Riksdagen och svenska folket väntar nu på alliansregeringens första riktigt genomarbetade budget, den förra fick ju p g av ett orimligt kort tid mellan valdag och budgetlåsning arbetas fram under en oerhörd tidspress.
Försvarsområdet intresserar självfallet mig och mina kollegor i försvarsutskottet särskilt, liksom förhoppningsvis många andra. I sommar har det faktiskt förts en försvarsbudgetdebatt, initierad av finansministern. Tyvärr inte helt samordnad med försvarsministern.
Jag har kritiserat Anders Borg för att hänvisa till kontakter med partiledarna för att underbygga sitt utspel om kraftiga miljardbesparingar. Och min tro är att försvarsbudgeten för 2008 i mycket stora drag kommer att likna innevarande års budget, där alliansen ju höjde anslaget med nära en halv miljard över den tidigare nivån.
Sedan får vi se vad regeringen gör för bedömning av besparingsmöjligheter i kommande budgetar efter 2008. Uppenbart är att det finns ett betydande utrymme för att effektivisera och sänka kostnaderna för försvarsmaterielen, och det är möjligt att det grovt går att bedöma utrynmet för detta redan nu.
Det definitiva ställningstagandet till hur budgetarna efter 2008 ska se ut bör dock enligt min uppfattning inte tas förrän försvarsberedningen - i november - har lagt fram sin analys om säkerhetsutvecklingen i vår omvärld, och när försvarsdepartementets arbetsgrupp har hunnit göra en djupanalys av effektiviseringsmöjligheterna i försvarsmaterielsupphandlingen. Därefter får en bedömning göras hur en ändrad inriktning ska förankras i riksdagen.
Jag fick igår en fråga från SvD,här, om hur jag såg på att prioritera besparingar i försvaret på bekostnad av alliansen vallöfte att öka Sveriges utlandsstyrkor. Jag avvisade självfallet detta som en omöjlighet, vallöften är till för att hållas och det är nödvändigt att Sverige bidrar till fredsbevarande insatser i världen.
Jag citeras ha sagt att "de" - min alliansregering" - får inte gå ifrån detta. Jag tror mig omöjligen ha sagt "de" om "vår alliansregering", däremot säkerligen mycket tydligt gjort bedömningen att regeringen kommer att stå fast vid att prioritera utrymme för de internationella insatserna enligt planen.
Ja, så här resonerar jag i dessa dagar. Den slutliga låsningen av statsbudgeten bestäms i dagarna av regeringen, och trots goda kontakter in i regeringskansliet vet jag inte i skrivande stund hur försvarsbudgeten kommer att se ut, sannolikt är det ännu inte helt klart. Och så ska det vara, regeringen lägger fram sin budget, och riksdagen har sedan att gå igenom den och fatta beslut.
Mina förhoppningar om en stark och bra statsbudget är stora!!
torsdag, augusti 23, 2007
torsdag, augusti 16, 2007
Vilnius - en vacker stad med en hemsk historia
Vi besökte en vän i Vilnius, huvudstad i Litauen, i veckan. Så nära det ändå är till Lettland och Litauen, till Vitryssland, Polen och Ryssland. Flyg med Ryan Air till Riga, hyrbil knappt 30 mil till Vilnius, raka riktigt bra vägar genom slättbygd med mycket mark ur produktion men också en hel del i gott bruk.
Bondgårdar i variende skick, ständigt omålade nästan, en del förfallna kollektivjordbruk.
Vi besökte Druzkininskai (ungefär), en stad som Mjölby ungefär med mycket grönska och skog och med flod och sjöar intill (dock obadbara..) I utkanten hade dagens Litauer samlat ihop alla sovjetkommunistiska praktmonument från Litauen då man med fruktansvärda metoder förtryckte folket och skulle omskola det till solidariska kollektivarbetare. Utanför platsen - som var omgiven av höga taggtrådsstängsel - stod ett litet lokomotiv och en liten "boskapsvagn" med galler för två små gluggar.
Några år efter andra världskriget skulle jordbruket kollektiviseras, under mörka nätter knackade KGB på i bondgårdarna där folkfienderna - de bönder som ägde och brukade sina små gårdar - bodde med sina familjer. De rycktes upp ur sängarna och fick inget ta med sig, männen skiljdes från sina kvinnor och barn och den splittrade familjen tvingades in i fångvagnarna för månader av fångtransport många hundra mil bort till Sibirien. Männen för sig, och kvinnor och barn för sig.
Vad var deras brott? Att de brukade sin jord och var hårt arbetande småföretagare, ingenting annat. Under oerhörda lidanden under transporten, där de dog som flugor i hetta eller sträng kyla, av vattenbrist, svält,köld eller sjukdomar och senare i Sibirien i de mest primitivaförhållanden av samma orsaker. Efter många år kommer en del av dem att komma tillbaka, men kanske de flesta - jag har ej skattningen - har i praktiken mördats av sovjetunionen och av sovjetkommunismen.
Vad hände med deras ägodelar, deras fotoalbum och kläder och sängar och bord, vad hände med deras hus. De plundrades säkert och sedan togs huset i anspråk av kommunisterna, eller fick det helt enkelt förfall obebott. (Ingen skulle ju bo individuellt, kollektivjordbruk byggdes upp med hyreskaserner till). Man ser ibland dessa förfallna hus eller ibland bara en träddunge som markerar platsen för en förstörd och förfallen bondgård.
Det lidande som dessa och andra människor - lärare,politiker, humanister - som torterades och deporterades av inkräktarna och deras kollaboratörer (jag menar de kommunistiska litauiska medlöpare som åtog sig att söka legitimera övergeppen och förtrycket genom lydregeringar och -parlament) är fruktansvärt och omätbart. Tänk Dig in i din situation när det knackar på dörren på natten, och ni snart med hugg och slag är skilda åt och infösta i olika fångvagnar.
Med dessa regeringar - i Sovjetryssland och Litauen osv - hade det svenska kommunistpartiet vänskapliga och kamratliga förbindelser hela tiden detta pågick och sedan decennium efter decennium till nästan kommunismens sammanbrott. Nuvarande vänsterledaren anser sig vara kommunist utan att vilja kallas för det längre. Jag saknar faktiskt ord för det mycket nära samröre som rötterna till dagens vänsterparti hade under nästan hela 1900-talet med sovjetkommunismen. Fler dog under den och Stalin än under Hitlers koncentrationslägersutrotningar...
Och den sovjetkommunismen under Josef Stalins ledning, den gjorde tydligen det mesta rätt enligt signaler ifrån makthavarna i dagens kreml. Det var "nödvändigt" med hårda tag, skenrättegångar, avrättningar, angiveri, deportationer, enorma fångläger (GULAG), deporationer av besegrade nationer osv osv. Stämmer signalerna från dagens Kreml finns det anledning att vara oerhört kritisk och mycket oroad över vad som sker.
Jag återkommer från det mycket positiva som nu äntligen sker i de f.d kommuniststaterna utanför Ryssland, och från dagens positiva Litauen och Vilnius. Från mitt förra besök i Vilnius minns jag fortfarande den vita byggnaden på en höjd där KGB huserade, med avrättningsrum, med två särskilda rum för vattentortyr, med små celler där otaliga oskyldiga människor från det fria Litauens politiska ledning och många andra torterades med fruktansvärda metoder och ofta med döden som befriare.
Bondgårdar i variende skick, ständigt omålade nästan, en del förfallna kollektivjordbruk.
Vi besökte Druzkininskai (ungefär), en stad som Mjölby ungefär med mycket grönska och skog och med flod och sjöar intill (dock obadbara..) I utkanten hade dagens Litauer samlat ihop alla sovjetkommunistiska praktmonument från Litauen då man med fruktansvärda metoder förtryckte folket och skulle omskola det till solidariska kollektivarbetare. Utanför platsen - som var omgiven av höga taggtrådsstängsel - stod ett litet lokomotiv och en liten "boskapsvagn" med galler för två små gluggar.
Några år efter andra världskriget skulle jordbruket kollektiviseras, under mörka nätter knackade KGB på i bondgårdarna där folkfienderna - de bönder som ägde och brukade sina små gårdar - bodde med sina familjer. De rycktes upp ur sängarna och fick inget ta med sig, männen skiljdes från sina kvinnor och barn och den splittrade familjen tvingades in i fångvagnarna för månader av fångtransport många hundra mil bort till Sibirien. Männen för sig, och kvinnor och barn för sig.
Vad var deras brott? Att de brukade sin jord och var hårt arbetande småföretagare, ingenting annat. Under oerhörda lidanden under transporten, där de dog som flugor i hetta eller sträng kyla, av vattenbrist, svält,köld eller sjukdomar och senare i Sibirien i de mest primitivaförhållanden av samma orsaker. Efter många år kommer en del av dem att komma tillbaka, men kanske de flesta - jag har ej skattningen - har i praktiken mördats av sovjetunionen och av sovjetkommunismen.
Vad hände med deras ägodelar, deras fotoalbum och kläder och sängar och bord, vad hände med deras hus. De plundrades säkert och sedan togs huset i anspråk av kommunisterna, eller fick det helt enkelt förfall obebott. (Ingen skulle ju bo individuellt, kollektivjordbruk byggdes upp med hyreskaserner till). Man ser ibland dessa förfallna hus eller ibland bara en träddunge som markerar platsen för en förstörd och förfallen bondgård.
Det lidande som dessa och andra människor - lärare,politiker, humanister - som torterades och deporterades av inkräktarna och deras kollaboratörer (jag menar de kommunistiska litauiska medlöpare som åtog sig att söka legitimera övergeppen och förtrycket genom lydregeringar och -parlament) är fruktansvärt och omätbart. Tänk Dig in i din situation när det knackar på dörren på natten, och ni snart med hugg och slag är skilda åt och infösta i olika fångvagnar.
Med dessa regeringar - i Sovjetryssland och Litauen osv - hade det svenska kommunistpartiet vänskapliga och kamratliga förbindelser hela tiden detta pågick och sedan decennium efter decennium till nästan kommunismens sammanbrott. Nuvarande vänsterledaren anser sig vara kommunist utan att vilja kallas för det längre. Jag saknar faktiskt ord för det mycket nära samröre som rötterna till dagens vänsterparti hade under nästan hela 1900-talet med sovjetkommunismen. Fler dog under den och Stalin än under Hitlers koncentrationslägersutrotningar...
Och den sovjetkommunismen under Josef Stalins ledning, den gjorde tydligen det mesta rätt enligt signaler ifrån makthavarna i dagens kreml. Det var "nödvändigt" med hårda tag, skenrättegångar, avrättningar, angiveri, deportationer, enorma fångläger (GULAG), deporationer av besegrade nationer osv osv. Stämmer signalerna från dagens Kreml finns det anledning att vara oerhört kritisk och mycket oroad över vad som sker.
Jag återkommer från det mycket positiva som nu äntligen sker i de f.d kommuniststaterna utanför Ryssland, och från dagens positiva Litauen och Vilnius. Från mitt förra besök i Vilnius minns jag fortfarande den vita byggnaden på en höjd där KGB huserade, med avrättningsrum, med två särskilda rum för vattentortyr, med små celler där otaliga oskyldiga människor från det fria Litauens politiska ledning och många andra torterades med fruktansvärda metoder och ofta med döden som befriare.
lördag, augusti 11, 2007
Äger föräldrar sina barns kroppar?
Jag tycker ärligen att det det är mycket tveksamt att föräldrar bestämmer att barn ska omskäras, och likaså om landstingen då ska åläggas att utföra ingreppet. Givet att föräldrar äger och ska fortsätta att äga denna rätt till sina barns kroppar finns det ju en logik, förstås.
Men är det rimligt att föräldrarna "äger" sina barns kroppar och kan beordra kirurgiska ingrepp på dem? Detta har ju uppenbara integritetsaspekter bl a .
Jag är medveten om att det gamla testamentets Gud beordrade judarna - var det till Mose?- att låta omskära sig och att detta är en stark tradition sedan flera tusen år. Det finns nog liknande påbud i andra religioner och kulturer. Men är det för den skull okontroversiellt att idag år 2007 fortsätta med detta, innan myndighetsåldern? Äger verkligen föräldrarna rätten till sina barns kroppar?
Omskärelse av sexualorganen förekommer sedan tusentals år tillbaka i olika kulturer och religioner. Det innebär ett kirurgiskt ingrepp som skär bort olika delar av organen.
Vad gäller kvinnor finns en diskussion om att detta är oacceptabla ingrepp och att dessa ingrepp bör upphöra. I Sverige är kvinnlig omskärelse förbjuden och grova fall kan ge upp till tio års fängelse
Vad gäller män finns inte samma debatt, och manlig omskärelse är tillåten. Manlig omskärelse är ett mindre ingrepp jämfört med den kvinnliga.
Icke desto mindre innebär båda ingreppen att människokroppen så som den är skapad vid födseln förändras genom ett kirurgiskt ingrepp där delar av de känsliga sexualorganen skärs bort. Utöver det principiellt mycket tvivelaktiga att efter födseln förändra en människas kropp innebär omskärelse innan myndighetsåldern att allvarligt ingrepp mot barnets integritet eftersom föräldrar oåterkalleligt fattar beslut om sina barns kroppar.
Självfallet bär kulturella och religiösa sedvänjor bemötas med respekt, men det finns gränser för vad som ett modernt samhälle kan acceptera. Därför är den svenska lagstiftningen mot vissa sorters omskärelse mycket bra, liksom att Sverige driver frågan internationellt.
Är det inte dags att utreda samhällets syn på omskärelse av omyndiga från principiell synpunkt och integritetssynpunkt?
Men är det rimligt att föräldrarna "äger" sina barns kroppar och kan beordra kirurgiska ingrepp på dem? Detta har ju uppenbara integritetsaspekter bl a .
Jag är medveten om att det gamla testamentets Gud beordrade judarna - var det till Mose?- att låta omskära sig och att detta är en stark tradition sedan flera tusen år. Det finns nog liknande påbud i andra religioner och kulturer. Men är det för den skull okontroversiellt att idag år 2007 fortsätta med detta, innan myndighetsåldern? Äger verkligen föräldrarna rätten till sina barns kroppar?
Omskärelse av sexualorganen förekommer sedan tusentals år tillbaka i olika kulturer och religioner. Det innebär ett kirurgiskt ingrepp som skär bort olika delar av organen.
Vad gäller kvinnor finns en diskussion om att detta är oacceptabla ingrepp och att dessa ingrepp bör upphöra. I Sverige är kvinnlig omskärelse förbjuden och grova fall kan ge upp till tio års fängelse
Vad gäller män finns inte samma debatt, och manlig omskärelse är tillåten. Manlig omskärelse är ett mindre ingrepp jämfört med den kvinnliga.
Icke desto mindre innebär båda ingreppen att människokroppen så som den är skapad vid födseln förändras genom ett kirurgiskt ingrepp där delar av de känsliga sexualorganen skärs bort. Utöver det principiellt mycket tvivelaktiga att efter födseln förändra en människas kropp innebär omskärelse innan myndighetsåldern att allvarligt ingrepp mot barnets integritet eftersom föräldrar oåterkalleligt fattar beslut om sina barns kroppar.
Självfallet bär kulturella och religiösa sedvänjor bemötas med respekt, men det finns gränser för vad som ett modernt samhälle kan acceptera. Därför är den svenska lagstiftningen mot vissa sorters omskärelse mycket bra, liksom att Sverige driver frågan internationellt.
Är det inte dags att utreda samhällets syn på omskärelse av omyndiga från principiell synpunkt och integritetssynpunkt?
torsdag, augusti 09, 2007
Jaga inte fildelare!
Förr kopierade jag och många musik på våra bandspelare, och bytte band med varandra. Idag kopierar man lätt musik och annat med den nya tekniken, vilket skivindustrin vill förbjuda med allt mer integritetskränkande lagar.
Centerpartiet har markerat tveksamhet inför utvecklingen, vilket är bra.
Idag har min riksdagskollega Karl Sigfrid (m) en utmärkt och knivskarp debattartikel i Dagens Nyheter i frågan!
Centerpartiet har markerat tveksamhet inför utvecklingen, vilket är bra.
Idag har min riksdagskollega Karl Sigfrid (m) en utmärkt och knivskarp debattartikel i Dagens Nyheter i frågan!
onsdag, augusti 08, 2007
medborgarlön....?
Två makar ifrån kinda kommun i Ög hudflängs nu i spalterna, de anser sig oförmögna att arbeta och har erhållit socialbidrag - ibland fullt, ibland delvis - i många år.
De lever under små omständigheter och har utvecklat en egen argumentation för varför de inte kan arbeta.
Socialnämnden i Linköping, där de tidigare bodde, försvarar sig med att man gjort allt men misslyckats, och att Sveriges sociallagstiftning inte tillåter att folk hungrar eller kastas ut på gatan.
Visst ska man som medborgare arbeta eller vilja arbeta som grundprincip. Samtidigt har vi en verklighet där över en miljon människor är utanför arbetsmarknaden, som t ex förtidspensionärer eller långtidssjukskrivna.
Tänk om detta par ovan istället för att visa hur de skadas av arbete hade argumenterat för sina rýgg- eller andra smärtor, verkliga eller upplevda. Då "fungerar systemet" på gott och på ont, och någon principiell diskussion hade ej uppstått.
Jag har haft en öppenhet för att diskutera kring om rätten till socialbidrag - efter individuell prövning i varje fall - kunde förenklas till ett lågt grundbelopp utan sådan prövning när behoven är små.
Det finns argument för detta, men också motargument.
De lever under små omständigheter och har utvecklat en egen argumentation för varför de inte kan arbeta.
Socialnämnden i Linköping, där de tidigare bodde, försvarar sig med att man gjort allt men misslyckats, och att Sveriges sociallagstiftning inte tillåter att folk hungrar eller kastas ut på gatan.
Visst ska man som medborgare arbeta eller vilja arbeta som grundprincip. Samtidigt har vi en verklighet där över en miljon människor är utanför arbetsmarknaden, som t ex förtidspensionärer eller långtidssjukskrivna.
Tänk om detta par ovan istället för att visa hur de skadas av arbete hade argumenterat för sina rýgg- eller andra smärtor, verkliga eller upplevda. Då "fungerar systemet" på gott och på ont, och någon principiell diskussion hade ej uppstått.
Jag har haft en öppenhet för att diskutera kring om rätten till socialbidrag - efter individuell prövning i varje fall - kunde förenklas till ett lågt grundbelopp utan sådan prövning när behoven är små.
Det finns argument för detta, men också motargument.
torsdag, augusti 02, 2007
en världsvid deklaration mot terrormord
Fråga till utrikesminister Carl Bildt
En världsvid deklaration mot terrormord
Mycket i dagens värld går åt rätt håll; samarbete, tillväxt, utveckling.
Men samtidigt ökar en fruktansvärd terror med likgiltighet för oskyldiga människoliv. Med grumliga fundamentalistiska villfarelser utbildas människor i att med dynamit spränga så många oskyldiga som möjligt för att de ska dödas eller lemlästas. Med hemskans list närmar eller lockar man till sig så många oskyldiga barn, kvinnor och män som möjligt innan bomben utlöses.
I Irak och Afghanistan kidnappas, halshuggs och mördas människor blint, respekten för människoliv och FNs regelverk är ingen.
Just nu har en grupp vanliga människor från Sydkorea kidnappats och mördas en efter en.
Jag tycker att Sverige i FN bör ta initiativ till en världsvid deklaration som fördömer attacker på civilbefolkning enligt ovan, som fördömer angrepp och mördande av civila, och som lyfter fram respekten för människors lika värde och de gränser detta sätter för stridshandlingar vid konflikter. Deklarationen bör vara riktad mot de som organiserar, utbildar och vilseleder unga människor att utföra dessa fruktansvärda handlingar. Denna deklaration bör undertecknas av länder, kyrkor och organisationer världen över.
Är utrikesministern beredd att för Sveriges räkning ta initiativ i denna riktning i Förenta Nationerna?
Staffan Danielsson
En världsvid deklaration mot terrormord
Mycket i dagens värld går åt rätt håll; samarbete, tillväxt, utveckling.
Men samtidigt ökar en fruktansvärd terror med likgiltighet för oskyldiga människoliv. Med grumliga fundamentalistiska villfarelser utbildas människor i att med dynamit spränga så många oskyldiga som möjligt för att de ska dödas eller lemlästas. Med hemskans list närmar eller lockar man till sig så många oskyldiga barn, kvinnor och män som möjligt innan bomben utlöses.
I Irak och Afghanistan kidnappas, halshuggs och mördas människor blint, respekten för människoliv och FNs regelverk är ingen.
Just nu har en grupp vanliga människor från Sydkorea kidnappats och mördas en efter en.
Jag tycker att Sverige i FN bör ta initiativ till en världsvid deklaration som fördömer attacker på civilbefolkning enligt ovan, som fördömer angrepp och mördande av civila, och som lyfter fram respekten för människors lika värde och de gränser detta sätter för stridshandlingar vid konflikter. Deklarationen bör vara riktad mot de som organiserar, utbildar och vilseleder unga människor att utföra dessa fruktansvärda handlingar. Denna deklaration bör undertecknas av länder, kyrkor och organisationer världen över.
Är utrikesministern beredd att för Sveriges räkning ta initiativ i denna riktning i Förenta Nationerna?
Staffan Danielsson
onsdag, juli 25, 2007
Försvarsminister Oden-Borg?
Jag ger vår utmärkte finansminister Borg lite berättigad kritik i dagens Svenska Dagblad,här.Visst kan och ska finansministern ha synpunkter på utgifterna i statsbudgeten, även inom försvarsområdet. Och visst kan finansministern uttala sin bedömning av att det finns utrymme för besparingar inom t ex försvarsområdet.
Men det blir fel när finansministern tar över försvarsområdet från försvarsministern och hänvisar till något samtal med partiledarna där han och möjligen de "beslutat" att det ska sparas ett antal miljarder inom försvaret.
Försvarsminister Odenberg verkar inte vara med på tåget, och inte heller jag. Saker och ting ska ske efter analys och moget övervägande, och i rätt tågordning.
Vi har nu en försvarsbudget som utgår ifrån det försvarspolitiska beslutet 2004, med en viss höjning efter valet av alliansen. Visst kan det finnas utrymme för en effektivare upphandling av försvarsmaterial, och visst kan vårt samarbete med de nordiska länderna utvecklas i bl a effektivitetsbefrämjande syfte, men detta ska rimligen i vanlig ordning prövas i de årliga statsbudgetarna. Försvarsmakten ska göra sina bedömningar liksom försvarsministern, och sedan får regeringen i sin helhet lägga fram den statsbudget som man gemensamt står bakom.
Därtill är självfallet utvecklingen i vår omvärld av avgörande betydelse för dimensioneringen av vårt försvar, och försvarsberedningens analys i frågan som läggs fram i november bör rimligen avvaktas innan betydande förändringar sker. Av särskilt intresse är vad som sker i Ryssland.
Men det blir fel när finansministern tar över försvarsområdet från försvarsministern och hänvisar till något samtal med partiledarna där han och möjligen de "beslutat" att det ska sparas ett antal miljarder inom försvaret.
Försvarsminister Odenberg verkar inte vara med på tåget, och inte heller jag. Saker och ting ska ske efter analys och moget övervägande, och i rätt tågordning.
Vi har nu en försvarsbudget som utgår ifrån det försvarspolitiska beslutet 2004, med en viss höjning efter valet av alliansen. Visst kan det finnas utrymme för en effektivare upphandling av försvarsmaterial, och visst kan vårt samarbete med de nordiska länderna utvecklas i bl a effektivitetsbefrämjande syfte, men detta ska rimligen i vanlig ordning prövas i de årliga statsbudgetarna. Försvarsmakten ska göra sina bedömningar liksom försvarsministern, och sedan får regeringen i sin helhet lägga fram den statsbudget som man gemensamt står bakom.
Därtill är självfallet utvecklingen i vår omvärld av avgörande betydelse för dimensioneringen av vårt försvar, och försvarsberedningens analys i frågan som läggs fram i november bör rimligen avvaktas innan betydande förändringar sker. Av särskilt intresse är vad som sker i Ryssland.
torsdag, juli 19, 2007
heja på i familjepolitiken!
Alliansregeringen betar av område efter område, och Sverige tuffar på allt bättre. Det känns mycket bra!
Det är dags att genomföra våra gemensamma vallöften i familjepolitiken, med bl a möjlighet för kommuner att betala ut en ersättning för de familjer som vill ta hand om sina små barn lite längre.
Tre moderata kommunpolitiker skrev för några dagar sedan en bra artikel om detta i DN, här
Det är dags att genomföra våra gemensamma vallöften i familjepolitiken, med bl a möjlighet för kommuner att betala ut en ersättning för de familjer som vill ta hand om sina små barn lite längre.
Tre moderata kommunpolitiker skrev för några dagar sedan en bra artikel om detta i DN, här
måndag, juli 09, 2007
Tjaha, ingen rubrik gick att fylla i.
vi har semestrat 10 dagar i svensk högsommarvärme och varma vattentemperaturer, samtidigt som det varit regnsommar lika länge här hemma. Visst är det ett svek att åka söderut till gran canaria, men det är säkert. Och jag uppskattar allt mer badtemperaturer väl över de 20, helst över 25...
Debatten om ekoodling och ekostöd har fortsatt i ATL med ett inlägg av Tina Ehn (mp) och replik av mig. Rubriken blev väl fyrkantig - "bäst för ekoproduktion att klara sig utan stöd"-. Min tes är ju att miljöstöden bör fördelas efter miljönytta, där ekostöden idag är väl stora på det vanliga miljövänliga jordbruket bekostnad. Och att det stabilaste för ekoproduktionens utveckling är att utvecklas i takt med marknadstillväxt och merpriser. När nu efterfrågan på mat och energi kan närma sig en balanspunkt där efterfrågan överstiger produktionen kan det också bli en motsättning mellan behovet av högre produktion och att samtidigt stödja en extensivare sådan.
Almedalen missar jag tyvärr i år, men hoppas på bättring 2008.
vi har semestrat 10 dagar i svensk högsommarvärme och varma vattentemperaturer, samtidigt som det varit regnsommar lika länge här hemma. Visst är det ett svek att åka söderut till gran canaria, men det är säkert. Och jag uppskattar allt mer badtemperaturer väl över de 20, helst över 25...
Debatten om ekoodling och ekostöd har fortsatt i ATL med ett inlägg av Tina Ehn (mp) och replik av mig. Rubriken blev väl fyrkantig - "bäst för ekoproduktion att klara sig utan stöd"-. Min tes är ju att miljöstöden bör fördelas efter miljönytta, där ekostöden idag är väl stora på det vanliga miljövänliga jordbruket bekostnad. Och att det stabilaste för ekoproduktionens utveckling är att utvecklas i takt med marknadstillväxt och merpriser. När nu efterfrågan på mat och energi kan närma sig en balanspunkt där efterfrågan överstiger produktionen kan det också bli en motsättning mellan behovet av högre produktion och att samtidigt stödja en extensivare sådan.
Almedalen missar jag tyvärr i år, men hoppas på bättring 2008.
tisdag, juni 26, 2007
Sverige och Europa
Jag såg till min glädje i en färsk opinionsundersökning att 46 procent av de tillfrågade svenskarna bejakade EU-medlemskapet, medan 26 procent inte gjorde det. Största differensen sedan mycket länge.
Glädjande också för oss alla som vill utveckla Europa tillsammans - där EU idag är det i särklass viktigaste instrumentet - att de 27 länderna nu med ett förhoppningsvis snart godkänt nytt fördrag kan dels samarbeta bättre, dels välkomna ytterligare medlemmar.
Jag tycker att nej-sidan med v och mp i spetsen har fastnat i en rätt trist argumentation som svartmålar det mesta som EU-länderna tillsammans försöker att göra, samtidigt som man bedyrar att man visst vill ha ett Europasamarbete men som börjar från grunden på ett helt annat sätt....
Visst kunde säkert EU-samarbetet fungera ändå bättre, vara ännu bättre organiserat och ännu mer förankrat på ett levande sätt hos EU-medborgarna osv osv. Det kunde för övrigt säkert även den svenska politiska demokratin också göra, fungera bättre med mer förankring bland medborgarna, alltså.
Men inte diskuterar vi att bryta ner Sverige och sedan bygga upp vår demokrati från grunden igen, vi utgår ifrån att landet finns och utifrån det försöker vi utveckla och förbättra våra ansträngningar.
Tänk om EU-motståndarna kunde använda sin energi och sina analyser till att diskutera EUs utveckling framåt och inte hålla fast vid att det ligger något nödvändigt i att lämna EU innan ett bättre Europasamarbete kan byggas upp. En sådan utveckling i Europa tror jag skulle innebära mycket stora risker i olika avseenden.
De allra flesta Eu-länder har nu en gemensam valuta - euron - vilket i hög grad väver ihop marknader och ekonomier och inte minst underlättar vid handel eller resor i Europa. Även för oss svenskar underlättar det ju, vi behöver oftast bara växla till en enda valuta. Tänk om det fortfarande hade funnits 27 valutor i EU-länderna...
Nåväl, vi står utanför och frågan återkommer kanske om ett antal år, vi får se.
Glädjande också för oss alla som vill utveckla Europa tillsammans - där EU idag är det i särklass viktigaste instrumentet - att de 27 länderna nu med ett förhoppningsvis snart godkänt nytt fördrag kan dels samarbeta bättre, dels välkomna ytterligare medlemmar.
Jag tycker att nej-sidan med v och mp i spetsen har fastnat i en rätt trist argumentation som svartmålar det mesta som EU-länderna tillsammans försöker att göra, samtidigt som man bedyrar att man visst vill ha ett Europasamarbete men som börjar från grunden på ett helt annat sätt....
Visst kunde säkert EU-samarbetet fungera ändå bättre, vara ännu bättre organiserat och ännu mer förankrat på ett levande sätt hos EU-medborgarna osv osv. Det kunde för övrigt säkert även den svenska politiska demokratin också göra, fungera bättre med mer förankring bland medborgarna, alltså.
Men inte diskuterar vi att bryta ner Sverige och sedan bygga upp vår demokrati från grunden igen, vi utgår ifrån att landet finns och utifrån det försöker vi utveckla och förbättra våra ansträngningar.
Tänk om EU-motståndarna kunde använda sin energi och sina analyser till att diskutera EUs utveckling framåt och inte hålla fast vid att det ligger något nödvändigt i att lämna EU innan ett bättre Europasamarbete kan byggas upp. En sådan utveckling i Europa tror jag skulle innebära mycket stora risker i olika avseenden.
De allra flesta Eu-länder har nu en gemensam valuta - euron - vilket i hög grad väver ihop marknader och ekonomier och inte minst underlättar vid handel eller resor i Europa. Även för oss svenskar underlättar det ju, vi behöver oftast bara växla till en enda valuta. Tänk om det fortfarande hade funnits 27 valutor i EU-länderna...
Nåväl, vi står utanför och frågan återkommer kanske om ett antal år, vi får se.
måndag, juni 25, 2007
Afrikas bönder!
I torsdags hade jag en givande debatt med biståndsminister Gunilla Carlsson, min interpellation här, och debatten här.
Asiens och latinamerikas länder utvecklar sina jordbruk och sin produktion starkt, medan Afrika står och stampar. En stor del av problemet, och lösningen, är att Afrikas länder - många - både brandskattar jordbruket och låter det konkurrera med inhemska priser långt under världsmarknadsnivåerna. Utan lönsamhet sker inga investeringar och ingen produktionsökning. Sverige bör ta upp och diskutera detta med sina viktigare samarbets(bistånds)länder!!
Asiens och latinamerikas länder utvecklar sina jordbruk och sin produktion starkt, medan Afrika står och stampar. En stor del av problemet, och lösningen, är att Afrikas länder - många - både brandskattar jordbruket och låter det konkurrera med inhemska priser långt under världsmarknadsnivåerna. Utan lönsamhet sker inga investeringar och ingen produktionsökning. Sverige bör ta upp och diskutera detta med sina viktigare samarbets(bistånds)länder!!
lördag, juni 23, 2007
Jordbruksminister Erlandsson!
Jag funderade på rubriken "Det våras för jordbruket" men valde att fokusera på vår omtyckte men lite kontroversielle jordbruksminister istället.
Det har skett en hel del på jordbruksområdet sedan regeringsskiftet; djurskyddsmyndigheten, minknäringen, EU-ersättningarnas utbetalning, längre momsinbetalning mm. Men det återstår också en hel del.
Före valet ville flera allianspartier ta bort Europas enda (!) skatt på växtnäring, men där har ministern sagt att detta är ej aktuellt. Jag är oklar på hur förhandlingarna i regeringen gått till i denna fråga, och är tveksam inför resultatet. En av Europas högsta skatter på traktordiesel behöver sänkas ytterligare, jag hoppas det blir utrymme för det i höstbudgeten.
Jordbruksministern och flera andra ministrar vill inom EU verka för borttagna tullar på etanol, och regeringen har skickat en skrivelse till EU om att snabbt minska jordbrukets EU-ersättningar.
Jag har följt diskussionen om detta noga, och tolkningarna av regeringsskrivelsen och "oraklet" Erlandssons utsagor varierar; från en massiv stödminskning till en balanserad nedtrappning i takt med att marknaden stabiliseras och priserna stiger.
I torsdagens ATL "utvecklar nu jordbruksministern tankarna bakom brevets innehåll". Jag citerar de centrala avsnitten.
" Vi vill påverkan de övriga länderna i vår riktning och därefter genomföra alla förändringar samtidigt i unionen".
" Exportsubventionerna måste bort, kvoterna avskaffas och frikopplingen öka".
"Exakt hur vi ska uppnå det långsiktiga målet och hur lång tid det ska ta preciserar vi inte".
"Jag är positiv till ett frikopplat stöd lika för alla (samma belopp per ha)".
Bra, med de preciseringarna är jag med.
Jag har som lantbrukare och politiker i flera decennier arbetat mot en ensidigt svensk avreglering för jordbruket. 1990 års ensidiga avregleringsbeslut hade resulterat i kaos för det svenska jordbruket om det hade genomförts, enligt min uppfattning. EU-inträdet tvingade fram en återgång till eu-regelverken vilket förhindrade de drastiska konsekvenser som då ännu inte hade blommat ut.
Vartefter som nu efterfrågan på mat och alltmer energi närmar sig en balanspunkt mellan produktion och efterfrågan, så börjar marknadsekonomins lagar att fungera och behovet av regleringar och stöd minskar alltmer. Så riktningen bort från generella ersättningssystem är entydig.
Samtidigt kan marknadspriserna plötsligt rasa, vilket skett återkommande. USA geneomförde t ex sin "freedom to farm"-avreglering på 1990-talet, men när sedan världsmarknapriserna plötsligt rasade återinförde man raskt de olika skyddsinstrument som funnits (olika typer av lån och garantipriser mm.).
Därför tror jag att Sverige utöver mer marknadsekonomi bör driva ett skyddsnät om priserna skulle rasa, så att inte mattan dras undan för miljoner europeiska jordbrukare i det, förhoppningsvis hypotetiska, läget.
För växtodlingen ljusnar det nu uppenbarligen, vilket är glädjande efter många pressade år. För animalieproduktionen - som sjunkit stadigt de senaste åren - blir det än tuffare innan också de priserna vänder upp. Här måste Sverige se upp och agera så att förutsättningar för produktionen är sådana att investeringar sker så att den inte sfortsätter att sjunka utan ökar!
Det har skett en hel del på jordbruksområdet sedan regeringsskiftet; djurskyddsmyndigheten, minknäringen, EU-ersättningarnas utbetalning, längre momsinbetalning mm. Men det återstår också en hel del.
Före valet ville flera allianspartier ta bort Europas enda (!) skatt på växtnäring, men där har ministern sagt att detta är ej aktuellt. Jag är oklar på hur förhandlingarna i regeringen gått till i denna fråga, och är tveksam inför resultatet. En av Europas högsta skatter på traktordiesel behöver sänkas ytterligare, jag hoppas det blir utrymme för det i höstbudgeten.
Jordbruksministern och flera andra ministrar vill inom EU verka för borttagna tullar på etanol, och regeringen har skickat en skrivelse till EU om att snabbt minska jordbrukets EU-ersättningar.
Jag har följt diskussionen om detta noga, och tolkningarna av regeringsskrivelsen och "oraklet" Erlandssons utsagor varierar; från en massiv stödminskning till en balanserad nedtrappning i takt med att marknaden stabiliseras och priserna stiger.
I torsdagens ATL "utvecklar nu jordbruksministern tankarna bakom brevets innehåll". Jag citerar de centrala avsnitten.
" Vi vill påverkan de övriga länderna i vår riktning och därefter genomföra alla förändringar samtidigt i unionen".
" Exportsubventionerna måste bort, kvoterna avskaffas och frikopplingen öka".
"Exakt hur vi ska uppnå det långsiktiga målet och hur lång tid det ska ta preciserar vi inte".
"Jag är positiv till ett frikopplat stöd lika för alla (samma belopp per ha)".
Bra, med de preciseringarna är jag med.
Jag har som lantbrukare och politiker i flera decennier arbetat mot en ensidigt svensk avreglering för jordbruket. 1990 års ensidiga avregleringsbeslut hade resulterat i kaos för det svenska jordbruket om det hade genomförts, enligt min uppfattning. EU-inträdet tvingade fram en återgång till eu-regelverken vilket förhindrade de drastiska konsekvenser som då ännu inte hade blommat ut.
Vartefter som nu efterfrågan på mat och alltmer energi närmar sig en balanspunkt mellan produktion och efterfrågan, så börjar marknadsekonomins lagar att fungera och behovet av regleringar och stöd minskar alltmer. Så riktningen bort från generella ersättningssystem är entydig.
Samtidigt kan marknadspriserna plötsligt rasa, vilket skett återkommande. USA geneomförde t ex sin "freedom to farm"-avreglering på 1990-talet, men när sedan världsmarknapriserna plötsligt rasade återinförde man raskt de olika skyddsinstrument som funnits (olika typer av lån och garantipriser mm.).
Därför tror jag att Sverige utöver mer marknadsekonomi bör driva ett skyddsnät om priserna skulle rasa, så att inte mattan dras undan för miljoner europeiska jordbrukare i det, förhoppningsvis hypotetiska, läget.
För växtodlingen ljusnar det nu uppenbarligen, vilket är glädjande efter många pressade år. För animalieproduktionen - som sjunkit stadigt de senaste åren - blir det än tuffare innan också de priserna vänder upp. Här måste Sverige se upp och agera så att förutsättningar för produktionen är sådana att investeringar sker så att den inte sfortsätter att sjunka utan ökar!
måndag, juni 18, 2007
Bodström backar!
Debatten om signalspaning i kammaren i onsdags tyckte jag var belysande och avslöjande, kolla gärna i riksdagsprotokollet den 13 juni. Det blev uppenbart att orsaken till att (s) bröt förhandlingarna med oss i alliansen var att man inte ville göra upp trots att vi egentligen kommit överens. Och också att den som drivit detta var Thomas Bodström, som i ett känslo- och personbaserat anförande främst hänvisade till något tidningscitat av försvarsministern som motiv för att bryta förhandlingarna.
Bodström sågade liksom vid bordläggningsdebatten tidigare helt sin egen regerings beredning av den här frågan, den tillsatte aldrig en parlamentarisk utredning utan flera andra utredningar vilket Bodström nu tyckte var upprörande....
Och på min fråga, ställd tre gånger, varav två i direkta repliker, om varför han falskeligen när han bröt förhandlingarna sade att "regeringen har avbrutit dem och sa blankt nej till att utreda en domstolsprövning" när sanningen var precis den motsatte, hade Thomas Bodström inget svar.
Han svarade helt enkelt inte på min mycket grava anklagelse, vilket är ett mycket klargörande besked; det var tyvärr helt korrekt och förre justitieministern handskas alltså mycket vårdslöst med sanningen (snällt uttryckt) när han försökte hitta något motiv för att förklara varför (s) trots befintlig samsyn själva bröt förhandlingarna.
Bodström sågade liksom vid bordläggningsdebatten tidigare helt sin egen regerings beredning av den här frågan, den tillsatte aldrig en parlamentarisk utredning utan flera andra utredningar vilket Bodström nu tyckte var upprörande....
Och på min fråga, ställd tre gånger, varav två i direkta repliker, om varför han falskeligen när han bröt förhandlingarna sade att "regeringen har avbrutit dem och sa blankt nej till att utreda en domstolsprövning" när sanningen var precis den motsatte, hade Thomas Bodström inget svar.
Han svarade helt enkelt inte på min mycket grava anklagelse, vilket är ett mycket klargörande besked; det var tyvärr helt korrekt och förre justitieministern handskas alltså mycket vårdslöst med sanningen (snällt uttryckt) när han försökte hitta något motiv för att förklara varför (s) trots befintlig samsyn själva bröt förhandlingarna.
söndag, juni 10, 2007
kommentar DN-debatt idag
En kommentarar till de 8 moderaterna på DN-debatt idag.
Deras argumentation är felaktig och oerhört tillspetsad i följande citat: "Resonemang där äktenskapsbegreppet utgår från fortplantning utesluter inte bara sammanboende utan vigselringar. Det utesluter även gifta par som inte kan eller vill skaffa biologiska barn. Och det är dessutom ett direkt påhopp på ensamstående och/eller ogifta föräldrar".
Vårt enkla budskap är ju att begreppet äktenskap som hittills avser förhållandet mellan man och kvinna, (vilket är själva förutsättningen för underverket att "skapa nya människor"). Att tvingas "bevisa detta" för att få ingå äktenskap är en tanke som vi självfallet aldrig haft och det är trist att våra kollegor lånar sig till sådana debattmetoder.
Jag instämmer med "Grupp åtta" att det är bra att det nu sker en djupare debatt i denna fråga.
Deras argumentation är felaktig och oerhört tillspetsad i följande citat: "Resonemang där äktenskapsbegreppet utgår från fortplantning utesluter inte bara sammanboende utan vigselringar. Det utesluter även gifta par som inte kan eller vill skaffa biologiska barn. Och det är dessutom ett direkt påhopp på ensamstående och/eller ogifta föräldrar".
Vårt enkla budskap är ju att begreppet äktenskap som hittills avser förhållandet mellan man och kvinna, (vilket är själva förutsättningen för underverket att "skapa nya människor"). Att tvingas "bevisa detta" för att få ingå äktenskap är en tanke som vi självfallet aldrig haft och det är trist att våra kollegor lånar sig till sådana debattmetoder.
Jag instämmer med "Grupp åtta" att det är bra att det nu sker en djupare debatt i denna fråga.
torsdag, juni 07, 2007
krut i östgöta-CUF! Håll tyst, Staffan!
Det ska vara krut i ett bra ungdomsförbund! Och visst vet jag att mitt försvar för dagens partnerskapslag redan är överspelat hos c-ungdomen. Så här säger Vår ög-ordf till radio östergötland:
"Vi är ett liberalt parti med visserligen högt i tak där alla ska få uttrycka sina åsikter men någonstans finns det en gräns för vad man kan tycka och vad man kan säga menar Christoffer Rosendahl ,ordförande för CUF i länet.
Dom unga centerpartisterna är upprörda över att Östgötacenterns ende kandidat i riksdagen torgför åsikter mot partlinjen i den här frågan.
Christoffer Rosendahl säger att om Staffan Danielsson ska kunna fortsätta fram till nästa val, får han vare sig rösta emot partiet riksdagen eller eller propagera för sin ståndpunkt."
Jag har givit besked att jag har kvar samma uppfattning och står för den. Vill CUF ha riksdagsledamöter som alltid tycker som partiprogrammet ska man ju driva det.. Och de som kryssade mig i höstas visste nog att jag också kan ha egna åsikter, och stå för dem.
Diskussionen fortsätter, och medlemmarna och ytterst väljarna avgör! Så klart!
(Är fortfarande upprörd över Mona Sahlins hets mot oss bakom DN-artikeln, som fått andra att att ta efter än mer än "högerextremist" och med ordet "rasism" i samma mening. Hur kan en ledande politiker säga något sådant. Och ska det kunna ske opåtalat...Jag återkommer)
"Vi är ett liberalt parti med visserligen högt i tak där alla ska få uttrycka sina åsikter men någonstans finns det en gräns för vad man kan tycka och vad man kan säga menar Christoffer Rosendahl ,ordförande för CUF i länet.
Dom unga centerpartisterna är upprörda över att Östgötacenterns ende kandidat i riksdagen torgför åsikter mot partlinjen i den här frågan.
Christoffer Rosendahl säger att om Staffan Danielsson ska kunna fortsätta fram till nästa val, får han vare sig rösta emot partiet riksdagen eller eller propagera för sin ståndpunkt."
Jag har givit besked att jag har kvar samma uppfattning och står för den. Vill CUF ha riksdagsledamöter som alltid tycker som partiprogrammet ska man ju driva det.. Och de som kryssade mig i höstas visste nog att jag också kan ha egna åsikter, och stå för dem.
Diskussionen fortsätter, och medlemmarna och ytterst väljarna avgör! Så klart!
(Är fortfarande upprörd över Mona Sahlins hets mot oss bakom DN-artikeln, som fått andra att att ta efter än mer än "högerextremist" och med ordet "rasism" i samma mening. Hur kan en ledande politiker säga något sådant. Och ska det kunna ske opåtalat...Jag återkommer)
tisdag, juni 05, 2007
Beskylld av Mona Sahlin för högerextremism
Jag medundertecknade alltså en debattartikel med resonemang enligt nedan att behålla dagens två begrepp för samlevnad, äktenskap och partnerskap. En modern lagstiftning från ca 1995 som flyttade fram homosexuellas positioner rejält och ligger i framkant i världen. Och vi ville ha en djupare utredning kring ett förslag att endast använda äktenskapsbegreppet.
Jag - och övriga medundertecknare - har sedan dess blivit kallad rasist, blivit likställd med nazist, plus en rad andra föraktfulla epitet, på ledarsidor, bloggar och i epost. Jag är illa berörd, självfallet, men det kommer ju från enskilda personer som kanske överreagerat.
Men först nu ser jag vad partledaren för Sveriges största politiska parti,Mona Sahlin, faktiskt uttalat, vilket gör mig bestört. Har hennes uttalanden kanske inspirerat andra att haka på? Så här sade hon till TT i fredags den 1 juni:
"Sahlin reagerade på fredagen starkt på en debattartikel i Dagens Nyheter där före detta partiledarna, Thorbjörn Fälldin (c) och Alf Svensson (kd) tillsammans med förra talmannen Ingegerd Troedsson (m) argumenterar för att äktenskap bör bevaras för heterosexuella par, för barnens skull.
- De gör precis som högerextremister har gjort i alla tider, de låtsas att kampen mot rasism och kampen mot homofobi är två olika saker, vilket det inte är, säger Mona Sahlin till TT."
Mona Sahlin, som jag haft respekt för som politiker, kallar alltså bl a mig för i praktiken "högerextremist" och egentligen "rasist" när jag försvarar dagens nya och moderna lagstiftning med äktenskap och partnerskap. Jag accepterar inte det och ska överväga hur jag ska försvara mig mot detta förfärliga påhopp som kan ha inspirerat andra att följa efter.
Jag - och övriga medundertecknare - har sedan dess blivit kallad rasist, blivit likställd med nazist, plus en rad andra föraktfulla epitet, på ledarsidor, bloggar och i epost. Jag är illa berörd, självfallet, men det kommer ju från enskilda personer som kanske överreagerat.
Men först nu ser jag vad partledaren för Sveriges största politiska parti,Mona Sahlin, faktiskt uttalat, vilket gör mig bestört. Har hennes uttalanden kanske inspirerat andra att haka på? Så här sade hon till TT i fredags den 1 juni:
"Sahlin reagerade på fredagen starkt på en debattartikel i Dagens Nyheter där före detta partiledarna, Thorbjörn Fälldin (c) och Alf Svensson (kd) tillsammans med förra talmannen Ingegerd Troedsson (m) argumenterar för att äktenskap bör bevaras för heterosexuella par, för barnens skull.
- De gör precis som högerextremister har gjort i alla tider, de låtsas att kampen mot rasism och kampen mot homofobi är två olika saker, vilket det inte är, säger Mona Sahlin till TT."
Mona Sahlin, som jag haft respekt för som politiker, kallar alltså bl a mig för i praktiken "högerextremist" och egentligen "rasist" när jag försvarar dagens nya och moderna lagstiftning med äktenskap och partnerskap. Jag accepterar inte det och ska överväga hur jag ska försvara mig mot detta förfärliga påhopp som kan ha inspirerat andra att följa efter.
måndag, juni 04, 2007
debattartikel äktenskap
Jag vet att den här frågan väckor känslor och att många avstår från att diskutera den, trots uppfattningar. Och jag är överraskad över en del reaktioner och mediaklipp, som ångar förakt över min uppfattning enligt nedan. Och jag har blivit kallad för hemska saker.
Här ett inlägg från mig, som summerar min uppfattning. Kommentera den gärna.
Jag har medundertecknat en debattartikel om äktenskapsbegreppet. Dess slutsats är att det har ett värde att behålla äktenskapsbegreppet för förbindelsen mellan man och kvinna, och att dagens två begrepp – äktenskap och partnerskap – lever vidare bredvid varandra. Innan en förändring eventuellt görs bör detta utredas djupare.
Jag har sedan artikeln publicerades mottagit en hel del upprörda reaktioner, varav en del mycket kränkande.
Självfallet står jag upp för människors lika värde, för kärlekens gränslöshet och för samma juridiska rättigheter för både sär- och samkönade förhållanden.
Jag inser att denna fråga är svår men den är värd att diskutera, med ömsesidig respekt för varandra. Jag respekterar fullt ut de som vill använda begreppet äktenskap för alla förhållanden, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig i många fall.
Jag förespråkar alltså en lagstiftning byggd på dagens med två olika begrepp, och som t ex Svenska Kyrkan, där jag är medlem, står bakom. Jämfört med de allra flesta andra länder är detta en radikal och progressiv lagstiftning.
Starka krafter vill nu gå vidare och låta partnerskapet uppgå i äktenskapsbegreppet. Det är uppenbart att det politiskt korrekta idag är att bejaka detta, och visst finns det skäl för detta. En könsneutral äktenskapslagstiftning gör all kärlek likvärdig inför lagen, är huvudargumentet. Och visst är kärlek lika mycket värd.
Huvudargumentet för att behålla två begrepp är att det ändå är en faktisk skillnad mellan olika förhållanden, och att det traditionella äktenskapsbegreppet därför liksom hittills bör avse det biologiska huvudspåret mellan man och kvinna. För samkönade relationer används liksom hittills begreppet partnerskap, med samma juridiska rättigheter och där kärleken är lika mycket värd.
De homosexuella har varit och är fortfarande på många håll starkt utsatta för förtryck och diskriminering, och jag har förståelse för att många slåss så starkt för samma äktenskapsbegrepp och reagerar upprört mot de som tycker annorlunda.
Men man kan faktiskt ha en annan uppfattning, vilket jag har redovisat, och den måste också få föras fram och respekteras.
Här ett inlägg från mig, som summerar min uppfattning. Kommentera den gärna.
Jag har medundertecknat en debattartikel om äktenskapsbegreppet. Dess slutsats är att det har ett värde att behålla äktenskapsbegreppet för förbindelsen mellan man och kvinna, och att dagens två begrepp – äktenskap och partnerskap – lever vidare bredvid varandra. Innan en förändring eventuellt görs bör detta utredas djupare.
Jag har sedan artikeln publicerades mottagit en hel del upprörda reaktioner, varav en del mycket kränkande.
Självfallet står jag upp för människors lika värde, för kärlekens gränslöshet och för samma juridiska rättigheter för både sär- och samkönade förhållanden.
Jag inser att denna fråga är svår men den är värd att diskutera, med ömsesidig respekt för varandra. Jag respekterar fullt ut de som vill använda begreppet äktenskap för alla förhållanden, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig i många fall.
Jag förespråkar alltså en lagstiftning byggd på dagens med två olika begrepp, och som t ex Svenska Kyrkan, där jag är medlem, står bakom. Jämfört med de allra flesta andra länder är detta en radikal och progressiv lagstiftning.
Starka krafter vill nu gå vidare och låta partnerskapet uppgå i äktenskapsbegreppet. Det är uppenbart att det politiskt korrekta idag är att bejaka detta, och visst finns det skäl för detta. En könsneutral äktenskapslagstiftning gör all kärlek likvärdig inför lagen, är huvudargumentet. Och visst är kärlek lika mycket värd.
Huvudargumentet för att behålla två begrepp är att det ändå är en faktisk skillnad mellan olika förhållanden, och att det traditionella äktenskapsbegreppet därför liksom hittills bör avse det biologiska huvudspåret mellan man och kvinna. För samkönade relationer används liksom hittills begreppet partnerskap, med samma juridiska rättigheter och där kärleken är lika mycket värd.
De homosexuella har varit och är fortfarande på många håll starkt utsatta för förtryck och diskriminering, och jag har förståelse för att många slåss så starkt för samma äktenskapsbegrepp och reagerar upprört mot de som tycker annorlunda.
Men man kan faktiskt ha en annan uppfattning, vilket jag har redovisat, och den måste också få föras fram och respekteras.
söndag, juni 03, 2007
kära dagbok 2
Det är synd att diskussionen ofta blir väldigt laddad i en fråga som är värd att diskutera. Min uppfattning är att alla människor är lika mycket värda, kärleken är gränslös och olika förhållanden ska ha samma juridiska rättigheter. Sedan är det skillnad mellan förhållanden och jag landar i uppfattningen att det hävdvunna äktenskapsbegreppet bör vara kvar, och att Sverige liksom många andra länder också använder begreppet partnerskap.
Detta är en ståndpunkt som är mycket radikal i de flesta av världens länder och som var mycket korrekt i Sverige till rätt nyligen. Men i Sverige idag är den "ute" och den politiskt korrekta uppfattningen bland politiker och media är att det är "stenålder" att tycka så.
Jag har den största respekt för de som vill använda samma begrepp, och tycker det är trist att den respekten inte är ömsesidig i många fall.
Just uppfattningar som inte "får diskuteras" kan ofta vara värda att diskutera. T ex när det tidigare (och tyvärr även idag) handlade om det fruktansvärda förtrycket av homosexuella under århundraden. Och nog är det även nu diskussionen ska ske i just begreppsfrågan innan lagstiftningen sannolikt ändras, efteråt är det ju för sent.
Detta är en ståndpunkt som är mycket radikal i de flesta av världens länder och som var mycket korrekt i Sverige till rätt nyligen. Men i Sverige idag är den "ute" och den politiskt korrekta uppfattningen bland politiker och media är att det är "stenålder" att tycka så.
Jag har den största respekt för de som vill använda samma begrepp, och tycker det är trist att den respekten inte är ömsesidig i många fall.
Just uppfattningar som inte "får diskuteras" kan ofta vara värda att diskutera. T ex när det tidigare (och tyvärr även idag) handlade om det fruktansvärda förtrycket av homosexuella under århundraden. Och nog är det även nu diskussionen ska ske i just begreppsfrågan innan lagstiftningen sannolikt ändras, efteråt är det ju för sent.
lördag, juni 02, 2007
kära dagbok!
Kära dagbok! Jag har fått en del epost och reaktioner sedan jag undertecknade en debattartikel i DN enl nedan. En del positiva och många negativa. Vid ett möte med partikamrater i hemlänet höll de flesta inte med mig. DNs ledarsida - och några andra - sågar artikeln ordentligt.
Vi föreslog att dagens äkenskapsbegrepp och partnerskapsbegrepp bibehålls, en uppfattning som är mycket radikal i de allra flesta av världens länder, liksom i Sverige för inte så länge sedan.
Men det politiskt korrekta idag är en könsneutral äktenskapslagstiftning, och den vinden är stark och likriktad bland politiker och media. Kanske också bland folket,men inte lika säkert.
Och vi föreslog att frågan borde utredas djupare. Inte mycket medhåll där heller.
Varför gör du dig omöjlig genom att sticka ut så här, har några undrat? Vore det inte enklare att tycka som "alla andra"?
Kanske det. Men det här är en lite speciell och viktig fråga, tycker jag. Om människors lika värde, om kärlekens gränslöshet och om samma juridiska rättighter, därom är vi alla överens.
Jag har brottats med mig själv men jag landar sedan i att man har kvar begreppen Äktenskap och Partnerskap. Det är trist att då utsättas för fullständigt sanslösa beskyllningar, men det visar naturligtvis vilken laddning frågan har för en del.
Jag respekterar de som har en annan uppfattning, och det känns naturligtvis trist att inte möta samma respekt tillbaka.
Jo, centerpartiets unga lejon och lejoninna i vår riksdagsgrupp, de mycket begåvade och sympatiska Fredrick och Annie respekterar min övertygelse och rätt till egen uppfattning, även om de inte alls håller med i sak. (se min bloglista). Och jag kan dela Fredricks analys på sin blog att det ungdomliga inslaget i artikeln var begränsat. Och tyvärr stämmer de lite trista orden "till åren komna" kanske in lite grand även på mig, men där gäller det ju bara att gilla läget. Var tid har sin tjusning, så det så!
Här kommer jag osökt in på min förestående födelsedag och den lilla annons jag idag satt in i Östgöta Corren, för kännedom:
"Inte nu!
Jag fyllde nyligen 50 år. 60 år avser jag - förhoppningsvis - att fira i efterhand år 2017.
Välkomna då, men inte nu!
Staffan Danielsson, Erikstad"
(jag surfade just in på en blog för ett annat av våra unga lejon, min gode vän Muharrem Demirok från Linköping och i partistyrelsen. Och jag uppskattar verkligen sättet som han sågar mig på. Sådana inlägg är "farliga", de påverkar och får en att fundera långt effektivare än storsläggan. Murre är en skicklig politiker och jag känner med glädje flåset i nacken!)
Vi föreslog att dagens äkenskapsbegrepp och partnerskapsbegrepp bibehålls, en uppfattning som är mycket radikal i de allra flesta av världens länder, liksom i Sverige för inte så länge sedan.
Men det politiskt korrekta idag är en könsneutral äktenskapslagstiftning, och den vinden är stark och likriktad bland politiker och media. Kanske också bland folket,men inte lika säkert.
Och vi föreslog att frågan borde utredas djupare. Inte mycket medhåll där heller.
Varför gör du dig omöjlig genom att sticka ut så här, har några undrat? Vore det inte enklare att tycka som "alla andra"?
Kanske det. Men det här är en lite speciell och viktig fråga, tycker jag. Om människors lika värde, om kärlekens gränslöshet och om samma juridiska rättighter, därom är vi alla överens.
Jag har brottats med mig själv men jag landar sedan i att man har kvar begreppen Äktenskap och Partnerskap. Det är trist att då utsättas för fullständigt sanslösa beskyllningar, men det visar naturligtvis vilken laddning frågan har för en del.
Jag respekterar de som har en annan uppfattning, och det känns naturligtvis trist att inte möta samma respekt tillbaka.
Jo, centerpartiets unga lejon och lejoninna i vår riksdagsgrupp, de mycket begåvade och sympatiska Fredrick och Annie respekterar min övertygelse och rätt till egen uppfattning, även om de inte alls håller med i sak. (se min bloglista). Och jag kan dela Fredricks analys på sin blog att det ungdomliga inslaget i artikeln var begränsat. Och tyvärr stämmer de lite trista orden "till åren komna" kanske in lite grand även på mig, men där gäller det ju bara att gilla läget. Var tid har sin tjusning, så det så!
Här kommer jag osökt in på min förestående födelsedag och den lilla annons jag idag satt in i Östgöta Corren, för kännedom:
"Inte nu!
Jag fyllde nyligen 50 år. 60 år avser jag - förhoppningsvis - att fira i efterhand år 2017.
Välkomna då, men inte nu!
Staffan Danielsson, Erikstad"
(jag surfade just in på en blog för ett annat av våra unga lejon, min gode vän Muharrem Demirok från Linköping och i partistyrelsen. Och jag uppskattar verkligen sättet som han sågar mig på. Sådana inlägg är "farliga", de påverkar och får en att fundera långt effektivare än storsläggan. Murre är en skicklig politiker och jag känner med glädje flåset i nacken!)
fredag, juni 01, 2007
Äktenskap och Partnerskap
Efter dagens DN-debatt om äktenskapet, där jag är en undertecknare, har min riksdagskollega Ulf Holm (mp)totalt sågat mig, och övriga. Utan några jämförelser i övrigt så förstår jag avlägset hur HBT-personer känt det genom alla tider när bl a etablissemanget mobbat dem. För kännedom Ulfs attack, och mitt svar:
Svar till Ulf Holm, riksdagsledamot för miljöpartiet.
Jag har full respekt för Ulf Holms uppfattning i frågan om äktenskapsbegreppet, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig. Frågan om själva äktenskapsbegreppet är svår och värd att diskutera, med respekt för varandra. Alla människor är lika mycket värda, kärleken är gränslös och olika förhållanden ska ha samma juridiska rättigheter, där är vi säkert överens. Sedan är det skillnad mellan förhållanden och jag landar i uppfattningen att det hävdvunna äktenskapsbegreppet bör vara kvar, och att Sverige liksom många andra länder också använder begreppet partnerskap.
Ulf Holm beskyller mig bl a för att "känna sådan aversion mot HBT-personer". Det är kränkande och fullständigt osant, och det är väldigt trist om Ulf Holm känner sådan aversion mot mig att han kan påstå något sådant.
Staffan Danielsson
fredag den 1 juni 2007
VARFÖR SÅDAN RÄDSLA FÖR HBT-PERSONER?
Öppet brev till Alf Svensson, Torbjörn Fälldin, Ingegerd Troedsson med flera med anledning av debattartikel i Dagens Nyheter i dag den 1 juni 2007.
Jag och Miljöpartiet förfäras över den politiska syn som skribenterna från tre av regeringens partier för fram. Artikeln ska läsas med bakgrund av den senaste tidens händelser, till exempel hat-attacken mot en kvinnlig anställd på Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, RFSL, lokal i Stockholm som skedde i måndags. Eller de bråk och demonstrationer som skedde vid Pride-festivalen i Moskva förra helgen där flaskor och ägg haglade mot alla vi som vill fira Pride-festivalen och visa stöd för allas lika värde och rätt i samhället.
Det är vidare märkligt hur ni kan känna en sådan aversion mot hbt-personer, vad är det som ni är rädda för?
Ni underblåser i er artikel de homofobiska strömningar som finns i vissa kretsar i Sverige och andra länder.
Det verkar som att förståelsen för människors rätt till kärlek och att få visa dem inte får plats i ert samhälle. Det skrämmer mig väldigt mycket. Kärleksbudskapet verkar inte gälla alla i regeringens politik.
Jag önskar att ni på allvar funderar över vilket samhälle vi vill ha - ett samhälle där alla människors kärlek respekteras och är lika värd eller ett samhälle med utanförskap för personer som älskar någon av samma kön.
Ulf Holm
Riksdagsledamot (mp) och hbt-ansvarig
Svar till Ulf Holm, riksdagsledamot för miljöpartiet.
Jag har full respekt för Ulf Holms uppfattning i frågan om äktenskapsbegreppet, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig. Frågan om själva äktenskapsbegreppet är svår och värd att diskutera, med respekt för varandra. Alla människor är lika mycket värda, kärleken är gränslös och olika förhållanden ska ha samma juridiska rättigheter, där är vi säkert överens. Sedan är det skillnad mellan förhållanden och jag landar i uppfattningen att det hävdvunna äktenskapsbegreppet bör vara kvar, och att Sverige liksom många andra länder också använder begreppet partnerskap.
Ulf Holm beskyller mig bl a för att "känna sådan aversion mot HBT-personer". Det är kränkande och fullständigt osant, och det är väldigt trist om Ulf Holm känner sådan aversion mot mig att han kan påstå något sådant.
Staffan Danielsson
fredag den 1 juni 2007
VARFÖR SÅDAN RÄDSLA FÖR HBT-PERSONER?
Öppet brev till Alf Svensson, Torbjörn Fälldin, Ingegerd Troedsson med flera med anledning av debattartikel i Dagens Nyheter i dag den 1 juni 2007.
Jag och Miljöpartiet förfäras över den politiska syn som skribenterna från tre av regeringens partier för fram. Artikeln ska läsas med bakgrund av den senaste tidens händelser, till exempel hat-attacken mot en kvinnlig anställd på Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, RFSL, lokal i Stockholm som skedde i måndags. Eller de bråk och demonstrationer som skedde vid Pride-festivalen i Moskva förra helgen där flaskor och ägg haglade mot alla vi som vill fira Pride-festivalen och visa stöd för allas lika värde och rätt i samhället.
Det är vidare märkligt hur ni kan känna en sådan aversion mot hbt-personer, vad är det som ni är rädda för?
Ni underblåser i er artikel de homofobiska strömningar som finns i vissa kretsar i Sverige och andra länder.
Det verkar som att förståelsen för människors rätt till kärlek och att få visa dem inte får plats i ert samhälle. Det skrämmer mig väldigt mycket. Kärleksbudskapet verkar inte gälla alla i regeringens politik.
Jag önskar att ni på allvar funderar över vilket samhälle vi vill ha - ett samhälle där alla människors kärlek respekteras och är lika värd eller ett samhälle med utanförskap för personer som älskar någon av samma kön.
Ulf Holm
Riksdagsledamot (mp) och hbt-ansvarig
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
