Jag har kritiserat Mona Sahlin för uttalandet att Socialdemokraterna ALDRIG kommer att vilja se Sverige i Nato. Jag ogillar löften med evighetsgaranti, de hör hemma i en annan bransch än den dagspolitiska.
Om vår partistyrelse nu uttalar sig om Sverigedemokraterna med samma evighetslånga horisont känner jag tvekan. Tolkningen får väl rimligen vara att något samarbete inte kommer att ske så länge SDs politik ser ut som idag.
Jag är kluven till CUF-Magnus kategoriska besked om att på förhand utesluta en borgerlig minoritetsregering i ett läge med oklara majoriteter i riksdagen, t ex om SD kommit in.
Dick Erixon skriver om detta.
Ett recept för att hjälpa SD in i riksdagen kunde vara detta:
* Uteslut på förhand varje form av kontakt med SD om de kommer in i riksdagen
* Vägra SD annonsplats i tidningarna eller reklamplats i TV4.
* Möt aldrig SD i en debatt någonstans
osv
Med andra ord, det kan slå snett om "partietabliseemanget" sluter sig och tillsammans ger väljare intrycket av en kollektiv beröringsångest gentemot SD. Människor röstar ibland på en "underdog", oavsett grunden för detta.
Vi vet alla Sverigedemokraternas mycket tvivelaktiga bakgrund och säkert många tvivelaktiga representanter. Därför ska vi hålla ett stort och tydligt avstånd till dem.
Men ska vi pestsmitta dem, om deras partiprogram och uttalanden håller sig inom lagens råmärken och de som i Landskrona erhåller 22 procent av rösterna?
Det är naturligt att ungdomen är tvärsäker på hur centerpartiet och alliansen ska agera.
Jag är inte lika säker.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, alliansen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Spännande tankar! Det är självklart politiken som måste avgöra vilka partier som Centerpartiet kan samarbeta med och det avgörande är vad de står för.
Jag kan bara tala för mig själv, men den dag centern samarbetar på något sätt med SD är samma dag som jag begär utträde ur partiet.
Frågan jag diskuterar är om t ex alliansen redan innan valet ska ge Sverigedemokraterna det inflytandet att en ev vågmästarställning för dem automatiskt leder till en "samlingsriksdag" eller "samlingsregering" med socialdemokrater och borgerliga.
Jag hoppas verkligen att sd får ett mycket lågt väljarstöd långt under 4-procentsgränsen.
Liknelsen med Sahlins "veto" mot Nato var det tänkvärda jag fastnade för. Nato kan ju tänkas förändras, liksom de svenska förutsättningarna. Ska då ett medlemskap vara uteslutet i all evighet?
Jag förespråkar heller inte något samröre med SD, mot bakgrund av partiprogram och partiets företrädare. Men i ett historiskt sken kan saker förändras. Om någon hade berättat för, säg, 1940-talets socialdemokrater att de skulle komma att samarbeta med kommunisterna, vem hade trott denna person då?
Att diskutera hur detta extrema parti ska mötas är naturligtvis mycket känsligt, och enklast är ju totalt avståndstagande. Utifrån den grundinställningen känner jag ändå en oro för hur utvecklingen kan bli, och funderar därför enligt det tidigare.
Det blir en viktig debatt på stämman där jag ska lyssna noga utifrån det inspel jag här har gjort.
Tyvärr finns det ett utrymme på högerkanten och i Danmark har danskt folkeparti 10-15 procent och i Norge har fremskrittspartiet runt 25 procent.
Hur bromsar vi bäst en sådan utveckling i Sverige, det är min ingång. Och hur övertygas bäst potentiella sd-väljare att inte ta steget?
Jag är lite bekymrad över om en total utfrysning kan ge ett oförtjänt "martyrskap" och motverka sitt syfte.
Centerpartiet ska inte samarbeta med sd, men jag är tveksam till om detta automatiskt måste innebära en samlingsregering eller liknande om de mot förmodan skulle komma in.
Skicka en kommentar