Socialdemokraterna tvingar ju arbetsmarknadsminister Littorin till ständigt nya långa interpellationsdebatter i riksdagen. Jag skulle tro att han toppar listan över hur stor del av sin arbetstid som han lägger på debatter i riksdagen jämfört med ministrar i andra länder.
Idag hade Patrik Björck (s) åter frågat om det inte var dags för kraftiga ökningar av statens inbetalningar till arbetslöshetsförsäkringen, för att höja takbeloppet kraftigt och kanske göra A-kassan evig, vad vet jag.
Jag passade på att föra fram resonemanget från min och Jörgen Johansson artikel på DN Debatt, och anklagade s och Björck för att svika de 500.000 och fler människor som i många decennier stått utanför a-kassan och inte fått del av de många miljarder som staten årligen betalar till a-kassorna. Och jag talade för solidaritet med alla arbetslösa och för en allmän arbetslöshetsförsäkring i likhet med sjukförsäkringen.
Sven-Otto Littorin var helt överens om detta, och hänvisade till den kommande socialförsäkringsutredningen.
Vad svarade Eva-Lena Jansson (s) med starka fackliga rötter? Ja, inget förbarmande med de som står utanför, i alla fall.
Och Patrik Björck? Hans argument var att alla ju hade frihet att ansluta sig till a-kassan och därmed få del av statens helt dominerande inbetalningar (90 % på s-tiden). Och gick men inte med (i facket eller alfakassan) så fick man ju skylla sig själv...
Littorin ställde den givna motfrågan. Om denna princip är den rätta i arbetslöshetsförsäkringen så borde den ju vara intressant även för sjukförsäkring och pension. Den som inte betalar en medlemsavgift ur egen plånbok förvägras en rättmätig del av skattebetalarnas årliga mångmiljardbidrag till både arbetslöshets- och sjukförsäkring...
Vart tog solidariteten med de svagaste på arbetsmarknaden vägen från socialdemokraternas sida?
"Det är bara Littorin och Danielsson som vill ha en allmän arbetslöshetsförsäkringen", menade Björck. Jag hänvisade till att centerpartiet drivit denna fråga mycket länge, och att de utsatta grupper som förvägras del av statens insatser för a-kassorna säkert stöder en allmän solidarisk arbetslöshetsförsäkring.
Det är ju lite upp- och nervända världen i den här frågan. Hade inte socialdemokraternas och fackens egenintresse fått bestämma så hade man ju kämpat för en allmän arbetslöshetsförsäkring. Och det hade kanske varit frestande att utifrån en borgerlig utgångspunkt förorda frivillighet...
Men det som är avgörande i denna fråga är att fördela skattebetalarnas pengar - statsbudgeten - rättvist. Det är uppenbart orimligt att staten årligen satsar många miljarder för de arbetslösas inkomster, och låter 700.000 människor inte få rimlig del av detta (siffran år 2006).
Etiketter: a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, socialdemokraterna, centerpartiet, littorin, facket, solidaritet
fredag, januari 16, 2009
tisdag, januari 13, 2009
Bagdad Bob svarar Bloggen Bent...m fl
Sverige har för få människor som engagerar sig i samhällsutvecklingen genom de politiska partierna. Alla har väl synpunkter på hur samhället borde utvecklas i olika frågor, de allra flesta röstar vart fjärde år, men i arbetet med de konkreta besluten i fullmäktigeförsamlingar på olika nivåer är det alldeles för få som deltar som medlemmar eller förtroendevalda.
De allra flesta står på åskådarläktaren och buar, brukar jag säga, medan ett alltmer decimerat gäng på planen brottas med själva spelet och besluten.
Det finns inga perfekta partier som tycker som jag själv, givetvis. Därför är det alltid oftast ett rätt stort steg att lämna köksbords- eller kvällsdiskussionerna om det bättre samhället och ta steget in i något av de ofullkomliga partierna. Jag gjorde detta i 20-25-årsåldern, efter att ha insett att mina lösningar på stora och små problem inte nådde så långt. Jag går med och försöker påverka partiet där det ligger fel, och i övrigt understödja det där det ligger rätt, så ungefär var mitt stridsrop.
Jag valde centerpartiet som det ”minst dåliga” eller ”bästa” partiet utifrån mina värderingar och uppfattningar. Både partiet och jag själv har utvecklats under vårt numera långvariga förhållande, men vi har lyckats hålla ihop under många år och centerpartiets utveckling idag känns mycket dynamisk och spännande!
Det är roligt och glädjande med alla som engagerar sig i dagens moderna centerparti, och jag följer med intresse debatten på nätet och t ex engagemanget hos Erik och Björn enligt mitt förra inlägg.
Genom Högforsöverenskommelsen och alliansens bildande – där ju centerpartiet och Maud varit drivande – har vi nu en stark borgerlig regering i Sverige som genomför en rad nödvändiga reformer. Oppositionen kritiserar ju det mesta – som en opposition ofta gör – och vill att det mesta ska förbli vid det gamla socialdemokratiska. Men utan alliansens förändringar och satsningar på liberala reformer och på fler i arbete hade Sverige stått mycket svagare i den lågkonjunktur som nu slår till.
Nåväl, centerpartiet är alltså just nu där vi vill vara, ett regeringsbärande parti som tar ansvar för landet i både stora och små frågor, i både lätta och svåra frågor.
En svår fråga är Sveriges underrättelseinhämtning genom signalspaning. Den diskuterade jag i mitt förra inlägg, och där har partiet i hög grad kunnat påverka den nya lagen och står alltså bakom denna.
Tillståndsgivning och kontroll av verksamheten ska skärpas, och bl a har en signalspaningsnämnd tillsatts som ska besluta om tillstånd för de spaningsinriktningar som myndigheterna bedömer nödvändiga. Denna nämnd ersätts i höst av den nya försvarsunderrättelsedomstolen, med domare och experter.
Signalspaningsnämnden ska bestå av 7 ledamöter, varav 2 domare eller med domarbakgrund och i övrigt efter förslag från riksdagens partier. Centerpartiet ska föreslå en av ledamöterna, jag tillfrågades om uppdraget och tackade ja.
Gjorde centerpartiet fel när man i kraft av sin storlek fick representation i denna viktiga nämnd? Och gjorde jag fel som accepterade detta uppdrag?
Skulle centerpartiet nöjt sig med att ta ansvar för den nya signalspaningslagens utformning, men avstått från att ha inflytande över dess tillämpning i t ex signalspaningsnämnden? Och alltså istället överlåtit sin plats där till något annat parti.
Magnus Andersson verkar hellre se att andra än centerpartister ska ha inflytande över tillståndsprövningen, och Björn Pedersen och Erik Hultin instämmer och föredrar moderater istället.
Mitt resonemang är precis tvärtom, faktiskt. Har nu det statsbärande centerpartiet – jo, faktiskt – i hög grad påverkat och beslutat om signalspaningen och dess regelverk med prövande och kontrollerade organ, då är det väl i rimlighetens namn också vårt ansvar att i förhållande till vår storlek vara med och påverka och ha insyn i hur t ex den nya signalspaningsnämnden ska verka och vilka beslut den ska ta.
Visst skulle väl partiet kunna överlåta åt andra att vara med och ta ansvar för de beslut som vi varit med och fattat, men det är ärligt talat inte i linje med min syn på politik och ansvarstagande!
Jag går in i detta känsliga uppdrag med stort allvar, och jag tror att det tillför både mig och partiet djupare insikter och erfarenheter om hur signalspaningen i de nya noga reglerade formerna kommer att fungera och tillämpas. Det kan säkert komma att påverkan min egen uppfattning om hur den nya lagen ska utvärderas vid den kontrollstation om några år som vi lyckades få igenom.
Jag tror väl att kritiken mot att jag accepterat detta temporära uppdrag bottnar i en kritik mot den nya lagen i sig, och att centerpartiet står bakom den. Detta diskuterade jag också i mitt förra blogginlägg, och det är en sak.
Men införs en ny lag och centerpartiet har möjlighet att vara med och påverka i tillståndsgivande och kontrollerande organ, nog sjutton ska vi ta det ansvaret och inte överlåta det åt andra!
Etiketter: signalspaning, fra, alliansen, oppositionen, centerpartiet, centern, bagdad bob
De allra flesta står på åskådarläktaren och buar, brukar jag säga, medan ett alltmer decimerat gäng på planen brottas med själva spelet och besluten.
Det finns inga perfekta partier som tycker som jag själv, givetvis. Därför är det alltid oftast ett rätt stort steg att lämna köksbords- eller kvällsdiskussionerna om det bättre samhället och ta steget in i något av de ofullkomliga partierna. Jag gjorde detta i 20-25-årsåldern, efter att ha insett att mina lösningar på stora och små problem inte nådde så långt. Jag går med och försöker påverka partiet där det ligger fel, och i övrigt understödja det där det ligger rätt, så ungefär var mitt stridsrop.
Jag valde centerpartiet som det ”minst dåliga” eller ”bästa” partiet utifrån mina värderingar och uppfattningar. Både partiet och jag själv har utvecklats under vårt numera långvariga förhållande, men vi har lyckats hålla ihop under många år och centerpartiets utveckling idag känns mycket dynamisk och spännande!
Det är roligt och glädjande med alla som engagerar sig i dagens moderna centerparti, och jag följer med intresse debatten på nätet och t ex engagemanget hos Erik och Björn enligt mitt förra inlägg.
Genom Högforsöverenskommelsen och alliansens bildande – där ju centerpartiet och Maud varit drivande – har vi nu en stark borgerlig regering i Sverige som genomför en rad nödvändiga reformer. Oppositionen kritiserar ju det mesta – som en opposition ofta gör – och vill att det mesta ska förbli vid det gamla socialdemokratiska. Men utan alliansens förändringar och satsningar på liberala reformer och på fler i arbete hade Sverige stått mycket svagare i den lågkonjunktur som nu slår till.
Nåväl, centerpartiet är alltså just nu där vi vill vara, ett regeringsbärande parti som tar ansvar för landet i både stora och små frågor, i både lätta och svåra frågor.
En svår fråga är Sveriges underrättelseinhämtning genom signalspaning. Den diskuterade jag i mitt förra inlägg, och där har partiet i hög grad kunnat påverka den nya lagen och står alltså bakom denna.
Tillståndsgivning och kontroll av verksamheten ska skärpas, och bl a har en signalspaningsnämnd tillsatts som ska besluta om tillstånd för de spaningsinriktningar som myndigheterna bedömer nödvändiga. Denna nämnd ersätts i höst av den nya försvarsunderrättelsedomstolen, med domare och experter.
Signalspaningsnämnden ska bestå av 7 ledamöter, varav 2 domare eller med domarbakgrund och i övrigt efter förslag från riksdagens partier. Centerpartiet ska föreslå en av ledamöterna, jag tillfrågades om uppdraget och tackade ja.
Gjorde centerpartiet fel när man i kraft av sin storlek fick representation i denna viktiga nämnd? Och gjorde jag fel som accepterade detta uppdrag?
Skulle centerpartiet nöjt sig med att ta ansvar för den nya signalspaningslagens utformning, men avstått från att ha inflytande över dess tillämpning i t ex signalspaningsnämnden? Och alltså istället överlåtit sin plats där till något annat parti.
Magnus Andersson verkar hellre se att andra än centerpartister ska ha inflytande över tillståndsprövningen, och Björn Pedersen och Erik Hultin instämmer och föredrar moderater istället.
Mitt resonemang är precis tvärtom, faktiskt. Har nu det statsbärande centerpartiet – jo, faktiskt – i hög grad påverkat och beslutat om signalspaningen och dess regelverk med prövande och kontrollerade organ, då är det väl i rimlighetens namn också vårt ansvar att i förhållande till vår storlek vara med och påverka och ha insyn i hur t ex den nya signalspaningsnämnden ska verka och vilka beslut den ska ta.
Visst skulle väl partiet kunna överlåta åt andra att vara med och ta ansvar för de beslut som vi varit med och fattat, men det är ärligt talat inte i linje med min syn på politik och ansvarstagande!
Jag går in i detta känsliga uppdrag med stort allvar, och jag tror att det tillför både mig och partiet djupare insikter och erfarenheter om hur signalspaningen i de nya noga reglerade formerna kommer att fungera och tillämpas. Det kan säkert komma att påverkan min egen uppfattning om hur den nya lagen ska utvärderas vid den kontrollstation om några år som vi lyckades få igenom.
Jag tror väl att kritiken mot att jag accepterat detta temporära uppdrag bottnar i en kritik mot den nya lagen i sig, och att centerpartiet står bakom den. Detta diskuterade jag också i mitt förra blogginlägg, och det är en sak.
Men införs en ny lag och centerpartiet har möjlighet att vara med och påverka i tillståndsgivande och kontrollerande organ, nog sjutton ska vi ta det ansvaret och inte överlåta det åt andra!
Etiketter: signalspaning, fra, alliansen, oppositionen, centerpartiet, centern, bagdad bob
Centerpartiets Öppenhetsmanifest! Och signalspaning
En arbetsgrupp inom centerpartiet lade i maj 2006 fram ett öppenhetsmanifest, som sedan antogs av partiets förtroenderåd. Det är ett bra manifest som understryker vikten av öppenhet och integritet, lyfter fram viktiga frågor och föreslår åtgärder.
”Sammantaget kan Centerpartiets syn på det öppna samhället sammanfattas i tre punkter:
• Öppenhet mot de egna medborgarna. Varje medborgare är tillförsäkrad personlig integritet, yttrandefrihet och möjlighet att granska den offentliga makten.
• Öppenhet mot omvärlden. De som vill bo och arbeta i landet ska ges möjlighet att göra så. En generös flyktingpolitik utgår från individens skyddsbehov.
• En öppen ekonomi. Handelshinder och tullar avvecklas. I den nationella ekonomin eftersträvas en liberal ekonomi med näringsfrihet ”
Manifestet ger exempel på områden där förslag finns som är problematiska från integritetssynpunkt:
” Vi ser idag ett tilltagande övervakningssamhälle. Det gäller exempelvis förslag om trafikdatalagring, rätt för Försvarets radioanstalt att signalspana på trådbunden kommunikation samt rätten att använda hemliga tvångsmedel i förebyggande syfte. Samtidigt ökar kameraövervakningen och registreringen av medborgarna. Vi blir alltmer övervakade i vardagen, vad vi handlar, vem vi ringer och var vi befinner oss registreras på olika sätt. Vänskapskretsar, matvanor och andra preferenser som borde vara privata blir mer eller mindre allmän egendom. ”
Och manifestet lägger en rad förslag, t ex:
” Centerpartiet föreslår för att stärka skyddet för den personliga integriteten en lösning där varje ny reglering som innebär en kränkning av integriteten i någon form skall föregås av en integritetskonsekvensbeskrivning i analogi med de regler om miljökonsekvensbeskrivning som finns på miljörättens område.”
” En proportionalitetsprincip skall införas för att skydda mot offentliggörande av privat information där ett svagt allmänintresse inte kan motivera kränkningen av den personliga integriteten. ”
I den svåra och laddade frågan om underrättelseinhämtning genom signalspaning för att skydda landets säkerhet kom ju regeringen – och centerpartiet i regeringen – till slutsatsen att trots det integritetsintrång som signalspaning innebär vägde landets intresse av säkerhet och skydd mot allvarliga yttra hot så starkt att signalspaning i strängt kontrollerade former tyvärr måste accepteras. Centerpartiet koncenterade sig givet denna slutsats på att förstärka integritetsskyddet och fick gehör för ett antal förstärkningar.
Under processen i riksdagen våren 2007 fördes ytterligare förslag fram från socialdemokraterna, som i stort sett samtliga tillgodosågs. Socialdemokraterna valde trots detta att kräva förnyade utredningar – trots att frågan under deras ledning utretts i omgångar under många år och nu behövde avgöras. Efter votering bordlades frågan. I juni 2008 togs frågan upp till förnyad behandling , flera borgerliga riksdagsledamöter ville ha ytterligare integritetsförstärkningar med Fredrick Federley och Annie Johansson i spetsen. Även denna gång lyssnade alliansen och inte minst centerpartiet och flera förslag tillfogades.
Den s.k. bloggbävningen utlöstes under denna process, och debatten fortsatte att rasa även efter riksdagens beslut. Centerpartiet valde att öppna upp en dialog med ledande kritiker vilket födde ytterligare idéer till hur integriteten kunde hävdas och risken för missbruk minimeras, bl a att kontrollmyndigheten och inte FRA skulle avskilja de signaler som enligt regelverket skulle få avlyssnas och att FRA endast skulle få tillgång till de signalströmmar som var relevanta för den godkända inriktningen. Tankarna om en försvarsunderrättelsedomstol istället för en domstolsliknande nämnd diskuterades också. Även inom folkpartiet fanns kritiska röster. Sammantaget ledde detta till den uppgörelse mellan allianspartierna som nu gäller och som ska föreläggas riksdagen för beslut i vår.
Jag och centerpartiet har en ärligt ödmjuk inställning till den mycket svåra avvägning som vi tvingats till mellan den integritet som vi verkligen vill värna å ena sidan, och samtidigt det ansvar för landets säkerhet som varje regering och riksdag också har. En regering måste kunna regera och den här frågan behövda verkligen regleras.
Lösningen har alltså blivit att stå fast vid behovet av en signalspaning under strängt reglerade former, men att i en kontinuerlig dialog med kritiker inom och utom riksdagen i en intensiv process vara lyhörd för de ytterligare möjligheter till förstärkningar av integriteten som denna resulterade i.
”Bloggbävningen” och dess väldiga engagemang har alltså verkligen lyckats få igenom väsentliga integritetsförstärkningar i en dialog med bl a ett lyssnande centerparti, och kan alltså inteckna betydande framgångar. Delvis görs nog detta, men oftast betonas en fortsatt kritik och det faktum att man inte ”nådde ända fram”, dvs signalspaningen skulle begränsats ännu långt mer eller helt förhindrats.
Inom centerpartiet fortsätter diskussionen, och ”centeruppropet” med bl a Erik Hultin och Björn Pedersen tar nya tag. Jag noterar en viss erkänsla för att centerpartiet lyssnat och drivit på för att tillgodose de ytterligare integritetsförstärkningar som processen resulterat i.
Men samtidigt är kritiken fortsatt stark mot att centerpartiet trots sitt öppenhetsmanifest accepterat signalspaning.
Erik Hultin skriver på sin blogg: ” Jag stöder både partiprogrammet, de olika manifesten som har antagits samt även i allmänhet stöder de demokratiskt fattade stämmobesluten.Vän av ordning kan därmed kanske tänka att jag egentligen är för FRA, IPRED o.s.v., eftersom partiledningen och riksdagsledamöterna ju har valt att stödja dessa påfund från den djupaste avgrunden.”
Men Erik är ju mot ”FRA, Ipred, Acta med mera”, och jag har full respekt för det.
Björn Pedersen på Bloggen Bent skriver så här: ” Det största, roten till allt det onda, som har hänt med Centerpartiet under de senaste åren kan stavas till ”organisationsproblem”. Alltså, Centerpartiets riksledning tycker sig ha mandat att köra över stämmobeslut och partiets styrdokument som medlemmar har bestämt”.
Jag gillar öppen dialog och debatt, och dessa frågeställningar kommer att fortsatt diskuteras inom och utom centerpartiet. Det är bra. Och det kan nog vara så att vi som representerar partiet i regering och riksdag tvingas till svåra avvägningar som gör att vi får intern kritik. Detta får vi reda ut tillsammans och vårt högsta beslutande organ är ju partistämman.
Men jag skulle vilja argumentera emot centeruppropet och andra kritiker på en central punkt, att jag och riksdagsgrupp skulle ha brutit mot och ”kört över stämmobeslut och partiets styrdokument”.
Vi skulle alltså inte ha respekterat det fina öppenhetsmanifest som Förtroenderådet antog den 29 maj 2006. Där tycker jag att kritikerna skjuter över målet, liksom även i ordval som ”djupaste avgrunden” och ”roten till det onda”. Öppenhetsmanifestet lyfter fram integritetsfrågornas vikt enligt ovan, visar på t ex signalspaningens integritetsintrång och lägger fram ett antal goda övergripande förslag.
Däremot har ju inte öppenhetsmanifestet behandlat den svåra avvägningen mellan integritetsintrång och landets säkerhet som hela FRA-debatten handlat om, och där centerpartiet i regering och riksdag landat i att förstärka integritetsskyddet så långt möjligt, i en lyhörd process med successiva förstärkningar. Men där vi också bejakar att det tyvärr finns ett starkt allmänintresse för Sveriges säkerhet som väger så pass tungt att signalspaning i strängt reglerade former får accepteras.
Jag menar alltså att jag och andra visst kan kritiseras för att vi borde kunnat nå längre i olika avseenden, och även för att vi borde begränsat signalspaningen ännu mycket mer. Min verklighetsbild är ju i motsats till detta att vi i linje med öppenhetsmanifestet drivit på för en rad åtgärder i dess anda och inte minst tack vare kritiken kommit riktigt långt.
Och jag vänder mig alltså mot påståenden om att Öppenhetsmanifestet säger nej till signalspaning i de kontrollerade former som riksdagen har beslutat och kommer att besluta om. Manifestet betonar integriteten mycket starkt, men det tar inte ställning till hur avvägningen mellan integritet och säkerhet ska göras i signalspaningsfrågan.
Denna avvägning har vi i regering och riksdagsgrupp jobbat hårt med och landat i de beslut som tagits. Kritisera oss för att vi borde ha nått ändå längre, om ni tycker det, men jag anser att vi verkat och drivit på i öppenhetsmanifestets anda och inte emot det.
I nästa blogginlägg ska jag diskutera signalspaningsnämnden och mitt temporära uppdrag där, rätt eller fel!
Etiketter: centerpartiet, fra, signalspaning, integritet, öppenhet, bloggbävning, centeruppropet
”Sammantaget kan Centerpartiets syn på det öppna samhället sammanfattas i tre punkter:
• Öppenhet mot de egna medborgarna. Varje medborgare är tillförsäkrad personlig integritet, yttrandefrihet och möjlighet att granska den offentliga makten.
• Öppenhet mot omvärlden. De som vill bo och arbeta i landet ska ges möjlighet att göra så. En generös flyktingpolitik utgår från individens skyddsbehov.
• En öppen ekonomi. Handelshinder och tullar avvecklas. I den nationella ekonomin eftersträvas en liberal ekonomi med näringsfrihet ”
Manifestet ger exempel på områden där förslag finns som är problematiska från integritetssynpunkt:
” Vi ser idag ett tilltagande övervakningssamhälle. Det gäller exempelvis förslag om trafikdatalagring, rätt för Försvarets radioanstalt att signalspana på trådbunden kommunikation samt rätten att använda hemliga tvångsmedel i förebyggande syfte. Samtidigt ökar kameraövervakningen och registreringen av medborgarna. Vi blir alltmer övervakade i vardagen, vad vi handlar, vem vi ringer och var vi befinner oss registreras på olika sätt. Vänskapskretsar, matvanor och andra preferenser som borde vara privata blir mer eller mindre allmän egendom. ”
Och manifestet lägger en rad förslag, t ex:
” Centerpartiet föreslår för att stärka skyddet för den personliga integriteten en lösning där varje ny reglering som innebär en kränkning av integriteten i någon form skall föregås av en integritetskonsekvensbeskrivning i analogi med de regler om miljökonsekvensbeskrivning som finns på miljörättens område.”
” En proportionalitetsprincip skall införas för att skydda mot offentliggörande av privat information där ett svagt allmänintresse inte kan motivera kränkningen av den personliga integriteten. ”
I den svåra och laddade frågan om underrättelseinhämtning genom signalspaning för att skydda landets säkerhet kom ju regeringen – och centerpartiet i regeringen – till slutsatsen att trots det integritetsintrång som signalspaning innebär vägde landets intresse av säkerhet och skydd mot allvarliga yttra hot så starkt att signalspaning i strängt kontrollerade former tyvärr måste accepteras. Centerpartiet koncenterade sig givet denna slutsats på att förstärka integritetsskyddet och fick gehör för ett antal förstärkningar.
Under processen i riksdagen våren 2007 fördes ytterligare förslag fram från socialdemokraterna, som i stort sett samtliga tillgodosågs. Socialdemokraterna valde trots detta att kräva förnyade utredningar – trots att frågan under deras ledning utretts i omgångar under många år och nu behövde avgöras. Efter votering bordlades frågan. I juni 2008 togs frågan upp till förnyad behandling , flera borgerliga riksdagsledamöter ville ha ytterligare integritetsförstärkningar med Fredrick Federley och Annie Johansson i spetsen. Även denna gång lyssnade alliansen och inte minst centerpartiet och flera förslag tillfogades.
Den s.k. bloggbävningen utlöstes under denna process, och debatten fortsatte att rasa även efter riksdagens beslut. Centerpartiet valde att öppna upp en dialog med ledande kritiker vilket födde ytterligare idéer till hur integriteten kunde hävdas och risken för missbruk minimeras, bl a att kontrollmyndigheten och inte FRA skulle avskilja de signaler som enligt regelverket skulle få avlyssnas och att FRA endast skulle få tillgång till de signalströmmar som var relevanta för den godkända inriktningen. Tankarna om en försvarsunderrättelsedomstol istället för en domstolsliknande nämnd diskuterades också. Även inom folkpartiet fanns kritiska röster. Sammantaget ledde detta till den uppgörelse mellan allianspartierna som nu gäller och som ska föreläggas riksdagen för beslut i vår.
Jag och centerpartiet har en ärligt ödmjuk inställning till den mycket svåra avvägning som vi tvingats till mellan den integritet som vi verkligen vill värna å ena sidan, och samtidigt det ansvar för landets säkerhet som varje regering och riksdag också har. En regering måste kunna regera och den här frågan behövda verkligen regleras.
Lösningen har alltså blivit att stå fast vid behovet av en signalspaning under strängt reglerade former, men att i en kontinuerlig dialog med kritiker inom och utom riksdagen i en intensiv process vara lyhörd för de ytterligare möjligheter till förstärkningar av integriteten som denna resulterade i.
”Bloggbävningen” och dess väldiga engagemang har alltså verkligen lyckats få igenom väsentliga integritetsförstärkningar i en dialog med bl a ett lyssnande centerparti, och kan alltså inteckna betydande framgångar. Delvis görs nog detta, men oftast betonas en fortsatt kritik och det faktum att man inte ”nådde ända fram”, dvs signalspaningen skulle begränsats ännu långt mer eller helt förhindrats.
Inom centerpartiet fortsätter diskussionen, och ”centeruppropet” med bl a Erik Hultin och Björn Pedersen tar nya tag. Jag noterar en viss erkänsla för att centerpartiet lyssnat och drivit på för att tillgodose de ytterligare integritetsförstärkningar som processen resulterat i.
Men samtidigt är kritiken fortsatt stark mot att centerpartiet trots sitt öppenhetsmanifest accepterat signalspaning.
Erik Hultin skriver på sin blogg: ” Jag stöder både partiprogrammet, de olika manifesten som har antagits samt även i allmänhet stöder de demokratiskt fattade stämmobesluten.Vän av ordning kan därmed kanske tänka att jag egentligen är för FRA, IPRED o.s.v., eftersom partiledningen och riksdagsledamöterna ju har valt att stödja dessa påfund från den djupaste avgrunden.”
Men Erik är ju mot ”FRA, Ipred, Acta med mera”, och jag har full respekt för det.
Björn Pedersen på Bloggen Bent skriver så här: ” Det största, roten till allt det onda, som har hänt med Centerpartiet under de senaste åren kan stavas till ”organisationsproblem”. Alltså, Centerpartiets riksledning tycker sig ha mandat att köra över stämmobeslut och partiets styrdokument som medlemmar har bestämt”.
Jag gillar öppen dialog och debatt, och dessa frågeställningar kommer att fortsatt diskuteras inom och utom centerpartiet. Det är bra. Och det kan nog vara så att vi som representerar partiet i regering och riksdag tvingas till svåra avvägningar som gör att vi får intern kritik. Detta får vi reda ut tillsammans och vårt högsta beslutande organ är ju partistämman.
Men jag skulle vilja argumentera emot centeruppropet och andra kritiker på en central punkt, att jag och riksdagsgrupp skulle ha brutit mot och ”kört över stämmobeslut och partiets styrdokument”.
Vi skulle alltså inte ha respekterat det fina öppenhetsmanifest som Förtroenderådet antog den 29 maj 2006. Där tycker jag att kritikerna skjuter över målet, liksom även i ordval som ”djupaste avgrunden” och ”roten till det onda”. Öppenhetsmanifestet lyfter fram integritetsfrågornas vikt enligt ovan, visar på t ex signalspaningens integritetsintrång och lägger fram ett antal goda övergripande förslag.
Däremot har ju inte öppenhetsmanifestet behandlat den svåra avvägningen mellan integritetsintrång och landets säkerhet som hela FRA-debatten handlat om, och där centerpartiet i regering och riksdag landat i att förstärka integritetsskyddet så långt möjligt, i en lyhörd process med successiva förstärkningar. Men där vi också bejakar att det tyvärr finns ett starkt allmänintresse för Sveriges säkerhet som väger så pass tungt att signalspaning i strängt reglerade former får accepteras.
Jag menar alltså att jag och andra visst kan kritiseras för att vi borde kunnat nå längre i olika avseenden, och även för att vi borde begränsat signalspaningen ännu mycket mer. Min verklighetsbild är ju i motsats till detta att vi i linje med öppenhetsmanifestet drivit på för en rad åtgärder i dess anda och inte minst tack vare kritiken kommit riktigt långt.
Och jag vänder mig alltså mot påståenden om att Öppenhetsmanifestet säger nej till signalspaning i de kontrollerade former som riksdagen har beslutat och kommer att besluta om. Manifestet betonar integriteten mycket starkt, men det tar inte ställning till hur avvägningen mellan integritet och säkerhet ska göras i signalspaningsfrågan.
Denna avvägning har vi i regering och riksdagsgrupp jobbat hårt med och landat i de beslut som tagits. Kritisera oss för att vi borde ha nått ändå längre, om ni tycker det, men jag anser att vi verkat och drivit på i öppenhetsmanifestets anda och inte emot det.
I nästa blogginlägg ska jag diskutera signalspaningsnämnden och mitt temporära uppdrag där, rätt eller fel!
Etiketter: centerpartiet, fra, signalspaning, integritet, öppenhet, bloggbävning, centeruppropet
måndag, januari 12, 2009
LAS och A-kassa och ungdomsarbetslöshet
Sverige har ständigt haft en hög ungdomsarbetslöshet relativt andra EU-länder. I decennier. Trots vår svenska modell med lag om anställningsskydd, internationellt sett hög a-kassa om man kvalificerat sig in genom något års jobb och är med i facket eller alfakassan...(Eller tack vare, hemska tanke..)
Många centerbloggar skriver nu om intressanta debattartiklar i dessa frågor den senaste tiden. Utmärkt. Centerpartiet har vågat utmana och lägga relevanta förslag i dessa frågor, med verkligheten och ungdomars och arbetslösas och sysselsattas bästa för ögonen.
Det är uppenbart att den svenska arbetsmarknaden behöver reformeras en del, för att fungera bättre för både anställda och arbetsgivare och så att Sveriges konkurrenskraft i världen ökar. Vi har inte råd med stela system som låser in människor och konserverar istället för att utveckla och stimulera. Vi har inte råd med nedslitna människor som fastnat på en arbetsplats varifrån man borde gått vidare för länge sedan, vi har inte råd med ungdomar som slits ner genom svårigheterna att få sina första jobb. Och är det verkligen entydigt bäst att facket avgör "turordningen"..?
LAS behöver reformeras, och vi behöver t ex en allmän arbetslivsförsäkring som ersätter sjukförsäkring och A-kassa, som Stefan Tornberg skriver. Centerpartiet har vågat och behöver fortsätta att våga och driva på i regeringen! Det nya centerpartiet är i flera avseenden modigare och tuffare än en ny stor allianskollega.
Läs även andra bloggares åsikter om LAS, a-kassa, centerpartiet, ungdomsarbetslöshet, arbetslivsförsäkring, facket
Många centerbloggar skriver nu om intressanta debattartiklar i dessa frågor den senaste tiden. Utmärkt. Centerpartiet har vågat utmana och lägga relevanta förslag i dessa frågor, med verkligheten och ungdomars och arbetslösas och sysselsattas bästa för ögonen.
Det är uppenbart att den svenska arbetsmarknaden behöver reformeras en del, för att fungera bättre för både anställda och arbetsgivare och så att Sveriges konkurrenskraft i världen ökar. Vi har inte råd med stela system som låser in människor och konserverar istället för att utveckla och stimulera. Vi har inte råd med nedslitna människor som fastnat på en arbetsplats varifrån man borde gått vidare för länge sedan, vi har inte råd med ungdomar som slits ner genom svårigheterna att få sina första jobb. Och är det verkligen entydigt bäst att facket avgör "turordningen"..?
LAS behöver reformeras, och vi behöver t ex en allmän arbetslivsförsäkring som ersätter sjukförsäkring och A-kassa, som Stefan Tornberg skriver. Centerpartiet har vågat och behöver fortsätta att våga och driva på i regeringen! Det nya centerpartiet är i flera avseenden modigare och tuffare än en ny stor allianskollega.
Läs även andra bloggares åsikter om LAS, a-kassa, centerpartiet, ungdomsarbetslöshet, arbetslivsförsäkring, facket
lördag, januari 10, 2009
Linköpings Stadsmission
Ett givande studisbesök igår på Linköpings Stadsmission och dess drivande och engagerade chef Lars Linebäck. Tillsammans med 4 goda allianskollegor från riksdagens östgötabänk.
37 olika kyrkoförsamlingar står bakom stadsmissionen som på kristen grund gör ett stort och viktigt arbete med att förebygga och hjälpa människor som har det svårt och i många fall är drogberoende. Starten i Linköping var 1972, i Stockholm på 1800-talet och flera stora kommuner har fått sin Stadsmission rätt nyligen, snart 7 stadsmissioner samarbetar i ett riksnätverk.
100 anställda och 70 volontärer, en verksamhet som växt kontinuerligt och som även klarat Linköpings sedan 15 år införda upphandlingssystem i konkurrens.
Vi hade en intressant diskussion om äldreboende där stadsmissionens offerter blir väsentligt dyrare än t ex Carema och Attendo, de privata företag som arbetar med stordriftsfördelar och som uppenbarligen utför sina uppdrag åt kommunen med effektivitet och konkurrenskraft. Kommunen beställer ju och skräddarsyr hur äldreboende ska drivas, och i Linköping börjar man nu att pröva att ha kostnaden given och låta konkurrensen bero av vem som får in mest kvalitet av den givna kostnaden.
En ytterligare valfrihetsreform vore naturligtvis att ha en Äldrepeng som medborgarna själva kan använda för den boendeform med assistens de vill ha, och där en del nog skulle välja stadsmissionen även om det blir lite dyrare.
Läs även andra bloggares åsikter om stadsmission, linköping, äldreboende, upphandling, konkurrens
37 olika kyrkoförsamlingar står bakom stadsmissionen som på kristen grund gör ett stort och viktigt arbete med att förebygga och hjälpa människor som har det svårt och i många fall är drogberoende. Starten i Linköping var 1972, i Stockholm på 1800-talet och flera stora kommuner har fått sin Stadsmission rätt nyligen, snart 7 stadsmissioner samarbetar i ett riksnätverk.
100 anställda och 70 volontärer, en verksamhet som växt kontinuerligt och som även klarat Linköpings sedan 15 år införda upphandlingssystem i konkurrens.
Vi hade en intressant diskussion om äldreboende där stadsmissionens offerter blir väsentligt dyrare än t ex Carema och Attendo, de privata företag som arbetar med stordriftsfördelar och som uppenbarligen utför sina uppdrag åt kommunen med effektivitet och konkurrenskraft. Kommunen beställer ju och skräddarsyr hur äldreboende ska drivas, och i Linköping börjar man nu att pröva att ha kostnaden given och låta konkurrensen bero av vem som får in mest kvalitet av den givna kostnaden.
En ytterligare valfrihetsreform vore naturligtvis att ha en Äldrepeng som medborgarna själva kan använda för den boendeform med assistens de vill ha, och där en del nog skulle välja stadsmissionen även om det blir lite dyrare.
Läs även andra bloggares åsikter om stadsmission, linköping, äldreboende, upphandling, konkurrens
onsdag, januari 07, 2009
Gas- och elnätverk i Europa, bra eller...
Det finns alltid saker att kommentera.., jag avstår här från Gaza och signalspaning för att istället diskutera energi mot bakgrund av Rysslands gaskransavstängning till Ukraina, och även till kontinenten som det visar sig.
Ukraina har vad jag förstått i alla år haft ett lågt pris på sin gas, först inom ramen för sovjetekonomin och sedan har det delvis fortsatt i den postsovjetiska period som Ryssland nu är inne i. Även om Rysslands både politiska och marknadsmässiga utveckling lämnar mycket övrigt att önska har det ändå gått starkt åt rätt håll jämfört med sovjetdiktaturen. Och även försäljningen av gas till grannländer börjar alltmer ske efter moderna marknadsmekanismer, dvs ett förhandlat pris där världsmarknadspriserna spelar en viktig roll.
Ryssland vill nu höja priset upp mot världsmarknadsprisnivåer, Ukraina vill behålla den långvariga lägre prisnivån, därtill påstås Ukraina häfta i skuld till Ryssland; ja dvs deras gasbolag häftar i skuld till Gazprom.
Min uppfattning är att Ukraina ska betala den gas man använder. Likaså är det inte självklart att Ukraina kan kräva billigare gas än vad andra länder betalar till Gazprom, och kan inte parterna enas om kommande priser löper Ukraina den nog största risken.
Men även Rysslands förtroende som stabil och bra gasleverantör kan riskeras. Borde mot bakgrund av konflikten EUs länder söka göra sig oberoende av rysk gas?
Ja. det är lätt att säga men mycket svårt att göra. Min grundläggande uppfattning är att handel mellan länder - även med gas, och nog även med dåliga demokratier.. - i grunden främjar både välstånd och tillväxt och fred. Motsatsen är värre, att stänga gränser och sluta handla. Om Ryssland har väldiga reserver av fossil gas, och Europa i övrigt törstar efter energi för att ersätta kol och kanske kärnkraft (...), då tjänar faktiskt alla parter och kanske även miljön på handeln. Och ju mer Ryssland integreras i handeln, ju större sannolikhet att man utvecklas till en allt pålitigare leverantör. Självklart ska EU som en person förhandla fram bra spelregler med Ryssland.
Allra bäst vore givetvis att EUs länder snabbt utvecklade förnybar energi och dito drivmedel i enorma volymer som ersätter kol, gas, olja och kärnkraft. Typ som miljöpartiet och möjligen hela oppositionen tror på.... Jag är glad att centerpartiet och alliansen driver en mer realistisk linje, det underlättar faktisk på sikt att behålla människors stöd och att kunna regera.
EU stöder TEN-nätverk över Europa, som binder samman vår världsdel genom t ex vägar, järnvägar, gas- och elnätverk. Jag är i grunden mycket positiv till detta.
Därför är det bra med en eller flera elkablar genom Östersjön till Lettland och/eller Litauen.
Men en ny gasledning då, om t ex ryska och kontinentala intressen bedömer detta angeläget och riktigt (nordstream)? Den måste självfallet klara en sträng miljöprövning. Gör den det har jag principiellt sett - enligt ovan - svårt att kategoriskt säga nej, särskilt som internationella konventioner gör detta möjligt.
Läs även andra bloggares åsikter om ryssland, kyla, ukraina, naturgas, gasledning, centerpartiet, gazprom, nordstream, förnybar energi, EU
Ukraina har vad jag förstått i alla år haft ett lågt pris på sin gas, först inom ramen för sovjetekonomin och sedan har det delvis fortsatt i den postsovjetiska period som Ryssland nu är inne i. Även om Rysslands både politiska och marknadsmässiga utveckling lämnar mycket övrigt att önska har det ändå gått starkt åt rätt håll jämfört med sovjetdiktaturen. Och även försäljningen av gas till grannländer börjar alltmer ske efter moderna marknadsmekanismer, dvs ett förhandlat pris där världsmarknadspriserna spelar en viktig roll.
Ryssland vill nu höja priset upp mot världsmarknadsprisnivåer, Ukraina vill behålla den långvariga lägre prisnivån, därtill påstås Ukraina häfta i skuld till Ryssland; ja dvs deras gasbolag häftar i skuld till Gazprom.
Min uppfattning är att Ukraina ska betala den gas man använder. Likaså är det inte självklart att Ukraina kan kräva billigare gas än vad andra länder betalar till Gazprom, och kan inte parterna enas om kommande priser löper Ukraina den nog största risken.
Men även Rysslands förtroende som stabil och bra gasleverantör kan riskeras. Borde mot bakgrund av konflikten EUs länder söka göra sig oberoende av rysk gas?
Ja. det är lätt att säga men mycket svårt att göra. Min grundläggande uppfattning är att handel mellan länder - även med gas, och nog även med dåliga demokratier.. - i grunden främjar både välstånd och tillväxt och fred. Motsatsen är värre, att stänga gränser och sluta handla. Om Ryssland har väldiga reserver av fossil gas, och Europa i övrigt törstar efter energi för att ersätta kol och kanske kärnkraft (...), då tjänar faktiskt alla parter och kanske även miljön på handeln. Och ju mer Ryssland integreras i handeln, ju större sannolikhet att man utvecklas till en allt pålitigare leverantör. Självklart ska EU som en person förhandla fram bra spelregler med Ryssland.
Allra bäst vore givetvis att EUs länder snabbt utvecklade förnybar energi och dito drivmedel i enorma volymer som ersätter kol, gas, olja och kärnkraft. Typ som miljöpartiet och möjligen hela oppositionen tror på.... Jag är glad att centerpartiet och alliansen driver en mer realistisk linje, det underlättar faktisk på sikt att behålla människors stöd och att kunna regera.
EU stöder TEN-nätverk över Europa, som binder samman vår världsdel genom t ex vägar, järnvägar, gas- och elnätverk. Jag är i grunden mycket positiv till detta.
Därför är det bra med en eller flera elkablar genom Östersjön till Lettland och/eller Litauen.
Men en ny gasledning då, om t ex ryska och kontinentala intressen bedömer detta angeläget och riktigt (nordstream)? Den måste självfallet klara en sträng miljöprövning. Gör den det har jag principiellt sett - enligt ovan - svårt att kategoriskt säga nej, särskilt som internationella konventioner gör detta möjligt.
Läs även andra bloggares åsikter om ryssland, kyla, ukraina, naturgas, gasledning, centerpartiet, gazprom, nordstream, förnybar energi, EU
måndag, januari 05, 2009
(M)issnöje med Högkvarteret
SvD ger åter utrymme för m-kritik mot försvaret. I en sifferexercis visas att dess Högkvarter i Stockholm består rätt oförändrat de senaste åren. Och jag kan instämma i att det utifrån förefaller att ligga en del i detta, vilket Försvarsmakten och Försvarsdepartementet i så fall har det enligt den svenska modellen tudelade ansvaret att åtgärda. Det vill säga, regeringen anslår pengar och anger inriktningen, men den oberoende myndigheten bestämmer sedan själv inom de ramarna. Glasklart? Nej, inte alls.
Är denna den svenska modellen överlägsen omvärlden, som genomgående har sammanhållna ministerier istället. Jag är inte alls säker på det, och har lagt flera motioner om att att vårt svenska styrsystem behöver analyseras och utredas. Andra länder begriper sig inte på den, och alldeles för ofta hamnar ansvaret mellan stolarna och verkledningar och ministrar kan lätt hänvisa till varandra.
Åter till Högkvarteret. Den anonyme men saklige och intressanta försvarsbloggaren Wisemans wisdoms har kommenterat m-sågningen av den högsta försvarsmyndigheten så här.
Jag kan helt instämma med mina tre moderata kollegor vad gäller hemvärnets/de nationella skyddsstyrkornas storlek. Centerpartiet lägger stor vikt vid hemvärnet, vi oroas över att signalerna ifrån försvarsmakten ofta tar halveringar eller mer för givet. Ett enigt försvarsutskott har nyligen understrukit vikten av att hemvärnet stärks liksom tidgare försvarsberedningen. Jag har tidigare föreslagit att hemvärnet kanske borde ha ett eget anslag i försvarsbudgeten, och alltmer talar för att detta borde prövas noga. Även försvarsministern har lagt stor vikt vid hemvärnet, och regeringens kommande försvarsproposition blir givetvis intressant bl a på denna punkt.
Etiketter: moderater, försvarsutskottet, försvarsmakten, försvaret, högkvarteret, "svenska modellen", hemvärnet
Läs även andra bloggares åsikter om försvar
Är denna den svenska modellen överlägsen omvärlden, som genomgående har sammanhållna ministerier istället. Jag är inte alls säker på det, och har lagt flera motioner om att att vårt svenska styrsystem behöver analyseras och utredas. Andra länder begriper sig inte på den, och alldeles för ofta hamnar ansvaret mellan stolarna och verkledningar och ministrar kan lätt hänvisa till varandra.
Åter till Högkvarteret. Den anonyme men saklige och intressanta försvarsbloggaren Wisemans wisdoms har kommenterat m-sågningen av den högsta försvarsmyndigheten så här.
Jag kan helt instämma med mina tre moderata kollegor vad gäller hemvärnets/de nationella skyddsstyrkornas storlek. Centerpartiet lägger stor vikt vid hemvärnet, vi oroas över att signalerna ifrån försvarsmakten ofta tar halveringar eller mer för givet. Ett enigt försvarsutskott har nyligen understrukit vikten av att hemvärnet stärks liksom tidgare försvarsberedningen. Jag har tidigare föreslagit att hemvärnet kanske borde ha ett eget anslag i försvarsbudgeten, och alltmer talar för att detta borde prövas noga. Även försvarsministern har lagt stor vikt vid hemvärnet, och regeringens kommande försvarsproposition blir givetvis intressant bl a på denna punkt.
Etiketter: moderater, försvarsutskottet, försvarsmakten, försvaret, högkvarteret, "svenska modellen", hemvärnet
Läs även andra bloggares åsikter om försvar
söndag, januari 04, 2009
Möte regeringen - LO
Efter ett tips på Håkan Larssons blogg hittar jag denna tänkvärda analys av den kloke ledarskribenten i Skånska Dagbladet Lars Joel Eriksson.
Apropå dialogen mellan Statsministern och LOs Ordförande om hur och var och varför man ska träffas eller ej.
Det är ett uppenbart bekymmer att LO har så nära band med socialdemokratin, liksom att LOs ordförande faktiskt inte bara "råkar vara" socialdemokrat utan därtill sitter med i partiets högsta verkställande ledning. Och det imponerar inte när LO-Wanja försöker smita ifrån sin s-VU-roll. Och det är trist att LO vill organisera 100.000-tals borgerliga sympatisörer samtidigt som de tvingas kollektivt stå bakom ett enstämmigt stöd till s-politik liksom betala stora pengar till socialdemokratin.
Men trots detta har Lars Joel en poäng, regeringen och de fackliga organisationerna behöver upprätthålla en anständig dialog.
Etiketter: regeringen, LO, socialdemokraterna, centerpartiet, Reinfeldt
Apropå dialogen mellan Statsministern och LOs Ordförande om hur och var och varför man ska träffas eller ej.
Det är ett uppenbart bekymmer att LO har så nära band med socialdemokratin, liksom att LOs ordförande faktiskt inte bara "råkar vara" socialdemokrat utan därtill sitter med i partiets högsta verkställande ledning. Och det imponerar inte när LO-Wanja försöker smita ifrån sin s-VU-roll. Och det är trist att LO vill organisera 100.000-tals borgerliga sympatisörer samtidigt som de tvingas kollektivt stå bakom ett enstämmigt stöd till s-politik liksom betala stora pengar till socialdemokratin.
Men trots detta har Lars Joel en poäng, regeringen och de fackliga organisationerna behöver upprätthålla en anständig dialog.
Etiketter: regeringen, LO, socialdemokraterna, centerpartiet, Reinfeldt
- 20 ute - små marginaler!
Ju äldre jag blir ju mindre gillar jag stark kyla. Skulle något krisa eller krångla är marginalerna så små. Är man ute förfryser man snabbt om man får något problem vid gång eller bilfärd t ex. Den sunda landsbygdsbon Karin Jonsson - oppositionsråd (c)- i Norrköping vet ju hur man gör till skillnad mot t ex en brevbärare från staden.
I städerna upplever man ofta inte alls kylans risker, och staden uppfattas ofta som osårbar och inte berörd av t ex elavbrott och uppvärmningsproblem. Orsaken är given, i vårt ordnade samhället så fungerar ju sedan länge det allra mesta oavsett kyla och stormar med mera. Detta gör nog också att många klär sig tunt i trygg förvissning om att man alltid kan dyka in i värmen någonstans om man blir för kall. Och få kalylerar med att något oväntat kan göra behovet av kläder snabbt och tydligt.
Kan det vara så att det krigas mer i varmare klimat, funderar jag och tankarna går till eländet i Israel-Palestina-konflikten...Men så dyker Afghanistan upp och bromsar analysen, även om striderna ju lär lugna ner sig under vintertid.
I städerna upplever man ofta inte alls kylans risker, och staden uppfattas ofta som osårbar och inte berörd av t ex elavbrott och uppvärmningsproblem. Orsaken är given, i vårt ordnade samhället så fungerar ju sedan länge det allra mesta oavsett kyla och stormar med mera. Detta gör nog också att många klär sig tunt i trygg förvissning om att man alltid kan dyka in i värmen någonstans om man blir för kall. Och få kalylerar med att något oväntat kan göra behovet av kläder snabbt och tydligt.
Kan det vara så att det krigas mer i varmare klimat, funderar jag och tankarna går till eländet i Israel-Palestina-konflikten...Men så dyker Afghanistan upp och bromsar analysen, även om striderna ju lär lugna ner sig under vintertid.
fredag, januari 02, 2009
Liberalt (??) fp-förslag om friskolor
Vårt kära liberala systerparti har i en av sina många arbetsgrupper föreslagit att friskolor som har avtal med kommunen om utbildning ska förbjudas att redovisa vinst om de sköts dåligt....
Är det ett bra förslag? Är det ett liberalt förslag? Eller är det ett kryptosocialdemokratiskt förslag som återigen visar hur fast även fp i detta fall sitter i det socialdemokratiska tankemonopolet.
Skolor som bedriver dålig verksamhet ska kunna ådömas vite, finns det förslag om. Det kan diskuteras. Men, säger fp nu, skulle en friskola ådömas ett vite kan detta kanske fördubblas om det visat sig att skolan redovisat vinst...??!
Låt oss bena ut det här. Först kan vi fullfölja resonemanget utanför skolans värld till t ex annan kommunal verksamhet som läggs ut på entreprenad, t ex sophantering eller snöröjning. Vinst här borde rimligen vara lika fult som det tydligen är för en friskola? Om en snöröjningsfirma vunnit en kommunal upphandling och åtagit sig ett uppdrag enligt bestämda kravspecifikationer, och sedan missköter dessa, vad händer då? Rimligen förlorar man entreprenaden, avtalet bryts och man kan bli återbetalningsansvarig.
Med fps recept skulle detta alltså inte räcka, utöver detta skulle man drabbas av ytterligare sanktioner om man haft fräckheten att gå med vinst något tidigare år....??
Varför inskränka detta till bara kommunal verksamhet? Kanske nästa fp-arbetsgrupp kan tänkas föreslå att bilverkstäder som ibland gör dåliga jobb ska kompensera drabbade kunder med dubbelt så mycket pengar, om man haft fräckheten att redovisa vinst...?
Tror FPs arbetsgrupp egentligen så mycket på kommunal upphandling och på kommunernas förmåga att teckna avtal som garanterar kvalitet för de tjänster man upphandlar? För det är ju här ansvaret för våra skattepengar ligger; att öka kvaliteten i skolan genom olika utförare och genom en konkurrens mellan skolor som befrämjar kvalitet och mångfald!
Vinner en friskola - eller en snöröjningsfirma - en upphandling har man åtagit sig att genomföra sitt åtagande. Sedan är det upp till kommunen att kontrollera att verksamheten sköts enligt avtalet. Sköter sig inte en friskola - eller en kommunal skola för den delen - och/eller tar man inte rättelse ska självfallet avtalet brytas eller inte förlängas, beroende på situation och avtalstext.
Jag tycker att hela diskussionen om att närmast kriminalisera vinstbegreppet just när det handlar om friskolor är märklig, och mycket socialistisk. Kommunal verksamhet som inte sköts av kommunen själv är kapitalistisk och bör inte tillåtas. Eller i vart fall inte gå med vinst. Eller i vart fall inte gå med vinst om den sköts lite sämre än den borde...
Det är ju konkurrensen och mångfalden som i alla andra näringslivssammanhang garanterar effektivitet och kvalitet. Detta förhållande gäller självfallet även i den kommunala ekonomin. Det är ju därför som även socialdemokraterna successivt tvingats bejaka privata entreprenörer i allt högre grad i de kommunala skattefinansierade verksamheterna.
Hade inte denna utveckling skett så hade t ex skolor och snöröjning kostat kommunerna mer och skötts mindre effektivt.
Hela diskussionen om det påstått "fula" i att just kommunalt upphandlade tjänster kan drivas effektivt och ge vinst är feltänkt och rödtänkt. Välskötta privata och kommunala företag som vinner upphandlingar ska självfallet gå med vinst. Vinst behövs för att ränta nedlagt kapital och för att investera för framtiden. Skulle vinsterna mot förmodan bli för höga är konkurrensen för dålig eller upphandlingen för oprofessionell. Uteblir vinsterna och det blir växande förluster kommer företaget att upphöra eller åtminstone att förlora nästa upphandling.
Jag tror inte att centerpartiet idag skulle lägga ett sådant här förslag. Till skillnad från fp kanske vi är för liberala för det...
(varudeklaration: Detta inlägg har tillkommit bl a för att stimulera bredd och mångfald i den interna liberala debatten)
Etiketter: friskolor, vinst, kommun, centerpartiet, folkpartiet, socialdemokratiskt
Är det ett bra förslag? Är det ett liberalt förslag? Eller är det ett kryptosocialdemokratiskt förslag som återigen visar hur fast även fp i detta fall sitter i det socialdemokratiska tankemonopolet.
Skolor som bedriver dålig verksamhet ska kunna ådömas vite, finns det förslag om. Det kan diskuteras. Men, säger fp nu, skulle en friskola ådömas ett vite kan detta kanske fördubblas om det visat sig att skolan redovisat vinst...??!
Låt oss bena ut det här. Först kan vi fullfölja resonemanget utanför skolans värld till t ex annan kommunal verksamhet som läggs ut på entreprenad, t ex sophantering eller snöröjning. Vinst här borde rimligen vara lika fult som det tydligen är för en friskola? Om en snöröjningsfirma vunnit en kommunal upphandling och åtagit sig ett uppdrag enligt bestämda kravspecifikationer, och sedan missköter dessa, vad händer då? Rimligen förlorar man entreprenaden, avtalet bryts och man kan bli återbetalningsansvarig.
Med fps recept skulle detta alltså inte räcka, utöver detta skulle man drabbas av ytterligare sanktioner om man haft fräckheten att gå med vinst något tidigare år....??
Varför inskränka detta till bara kommunal verksamhet? Kanske nästa fp-arbetsgrupp kan tänkas föreslå att bilverkstäder som ibland gör dåliga jobb ska kompensera drabbade kunder med dubbelt så mycket pengar, om man haft fräckheten att redovisa vinst...?
Tror FPs arbetsgrupp egentligen så mycket på kommunal upphandling och på kommunernas förmåga att teckna avtal som garanterar kvalitet för de tjänster man upphandlar? För det är ju här ansvaret för våra skattepengar ligger; att öka kvaliteten i skolan genom olika utförare och genom en konkurrens mellan skolor som befrämjar kvalitet och mångfald!
Vinner en friskola - eller en snöröjningsfirma - en upphandling har man åtagit sig att genomföra sitt åtagande. Sedan är det upp till kommunen att kontrollera att verksamheten sköts enligt avtalet. Sköter sig inte en friskola - eller en kommunal skola för den delen - och/eller tar man inte rättelse ska självfallet avtalet brytas eller inte förlängas, beroende på situation och avtalstext.
Jag tycker att hela diskussionen om att närmast kriminalisera vinstbegreppet just när det handlar om friskolor är märklig, och mycket socialistisk. Kommunal verksamhet som inte sköts av kommunen själv är kapitalistisk och bör inte tillåtas. Eller i vart fall inte gå med vinst. Eller i vart fall inte gå med vinst om den sköts lite sämre än den borde...
Det är ju konkurrensen och mångfalden som i alla andra näringslivssammanhang garanterar effektivitet och kvalitet. Detta förhållande gäller självfallet även i den kommunala ekonomin. Det är ju därför som även socialdemokraterna successivt tvingats bejaka privata entreprenörer i allt högre grad i de kommunala skattefinansierade verksamheterna.
Hade inte denna utveckling skett så hade t ex skolor och snöröjning kostat kommunerna mer och skötts mindre effektivt.
Hela diskussionen om det påstått "fula" i att just kommunalt upphandlade tjänster kan drivas effektivt och ge vinst är feltänkt och rödtänkt. Välskötta privata och kommunala företag som vinner upphandlingar ska självfallet gå med vinst. Vinst behövs för att ränta nedlagt kapital och för att investera för framtiden. Skulle vinsterna mot förmodan bli för höga är konkurrensen för dålig eller upphandlingen för oprofessionell. Uteblir vinsterna och det blir växande förluster kommer företaget att upphöra eller åtminstone att förlora nästa upphandling.
Jag tror inte att centerpartiet idag skulle lägga ett sådant här förslag. Till skillnad från fp kanske vi är för liberala för det...
(varudeklaration: Detta inlägg har tillkommit bl a för att stimulera bredd och mångfald i den interna liberala debatten)
Etiketter: friskolor, vinst, kommun, centerpartiet, folkpartiet, socialdemokratiskt
torsdag, januari 01, 2009
tänkvärt inlägg om Hamas
På den snabba och spännande debattsidan newsmill finns nu detta tänkvärda inlägg om Israel-Palestina konflikten, skrivet av Sten-Gunnar Hedin.
Irans ledarskap, Talibaner, Hamas, Hizbollah är alla religiöst fundamentalistiska rörelser med totalitära kopplingar. De vill införa religiösa sharialagar från före medeltiden som omfattar alla medborgare, som förtrycker och diskriminerar kvinnor och alla som står för mänskliga rättigheter som t ex yttrandefrihet och religionsfrihet.
De tänker gärna i termer av "troende" och "otroende" där de senares liv och värde betyder mindre eller hos de extrema yttringarna inget.
Det är självfallet också starkt bekymmersamt att även andra muslimska länder påtvingar en hel befolkning en "statsreligion" där den som vill tänka och välja livsinställning själv anses begå ett brott som kan straffas med döden.
Den millenielånga striden mellan judar och muslimer, och även synen på judar i många andra länder genom historien, har givit fruktansvärda avtryck i världshistorien med omätbara lidanden. Efter Hitlertysklands utrotning av många miljoner judar tillskapades efter andra världskriget staten Israel. Den har aldrig accepterats av många palestinska företrädare och muslimska länder i omvärlden.
Israel har fått utkämpa flera krig, flyktingsituationen är sedan många decennier oförändrad eller bara värre. Man var nära ett historiskt fredsavtal för något decennium sedan, men PLO och Arafat orkade eller ville inte fullfölja.
Nu har palestinierna splittrats i de två sins emellan oförsonliga riktningarna Fatah och Hamas.
Hamas har makten i Gaza, vill införa sharialagar, har använt stridsmetoden massmordsterrorism (självmordsbombningar) och ligger bakom det ständiga terrorbombsregnet in över Israel från Gaza. Nu reagerar Israel på detta med flygbombningar för att få Hamas att upphöra med terrorbombningarna. Även detta ger civila dödsoffer i betydande grad.
Krig, inbördeskrig och blind terror är alla fruktansvärda företeelser som tyvärr följt mänskligheten genom hela dess historia, men som vi tillsammans nu - år 2009 - måste göra allt för att utrota. Som så många årskiften förr, tyvärr...
Ett första delsteg är att få till stånd en vapenvila mellan Israel och Hamas, med stopp för både terrorbombningar och flyganfall. Det är bra att EU och Sverige med utrikesminister Carl Bildt arbetar för detta.
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, hamas, gaza, hedin
Irans ledarskap, Talibaner, Hamas, Hizbollah är alla religiöst fundamentalistiska rörelser med totalitära kopplingar. De vill införa religiösa sharialagar från före medeltiden som omfattar alla medborgare, som förtrycker och diskriminerar kvinnor och alla som står för mänskliga rättigheter som t ex yttrandefrihet och religionsfrihet.
De tänker gärna i termer av "troende" och "otroende" där de senares liv och värde betyder mindre eller hos de extrema yttringarna inget.
Det är självfallet också starkt bekymmersamt att även andra muslimska länder påtvingar en hel befolkning en "statsreligion" där den som vill tänka och välja livsinställning själv anses begå ett brott som kan straffas med döden.
Den millenielånga striden mellan judar och muslimer, och även synen på judar i många andra länder genom historien, har givit fruktansvärda avtryck i världshistorien med omätbara lidanden. Efter Hitlertysklands utrotning av många miljoner judar tillskapades efter andra världskriget staten Israel. Den har aldrig accepterats av många palestinska företrädare och muslimska länder i omvärlden.
Israel har fått utkämpa flera krig, flyktingsituationen är sedan många decennier oförändrad eller bara värre. Man var nära ett historiskt fredsavtal för något decennium sedan, men PLO och Arafat orkade eller ville inte fullfölja.
Nu har palestinierna splittrats i de två sins emellan oförsonliga riktningarna Fatah och Hamas.
Hamas har makten i Gaza, vill införa sharialagar, har använt stridsmetoden massmordsterrorism (självmordsbombningar) och ligger bakom det ständiga terrorbombsregnet in över Israel från Gaza. Nu reagerar Israel på detta med flygbombningar för att få Hamas att upphöra med terrorbombningarna. Även detta ger civila dödsoffer i betydande grad.
Krig, inbördeskrig och blind terror är alla fruktansvärda företeelser som tyvärr följt mänskligheten genom hela dess historia, men som vi tillsammans nu - år 2009 - måste göra allt för att utrota. Som så många årskiften förr, tyvärr...
Ett första delsteg är att få till stånd en vapenvila mellan Israel och Hamas, med stopp för både terrorbombningar och flyganfall. Det är bra att EU och Sverige med utrikesminister Carl Bildt arbetar för detta.
Läs även andra bloggares åsikter om israel, palestina, hamas, gaza, hedin
onsdag, december 31, 2008
Gott Nytt År!
Julkorten är sega och finns kvar, men nog gör väl bl a internet och kanske annat att de minskar i volym? Så är min känsla i alla fall. I vaje fall stämmer det på min egen julkortsproduktion. Lite synd, kanske, det är ju ändå ett sätt att tänka på släkt och vänner och låta dem veta det.
I alla fall, ett litet surrogat till alla er som söker eller råkar förirra er in på denna min enkla blogg får vara denna nyårshälning.
Att summera året som gått eller prognosticera det som kommer varken vill eller kan jag göra....Men Ok, några meningar ändå.
Hösten har varit en svår tid för världen med finanskris och annalkande lågkonjunktur. Den har varit bättre för alliansregeringen, hade inte Sverige nu haft nära 200.000 fler i arbete utan istället arbetsmarknadsinsatserna varit hårt ansträngda så hade Sverige varit mycket sämre rustat att möta krisen. Insikten om att en politik för fler i arbete är och har varit värdefull - och blir än viktigare för att komma igenom krisen så bra som möjligt - ökar hos alltfler, och även förståelsen för att de åtgärder som vidtagits nog varit riktiga även om de också kostat på.
Trots krisen lyckade EU - inte minst tack vare Sveriges pådrivande insatser - enas om gemensamma klimatåtgärder, som ligger i den internationella fronten. Bra! Visst finns det kritik för att man skulle kommit ändå längre, vilket självfallet miljörörelserna alltid ska och kommer att tycka. Utan EU-samarbetet hade sannolikt Europa inte kraftsamlat som man faktiskt ändå gör nu.
"Alla krigs moder" - konflikten i mellöstern - har blossat upp igen. Fruktansvärt, givetvis.
Har Israel reagerat för kraftigt? Skulle man inte alls ha reagerat?
Utlösande för Israels attacker mot Hamas är den dagliga bombningen av Israel med raketer. Bombningar som Hamas - som har makten i Gaza - skulle kunna stoppa. Det har man inte gjort, snarare initierar man dem.
Att tro att dessa terrorbombningar kan fortsätta utan att kriget eskalerar är osannolikt. Krav på vapenvila kommer nu, och Hamas verkar kunna överväga slut på terrorbombningarna.
Vart detta tar vägen nästa år är oöverskådligt, givetvis. Förväntningarna på President elect Obama är enorma, här och i Afghanistan och i finanskrisen med mera.
Jag har läst hans "memoarer" om sin far och sitt liv fram till dryga trettioårsåldern. Mycket intressanta och sympatiska.
israel, hamas
Jag har placerat min blogg i Linköping på bloggkartan.se!
I alla fall, ett litet surrogat till alla er som söker eller råkar förirra er in på denna min enkla blogg får vara denna nyårshälning.
Att summera året som gått eller prognosticera det som kommer varken vill eller kan jag göra....Men Ok, några meningar ändå.
Hösten har varit en svår tid för världen med finanskris och annalkande lågkonjunktur. Den har varit bättre för alliansregeringen, hade inte Sverige nu haft nära 200.000 fler i arbete utan istället arbetsmarknadsinsatserna varit hårt ansträngda så hade Sverige varit mycket sämre rustat att möta krisen. Insikten om att en politik för fler i arbete är och har varit värdefull - och blir än viktigare för att komma igenom krisen så bra som möjligt - ökar hos alltfler, och även förståelsen för att de åtgärder som vidtagits nog varit riktiga även om de också kostat på.
Trots krisen lyckade EU - inte minst tack vare Sveriges pådrivande insatser - enas om gemensamma klimatåtgärder, som ligger i den internationella fronten. Bra! Visst finns det kritik för att man skulle kommit ändå längre, vilket självfallet miljörörelserna alltid ska och kommer att tycka. Utan EU-samarbetet hade sannolikt Europa inte kraftsamlat som man faktiskt ändå gör nu.
"Alla krigs moder" - konflikten i mellöstern - har blossat upp igen. Fruktansvärt, givetvis.
Har Israel reagerat för kraftigt? Skulle man inte alls ha reagerat?
Utlösande för Israels attacker mot Hamas är den dagliga bombningen av Israel med raketer. Bombningar som Hamas - som har makten i Gaza - skulle kunna stoppa. Det har man inte gjort, snarare initierar man dem.
Att tro att dessa terrorbombningar kan fortsätta utan att kriget eskalerar är osannolikt. Krav på vapenvila kommer nu, och Hamas verkar kunna överväga slut på terrorbombningarna.
Vart detta tar vägen nästa år är oöverskådligt, givetvis. Förväntningarna på President elect Obama är enorma, här och i Afghanistan och i finanskrisen med mera.
Jag har läst hans "memoarer" om sin far och sitt liv fram till dryga trettioårsåldern. Mycket intressanta och sympatiska.
israel, hamas
Jag har placerat min blogg i Linköping på bloggkartan.se!
tisdag, december 30, 2008
Heja Sveriges pensionärer
Jag vet att jobbskatteavdraget inte tillfaller t ex pensionärer. Alliansen sänkte ändå skatten för just pensionärer i höstbudgeten, och jag hoppas att det blir fler sänkningar framöver.
Positivt att en undersökning mellan EU-länder placerar Sverige och Österrike i toppen, när många variabler sammanvägts.
Läs även andra bloggares åsikter om pension, pensionärer
Positivt att en undersökning mellan EU-länder placerar Sverige och Österrike i toppen, när många variabler sammanvägts.
Läs även andra bloggares åsikter om pension, pensionärer
söndag, december 28, 2008
Talibanbilbomb idag - 14döda,12 barn
Torsdagen innan jul debatterade jag Sveriges fredsinsatser (längst ner i protokollet)i Afghanistan med bl a Hans Linde, vänsterpartiet. Denna del av den nya oppositionen vill att Sverige och andra länder ska lämna Afghanistan och inbjuda talibanerna till förhandlingar...
Jag förklarade för Linde att detta inte blir någon "tebjudning" och att talibanerna är inga feminister... De är fundamentalister och vill återigen skapa en totalitär stat där mänskliga rättigheter och kvinnor förtrycks. De bränner skolor och mördar elever och lärare.
Deras terrordåd är fruktansvärda - t ex dagens bilbomd som mördade många barn. Vill v alltså belöna deras fruktansvärda stridsmetoder genom att ge efter för dem, varför vill vänstern svika Afghanistans folk och lämna landet?
Jag ställde frågor, jag tyckte inte att Hans Linde hade några svar.
http://bloggkartan.se/registrera/14005/linkoeping
Jag förklarade för Linde att detta inte blir någon "tebjudning" och att talibanerna är inga feminister... De är fundamentalister och vill återigen skapa en totalitär stat där mänskliga rättigheter och kvinnor förtrycks. De bränner skolor och mördar elever och lärare.
Deras terrordåd är fruktansvärda - t ex dagens bilbomd som mördade många barn. Vill v alltså belöna deras fruktansvärda stridsmetoder genom att ge efter för dem, varför vill vänstern svika Afghanistans folk och lämna landet?
Jag ställde frågor, jag tyckte inte att Hans Linde hade några svar.
http://bloggkartan.se/registrera/14005/linkoeping
fredag, december 26, 2008
Fackförbund, ungdomslöner och LAS
En julbetraktelse, kanske, med koppling till min arbetslöshets- och A-kassakampanj. Och Gott Nytt År, alla ungdomar, barn och vuxna!
Svenska fackförbund vill ju så väl. Fast det blir så fel ibland.
700.000 utanför a-kassan 2006...., nu över en miljon. Vad är lösningen, enligt den fackliga logiken och solidariteten. Självklart, återgå till 2006, ös in mer pengar i a-kassorna men låt för guds skulle de 700.000 som inte kommer att vara med inte att få någon del av de statliga miljarderna till a-kassan.
Centerpartiets partimotion från 2003/04 var utmärkt, gör ett trygghetssystem av sjukförsäkring och arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna. Slå ihop dessa till en arbetslivsförsäkring med en på sikt sammanförd myndighetsstruktur.
Sverige hade under socialdemokraternas regeringstid inte bara 700.000 människor utanför a-kassan, utan - ändå värre - en bland Europas 3 högsta ungdomsarbetslöshetstal. År efter år, decennium efter decennium. Fruktansvärt.
Alliansregeringen har genom sina åtgärder lyckats pressa ned denna, men den är fortfarande europamässigt hög, och lågkonjunkturen försvårar läget.
Två viktiga faktorer till att Sveriges ungdomar har så svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden är den sammanpressade lönestrukturen i kombination med lagen om anställningsskydd (LAS). Ungdomar kostar nästan lika mycket som en erfaren arbetare att anställa, samtidigt som LAS ger de som lyckas få en fast anställning ett mycket starkt anställningsskydd, unga som gamla.
Det här gör att arbetsgivare tänker sig noga för innan de anställer en oprövad ungdom, som kostar nästan lika mycket och som snabbt omfattas av ett mycket starkt anställningsskydd.
Det goda har alltså blivit det bästas fiende, skulle man kunna säga. Facket vill så väl, men i praktiken har man byggt murar som dagens ungdomsgeneration har svårt att klättra över i sin jobbsökarjakt.
Alliansen gör vad den kan, vi halverar arbetsgivaravgifterna för de unga och har ökat möjligheten till provanställning. Inte riktigt centerpartiets förslag till ungdomsavtal men ett steg åt rätt håll.
Socialdemokrater och fackförbund orerar väldeliga om ungdomsarbetslösheten, både under många s-regeringar och nu med alliansregering. Men att göra självkritik och inse att problemet är mycket skapat av "förhandlingsframgångarna" med en mycket sammanpressad lönestruktur och en unikt starkt och konserverande LAS-lagstiftning, det finns inte på kartan.
Därför behövs en stark diskussion i dessa frågor, och därför är det modigt och mycket betydelsefullt att centerpartiet vågar se verkligheten, vågar utmana och driva på för förändring.
Svenska fackförbund vill ju så väl. Fast det blir så fel ibland.
700.000 utanför a-kassan 2006...., nu över en miljon. Vad är lösningen, enligt den fackliga logiken och solidariteten. Självklart, återgå till 2006, ös in mer pengar i a-kassorna men låt för guds skulle de 700.000 som inte kommer att vara med inte att få någon del av de statliga miljarderna till a-kassan.
Centerpartiets partimotion från 2003/04 var utmärkt, gör ett trygghetssystem av sjukförsäkring och arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna. Slå ihop dessa till en arbetslivsförsäkring med en på sikt sammanförd myndighetsstruktur.
Sverige hade under socialdemokraternas regeringstid inte bara 700.000 människor utanför a-kassan, utan - ändå värre - en bland Europas 3 högsta ungdomsarbetslöshetstal. År efter år, decennium efter decennium. Fruktansvärt.
Alliansregeringen har genom sina åtgärder lyckats pressa ned denna, men den är fortfarande europamässigt hög, och lågkonjunkturen försvårar läget.
Två viktiga faktorer till att Sveriges ungdomar har så svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden är den sammanpressade lönestrukturen i kombination med lagen om anställningsskydd (LAS). Ungdomar kostar nästan lika mycket som en erfaren arbetare att anställa, samtidigt som LAS ger de som lyckas få en fast anställning ett mycket starkt anställningsskydd, unga som gamla.
Det här gör att arbetsgivare tänker sig noga för innan de anställer en oprövad ungdom, som kostar nästan lika mycket och som snabbt omfattas av ett mycket starkt anställningsskydd.
Det goda har alltså blivit det bästas fiende, skulle man kunna säga. Facket vill så väl, men i praktiken har man byggt murar som dagens ungdomsgeneration har svårt att klättra över i sin jobbsökarjakt.
Alliansen gör vad den kan, vi halverar arbetsgivaravgifterna för de unga och har ökat möjligheten till provanställning. Inte riktigt centerpartiets förslag till ungdomsavtal men ett steg åt rätt håll.
Socialdemokrater och fackförbund orerar väldeliga om ungdomsarbetslösheten, både under många s-regeringar och nu med alliansregering. Men att göra självkritik och inse att problemet är mycket skapat av "förhandlingsframgångarna" med en mycket sammanpressad lönestruktur och en unikt starkt och konserverande LAS-lagstiftning, det finns inte på kartan.
Därför behövs en stark diskussion i dessa frågor, och därför är det modigt och mycket betydelsefullt att centerpartiet vågar se verkligheten, vågar utmana och driva på för förändring.
tisdag, december 23, 2008
DN: "A-kassa åt alla"!
Det visar sig att Dagens Nyheter i dagens huvudledare tycker precis som jag och Jörgen Johansson om att statens skattemiljarder till de arbetslösa självfallet borde omfatta alla! Inte bara de som är med i facket eller alfakassan.
Och tycker som centerpartiet och som alliansen, ändå bättre! Enda bekymret är den tveksamhet som kunnat skönjas i regeringskansliet den senaste tiden. Låt oss hoppas att den pågående debatten ska kunna gaska upp regeringen att fullfölja sina vallöften. Långt bättre det än att fortsätta att administrera en orättvis socialdemokratisk politik!
Läs gärna ledaren, här följer ett smakprov:
"Obligatoriska socialförsäkringar har sedan länge varit en liberal grundidé. Tanken är att omfördela risker över den enskildes livscykel, och mellan individer med olika förutsättningar. Vi kan alla bli sjuka och arbetslösa och vi blir garanterat en dag för gamla för att klara oss själva. Systemet är solidariskt, kostnadseffektivt och främjar både frihandel och rörlighet på arbetsmarknaden. Det är en strålande uppfinning förutsatt att den inte missbrukas. Sjukersättning och förtidspension ska inte betalas ut till arbetsföra och a-kassan ska vara en tillfällig omställningstrygghet inte ett permanent försörjningsstöd.
Alternativet till allmänna socialförsäkringar är i praktiken inte eget sparande utan en modell av amerikanskt snitt med individuella och därmed enligt all erfarenhet dyrare försäkringar hos privata försäkringsbolag, facklig protektionism och ökade krav på arbetsgivarna. Ett
system som både är ineffektivt och orättvist."
Och tycker som centerpartiet och som alliansen, ändå bättre! Enda bekymret är den tveksamhet som kunnat skönjas i regeringskansliet den senaste tiden. Låt oss hoppas att den pågående debatten ska kunna gaska upp regeringen att fullfölja sina vallöften. Långt bättre det än att fortsätta att administrera en orättvis socialdemokratisk politik!
Läs gärna ledaren, här följer ett smakprov:
"Obligatoriska socialförsäkringar har sedan länge varit en liberal grundidé. Tanken är att omfördela risker över den enskildes livscykel, och mellan individer med olika förutsättningar. Vi kan alla bli sjuka och arbetslösa och vi blir garanterat en dag för gamla för att klara oss själva. Systemet är solidariskt, kostnadseffektivt och främjar både frihandel och rörlighet på arbetsmarknaden. Det är en strålande uppfinning förutsatt att den inte missbrukas. Sjukersättning och förtidspension ska inte betalas ut till arbetsföra och a-kassan ska vara en tillfällig omställningstrygghet inte ett permanent försörjningsstöd.
Alternativet till allmänna socialförsäkringar är i praktiken inte eget sparande utan en modell av amerikanskt snitt med individuella och därmed enligt all erfarenhet dyrare försäkringar hos privata försäkringsbolag, facklig protektionism och ökade krav på arbetsgivarna. Ett
system som både är ineffektivt och orättvist."
Om A-kassan skulle stå modell för barnbidragen!
(Min lilla vinterkampanj för att alla arbetslösa ska få del av statens skattepengar till A-kassan fortsätter)
Barnbidrag enligt A-kassan!
Om socialdemokraternas modell för att ge statsbidrag till de arbetslösa skulle tillämpas på barnfamiljer skulle dessa stöd utformas så här:
De 66 miljarder kr som varje år utdelas till barnfamiljer betalas ut till alla som frivilligt anslutit sig till Föräldrafacket (FF). Varje månad betalar man in en liten del av vad man sedan erhåller i statsbidrag som förälder. De som inte vill eller har råd med detta erhåller ingenting alls.
För dessa många hundra tusen föräldrar står istället samhällets solidaritet öppen genom socialbidragssystemet, till en kostnad som är mycket liten jämfört med det som staten stöder FF med. Vill man absolut inte vara med i FF kan man i nödfall ansluta sig till den s.k betakassan.
- Detta är verklig trygghet och solidaritet, säger socialdemokraterna i en kommentar. Den verkliga tryggheten för barnfamiljerna uppnås genom att alla ansluter sig till FF, låt vara att staten är med på ett litet hörn också. De som inte inser sitt eget bästa och avstår eller förbiser att gå med får skylla sig själva, det är inte mer än rättvist.
- Vi kräver mer statliga barnpengar till de som är med i FF, kräver FF i en kommentar. Och vi kräver också att de som inte frivilligt går med i FF inte heller i framtiden ska få någon del av det statliga stödet. Detta handlar helt enkelt om facklig solidaritet.
Företrädare för alliansregeringen säger i en kommentar att alla barnfamiljer borde erhålla del av de skattepengar som anslås till barnfamiljerna. Källor nära finansdepartementet uppger dock att skulle detta bli för dyrt kan den socialdemokratiska politiken möjligen få fortsätta.
Barnbidrag enligt A-kassan!
Om socialdemokraternas modell för att ge statsbidrag till de arbetslösa skulle tillämpas på barnfamiljer skulle dessa stöd utformas så här:
De 66 miljarder kr som varje år utdelas till barnfamiljer betalas ut till alla som frivilligt anslutit sig till Föräldrafacket (FF). Varje månad betalar man in en liten del av vad man sedan erhåller i statsbidrag som förälder. De som inte vill eller har råd med detta erhåller ingenting alls.
För dessa många hundra tusen föräldrar står istället samhällets solidaritet öppen genom socialbidragssystemet, till en kostnad som är mycket liten jämfört med det som staten stöder FF med. Vill man absolut inte vara med i FF kan man i nödfall ansluta sig till den s.k betakassan.
- Detta är verklig trygghet och solidaritet, säger socialdemokraterna i en kommentar. Den verkliga tryggheten för barnfamiljerna uppnås genom att alla ansluter sig till FF, låt vara att staten är med på ett litet hörn också. De som inte inser sitt eget bästa och avstår eller förbiser att gå med får skylla sig själva, det är inte mer än rättvist.
- Vi kräver mer statliga barnpengar till de som är med i FF, kräver FF i en kommentar. Och vi kräver också att de som inte frivilligt går med i FF inte heller i framtiden ska få någon del av det statliga stödet. Detta handlar helt enkelt om facklig solidaritet.
Företrädare för alliansregeringen säger i en kommentar att alla barnfamiljer borde erhålla del av de skattepengar som anslås till barnfamiljerna. Källor nära finansdepartementet uppger dock att skulle detta bli för dyrt kan den socialdemokratiska politiken möjligen få fortsätta.
söndag, december 21, 2008
DN-debatt om A-kassan
Facken och s lever nu rövare för att taket i A-kassan ska höjas kraftigt, och att medlemsavgifterna ska sänkas, dvs ändå mer skattepengar ska pumpas in i systemet men bara till dem som betalar en egen premie, inte till den halva eller hela miljon människor som står utanför (och som alltid stått utanför i många decennier).
Jag och min kollega Jörgen Johansson (se blogg) från Västmanland - en mycket engagerad och skicklig kollega - hade igår denna artikel i DN. Artikeln - som jag känner mycket starkt för i sakfrågan - menar tvärtom att med en så dominerande andel statliga budgetpengar in i A-kassan är det orimligt att inte alla arbetslösa får rimlig del av den. Att en del höginkomstttagare och företagare m fl då tvingas att betala en avgift i månaden får accepteras, relativt skatterna i övrigt är denna skatt godtagbar. Enklast vore för lägsta byråkrati att avgiften bakades in i skatteskalorna på sikt. Vinsten är att ingen kommer att falla mellan stolarna vid arbetslöshet, och att kommunerna kommer att slippa en del socialbidragsutbetalningar.
Socialdemokraterna och fackförbunden klarar inte debatten i denna fråga. Varför kämpar de för allmän sjukförsäkring, för allmän pension...,men våldsamt emot en allmän arbetslöshetsförsäkring???? Som omfattar alla som drabbas av arbetslöshet, att alla får del av de mycket stora skattemedel som årligen anslås till A-kassan. Idag och under alla s-regeringars decennier vid makten har ständigt många hundra tusentals människor vid arbetslöshet inte fått ett öre av dessa skattepengar..., eftersom de inte varit med i facket eller alfakassan och betalat en månatlig premie. De svagare grupper som inte haft insikten om a-kassans vikt eller haft råd att betala har i alla år gruvligen svikits av socialdemokraterna och stått helt utan a-kassa vid arbetslöshet, trots de många miljarder som staten årligen pumpar in.
Kraven från s och t ex TCO nu är också mer statliga pengar till endast de som är med i a-kassan och fortsatt ingenting till de som inte gått med i facket eller alfakassan. Kalla det vad man vill men det handlar faktiskt inte om trygghet och solidaritet med alla de som blir arbetslösa, man vill med vett och vilja fortsätta att ställa massor av människor utanför de statliga miljarder som anslås i statsbudgeten till de arbetslösa. Jag gillar att alliansregeringen står upp för rätt och rimlighet och låter a-kassan bli allmän, en trygg och solidarisk a-kassa som omfattar alla. I samband med att taket i a-kassan räknas upp p g av inflationen, och alltså allas våra skattepengar till dem som drabbas av arbetslöshet ökar ytterligare, vore det mycket lämpligt att deklarera att a-kassan liksom i t ex Norge ska göras allmän!
Jag vill minnas att centerpartiet har stämmobeslut på denna ståndpunkt, och att alliansen hade den i sitt valmanifest. En finansminister ska ju alltid bromsa nya utgifter, vilket gjort att Anders Borg börjat tveka i denna fråga och börjat fundera på att kanske fortsätta soiclademokraternas och fackens linje.
Jag anser att i nästa åtgärdsprogram med anledning av lågkonjunkturen vore det utmärkt att satsa några miljarder på att arbetslöshetsförsäkringen görs allmän samtidigt som taket inflationsjusteras. Det vore en trygghetsreform av stora mått, och det vore beklagligt om alliansen inte orkade med att genomföra det man gått till val utan fastnade i gammal nattstånden socialdemokratiskt politik i denna fråga, som ju endast har motiverats av att gynna medlemskap i facket.
Jag tycker visst att man gärna ska vara med i facket (även om det tar emot när dessa är partipolitiserade som i tex denna fråga) men förbunden får faktiskt i framtiden rekrytera medlemmar på egna meriter och inte längre på en orättfärdig skattesubvention endast till dessa.
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa.arbetslöshet.arbetslöshetsförsäkring
Jag och min kollega Jörgen Johansson (se blogg) från Västmanland - en mycket engagerad och skicklig kollega - hade igår denna artikel i DN. Artikeln - som jag känner mycket starkt för i sakfrågan - menar tvärtom att med en så dominerande andel statliga budgetpengar in i A-kassan är det orimligt att inte alla arbetslösa får rimlig del av den. Att en del höginkomstttagare och företagare m fl då tvingas att betala en avgift i månaden får accepteras, relativt skatterna i övrigt är denna skatt godtagbar. Enklast vore för lägsta byråkrati att avgiften bakades in i skatteskalorna på sikt. Vinsten är att ingen kommer att falla mellan stolarna vid arbetslöshet, och att kommunerna kommer att slippa en del socialbidragsutbetalningar.
Socialdemokraterna och fackförbunden klarar inte debatten i denna fråga. Varför kämpar de för allmän sjukförsäkring, för allmän pension...,men våldsamt emot en allmän arbetslöshetsförsäkring???? Som omfattar alla som drabbas av arbetslöshet, att alla får del av de mycket stora skattemedel som årligen anslås till A-kassan. Idag och under alla s-regeringars decennier vid makten har ständigt många hundra tusentals människor vid arbetslöshet inte fått ett öre av dessa skattepengar..., eftersom de inte varit med i facket eller alfakassan och betalat en månatlig premie. De svagare grupper som inte haft insikten om a-kassans vikt eller haft råd att betala har i alla år gruvligen svikits av socialdemokraterna och stått helt utan a-kassa vid arbetslöshet, trots de många miljarder som staten årligen pumpar in.
Kraven från s och t ex TCO nu är också mer statliga pengar till endast de som är med i a-kassan och fortsatt ingenting till de som inte gått med i facket eller alfakassan. Kalla det vad man vill men det handlar faktiskt inte om trygghet och solidaritet med alla de som blir arbetslösa, man vill med vett och vilja fortsätta att ställa massor av människor utanför de statliga miljarder som anslås i statsbudgeten till de arbetslösa. Jag gillar att alliansregeringen står upp för rätt och rimlighet och låter a-kassan bli allmän, en trygg och solidarisk a-kassa som omfattar alla. I samband med att taket i a-kassan räknas upp p g av inflationen, och alltså allas våra skattepengar till dem som drabbas av arbetslöshet ökar ytterligare, vore det mycket lämpligt att deklarera att a-kassan liksom i t ex Norge ska göras allmän!
Jag vill minnas att centerpartiet har stämmobeslut på denna ståndpunkt, och att alliansen hade den i sitt valmanifest. En finansminister ska ju alltid bromsa nya utgifter, vilket gjort att Anders Borg börjat tveka i denna fråga och börjat fundera på att kanske fortsätta soiclademokraternas och fackens linje.
Jag anser att i nästa åtgärdsprogram med anledning av lågkonjunkturen vore det utmärkt att satsa några miljarder på att arbetslöshetsförsäkringen görs allmän samtidigt som taket inflationsjusteras. Det vore en trygghetsreform av stora mått, och det vore beklagligt om alliansen inte orkade med att genomföra det man gått till val utan fastnade i gammal nattstånden socialdemokratiskt politik i denna fråga, som ju endast har motiverats av att gynna medlemskap i facket.
Jag tycker visst att man gärna ska vara med i facket (även om det tar emot när dessa är partipolitiserade som i tex denna fråga) men förbunden får faktiskt i framtiden rekrytera medlemmar på egna meriter och inte längre på en orättfärdig skattesubvention endast till dessa.
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa.arbetslöshet.arbetslöshetsförsäkring
fredag, december 19, 2008
Ingen munkavle på försvarsdebatten!
Annika Nordgren Christensen på Försvarsbloggen uppfattar min linje i debatten om JAS Gripen så här
"Jag reagerar framför allt mot det jag uppfattar som Danielssons önskan att svenska försvarspolitiker skall hålla truten med sin eventuella kritik, av omsorg om projektet som sådant.
Jag är övertygad om att en sådan tystnad enbart är av ondo, en björnkram, både på kort och lång sikt och alldeles oavsett hur man ser på Gripens framtid i Sverige."
Får jag klargöra! Jag är alltid för en öppen och ärlig debatt förankrad i verkligheten för att driva utvecklingen framåt. Annika och Allan och jag själv och andra ska verkligen föra fram våra analyser och åsikter.
Jag vet att miljöpartiet vill minska Sveriges vapenexport och försvarsindustri, det är klart deklarerat och ingen nyhet.
Min uppfattning är att JAS Gripen-planet är ett konkurrenskraftigt stridsflygplan som röner stort intresse i många länder, och som sålts och leasats till ett antal länder utöver Sverige. Det är också bra för Sverige om detta stora industriprojekt röner framgångar på exportmarknaden.
Jag har uppfattat att en bred majoritet i riksdagen står bakom denna verklighetsbild och analys. Om då en ledande svensk försvarspolitiker genast efter Norges nedsabling av JAS Gripen går ut och verkar tvivla på Gripens konkurrenskraft är det rätt anmärkningsvärt. Därför min replik till SvD och min irritation över att bli refuserad.
JAS Gripens kvaliteér och tekniska konkurrenskraft kommer nu säkert att bli föremål för en djupare debatt. Jag hoppas att den ska visa att min verklighetsbild håller, och att det ska vara en fortsatt bred samstämmighet om detta. Skulle så inte bli fallet står vi inför en helt ny situation i denna viktiga fråga.
"Jag reagerar framför allt mot det jag uppfattar som Danielssons önskan att svenska försvarspolitiker skall hålla truten med sin eventuella kritik, av omsorg om projektet som sådant.
Jag är övertygad om att en sådan tystnad enbart är av ondo, en björnkram, både på kort och lång sikt och alldeles oavsett hur man ser på Gripens framtid i Sverige."
Får jag klargöra! Jag är alltid för en öppen och ärlig debatt förankrad i verkligheten för att driva utvecklingen framåt. Annika och Allan och jag själv och andra ska verkligen föra fram våra analyser och åsikter.
Jag vet att miljöpartiet vill minska Sveriges vapenexport och försvarsindustri, det är klart deklarerat och ingen nyhet.
Min uppfattning är att JAS Gripen-planet är ett konkurrenskraftigt stridsflygplan som röner stort intresse i många länder, och som sålts och leasats till ett antal länder utöver Sverige. Det är också bra för Sverige om detta stora industriprojekt röner framgångar på exportmarknaden.
Jag har uppfattat att en bred majoritet i riksdagen står bakom denna verklighetsbild och analys. Om då en ledande svensk försvarspolitiker genast efter Norges nedsabling av JAS Gripen går ut och verkar tvivla på Gripens konkurrenskraft är det rätt anmärkningsvärt. Därför min replik till SvD och min irritation över att bli refuserad.
JAS Gripens kvaliteér och tekniska konkurrenskraft kommer nu säkert att bli föremål för en djupare debatt. Jag hoppas att den ska visa att min verklighetsbild håller, och att det ska vara en fortsatt bred samstämmighet om detta. Skulle så inte bli fallet står vi inför en helt ny situation i denna viktiga fråga.
onsdag, december 17, 2008
Replik till en JAS Gripen-kritik i SvD
Min gode kollega i försvarsutskottet Allan Widman skrev en artikel i Svd om Gripen i det svenska försvaret (som jag tidigare bloggat om). Mycket av det tål väl att diskuteras, men utöver det uttryckte Allan förståelse för Norges beslut att såga Gripen på två punkter och SvD satte rubriken "JAS Gripen har många brister".
Jag reagerade på detta och skickade ett mycket koncentrerat inlägg till Brännpunkt, se längre ner.
Efter dialog med Brännpunkt får jag beskedet att endast en moderat replik tas in, eftersom den täcker också mina synpunkter... Jag tycker det är bra att m-repliken tas in. Dock kommenterar den inte Widmans artikel på två väsentliga punkter (liten serie, ingen stridserfarenhet) och den går inte i tydlig clinch med Widman. Jag gör båda, och jag tycker det är trist att SvD inte låter denna reaktion från mig och centerpartiet publiceras.
Å andra sidan har jag till SvD erbjudit bl a en artikel om försvarets storlek tidigare, och en om hemvärnet vilka båda refuserats. Även då har flera m-artiklar om precis samma frågor istället publicerats senare. Det är bara bra, men visst är det trist att inte själv ha fått komma till tals.
Jag inser att jag delar denna frustration över att refuseras på viktiga debattfora med snart sagt alla mina kollegor oavsett partifärg, och att debattredaktörens uppgift inte är lätt.
Tack vare bloggens existens kan man ändå av omsorg om sin mentala hälsa låta sin frustration pysa ut i ett inlägg, vilket alltså just nu sker. Och jag kommer ju att försöka igen, så får vi se hur kvalitet och aktualitet då bedöms...!
I just detta fall är ändå min grundpoäng som varm alliansvän, att en ledande rikstidning bör likabehandla olika partier i t ex alliansen och inte utgå ifrån att det är enklast att ett parti kan tala för de andra. Brännpunkt är ju därtill det främsta forum där den stora och intressanta försvarsdebatten förs i Sverige.
"Replik på Allan Widmans debattartikel om Gripen
Mitt i brinnande finanskris och efter det att Norge valt att kritisera det svenska stridsflygplanet JAS Gripen på ett märkligt sätt väljer min gode kollega i försvarsutskottet Allan Widman att ansluta sig till kritiken.
Man får förstå Norges sågning, menar Widman, eftersom USA-planet nog kommer att tillverkas i många fler exemplar än det svenska. Och därtill har Gripen inte varit i strid vilket ger unika erfarenheter som Gripen saknar, påstår NATO-vännen Widman.
Argumenten är svaga. JAS Gripen är enligt min uppfattning ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med prestanda, kvalitet och ekonomi.
Att större volymer från andra sidan Atlanten automatiskt ger bättre plan är ingen sanning varken i flyg- eller andra industrisammanhang. Det amerikanska planet är därtill under utprovning och oprövat till skillnad mot Gripens mångåriga erfarenhet som stommen i olika länders luftstridskrafter.
Visst är det viktigt att diskutera det svenska luftförsvarets utformning och utveckling, det är en sak. Men att Allan Widman verkar tvivla på en av grundpelarna i det svenska försvaret och ifrågasätter dess exportpotential, det smärtar.
Sverige är ett av få länder i världen som på en mycket hög teknisk nivå utvecklar och tillverkar avancerade stridsflygplan, vilket betytt och betyder mycket för både Sveriges försvar och vår industriella kompetens. Min och centerpartiets förhoppning är att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)"
Jag reagerade på detta och skickade ett mycket koncentrerat inlägg till Brännpunkt, se längre ner.
Efter dialog med Brännpunkt får jag beskedet att endast en moderat replik tas in, eftersom den täcker också mina synpunkter... Jag tycker det är bra att m-repliken tas in. Dock kommenterar den inte Widmans artikel på två väsentliga punkter (liten serie, ingen stridserfarenhet) och den går inte i tydlig clinch med Widman. Jag gör båda, och jag tycker det är trist att SvD inte låter denna reaktion från mig och centerpartiet publiceras.
Å andra sidan har jag till SvD erbjudit bl a en artikel om försvarets storlek tidigare, och en om hemvärnet vilka båda refuserats. Även då har flera m-artiklar om precis samma frågor istället publicerats senare. Det är bara bra, men visst är det trist att inte själv ha fått komma till tals.
Jag inser att jag delar denna frustration över att refuseras på viktiga debattfora med snart sagt alla mina kollegor oavsett partifärg, och att debattredaktörens uppgift inte är lätt.
Tack vare bloggens existens kan man ändå av omsorg om sin mentala hälsa låta sin frustration pysa ut i ett inlägg, vilket alltså just nu sker. Och jag kommer ju att försöka igen, så får vi se hur kvalitet och aktualitet då bedöms...!
I just detta fall är ändå min grundpoäng som varm alliansvän, att en ledande rikstidning bör likabehandla olika partier i t ex alliansen och inte utgå ifrån att det är enklast att ett parti kan tala för de andra. Brännpunkt är ju därtill det främsta forum där den stora och intressanta försvarsdebatten förs i Sverige.
"Replik på Allan Widmans debattartikel om Gripen
Mitt i brinnande finanskris och efter det att Norge valt att kritisera det svenska stridsflygplanet JAS Gripen på ett märkligt sätt väljer min gode kollega i försvarsutskottet Allan Widman att ansluta sig till kritiken.
Man får förstå Norges sågning, menar Widman, eftersom USA-planet nog kommer att tillverkas i många fler exemplar än det svenska. Och därtill har Gripen inte varit i strid vilket ger unika erfarenheter som Gripen saknar, påstår NATO-vännen Widman.
Argumenten är svaga. JAS Gripen är enligt min uppfattning ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med prestanda, kvalitet och ekonomi.
Att större volymer från andra sidan Atlanten automatiskt ger bättre plan är ingen sanning varken i flyg- eller andra industrisammanhang. Det amerikanska planet är därtill under utprovning och oprövat till skillnad mot Gripens mångåriga erfarenhet som stommen i olika länders luftstridskrafter.
Visst är det viktigt att diskutera det svenska luftförsvarets utformning och utveckling, det är en sak. Men att Allan Widman verkar tvivla på en av grundpelarna i det svenska försvaret och ifrågasätter dess exportpotential, det smärtar.
Sverige är ett av få länder i världen som på en mycket hög teknisk nivå utvecklar och tillverkar avancerade stridsflygplan, vilket betytt och betyder mycket för både Sveriges försvar och vår industriella kompetens. Min och centerpartiets förhoppning är att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)"
lördag, december 13, 2008
Nato-forum
Tillsammans med några andra riksdagsledamöter deltar jag för första gången i Nato-forum i Washington måndag och tisdag. Med deltagande av både Natoländer och Partnerskapsländer, alltså.
Det ska bli intressant, och jag återkommer med rapport.
Den uppmärksamme såg i mitt försvarsdebattsinlägg i torsdags att jag uppmärksammade socialdemokraterna på att en trovärdig militär alliansfrihet inte bara gagnas av en inhemsk försvarsindustri - vilket s till skillnad från v och mp verkligen driver - utan än mer av en trovärdig försvarsbudget där stabila och uthålliga internationella fredsinsatser är en viktig del... Och där socialdemokraterna med sitt historiskt starka internationella engagemang nu är det parti i riksdagen som år 2009 anslår i särklass minst till Sveriges internationella fredsstyrkor...
Det ska bli intressant, och jag återkommer med rapport.
Den uppmärksamme såg i mitt försvarsdebattsinlägg i torsdags att jag uppmärksammade socialdemokraterna på att en trovärdig militär alliansfrihet inte bara gagnas av en inhemsk försvarsindustri - vilket s till skillnad från v och mp verkligen driver - utan än mer av en trovärdig försvarsbudget där stabila och uthålliga internationella fredsinsatser är en viktig del... Och där socialdemokraterna med sitt historiskt starka internationella engagemang nu är det parti i riksdagen som år 2009 anslår i särklass minst till Sveriges internationella fredsstyrkor...
fredag, december 12, 2008
Laddad försvarsdebatt.., tja.
För oss i försvarsutskottet var torsdagskvällen lite laddad, när nästa års försvarsbudget debatterades, klart ca halv nio, och jag länkar till den här.
Den är redan rescenserad på Annika Nordgren-Christensens utmärkta försvarsblogg. Annika var ung riksdagsledamot för miljöpartiet på 1990-talet, var sakkunnig i försvarsdepartementet under en del samarbetsår och är tillsammans med socialdemokraternas numera partisekreterare Håkan Juholt de som varit med längst i försvarsberedningen. Hon förenar en stor kunskap och kompetens på försvarsområdet med sitt miljöpartiengagemang, och hennes blogg är fyllig, intressant och riktigt balanserad, fast med mp-profil så klart.
Annika tror att jag - och Rolf Gunnarsson (m) - kommer att få äta upp vår belåtenhet med alliansens partiledares besked att garnisoner och regementen i landet inte kommer att läggas ned. Jag kan lugna Annika med att varken partiledarnas besked eller vår belåtenhet med detta är av evig karaktär, utan den stabilitet (ingen nedläggning alls) som nu är bra efter en mycket svår omställning sedan 2004 handlar nog mera om år än decennier. Får jag påminna om att den som ställer ut löften med evighetsgaranti är Mona Sahlin som lovat att "Sverige aldrig ska gå med i Nato". Inte dåligt att kunna överblicka decennier, sekler och millennier framöver...
Nåväl, hur var debatten? Jag är ju jävig så den intresserade bör kolla själv. Mitt anslag var några svepande översikter i början, en redovisning av det viktigaste i budgeten, markera några viktiga frågor som Sveriges fredsfrämjande insatser, JAS Gripen och hemvärnet. Och så rundade jag av med en rätt förödande analys - obs. partisk uppfattning - av de rödgrönas (vilken fågel är rödgrön, förresten, kan det vara domherren eller gröngölingen eller bofinken..., jag satsar på bofinken!) totalt divergerande förslag i olika avseenden.
Den ende som replikerade på mitt inlägg var miljöpartiets Peter Rådberg, som säkert skulle blivit en god militär; med en hög och tydlig stämma och argumentation. Jag väljer att tolka den övriga tysnaden som ett tyst instämmande, men jag kan ha fel...
Jag klipper in några bitar ur mitt inlägg här nedan:
Det är värdefullt med garnisoner spridda över landet. Nedläggningar ger också stora omställningskostnader och kompetensförluster. Försvaret behöver arbetsro efter den väldiga omställning och bantning som man framgångsrikt har klarat av och inför de viktiga uppgifter man har framför sig.
Det skulle man inte få om en del av de rödgröna får bestämma – och då avser jag inte domherrar utan den samlade oppositionen. Miljöpartiet vill ju närmast halvera armén från dagens 11 förband till endast 6 samtidigt som man vill dramatiskt minska försvarsanslaget med 10 miljarder kronor, dvs med 25 procent. Det är ärligt men det är samtidigt mycket allvarligt.
I enlighet med FN-stadgans principer har Sverige ett ansvar för att främja internationell fred och säkerhet. Vår säkerhet är intimt kopplad till våra grannars och Europas säkerhet, och det är viktigt för Sverige som militärt alliansfritt land att ta sitt ansvar vad gäller försvar och säkerhet på ett med länderna i vår omvärld jämbördigt sätt.
I ett långsiktigt perspektiv är det intressant att jämföra hur stor andel av BNP som vårt försvar tar i anspråk. Detta mått anges ofta i internationella jämförelser mellan olika länders försvarsutgifter.
Nato har som ambition att medlemsländernas försvarsanslag bör uppgå till 2,0 procent av BNP. EU-ländernas genomsnitt är ca 1,75 procent. Norges försvarsanslag uppgår till ca 1,6 procent av BNP liksom Nederländernas medan t ex Tyskland, Finland och Danmark ligger kring 1,3 procent.
Sveriges försvar kostar mellan 1,2 och 1,3 procent av BNP.
Jag vill mot denna bakgrund ställa några frågor till den färggranna oppositionen.
Miljöpartiet vill på några år sänka det svenska försvarets andel av BNP till långt under 1 procent, en nedskärning med 10 miljarder kronor. Hur tror ni att det skulle uppfattas av länderna i vår omvärld, eller av det svenska folket? Spelar ni inte något av rysk roulette med Sveriges säkerhet, och är ni verkligen mogna att ta regeringsansvar?
Vänsterpartiet ville i fjol att årets budget skulle vara 4,4 miljarder lägre än den är, en dramatisk minskning. Inför 2009 har ni glädjande nog nöjt er med 1,3 miljarder mindre än regeringen, dvs ni ökar er försvarsbudget med över 3 miljarder jämfört med förra året. Det är bra men rätt svajigt. Ni vill också lämna EU och Sveriges internationella fredsinsatser och krossa vår försvarsindustri, är ni verkligen mogna att ta regeringsansvar?
Socialdemokraterna blandar vin och vatten i sina motioner. Det är bra att ni står bakom försvarsberedningens slutsatser om försvarets inriktning med mera, det är bra att vi är överens om värdet av en bred samsyn om säkerhetspolitiken och ni skriver väl om värdet av att Sverige bidrar till internationell fred och säkerhet.
Men det är rent ledsamt – om jag får uttrycka det så – att ni vill minska försvarsbudgeten ungefär som era samarbetspartier, med nära en miljard kronor. Och att Ni gör det helt och håller på just de internationella insatserna som ni vill dra ner från 2,5 till 1,5 miljard kronor genom att bl a låta Sverige brådstörtat överge Kosovo och vårt åtagande där.
Ni är faktiskt det parti i Sveriges riksdag som har i särklass lägst ambitioner för Sveriges fredsinsatser internationellt, ni vill under 2009 mindre än t o m vänsterpartiet. Detta är faktiskt utomordentligt anmärkningsvärt.
Det kontrasterar också illa med de vackra deklarationerna i era motioner och hur ni har agerat tidigare. Men man kan göra misstag och vi verkar kunna bli överens i Kosovofrågan inför nästa år, och det välkomnar jag verkligen. Min positiva tolkning är att socialdemokraterna är på väg upp ur diket i denna viktiga fråga om fred och säkerhet.
Min fråga blir ändå, menar ni verkligen att Sverige ska minska sin försvarsbudget ner mot 1 procent av BNP när ”alla andra” tar ett större ansvar?
Innebär inte vår valda alliansfrihet ett ansvar för att Sverige på egen hand ha ett tillräckligt starkt försvar? Om vi urholkar detta blir vi rimligen mer beroende av våra grannar och andra länder, vilket torde riskera den alliansfrihet som ni i så kategoriska termer säger er värna.
Socialdemokraterna skriver i sin motion att ”i ljuset av den militära alliansfriheten är det viktigt att värna en inhemsk, stark försvarsindustri med hög teknologisk standard”. Det ligger mycket i det. Men är det inte i samma ljus väl så rimligt att värna en stark försvarsbudget?
En fråga till hela oppositionen är ju slutligen hur i herrans namn ni ska kunna enas i dessa allvarliga och centrala frågor om Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik?
Den är redan rescenserad på Annika Nordgren-Christensens utmärkta försvarsblogg. Annika var ung riksdagsledamot för miljöpartiet på 1990-talet, var sakkunnig i försvarsdepartementet under en del samarbetsår och är tillsammans med socialdemokraternas numera partisekreterare Håkan Juholt de som varit med längst i försvarsberedningen. Hon förenar en stor kunskap och kompetens på försvarsområdet med sitt miljöpartiengagemang, och hennes blogg är fyllig, intressant och riktigt balanserad, fast med mp-profil så klart.
Annika tror att jag - och Rolf Gunnarsson (m) - kommer att få äta upp vår belåtenhet med alliansens partiledares besked att garnisoner och regementen i landet inte kommer att läggas ned. Jag kan lugna Annika med att varken partiledarnas besked eller vår belåtenhet med detta är av evig karaktär, utan den stabilitet (ingen nedläggning alls) som nu är bra efter en mycket svår omställning sedan 2004 handlar nog mera om år än decennier. Får jag påminna om att den som ställer ut löften med evighetsgaranti är Mona Sahlin som lovat att "Sverige aldrig ska gå med i Nato". Inte dåligt att kunna överblicka decennier, sekler och millennier framöver...
Nåväl, hur var debatten? Jag är ju jävig så den intresserade bör kolla själv. Mitt anslag var några svepande översikter i början, en redovisning av det viktigaste i budgeten, markera några viktiga frågor som Sveriges fredsfrämjande insatser, JAS Gripen och hemvärnet. Och så rundade jag av med en rätt förödande analys - obs. partisk uppfattning - av de rödgrönas (vilken fågel är rödgrön, förresten, kan det vara domherren eller gröngölingen eller bofinken..., jag satsar på bofinken!) totalt divergerande förslag i olika avseenden.
Den ende som replikerade på mitt inlägg var miljöpartiets Peter Rådberg, som säkert skulle blivit en god militär; med en hög och tydlig stämma och argumentation. Jag väljer att tolka den övriga tysnaden som ett tyst instämmande, men jag kan ha fel...
Jag klipper in några bitar ur mitt inlägg här nedan:
Det är värdefullt med garnisoner spridda över landet. Nedläggningar ger också stora omställningskostnader och kompetensförluster. Försvaret behöver arbetsro efter den väldiga omställning och bantning som man framgångsrikt har klarat av och inför de viktiga uppgifter man har framför sig.
Det skulle man inte få om en del av de rödgröna får bestämma – och då avser jag inte domherrar utan den samlade oppositionen. Miljöpartiet vill ju närmast halvera armén från dagens 11 förband till endast 6 samtidigt som man vill dramatiskt minska försvarsanslaget med 10 miljarder kronor, dvs med 25 procent. Det är ärligt men det är samtidigt mycket allvarligt.
I enlighet med FN-stadgans principer har Sverige ett ansvar för att främja internationell fred och säkerhet. Vår säkerhet är intimt kopplad till våra grannars och Europas säkerhet, och det är viktigt för Sverige som militärt alliansfritt land att ta sitt ansvar vad gäller försvar och säkerhet på ett med länderna i vår omvärld jämbördigt sätt.
I ett långsiktigt perspektiv är det intressant att jämföra hur stor andel av BNP som vårt försvar tar i anspråk. Detta mått anges ofta i internationella jämförelser mellan olika länders försvarsutgifter.
Nato har som ambition att medlemsländernas försvarsanslag bör uppgå till 2,0 procent av BNP. EU-ländernas genomsnitt är ca 1,75 procent. Norges försvarsanslag uppgår till ca 1,6 procent av BNP liksom Nederländernas medan t ex Tyskland, Finland och Danmark ligger kring 1,3 procent.
Sveriges försvar kostar mellan 1,2 och 1,3 procent av BNP.
Jag vill mot denna bakgrund ställa några frågor till den färggranna oppositionen.
Miljöpartiet vill på några år sänka det svenska försvarets andel av BNP till långt under 1 procent, en nedskärning med 10 miljarder kronor. Hur tror ni att det skulle uppfattas av länderna i vår omvärld, eller av det svenska folket? Spelar ni inte något av rysk roulette med Sveriges säkerhet, och är ni verkligen mogna att ta regeringsansvar?
Vänsterpartiet ville i fjol att årets budget skulle vara 4,4 miljarder lägre än den är, en dramatisk minskning. Inför 2009 har ni glädjande nog nöjt er med 1,3 miljarder mindre än regeringen, dvs ni ökar er försvarsbudget med över 3 miljarder jämfört med förra året. Det är bra men rätt svajigt. Ni vill också lämna EU och Sveriges internationella fredsinsatser och krossa vår försvarsindustri, är ni verkligen mogna att ta regeringsansvar?
Socialdemokraterna blandar vin och vatten i sina motioner. Det är bra att ni står bakom försvarsberedningens slutsatser om försvarets inriktning med mera, det är bra att vi är överens om värdet av en bred samsyn om säkerhetspolitiken och ni skriver väl om värdet av att Sverige bidrar till internationell fred och säkerhet.
Men det är rent ledsamt – om jag får uttrycka det så – att ni vill minska försvarsbudgeten ungefär som era samarbetspartier, med nära en miljard kronor. Och att Ni gör det helt och håller på just de internationella insatserna som ni vill dra ner från 2,5 till 1,5 miljard kronor genom att bl a låta Sverige brådstörtat överge Kosovo och vårt åtagande där.
Ni är faktiskt det parti i Sveriges riksdag som har i särklass lägst ambitioner för Sveriges fredsinsatser internationellt, ni vill under 2009 mindre än t o m vänsterpartiet. Detta är faktiskt utomordentligt anmärkningsvärt.
Det kontrasterar också illa med de vackra deklarationerna i era motioner och hur ni har agerat tidigare. Men man kan göra misstag och vi verkar kunna bli överens i Kosovofrågan inför nästa år, och det välkomnar jag verkligen. Min positiva tolkning är att socialdemokraterna är på väg upp ur diket i denna viktiga fråga om fred och säkerhet.
Min fråga blir ändå, menar ni verkligen att Sverige ska minska sin försvarsbudget ner mot 1 procent av BNP när ”alla andra” tar ett större ansvar?
Innebär inte vår valda alliansfrihet ett ansvar för att Sverige på egen hand ha ett tillräckligt starkt försvar? Om vi urholkar detta blir vi rimligen mer beroende av våra grannar och andra länder, vilket torde riskera den alliansfrihet som ni i så kategoriska termer säger er värna.
Socialdemokraterna skriver i sin motion att ”i ljuset av den militära alliansfriheten är det viktigt att värna en inhemsk, stark försvarsindustri med hög teknologisk standard”. Det ligger mycket i det. Men är det inte i samma ljus väl så rimligt att värna en stark försvarsbudget?
En fråga till hela oppositionen är ju slutligen hur i herrans namn ni ska kunna enas i dessa allvarliga och centrala frågor om Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik?
onsdag, december 10, 2008
Christina Axelsson (s)
Jag gillar den frejdiga stockholmskan Christina Axelsson (s). Med klar ursprungsdialekt - alltid fint - kämpar hon för klara s-ståndpunkter i t ex trafik- och arbetsrättsfrågorna.
Lite tjatigt ibland, som i t ex EU-nämnden när hon aldrig förtröttas i att uppmana olika ministrar inklusive statsministern att på ministerrådsmötena ta upp arbetsrätten kopplat till Lissabonfördraget oavsett hur dödfött detta kan vara. (eftersom fördraget är slutförhandlat och klart och ett hypotetiskt återuppväckande av det framgångsrika arbetsrättsavsnittet snarare kan försämra än förbättra skrivningarna).
Men ändå frejdigt och med gott humör! Som idag på EU-nämnden med samma arbetsrättsfråga, som statsministern tålmodigt besvarade på samma sätt som alltid, medhåll i sak men fel tillfälle att lyfta det. Vilket föranledde en annan god socialdemokrat - kollegan i försvarsutskottet Åsa Lindestam - att upprepa frågan!
Nåväl, Christina inledde frågan till statsministern med att titta utrikesministern in i ögonen och säga att det här kan nog riskera att läggas ut på någons blogg (ungefär). Varpå jag i mitt nästa inlägg tog tillfället i akt att antaga att hon syftat på denna enkla blogg, och att jag absolut skulle nämna hennes inlägg. Vilket härmed utförts.
Europeiska rådet - statsministrarna - i morgon och övermorgon är annars laddat och späckat med finanskris och klimatpaket. (Tiden för arbetsrättsinlägg är nog även av den anledningen nära noll, faktiskt). Statsministern svarade utförligt och väl på bla mina (och v.ordf Susanne Ebersteins) frågor om Irland och Lissabonfördraget.
Jodå, skulle Irland kräva att alla EU-länder ska ha kvar en egen kommissionär (vilket man sannolikt gör) är det nog dels acceptabelt (i vart fall för Sverige) och går nog även att leverera utan att fördraget behöver rivas upp.
En bra lösning, om det kan få Irland med på Lissabon-vagnen! Tycker jag.
Lite tjatigt ibland, som i t ex EU-nämnden när hon aldrig förtröttas i att uppmana olika ministrar inklusive statsministern att på ministerrådsmötena ta upp arbetsrätten kopplat till Lissabonfördraget oavsett hur dödfött detta kan vara. (eftersom fördraget är slutförhandlat och klart och ett hypotetiskt återuppväckande av det framgångsrika arbetsrättsavsnittet snarare kan försämra än förbättra skrivningarna).
Men ändå frejdigt och med gott humör! Som idag på EU-nämnden med samma arbetsrättsfråga, som statsministern tålmodigt besvarade på samma sätt som alltid, medhåll i sak men fel tillfälle att lyfta det. Vilket föranledde en annan god socialdemokrat - kollegan i försvarsutskottet Åsa Lindestam - att upprepa frågan!
Nåväl, Christina inledde frågan till statsministern med att titta utrikesministern in i ögonen och säga att det här kan nog riskera att läggas ut på någons blogg (ungefär). Varpå jag i mitt nästa inlägg tog tillfället i akt att antaga att hon syftat på denna enkla blogg, och att jag absolut skulle nämna hennes inlägg. Vilket härmed utförts.
Europeiska rådet - statsministrarna - i morgon och övermorgon är annars laddat och späckat med finanskris och klimatpaket. (Tiden för arbetsrättsinlägg är nog även av den anledningen nära noll, faktiskt). Statsministern svarade utförligt och väl på bla mina (och v.ordf Susanne Ebersteins) frågor om Irland och Lissabonfördraget.
Jodå, skulle Irland kräva att alla EU-länder ska ha kvar en egen kommissionär (vilket man sannolikt gör) är det nog dels acceptabelt (i vart fall för Sverige) och går nog även att leverera utan att fördraget behöver rivas upp.
En bra lösning, om det kan få Irland med på Lissabon-vagnen! Tycker jag.
måndag, december 08, 2008
Varför ogillar fp JAS Gripen?
Min gode kollega i försvarsutskottet Allan Widman (fp)- kunnig och engagerad - har skrivit en debattartikel i dagens Svenska Dagblad med rubriken "JAS Gripen har många brister".
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en ledande svensk försvarspolitiker talar illa om ett kvalificerat svenskt stridsflygplan och framgångsrikt industriprojekt. Och därtill väljer att göra det mitt i denna allvarliga finanskris och efter det att Norge valt att kritisera JAS Gripens prestanda och prisvärdhet på ett märkligt sätt.
Det är trist att Widman sågar Gripen med det anmärkningsvärda motivet att den ej varit i direkt strid. Är det månne folkpartiets våta NATO-drömmar som föranleder denna kritik mot vårt stridsflygplan? Mot Gripens beprövade luftförsvarserfarenhet står därtill det amerikanska JSF-planet som endast är under utprovning.
Min uppfattning är att JAS Gripen är ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med planet. Min förhoppning är - till skillnad från folkpartiets? - att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att en ledande svensk försvarspolitiker talar illa om ett kvalificerat svenskt stridsflygplan och framgångsrikt industriprojekt. Och därtill väljer att göra det mitt i denna allvarliga finanskris och efter det att Norge valt att kritisera JAS Gripens prestanda och prisvärdhet på ett märkligt sätt.
Det är trist att Widman sågar Gripen med det anmärkningsvärda motivet att den ej varit i direkt strid. Är det månne folkpartiets våta NATO-drömmar som föranleder denna kritik mot vårt stridsflygplan? Mot Gripens beprövade luftförsvarserfarenhet står därtill det amerikanska JSF-planet som endast är under utprovning.
Min uppfattning är att JAS Gripen är ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med planet. Min förhoppning är - till skillnad från folkpartiets? - att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över.
fredag, december 05, 2008
Rapport - Aktuellt 0 - 1!
Politiker klagar regelmässigt på hur media behandlar nyhetsvärdering. Borgerliga politiker menar ofta att stora delar av journalistkåren har vänstersympatier, och socialistiska politiker pekar ofta på att de stora tidningarna har borgerliga värderingar på ledarplats.
Regeringen har ju idag redovisat en åtta miljarders satsning (22 mdr på 3 år) på arbetsmarknadsåtgärder, ett nytt renoveringsbidarg för att stimulera byggnadsjobb och göra dem vita, med mera. Tillsammans med "superpaketet" (den expansiva budgetn för 2008 med 32 mdr i insatser)och den väldiga räntesänkningen i går är det regeringens bedömning att detta ger erforderlig stimulans just nu. Detta framgick väl i radions sändningar men på inte vis i rapport. Där var hela långa inslaget utifrån världsbilden att det var ett ynkligt litet paket, helt otillräckligt. Vilket oppositionen hävdar samt fackförbund och en del ekonomer.
Vi får väl se hur ekonomi och sysselsättning och statsbudget utvecklar sig. Klart är att det blir mycket tuffa tider och att regeringen behöver ha beredskap för ytterligare insatser, t ex för bilindustrin. Då är det bra att ha lite ekonomiska muskler kvar.
Aktuellt senare speglade också kritiken. Men man inledde med en fyllig redovisning av vad regeringen föreslår, och regeringens bedömning av detta. Klar poängseger mot Rapport!
Regeringen har ju idag redovisat en åtta miljarders satsning (22 mdr på 3 år) på arbetsmarknadsåtgärder, ett nytt renoveringsbidarg för att stimulera byggnadsjobb och göra dem vita, med mera. Tillsammans med "superpaketet" (den expansiva budgetn för 2008 med 32 mdr i insatser)och den väldiga räntesänkningen i går är det regeringens bedömning att detta ger erforderlig stimulans just nu. Detta framgick väl i radions sändningar men på inte vis i rapport. Där var hela långa inslaget utifrån världsbilden att det var ett ynkligt litet paket, helt otillräckligt. Vilket oppositionen hävdar samt fackförbund och en del ekonomer.
Vi får väl se hur ekonomi och sysselsättning och statsbudget utvecklar sig. Klart är att det blir mycket tuffa tider och att regeringen behöver ha beredskap för ytterligare insatser, t ex för bilindustrin. Då är det bra att ha lite ekonomiska muskler kvar.
Aktuellt senare speglade också kritiken. Men man inledde med en fyllig redovisning av vad regeringen föreslår, och regeringens bedömning av detta. Klar poängseger mot Rapport!
måndag, december 01, 2008
Rätt till Dödshjälp - interpellation till socialministern
Dödshjälp - ett brott eller en rättighet?
Förr ansågs självmord vara ett svek mot samhället och mot Gud. Den som tog sitt liv fick inte vila i vigd jord. För några år sedan fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken ett för tidigt slut är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning efter hans bortgång.
Idag lever 6 miljarder människor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.
Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in – ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd?
Min mening är att en människa idag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta. Ska verkligen staten i alla lägen förvägra en svårt sjuk människa med svåra plågor hennes yttersta vilja?
Min slutsats att Sverige idag – år 2008 - allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och en rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att totalt förneka dessa möjligheter för människor i svåra situationer tar staten på sig ett stort ansvar.
En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar och egen uttalad vilja rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället i sådana fall tvingar en döende människa kvar på plågans bädd eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.
En undersökning av Svenska Landstingsförbundet har visat att tre av fyra tillfrågade svenskar var öppna för dödshjälp. Många läkare och sjukvårdspolitiker är det. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bl.a. medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.
En arbetsgrupp inom Statens medicinsk-etiska råd föreslog den 20 november i år att en svårt sjuk patient under noggrant specificerade förutsättningar bör kunna erhålla dödshjälp. Det är också uppenbart att läkare idag regelmässigt tvingas till svåra beslut i dessa gränsland om hur länge livet kan eller ska upprätthållas, och även av den orsaken behöver staten bli tydligare i sina regelverk.
Jag har därför i en interpellation i riksdagen den 28 nov frågat socialminister Göran Hägglund vilken åtgärd han tänker vidta.
Staffan Danielsson
riksdagsledamot (c)
Förr ansågs självmord vara ett svek mot samhället och mot Gud. Den som tog sitt liv fick inte vila i vigd jord. För några år sedan fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken ett för tidigt slut är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning efter hans bortgång.
Idag lever 6 miljarder människor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.
Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in – ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd?
Min mening är att en människa idag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta. Ska verkligen staten i alla lägen förvägra en svårt sjuk människa med svåra plågor hennes yttersta vilja?
Min slutsats att Sverige idag – år 2008 - allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och en rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att totalt förneka dessa möjligheter för människor i svåra situationer tar staten på sig ett stort ansvar.
En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar och egen uttalad vilja rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället i sådana fall tvingar en döende människa kvar på plågans bädd eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.
En undersökning av Svenska Landstingsförbundet har visat att tre av fyra tillfrågade svenskar var öppna för dödshjälp. Många läkare och sjukvårdspolitiker är det. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bl.a. medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.
En arbetsgrupp inom Statens medicinsk-etiska råd föreslog den 20 november i år att en svårt sjuk patient under noggrant specificerade förutsättningar bör kunna erhålla dödshjälp. Det är också uppenbart att läkare idag regelmässigt tvingas till svåra beslut i dessa gränsland om hur länge livet kan eller ska upprätthållas, och även av den orsaken behöver staten bli tydligare i sina regelverk.
Jag har därför i en interpellation i riksdagen den 28 nov frågat socialminister Göran Hägglund vilken åtgärd han tänker vidta.
Staffan Danielsson
riksdagsledamot (c)
torsdag, november 27, 2008
Endast Sverige svensk diesel har..!
Preem kommer nu på ett seminarium att bevisa att svensk miljödiesel (Mk 1) är EU- och världsbäst. De svenska kraven är unika i EU, och Preem har i praktiken nära nog ett monopol att tillverka denna för Sverige. Och dieseln kostar mer än annan diesel
EUs dieselnormer blir allt bättre och närmar sig den svenska. Preem argumenterar för fortsatt exklusivitet för sin svenska diesel. Begripligt.
Jag tvivlar ändå på att behålla svenska särnormer när miljöskillnaden mot EUs dieselnorm är så liten.
EUs dieselnormer blir allt bättre och närmar sig den svenska. Preem argumenterar för fortsatt exklusivitet för sin svenska diesel. Begripligt.
Jag tvivlar ändå på att behålla svenska särnormer när miljöskillnaden mot EUs dieselnorm är så liten.
lördag, november 22, 2008
Internet och fildelning
Regeringen jobbar med hur EUs sanktionsdirektiv ska "implementeras" - det kanske heter så - i Sverige. Centerpartiet driver på för att det ska ske på ett så förnuftigt sätt som möjligt.
Vår justitieminister har nu klargjort att hur nu än den nya propositionen kommer att se ut, så kommer inte de som enligt den kan stämmas till domstol att få straff i efterhand för uppladdningar som skett de senaste åren.....
Och??
Det anmärkningsvärda är väl i så fall om tanken tidigare varit retroaktiva stämningar. Bra att det klaras ut men det påverkar självfallet inte debatten om hur de nya regelverken ska se ut.
Jag vill återigen hänvisa till min kollega Johan Linander, som i en utmärkt debattartikel på Newsmill hänvisar till ett antal tyska delstater, där åklagarna deklarerat att de ej kommer att åtala för privat nedladdning i omfattningen 3.000 låtar eller 200 filmer.
Den här frågan är principiellt viktig. Jag tror inte att det är rimligt att med dagens tekniska utveckling kunna hävda upphovsrätt i 70 år, och det finns ett intressant kraftfält i spänningen mellan "evig upphovsmannarätt" contra "medborgarrätt till vad som flyter omkring i mediahavet". Internets utveckling är fantastiskt och de möjligheter detta skapar för allas tillgänglighet till information och upplevelser är likaså fantastisk. Sedan måste rimliga förutsättningar för upphovsmannarätt och ersättningar för den tillgodoses, men med teknikens utveckling måste detta ske på ett sätt som inte kränker den personliga integriteten eller driver människor som lyssnar på musik till ekonomisk ruin.
Vår justitieminister har nu klargjort att hur nu än den nya propositionen kommer att se ut, så kommer inte de som enligt den kan stämmas till domstol att få straff i efterhand för uppladdningar som skett de senaste åren.....
Och??
Det anmärkningsvärda är väl i så fall om tanken tidigare varit retroaktiva stämningar. Bra att det klaras ut men det påverkar självfallet inte debatten om hur de nya regelverken ska se ut.
Jag vill återigen hänvisa till min kollega Johan Linander, som i en utmärkt debattartikel på Newsmill hänvisar till ett antal tyska delstater, där åklagarna deklarerat att de ej kommer att åtala för privat nedladdning i omfattningen 3.000 låtar eller 200 filmer.
Den här frågan är principiellt viktig. Jag tror inte att det är rimligt att med dagens tekniska utveckling kunna hävda upphovsrätt i 70 år, och det finns ett intressant kraftfält i spänningen mellan "evig upphovsmannarätt" contra "medborgarrätt till vad som flyter omkring i mediahavet". Internets utveckling är fantastiskt och de möjligheter detta skapar för allas tillgänglighet till information och upplevelser är likaså fantastisk. Sedan måste rimliga förutsättningar för upphovsmannarätt och ersättningar för den tillgodoses, men med teknikens utveckling måste detta ske på ett sätt som inte kränker den personliga integriteten eller driver människor som lyssnar på musik till ekonomisk ruin.
torsdag, november 20, 2008
Dessa norrmän....köper inte svenskt...
Det känns mycket trist att Norges regering inte väljer att köpa JAS Gripen.
Man ska fortsätta med USA-plan och köper det nya inte färdiga stridsflygplanet JSF.
Och man motiverar med att JSF skulle vara bättre än Gripen på det mesta, och samtidigt billigare. Det låter helt enkelt konstigt, och det ska bli intressant att granska argumentationen.
Mycket tråkigt dock att våra båda länder inte kommer att ha Jas-systemet, utan fortsatt två olika flygplan. USA är starka påtryckare vid vapenupphandlingar, och är en supermakt som Norge vill ha bästa relationer med.
För Östergötland och Linköping är det självfallet också mycket trist, eftersom Gripen ju byggs och utvecklas där.
Låt oss hoppas att Indien m fl länder under flygupphandling kommer till en annan analys än våra grannar i väst.
Man ska fortsätta med USA-plan och köper det nya inte färdiga stridsflygplanet JSF.
Och man motiverar med att JSF skulle vara bättre än Gripen på det mesta, och samtidigt billigare. Det låter helt enkelt konstigt, och det ska bli intressant att granska argumentationen.
Mycket tråkigt dock att våra båda länder inte kommer att ha Jas-systemet, utan fortsatt två olika flygplan. USA är starka påtryckare vid vapenupphandlingar, och är en supermakt som Norge vill ha bästa relationer med.
För Östergötland och Linköping är det självfallet också mycket trist, eftersom Gripen ju byggs och utvecklas där.
Låt oss hoppas att Indien m fl länder under flygupphandling kommer till en annan analys än våra grannar i väst.
OK till Lissabonfördraget!
Ca 23.30 efter en lång debatt godkände riksdagen med stor majoritet Lissabonfördraget. I och med det har 27 av EUs regeringar = alla = godkänt fördraget, samt 25 av 27 parlament. Tjeckien återstår och Irland har i en folkomröstning röstat nej.
Jag är glad över beslutet, EU behöver ett fördrag som utvecklar dagens Nice-fördrag, och möjliggör ett bättre beslutsfattande och att fler länder kan bli medlemmar. Jag hoppas att Irland i en dialog med unionen kan få klara ut några frågor och sedan också anta fördraget.
De som talade emot fördraget; vänsterpartister, miljöpartister och några enstaka borgerliga ledamöter, ville antingen fatta beslutet på ett annat sätt, eller var missnöjda med några regelverk i fördraget. Men att ändra några punkter nu i ett sedan länge framförhandlat fördrag där 27 regeringar enats, är självfallet orealistiskt. Antingen kan man acceptera fördraget eller också inte.
Utanför riksdagen fanns inga folkmassor, jag såg något tiotal Sverigedemokrater med partiledaren i spetsen och ungefär lika många vänsterpartister. På var sin sida om mynttorget.
Jag hoppas att vi nu kan se framåt och tillsammans med övriga länder i EU arbeta vidare för t ex fred och välstånd, för miljön och trygghet.
Jag är glad över beslutet, EU behöver ett fördrag som utvecklar dagens Nice-fördrag, och möjliggör ett bättre beslutsfattande och att fler länder kan bli medlemmar. Jag hoppas att Irland i en dialog med unionen kan få klara ut några frågor och sedan också anta fördraget.
De som talade emot fördraget; vänsterpartister, miljöpartister och några enstaka borgerliga ledamöter, ville antingen fatta beslutet på ett annat sätt, eller var missnöjda med några regelverk i fördraget. Men att ändra några punkter nu i ett sedan länge framförhandlat fördrag där 27 regeringar enats, är självfallet orealistiskt. Antingen kan man acceptera fördraget eller också inte.
Utanför riksdagen fanns inga folkmassor, jag såg något tiotal Sverigedemokrater med partiledaren i spetsen och ungefär lika många vänsterpartister. På var sin sida om mynttorget.
Jag hoppas att vi nu kan se framåt och tillsammans med övriga länder i EU arbeta vidare för t ex fred och välstånd, för miljön och trygghet.
tisdag, november 18, 2008
upphovsrätt contra medborgarrätt
Jag välkomnar den pågående diskussionen om EUs sanktionsdirektiv, som är principiellt viktig och intressant ur flera aspekter.
Min kollega Johan Linander har lagt ett bra förslag, tycker jag, att en ip-adress som någon upphovsman misstänker för uppladdning först ska varnas av operatören innan adressen sedan ev lämnas ut.
Emma på bloggen opassande redovisar hur ett kravbrev i Danmark kan se ut, med stora kravsummor och "erbjudande" att göra upp i godo...
I princip skulle väl väldigt många hushåll i Sverige kunna få sådana här brev i en framtid, vilket inte känns bra, tycker jag. Var går gränsen mellan upphovsrätt och medborgarrätt, som någon formulerade det på ett piratseminarium i Visby i somras.
Bloggdebatten i denna fråga är mycket livlig och intressant, och en surfning ger snabbt många intressanta infallsvinklingar. Jag väljer att länka också till en annan välkänd blogg, Oscar Swartz.
Min kollega Johan Linander har lagt ett bra förslag, tycker jag, att en ip-adress som någon upphovsman misstänker för uppladdning först ska varnas av operatören innan adressen sedan ev lämnas ut.
Emma på bloggen opassande redovisar hur ett kravbrev i Danmark kan se ut, med stora kravsummor och "erbjudande" att göra upp i godo...
I princip skulle väl väldigt många hushåll i Sverige kunna få sådana här brev i en framtid, vilket inte känns bra, tycker jag. Var går gränsen mellan upphovsrätt och medborgarrätt, som någon formulerade det på ett piratseminarium i Visby i somras.
Bloggdebatten i denna fråga är mycket livlig och intressant, och en surfning ger snabbt många intressanta infallsvinklingar. Jag väljer att länka också till en annan välkänd blogg, Oscar Swartz.
måndag, november 17, 2008
Framtidskonvent i Norrköping, och EU i fokus!
Vi var ca 500 centerpartister från hela landet som deltog i framtidskonventet i Norrköping i helgen. Inspirerande och framåtsyftande!
Söndag eftermiddag antog sedan vårt förtroenderåd vårt program inför Europaparlamentsvalet, ett starkt och bra program som jag tänker återkomma till. Och det finns ju på centerpartiets hemsida för den intresserade.
EU-listan för centerpartiet spikades också, med bra bredd och fem starka namn i toppen.
Lena Ek behöver egentligen ingen presentation, denna erfarna jurist och politiker med mera ifrån Valdemarsvik gör ett gediget arbete i Europaparlamentet och åtnjuter mycket stor respekt från alla läger. Hon har förtroende som rapportör i flera tunga utskott, och är nyvald i det liberala ELDR-partiets styrelse.
Den kunnige och folkrörelseförankrade Kent Johansson, regionråd i Västra Götaland, är ett nytt starkt namn på plats nr två.
Trea är Abir Al-Sahlani från Botkyrka och med ursprung i Bagdad. Abir känner jag väl som politiskt sakkunnig i centerpartiets riksdagskansli för utrikes- och försvarsfrågor. Hennes engagemang och insatser för Iraks demokratisering är modigt och imponerande, och med sina stora kunskaper och sitt engagemang skulle hon bli en utomordentlig EU-parlamentariker.
Marie Wickberg från Värmland och CUF har också ett stort kunnade och engagemang utifrån en starkt positiv syn på Europasamarbetets möjligheter, och den erfarne och folkrörelseförankrade Håkan Larsson har detsamma utifrån en mera EU-kritisk utgångspunkt.
Centerpartiets mål är att erhålla tre mandat av de 18 svenska, och det hoppas jag verkligen blir fallet! (Hade Lissabonfördraget trätt i kraft hade Sverige haft 20 representanater!)
Söndag eftermiddag antog sedan vårt förtroenderåd vårt program inför Europaparlamentsvalet, ett starkt och bra program som jag tänker återkomma till. Och det finns ju på centerpartiets hemsida för den intresserade.
EU-listan för centerpartiet spikades också, med bra bredd och fem starka namn i toppen.
Lena Ek behöver egentligen ingen presentation, denna erfarna jurist och politiker med mera ifrån Valdemarsvik gör ett gediget arbete i Europaparlamentet och åtnjuter mycket stor respekt från alla läger. Hon har förtroende som rapportör i flera tunga utskott, och är nyvald i det liberala ELDR-partiets styrelse.
Den kunnige och folkrörelseförankrade Kent Johansson, regionråd i Västra Götaland, är ett nytt starkt namn på plats nr två.
Trea är Abir Al-Sahlani från Botkyrka och med ursprung i Bagdad. Abir känner jag väl som politiskt sakkunnig i centerpartiets riksdagskansli för utrikes- och försvarsfrågor. Hennes engagemang och insatser för Iraks demokratisering är modigt och imponerande, och med sina stora kunskaper och sitt engagemang skulle hon bli en utomordentlig EU-parlamentariker.
Marie Wickberg från Värmland och CUF har också ett stort kunnade och engagemang utifrån en starkt positiv syn på Europasamarbetets möjligheter, och den erfarne och folkrörelseförankrade Håkan Larsson har detsamma utifrån en mera EU-kritisk utgångspunkt.
Centerpartiets mål är att erhålla tre mandat av de 18 svenska, och det hoppas jag verkligen blir fallet! (Hade Lissabonfördraget trätt i kraft hade Sverige haft 20 representanater!)
lördag, november 15, 2008
Rätt till dödshjälp - Ja!
Först en länk till en artikel i Expressen idag, här.
Förr ansågs självmord vara ett svek mot samhället och mot Gud. Den som tog sitt liv fick inte vila i vigd jord. För några år sedan fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken ett för tidigt slut är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning efter hans bortgång.
Idag lever 6 miljarder människor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.
Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in – ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd?
Min mening är att en människa idag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta. Ska verkligen staten i alla lägen förvägra en svårt sjuk människa med svåra plågor hennes yttersta vilja?
Jag har i en motion till riksdagen år 2007 givit konkreta exempel på situationer där svårt sjuka och plågade människor i Sverige och andra länder trots en egen stark önskan om att få slippa plågor och få erhålla dödshjälp förvägrats detta. Denna motion kommer under innevarande riksdagsår att behandlas av socialutskottet i december.
Mot bakgrund bl a av dessa konkreta exempel är min slutsats att Sverige idag – år 2008 - allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och en rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att totalt förneka dessa möjligheter för människor i svåra situationer tar staten på sig ett stort ansvar. Jag är också fullt medveten om det stora ansvaret för staten/riksdagen/oss ledamöter om vi efter utredning landar i de förslag jag vill ha mycket allvarligt övervägda.
En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar och egen uttalad vilja rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället i sådana fall tvingar en döende människa kvar på plågans bädd eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.
En undersökning av Svenska Landstingsförbundet har visat att tre av fyra tillfrågade svenskar var öppna för dödshjälp. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bl.a. medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.
En arbetsgrupp inom Statens medicinsk-etiska råd föreslog den 20 november i år att en svårt sjuk patient under noggrant specifierade förutsättningar bör kunna erhålla dödshjälp. Det är också uppenbart att läkare idag regelmässigt tvingas till svåra beslut i dessa gränsland om hur länge livet kan eller ska upprätthållas, och även av den orsaken behöver staten bli tydligare i sina regelverk.
Min fråga till socialministern är om han delar min bedömning att den mycket allvarliga frågan om rätt till dödshjälp under noga specifierade förutsättningar behöver utredas?
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
Förr ansågs självmord vara ett svek mot samhället och mot Gud. Den som tog sitt liv fick inte vila i vigd jord. För några år sedan fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken ett för tidigt slut är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning efter hans bortgång.
Idag lever 6 miljarder människor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.
Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in – ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd?
Min mening är att en människa idag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta. Ska verkligen staten i alla lägen förvägra en svårt sjuk människa med svåra plågor hennes yttersta vilja?
Jag har i en motion till riksdagen år 2007 givit konkreta exempel på situationer där svårt sjuka och plågade människor i Sverige och andra länder trots en egen stark önskan om att få slippa plågor och få erhålla dödshjälp förvägrats detta. Denna motion kommer under innevarande riksdagsår att behandlas av socialutskottet i december.
Mot bakgrund bl a av dessa konkreta exempel är min slutsats att Sverige idag – år 2008 - allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och en rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att totalt förneka dessa möjligheter för människor i svåra situationer tar staten på sig ett stort ansvar. Jag är också fullt medveten om det stora ansvaret för staten/riksdagen/oss ledamöter om vi efter utredning landar i de förslag jag vill ha mycket allvarligt övervägda.
En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar och egen uttalad vilja rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället i sådana fall tvingar en döende människa kvar på plågans bädd eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.
En undersökning av Svenska Landstingsförbundet har visat att tre av fyra tillfrågade svenskar var öppna för dödshjälp. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bl.a. medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.
En arbetsgrupp inom Statens medicinsk-etiska råd föreslog den 20 november i år att en svårt sjuk patient under noggrant specifierade förutsättningar bör kunna erhålla dödshjälp. Det är också uppenbart att läkare idag regelmässigt tvingas till svåra beslut i dessa gränsland om hur länge livet kan eller ska upprätthållas, och även av den orsaken behöver staten bli tydligare i sina regelverk.
Min fråga till socialministern är om han delar min bedömning att den mycket allvarliga frågan om rätt till dödshjälp under noga specifierade förutsättningar behöver utredas?
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
torsdag, november 13, 2008
Höjd A-kassa?
Finanskris och lågkonjunktur i världen slår även mot Sverige. Dock är vårt lands förutsättningar för att klara krisen hyggligt goda, eftersom regeringens politik för fler i arbete ökat sysselsättningen med flera hundra tusen människor. Statsbudgeten ger därtill utrymme för kraftfulla insatser för att möta krisen med offensiva åtgärder vartefter.
Jag ser att Fps gruppledare Johan Persson redan att igång det arbetet, och informerat media. Jag har fullt förtroende för det arbete som givetvis redan pågår i regeringen - inte minst i näringsdepartementet - och som fortlöpande kommer att diskuteras inom alliansen och resultera i väl avvägda regeringsbeslut och propositioner.
Självfallet behövs en bra arbetslöshetsförsäkring, A-kassa. Den nuvarande betalas till en mindre del av de som väljer att ansluta sig, men den dominerande insatsen står vårt lands alla skattebetalare för.
Det är mycket anmärkningsvärt att socialdemokraterna som i alla andra sammanhang predikar solidaritet och trygghet just på detta område kraftfullt motsätter sig en allmän arbetslöshetsförsäkring som faktiskt omfattar alla på arbetsmarknaden, dvs alla skattebatalare.
Allmän sjukförsäkring, javisst! Allmän pension, javisst!
Men allmän arbetslöshetsförsäkring, absolut inte. Socialdemokraterna säger blankt nej.
Jag tycker att det vore mycket naturligt - och solidariskt - att alla omfattades av en allmän arbetslöshetsförsäkring, som till 80-90 procent är finansierad av våra skattepengar. Det är inte givet att denna ska administreras av fackförbunden. Och det är intressanta förslag som t ex miljöpartiet lagt om en samordning av sjukförsäkring och A-kassa.
Hur mycket ska då kunna betalas ut i A-kassa. Sedan en del år är taket 80 procent av 18.700 kr. Detta är självfallet ingen evig nivå, utan inflationen gör t ex att en uppräkning vartefter bör ske.
Detta kommer att ytterligare öka statens kostnader för A-kassan, och en sådan uppräkning bör gärna kombineras med att försäkringen omfattar alla på arbetsmarknaden.
Jag ser att Fps gruppledare Johan Persson redan att igång det arbetet, och informerat media. Jag har fullt förtroende för det arbete som givetvis redan pågår i regeringen - inte minst i näringsdepartementet - och som fortlöpande kommer att diskuteras inom alliansen och resultera i väl avvägda regeringsbeslut och propositioner.
Självfallet behövs en bra arbetslöshetsförsäkring, A-kassa. Den nuvarande betalas till en mindre del av de som väljer att ansluta sig, men den dominerande insatsen står vårt lands alla skattebetalare för.
Det är mycket anmärkningsvärt att socialdemokraterna som i alla andra sammanhang predikar solidaritet och trygghet just på detta område kraftfullt motsätter sig en allmän arbetslöshetsförsäkring som faktiskt omfattar alla på arbetsmarknaden, dvs alla skattebatalare.
Allmän sjukförsäkring, javisst! Allmän pension, javisst!
Men allmän arbetslöshetsförsäkring, absolut inte. Socialdemokraterna säger blankt nej.
Jag tycker att det vore mycket naturligt - och solidariskt - att alla omfattades av en allmän arbetslöshetsförsäkring, som till 80-90 procent är finansierad av våra skattepengar. Det är inte givet att denna ska administreras av fackförbunden. Och det är intressanta förslag som t ex miljöpartiet lagt om en samordning av sjukförsäkring och A-kassa.
Hur mycket ska då kunna betalas ut i A-kassa. Sedan en del år är taket 80 procent av 18.700 kr. Detta är självfallet ingen evig nivå, utan inflationen gör t ex att en uppräkning vartefter bör ske.
Detta kommer att ytterligare öka statens kostnader för A-kassan, och en sådan uppräkning bör gärna kombineras med att försäkringen omfattar alla på arbetsmarknaden.
söndag, november 09, 2008
civilrättsligt giftermål - igen
9 moderata allianskollegor skrev denna artikel i lördags. Jag delar mycket av resonemanget.
Frågan har i hög grad förändrats genom att kd rört sig rejält och kompromissat genom att öppna för en civilrättslig lagstiftning lika för alla. Detta stöds av både kyrkor och humanister och tunga ledarsidor m fl. Detta torde vara en konstruktiv och framtidsinriktad linje.
Jag begriper inte riktigt varför inte regeringen kunde enats om detta. Skälet är väl att man ser frågan med RFSL ögon som menar att full jämlikhet kräver att samkönade förhållanden utöver full civilrättslig likhet även måste benämnas exakt lika vid välsignelser i kyrkor.
Respekten för RFSLs uppfattning får ta över respekten för deras uppfattning som ser äktenskapsbegreppet per definition som förbindelsen mellan man och kvinna.
Jag hoppas på en fortsatt dialog med ömsesidigt respekt när frågan kommer till riksdagen.
Frågan har i hög grad förändrats genom att kd rört sig rejält och kompromissat genom att öppna för en civilrättslig lagstiftning lika för alla. Detta stöds av både kyrkor och humanister och tunga ledarsidor m fl. Detta torde vara en konstruktiv och framtidsinriktad linje.
Jag begriper inte riktigt varför inte regeringen kunde enats om detta. Skälet är väl att man ser frågan med RFSL ögon som menar att full jämlikhet kräver att samkönade förhållanden utöver full civilrättslig likhet även måste benämnas exakt lika vid välsignelser i kyrkor.
Respekten för RFSLs uppfattning får ta över respekten för deras uppfattning som ser äktenskapsbegreppet per definition som förbindelsen mellan man och kvinna.
Jag hoppas på en fortsatt dialog med ömsesidigt respekt när frågan kommer till riksdagen.
lördag, november 08, 2008
Svar om Ipred1 - fildelning
Jag får många epost om fildelning, de allra flesta mycket oroade över det nya EU-direktivet och tycker att Sverige går för långt i att lämna it ip-adresser. Men flera upphovsmän mailar också med fullt stöd för just regeringens kommande förslag. Jag svarar samtliga så här:
Hej och tack för din epost angående fildelning
Frågan är komplicerad genom avvägningen mellan upphovsmannarätten till musik- och filmproduktioner contra den tekniska utvecklingen som gör det så oerhört lätt att kopiera dessa verk och contra de integritetsaspekter som ett utlämnande av IP-adresser innebär.
Upphovsmannarätten har av hävd en mycket stark ställning och är förknippad med enskilda artisters och författares rättigheter. Det finns ett mycket starkt internationellt tryck på att beivra kopiering och fildelning av musik och film. Jag delar uppfattningen att det är mycket tveksamt att lämna ut IP-adresser där privat nedladdning skett i begränsad omfattning, och ska agera för att de skrivningar som finns om "proportionerlig omfattning" ska bli så tydliga som möjligt.
Det borde vara möjligt att finna andra former för ersättning till upphovsmän så att fildelning till privat bruk inte kriminaliseras, och jag kommer att nära följa denna fråga och driva på i den riktningen.
med vänlig hälsning
Staffan Danielsson
Hej och tack för din epost angående fildelning
Frågan är komplicerad genom avvägningen mellan upphovsmannarätten till musik- och filmproduktioner contra den tekniska utvecklingen som gör det så oerhört lätt att kopiera dessa verk och contra de integritetsaspekter som ett utlämnande av IP-adresser innebär.
Upphovsmannarätten har av hävd en mycket stark ställning och är förknippad med enskilda artisters och författares rättigheter. Det finns ett mycket starkt internationellt tryck på att beivra kopiering och fildelning av musik och film. Jag delar uppfattningen att det är mycket tveksamt att lämna ut IP-adresser där privat nedladdning skett i begränsad omfattning, och ska agera för att de skrivningar som finns om "proportionerlig omfattning" ska bli så tydliga som möjligt.
Det borde vara möjligt att finna andra former för ersättning till upphovsmän så att fildelning till privat bruk inte kriminaliseras, och jag kommer att nära följa denna fråga och driva på i den riktningen.
med vänlig hälsning
Staffan Danielsson
torsdag, november 06, 2008
Äktenskap eller giftermål...
Jag har ju skrivit om detta här och i artiklar tidigare. Bilägger nedan en färsk artikel.
RFSL företräder ju skickligt sina ståndpunkter, och har fått fullt genomslag hos många människor och politiker för att äktenskapsfrågan handlar om alla människor lika rätt och värde, ingenting annat. Men så enkel är ju inte frågan.
Som om jag, som har respekt för den hävdvunna definitionen av begreppet äktenskap, inte skulle stå bakom alla människors lika rätt och värde.
Jag tycker att det förslag som kristdemokraterna presenterat innebär att de rört sig långt i frågan, och att det borde kunnat bli regeringens linje; att det juridiska giftermålet sker civilrättsligt lika för alla och att sedan religiösa välsignelser sker i resp kyrka eller religion. Denna linje har även fått stöd från många håll; frikyrkor, RFSU, humanister, debattörer m fl.
Istället ska nu äktenskapsbegreppet omdefinieras så att det i ett första steg omfattar även samkönade förhållanden. Några fler steg är det inte tal om, som socialdemokraternas talesperson försäkrade på 1990-talet då partnerskapslagen infördes.
Jag inser att det sannolikt är en bred majoritet för detta i riksdagen, eftersom oppositionen samlat också vill detta. Jag är dock övertygad om att det finns många även där som delar min syn i frågan. Kanske är detta en sådan fråga som lämpar sig för fri röstning?
giftermål för alla!
På 1990-talet skedde ett mycket stort framsteg för att juridiskt likställa samkönade förhållanden med olikkönade sådana, partnerskapslagen infördes.
När riksdagen 1994 beslutade om detta var det endast två moderater som röstade för, varav en var Fredrik Reinfeldt.
Idag säger moderaterna ja inte endast till registrerade partnerskap utan också till samkönade äktenskap, vilket säger mycket om det stora opinonssvängning som fortsätter att ske i denna viktiga fråga.
När trenden är stark är det lätt att hamna i bakvatten, vilket har skett mig i denna fråga. Jag bejakar helt och fullt människors rätt att på samma juridiska fundament leva tillsammans oavsett kön.
Däremot har jag respekt för den mycket långa tradition som definierar ordet äktenskap som relationen mellan man och kvinna, och som än idag betyder mycket för många människor i Sverige och i världen. Även bland de homosexuella finns det många som accepterar ordet partnerskap eftersom det faktiskt finns skillnader i kön mellan sam- och särkönade förhållanden.
Detta enkla konstaterande leder ibland till upprördhet, vilket jag tycker är trist. Alla människor är lika mycket värda, kärlek är lika mycket värd men för den skull är inte alla människor och förhållanden identiska.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande - RFSL - har varit mycket engagerade och skickliga i sin opinionsbildning, och deras krav är att full likabehandling för de homosexuella kräver att deras samlevnad fullt ut ska benämnas med det urgamla begreppet äktenskap. Annars är det orättvist.
Det är på just denna punkt som jag inte fullt ut stödjer dem. Begreppet äktenskap ser jag per definition som ett förhållande mellan man och kvinna, med lång tradition bakom sig och med betydelse för många människor. Är det helt nödvändigt för full respekt för alla människors lika värde att definiera om ordet äktenskap så att det ändrar sin ursprungliga och hävdvunna mening? Jag tror och tycker inte det.
Nu finns det tankar om att i den civila lagstiftningen likställa sam- och särkönade förhållanden helt och fullt både juridiskt och ordmässigt genom en giftermålsbalk. Jag tycker att det är ett utmärkt förslag.
Sedan kan kyrkor och religioner - och de människor som vill - fortsätta att välsigna i religionsfrihetens namn.
RFSL och andra har i detta läge att välja mellan två saker; antingen kan man ta hem en stor seger efter decennier av kamp, den civilrättsliga lagstiftningen likställer äntligen helt och fullt sam- och särkönade förhållanden. Och man kan vara generös nog att acceptera att beteckningen äktenskap inte används i lagstiftningen, eftersom den per definition har begränsningar och av respekt för andra människors känslor i detta.
Begreppet giftermålsbalk skulle ju också innebära att de som föredragit benämningen äktenskapsbalk tillsammans med en likvärdig partnerskapslag gör en betydande kompromiss.
Men RFSL väljer nog inte denna väg, att ta hem en seger, utan man kommer sannolikt att välja fortsatt strid för att det inte bara ska vara rätt innehåll i den nya balken, utan framförallt (?) rätt ord.
Jag tycker man kunde vara lite mer storsint i den segerns stund som detta ändå innebär för alla som arbetat för likställdhet mellan olika förhållanden.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
RFSL företräder ju skickligt sina ståndpunkter, och har fått fullt genomslag hos många människor och politiker för att äktenskapsfrågan handlar om alla människor lika rätt och värde, ingenting annat. Men så enkel är ju inte frågan.
Som om jag, som har respekt för den hävdvunna definitionen av begreppet äktenskap, inte skulle stå bakom alla människors lika rätt och värde.
Jag tycker att det förslag som kristdemokraterna presenterat innebär att de rört sig långt i frågan, och att det borde kunnat bli regeringens linje; att det juridiska giftermålet sker civilrättsligt lika för alla och att sedan religiösa välsignelser sker i resp kyrka eller religion. Denna linje har även fått stöd från många håll; frikyrkor, RFSU, humanister, debattörer m fl.
Istället ska nu äktenskapsbegreppet omdefinieras så att det i ett första steg omfattar även samkönade förhållanden. Några fler steg är det inte tal om, som socialdemokraternas talesperson försäkrade på 1990-talet då partnerskapslagen infördes.
Jag inser att det sannolikt är en bred majoritet för detta i riksdagen, eftersom oppositionen samlat också vill detta. Jag är dock övertygad om att det finns många även där som delar min syn i frågan. Kanske är detta en sådan fråga som lämpar sig för fri röstning?
giftermål för alla!
På 1990-talet skedde ett mycket stort framsteg för att juridiskt likställa samkönade förhållanden med olikkönade sådana, partnerskapslagen infördes.
När riksdagen 1994 beslutade om detta var det endast två moderater som röstade för, varav en var Fredrik Reinfeldt.
Idag säger moderaterna ja inte endast till registrerade partnerskap utan också till samkönade äktenskap, vilket säger mycket om det stora opinonssvängning som fortsätter att ske i denna viktiga fråga.
När trenden är stark är det lätt att hamna i bakvatten, vilket har skett mig i denna fråga. Jag bejakar helt och fullt människors rätt att på samma juridiska fundament leva tillsammans oavsett kön.
Däremot har jag respekt för den mycket långa tradition som definierar ordet äktenskap som relationen mellan man och kvinna, och som än idag betyder mycket för många människor i Sverige och i världen. Även bland de homosexuella finns det många som accepterar ordet partnerskap eftersom det faktiskt finns skillnader i kön mellan sam- och särkönade förhållanden.
Detta enkla konstaterande leder ibland till upprördhet, vilket jag tycker är trist. Alla människor är lika mycket värda, kärlek är lika mycket värd men för den skull är inte alla människor och förhållanden identiska.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande - RFSL - har varit mycket engagerade och skickliga i sin opinionsbildning, och deras krav är att full likabehandling för de homosexuella kräver att deras samlevnad fullt ut ska benämnas med det urgamla begreppet äktenskap. Annars är det orättvist.
Det är på just denna punkt som jag inte fullt ut stödjer dem. Begreppet äktenskap ser jag per definition som ett förhållande mellan man och kvinna, med lång tradition bakom sig och med betydelse för många människor. Är det helt nödvändigt för full respekt för alla människors lika värde att definiera om ordet äktenskap så att det ändrar sin ursprungliga och hävdvunna mening? Jag tror och tycker inte det.
Nu finns det tankar om att i den civila lagstiftningen likställa sam- och särkönade förhållanden helt och fullt både juridiskt och ordmässigt genom en giftermålsbalk. Jag tycker att det är ett utmärkt förslag.
Sedan kan kyrkor och religioner - och de människor som vill - fortsätta att välsigna i religionsfrihetens namn.
RFSL och andra har i detta läge att välja mellan två saker; antingen kan man ta hem en stor seger efter decennier av kamp, den civilrättsliga lagstiftningen likställer äntligen helt och fullt sam- och särkönade förhållanden. Och man kan vara generös nog att acceptera att beteckningen äktenskap inte används i lagstiftningen, eftersom den per definition har begränsningar och av respekt för andra människors känslor i detta.
Begreppet giftermålsbalk skulle ju också innebära att de som föredragit benämningen äktenskapsbalk tillsammans med en likvärdig partnerskapslag gör en betydande kompromiss.
Men RFSL väljer nog inte denna väg, att ta hem en seger, utan man kommer sannolikt att välja fortsatt strid för att det inte bara ska vara rätt innehåll i den nya balken, utan framförallt (?) rätt ord.
Jag tycker man kunde vara lite mer storsint i den segerns stund som detta ändå innebär för alla som arbetat för likställdhet mellan olika förhållanden.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
söndag, november 02, 2008
Thage G punkt vill svika Afghanistan
Talibanrörelsen i Afghanistan är fundamentalistisk och hänsynslös. Man förvägrar t ex kvinnor utbildning och mänskliga rättigheter, och man mördar hänsynslöst oskyldiga människor och politiska motståndare i bestialiska terrordåd. Man kidnappar ledare och skär huvudet av dem, och man skickar massmordsterrorister in i folksamlingar för att spränga så många som möjligt till döds.
Med sådana hänsynslösa metoder är det svårt att hindra många dödsoffer i inbördeskrigets Afghanistan.
Förre talmannen Thage G. Petersson vill ge upp Afghanistan till talibanerna och låta deras illdåd leda till politiska framgångar. Det är svårt att tolka hans begäran om eld upphör och förhandlingar på något annat sätt.
Jag håller inte med, och våra svenska soldater i Afghanistan gör beundransvärda insatser för fred och säkerhet i ett plågat och sargat land sedan så länge.
Med sådana hänsynslösa metoder är det svårt att hindra många dödsoffer i inbördeskrigets Afghanistan.
Förre talmannen Thage G. Petersson vill ge upp Afghanistan till talibanerna och låta deras illdåd leda till politiska framgångar. Det är svårt att tolka hans begäran om eld upphör och förhandlingar på något annat sätt.
Jag håller inte med, och våra svenska soldater i Afghanistan gör beundransvärda insatser för fred och säkerhet i ett plågat och sargat land sedan så länge.
mänskliga rättigheter contra Sharialagar...
Bland de grundläggande mänskliga rättigheterna är att fritt välja religion, och frihet till yttrandefrihet och åsiktsfrihet.
Dessa rättigheter förvägras flera hundra miljoner människor i många muslimska länder, där olika varianter av medeltida eller äldre Sharialagar tillämpas. Dessa lagar var på sin tid kanske både upplysta och moderna, men nu är det år 2008!
Att då som Irans muslimskt fundamentalistiska styre överväga att tillämpa dödsstraff om någon vill tillämpa religionsfrihet och inte längre vara muslim är fruktansvärt och måste fördömas. Redan föreskrifterna om att hela landets befolkning måste tillämpa vissa religiösa rutiner och klädesätt, annars kommer polisen och utdömer hårda straff, strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Äv värre är extrema tillämpningar av sharialag som vid ett fall nu i Somalia, där en 13-årog flicka som anmält en våldtäkt istället blir dömd för äktenskapsbrott och stenad till döds av 50 män (var det visst). Vidrigt.
Här måste alla demokratiska krafter inom världssamfundet göra allt för att få till stånd en förändring, och Sverige måste vara mycket drivande i den kampen.
Det vilar också, menar jag, ett stort ansvar på moderna och moderata muslimer och deras företrädare inom Islam att kraftfullt ta svatånd ifrån och fördöma synsätt och händelser enligt ovan, samt även också de fruktansvärda massmordsterrordåden mot oskyldiga människor i Afghanistan och Irak m fl länder.
Dessa rättigheter förvägras flera hundra miljoner människor i många muslimska länder, där olika varianter av medeltida eller äldre Sharialagar tillämpas. Dessa lagar var på sin tid kanske både upplysta och moderna, men nu är det år 2008!
Att då som Irans muslimskt fundamentalistiska styre överväga att tillämpa dödsstraff om någon vill tillämpa religionsfrihet och inte längre vara muslim är fruktansvärt och måste fördömas. Redan föreskrifterna om att hela landets befolkning måste tillämpa vissa religiösa rutiner och klädesätt, annars kommer polisen och utdömer hårda straff, strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Äv värre är extrema tillämpningar av sharialag som vid ett fall nu i Somalia, där en 13-årog flicka som anmält en våldtäkt istället blir dömd för äktenskapsbrott och stenad till döds av 50 män (var det visst). Vidrigt.
Här måste alla demokratiska krafter inom världssamfundet göra allt för att få till stånd en förändring, och Sverige måste vara mycket drivande i den kampen.
Det vilar också, menar jag, ett stort ansvar på moderna och moderata muslimer och deras företrädare inom Islam att kraftfullt ta svatånd ifrån och fördöma synsätt och händelser enligt ovan, samt även också de fruktansvärda massmordsterrordåden mot oskyldiga människor i Afghanistan och Irak m fl länder.
torsdag, oktober 30, 2008
Lunchdebatt om EUs insatsstyrkor
Riksdagen och Europaparlamentet (ung.) arrangerar lunchdebatter i EU-frågorna. Idag om EUs snabbinsatsstyrkor, behövs de och ska Sverige delta. Mitt och centerpartiets och alliansens svar är Ja. Lite oroande att s verkar börja tveka i frågan.
Det var en trivsam debatt i en allvarlig fråga som sänds i Svt den 3 nov 10-11.30.
Det var en trivsam debatt i en allvarlig fråga som sänds i Svt den 3 nov 10-11.30.
ÖoB =Överskottsochbolaget?
I måndags besökte jag tillsammans med Alliansen i Mjölby (och lite i riksdagen) företaget Runsven i Skänninge, som för ca 16 år sedan köpte ÖoB och sedan dess utvecklat det mycket starkt. ÖoB har ca 80 lågprisvaruhus över landet, och har inte längre någon koppling till försvarsutförsäljning.
Rune Svensson i Skänninge drev på 1950-talet (?) lanthandel vilket lett fram till dagens fortsatt Svenssonägda Runsven. Omsättningen en bra bit över 3 miljarder..! (Hans "granne" i Väderstad - bonden Rune Stark - började samtidigt att tillverka sladdar och harvar till jordbruket, vilket lett till Väderstadsverken med snart en miljardomsättning. Inga dåliga Runar, inte!
Nå, jag frågade också vad o:et i Ö&B står för, men förstod att det var lite gåtfullt. Så Ö&B är Överskottsbolaget, så är det bara.
Senare på kvällen diskuterade vi säkerhetspolitik på Linköpingscenterns kretsmöte på Valla Folkhögskola. Mycket engagerat och intressant.
Rune Svensson i Skänninge drev på 1950-talet (?) lanthandel vilket lett fram till dagens fortsatt Svenssonägda Runsven. Omsättningen en bra bit över 3 miljarder..! (Hans "granne" i Väderstad - bonden Rune Stark - började samtidigt att tillverka sladdar och harvar till jordbruket, vilket lett till Väderstadsverken med snart en miljardomsättning. Inga dåliga Runar, inte!
Nå, jag frågade också vad o:et i Ö&B står för, men förstod att det var lite gåtfullt. Så Ö&B är Överskottsbolaget, så är det bara.
Senare på kvällen diskuterade vi säkerhetspolitik på Linköpingscenterns kretsmöte på Valla Folkhögskola. Mycket engagerat och intressant.
söndag, oktober 26, 2008
Intryck från Baku och Tiblisi - 2
Övernattningen i Sheki på det gamla "karavanmotellet" i duggregn och mörka slitna gator med böneutrop från den närbelägna upplysta minareten kändes!
Nästa dag åkte vi vidare in i Georgien, passerade alltmer vingårdar (Ordet vin lär härstamma från Georgien som var tidigt ute!) och spanade mot Tjetjenien ca 40 mil norrut. Officer Jan i gruppen - som varit observatör vid gränsen - visste berätta att bombmuller ibland kunde höras därifrån.
Vi passerade Tiblisi och åkte bara några mil till svenska observatörscampen nära Sydossetien, och som nu gör god nytta vid gränsen och i "icke ockuperade Georgien". Men det är beklämmande att Ryssland hitills inte tillåter internationella observatörer där de verkligen skulle behövas, inne i Sydossetien där många krafter gör allt för att driva bort georgiska bybor från området. Här måste FN och EU sätta emot och snarast driva fram en ändring.
Vi träffade sedan bl a Georgiens vice försvarsminister Kutelia, en skarp yngre minister som så många andra. Han redovisade Rysslands hårda tryck i de omstridda regionerna som utlöste femdagarskriget.
Vi träffade också den förra presidenten och Georgiens nog mest kända kvinna, Nino Burjanadze, som var ledande i rosornas revolution tillsammans med bl a nuvarande president Saakasjvili. Hon lämnade sin talmanspost i våras, har startat en tankesmedja och berättade för oss att nu startar hon ett nytt parti! Se CUFs Rickard Nordins bloggpost om detta möte, och även en analys från en brittisk Georgienexpert som visar att hon kan utmanan Saakasjvili. Hon var kritisk till det enligt henne allvarliga misstaget att lura sig in i Rysslands fälla och låta sig provoceras till att öppna upp för femdagarskriget.
Intressant är att notera att Saakasjvili också efter en karriär i Sjevardnadzes regering - hämtad hem från USA - som bl a justitieminister sedan lämnade denna och bildade ett nytt parti...
Georgien är ett litet modigt land som tydligt vill vara på väg mot marknadsekonomi, demokrati och både EU och Nato. Man är på god väg men självfallet finns mycket kvar att göra. Ryssland ogillar utvecklingen och gör stora ansträngningar för att återknyta Georgien till sin intressesfär och för att fälla regeringen. Georgien gränsar faktiskt till ett Natoland - Turkiet, och jag anser det mycket viktigt att Geogien kan ansluta sig till Nato framöver. Skulle Ryssland tillåtas ha något veto över vilka fria länder som får göra det valet vore det alarmerande oroande.
Min optimiska prognos är att Geogien är Natomedlem om några år, men det finns många som tror det tar lång eller evig tid....
Nästa dag åkte vi vidare in i Georgien, passerade alltmer vingårdar (Ordet vin lär härstamma från Georgien som var tidigt ute!) och spanade mot Tjetjenien ca 40 mil norrut. Officer Jan i gruppen - som varit observatör vid gränsen - visste berätta att bombmuller ibland kunde höras därifrån.
Vi passerade Tiblisi och åkte bara några mil till svenska observatörscampen nära Sydossetien, och som nu gör god nytta vid gränsen och i "icke ockuperade Georgien". Men det är beklämmande att Ryssland hitills inte tillåter internationella observatörer där de verkligen skulle behövas, inne i Sydossetien där många krafter gör allt för att driva bort georgiska bybor från området. Här måste FN och EU sätta emot och snarast driva fram en ändring.
Vi träffade sedan bl a Georgiens vice försvarsminister Kutelia, en skarp yngre minister som så många andra. Han redovisade Rysslands hårda tryck i de omstridda regionerna som utlöste femdagarskriget.
Vi träffade också den förra presidenten och Georgiens nog mest kända kvinna, Nino Burjanadze, som var ledande i rosornas revolution tillsammans med bl a nuvarande president Saakasjvili. Hon lämnade sin talmanspost i våras, har startat en tankesmedja och berättade för oss att nu startar hon ett nytt parti! Se CUFs Rickard Nordins bloggpost om detta möte, och även en analys från en brittisk Georgienexpert som visar att hon kan utmanan Saakasjvili. Hon var kritisk till det enligt henne allvarliga misstaget att lura sig in i Rysslands fälla och låta sig provoceras till att öppna upp för femdagarskriget.
Intressant är att notera att Saakasjvili också efter en karriär i Sjevardnadzes regering - hämtad hem från USA - som bl a justitieminister sedan lämnade denna och bildade ett nytt parti...
Georgien är ett litet modigt land som tydligt vill vara på väg mot marknadsekonomi, demokrati och både EU och Nato. Man är på god väg men självfallet finns mycket kvar att göra. Ryssland ogillar utvecklingen och gör stora ansträngningar för att återknyta Georgien till sin intressesfär och för att fälla regeringen. Georgien gränsar faktiskt till ett Natoland - Turkiet, och jag anser det mycket viktigt att Geogien kan ansluta sig till Nato framöver. Skulle Ryssland tillåtas ha något veto över vilka fria länder som får göra det valet vore det alarmerande oroande.
Min optimiska prognos är att Geogien är Natomedlem om några år, men det finns många som tror det tar lång eller evig tid....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
