måndag, maj 11, 2009

Är FRA-kritiken varmluft eller solsken, kyla eller mörker?

Denna rubrik förstår jag inte riktigt själv, men den bygger på Hanna Wagenius blogginlägg "Sluta låtsas, Staffan" där hon i typisk svensk jantelagsanda tonar ner signalspaningsmotståndets framgångar till bara "varmluft".


" Staffan skriver att vi haft betydande framgång i frågan. Tyvärr är ju så inte fallet. De 30 punkter som det brukar tjatas om är inget mer än varmluft. Den "betydande del" av stämman som stödde oss var långt mindre än halva."

Jag håller alltså inte med Hanna. Kritiken av Mikael Odenbergs och regeringens proposition att utvidga signalspaningen i etern också till kabel över landsgränsen började med långa förhandlingar med främst centerledamöterna Fredrick Federley och Annie Johansson. De åtgärder som centerpartiet i regringen hade drivit fram i propositionen förstärktes i riksdagsbehandlingen. Kritiken blommade först upp inför voteringen i juni 2007, då propositionen bordlades. Under bordläggningsåret var debatten märkvärdigt frånvarande, men några dryga veckor innan nästa riksdagsbehandling exploderade bloggosfären och även "gammelmedia" hängde på på olika sätt.

Efter ytterligare krav från Fredrick och Annie och även från folkpartihåll tillfogades ytterligare väsentliga förstärkningar. Efter beslutet dog inte debatten, utan en intensiv sommar och tidig höst resulterade så småningom i ytterligare en rad åtgärder - inte minst genom dialogen inom centerpartiet med kritikerna - för att förstärka skyddet för integriteten. (Se "etiketter" i vänsterkanten på denna blogg och "signalspaning" för att påminna er om den rad av högst väsentliga förstärkningar som skett).

Nu menar Hanna att detta är mycket lite värt, eftersom signalspaningen ändå tillåts i kabel över landsgränsen, och eftersom centerstämman ändå hade ett tydligt flertal för partistyrelsens förslag.

Ja, så kan man se eller välja att se vad som har hänt. Ta hem ett nederlag och tona ner vad man ändå har uppnått. Och bli ändå argare på den inkompetenta och lomhörda riksdagsgruppen som inte lyssnat. Visst kan man se det skedda med de svarta glasögonen på.

Det går ju att se det som skett med positiva glasögon också, och verkligen lyfta fram allt det som bloggbävningen har lyckats med. Integriteten har väl aldrig kommit så i debattens centrum som under denna process. Kraften i kritiken och i engagemanget från så många genom framför allt datorer och internet är historisk, ett genombrott. Och går man igenom alla de åtgärder som tillförts under resans gång så är skillnaden mellan den proposition som bereddes i omgångar av den tidigare s-regeringen, och den lagstiftning som nu snart kommer definitivt på plats mycket betydande. En särskild försvarsunderrättelsedomstol som prövar tillstånden, endast regeringen och försvarsmakten får inrikta den spaning som kan få ske, en särskild kontrollmyndighet, endast relevanta trafikstråk får analyseras av FRA som inte sköter själva tappningen från kabeln, en löpande kontroll genom olika tillsynsorgan och en särskild kontrollstation år 2011, mm.,mm.

Nog har Fredrick och Annie, Hanna och Erik, Björn och Per, Magnus och Marie och alla andra som kämpat för att begränsa och reglera signalspaningen kraftigt nått betydande framgångar. Nu kommer debatten att fortsätta med inriktning på hur den nya lagstiftningen kommer att fungera, och på hur kontrollstationen kan utnyttjas för utvärdering och analys och ytterligare åtgärder.

Centerstämmans votering, då? Jag ser den som ytterligare ett kvitto och en erkänsla för den starka opinionsbildning som signalspaningskritiken fått genomslag för.
Jag trodde att stämmoombuden skulle ta starkt intryck av varför signalspaningen tyvärr behövs, för att skydda Sveriges säkerhet och förebygga allvarliga yttre hot mot t ex våra utlandsstyrkor och mot terrordåd och spridning av massförstörelsevapen, t ex. Och av de alla de integritetsförstärkningar som centerpartiet faktiskt drivit fram.

Min uppfattning är att Hanna och ni andra fick ett överraskande starkt stöd av stämmoombuden, vilket ytterligare understryker allvaret i det uppdrag som jag och riksdagsgruppen har i den fortsatta bevakningen av dessa frågor. Tro mig, vi har ett starkt engagemang och vi tar och har tagit intryck under denna resas gång.

Så räta på ryggen, alla ni som engagerat er och drivit på. Ni har inte nått ända fram men fått betydande genomslag och fört upp integritetsfrågorna högt på den politiska dagordningen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
-
Skicka en kommentar