Landsförräderi i Försvaret av Sverige?

Överste Bo Pellnäs är ett starkt varumärke som en av rätt få försvarsdebattörer i Sverige. Kunnig och med erfarenhet.

Han har länge ansett att försvaret av Sverige får för lite pengar. Detta kan alltid diskuteras, och jag har själv i olika debatter lyft fram att kostnaden för vårt försvar i procent av BNP sjunkit relativt övriga länder i Norden. Därför är det positivt att finansministerns förhoppningar om 4 miljarder i besparing på försvarsmaterielen begränsades till 2,3 mdr, och likaså att mycket lite av detta fördes över till andra områden i statsbudgeten, endast 0,1 mdr. Och det är också bra att regeringen i sina planeringsanvisningar för perioden 2010-2014 utgår ifrån realt oförändrade försvarsanslag.

Nåväl, i ett debattinlägg i dagens DN tar Bo Pellnäs till storsläggan och talar om närmast "landsförräderi" när flygflottiljen i Uppsala på 1990-talet lades ned, och när nu kvarvarande verksamhet tydligen ifrågasätts av ÖB. Han vädjar till bl a mig att behålla och återskapa en stridsflygsverksamhet i Uppsala.

Han är tydlig i sina förslag:
"Stationera därför i ett första steg en ständig beredskapsrote ur flygvapnet i Uppsala. Därefter, i den takt pengar kan tillföras, bör också antalet flygplan på plats utökas. Prestige och partipolitiska blockeringar får inte längre hindra ett klokt beslut.
Av alla åtgärder för att återskapa ett nationellt försvar måste detta vara det högst prioriterade."

Det är oklart om Överste Pellnäs vill flytta en en av befintliga flottiljer i Ronneby, Luleå och Lidköping till Uppsala eller om det handlar om inrättandet av en ytterligare flottilj. Vad detta kan kosta fnyser Bp Pellnäs åt, " En ringa del av de vinster Vattenfall tjänar på kolkraftverk i Tyskland och Polen. En obetydlig del av det Svenska Spel inbringar".

Han anser också att även Gotland bör försvaras, (vilket tydligen inte är fallet idag?)

Folkpartiets ledare Jan Björklund har inte krävt fler flygplan till Uppsala men väl fler soldater och fler brigader, bevarat luftvärn och styrkor till Gotland. Sannolikt inom dagens ekonomiska ram, dessutom.

Från centerpartiets sida lyfter vi ofta fram de nationella skyddsstyrkornas (hemvärnets) stora betydelse som en grundtrygghet inom försvaret över hela landet, en resurs både vid militära och civila kriser.

Miljöpartiet vill ha försvaret i hög grad inriktat på internationella fredsinsatser, medan Vänsterpartiet förespråkar en närmast isolationistisk inriktning utan deltagande i Nato- eller EU-ledda insatser.

Riksdagens partiers försvarsbudgetar ligger mellan under 30 miljarder på sikt (MP)och på ca 39 miljarder (Allians för Sverige). Vänsterpartiet ville spara 15 mdr på tre år före årets budget, men har plötsligt minskat summan till 4 mdr på tre år. En uppvisning i försvarsvänlighet som är lika glädjande som överraskande. Och Socialdemokraterna vill spara mer på försvaret än Vänsterpartiet (...).

Mot denna bakgrund inser man att det finns enklare uppgifter än att vara ÖB i det svenska försvaret...Håkan Syrén är omvittnat respekterad och har gjort ett gott jobb innan han får det lite enklare i Bryssel (?). Vem som tar över stafettpinnen lär mycket snart visa sig.

Regeringens inriktningsproposition om försvaret kommer rätt snart. Den kommer nog främst att måla upp de stora penseldragen, men naturligtvis landar försvarets inriktning förr eller senare i konkreta beslut om var regementen och garnisoner ska vara lokaliserade. Och detta har alltid varit en mycket stor fråga i försvarsdebatten.

Jag har sett tillbaka hur tjogtals flygflottiljer med som mest 600 flygplan bantats ner till nuvarande tre med 100 flygplan. Jag har läst in avvägningarna från 1990-talet när Uppsala fick stryka på foten. Och jag ska med fortsatt uppmärksamhet noga följa den fortsatta försvarsdebatten och ta mitt eget och mitt centerpartis och allians för Sveriges ansvar för besluten på mycket stort allvar.

Jag har uppfattat om en stor enighet om att hela Sverige ska försvaras av vårt rörliga och insatsberedda försvar, alldeles oaktat var regementen och garnisoner finns i fredstid. Men visst är det också viktigt var dessa stationerings- och utbildningsplatser finns, även om ordet "landsförräderi" känns väldigt starkt när det kopplas till de ständiga lokaliseringsdiskussioner som finns och alltid har funnits.

På måndag den 23 januari kl 13 är det en särskild debatt om försvaret i riksdagen. Den ska bli sedvanligt intressant, och jag kommer bl a att nämna något av vad jag här har skrivit.


Läs även andra bloggares åsikter om dn debatt, bo pellnäs, försvaret, försvar, gotland, öb, centerpartiet, försvarsdebatt, politik

Anders Björck - signalspaningens och/eller integritetens förkämpe

Anders Björck har ju "alltid" funnits med i svensk politik, och hans och Carl Lidboms ordväxling vid KU-förhören är ju närmast historisk.

Hans profil som landshövding har ju också varit tydlig, och han kämpar liksom sin kollega Björn Eriksson i Östergötland för att de urgamla länen och länsresidensen ska bestå.

Nu lämnar han med buller och bång det ordförandeuppdrag i Försvarets Underrättelsenämnd (FUN) som han haft i många år. Nämnden har som bekant tillsyn och kontroll av signalspaning och Försvarets radioanstalt på sin agenda.

Anders Björck lyckas med konststycket att ge intryck både att han tycker att signalspaningen begränsas för mycket med den nya lagen, och att de integritetsskyddande åtgärderna är för splittrade och svaga....

Inte illa....

Läs även andra bloggares åsikter om anders björck, signalspaning, fra, integritet, fun, centerpartiet

Gasledningspsykos?

Ska man vara trendriktig så ska Nordstreams gasledningsprojekt genom Östersjön fördömas i alla avseenden.

Jag har min egen trend i denna fråga, och tycker att tonläget är onödigt högt. Visst måste den planerade gasledningen uppfylla stränga miljökrav, enligt den internationella havrättskonventionens krav. På samma sätt som de många gasledningarna genom Nordsjön och Svarta Havet och många andra hav förmodligen klarat detta. Östersjön är nog känsligare och den svenska regeringens miljöprövning kommer säkert att vara mycket tuffare, med rätta.

Säkerhetsaspekterna då? Ja, konventionen medger inte någon prövning av sådana. Inte heller kan ett land säga nej till fartygstrafik på internationellt vatten utanför sitt territorium. Det är möjligt att ledningen kan medföra en ökad rysk närvaro i Östersjön. Men redan idag trafikeras ju vårt innanhav av ett mycket stort antal oljetankers och andra fartyg, vars flöden t ex Ryssland kan känna ett behov av att säkerställa i olika lägen. Sverige borde också kunna kräva att få svara för tillsynen av ledningen genom Sveriges ekonomiska zon.

Innebär ökade flöden av energi - t ex elektricitet, olja och gas - i Europa genom alltmer utbyggda nätverk något positivt för fred och utveckling, eller något negativt? EU menar ju i grunden att handel mellan länder och transportvägar som knyter ihop länder är fredsfrämjande, inte tvärtom. Jag delar den grundinställningen.

Folkpartiet är ett liberalt parti liksom centerpartiet, men har länge drivit en kampanj mot gasledningen. Elkablar genom Östersjön som binder ihop elmarknaden runt Östersjön är helt OK, men en gasledning med samma syfte är illa.

Är skillnaden så stor, egentligen? Sveriges försörjningstrygghet med el förbättras genom ett utbyggt eldistributionsnät över landsgränserna, givetvis. Liksom t ex de baltiska staternas, som också är mycket angelägna om en ny elkabel genom Östersjön.

Gasledningen förespråkas av bolaget Nordstream, givetvis, men också av ett antal berörda länder, t ex Ryssland, Tyskland, Danmark, Nederländerna, Frankrike m fl. Som vill öka sin försörjningstrygghet med gas.

De förväntar sig att Sveriges prövning sker enligt konventionen och rör miljön. De skulle säkert förvånas över och ifrågasätta om regeringen motsätter sig gasledningen med hänvisning till försvars- och säkerhetspolitiska skäl.

Mona Sahlin har redan sagt nej till gasledningen, trots att Sverige ju är bundet att respektera den konvention vi undertecknat. Skulle de rödgröna mot min förmodan vinna valet 2010, och gasledningsprövningen inte är klar, kommer Mona Sahlin att då få fatta beslut om denna. Skulle hennes regering säga nej till gasledningen kommer Sverige säkert att stämmas till berörd internationell domstol som nogsamt säkert skulle notera Sahlins uttalanden i opposition...

Jag tycker att socialdemokraternas agerande i denna fråga vittnar om att man knappast räknar med att få regeringsmakten efter nästa val..!

Regeringen har klokt nog inte tagit ställning i sakfrågan och därmed föregripit sin egen stränga miljöprövning. Den har därmed precis samma linje som Mona Sahlin och dåvarande s-regeringen hade fram till 2006.


Läs även andra bloggares åsikter om nordstream, gasledning, elkablar, havsrättskonvention, ryssland, regeringen, socialdemokraterna, centerpartiet, mona sahlin

Laddat i EU-nämnden om energi och solidaritet!

Denna förmiddag kom statssekreterare Ola Alterå till EU-nämnden inför dess samråd med regeringen inför nästa veckas ministermöte i Bryssel.

Ministerrådet ska anta den andra Strategiska energiöversynen vilken är en handlingsplan för försörjningstrygghet och solidaritet mellan länderna. I raden av initiativ lyfts åtgärder inom följande fem viktiga områden ut: Infrastruktur,externa relationer, solidaritet, energieffektivisering samt inhemska energikällor.

Regeringen har varit drivande i förhandlingen och ställer sig bakom åtgärderna.

Socialdemokraterna anmälde avvikande mening med ett grumligt resonemang att värna svensk basindustri. (Det handlar nog om Mona Sahlins märkliga uttalande att inte längre handla med el mellan Sverige och andra länder vilket det rått bred enighet kring, och som hon själv drev hårt som ansvarig minister). Mycket märkligt. Sverige är ett litet exportberoende land som förespråkar frihandel för utveckling och tillväxt. Sverige står också bakom ett tryggare EU och Europa genom en utvecklad infrastruktur för både transporter och energi m.m.

Maud Olofssons statssekreterare var uppenbart bekymrad över socialdemokraternas nya tonläge, och vädjade om besinning.
Även jag ställde några frågor utan att att få riktig klarhet Ställer inte längre socialdemokraterna upp på den mycket stora enigheten i EU att öka försörjningstryggheten med energi inom unionen. Ska Sverige återgår till ett nationalistiskt tänkande och bromsa nya elledningar mellan länder eller t o m klippa av de som finns?

Obegripligt. Ibland kan energinätverken behövas för export, men ibland för import, vid t ex tomma vattenmagasin.

Frågorna om vart socialdemokraterna är på väg under det nya ledarskapet hopas sig. Jag hoppas verkligen att den sansade tonläget i energiförhandlingarna kan vara en signal om besinning från deras sida, men jag är på intet vis säker.

Läs även andra bloggares åsikter om eu, eu-nämnden, energi, regeringen, frihandel, energiförhandlingar, centerpartiet, centern, socialdemokraterna, mona sahlin

TCO, A-kassan och internationella sanningar..,eller

Så här redovisar TCO hur A-kassan är i olika länder. Aftonbladet och många media citerar detta som sanning:

"Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är sämst bland de undersökta nordiska länderna när gäller generositet och skydd mot inkomstbortfall för medelinkomsttagare.

Den svenska arbetslöshetsförsäkringens ersättningsnivå för medelinkomsttagaren ligger bland de lägsta i de undersökta länderna. Det beror på att den har ett lägre inkomsttak än många andra länder."

Min verklighetsbild är att Sverige har en a-kassa i världsklass. Hur kan då TCO hävda att vi ligger på bara plats 15 enligt en OECD-undersökning? Och efter t ex Slovakien och Ungern, som tydligen har en väl fungerande a-kassa bättre än Sveriges...

Jag litar på att arbetsmarknadsdepartementet och andra kommer att granska och ge den hela bilden i denna viktiga fråga.

Uppenbart är att TCO väljer presentation och väljer bort vad man inte vill redovisa. Man vill visa ersättningsnivå den första tiden vid en arbetslöshet, eftersom man ju kräver en höjning av taket med runt 14.000 kr/månad, nästan en fördubbling. Vad kostar det i avgiftshöjning och statliga miljardtillskott? Att taket kan behöva höjas när inflationen verkar är en sak, att fördubbla ersättningen är något annat.

Man diskuterar inte vad medlemsavgiften kostar, hur många som omfattas och vad som gäller när ersättningen upphör. Det skulle t ex vara intressant att veta om något annat land har motsvarigheten till Sveriges "eviga" inkomstgaranti på 65 procent av 18.700 kr.

Läser man mer i rapporten visar det sig att Sverige ligger i topp i ersättningsnivå för låginkomsttagare men inte för högre inkomstlägen. TCO hävdar att de svenska ersättningsperioderna är kortare än i övriga nordiska länder.

Jag tycker att det är bra att diskutera kring verkligheten i den viktiga frågan om A-kassan, och ser fram mot en givande diskussion kring TCO:s rapport.

Jag noterar att många länder har en allmän A-kassa vilket jag ju starkt förespråkar, t ex i DN debatt i december. Jag noterar återigen att TCO inte har något hjärta för de 700.000 som år 2006 stod helt utanför A-kassan, de finns helt enkelt inte för TCO.


Läs även andra bloggares åsikter om tco, a-kassa, centerpartiet, arbetslöshetsförsäkring, politik,

Ohly, Sahlin och Språkrör på Bommersvik - bilder!

Jag har träffat den sympatiska och kunniga miljöpartisten Annika Nordgren Christensen i försvarsberedningen. Hennes blogg om försvarspolitik är läsvärd. Hon ingår i en av oppositionens arbetsgrupper och fotobloggar från det gemensamma mötet på Bommersvik.

En sak förvånar mig, hur det minsta partiet i trion kunnat se till att när partiledarna möts och uttalar sig är det alltid 1+1+2! Det minsta partiets företrädare är alltid lika många som de två andra partiernas tillsammans...

Bommersviksbilden visar att detta förhållande gäller även vid interna överläggningar. Starkt förhandlat, Miljöpartiet!

Vad månde bliva? Kommer V och S också att "bli med språkrör"? Så att sex personer alltid ska presentera de tre partiernas politik? Eller kommer i alla sammanhang oppositionen att uppträda i relationen 1+1+2?

Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, oppositionen, socialdemokraterna, centerpartiet, regeringen, alliansen

Blind tro på EU - 49 % förnybart...

Maud argumenterade väl i ekots lördagsintervju. Inte mycket, tyckte Inger Arenanader, att höja andelen förnybart i Sverige från EUs ambition för Sverige 49 procent upp till 50 procent.

Se helheten, sa Maud. Förnybar energi och el, utsläppsbegränsningar, energieffektivisering, fossilfria transporter mm.

Jag vill tillägga en mycket viktig sak. Det är utmärkt att Sverige är med i EU, och att EU driver på det förnybara. Men så enkelt som att EU sätter ett högt mål för Sverige - 49 procent - och så kommer det att bli så, så enkelt är det inte. EUs mål kommer att kräva mycket stora insatser av Sverige, och det är genom alliansens uppgörelse som verktygen för att förverkliga det stora åtagande som EU-målet innebär kommer på plats, framdrivna av centerpartiet.

Det går faktiskt att ha höga mål uppsatta och landa långt under dem, om man gör för lite. Hade en annan liberal kraft än centerpartiet fått avgöra så hade nog inte så mycket hänt, t ex.

Så det är en mycket stor framgång att det nu fastställs hur Sverige ska nå världens mest ambitiösa förnybara energimål, halva energiförbrukningen från förnybar energi!!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kärnkraft, energi, alliansen, regeringen, socialdemokraterna, centerpartiet, centern, energipolitik, eu

Det modiga centerpartiet - och Modiga Maud!

Centerpartiet gillar inte kärnkraft, vi har fått igenom en kraftfull satsning på förnybar energi, inga skattepengar ska in i kärnkraften m.m.. Läs gärna hela uppgörelsen, om du inte gjort det, den innehåller många utmärkta drivkrafter för det förnybara som centerpartiet fått hela regeringen med på.

Klimatfrågan är den stora miljöfrågan idag, och att samtidigt avveckla både fossila energin och kärnkraften utan konsekvenser för jobb och ekonomi är mycket svårt.

Även för trion Lars Ohly, Peter Ericsson och Mona Sahlin skulle det bli en skakig resa, som jag hoppas inte kommer att lämna startpunkten.

Centerpartiet har ju accepterat att kärnkraften behövs under överskådlig tid och att verken får renoveras och uppgraderas. Jag är glad över att vi släppte årtalsexercisen och överlåter åt trion ovan att fortsätta med densamma. Skulle det vara säkrare att ersätta några äldre verk med ett nytt är det ingen stor dramatik i detta, tycker jag.

Nu drar alliansen med centerpartiet i spetsen igång med utvecklingen av den förnybara energin och avvecklingen av den fossila energin, vi drar igång omgående och vill det sig väl kostar det så mycket att eventuellt ersätta 3-4 äldre kärnkraftsverk med ett nytt att det inte blir av.

Jag gillar en handlingskraftig Allians för Sverige som tar sitt ansvar och kommer fram i även de svåra och besvärliga frågorna.

Och jag gillar ett starkt och modigt centerparti, och en dito partiledare, som driver den resultatpolitik som Sverige behöver, även om det ju innebär att både ge och ta!

Självfallet ser jag med förtröstan fram mot nästa val, för både centerpartiets och alliansens del!

Jag har stor respekt för de ärrade medlemmar som i förstone kan undra över klimat- och energiuppgörelsen. Men ser man hela bilden av vad centerpartiet har fått igenom och fått hela regeringen med på - och på hur det annars kunde stått och stampat - är jag övertygad om att förståelsen och uppslutningen bakom vad vi åstadkommit kommer att vara stark, både bland medlemmar och medborgare!

jag gillar bloggaren Henrik Alexanderssons (HAX) analys!

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, energi, energipolitiik, regeringen, alliansen, centerpartiet, maud olofsson, socialdemokraterna

Klimatfrågan allt avgörande!

Ett starkt och samlat centerparti går till val 2010, vi har klimatfrågan överst och vi vill fortsätta att styra Sverige som en drivande kraft i Allians för Sverige.

Så är min starka målbild inför nästa val!

Den helt övergripande miljö- och energifrågan idag är att minska utsläppen av växthusgaser och dess klimatpåverkan. Grunden i denna kamp är en massiv satsning på att utveckla de förnybara energikällorna kraftfullt i Sverige och globalt. Efter 26 års - och längre - kamp för detta sedan folkomröstningen är detta äntligen på rull genom dagens historiska överenskommelse.

Jag är glad att centerpartiet haft styrkan att hålla ut och verkligen driva på i denna fråga.

Att samtidigt i den närmaste framtiden avveckla både den fossila energin och kärnenergin är inte realistiskt. På lång sikt tar de förnybara energikällorna över och kärnkraften fasas ut. Vi får leva med kärnkraften under överskådlig tid, men ju mer den förnybara energin växer till ju mer ökar förutsättningarna för att på längre sikt komma ifrån kärnkraften.

Centerpartiet har accepterat att befintliga kärnkraftverk får drivas vidare, de ska vara mycket säkra och får renoveras och förbättras. Jag ser ingen dramatik i att staten eventuellt kommer att behandla en ansökan om att enligt gällande miljölagar ersätta t ex 3 äldre reaktorer med en ny, förutsatt att detta ger miljövinster relativt alternativet att driva vidare de äldre. Samtidigt är det mycket tveksamt om detta verkligen kommer att bli av eftersom centern drivit igenom att staten inte ska finansiera någon utbyggnad.

Allians för Sverige tar sitt ansvar för Sverige och för framtiden och tar sitt regeringsansvar. Dagens historiska energiöverenskommelse bär mycket starka centeravtryck, och det är bra att regeringspartierna haft styrkan att kunna enas om framtidens energipolitik.

Nu är det upp till bevis för socialdemokraterna, för det är klart att det har ett stort värde med en bred samsyn i dessa så viktiga frågor.

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, klimat, energi, energipolitik, regeringen, alliansen, centerpartiet, maud olofsson

Bra centermöten hemma!

Fredag-lördag hade centerdistriktet i Ög en mycket bra kurs på Missmyra kursgård med m. Handikapprörelsen driver den vid sjön Risten i Åtvidaberg, fina strandpromenader och brasplats både vid sjön och vid Valberget.

Fast vi var i byggnaderna - ett antal ledande förtroendevalda från länets kommuner. Cecilia - Cissi - Andersson från "over there" diskuterade sjukvårdsfrågor med oss i en spännande dialog, min kollega från "Östra Götalandsregionen" Anders Åkesson - riksdagsledamot från Kalmar län - inspirerade oss inför lördagens diskussioner kring vårt utvecklingsprogram för länet. ("Over there" är slang för Västra Götalandsregionen där Cecilia är centerledamot i Hälso-och sjukvårdsutskottet)

Och dessa var också mycket givande, vce distriksordförande Karin Jonsson skriver om dem på sin blogg.

Lördag em hade Linköpingscentern sin kretsstämma med en bra genomgång inför EU-valet av en av våra mycket sakkunniga experter på riksdagens centerkansli, Ulrika Wienecke. Med bakgrund från riksbanken och Bryssel bevakar hon bla finans- och EU-frågor.

Vi ska ju snart utse nytt kommunalråd i Linköping efter Gösta Gustavsson, som verkat med mycket hög kvalitet och engagemang i två decennier. Gösta är ung som jag.., och fortsätter sitt engagemang, men i lite lägre fart.

I samband med det skulle också ny ordförande för kommunkretsen utses, och det blev en diskussion kring detta och en motkandidat föreslogs. Kommunkretsens ansvar och betydelse har ju ökat genom partiets nya stadgar. Pontus Knutsson var valberedningens förslag och tillhör "ungdomsgenerationen" liksom säkert det kommande kommunalrådet. Några röster förespråkade en mer erfaren kraft i detta läge, och att Pontus kunde börja som vice ordförande. Sten Persson som föreslogs avgjorde frågan genom att deklarera sin vilja att stötta centern och kretsstyrelsen, men inte som ordförande.
Så Pontus valdes med acklamation och Sten valdes in i kretsstyrelsen. En bra debatt, bra att frågan lyftes och ett bra resultat. Kretsstyrelsen fick gott stöd men kände säkert också av förväntningarna inför det kommande året.

Jag föreslog som vanligt att medlemmarna i kretsen - 700 st! - skulle ständigt erbjudas att anmäla sina epostadresser, och att kommunalråd, kretsordförande osv regelbundet skulle skicka ut lägesrapporter.

Genombrott i Regionfrågan! Äntligen!

Jag uttryckte för några dagar sedan min frustration över att moderaterna hittills lyckats blockera regeringen i regionfrågan.

Idag utropar jag Äntligen!

Alliansregeringen har åter bevisat sin förmåga att lösa frågor och regera!

Heder åt statsminister Reinfeldt som ärligt säger att han och (M) fick ge vika eftersom man var för ensamma (både i regeringen och riksdagen). Och att man gjorde det!

En mycket stor framgång för alla oss i centerpartiet som i decennier har slagits för tre beslutsnivåer, och för färre och starkare regioner med beskattningsrätt.

För oss i Östergötland gäller det nu att utifrån vår egen stora samstämdhet mellan alla partier fortsätta dialogen med främst länen söder om oss för att bilda en Östra Götalandsregion (eller vad den nu bör kallas).


Läs även andra bloggares åsikter om region, regioner, regeringen, alliansen, centerpartiet, fredrik reinfeldt

känslostyrd Mona Sahlin om Nato....

Jag gillar Mona Sahlin en del, och trodde hon skulle lyckas bra som partiledare. Men många gillar henne mindre och hennes ledarskap har ju inte imponerat än.

Hon gör idag för andra gången ett väldigt konstigt uttalande om svenskt Natomedlemskap, tycker jag, som indikerar att hon i denna viktiga fråga styrs av känslor mera än rationell analys.

Först sakfrågan. Mona Sahlin och jag är ju överens om Sveriges militära alliansfrihet och att frågan om medlemskap inte är aktuell idag. Medan däremot det uppenbarligen är rätt okontroversiellt att Sverige samarbetar mycket nära med Atlantpakten/Nato i Partnerskap för fred, både under socialdemokraternas regeringstid och under alliansens.

Däremot får vi ju se hur verkligheten och Nato och alla möjliga faktorer utvecklas i framtiden. Skulle t ex Finland gå med kan jag inte utesluta att även diskussionen i Sverige tar fart och så får vi se var den diskussionen slutar. Och skulle alla länder i Europa gå med inklusive Ryssland kanske även Sverige borde överväga ett medlemskap i detta bredare Nato.

Men det tycker inte socialdemokraterna under Mona Sahlins ledning.

I somras lovade Mona Sahlin att socialdemokraterna aldrig skulle acceptera att Sverige anslöt sig till Nato. Ett oerhört märkligt uttalande. Ett politiskt löfte med evighetsgaranti, faktiskt, och de är ju inte så vanliga.

Jag har uppmärksammat detta märkliga politiska löfte i några riksdagsdebatter och här på bloggen. Det är ju faktiskt alldeles sanslöst att lova något sådant som tydligen gäller alldeles oavsett hur världen och verkligheten och Nato utvecklas över tiden.

Jag trodde kanske att tungan hade sluntit på socialdemokraternas partiledare, men jag hade säkert fel.

För så här uttalar sig Mona Sahlin till TT idag i samband med en försvarskommentar:

"Hon beredd att diskutera allt utom Natomedlemskap. Ett svenskt medlemskap är inte aktuellt under hennes livstid.

- Så länge jag lever ser jag inte att Sverige ska vara medlem i Nato, säger hon."

Löftet är således inte längre evigt, och det är ju ett steg framåt. Men istället kopplar hon sin utfästelse att Natomedlemskap är otänkbart för henne och - antar jag - därmed socialdemokraterna till att detta är otänkbart under Mona Sahlins livstid.

Återigen har det ingen betydelse hur verkligheten kan förändras, Sverige ska bara inte bli medlem Nato så länge Mona Sahlin lever.

Tyvärr känns detta uttalande omoget och oöverlagt, och det torde inte öka förtroendet för Mona Sahlins ledarskap utan istället ifrågasätta detta.

Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, nato, försvar, försvaret, socialdemokraterna, centerpartiet, folkpartiet, moderaterna

m måste vika i regionfrågan!

Jag surnar till alltmer på moderaternas som jag tycker obstruktion i frågan om Sveriges regioner. De var ensamma i regionkommittén, en bred majoritet i alliansen och i riksdagen är överens om att gå mot fortsatta regioner och färre och större regioner. Trycket ifrån landsting och regioner är starkt. Skåne och Västra Götaland kör nu ifrån övriga regioner med sin etablerade modell, medan vi andra får stå och stampa med sämre beslutsmöjligheter och sämre organisation.

Min kollega Stefan Tornberg är centerpartiets mycket sakkunnige i denna fråga, och bloggar ofta om den med mitt helhjärtade stöd.

Moderaterna verkar tro att de kan inlägga veto i denna fråga mot övriga allianspartier och mot en bred riksdagsmajoritet och mot ett starkt och entydigt tryck hos Sveriges kommuner och landsting.

I så fall - om nu detta ska vara regeringens arbetsmodell - är det gåtfullt att kd kunde köras över i äktenskapsfrågan, trots ett riktigt bra kompromissförslag.

I regionfrågan finns inget kompromissförslag, endast moderaternas isolerade uppfattning om storkommuner och ingen regionnivå.

Denna fråga brådskar. Regeringen bör besluta om att ge OK till nya större regioner enligt de ansökningar underifrån som föreligger. Annars får väl frågan lämnas till riksdagen med möjlighet för tre allianspartier att motionera...


Läs även andra bloggares åsikter om regioner, kommuner, landsting, centerpartiet, kristdemokraterna, moderaterna, alliansen, regeringen

Citerad i TV4 - den långa versionen!

TV4 - Niklas Svensson - ringde upp mig i förmiddags på stan i Linköping.
Så här citeras jag:

"I dag säger den centerpartistiske riksdagsledamoten Staffan Danielsson, som sitter i försvarsutskottet, så här om undersökningen:
- Resultatet är allvarligt och skickar verkligen signaler att man tar i frågan, och jag utgår från att man gör detta."

Här är min minnesbild av denna del av samtalet, och vad jag ville uttrycka:

Försvarsministern med stab har arbetat i drygt 1 och ett kvarts år, det har varit fortsatt betydande förändringar vad gäller t ex budgetbesparingar, omfördelningar och en rad frågor att bereda och arbeta fram förslag till riksdagen. Säkert en hård arbetspress.
Jag har tagit del av mediauppgifterna i denna fråga. Är det misstämning bland medarbetare är det självfallet inte bra. Det är bra att man gör en sådan här undersökning, och man har uppenbarligen redan agerat för att ta tag i detta vilket också är bra.
Vid någon ytterligare fråga uttryckte jag uppenbarligen detta lite skarpare enligt det sända.

Så många bloggar i bloggosfären som diskuterar försvarsfrågor har jag inte upptäckt, men det finns ju en och annan. Jag länkar ju redan till en kunnig miljöpartist, vars givande blog "Falköpingsskvaller" utvecklats till "Försvarsbloggen". Jag lägger ju till Försvarsministerns "monoblog" nu, och jag lägger också faktiskt till en anonym intressant blogg av god kvalitet!

Nämligen Wisemans Wisdoms. Jag vet inte riktigt vem som döljer sig där även om jag hört några rykten. Sak samma, Wiseman finns uppenbarligen i verkligheten, har erfarenhet och är kunnig och balanserad och han (eller hon?) läggs nu till. Wiseman har också just kommenterat medarbetarundersökningen och breddar frågan en del.

Jag avser att lägga till ytterligare försvarsbloggar av bl a allianskollegor och även dito från oppositionen, men inte ikväll.

Läs även andra bloggares åsikter om tv4, sten tolgfors, politikerbloggen, moderaterna, centerpartiet, försvar, försvaret

Turbulent försvarsdebatt efter soloutspel

Jan Björklund är en skicklig och tydlig politiker, tidigare major i försvaret. Och nu folkpartiledare. Efter hans och folkpartiets plötsliga utspel - inte det första - i tisdags att det svenska försvaret behöver fler brigader och fler soldater och andra delvis nya krav har det utbrutit en livlig diskussion.
Även jag har uttalat mig för TT och rapport, bl a, se t ex här.
Jag tycker självfallet i grunden att det är bra med en konstruktiv diskussion kring vårt viktiga svenska försvar. Sverige är ju ett militärt alliansfritt land som ju i enlighet med FN-stadgan vill ta sitt ansvar för fred och säkerhet i världen, genom en tillräckligt stark försvarsmakt och genom dess deltagande i internationella fredsbevarande insatser.

Jag anser också att det har ett stort värde med en bred samsyn i riksdagen i just försvars- och säkerhetsfrågorna. Till exempel när riksdagen beslutar att skicka svenska soldater - killar och tjejer - utomlands i krävande och självfallet farliga uppdrag i t ex Afghanistan liksom i frågan om försvarets långsiktiga inriktning.

Därför har tidigare försvarskommittéer och sedan 1994 försvarsberedningen verkat för att med representanter för alla riksdagspartier analysera omvärldsutvecklingen och försvarets inriktning.

Försvarsberedningen redovisade i sina senaste rapporter en global och regional omvärldsanalys i stor samsyn, och likaså riktlinjer för försvarets inriktning. Folkpartiet reserverade sig för Natomedlemskap men stod i övrigt bakom rapporten (från juni 2008).

Efter georgienkriget har en förnyad säkerhetsanalys gjorts i försvarsdepartementet och efter en lång beredningsprocess enades regeringen inklusive folkpartiet om riktlinjer (planeringsanvisningar)till ÖB som grund för ÖBs förslag om försvarets inriktning. ÖBs förslag kommer nästa vecka, och regeringens proposition i frågan kommer sedan i mitten på mars.

Regeringen och försvarsministern har hela tiden varit noga med att understryka att arbetet med inriktningspropositionen sker på den grund som sex av sju riksdagspartier står bakom. (Vänsterpartiet är ju mer isolationistiskt och vill minska försvaret kraftigt vilket även miljöpartiet på sikt strävar efter).

Att då ett ett av allianspartierna plötsligt en vecka innan ÖBs förslag kommer - utifrån de novemberanvisningar som också folkpartiet står bakom och bara några månader innan propositionens lämnande - går ut i media med krav på fler brigader och soldater och en del andra nya krav är anmärkningsvärt.

Några signaler inom regeringen om denna plötsliga kursförändring - som kan försena och försvåra den proposition som är planerad - har vad jag vet inte kommit från folkpartiet förrän i samband med presskonferensen på Folk och Försvar i Sälen.

Skulle alla allianspartier ta sig de friheter som folkpartiet nu gjort - och ibland gör - skulle det goda allianssamarbetet kunna riskera att börja gnissla och kanske gå i stå. Det är bättre att förtroendefullt resonera i regeringens beredning och komma överens än att förhandla via mediautspel.

Centerpartiet är en drivande kraft i alliansen och lägger stor vikt vid att påverka regeringens förslag i det gemensamma beredningsarbetet. Vi vill ha en stark och samlad regering där partierna i ömsesidig respekt för varandra och för beredningsprocessen verkligen kan regera och ta ansvar.

Arbetet i alliansregeringen och i riksdagen går bra och bättre än i några tidigare borgerliga regeringar. Jag är övertygad om att så kommer att fortsätta, men just därför är det viktigt att kunna diskutera och även reagera när samarbetet någon gång går dåligt.

Läs även andra bloggares åsikter om folkpartiet, centerpartiet, alliansen, regeringen, försvaret, försvar, Jan Björklund, Sten Tolgfors

Civilrättsligt giftermål - lika för alla par!

I förrgår lämnade de tre allianspartierna in sin motion om att alla par ska kunna ingå äktenskap borgerligt och i kyrkan. Statsminister Reinfeldt har ett starkt engagemang i frågan sedan länge, han var ju en av de två moderater som i mitten på 1990-talet var för partnerskapslagen. Idag ser han liksom RFSL och de allra flesta i regeringen och riksdagen det som självklart att politikerna ska bestämma att "bröllopsklockorna ska ringa i kyrkorna även för samkönade par redan i sommar".

Ett argument för varför detta är så självklart är att hävda att det handlar om alla människors lika rätt och värde. Punkt. Det vill säga, vill man likställa samkönades rättighet att gifta sig helt och hållet i en civilrättslig lagstiftning men ge kyrkorna fortsattt frihet att själva utforma sina välsignelseceremonier, då är man tydligen inte för alla människors lika rätt och värde. Jag blir ledsen över den argumentationen.

Jag tycker istället att det faktiskt är rimligt att respektera ordet äktenskaps faktiska betydelse sedan många sekler - giftermål mellan man och kvinna - och de människor för vilka begreppet lever och har stor betydelse. På samma sätt som vi fullt ut respekterar de samkönades rätt att gifta sig med varandra i en och samma giftermålsbalk som gäller för alla. Jag vet att det finns många homosexuella som tycker att detta är en bra lösning, och jag har tidigare uppmanat RFSL att i segerns stund visa generositet.

Jagv tycker att kristdemokraterna har rört sig rejält för att möjliggöra en rimlig kompromiss, när man nu föreslår en giftermålsbalk lika för alla par. Jag tycker det är ett modernt och framåtsyftande och konstruktivt förslag, jag beklagar att regeringen inte kunde enats om detta och jag tror liksom de flesta ledarsidor, kyrkor och många andra att detta kommer att förverkligas inom inte alls så många år.

Jag stod som en av 4 inbjudare från varje alliansparti till en mycket givande diskussion kring detta för några dagar sedan i riksdagen och med en bred och bra panel; Barbro Hedwall (DN), Sten-Gunnar Hedin (Pingstkyrkan), Christer Sturmark (Humanisterna), Anders Arborelius (Katolska Kyrkan) och några till.

Här inbjudan:
Seminarium om civilrättslig lösning av äktenskapsfrågan
Sverige | 21 jan 2009

I dag hålls ett seminarium omkring en civilrättslig lösning av äktenskapsfrågan. Inbjudare till seminariet, där pastor Sten-Gunnar Hedin är en av de medverkande, är fyra riksdagsman från vart och ett av allianspartierna.

Seminariet är framför allt till för att informera alla intresserade i riksdagen om hur en civilrättslig lagstiftning kring äktenskap skulle kunna se ut.
En sådan lösning har i debatten fått stöd och förespråkats av humanister, liberaler, kyrkor och samfund.
Till dagens seminarium som hålls i Skandiasalen i Riksdagen är Madeleine Leijonhufvud, professor, Anders Arborelius, biskop Katolska kyrkan, Christer Sturmark, ordförande Humanisterna, Barbro Hedwall, ledarskribent Dagens Nyheter, Sten-Gunnar Hedin, pastor i Pingströrelsen, Karin Wiborn, missionsföreståndare Svenska Baptistsamfundet och Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen inbjudna att medverka.
Seminariet hålls mellan klockan 14.00 och 15.30 i eftermiddag. Inbjudande riksdagsmän är Stefan Attefall, kd, Lars-Arne Staxäng, m, Staffan Danielsson, c, och Cecilia Wikström, fp.


Läs även andra bloggares åsikter om äktenskap, könsneutrala äktenskap, giftermål, giftermålsbalk, centerpartiet, moderaterna, humanisterna, rfsl,

Självbestämmande (dödshjälp) eller ej...

Förra veckan den 14 januari ordnade kristdemokraterna i riksdagen - Alf Svensson och Mikael Oscarsson - ett seminarium på temat "Livshjälp - inte dödshjälp". Kunniga experter som motsätter sig en möjlighet för svårt sjuka och lidande personer att få somna in/dö lite tidigare om de själva starkt och uthålligt önskar det som sin yttersta vilja. Det är ju just det som jag tycker ska utredas, i dessa få fall tycker jag det svårt att argumentera för att staten/läkarkåren vänligt avböjer med orden; "du inser inte ditt eget bästa, riksdagen har beslutat att svenska sjukhus aldrig aktivt får hjälpa någon svårt lidande att dö om denna uppenbart och entydigt så önskar".
Istället - i dessa få fall - tvingas dessa åka till t ex Schweiz.

Nåväl, frågan är mycket svår och kd-seminariet var intressat, särskilt intryck på mig gjorde cancerläkaren och chefen för Ersta palliativ vård.

Dagen efter diskuterade jag denna samma fråga i riksdagen med socialminister Göran Hägglund och några kollegor. Jag tyckte att det blev en förhållandevis saklig och värdig debatt, läs den gärna här (scrolla ner tills ni hittar debatten).

Läs även andra bloggares åsikter om rätt till dödshjälp, självbestämmande vid livets slut, centerpartiet, kristdemokraterna, Göran Hägglund

Von Sydow och Jan Björklund: Ett starkare försvar!

Den sympatiske Björn von Sydow (s) gjorde ett engagerat framträdande på Folk och försvar i Sälen. Han opererade med bravur i den kamp om försvarsvänlighet och mer pengar till försvaret som brutit ut här uppe i Sälen.

"Världens bästa flygplan och stridsvagnar i våra bästa förband måste behållas och inte reduceras. Samarbete i Norden istället för medlemskap i Nato. Vi kan ej lita på Nato eller EU. Öka inte de internationella fredsinsatserna. 7-partiöverenskommelse finns det möjlighet till, skjut proppen framåt. Mona Sahlin bör utse en förhandlingsperson för s i dessa frågor."

Det sista vore tacknämligt, givetvis, och skulle underlätta dialogen med det största partiet från regeringens sida, nu varierar beskeden från olika s-krafter inklusive förre försvarsministern von Sydow.

Samtidigt som von Sydow talar med Mona Sahlin i sin roll som "fri debattör" kritiserade han Håkan Juholt som i försvarsberedningen öppnat för en vilande värnplikt och rekrytering på frivillighetens grund. Tillsammans med oss andra. Säkert förankrat på högsta nivå i partiet. Men inte i riksdagsgrupp och gruppstyrelse, enligt von Sydow, och då gäller det inte. Jan Björklund argumenterade effektivt för en rekrytering på frivillighetens grund.

Major Jan Björklund, folkpartiets ledare, ville ha ett starkare försvar, eventuellt med mer pengar men inte säkert. Trots uppslutning bakom regeringens planeringsanvisningar till ÖB i november, som ÖB inom någon vecka lägger sina förslag utifrån, ville han nu ha fler brigader och soldater, behålla alla nuvarande vapenslag och förmågor inklusive det höghöjdsluftvärn som en enig försvarsberedning ifrågasatte, samt på något sätt öka den miltära närvaron på Gotland.

Inriktningsproposition ska läggas fram om bara 6-8 veckor, så de nya förslagen måste behandlas i rekordfart...Kostnadsberäkningen av de nya ambitiösare förslagen blir säkert komplicerad, och det kan nog handla om betydande summor. Eller kanske det klarar sig inom nuvarande ramar, vilket Björklund optimistiskt inte uteslöt...

Centerpartiet står bakom regeringens arbete med den kommande inriktningspropositionen och ger självfallet löpande sina synpunkter och förslag i det arbetet.

Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvar, jan björklund, folkpartiet, centerpartiet, socialdemokraterna, folk och försvar, regeringen

Försvarsminister Sten "kulsprutan" Tolgfors

Smeknamn är mycket vanligare på elitidrottare än på ministrar. Efter att ha lyssnat på försvarsministerns sedvanligt intensiva och faktaspäckade anförande på årets Folk och Försvarskonferens i Sälen slår det mig att han talar som en kulspruta, i intensiva ordkärvar.

Jag tycker - opartisk som just jag ju alltid är - att ministern talade väl och även var övertygande i samtalet med Lars Adaktusson efteråt.
Och även jag gläds med försvarsministern - och säkert även med förre försvarsministern Mikael Odenberg - att besparingarna på försvarsmateriel blev betydande - 2,3 miljarder kr - men dock inte de nivåer på 3-4 miljarder som tidigare nämnts. Samt att inte endast en mindre del har återförts till förbandsverksamheten utan faktiskt nästan allt, 2, 2 mdr.

Det var en intressant söndageftermiddag här uppe i Sälen med många deltagare med Kungen i spetsen. ÖB markerade starkt att Sveriges försvar förutsätter nära samarbete med andra länder och allianser.

Mot den bakgrunden är det lite alarmerande - tycker jag - att det förr så internationellt inriktade socialdemokratiska partiet dels kraftigt vill minska försvarsbudgeten, dels är det parti i riksdagen som vill anslå minst pengar till Sveriges internationella insatser för fred och säkerhet i världen. Mycket trist om det nya rödgröna samarbetet får socialdemokraterna att lägga förslag som gläder det rätt isolationistiskt inriktade vänsterpartiet och inte många andra.

Vid en paneldebatt sågade fredsforskaren Wilhelm Agrell försvarsberedningens rappporter sedan tio år ungefär lika drastiskt som norrmännen sågade Gripen. Georgienkriget visar Rysslands krigiska böjelser, Sverige bör öka sitt försvarsanslag och liksom Finland delvis återgå till ett invasionsförsvar och vi bör nog behålla värnplikten, menade nog Agrell.

Socialdemokraten Anders Karlsson, ordf i försvarsutskottet, slog också en lans för fortsatt värnplikt föreföll det, liksom även Bo Pellnäs.

Inriktningen i pliktutredningen är ju annars en vilande plikt med en rekrytering på frivillig grund, som utvecklingen är i många andra länder. Jag har svårt att se en utvidgad plikt för både kvinnor och män som sedan ger en inkallelse kanske bara på 5-10 procent av en årskull. Är det rimligt att med plikt tvinga dessa procent samtidigt som 90-95 procent direkt går vidare i studier eller arbete? Jag tycker det känns riktigare att attrahera de män och kvinnor som behövs i det svenska försvaret med engagemang och frivillighet istället för med tvång. Det sätter press på Försvaret att erbjuda ett bra koncept och alternativ, och motiverade och engagerade människor som själva valt sin väg blir nog också goda soldater.

Förre försvarsministern Björn von Sydow vill ha fler flygplan och stridsvagnar till försvaret enligt vad som kanske kan kallas "Von Sydows princip". 100-principen. 100 stridsflygplan och 100 stridsvagnar behövs. Jag tror inte den avses innefatta även t ex ubåtar eller helikoptrar...

Det här rimmar lite dåligt med socialdemokraternas samtidiga budgetnedskärningar och nära samarbete med två än mer försvarskostnadsminimerande partier. Jag ställde en fråga till Anders Karlsson - detta kommer att sändas i SvT24 - om försvarskostnadernas storlek.

Sverige bör bidra till fred och säkerhet i världen på ett jämbördigt sätt som andra länder. Vi är militärt alliansfria, vilket kanske ställer särskilda krav?! Nato har som mål att länderna bör ha försvarskostnader på två procent av BNP, i EU ligger genomsnittet på 1.75 procent. För några decennier sedan låg Sverige i topp bland de nordiska länderna tillsammans med Norge med 2.5 procent av BNP till försvaret, nu ligger vi lägst på väg ner mot 1.2 procent. Ligger vi precis rätt efter kloka beslut av riksdagen, eller bör andelen höjas eller sänkas? Hans svar var knappast klargörande, om jag säger så.

Försvarsministern ska börja blogga, i början på en "monoblog" utan kommentarsmöjlighet. Bra, tycker jag, och ska snarast lägga till honom på mina länkar.

Etiketter: försvaret, försvarsmakten, regeringen, centerpartiet, Sten Tolgfors, folk och försvar, värnplikten,

Vett och etikett i riksdagen - det du Astudillo och Bodström!

Jag förstår statsrådet Littorin, han har tålt mycket och någonstans går gränsen.

Jag vill uppmärksamma två saker till i anslutning till riksdagens debatter.

För det första: Vi riksdagsledamöter har i vår kontroll av regeringen bl a rätt att interpellera obegränsat antal gånger till statsråden, och varje gång ska ministern inom ett antal dagar skriva ett tydligt svar samt infinna sig till en interpellationsdebatt. I den debatten har t ex Luciano Astudillo - om det är han som ställt interpellationen - 4 plus 4 plus 2 minuter på sig att debattera. Varje riksdagsledamot i övrigt har rätt att också delta i debatten med 4 plus 2 minuters inlägg.
Som alla förstår skulle oppositionen om den ville kunna låta ett statsråd tillbringa hur mycket tid som helst i kammaren. Efter en lite seg start har socialdemokraterna börjat utnyttja den möjligheten och har skickat fram ett antal debattörer som ständigt interpellerar om oftast samma saker; Luciano Astudillo, Patrik Björck, Monica Green, Peter Hultkvist, Sven-Erik Österberg och flera till. Favoritmålet är just arbetsmarknadsministern som säkert - skulle jag tro - får lägga mer tid i sitt parlament än någon annan minister i vår omvärld. Oftast tröskas ständigt samma frågor om och om igen.
Interpellationsinstrumentet är en utmärkt rättighet för oss i riksdagen, men det bör självfallet utnyttjas med omdöme...., nog sagt om detta.

För det andra: I riksdagens debatter debatterar av hävd ledamöterna med varandra genom att rikta sig till talmannen, och i många decennier har ledamöterna benämnts med sina hela namn och statsråden har kallats statsråd eller minístern, ofta åtföljt av namnet. Motivet som jag har förstått det har varit att visa respekt för Sveriges Riksdag och för det uppdrag som de som valts in där eller som blivit statsråd har.

Thomas Bodström och andra s-statsråd uppskattade den titulaturen på s-regeringens tid, och dåvarande oppositionen visade - vill jag minnas - respekt för kammaren och statsråden genom att använda språkbruket enligt ovan.

Nu har situationen förändrats. Många tidigare statsråd med Thomas Bodström i spetsen har väldigt svårt med att få ordet statsråd eller minister över sina läppar när de debatterar. Förre justitieministerns härskartekniker mot statsrådet Ask skulle faktiskt kunna bilda skola, enligt min uppfattning. Istället duar man gärna fritt och använder inte ens hela namnet utan bara efternamnet. Det är klart att nya talanger som Astudillo (för att använda samma teknik) tar efter, han benämner vanligen statsrådet Sven-Otto Littorin för Littorin, på ett nästan föraktfullt sätt. Tex "Det siffertricksande som Littorin ägnar sig åt lämnar ingen trygg." Och idag tror jag att han sa ungefär att "Littorin är ju känd för att använda kreativ bokföring både i det privata och i politiken".

Det är möjligt att vi ska alla börja debattera på detta modernare sätt, men jag är tveksam. Det är möjligt att jag redan efter 4 riksdagsår blivit för debattkonservativ, men jag tror faktiskt att det har ett värde att i riksdagsdebatterna respektera varandra och de viktiga uppdrag som jag menar att både riksdagsledamöter och statsråd har.

Läs även andra bloggares åsikter om littorin, astudillo, bodström, regeringen, riksdagen, centerpartiet, socialdemokraterna,