måndag, december 01, 2008

Rätt till Dödshjälp - interpellation till socialministern

Dödshjälp - ett brott eller en rättighet?

Förr ansågs självmord vara ett svek mot samhället och mot Gud. Den som tog sitt liv fick inte vila i vigd jord. För några år sedan fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken ett för tidigt slut är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning efter hans bortgång.
Idag lever 6 miljarder människor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.
Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in – ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd?
Min mening är att en människa idag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta. Ska verkligen staten i alla lägen förvägra en svårt sjuk människa med svåra plågor hennes yttersta vilja?
Min slutsats att Sverige idag – år 2008 - allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och en rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att totalt förneka dessa möjligheter för människor i svåra situationer tar staten på sig ett stort ansvar.
En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar och egen uttalad vilja rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället i sådana fall tvingar en döende människa kvar på plågans bädd eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.
En undersökning av Svenska Landstingsförbundet har visat att tre av fyra tillfrågade svenskar var öppna för dödshjälp. Många läkare och sjukvårdspolitiker är det. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bl.a. medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.
En arbetsgrupp inom Statens medicinsk-etiska råd föreslog den 20 november i år att en svårt sjuk patient under noggrant specificerade förutsättningar bör kunna erhålla dödshjälp. Det är också uppenbart att läkare idag regelmässigt tvingas till svåra beslut i dessa gränsland om hur länge livet kan eller ska upprätthållas, och även av den orsaken behöver staten bli tydligare i sina regelverk.
Jag har därför i en interpellation i riksdagen den 28 nov frågat socialminister Göran Hägglund vilken åtgärd han tänker vidta.
Staffan Danielsson
riksdagsledamot (c)

2 kommentarer:

Michael Gajditza sa...

Vem har rätten att bestämma över Ditt liv?

Den svåra frågan om dödshjälp - eutanasi - har åter aktualiserats av Statens medicinsk-etiska råd. Under de dryga 10 år som gått sedan frågan senast var föremål för en offentlig debatt och bedömning, har mycket hänt. Bland annat finns idag flera uppmärksammade exempel på svenskar som valt att avsluta sina liv på kliniker i andra länder där eutanasi är lagligt.

Eutanasifrågan har åter aktualiserats av en grupp inom Statens medicinsk-etiska råd och det kan vara dags nu då det gått mer än 10 år sedan det fastslogs att eutanasi inte skulle praktiseras inom svensk sjukvård.
Självklart står sjukvården i livets tjänst och dess uppgift är att bota och lindra.
Men, i begreppet att lindra menar jag att eutanasi kan vara ett av sätten detta sker på. Min egen inställning är glasklar och den baseras lika mycket på rätten till liv som rätten till död.
I samband med födseln talas om att vi ger liv till vår avkomma och visst är livet en gåva. Det är dessutom en ovillkorad sådan, det liv Du fått är Ditt och ingen annans.

Med det följer, menar jag, även en rätt att välja om och när detta liv ska avslutas.
Den rätten kan man också säga att Du har så länge Du är frisk, men av någon anledning tas den ifrån Dig om Du en dag, kanske till följd av olycka eller sjukdom, drabbas på ett sådant sätt att Du inte längre själv har fysisk förmåga att avsluta det för egen hand.
Det kan inte vara rätt som sker idag, att den enskilde tvingas söka sig bort för att avsluta sitt liv på en klinik i t.ex Schweiz istället för att kunna göra det hemma och omgiven av de närmaste om man så önskar.
Det är i sak inte konstigt att man i olika länder kommer till olika slutsatser i fråga om aktiv dödshjälp eller ej. Detta är en av de frågor där det helt enkelt inte finns något generellt givet svar som är antingen rätt eller fel, utan endast djupt personliga svar från var och en av oss.
Bland annat just därför menar jag att oavsett vad vi väljer så borde staten inte ha synpunkter på detta val utan respektera det val varje människa själv gör i frågan.
Med utgångspunkt från respekten för detta val borde sammhället ställa erforderliga resurser till förfogande på ett neutralt sätt för att tillmötesgå det djupaste livsval en människa kan göra.
I rätten till ett värdigt liv borde även rätten till en värdig död vara given.

Ovanstående är en debattartikel i ämnet som jag skickat till några olika tidningar.

Anonym sa...

Tack Staffan för att du driver denna fråga.

// Anders Gamberg, Malmö