fredag, oktober 02, 2009

Signalspaning – landets säkerhet – integritet – en sammanfattning

Riksdagen ska den 14 oktober besluta om de ytterligare integritetsförstärkningar som alllianspartiernas riksdagsgrupper ställde sig bakom för ca ett år sedan.

Jag har sedan vintern 2006 ägnat denna viktiga fråga – avvägningen mellan underrättelseinhämtning för att skydda landet och medborgarna mot specificerade allvarliga yttre hot och de integritetsintrång detta innebär – mycken tid, och har haft en omfattande dialog med engagerade kritiker här på min blogg och i andra sammanhang. Det har varit värdefullt för mig, och frågans olika aspekter har belysts ordentligt.

Jag har stor respekt för Ert engagemang, för frågans dignitet och även för att en del av Er är oförändrat kritiska. Ni accepterar inte att Sverige liksom andra länder bedriver signalspaning i kabel över landsgränsen för att skydda landets och medborgarnas säkerhet mot allvarliga yttre hot som rör utländska förhållanden, på grund av det integritetsintrång som detta innebär. Ni sätter ribban högt för Centerpartiet, med tanke på att alla riksdagens partier faktiskt accepterar underrättelseinhämtning genom signalspaning, i etern och i kabel över landsgränsen. Liksom många andra länder, även om inte många har reglerat det lika öppet som Sverige nu gör.

Och Ni ger rätt lite för den öppna och lyssnande inställning som inte minst vi i Centerpartiet haft i frågan, och som i olika omgångar och i dialog med kritiker resulterat i betydande integritetsförstärkningar som i hög grad Centerpartiet drivit fram.

Jag har i några blogginlägg visat på dessa och uppmanat Er att ta hem en del framgångar eftersom debatten och Er kritik verkligen har resulterat i konkreta förändringar och i att integritetsskyddet förstärkts både vad t ex gäller tillstånd, kontroll och tillgång till signalbärare. Här några länkar till tidigare inlägg på denna blogg, om förändringarna vid riksdagsbeslutet i juni 2008 och mitt inlägg vid riksdagsdebatten då.

Signalspaningen debatterades friskt också i Almedalen 2008, och här mina kommentarer.

Funnes inte allvarliga yttre säkerhetshot mot Sverige och dess medborgare skulle vi ju varken ha något försvar eller någon underrättelseinhämtning. I ett blogginlägg den 22 juli 2008 försökte jag att analysera hur Sverige reglerar sin underrättelseinhämtning genom signalspaning relativt länderna i vår omvärld.

På sensommaren 2008 fortsatte en intensiv debatt, som jag kommenterade i några inlägg den 29 juli och 31 juli.

Efter de ytterligare integritetsförstärkningar som allianspartiernas riksdagsgrupper ställde sig bakom förra hösten försökte jag då summera detta och vad debatten och kritikerna faktiskt uppnått. (26 sept 08).

Centeruppropet hävdar att Centerpartiet genom att acceptera signalspaning i kabel inte respekterar vårt utmärkta öppenhetsmanifest. Den 13 januari i år argumenterar jag emot detta och söker i all ödmjukhet redovisa hur vi i dess anda försökt att bygga in starka integritetsskydd, givet att vi ändå accepterar underrättelseinhämtning för landets säkerhet genom signalspaning.

Jag redovisar också hur jag engagerade mig i centerpartiet, om den spännande utveckling som sker och om kraften i de nya medlemmarna, samt varför jag accepterat att få den insyn och det ansvar som uppdraget i signalspaningsnämnden innebär.

I mars i år restes frågor om Säkerhetspolisens underrättelseinhämtning och jag kommenterade i några inlägg detta och bl a Henrik Alexanderssons uppfattning.

I maj i år debatterades signalspaningen på Centerstämman – låt vara under stämmor sedvanlig men beklaglig tidsbrist – och jag försöker återigen visa på kritikernas betydelse, framgångar och genomslag,. Centerpartiet tar dessa frågor på stort allvar, vi håller integriteten högt och hävdar den. Men återigen, att regera landet är ett stort ansvar och integritetsaspekterna måste i denna fråga måste – tyvärr – vägas mot landets säkerhet.

Erik Hultin och hans vänner i centeruppropet är ständigt kreativa i sin kritik, och jag kommenterar i maj den ”integritetscertifering” som de erbjuder!

Vilka är då de integritetsförstärkningar som byggts in i förslaget under resans gång? Och som kan sågas som otillräckliga, eller hedras som lyhörda steg i rätt riktning. Jag listar en del av dessa här, och återkommer snart med att kommentera socialdemokraternas och oppositionens förslag och historia, samt även frågorna kring trafikdata och metodutveckling.

• En kontrollstation 2011 för att utvärdera den nya lagen från bla integritetssynpunkt, regeringen ska lämna årliga rapporter till riksdagen.
• De hot mot landets säkerhet som signalspaning endast får bedrivas mot skrivs in i lagtexten.
• En domstol inrättas för att besluta om tillstånd för signalspaning.
• En särskild kontrollmyndighet inrättas, som får tillgång till kabel över landsgränsen.
• Försvarets radioanstalt får endast tillgång till de signalbärare (en liten del av kabeln) som är relevanta för signalspaningen och som domstolen bestämmer
• Försvarets Radioanstalt ska ansöka om tillstånd till domstolen för all signalspaning, även regeringens inriktningar prövad därmed.
• FRA får endast bedriva signalspaning på beställning av regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten.
• I lagen tydliggörs att signalspaning inte får ske mot trafik med både avsändare och mottagare i Sverige.
• En parlamentarisk kommitté följer FRAs verksamhet fram till kontrollstationen, och utser ett integritetsskyddsombud för att i domstolen bevaka integriteten för personer i Sverige.
• Datainspektionen ska följa FRAs verksamhet ur ett integritetsperspektiv.
• Polisens och Säkerhetspolisens behov av underrättelser utreds i särskild ordning.
• Kontrollmyndigheten ska på begäran av enskild vara skyldig att undersöka om verksamhet enligt lagen avseende den enskilde har skett.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,
Skicka en kommentar