle hända till att utöver EU-länderna gälla även Norge och Island. Den tekniska utvecklingen på försvarsområdet gör länder alltmer beroende av ett nära och förtroendefullt samarbete med varandra.
Finland är liksom Sverige militärt alliansfritt, men har regelbundet analyserat verkligheten i bredare former.
Centerpartiets beslut ansluter också väl till det som en enig försvarsberedning konstaterade i december 2007; att Sveriges bi- och multilaterala militära samarbeten behöver analyseras och utvecklas.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, nato, centerpartiet, alliansen, eu, politik
lördag, maj 09, 2009
Viktiga jordbruksbeslut på centerstämman!
Fortsatt intensiv centerstämma. Starkt stöd för energiuppgörelsen och för Maud Olofsson.
Mer debatt om jordbrukets konkurrenskraft än jag hade väntat,positivt. Och uppenbart att stämman ville skicka en signal till partiet att noga följa utvecklingen och ge besked till lantbruket om att dess konkurrenskraft måste upprätthållas.
Christer Laurell från Skåne förslog en kontrollstation år 2013 inför den beslutade stora dieselskattehöjningen år 2015. Jag stödde självfallet detta, och så blev också stämmans beslut!
Dessutom beslutade stämman med rejäl majoritet att stödja Bo Hagströms - Skaraborg - förslag att besked ska lämnas under 2009 om hur klimatskattehöjningarna på jordbruket ska kompenseras genom skatteväxling.
Som ni vet är jag en varm anhängare av Allians för Sverige och mycket glad över att vårt samarbete fungerar så bra. Men visst handlar det om 4 olika partier och visst har vi olika ingångar inför de beslut som regeringen enas om.
Jag har ju kritiserat regeringens förslag till riksdagen att fördubbla det svenska jordbrukets dieselskatt, vilket ger till resultat att Sverige kommer att ligga dubbelt så högt som de därnäst följande länderna och flerdubbelt högre än EU-genomsnittet. Den svenska skatten på drivmedel för bilar, lastbilar och industrier ligger idag ca topp 5 inom EU och höjs så att Sverige kommer i topp 3 ungefär, men lång ifrån att vi belastar bilar med dubbel skattenivå som v i vill göra med jordbruket.
Jag har kritiserat centerpartiet i regeringen för att ha gått med på denna kraftiga skatteskärpning för jordbruket, eller snarare för att inte ha lyckats att hålla emot starka krav på dessa skattehöjningar från andra håll i regeringen.
I mitt inlägg på centerstämman nämnde jag att de som drev skattehöjningarna var krafter inom finansdepartementet, samt rörelser med koppling till blått och blåsippor...
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lantbruk, centerpartiet, lrf, regeringen, alliansen, politik, energi, dieselskatt
Mer debatt om jordbrukets konkurrenskraft än jag hade väntat,positivt. Och uppenbart att stämman ville skicka en signal till partiet att noga följa utvecklingen och ge besked till lantbruket om att dess konkurrenskraft måste upprätthållas.
Christer Laurell från Skåne förslog en kontrollstation år 2013 inför den beslutade stora dieselskattehöjningen år 2015. Jag stödde självfallet detta, och så blev också stämmans beslut!
Dessutom beslutade stämman med rejäl majoritet att stödja Bo Hagströms - Skaraborg - förslag att besked ska lämnas under 2009 om hur klimatskattehöjningarna på jordbruket ska kompenseras genom skatteväxling.
Som ni vet är jag en varm anhängare av Allians för Sverige och mycket glad över att vårt samarbete fungerar så bra. Men visst handlar det om 4 olika partier och visst har vi olika ingångar inför de beslut som regeringen enas om.
Jag har ju kritiserat regeringens förslag till riksdagen att fördubbla det svenska jordbrukets dieselskatt, vilket ger till resultat att Sverige kommer att ligga dubbelt så högt som de därnäst följande länderna och flerdubbelt högre än EU-genomsnittet. Den svenska skatten på drivmedel för bilar, lastbilar och industrier ligger idag ca topp 5 inom EU och höjs så att Sverige kommer i topp 3 ungefär, men lång ifrån att vi belastar bilar med dubbel skattenivå som v i vill göra med jordbruket.
Jag har kritiserat centerpartiet i regeringen för att ha gått med på denna kraftiga skatteskärpning för jordbruket, eller snarare för att inte ha lyckats att hålla emot starka krav på dessa skattehöjningar från andra håll i regeringen.
I mitt inlägg på centerstämman nämnde jag att de som drev skattehöjningarna var krafter inom finansdepartementet, samt rörelser med koppling till blått och blåsippor...
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lantbruk, centerpartiet, lrf, regeringen, alliansen, politik, energi, dieselskatt
fredag, maj 08, 2009
full fart på centerstämman!
Efter att ha diskuterat nordisk försvarspolitik i onsdags i Oslo, och svensk dito i gårdagens försvarsutskott, är jag nu på plats i Örebro på årets centerstämma.
Rivstart med en engagerad debatt i den svåra frågan om hur mycket sjukvård de s.k. "papperslösa" ska ha rätt till. Det handlar alltså om människor som fått avslag i sista instans på sin ansökan om uppehållstillstånd mm i Sverige, men som inte accepterar detta och istället för att utvisas går under jorden i Sverige. Hur mycket sjukvård ska de då ha rätt till, de som accepterar myndigheternas och domstolarnas beslut och lämnar landet får ju ingen svensk sjukvård alls.
Debatten rasade till sent på natten, ca halv två..., och voteringen visade på en delad stämma, 171-170.
De som förespråkade samma rätt till sjukvård för de papperslösa vann!
Bra kämpat och argumenterat, ska bli spännande att följa frågans fortsatta färd genom riksdagen.
Nu pågår en viktig debatt om bl a Euron, mitt inlägg visade i vanlig ordning på vikten av att Sverige tar del i europasamarbetet även på detta viktiga område och inte ägnar sig åt att skära pipor i vassen genom att ständigt devalvera sig ur alla kriser. Sveriges valuta har halverats i värde på bara några decennier, så får det inte fortsätta.
Centerpartiet rör sig åt rätt håll, och vill nu utreda och utvärdera frågan!
Rivstart med en engagerad debatt i den svåra frågan om hur mycket sjukvård de s.k. "papperslösa" ska ha rätt till. Det handlar alltså om människor som fått avslag i sista instans på sin ansökan om uppehållstillstånd mm i Sverige, men som inte accepterar detta och istället för att utvisas går under jorden i Sverige. Hur mycket sjukvård ska de då ha rätt till, de som accepterar myndigheternas och domstolarnas beslut och lämnar landet får ju ingen svensk sjukvård alls.
Debatten rasade till sent på natten, ca halv två..., och voteringen visade på en delad stämma, 171-170.
De som förespråkade samma rätt till sjukvård för de papperslösa vann!
Bra kämpat och argumenterat, ska bli spännande att följa frågans fortsatta färd genom riksdagen.
Nu pågår en viktig debatt om bl a Euron, mitt inlägg visade i vanlig ordning på vikten av att Sverige tar del i europasamarbetet även på detta viktiga område och inte ägnar sig åt att skära pipor i vassen genom att ständigt devalvera sig ur alla kriser. Sveriges valuta har halverats i värde på bara några decennier, så får det inte fortsätta.
Centerpartiet rör sig åt rätt håll, och vill nu utreda och utvärdera frågan!
måndag, maj 04, 2009
Bästa EU-kandidatsgranskningen hitills, av TV4!
TV4 Uppsala har gjort en ingående och riktigt professionell bedömning av de ca 50 hetaste kandidaterna i EU-valet, vad de gjort och driver, och bedömt deras chanser.
För centerns del är Lena Ek "stensäker", medan Kent Johansson är "outsider" med upp till 30 procents chans... men hotas också bakifrån: "Partiet själv drömmer ju om tre mandat, två får betraktas som en framgång medan ett mandat är troligt. Även om det blir två mandat så är inte Johanssons plats säker - det finns kandidater bakifrån som kan komma att hota."
Håkan Larsson och Abir Al Sahlani klassas som "skrällar", men bör se det positivt att de faktiskt omnämns med vissa utsikter! Marie Wickberg bör ligga i samma härad och får ladda batterierna extra!
Matchen har börjar, nu gäller det för oss alla att ge järnet!
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, eu-valet, europa, eu-val, europaparlamentet, eu, alliansen
För centerns del är Lena Ek "stensäker", medan Kent Johansson är "outsider" med upp till 30 procents chans... men hotas också bakifrån: "Partiet själv drömmer ju om tre mandat, två får betraktas som en framgång medan ett mandat är troligt. Även om det blir två mandat så är inte Johanssons plats säker - det finns kandidater bakifrån som kan komma att hota."
Håkan Larsson och Abir Al Sahlani klassas som "skrällar", men bör se det positivt att de faktiskt omnämns med vissa utsikter! Marie Wickberg bör ligga i samma härad och får ladda batterierna extra!
Matchen har börjar, nu gäller det för oss alla att ge järnet!
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, eu-valet, europa, eu-val, europaparlamentet, eu, alliansen
söndag, maj 03, 2009
Lika lön unga-äldre, säger facket...
Avtakssekreterare Veli-Pekka uttalar sig nedan i ett TT-meddelande att han inte tror ett skit på att de sammanpressade svenska lönenivåerna - där ungdomslönerna ligger allt närmre medellönerna - kan ha ett samband med den extremt höga svenska arbetslösheten bland de unga.
En imponerande klarsynt analys....Not!
TT-Telegram den 3 maj 2009, 14.50
De ungas arbetslöshet förvärras av att löneskillnaderna mellan dem och övriga på arbetsmarknaden har krympt, anser Svenskt Näringsliv.
Facket håller inte med.
De unga som fick jobb 2004 har fått lönelyft på i snitt 29,7 procent sedan dess medan övriga som fick jobb samma år har fått löneökningar på i snitt 21,0 procent under samma period, enligt statistik från Svenskt Näringsliv (SN).
Skillnaden har, enligt SN:s statistik, krympt med omkring en tusenlapp kronor mellan de båda grupperna.
- Det är en starkt bidragande orsak till att ungdomsarbetslösheten nu stiger, säger Christer Ågren, vice vd på SN.
- Unga får nu betala ett dyrt pris för de i mitt tycke litet aningslösa satsningarna på lägstlönerna.
Flera förklaringar
Facken har drivit frågan om låglönesatsningar under flera avtalsrörelser. Men att skillnaderna minskat mellan gruppen unga och övriga kan också delvis förklaras av den tidigare högkonjunkturen.
- Sverige har tidigare haft låg arbetslöshet bland unga. Nu tillhör vi helt plötsligt den grupp av länder som har den högsta ungdomsarbetslösheten, säger Ågren.
Ågren säger att all forskning visar på tre faktorer som bidrar till hög ungdomsarbetslöshet: få kontakter med arbetslivet under utbildningen, en oflexibel arbetsrätt och nivån på lägstlönerna.
Men Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall, köper inte SN:s resonemang:
- Jag tror inte ett skit på det här. Ingångslönerna inom industrin är inte särskilt höga. Och internationellt sett har vi inga höga löner, säger han.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomslöner, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, facket
En imponerande klarsynt analys....Not!
TT-Telegram den 3 maj 2009, 14.50
De ungas arbetslöshet förvärras av att löneskillnaderna mellan dem och övriga på arbetsmarknaden har krympt, anser Svenskt Näringsliv.
Facket håller inte med.
De unga som fick jobb 2004 har fått lönelyft på i snitt 29,7 procent sedan dess medan övriga som fick jobb samma år har fått löneökningar på i snitt 21,0 procent under samma period, enligt statistik från Svenskt Näringsliv (SN).
Skillnaden har, enligt SN:s statistik, krympt med omkring en tusenlapp kronor mellan de båda grupperna.
- Det är en starkt bidragande orsak till att ungdomsarbetslösheten nu stiger, säger Christer Ågren, vice vd på SN.
- Unga får nu betala ett dyrt pris för de i mitt tycke litet aningslösa satsningarna på lägstlönerna.
Flera förklaringar
Facken har drivit frågan om låglönesatsningar under flera avtalsrörelser. Men att skillnaderna minskat mellan gruppen unga och övriga kan också delvis förklaras av den tidigare högkonjunkturen.
- Sverige har tidigare haft låg arbetslöshet bland unga. Nu tillhör vi helt plötsligt den grupp av länder som har den högsta ungdomsarbetslösheten, säger Ågren.
Ågren säger att all forskning visar på tre faktorer som bidrar till hög ungdomsarbetslöshet: få kontakter med arbetslivet under utbildningen, en oflexibel arbetsrätt och nivån på lägstlönerna.
Men Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall, köper inte SN:s resonemang:
- Jag tror inte ett skit på det här. Ingångslönerna inom industrin är inte särskilt höga. Och internationellt sett har vi inga höga löner, säger han.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomslöner, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, facket
Rösta i EU-valet! - där du hör hemma!
Alla som kollar in på denna blogg vet att jag är positiv till det oerhört viktiga och framgångsrika samarbetet mellan nu 27 länder i Europeiska unionen. För fred, demokrati och säkerhet, för fri handel och välfärd, för öppenhet och dialog, för klimat och miljö och så vidare.
Jag lägger min röst på centerpartiet och jag rekommenderar många andra att göra sammalunda. Centerpartiet har en stark och tydlig valplattform inför valet, vi arbetar för att EU utvecklas vidare på de områden där samarbete är så oundgängligen viktigt och vi har mycket starka personligheter och kandidater på vår lista.
Lena Ek är juristen från Valdemarsvik som jag efterträdde som riksdagsledamot, hon har snabbt vunnit ett stort inflytande och mycket respekt för sitt engagerade arbete i t ex kemikalie-, energi- och klimatfrågorna. Det ska bli mycket spännande att följa hennes fortsatta arbete i Europaparlamentet och vårt mål är ju att hon ska få följe av några centerpartikandidater ytterligare.
Kent Johansson har stora erfarenheter från regionkommittén i EU och är regionråd i Västra Götaland, Abir Al Sahlani med rötter i Irak möter ett starkt gensvar i sin kampanj liksom ungdomskandidaten Marie Wickberg och den erfarne och mer EU-kritiske Håkan Larsson.
Vi vet att många avstår från att rösta i EU-valet, eftersom det inte känns lika viktigt som riksdagsvalet.
Men självfallet är det viktig och gör det skillnad vilka som kommer att representera Sverige i Europaparlamentet. En röst på centerpartiet är självfallet en röst på att få inflytande i Bryssel utifrån centerpartiets grundsyn och värderingar.
Avstår man från att rösta kommer andra krafter att istället ta större plats, krafter som har andra bevekelsegrunder och drivkrafter.
Det är därför mycket som talar för att man dels ska utnyttja sin medborgerliga rätt att rösta före eller under den 7 juni, och också för att man som huvudspår stödjer samma politiska värderingar och parti som i riksdagsvalet.
Centerpartiet är ett borgerligt parti med liberala värderingar, vi är drivande i t ex klimat/miljö/energifrågorna och vi har starka och engagerade kandidater! Välj mellan våra utmärkta kandidater!
Själv kryssar jag ju Lena Ek, som är första namn, som har gjort ett fantastiskt arbete denna mandatperiod och som kommer att fortsätta med detta!
Läs även andra bloggares åsikter om eu, eu-valet, lena ek, centerpartiet, alliansen, euparlamentet,
Läs även andra bloggares åsikter om EU-VAL, europa, eu-parlamentet
Jag lägger min röst på centerpartiet och jag rekommenderar många andra att göra sammalunda. Centerpartiet har en stark och tydlig valplattform inför valet, vi arbetar för att EU utvecklas vidare på de områden där samarbete är så oundgängligen viktigt och vi har mycket starka personligheter och kandidater på vår lista.
Lena Ek är juristen från Valdemarsvik som jag efterträdde som riksdagsledamot, hon har snabbt vunnit ett stort inflytande och mycket respekt för sitt engagerade arbete i t ex kemikalie-, energi- och klimatfrågorna. Det ska bli mycket spännande att följa hennes fortsatta arbete i Europaparlamentet och vårt mål är ju att hon ska få följe av några centerpartikandidater ytterligare.
Kent Johansson har stora erfarenheter från regionkommittén i EU och är regionråd i Västra Götaland, Abir Al Sahlani med rötter i Irak möter ett starkt gensvar i sin kampanj liksom ungdomskandidaten Marie Wickberg och den erfarne och mer EU-kritiske Håkan Larsson.
Vi vet att många avstår från att rösta i EU-valet, eftersom det inte känns lika viktigt som riksdagsvalet.
Men självfallet är det viktig och gör det skillnad vilka som kommer att representera Sverige i Europaparlamentet. En röst på centerpartiet är självfallet en röst på att få inflytande i Bryssel utifrån centerpartiets grundsyn och värderingar.
Avstår man från att rösta kommer andra krafter att istället ta större plats, krafter som har andra bevekelsegrunder och drivkrafter.
Det är därför mycket som talar för att man dels ska utnyttja sin medborgerliga rätt att rösta före eller under den 7 juni, och också för att man som huvudspår stödjer samma politiska värderingar och parti som i riksdagsvalet.
Centerpartiet är ett borgerligt parti med liberala värderingar, vi är drivande i t ex klimat/miljö/energifrågorna och vi har starka och engagerade kandidater! Välj mellan våra utmärkta kandidater!
Själv kryssar jag ju Lena Ek, som är första namn, som har gjort ett fantastiskt arbete denna mandatperiod och som kommer att fortsätta med detta!
Läs även andra bloggares åsikter om eu, eu-valet, lena ek, centerpartiet, alliansen, euparlamentet,
Läs även andra bloggares åsikter om EU-VAL, europa, eu-parlamentet
torsdag, april 30, 2009
Höj maxtaxan - åtminstone till nivån från 2001!
Berthel Nordström är mycket engagerad i pensionsfrågorna och skickar en del epost till riksdagen. Jag kan instämma i mycket av den analys av maxtaxan har gör (se nedan).
Maxtaxan på dagis innebär ju att de med högre inkomster utöver den stora kommunala subventionen till daghemmen får en särskild subvention ytterligare.
Maxtaxan infördes 2001, och penningvärdet har urholkats rejält sedan dess. Maxtaxetaket har inte höjts i takt med inflationen vilket gör att barnomsorgen har blivit ständigt billigare för de med högre inkomster sedan 2001 vilket det allmänna istället betalar. Medan de med lägre inkomster som ligger under taket har fått allt högre avgifter.
Maxtaxan kan ifrågasättas, den infördes 2001 och jag tycker att den taknivå som då infördes rimligen bör räknas upp med inflationen!
Berthel Nordström:
"Barnomsorgen kostar nu mellan 7 500-9 500 kr per månad och barn och har ökat i takt med lönerna - c:a 24 %. Föräldrarna betalar max 1 260 per månad eller max 3 % av inkomsten för första barnet. 1 260 kr är just 3 % av en familjeinkomst på max 42 000 kr. Den avgiften har legat fast sedan år 2001.
Låt oss se hur utfallet blivit. En ensamstående barnskötare som år 2001 hade 14 700 kr fick en avgift om 441 kr/månad för sitt barn. År 2008 hade hennes lön ökat till 18 200 kr och då blev hennes avgift 546 kr/månad = en ökning med + 24 %. Hon har sålunda varit med och betalt kostnadshöjningarna.
För en familj - där mannen år 2001 hade en lön på 25 000 och hustrun 17 000 - blev maxavgiften 1 260 kr/månad. År 2008 har kvinnan blivit riksdagsman och fått en månadslön på 52 900 kr. Totalt hade familjen då en sammanlagd inkomst på 82 000 kr/månad. Ändå betalar de inte mer än de gjorde 2001. De har fått en subvention.
Egentligen kan man ju fråga sig varför det överhuvudtaget skall finnas en maxinkomst. Varför skulle inte riksdagsfamiljen kunna betala 3 % av sina 82 000 - d.v.s. 2 460 kr per månad. Det blir ändå en rejäl rabatt på kostnaden på 9 500 kr/månad."
Barnomsorgen kostar nu mellan 7 500-9 500 kr per månad och barn och har ökat i takt med lönerna - c:a 24 %. Föräldrarna betalar max 1 260 per månad eller max 3 % av inkomsten för första barnet. 1 260 kr är just 3 % av en familjeinkomst på max 42 000 kr. Den avgiften har legat fast sedan år 2001.
Låt oss se hur utfallet blivit. En ensamstående barnskötare som år 2001 hade 14 700 kr fick en avgift om 441 kr/månad för sitt barn. År 2008 hade hennes lön ökat till 18 200 kr och då blev hennes avgift 546 kr/månad = en ökning med + 24 %. Hon har sålunda varit med och betalt kostnadshöjningarna.
För en familj - där mannen år 2001 hade en lön på 25 000 och hustrun 17 000 - blev maxavgiften 1 260 kr/månad. År 2008 har kvinnan blivit riksdagsman och fått en månadslön på 52 900 kr. Totalt hade familjen då en sammanlagd inkomst på 82 000 kr/månad. Ändå betalar de inte mer än de gjorde 2001. De har fått en subvention.
Egentligen kan man ju fråga sig varför det överhuvudtaget skall finnas en maxinkomst. Varför skulle inte riksdagsfamiljen kunna betala 3 % av sina 82 000 - d.v.s. 2 460 kr per månad. Det blir ändå en rejäl rabatt på kostnaden på 9 500 kr/månad.
Läs även andra bloggares åsikter om maxtaxa, barnomsorg, politik, centerpartiet, alliansen, regeringen, moderaterna, kristdemokraterna
Maxtaxan på dagis innebär ju att de med högre inkomster utöver den stora kommunala subventionen till daghemmen får en särskild subvention ytterligare.
Maxtaxan infördes 2001, och penningvärdet har urholkats rejält sedan dess. Maxtaxetaket har inte höjts i takt med inflationen vilket gör att barnomsorgen har blivit ständigt billigare för de med högre inkomster sedan 2001 vilket det allmänna istället betalar. Medan de med lägre inkomster som ligger under taket har fått allt högre avgifter.
Maxtaxan kan ifrågasättas, den infördes 2001 och jag tycker att den taknivå som då infördes rimligen bör räknas upp med inflationen!
Berthel Nordström:
"Barnomsorgen kostar nu mellan 7 500-9 500 kr per månad och barn och har ökat i takt med lönerna - c:a 24 %. Föräldrarna betalar max 1 260 per månad eller max 3 % av inkomsten för första barnet. 1 260 kr är just 3 % av en familjeinkomst på max 42 000 kr. Den avgiften har legat fast sedan år 2001.
Låt oss se hur utfallet blivit. En ensamstående barnskötare som år 2001 hade 14 700 kr fick en avgift om 441 kr/månad för sitt barn. År 2008 hade hennes lön ökat till 18 200 kr och då blev hennes avgift 546 kr/månad = en ökning med + 24 %. Hon har sålunda varit med och betalt kostnadshöjningarna.
För en familj - där mannen år 2001 hade en lön på 25 000 och hustrun 17 000 - blev maxavgiften 1 260 kr/månad. År 2008 har kvinnan blivit riksdagsman och fått en månadslön på 52 900 kr. Totalt hade familjen då en sammanlagd inkomst på 82 000 kr/månad. Ändå betalar de inte mer än de gjorde 2001. De har fått en subvention.
Egentligen kan man ju fråga sig varför det överhuvudtaget skall finnas en maxinkomst. Varför skulle inte riksdagsfamiljen kunna betala 3 % av sina 82 000 - d.v.s. 2 460 kr per månad. Det blir ändå en rejäl rabatt på kostnaden på 9 500 kr/månad."
Barnomsorgen kostar nu mellan 7 500-9 500 kr per månad och barn och har ökat i takt med lönerna - c:a 24 %. Föräldrarna betalar max 1 260 per månad eller max 3 % av inkomsten för första barnet. 1 260 kr är just 3 % av en familjeinkomst på max 42 000 kr. Den avgiften har legat fast sedan år 2001.
Låt oss se hur utfallet blivit. En ensamstående barnskötare som år 2001 hade 14 700 kr fick en avgift om 441 kr/månad för sitt barn. År 2008 hade hennes lön ökat till 18 200 kr och då blev hennes avgift 546 kr/månad = en ökning med + 24 %. Hon har sålunda varit med och betalt kostnadshöjningarna.
För en familj - där mannen år 2001 hade en lön på 25 000 och hustrun 17 000 - blev maxavgiften 1 260 kr/månad. År 2008 har kvinnan blivit riksdagsman och fått en månadslön på 52 900 kr. Totalt hade familjen då en sammanlagd inkomst på 82 000 kr/månad. Ändå betalar de inte mer än de gjorde 2001. De har fått en subvention.
Egentligen kan man ju fråga sig varför det överhuvudtaget skall finnas en maxinkomst. Varför skulle inte riksdagsfamiljen kunna betala 3 % av sina 82 000 - d.v.s. 2 460 kr per månad. Det blir ändå en rejäl rabatt på kostnaden på 9 500 kr/månad.
Läs även andra bloggares åsikter om maxtaxa, barnomsorg, politik, centerpartiet, alliansen, regeringen, moderaterna, kristdemokraterna
tisdag, april 28, 2009
Piratpartiet, (v) och Junilistan...
Christian Engström, toppnamn på Piratpartiets EU-lista, avslöjar i ett inlägg på sin blogg att Piratpartiet visst inte är ett enfrågeparti. Engagemanget hos piratrörelsen för tillgången till och användningen av internet är imponerande, men lite synd, tycker jag, att man inte valde att bilda en stark intresseförening utan valde att bli ett politiskt parti. Men OK, det valet är gjort.
Nåväl, Piratpartiet och Christian kommer nu ut - nytt för mig i alla fall - att man vill fälla det nya Lissabonfördrag som alla EU-länders regeringar och parlament utan Irland (och inte riktig än Tjeckien) ställt sig bakom. Fördraget behövs för att EU ska fungera bättre och kunna välkomna nya medlemsländer. Och EU är som alla vet en stark och oerhört viktig kraft för fred och demokratin med mera i Europa och världen.
Jag har glatt mig åt det växande stödet för Europatanken i Sverige, och uppfattat att den är stark inte minst i t ex Stockholm.
Trist att Piratpartiet ansluter sig till Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Junilistan i fråga om EUs nya fördrag, tycker jag.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, centerpartiet, politik, lissabonfördraget, eu
Nåväl, Piratpartiet och Christian kommer nu ut - nytt för mig i alla fall - att man vill fälla det nya Lissabonfördrag som alla EU-länders regeringar och parlament utan Irland (och inte riktig än Tjeckien) ställt sig bakom. Fördraget behövs för att EU ska fungera bättre och kunna välkomna nya medlemsländer. Och EU är som alla vet en stark och oerhört viktig kraft för fred och demokratin med mera i Europa och världen.
Jag har glatt mig åt det växande stödet för Europatanken i Sverige, och uppfattat att den är stark inte minst i t ex Stockholm.
Trist att Piratpartiet ansluter sig till Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Junilistan i fråga om EUs nya fördrag, tycker jag.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, centerpartiet, politik, lissabonfördraget, eu
Människor i politiken
Ibland benämns vi som valt att engagera oss i samhällets utveckling som "politiker", nästan som om det var en särskild sorts människor.
Trist. Vi är människor, som vill vara med och göra något bättre.Vi kommer utifrån olika utgångspunkter, erfarenheter och synsätt till ibland olika slutsatser, så klart.
Men vi kan ändå respektera varandras engagemang och ofta komma till bra lösningar på svåra problem, där en bra kompromiss ibland kan vara väl så bra som en hårddragen position.
Det politiska livet hungrar efter nya engagerade människor som vill dela med sig av sitt engagemang och sitt kunnande. Tyvärr är tillströmningen av "rekryter" till snart sagt alla partier alldeles för dålig. Tänk på det, du som har synpunkter men som "aldrig vill engagera dig partipolitiskt". Välkommen!
Denna långa inledning med anledning av att yttra några uppskattande ord om främst en engagerad miljöpartistisk försvarspolitiker, som just lämnat försvarsberedningen efter ca 15 år tror jag. Annika Nordgren Christensen. Vi som arbetat i beredningen tillsammans med henne - jag i bara några år - känner stor respekt för hennes kunnande och engagemang, även om vi självfallet ibland har olika uppfattningar.
Annika lämnar ett tomrum efter sig, och det ska bli spännande att se hur hon kommer att kanalisera sin kreativitet och energi på andra utmaningar, i eller utanför politiken.
Jag såg idag också att Bosse Ringholm uppmärksammade förre försvarsministern Mikael Odenberg, som väl inte hade behövt avgå. Enligt Ringholm. Eftersom Odenberg och inte Anders Borg faktiskt fått rätt i tvisten dem emellan om försvarsbudgetens storlek.
Jag ger inga kommentarer till detta, men Ringholm har ju inte alltid fel.
Uppenbart är att Försvarsminister Tolgfors - en engagerad och skicklig politiker -, och alliansregeringen inklusive dess stödtrupper i form av t ex mig, ändå kommit fram till mindre materielbesparingar än beräknat, att nästan allt behållits inom försvaret och att det inte sparas vidare fram till 2014.
Det tycker jag är bra, och omvärlden förändras ju också.
Jag uppskattade Mikael Odenberg som en rak och tydlig politiker med stor erfarenhet.
Läs även andra bloggares åsikter om miljöpartiet, moderaterna, centerpartiet, försvar, försvaret, politik
Trist. Vi är människor, som vill vara med och göra något bättre.Vi kommer utifrån olika utgångspunkter, erfarenheter och synsätt till ibland olika slutsatser, så klart.
Men vi kan ändå respektera varandras engagemang och ofta komma till bra lösningar på svåra problem, där en bra kompromiss ibland kan vara väl så bra som en hårddragen position.
Det politiska livet hungrar efter nya engagerade människor som vill dela med sig av sitt engagemang och sitt kunnande. Tyvärr är tillströmningen av "rekryter" till snart sagt alla partier alldeles för dålig. Tänk på det, du som har synpunkter men som "aldrig vill engagera dig partipolitiskt". Välkommen!
Denna långa inledning med anledning av att yttra några uppskattande ord om främst en engagerad miljöpartistisk försvarspolitiker, som just lämnat försvarsberedningen efter ca 15 år tror jag. Annika Nordgren Christensen. Vi som arbetat i beredningen tillsammans med henne - jag i bara några år - känner stor respekt för hennes kunnande och engagemang, även om vi självfallet ibland har olika uppfattningar.
Annika lämnar ett tomrum efter sig, och det ska bli spännande att se hur hon kommer att kanalisera sin kreativitet och energi på andra utmaningar, i eller utanför politiken.
Jag såg idag också att Bosse Ringholm uppmärksammade förre försvarsministern Mikael Odenberg, som väl inte hade behövt avgå. Enligt Ringholm. Eftersom Odenberg och inte Anders Borg faktiskt fått rätt i tvisten dem emellan om försvarsbudgetens storlek.
Jag ger inga kommentarer till detta, men Ringholm har ju inte alltid fel.
Uppenbart är att Försvarsminister Tolgfors - en engagerad och skicklig politiker -, och alliansregeringen inklusive dess stödtrupper i form av t ex mig, ändå kommit fram till mindre materielbesparingar än beräknat, att nästan allt behållits inom försvaret och att det inte sparas vidare fram till 2014.
Det tycker jag är bra, och omvärlden förändras ju också.
Jag uppskattade Mikael Odenberg som en rak och tydlig politiker med stor erfarenhet.
Läs även andra bloggares åsikter om miljöpartiet, moderaterna, centerpartiet, försvar, försvaret, politik
måndag, april 27, 2009
"omskärelse" - Äger föräldrar sina barns kroppar??
Äger föräldrar sina barns kroppar?
Sveriges Landsting tar entydigt ställning för föräldrars rätt att operera bort en del på pojkars könsorgan. Och för att landstingen ska bistå föräldrarna med att utföra detta ingrepp.
Jag har den största respekt för de religiösa och kulturella traditioner som i tusentals år inom judendomen och islam har påbjudit omskärelse av små pojkar. Förfarandet kan ha haft någon praktisk eller hygienisk bakgrund i sandrika ökenländer, och har ju också kopplats till en uppmaning från Gud uppfylla jorden. Och jag inser att med så lång djupt rotad tradition, och med så många omskurna idag och genom tiderna, är en diskussion om integritetsaspekterna rörande detta både svår och känslig.
Låt mig ändå i stor ödmjukhet ge några principiella funderingar i själva sakfrågan:
Säg att vi inte hade haft dessa traditioner, och någon rörelse hade ansökt till socialstyrelsen att få börja med att operera bort förhuden från små pojkar. Människan är ju faktiskt skapad med förhud för att skydda det känsliga könsorganet, och jag kan svårligen tro att något tillstånd hade givits. Argumenten som anförs för att motivera omskärelse av medicinska skäl känns med förlov sagt mycket konstruerade.
Vad gäller kvinnlig omskärelse - könsstympning - som finns i olika former och oftast är mycket brutalare, råder i Sverige allmän enighet om att detta är helt oacceptabelt och förbjudet. I överensstämmelse med alliansregeringens policy från integritetssynpunkt om likabehandling av flickor och pojkar menar jag att detta borde gälla även pojkars rätt till sitt könsorgan.
Frågan har också en central integritetsaspekt. Har verkligen föräldrar rätt att för sina barns räkning bestämma om oåterkalleliga kirurgiska ingrepp som förändrar deras kroppar? Idag år 2008 i Sverige?
Och kan verkligen staten – som nu diskuteras – ålägga sjukvården (landstingen) att utföra dessa operationer om föräldrarna så begär? Socialstyrelsen har ju föreslagit detta och regeringen bereder frågan. Jag menar att det är att gå mycket långt om regeringen ålägger landstingen att på föräldrarnas uppdrag oåterkalleligen omskära unga omyndiga pojkar.
Innebär inte religionsfrihet och personlig integritet i vårt århundrade att det är varje myndig individ som fattar långtgående beslut enligt ovan, och inte föräldrarna för det omyndiga barnets räkning? Och har verkligen Gud – eller evolutionen - misslyckats med sin skapelse vad gäller pojkars könsorgan?
Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, könsstympning, landsting, politik, centerpartiet, föräldrar
Sveriges Landsting tar entydigt ställning för föräldrars rätt att operera bort en del på pojkars könsorgan. Och för att landstingen ska bistå föräldrarna med att utföra detta ingrepp.
Jag har den största respekt för de religiösa och kulturella traditioner som i tusentals år inom judendomen och islam har påbjudit omskärelse av små pojkar. Förfarandet kan ha haft någon praktisk eller hygienisk bakgrund i sandrika ökenländer, och har ju också kopplats till en uppmaning från Gud uppfylla jorden. Och jag inser att med så lång djupt rotad tradition, och med så många omskurna idag och genom tiderna, är en diskussion om integritetsaspekterna rörande detta både svår och känslig.
Låt mig ändå i stor ödmjukhet ge några principiella funderingar i själva sakfrågan:
Säg att vi inte hade haft dessa traditioner, och någon rörelse hade ansökt till socialstyrelsen att få börja med att operera bort förhuden från små pojkar. Människan är ju faktiskt skapad med förhud för att skydda det känsliga könsorganet, och jag kan svårligen tro att något tillstånd hade givits. Argumenten som anförs för att motivera omskärelse av medicinska skäl känns med förlov sagt mycket konstruerade.
Vad gäller kvinnlig omskärelse - könsstympning - som finns i olika former och oftast är mycket brutalare, råder i Sverige allmän enighet om att detta är helt oacceptabelt och förbjudet. I överensstämmelse med alliansregeringens policy från integritetssynpunkt om likabehandling av flickor och pojkar menar jag att detta borde gälla även pojkars rätt till sitt könsorgan.
Frågan har också en central integritetsaspekt. Har verkligen föräldrar rätt att för sina barns räkning bestämma om oåterkalleliga kirurgiska ingrepp som förändrar deras kroppar? Idag år 2008 i Sverige?
Och kan verkligen staten – som nu diskuteras – ålägga sjukvården (landstingen) att utföra dessa operationer om föräldrarna så begär? Socialstyrelsen har ju föreslagit detta och regeringen bereder frågan. Jag menar att det är att gå mycket långt om regeringen ålägger landstingen att på föräldrarnas uppdrag oåterkalleligen omskära unga omyndiga pojkar.
Innebär inte religionsfrihet och personlig integritet i vårt århundrade att det är varje myndig individ som fattar långtgående beslut enligt ovan, och inte föräldrarna för det omyndiga barnets räkning? Och har verkligen Gud – eller evolutionen - misslyckats med sin skapelse vad gäller pojkars könsorgan?
Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, könsstympning, landsting, politik, centerpartiet, föräldrar
söndag, april 26, 2009
flermiljardstöd till ekoodling inte självklart
Att diskutera hur statens miljöersättningar till jordbruket ska utformas, och hur många miljarder kr som den offentliga sektorn därutöver ska betala i merkostnader för ekomaten, är inget som ger popularitet. Tvärtom är opinionstrenden för att det bara finns ett miljöalternativ när man handlar mat - ekomat - bedövande bland politiker, media och ledande opionsbildare.
Jag väljer ändå att våga diskutera hur de statliga miljöersättningarna till jordbruket bör utformas - mer riktade till konkret miljönytta än till hela odlingskoncept - och om ekojordbruket bör vara ett starkt nischalternativ eller sträva efter att bli det dominerande volymalternativet. Jag har stor omsorg om både det vanliga miljövänliga svenska jordbruket och om ekojordbruket, och jag ser med oro på en utveckling där de offentliga stöden till ekoodlingen drivs upp till en nivå där de riskerar att plötsligt dras undan, med i så fall förödande effekter för både ekomarknaden och - jordbruket.
Jag läser att Stefan Edmans syn i dessa frågor ligger rätt nära min egen.
Marit Paulsen har en poäng i det hon nu för fram, och jag svarar i dagens ATL - en lantbrukstidning - på några småbrukare som närmast "religiöst" försvarar KRAV-konceptet:
"Bengt Svalander och Rune Lanestrand hävdar tvärsäkert att ekologiskt jordbruk avkastar mer än vanligt jordbruk, åtminstone ”näringsmässigt”..! Min uppfattning är att de har entydigt fel, och att både forskning och statistik visar detta.
Det är viktigt att diskutera i hur hög grad stat och politik ska stödja olika odlingskoncept genom miljöersättningar och merpriser. När problemet på 1990-talet var matöverskott stimulerade Sverige och EU ingen eller lågavkastande produktion genom trädes- och ekostöd.
Idag är situationen en annan och världsjordbrukets uppgift är alltmer uttalat att leverera en hög och uthållig produktion av i första hand mat, men även av energi. Det är då inte alls lika givet att stat och kommuner i Sverige aktivt ska sträva efter att det svenska jordbruket ska producera väsentligt mindre. Här har Marit Paulsen en poäng.
Det finns enligt min uppfattning två olika miljökoncept att välja på vid matinköp i Sverige; dels vanlig miljövänlig mat producerad med modern teknik inom ramen för de stränga svenska miljö- och djurskyddsregelverken, dels det lite mer fyrkantiga - men tydliga - ekokonceptet.
Min uppfattning är att de statliga miljöersättningarna bör riktas till konkreta miljöinsatser efter faktisk miljönytta, och mindre till hela odlingskoncept. Och det är marknaden, inte politikerna, som bör avgöra hur stora olika odlingskoncept, certifieringssystem och varumärken ska bli.
Upplever människor mervärden i de ekologiska regelverken så finns de ju, och denna rätt extensiva och lågavkastande odlingsform oftast baserad på hög andel vall och animalier samt gröngödslingsgrödor har säkert en stabil framtid på i-världens marknader som en stark nischprodukt. I Sverige i första hand vad gäller mjölkproduktion, där ekokonceptet nog fungerar allra bäst.
Det alternativa ”ekologiska jordbruket” har från nästan ingenting växt kraftigt på några decennier och har anmärkningsvärt nog lyckats ta monopol på begreppet ekologi, vilket självfallet förstärker marknadsbudskapet. Ekojordbruket främjas kraftigt av stat och kommuner genom betydande statliga ekostöd på uppemot en miljard kr årligen, genom ambitiösa statliga mål på 20 procents ekoåkerareal till 2010 liksom att inköpen av mat till offentlig sektor då ska uppgå till 25 procent. Trots dessa stöd betingar ju ekomaten ett betydande merpris på grund av sina extensivare produktionsmetoder och regelverk.
Skulle ekoproduktionen öka till t ex en tredjedel eller mer av den svenska livsmedelsproduktionen skulle det statliga stödet öka till flera miljarder, liksom också kommunernas merkostnader. Detta är ingen självklarhet vare sig utifrån ett världsförsörjningsperspektiv eller utifrån offentlig ekonomi i kristider.
Jag är övertygad om att det gagnar ekomaten bäst om den utvecklas på marknadens villkor som en stark nischprodukt. Skulle ekoproduktionen öka mycket kraftigt kommer de offentliga stöden att flerdubblas, eller kommer deras nivå att kraftigt reduceras, vilket i båda fallen blir riskabelt för de då åtskilliga tusentals ekoproducenterna.
Det är viktigt att nu öppet och ärligt våga diskutera dessa frågor, i omsorg om alla bönder hur de än väljer att certifiera och marknadsföra sina produkter.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c) och jordbruksdebattör"
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, ekologisk odling, ekoodling, krav, centerpartiet, politik
Jag väljer ändå att våga diskutera hur de statliga miljöersättningarna till jordbruket bör utformas - mer riktade till konkret miljönytta än till hela odlingskoncept - och om ekojordbruket bör vara ett starkt nischalternativ eller sträva efter att bli det dominerande volymalternativet. Jag har stor omsorg om både det vanliga miljövänliga svenska jordbruket och om ekojordbruket, och jag ser med oro på en utveckling där de offentliga stöden till ekoodlingen drivs upp till en nivå där de riskerar att plötsligt dras undan, med i så fall förödande effekter för både ekomarknaden och - jordbruket.
Jag läser att Stefan Edmans syn i dessa frågor ligger rätt nära min egen.
Marit Paulsen har en poäng i det hon nu för fram, och jag svarar i dagens ATL - en lantbrukstidning - på några småbrukare som närmast "religiöst" försvarar KRAV-konceptet:
"Bengt Svalander och Rune Lanestrand hävdar tvärsäkert att ekologiskt jordbruk avkastar mer än vanligt jordbruk, åtminstone ”näringsmässigt”..! Min uppfattning är att de har entydigt fel, och att både forskning och statistik visar detta.
Det är viktigt att diskutera i hur hög grad stat och politik ska stödja olika odlingskoncept genom miljöersättningar och merpriser. När problemet på 1990-talet var matöverskott stimulerade Sverige och EU ingen eller lågavkastande produktion genom trädes- och ekostöd.
Idag är situationen en annan och världsjordbrukets uppgift är alltmer uttalat att leverera en hög och uthållig produktion av i första hand mat, men även av energi. Det är då inte alls lika givet att stat och kommuner i Sverige aktivt ska sträva efter att det svenska jordbruket ska producera väsentligt mindre. Här har Marit Paulsen en poäng.
Det finns enligt min uppfattning två olika miljökoncept att välja på vid matinköp i Sverige; dels vanlig miljövänlig mat producerad med modern teknik inom ramen för de stränga svenska miljö- och djurskyddsregelverken, dels det lite mer fyrkantiga - men tydliga - ekokonceptet.
Min uppfattning är att de statliga miljöersättningarna bör riktas till konkreta miljöinsatser efter faktisk miljönytta, och mindre till hela odlingskoncept. Och det är marknaden, inte politikerna, som bör avgöra hur stora olika odlingskoncept, certifieringssystem och varumärken ska bli.
Upplever människor mervärden i de ekologiska regelverken så finns de ju, och denna rätt extensiva och lågavkastande odlingsform oftast baserad på hög andel vall och animalier samt gröngödslingsgrödor har säkert en stabil framtid på i-världens marknader som en stark nischprodukt. I Sverige i första hand vad gäller mjölkproduktion, där ekokonceptet nog fungerar allra bäst.
Det alternativa ”ekologiska jordbruket” har från nästan ingenting växt kraftigt på några decennier och har anmärkningsvärt nog lyckats ta monopol på begreppet ekologi, vilket självfallet förstärker marknadsbudskapet. Ekojordbruket främjas kraftigt av stat och kommuner genom betydande statliga ekostöd på uppemot en miljard kr årligen, genom ambitiösa statliga mål på 20 procents ekoåkerareal till 2010 liksom att inköpen av mat till offentlig sektor då ska uppgå till 25 procent. Trots dessa stöd betingar ju ekomaten ett betydande merpris på grund av sina extensivare produktionsmetoder och regelverk.
Skulle ekoproduktionen öka till t ex en tredjedel eller mer av den svenska livsmedelsproduktionen skulle det statliga stödet öka till flera miljarder, liksom också kommunernas merkostnader. Detta är ingen självklarhet vare sig utifrån ett världsförsörjningsperspektiv eller utifrån offentlig ekonomi i kristider.
Jag är övertygad om att det gagnar ekomaten bäst om den utvecklas på marknadens villkor som en stark nischprodukt. Skulle ekoproduktionen öka mycket kraftigt kommer de offentliga stöden att flerdubblas, eller kommer deras nivå att kraftigt reduceras, vilket i båda fallen blir riskabelt för de då åtskilliga tusentals ekoproducenterna.
Det är viktigt att nu öppet och ärligt våga diskutera dessa frågor, i omsorg om alla bönder hur de än väljer att certifiera och marknadsföra sina produkter.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c) och jordbruksdebattör"
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, ekologisk odling, ekoodling, krav, centerpartiet, politik
Sveket mot de unga!
Anna Dahlberg har som rätt ofta ett utmärkt inlägg i Expressen.
Sveriges svek mot de unga på arbetsmarknaden. Och för den del även mot andra svaga grupper som invandrare.
En paradoxal mix av nedvärdering av de praktiska yrkena samtidigt som höga ingångslöner förhandlats fram och LAS (anställningsskyddet) gjorts till en helig ko, trots att det regelmässigt sätts ur spel genom diktat från den lokala fackföreningen.
Sammantaget gör detta att ungdomar har den kanske trögaste starten inom EU på arbetsmarknaden i Sverige och att Sverige har bland den högsta ungdomsarbetslösheten inom EU.
Detta är ohållbart, och centerpartiets mod att våga visa på detta och lägga förslag i rätt riktning är bra. Men när en bred politisk och facklig majoritet vägrar att flytta sina positioner i den riktning som är nödvändig behövs nya grepp.
Jag tycker att förslaget om en ungdomskommission för att bryta igenom med förändringar så att unga inte stängs ut från arbetsmarknaden som idag, är intressant!
Kanske något för centerstämman snart att ta upp?!
Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, las, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, alliansen, politik
Sveriges svek mot de unga på arbetsmarknaden. Och för den del även mot andra svaga grupper som invandrare.
En paradoxal mix av nedvärdering av de praktiska yrkena samtidigt som höga ingångslöner förhandlats fram och LAS (anställningsskyddet) gjorts till en helig ko, trots att det regelmässigt sätts ur spel genom diktat från den lokala fackföreningen.
Sammantaget gör detta att ungdomar har den kanske trögaste starten inom EU på arbetsmarknaden i Sverige och att Sverige har bland den högsta ungdomsarbetslösheten inom EU.
Detta är ohållbart, och centerpartiets mod att våga visa på detta och lägga förslag i rätt riktning är bra. Men när en bred politisk och facklig majoritet vägrar att flytta sina positioner i den riktning som är nödvändig behövs nya grepp.
Jag tycker att förslaget om en ungdomskommission för att bryta igenom med förändringar så att unga inte stängs ut från arbetsmarknaden som idag, är intressant!
Kanske något för centerstämman snart att ta upp?!
Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, las, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, alliansen, politik
lördag, april 25, 2009
Pestsmitta SD - är det rätt medicin?
Jag har kritiserat Mona Sahlin för uttalandet att Socialdemokraterna ALDRIG kommer att vilja se Sverige i Nato. Jag ogillar löften med evighetsgaranti, de hör hemma i en annan bransch än den dagspolitiska.
Om vår partistyrelse nu uttalar sig om Sverigedemokraterna med samma evighetslånga horisont känner jag tvekan. Tolkningen får väl rimligen vara att något samarbete inte kommer att ske så länge SDs politik ser ut som idag.
Jag är kluven till CUF-Magnus kategoriska besked om att på förhand utesluta en borgerlig minoritetsregering i ett läge med oklara majoriteter i riksdagen, t ex om SD kommit in.
Dick Erixon skriver om detta.
Ett recept för att hjälpa SD in i riksdagen kunde vara detta:
* Uteslut på förhand varje form av kontakt med SD om de kommer in i riksdagen
* Vägra SD annonsplats i tidningarna eller reklamplats i TV4.
* Möt aldrig SD i en debatt någonstans
osv
Med andra ord, det kan slå snett om "partietabliseemanget" sluter sig och tillsammans ger väljare intrycket av en kollektiv beröringsångest gentemot SD. Människor röstar ibland på en "underdog", oavsett grunden för detta.
Vi vet alla Sverigedemokraternas mycket tvivelaktiga bakgrund och säkert många tvivelaktiga representanter. Därför ska vi hålla ett stort och tydligt avstånd till dem.
Men ska vi pestsmitta dem, om deras partiprogram och uttalanden håller sig inom lagens råmärken och de som i Landskrona erhåller 22 procent av rösterna?
Det är naturligt att ungdomen är tvärsäker på hur centerpartiet och alliansen ska agera.
Jag är inte lika säker.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, alliansen
Om vår partistyrelse nu uttalar sig om Sverigedemokraterna med samma evighetslånga horisont känner jag tvekan. Tolkningen får väl rimligen vara att något samarbete inte kommer att ske så länge SDs politik ser ut som idag.
Jag är kluven till CUF-Magnus kategoriska besked om att på förhand utesluta en borgerlig minoritetsregering i ett läge med oklara majoriteter i riksdagen, t ex om SD kommit in.
Dick Erixon skriver om detta.
Ett recept för att hjälpa SD in i riksdagen kunde vara detta:
* Uteslut på förhand varje form av kontakt med SD om de kommer in i riksdagen
* Vägra SD annonsplats i tidningarna eller reklamplats i TV4.
* Möt aldrig SD i en debatt någonstans
osv
Med andra ord, det kan slå snett om "partietabliseemanget" sluter sig och tillsammans ger väljare intrycket av en kollektiv beröringsångest gentemot SD. Människor röstar ibland på en "underdog", oavsett grunden för detta.
Vi vet alla Sverigedemokraternas mycket tvivelaktiga bakgrund och säkert många tvivelaktiga representanter. Därför ska vi hålla ett stort och tydligt avstånd till dem.
Men ska vi pestsmitta dem, om deras partiprogram och uttalanden håller sig inom lagens råmärken och de som i Landskrona erhåller 22 procent av rösterna?
Det är naturligt att ungdomen är tvärsäker på hur centerpartiet och alliansen ska agera.
Jag är inte lika säker.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, alliansen
torsdag, april 23, 2009
Resultatlön i företag - varför inte?
Det har gått troll i bonusdebatten. Carl B Hamilton har rest några berättigade frågetecken kring regeringens beslut att ap-fonderna ska rösta för att företag där de satsar pengar bara ska ha fasta månadslöner och alls inget resultatlönesystem.
Mats Odell har i högt tonläge försvaret beslutet, och skyller stora delar av finanskrisen på alltför generösa bonusavtal. Det är verkligen att ta i.
Det hade varit bättre om instruktionen istället hade varit att villkoren för höga befattningahavare och andra i ett företag ska vara marknadsmässigt rimliga, och att eventuella resultatlöner också ska vara det. Rätt utformat ser jag mer fördelar än nackdelar med att en god arbetsinsats kan betals med någon eller några månadslöner extra, till exempel.
Liksom t ex min c-bloggarkollega Mårtensson.
Läs även andra bloggares åsikter om bonus, ap-fonder, politik, centerpartiet
Mats Odell har i högt tonläge försvaret beslutet, och skyller stora delar av finanskrisen på alltför generösa bonusavtal. Det är verkligen att ta i.
Det hade varit bättre om instruktionen istället hade varit att villkoren för höga befattningahavare och andra i ett företag ska vara marknadsmässigt rimliga, och att eventuella resultatlöner också ska vara det. Rätt utformat ser jag mer fördelar än nackdelar med att en god arbetsinsats kan betals med någon eller några månadslöner extra, till exempel.
Liksom t ex min c-bloggarkollega Mårtensson.
Läs även andra bloggares åsikter om bonus, ap-fonder, politik, centerpartiet
Ordet "papperslösa"....
Sverige är ett av världens mest generösa länder för invandrare och flyktingar. Det är bra.
Men vi kan inte ha en fri invandring som världen ser ut och fungerar, utan det är viktigt att vi har klara och rättvisa regelverk för prövningen av bosättning och medborgarskap.
De som nu benämns papperslösa är som vår migrationspolitiska talesperson Fredrick Federley skriver på sin blogg sådana som fått avslag på sina ansökningar både en och flera gånger men som inte accepterar det utan håller sig undan.
Ska dessa ha tillgång till sjukvård på samma villkor som medborgarna i landet? De som accepterade regelverken och reste ut ur landet får ju definitivt ingen tillgång till svensk sjukvård.
Bör de som inte accepterar Sveriges regelverk för invandring och håller sig undan likabehandlas vad gäller t ex sjukvård och skola, och sedan kanske få amnesti och bli svenska medborgare? Medan de som accepterat utslaget och återvänt till ett annat land inte får tillgång till något av detta.
Vi har vid flera tillfällen utförligt diskuterat denna svåra problematik i riksdagsgruppen, och ställer liksom liksom Fredrick och Stefan Tornberg frågor kring partistyrelsens ställningstagande.
Det är viktigt med orden, för de styr vårt tänkande.
Jag har kritiserat ordet "självmordsbombare" eftersom det riktar fokus på den som massmördar oskyldiga och inte på det fruktansvärda terrordådet och offren (mitt förslag="massmordsterrorist").
Jag är tveksam till att ett odlingskoncept lyckats muta in ett generellt begrepp för sin marknadsföring, "ekologisk odling". Skickligt, men sakligt tveksamt.
Och jag tycker att ordet "papperslösa" är en väl positiv beteckning för de som trotsar Sveriges lagar och regler och illegalt håller sig undan.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, papperslösa
Men vi kan inte ha en fri invandring som världen ser ut och fungerar, utan det är viktigt att vi har klara och rättvisa regelverk för prövningen av bosättning och medborgarskap.
De som nu benämns papperslösa är som vår migrationspolitiska talesperson Fredrick Federley skriver på sin blogg sådana som fått avslag på sina ansökningar både en och flera gånger men som inte accepterar det utan håller sig undan.
Ska dessa ha tillgång till sjukvård på samma villkor som medborgarna i landet? De som accepterade regelverken och reste ut ur landet får ju definitivt ingen tillgång till svensk sjukvård.
Bör de som inte accepterar Sveriges regelverk för invandring och håller sig undan likabehandlas vad gäller t ex sjukvård och skola, och sedan kanske få amnesti och bli svenska medborgare? Medan de som accepterat utslaget och återvänt till ett annat land inte får tillgång till något av detta.
Vi har vid flera tillfällen utförligt diskuterat denna svåra problematik i riksdagsgruppen, och ställer liksom liksom Fredrick och Stefan Tornberg frågor kring partistyrelsens ställningstagande.
Det är viktigt med orden, för de styr vårt tänkande.
Jag har kritiserat ordet "självmordsbombare" eftersom det riktar fokus på den som massmördar oskyldiga och inte på det fruktansvärda terrordådet och offren (mitt förslag="massmordsterrorist").
Jag är tveksam till att ett odlingskoncept lyckats muta in ett generellt begrepp för sin marknadsföring, "ekologisk odling". Skickligt, men sakligt tveksamt.
Och jag tycker att ordet "papperslösa" är en väl positiv beteckning för de som trotsar Sveriges lagar och regler och illegalt håller sig undan.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, papperslösa
söndag, april 19, 2009
Heja SKOP! Mer mediatid till Östros är mitt krav!
Visst läser vi alla opinionsundersökningar.
Så är det, som Göran Persson skulle ha sagt.
Idag visar Sifo 5,8 för c och 8,5 för mp.
Medan Skop - som uppenbarligen står för kvalitet - ger centern 7,0 och mp 5,0...
Enligt SKOP leder alliansen med 5,1 procent....?
Enligt Sifo leder oppositionen med 1,2 procent...?
Sifo frågar vem man ska rösta på och SKOP vem man tycker bäst om...
Man får som vanligt gå på magkänsla och - i mitt fall - manlig intuition.
Allianssamarbetet fungerar bättre än i någon tidigare borgerlig regering i modern tid. Vi vann valet på fler i jobb och fler företag, utanförskapet minskade med nära 200.000 personer de första två åren, arbetsmarknadsåtgärderna drogs ner.
Tänk om den exploderande finanskrisen och djupa lågkonjunkturen hade mötts utan denna omläggning av politíken.
Vikten av alliansens fokusering på fler jobb blir ändå viktigare i detta krisläge och alliansen möter krisen med offensiva och väl avvägda satsningar.
Östros går upp i falsett och kräver att vi öser ut skattepengar i panik på precis allt. Det övertygar verkligen inte, och väljarna inser detta. Jag kräver mer tid i media till denna Thomas!
Jag tror att opinionsinstituten har speglat både alliansens opinionstapp när man i sin jobbsatsning minskade socialförsäkringsnivåerna lite, och uppgången nu när människor inser att krisens allvar gör att regeringens paket för fler i arbete nog inte var så dumt ändå!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, socialdemokraterna, centerpartiet, thomas östros, skop, sifo, opinionsundersökningar, väljaropinion
Så är det, som Göran Persson skulle ha sagt.
Idag visar Sifo 5,8 för c och 8,5 för mp.
Medan Skop - som uppenbarligen står för kvalitet - ger centern 7,0 och mp 5,0...
Enligt SKOP leder alliansen med 5,1 procent....?
Enligt Sifo leder oppositionen med 1,2 procent...?
Sifo frågar vem man ska rösta på och SKOP vem man tycker bäst om...
Man får som vanligt gå på magkänsla och - i mitt fall - manlig intuition.
Allianssamarbetet fungerar bättre än i någon tidigare borgerlig regering i modern tid. Vi vann valet på fler i jobb och fler företag, utanförskapet minskade med nära 200.000 personer de första två åren, arbetsmarknadsåtgärderna drogs ner.
Tänk om den exploderande finanskrisen och djupa lågkonjunkturen hade mötts utan denna omläggning av politíken.
Vikten av alliansens fokusering på fler jobb blir ändå viktigare i detta krisläge och alliansen möter krisen med offensiva och väl avvägda satsningar.
Östros går upp i falsett och kräver att vi öser ut skattepengar i panik på precis allt. Det övertygar verkligen inte, och väljarna inser detta. Jag kräver mer tid i media till denna Thomas!
Jag tror att opinionsinstituten har speglat både alliansens opinionstapp när man i sin jobbsatsning minskade socialförsäkringsnivåerna lite, och uppgången nu när människor inser att krisens allvar gör att regeringens paket för fler i arbete nog inte var så dumt ändå!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, socialdemokraterna, centerpartiet, thomas östros, skop, sifo, opinionsundersökningar, väljaropinion
lördag, april 18, 2009
Vad skiljer och förenar om försvaret - en färsk analys
Vi inser alla att det spelas upp till en blockstrid i försvarspolitiken. Lite på samma vis som skedde i signalspaningen.
Hur tänker jag då? Jo. I signalspaningsfrågan blev det blockpolitik trots att regeringen och s låg rätt nära varandra och det skiljde mycket inom oppositionen. S och framförallt Thomas Bodström ville blockpolitik, och så blev det trots interna skiljaktigheter.
Analyserar man oppositionens försvarsmotioner - som jag försökt göra här nedan - framtonar något av samma bild, åtminstone i de två övergripande frågorna om försvarets inriktning och personalförsörjning. Kanske med skillnaden att samsynen från försvarsberedningen i dessa frågor omfattar i lite olika grad alla partier.
Sedan skiljer det rejält i fråga om tex budgetnivå och Battle Group och annat mellan regering och opposition, givetvis.
Nu stundar utskottsbehandling och dialog, förlåt debatt. Och pliktutredningen fortsätter sitt arbete, trots att s ovanligt nog sätter ner foten under pågående utredning.
Sveriges framtida försvar
Vad vill oppositionen tillsammans?
• Alliansens budget minus 2.000.000 milj.kr.
• Sverige inte (aldrig..?) med i Nato
• Mer kontrakterade deltidssoldater – mindre fast anställda soldater
• Sverige ska ej leda EU Battle Group 2011
• Georgienkriget kom ej plötsligt.
• Vissa strategiska resurser flyttas från försvaret till försvarsdepartementet
• Försvarsmaterielinköp bör redovisas i objektramar
• Fortsatt organisationsstöd som idag till frivilligorganisationerna
Vad är oppositionen oeniga om?
• Nordic Battle Group 2011 (Ok delta s och mp,ej delta v)
• Internat.insatser (s = 1.000 soldater/år, v = ”mindre bidrag, mp= 2.000 soldater)
• Försvarsindustrin (S=Stark!!, v= ”bör värnas”(!), mp =minskas, mindre vapenexport)
• Försvarsindustristrategi behövs (s och v, ej mp)
• Stridsflygplan (s=100, v och mp= reduceras i väsentlig grad)
• Visst inslag av värnplikt första tre månaderna (s och v, ej mp)
• Vapenexport (mp vill minska, s vill stärka försvarsindustrin)
• EU-fördragets solidaritetsparagraf (s=bra)
• Nära samarbete med Nato (s understryker detta, v säkert emot,mp?)
• Ej sexårskontrakt, LAS gäller (s och v)
• Viktigt med svenska ubåtar (s och v lyfter detta, mp emot)
• Personal- och förbandsreserv (s och v OK, mp trol ej)
• Mer hemvärn över hela landet (s och v vill detta, mp oklart)
• Eget budgetanslag för hemvärnet (s och v vill detta, mp oklart)
• Modern tung armémateriel bör sparas som reserv (endast s lyfter detta)
• Personalförsörjning på försök innan fullsatsning (s och v, ej mp)
• ”andra linjens” reservförband kan upprättas (s och v, ej mp)
• Uppvärdering av reservofficerarna (s och v, mp oklart)
• Oroande att utvecklingen av nya förmågor är begränsad (s och v, mp oklart)
Vad är regering och opposition överens om?
• Den militära alliansfriheten (under denna mandatperiod)
• Att personalförsörjningen ska byggas på frivillighet (s och v ”viss värnplikt” ovanpå detta vid ev behov)
• Könsneutral rekrytering och värnplikt (när plikten är aktiv)
• Osannolikt med väpnat angrepp mot Sverige
• Oro Rysslands utveckling
• Ökat nordiskt försvarssamarbete
• Insatsförband byggda på frivillighet
• Samtliga insatsförband ska kunna nyttjas både nationellt och internationellt
• Inriktning mot lättare förband
• Viktigt med civil-militär samverkan
• Viktigt med fler kvinnor i försvaret
Några slutsatser
• Regeringen och oppositionen är överens om mer än vad oppositionen inom sig är överens om.
• Oppositionen är oenig om väldigt mycket.
• Regeringen och s är faktiskt överens om riktigt mycket
• Regeringen och s står nog rätt nära varandra i personalförsörjningen, egentligen
• V har gjort stora förflyttningar i riktning s (och alliansen)
• MP står för sig själv en hel del
• V och MP har flyttat sig till S budgetnivå från tidigare långt lägre egna nivåer
• S och V glädjande Hemvärnsvänliga!
• S lyfter som väntat försvarsindustrin, överraskande att V också vill värna den!
• Några av oppositionens förslag torde kunna diskuteras.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, centerpartiet, politik, socialdemokraterna, regeringen
Hur tänker jag då? Jo. I signalspaningsfrågan blev det blockpolitik trots att regeringen och s låg rätt nära varandra och det skiljde mycket inom oppositionen. S och framförallt Thomas Bodström ville blockpolitik, och så blev det trots interna skiljaktigheter.
Analyserar man oppositionens försvarsmotioner - som jag försökt göra här nedan - framtonar något av samma bild, åtminstone i de två övergripande frågorna om försvarets inriktning och personalförsörjning. Kanske med skillnaden att samsynen från försvarsberedningen i dessa frågor omfattar i lite olika grad alla partier.
Sedan skiljer det rejält i fråga om tex budgetnivå och Battle Group och annat mellan regering och opposition, givetvis.
Nu stundar utskottsbehandling och dialog, förlåt debatt. Och pliktutredningen fortsätter sitt arbete, trots att s ovanligt nog sätter ner foten under pågående utredning.
Sveriges framtida försvar
Vad vill oppositionen tillsammans?
• Alliansens budget minus 2.000.000 milj.kr.
• Sverige inte (aldrig..?) med i Nato
• Mer kontrakterade deltidssoldater – mindre fast anställda soldater
• Sverige ska ej leda EU Battle Group 2011
• Georgienkriget kom ej plötsligt.
• Vissa strategiska resurser flyttas från försvaret till försvarsdepartementet
• Försvarsmaterielinköp bör redovisas i objektramar
• Fortsatt organisationsstöd som idag till frivilligorganisationerna
Vad är oppositionen oeniga om?
• Nordic Battle Group 2011 (Ok delta s och mp,ej delta v)
• Internat.insatser (s = 1.000 soldater/år, v = ”mindre bidrag, mp= 2.000 soldater)
• Försvarsindustrin (S=Stark!!, v= ”bör värnas”(!), mp =minskas, mindre vapenexport)
• Försvarsindustristrategi behövs (s och v, ej mp)
• Stridsflygplan (s=100, v och mp= reduceras i väsentlig grad)
• Visst inslag av värnplikt första tre månaderna (s och v, ej mp)
• Vapenexport (mp vill minska, s vill stärka försvarsindustrin)
• EU-fördragets solidaritetsparagraf (s=bra)
• Nära samarbete med Nato (s understryker detta, v säkert emot,mp?)
• Ej sexårskontrakt, LAS gäller (s och v)
• Viktigt med svenska ubåtar (s och v lyfter detta, mp emot)
• Personal- och förbandsreserv (s och v OK, mp trol ej)
• Mer hemvärn över hela landet (s och v vill detta, mp oklart)
• Eget budgetanslag för hemvärnet (s och v vill detta, mp oklart)
• Modern tung armémateriel bör sparas som reserv (endast s lyfter detta)
• Personalförsörjning på försök innan fullsatsning (s och v, ej mp)
• ”andra linjens” reservförband kan upprättas (s och v, ej mp)
• Uppvärdering av reservofficerarna (s och v, mp oklart)
• Oroande att utvecklingen av nya förmågor är begränsad (s och v, mp oklart)
Vad är regering och opposition överens om?
• Den militära alliansfriheten (under denna mandatperiod)
• Att personalförsörjningen ska byggas på frivillighet (s och v ”viss värnplikt” ovanpå detta vid ev behov)
• Könsneutral rekrytering och värnplikt (när plikten är aktiv)
• Osannolikt med väpnat angrepp mot Sverige
• Oro Rysslands utveckling
• Ökat nordiskt försvarssamarbete
• Insatsförband byggda på frivillighet
• Samtliga insatsförband ska kunna nyttjas både nationellt och internationellt
• Inriktning mot lättare förband
• Viktigt med civil-militär samverkan
• Viktigt med fler kvinnor i försvaret
Några slutsatser
• Regeringen och oppositionen är överens om mer än vad oppositionen inom sig är överens om.
• Oppositionen är oenig om väldigt mycket.
• Regeringen och s är faktiskt överens om riktigt mycket
• Regeringen och s står nog rätt nära varandra i personalförsörjningen, egentligen
• V har gjort stora förflyttningar i riktning s (och alliansen)
• MP står för sig själv en hel del
• V och MP har flyttat sig till S budgetnivå från tidigare långt lägre egna nivåer
• S och V glädjande Hemvärnsvänliga!
• S lyfter som väntat försvarsindustrin, överraskande att V också vill värna den!
• Några av oppositionens förslag torde kunna diskuteras.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, centerpartiet, politik, socialdemokraterna, regeringen
fredag, april 17, 2009
Fildelningsdomen - Den känns inte alls bra.
Jag har skrivit en del om internet, upphovsrätt och fildelning här på min blogg.
På temat respekt för upphovsrätten på rimligt sätt, men också insikt i att teknikens utveckling sätter gränser för hur långt man kan kriminalisera människor som använder ny teknik för att kommunicera på olika sätt.
Jag har skrivit om paradigmskifte och att det gäller att hitta en rimlig avvägning mellan upphovsrätt och att rätt kunna utnyttja internets fantastiska möjligheter.
Att det föreslås på sina håll att upphovsrätten bör gälla i 90 år istället för "bara" 50 känns helt absurt.
Och att dömas till ett års fängelse och 30 mkr i böter i det gränsland som tillhandahållandet av en teknisk plattform utgör känns som en hård dom.
Den uppmärksammas nu världen över.
Det känns också märkligt att böterna inte är för var och en utan "solidariskt", dvs att om 3 st inte kan betala så ska den fjärde krävas på rubbet. När skedde detta i någon annan rättegång?
Jag känner mig mycket obekväm med domen, nu får se se vad kommande processer och domar mot fildelning för "vanligt folk" kommer att resultera i. Det har ju uttalats att det inte ska bli konsekvenser för privat nedladdning i liten skala, och inga drastiska ekonomiska straff om skalan har varit lite större. Vi får noga följa detta, i nya lagstiftningen finns ändå inlagt att man kontinuerligt ska följa och utvärdera hur utvecklingen blir.
Jag tycker att redan dagens dom understryker vikten av detta.
Jag väljer att länka till två av de många som kommenterat detta under dagen, Erik Hultin och Jonas Morian.
Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, the pirate bay, pirate bay, internet, upphovsrätt, centerpartiet, upphovsrätt, politik
På temat respekt för upphovsrätten på rimligt sätt, men också insikt i att teknikens utveckling sätter gränser för hur långt man kan kriminalisera människor som använder ny teknik för att kommunicera på olika sätt.
Jag har skrivit om paradigmskifte och att det gäller att hitta en rimlig avvägning mellan upphovsrätt och att rätt kunna utnyttja internets fantastiska möjligheter.
Att det föreslås på sina håll att upphovsrätten bör gälla i 90 år istället för "bara" 50 känns helt absurt.
Och att dömas till ett års fängelse och 30 mkr i böter i det gränsland som tillhandahållandet av en teknisk plattform utgör känns som en hård dom.
Den uppmärksammas nu världen över.
Det känns också märkligt att böterna inte är för var och en utan "solidariskt", dvs att om 3 st inte kan betala så ska den fjärde krävas på rubbet. När skedde detta i någon annan rättegång?
Jag känner mig mycket obekväm med domen, nu får se se vad kommande processer och domar mot fildelning för "vanligt folk" kommer att resultera i. Det har ju uttalats att det inte ska bli konsekvenser för privat nedladdning i liten skala, och inga drastiska ekonomiska straff om skalan har varit lite större. Vi får noga följa detta, i nya lagstiftningen finns ändå inlagt att man kontinuerligt ska följa och utvärdera hur utvecklingen blir.
Jag tycker att redan dagens dom understryker vikten av detta.
Jag väljer att länka till två av de många som kommenterat detta under dagen, Erik Hultin och Jonas Morian.
Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, the pirate bay, pirate bay, internet, upphovsrätt, centerpartiet, upphovsrätt, politik
torsdag, april 16, 2009
Vänsterpartiet: "Sveriges försvarsindustri bör värnas"!
Jag läser nu med intresse de tre rödgröna partiernas olika förslag om det svenska försvaret. Dvs motioner från det blodröda partiet, det röda och det rödgröna...
Nog så intressant. S-motionen är välformulerad och tydlig, tycker jag nog. Delar av texten återfinns även i de två andra partiernas motioner in extenso. Uppenbarligen har man strävat efter en gemensam motion, eller en sådan i vissa delar, men inte lyckats med detta. Vilket är lätt att förstå...
De två mindre partierna gör dock aktningsvärda ansträngningar för att närma sig socialdemokraterna. För något är sedan ville vänsterpartiet skära ner Sveriges försvar med 5 miljarder kr, och miljöpartiet har nog fortfarande den långsiktiga ambitionen att skära ner det med 10 miljarder kr...
Eller har man kanske lämnat den ståndpunkten? Alla tre partierna anger nu försvarsbudgetens framtida volym enligt formeln Alliansregeringens nivå minus 2 miljarder.
Vänsterpartiet har ju i alla år motarbetat svensk vapenexport och svensk försvarsindustri. De här två nya meningarna har väl aldrig tidigare vänsterpartiet uttalat (rätta mig om jag har fel):
"Sverige har en konkurrenskraftig inhemsk försvarsindustri som besitter spjutspetsteknik och kompetens som är viktig för Sveriges försvarsförmåga. Den bör värnas".
Jag återkommer med fler analyser.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, vänsterpartiet, centerpartiet, regeringen, vapenexport, politik
Nog så intressant. S-motionen är välformulerad och tydlig, tycker jag nog. Delar av texten återfinns även i de två andra partiernas motioner in extenso. Uppenbarligen har man strävat efter en gemensam motion, eller en sådan i vissa delar, men inte lyckats med detta. Vilket är lätt att förstå...
De två mindre partierna gör dock aktningsvärda ansträngningar för att närma sig socialdemokraterna. För något är sedan ville vänsterpartiet skära ner Sveriges försvar med 5 miljarder kr, och miljöpartiet har nog fortfarande den långsiktiga ambitionen att skära ner det med 10 miljarder kr...
Eller har man kanske lämnat den ståndpunkten? Alla tre partierna anger nu försvarsbudgetens framtida volym enligt formeln Alliansregeringens nivå minus 2 miljarder.
Vänsterpartiet har ju i alla år motarbetat svensk vapenexport och svensk försvarsindustri. De här två nya meningarna har väl aldrig tidigare vänsterpartiet uttalat (rätta mig om jag har fel):
"Sverige har en konkurrenskraftig inhemsk försvarsindustri som besitter spjutspetsteknik och kompetens som är viktig för Sveriges försvarsförmåga. Den bör värnas".
Jag återkommer med fler analyser.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, vänsterpartiet, centerpartiet, regeringen, vapenexport, politik
onsdag, april 15, 2009
Ett svenskt Pearl Harbour - otänkbart?
Strilaren 2... - som lär vara identisk med folkpartiets försvarstalesman Allan Widman - har redan skrivit om gårdagens träff mellan försvarsutskott och ÖB med flera.
Jag gillar de nya informationsvägarna där bloggar är en viktig del i dialogen mellan människor med engagemang i olika frågor.
Försvarsmakten gav sin analys och syn på viktiga aktuella frågor, vilket självfallet är och var intressant och givande.
Jag ställde en fråga om den planerade gemensamma ledningscentralen. Det är säkert rationellt i många avseenden att samla stridsledningen till en plats, men måste man inte också beakta risken av att kunna utsättas för ett svenskt "Pearl Harbour" och därför ha en viss spidning av stridsledningen? Och om den centrala stridsledningen - personal och/eller teknik - skulle slås ut, hur fortsätter då stridsledning och strider i det läget?
Vad jag förstår övervägs fortfarande dessa frågor och slutligt beslut är inte fattat. Även om den fredstida ledningen sitter bekvämt ovan jord måste det finnas skyddade alternativ vid ett skarpare läge, som man kan flytta till eller som kan ta över om det värsta oväntat skulle inträffa.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, öb, centerpartiet, stril, stridsledning,
Jag gillar de nya informationsvägarna där bloggar är en viktig del i dialogen mellan människor med engagemang i olika frågor.
Försvarsmakten gav sin analys och syn på viktiga aktuella frågor, vilket självfallet är och var intressant och givande.
Jag ställde en fråga om den planerade gemensamma ledningscentralen. Det är säkert rationellt i många avseenden att samla stridsledningen till en plats, men måste man inte också beakta risken av att kunna utsättas för ett svenskt "Pearl Harbour" och därför ha en viss spidning av stridsledningen? Och om den centrala stridsledningen - personal och/eller teknik - skulle slås ut, hur fortsätter då stridsledning och strider i det läget?
Vad jag förstår övervägs fortfarande dessa frågor och slutligt beslut är inte fattat. Även om den fredstida ledningen sitter bekvämt ovan jord måste det finnas skyddade alternativ vid ett skarpare läge, som man kan flytta till eller som kan ta över om det värsta oväntat skulle inträffa.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, öb, centerpartiet, stril, stridsledning,
tisdag, april 14, 2009
Marit Paulsen eller Rune Lanestrand...om ekologisk odling
Via centerbloggar och ett inlägg från Hans Lindqvist kom jag ett debattinlägg från småbrukaren mm. Rune Lanestrand på spåren.
Han sågar fru Paulsens synpunkter på olika jordbrukskoncept rakt av med bl a följande drapa:
"Den här gången har Marit Paulsen valt att gå till angrepp på ekologisk odling. Tvärsäker på att få den mediauppvaktning som hittills uteblivit sedan hon nominerats på folkpartiets lista till EU-valet.
Hur okunnig hon i själva verket är framgår när hon påstår att ekologisk odling bara ger halva skörden. Alla som kan det minsta om praktiskt jordbruk vet att detta är en ren lögn.
Tar man hänsyn till torrsubstans, vitaminer, protein och mineraler i det ekologiska jämfört med konventionellt odlat så är den ekologiska skörden näringsmässigt större än den konventionella. Och då behöver man inte heller bära hem en massa onödigt vatten, rester av växtgifter och kemikalier."
Och Hans Lindqvist hakar på:
"Det är sällan man ser en sådan fullträff i en kommentar om tappad heder och total vindkantring som Rune Lanestrands inlägg på eukritikbloggen den 4 april."
Min uppfattning är att det är viktigt att diskutera i hur hög grad stat och politik ska stödja olika odlingskoncept genom miljöersättningar och merpriser. Det finns enligt min uppfattning två olika miljökoncept att välja på vid matinköp i Sverige; dels vanlig miljövänlig mat producerad med modern teknik inom ramen för de stränga svenska miljö- och djurskyddsregelverken, dels det lite mer fyrkantiga - men tydliga - ekokonceptet.
Min uppfattning - återigen - är att de statliga miljöersättningarna bör riktas till konkreta miljöinsatser efter faktisk miljönytta, och mindre till hela odlingskoncept. Och det är marknaden, inte politikerna, som bör avgöra hur stora olika odlingskoncept, certifieringssystem och varumärken ska bli.
Upplever människor mervärden i de ekologiska regelverken så finns de ju, och denna rätt extensiva och lågavkastande odlingsform oftast baserad på hög andel vall och animalier har säkert en stabil framtid på i-världens marknader som en stark nischprodukt. kanske ändå mer vad gäller mjölkproduktion, där ekokonceptet nog fungerar allra bäst.
Men skulle merparten av Sveriges och i-världens jordbruk bli ekologiska känner också jag oro för världens livsmedelsförsörjning.
Rune Lanestrand tvärsäkra uttalanden enligt ovan - där han beskyller andra för lögn -litar jag inte alls på.
Jag kommer att återkomma i denna viktiga fråga, där debatthöjden ofta är låg på grund av den mycket starka trendlinje som råder.
Läs även andra bloggares åsikter om ekologisk odling, ekomat, marit paulsen, politik, centerpartiet, världens livsmedelsförsörjning,
Han sågar fru Paulsens synpunkter på olika jordbrukskoncept rakt av med bl a följande drapa:
"Den här gången har Marit Paulsen valt att gå till angrepp på ekologisk odling. Tvärsäker på att få den mediauppvaktning som hittills uteblivit sedan hon nominerats på folkpartiets lista till EU-valet.
Hur okunnig hon i själva verket är framgår när hon påstår att ekologisk odling bara ger halva skörden. Alla som kan det minsta om praktiskt jordbruk vet att detta är en ren lögn.
Tar man hänsyn till torrsubstans, vitaminer, protein och mineraler i det ekologiska jämfört med konventionellt odlat så är den ekologiska skörden näringsmässigt större än den konventionella. Och då behöver man inte heller bära hem en massa onödigt vatten, rester av växtgifter och kemikalier."
Och Hans Lindqvist hakar på:
"Det är sällan man ser en sådan fullträff i en kommentar om tappad heder och total vindkantring som Rune Lanestrands inlägg på eukritikbloggen den 4 april."
Min uppfattning är att det är viktigt att diskutera i hur hög grad stat och politik ska stödja olika odlingskoncept genom miljöersättningar och merpriser. Det finns enligt min uppfattning två olika miljökoncept att välja på vid matinköp i Sverige; dels vanlig miljövänlig mat producerad med modern teknik inom ramen för de stränga svenska miljö- och djurskyddsregelverken, dels det lite mer fyrkantiga - men tydliga - ekokonceptet.
Min uppfattning - återigen - är att de statliga miljöersättningarna bör riktas till konkreta miljöinsatser efter faktisk miljönytta, och mindre till hela odlingskoncept. Och det är marknaden, inte politikerna, som bör avgöra hur stora olika odlingskoncept, certifieringssystem och varumärken ska bli.
Upplever människor mervärden i de ekologiska regelverken så finns de ju, och denna rätt extensiva och lågavkastande odlingsform oftast baserad på hög andel vall och animalier har säkert en stabil framtid på i-världens marknader som en stark nischprodukt. kanske ändå mer vad gäller mjölkproduktion, där ekokonceptet nog fungerar allra bäst.
Men skulle merparten av Sveriges och i-världens jordbruk bli ekologiska känner också jag oro för världens livsmedelsförsörjning.
Rune Lanestrand tvärsäkra uttalanden enligt ovan - där han beskyller andra för lögn -litar jag inte alls på.
Jag kommer att återkomma i denna viktiga fråga, där debatthöjden ofta är låg på grund av den mycket starka trendlinje som råder.
Läs även andra bloggares åsikter om ekologisk odling, ekomat, marit paulsen, politik, centerpartiet, världens livsmedelsförsörjning,
måndag, april 13, 2009
Lysande Lena Ek utspel om Strassbourg-parlamentet! Den gordiska knuten funnen!
Lena Ek förnekar sig inte; energi,karisma,kompetens,initiativkraft!
I ett brev till Frankrikes president Sarkozy (bara det!) föreslår hon att Strassbourg-parlamentet blir ett EU-museum istället. Samt ungdomsparlament mm..!
Genialt, eller bra nära! Är den gordiska knuten möjlig att hitta och hugga av i denna fråga så kan det här vara lösningen.
Bra jobbat, Lena, ska bli spännande att följa denna idés vandring mot - hoppas jag - förverkligande (jag inser att det kan ta sin tid...). Jag utgår ifrån att Sverige och regering och riksdag och andra länder hakar på detta, kanske många brev till Sarkozy samt dialoger på tu man hand ibland!
Jag hoppas att Lena blir kommissionär för Sverige och kan använda även den plattformen!
Läs även andra bloggares åsikter om lena ek, europaparlamentet, strassbourg, politik, centerpartiet, eu-nämnden, riksdagen, regeringen
I ett brev till Frankrikes president Sarkozy (bara det!) föreslår hon att Strassbourg-parlamentet blir ett EU-museum istället. Samt ungdomsparlament mm..!
Genialt, eller bra nära! Är den gordiska knuten möjlig att hitta och hugga av i denna fråga så kan det här vara lösningen.
Bra jobbat, Lena, ska bli spännande att följa denna idés vandring mot - hoppas jag - förverkligande (jag inser att det kan ta sin tid...). Jag utgår ifrån att Sverige och regering och riksdag och andra länder hakar på detta, kanske många brev till Sarkozy samt dialoger på tu man hand ibland!
Jag hoppas att Lena blir kommissionär för Sverige och kan använda även den plattformen!
Läs även andra bloggares åsikter om lena ek, europaparlamentet, strassbourg, politik, centerpartiet, eu-nämnden, riksdagen, regeringen
(S)veket mot ungdo(m)arna! Recept för uthålligt hög ungdomsarbetslöshet.
Det är fruktansvärt att Sverige har bland EUs högsta arbetslöshet för ungdomar. Det är skandal att så har varit fallet i decennier.
Socialdemokraterna lovade 2002 att halvera ungdomsarbetslösheten (och säkert flera gånger innan). Men Sverige låg och ligger kvar i EU-toppen.
Danmark, strax söder om Sverige, ligger mycket bättre till. Kan det vara en ledtråd, kanske.
Genom att se hur "den svenska modellen fungerat för ungdomarna" (och för invandrare och andra svaga grupper), är det lätt att utfärda ett recept för uthålligt hög ungdomsarbetslöshet:
* Höj ingångslönerna rejält för ungdomarna, så att en erfaren arbetskraft inte kostar så mycket mer.
* Inför en Lag Om Arbetsrätt (LAS) så att ingen kan avskedas annat än vid varsel och konkurs, och inför turordningsregler så att flest anställningsår på just det företaget sitter säkrast. (detta motverkar effektivt människors rörlighet mellan olika företag och låser fast de flesta där man fick första jobbet, oavsett hur jobbet och man själv utvecklats).
* Låt de ungdomar som ändå lyckas få anställning omgående omfattas av anställningsskyddet, med livsvarigt skydd mot avskedande om företaget inte varslar eller upphör.
Socialdemokraterna och fackförbundet bär ett tungt ansvar för att den svenska arbetsmarknadsmodellen har stora brister i dagens värld. Moderaterna tar inte strid utan accepterar situationen.
Centerpartiet vill och vågar säga de obekväma sanningarna, och lägga de nödvändiga förslagen.
** På sikt måste arbetsrätten bli mer flexibel. För nästan exakt tre år sedan föreslog Centerpartiet införandet av ett speciellt och frivilligt ungdomsavtal. Något som togs emot väl av unga.
**Genom att förlänga provanställningen under maximalt en tvåårsperiod, kombinerat med avgångsvederlag motsvarande en eller två månadslöner beroende på antal arbetade år kan möjligheterna till jobb för unga öka.
** Centerpartiet föreslår nu reformerade turordningsregler och en generell höjning av provanställningstiden från sex till tolv månader.
Och det finns fler förslag.
Heja på, Centerpartiet!!
Läs även andra bloggares åsikter om ungdomsarbetslöshet, ungdomar, arbetslöshet, centerpartiet, politik, ungdomsavtal, flexicurity, turordningsregler, LAS
Socialdemokraterna lovade 2002 att halvera ungdomsarbetslösheten (och säkert flera gånger innan). Men Sverige låg och ligger kvar i EU-toppen.
Danmark, strax söder om Sverige, ligger mycket bättre till. Kan det vara en ledtråd, kanske.
Genom att se hur "den svenska modellen fungerat för ungdomarna" (och för invandrare och andra svaga grupper), är det lätt att utfärda ett recept för uthålligt hög ungdomsarbetslöshet:
* Höj ingångslönerna rejält för ungdomarna, så att en erfaren arbetskraft inte kostar så mycket mer.
* Inför en Lag Om Arbetsrätt (LAS) så att ingen kan avskedas annat än vid varsel och konkurs, och inför turordningsregler så att flest anställningsår på just det företaget sitter säkrast. (detta motverkar effektivt människors rörlighet mellan olika företag och låser fast de flesta där man fick första jobbet, oavsett hur jobbet och man själv utvecklats).
* Låt de ungdomar som ändå lyckas få anställning omgående omfattas av anställningsskyddet, med livsvarigt skydd mot avskedande om företaget inte varslar eller upphör.
Socialdemokraterna och fackförbundet bär ett tungt ansvar för att den svenska arbetsmarknadsmodellen har stora brister i dagens värld. Moderaterna tar inte strid utan accepterar situationen.
Centerpartiet vill och vågar säga de obekväma sanningarna, och lägga de nödvändiga förslagen.
** På sikt måste arbetsrätten bli mer flexibel. För nästan exakt tre år sedan föreslog Centerpartiet införandet av ett speciellt och frivilligt ungdomsavtal. Något som togs emot väl av unga.
**Genom att förlänga provanställningen under maximalt en tvåårsperiod, kombinerat med avgångsvederlag motsvarande en eller två månadslöner beroende på antal arbetade år kan möjligheterna till jobb för unga öka.
** Centerpartiet föreslår nu reformerade turordningsregler och en generell höjning av provanställningstiden från sex till tolv månader.
Och det finns fler förslag.
Heja på, Centerpartiet!!
Läs även andra bloggares åsikter om ungdomsarbetslöshet, ungdomar, arbetslöshet, centerpartiet, politik, ungdomsavtal, flexicurity, turordningsregler, LAS
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
