Lena Ek är en oerhört duktig EU-parlamentariker, och kommer att göra lika mycket nytta för Sverige och för centerpartiet kommande femårsperiod som hon gjort under sin första period.
Jag tror och hoppas verkligen att vi kan mobilisera många på valdagen så att hon får följe av 1 eller 2 till av våra stolta och starka kandidater. Marie Wickberg är en ungdomskandidat med lyskraft och energi. Håkan Larsson kampanjar intensivt och är ett beprövat namn för alla med markant EU-kritiska böjelser, nu senast att EU ska isolera sig i en gmofri zon...Kent Johansson är starkt förankrad i Västra Götaland och en engagerad regionpolitiker.
Och så då Abir Al Sahlani! Vilken kraft och energi och levnadshistoria, och vilken stark EU- och Europavision! Och vilken valkampanj-succé! Läs bara denna artikel i Kristianstadsbladet
Läs även andra bloggares åsikter om Centerpartiet, eu-val, eu-valet, europaval, politik, lena ek
lördag, maj 16, 2009
fredag, maj 15, 2009
Luckra upp och reformera las
debattartikel i Östgöta Corren igår:
Flexiblare anställningar och mer utbildning räcker inte för att mildra klassamhället på arbetsmarknaden, skriver riksdagsledamoten STAFFAN DANIELSSON (C).
Sverige har sedan länge några av EU:s högsta arbetslöshetssiffror för unga. LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka "tror inte ett skit" på att de höga ungdomslönerna kan ligga bakom.
Hur dum får man vara? Receptet för att ungdomar ska stånga sig blodiga vid anställningsintervjuerna enligt den svenska kollektivavtalsmodellen är ju så enkelt:
* Det ska kosta nästan lika mycket för en arbetsgivare att anställa en ungdom som en erfaren arbetskraft.
* Lagen om anställningsskydd, las, gör att man närmast är garanterad livslång anställning om det första jobbet erhålls.
Detta är ohållbart och Centerpartiets mod - att våga visa på detta och lägga förslag i rätt riktning - är bra. Men när en bred politisk och facklig majoritet vägrar att flytta sina positioner i den riktning som är nödvändig behövs nya grepp.
Det räcker inte med flexiblare visstidsanställningar eller utbildningsinsatser för att söka mildra det "klassamhälle" mellan de som är inne på arbetsmarknaden och de som klänger på dörrarna för att försöka komma in. Utan hela las-systemet behöver reformeras och luckras upp. Efter det att Moderaterna slängt in handduken i denna viktiga fråga är det Centerpartiet det hänger på - att vi vågar och vill kämpa vidare för rättvisare och rimligare regelverk på arbetsmarknaden.
En annan grundbult i det arbetet är kampen för en allmän a-kassa, som i dag förvägras just dem som inte kommer in på arbetsmarknaden och som omfattar endast dem som har lyckats med detta.
Centerpartiet slåss för rättvisa och för de svagare grupperna. Andra vill cementera stelbenthet och orättvisa trösklar, vilket knäcker många som förtvivlat slåss för att få jobb. Sveriges effektivitet och konkurrenskraft försämras också eftersom många hänger fast vid jobb man tröttnat på samtidigt som många hamnar i rundgång mellan arbetslöshet och ständigt nya utbildningsinsatser.
Staffan Danielsson
Läs även andra bloggares åsikter om las, ungdomar, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, politik, regeringen, alliansen
Flexiblare anställningar och mer utbildning räcker inte för att mildra klassamhället på arbetsmarknaden, skriver riksdagsledamoten STAFFAN DANIELSSON (C).
Sverige har sedan länge några av EU:s högsta arbetslöshetssiffror för unga. LO:s avtalssekreterare Veli-Pekka "tror inte ett skit" på att de höga ungdomslönerna kan ligga bakom.
Hur dum får man vara? Receptet för att ungdomar ska stånga sig blodiga vid anställningsintervjuerna enligt den svenska kollektivavtalsmodellen är ju så enkelt:
* Det ska kosta nästan lika mycket för en arbetsgivare att anställa en ungdom som en erfaren arbetskraft.
* Lagen om anställningsskydd, las, gör att man närmast är garanterad livslång anställning om det första jobbet erhålls.
Detta är ohållbart och Centerpartiets mod - att våga visa på detta och lägga förslag i rätt riktning - är bra. Men när en bred politisk och facklig majoritet vägrar att flytta sina positioner i den riktning som är nödvändig behövs nya grepp.
Det räcker inte med flexiblare visstidsanställningar eller utbildningsinsatser för att söka mildra det "klassamhälle" mellan de som är inne på arbetsmarknaden och de som klänger på dörrarna för att försöka komma in. Utan hela las-systemet behöver reformeras och luckras upp. Efter det att Moderaterna slängt in handduken i denna viktiga fråga är det Centerpartiet det hänger på - att vi vågar och vill kämpa vidare för rättvisare och rimligare regelverk på arbetsmarknaden.
En annan grundbult i det arbetet är kampen för en allmän a-kassa, som i dag förvägras just dem som inte kommer in på arbetsmarknaden och som omfattar endast dem som har lyckats med detta.
Centerpartiet slåss för rättvisa och för de svagare grupperna. Andra vill cementera stelbenthet och orättvisa trösklar, vilket knäcker många som förtvivlat slåss för att få jobb. Sveriges effektivitet och konkurrenskraft försämras också eftersom många hänger fast vid jobb man tröttnat på samtidigt som många hamnar i rundgång mellan arbetslöshet och ständigt nya utbildningsinsatser.
Staffan Danielsson
Läs även andra bloggares åsikter om las, ungdomar, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, politik, regeringen, alliansen
onsdag, maj 13, 2009
Nya FRA-signaler (...) från miljöpartiet...
Jag har tidigare uppfattat miljöpartiet som negativ till signalspaning, möjligen helt emot i kabel.
I en rätt intressant debatt i riksdagen den 7 maj, när senareläggningen till 1 december (från 1 oktober) av signalspaningen i kabel diskuterades, öppnade miljöpartiets Peter Rådberg ändå för en sådan spaning, vilket jag uppfattar som nya signaler.
Några citat: "Vi är väldigt tydliga med att vi vill ha signalspaning."
"Nya hot, som senare års terrordåd,spridning av massförstörelsevapen och IT-utvecklingen, har gjort samhället mer sårbart, och tidig information är viktig för att förebygga och förhindra sådana hot mot vårt land."
"Men, återigen, hade vi fått en parlamentarisk utredning skulle det ha kunnat bli ett brett stöd i riksdagen för förslaget."
Läs även andra bloggares åsikter om fra, fra-lagen, signalspaning, politik, centerpartiet, piratpartiet
I en rätt intressant debatt i riksdagen den 7 maj, när senareläggningen till 1 december (från 1 oktober) av signalspaningen i kabel diskuterades, öppnade miljöpartiets Peter Rådberg ändå för en sådan spaning, vilket jag uppfattar som nya signaler.
Några citat: "Vi är väldigt tydliga med att vi vill ha signalspaning."
"Nya hot, som senare års terrordåd,spridning av massförstörelsevapen och IT-utvecklingen, har gjort samhället mer sårbart, och tidig information är viktig för att förebygga och förhindra sådana hot mot vårt land."
"Men, återigen, hade vi fått en parlamentarisk utredning skulle det ha kunnat bli ett brett stöd i riksdagen för förslaget."
Läs även andra bloggares åsikter om fra, fra-lagen, signalspaning, politik, centerpartiet, piratpartiet
Bra FRA-debatt, Hanna!
Hej igen, Hanna.
1. Att hänvisa till Jantelagen tar jag gärna tillbaka.
2. Jag tycker att du sammanfattar läget korrekt i ditt blogginlägg
på din bloggadress - upptäckte jag nu - miss besserwisser...
3. Du skriver: "Du förstår, det här är en rätt svart-vit fråga. Antingen bereder sig staten tillgång till hela svenska folkets kommunikation, eller så gör man det inte. Centerpartiet har misslyckats med att förhindra massövervakningen, och det förtjänar man bannemej inte beröm för, hur många punkter man än lyckats klämma in i efterhand."
Jag - kanske mr besserwisser - förstår ju din poäng, men du sätter ribban väldigt högt om du menar att signalspaning inte alls ska få ske i kabel över landsgränsen när någon konspirerar med utlandet i frågor som gäller landets säkerhet. Möjligen miljöpartiet är berett att ta ansvar för att Sverige till skillnad från andra länder avhänder sig denna underrättelseinhämtning för att skydda sig mot allvarliga yttre hot. Skulle det värsta hända genom t ex någon överraskande aktion mot Sverige - militär eller av ren terrorkaraktär - med många dödsoffer, och som skulle ha kunnat förhindrats genom förebyggande signalspaning, är som du vet inte jag beredd att ta det ansvaret.
4. Jag sitter ju i den nuvarande signalspaningsnämnden - som sent i höst ersätts av en försvarsunderrättelsedomstol - och ska och får ju inte säga så mycket om det. Men så här brukar jag formulera mig: "Det har sagts i signalspaningsdebatten att nästan all signalspaning - långt över 95 procent - handlar om internationell teletrafik. Det är i en mycket liten grad som det i vissa lägen kan handla om en kommunikation där ena parten finns i Sverige. Jag gör inte någon annan bedömning".
5. Det är i den bedömningen som jag lever i tron att de flesta centerpartister och svenskar instämmer i. Jag har all respekt för Din och alla engagerade kritikers uppfattning, och jag ser fram mot att få fortsätta att med öppet sinne diskutera denna mycket viktiga principfråga där din självklara plattform ju är: "man måste vara beredd att faktiskt slåss för att försvara sina rättigheter, så Staffan med flera bör göra sig beredda på att få utstå fortsatt politiskt motstånd i frågan."
6. Och avslutningsvis, min poäng är ju att jag är övertygad om att det är bra för både sakfrågan i sig och för oss som vill fortsätta att föra diskussionen i den att den här debatten fortsätter att föras i centerpartiet, som har en bred poltisk plattform för att påverka Sveriges samhällsutveckling. Jag kan förstå och respektera analysen att man vill driva frågan utanför de etablerade partierna, men då avhänder man sig också en viktig möjlighet att påverka inifrån ett regerande parti som faktiskt är lyhört och på rätt väg i integritetsfrågorna, även om verkligheten ibland sätter gränser och gör att det kan ta tid.
7. Jag är som du nog vet en varm EU-vän, och tror att det är svårt att överskatta betydelsen av det som EU-samarbetet faktiskt åstadkommit i form av ett fredligt och välmående Europa med demokratier och fri handel osv. Jag är övertygad om vikten av att detta samarbete utvecklas vidare med allt fler länder som nya medlemmar, däribland Turkiet. Därför är Lissabonfördraget viktigt, ett redskap för att kunna bli fler länder och få samarbetet med fler länder att kunna fungera.
Jag trodde att Piratpartiet koncentrerade sig på integritetsfrågorna ,men blev starkt negativt överraskad när jag förstod att man också vill lägga sin energi på att i sista sekunden stoppa det nya fördraget.
8. Det finns bara ofullkomliga politiska partier och vill man påverka samhällsutvecklingen den vägen - som verkligen många fler borde göra, hoppas jag - får man gilla läget och välja det "minst dåliga" eller "bästa" partiet. Efter att ha löst många viktiga samhällsfrågor vid köksbordet med kamraterna i mina yngra dagar, så tog jag småningom steget att ansluta mig till det parti jag då och fortfarande tyckte var bäst. I många mindre frågor, och även några större, har jag ännu ej lyckats att få partiet med mig på den objektivt bästa uppfattningen (dvs min egen!). I andra frågor har det gått bättre.
Skulle åsiktskillnaden blir för stor finns självfallet en gräns där jag får ompröva mitt medlemskap, och hitta ett bättre alternativ. Jag förstår att det är där några av er FRA-kritiker som är engagerade i centerpartiet balanserar idag.
Jag hoppas verkligen att Ni kollar ordentligt om gräset verkligen är grönare på andra sidan staketet. Centerpartiet genomgår en oerhört spännande utveckling och är på väg att bli en samhällskraft som verkligen visar vägen framåt vad gäller t ex näringslivet, arbetsmarknaden, klimat- och energifrågorna, öppenhets- och integritetsfrågorna och på många andra områden.
Vi har, för att knyta ihop säcken, accepterat att det tyvärr finns ett behov av signalspaning i former där vi har drivit igenom stränga tillstånds- och kontrollåtgärder. Vi har lyssnat och vi har rört oss, men där går gränsen, och den gränsen vill du Hanna och andra kritiker flytta. Låt oss fortsätta den viktiga diskussionen inför den viktiga kontrollstationen år 2011, då signalspaningen ska utvärderas, en kontrollstation som för övrigt centerpartiet föreslog och fick igenom.
Jag ser fram mot fortsatt politisk dialog och "politiskt motstånd", Hanna.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, centerpartiet, politik, alliansen, regeringen, piratpartiet
1. Att hänvisa till Jantelagen tar jag gärna tillbaka.
2. Jag tycker att du sammanfattar läget korrekt i ditt blogginlägg
på din bloggadress - upptäckte jag nu - miss besserwisser...
3. Du skriver: "Du förstår, det här är en rätt svart-vit fråga. Antingen bereder sig staten tillgång till hela svenska folkets kommunikation, eller så gör man det inte. Centerpartiet har misslyckats med att förhindra massövervakningen, och det förtjänar man bannemej inte beröm för, hur många punkter man än lyckats klämma in i efterhand."
Jag - kanske mr besserwisser - förstår ju din poäng, men du sätter ribban väldigt högt om du menar att signalspaning inte alls ska få ske i kabel över landsgränsen när någon konspirerar med utlandet i frågor som gäller landets säkerhet. Möjligen miljöpartiet är berett att ta ansvar för att Sverige till skillnad från andra länder avhänder sig denna underrättelseinhämtning för att skydda sig mot allvarliga yttre hot. Skulle det värsta hända genom t ex någon överraskande aktion mot Sverige - militär eller av ren terrorkaraktär - med många dödsoffer, och som skulle ha kunnat förhindrats genom förebyggande signalspaning, är som du vet inte jag beredd att ta det ansvaret.
4. Jag sitter ju i den nuvarande signalspaningsnämnden - som sent i höst ersätts av en försvarsunderrättelsedomstol - och ska och får ju inte säga så mycket om det. Men så här brukar jag formulera mig: "Det har sagts i signalspaningsdebatten att nästan all signalspaning - långt över 95 procent - handlar om internationell teletrafik. Det är i en mycket liten grad som det i vissa lägen kan handla om en kommunikation där ena parten finns i Sverige. Jag gör inte någon annan bedömning".
5. Det är i den bedömningen som jag lever i tron att de flesta centerpartister och svenskar instämmer i. Jag har all respekt för Din och alla engagerade kritikers uppfattning, och jag ser fram mot att få fortsätta att med öppet sinne diskutera denna mycket viktiga principfråga där din självklara plattform ju är: "man måste vara beredd att faktiskt slåss för att försvara sina rättigheter, så Staffan med flera bör göra sig beredda på att få utstå fortsatt politiskt motstånd i frågan."
6. Och avslutningsvis, min poäng är ju att jag är övertygad om att det är bra för både sakfrågan i sig och för oss som vill fortsätta att föra diskussionen i den att den här debatten fortsätter att föras i centerpartiet, som har en bred poltisk plattform för att påverka Sveriges samhällsutveckling. Jag kan förstå och respektera analysen att man vill driva frågan utanför de etablerade partierna, men då avhänder man sig också en viktig möjlighet att påverka inifrån ett regerande parti som faktiskt är lyhört och på rätt väg i integritetsfrågorna, även om verkligheten ibland sätter gränser och gör att det kan ta tid.
7. Jag är som du nog vet en varm EU-vän, och tror att det är svårt att överskatta betydelsen av det som EU-samarbetet faktiskt åstadkommit i form av ett fredligt och välmående Europa med demokratier och fri handel osv. Jag är övertygad om vikten av att detta samarbete utvecklas vidare med allt fler länder som nya medlemmar, däribland Turkiet. Därför är Lissabonfördraget viktigt, ett redskap för att kunna bli fler länder och få samarbetet med fler länder att kunna fungera.
Jag trodde att Piratpartiet koncentrerade sig på integritetsfrågorna ,men blev starkt negativt överraskad när jag förstod att man också vill lägga sin energi på att i sista sekunden stoppa det nya fördraget.
8. Det finns bara ofullkomliga politiska partier och vill man påverka samhällsutvecklingen den vägen - som verkligen många fler borde göra, hoppas jag - får man gilla läget och välja det "minst dåliga" eller "bästa" partiet. Efter att ha löst många viktiga samhällsfrågor vid köksbordet med kamraterna i mina yngra dagar, så tog jag småningom steget att ansluta mig till det parti jag då och fortfarande tyckte var bäst. I många mindre frågor, och även några större, har jag ännu ej lyckats att få partiet med mig på den objektivt bästa uppfattningen (dvs min egen!). I andra frågor har det gått bättre.
Skulle åsiktskillnaden blir för stor finns självfallet en gräns där jag får ompröva mitt medlemskap, och hitta ett bättre alternativ. Jag förstår att det är där några av er FRA-kritiker som är engagerade i centerpartiet balanserar idag.
Jag hoppas verkligen att Ni kollar ordentligt om gräset verkligen är grönare på andra sidan staketet. Centerpartiet genomgår en oerhört spännande utveckling och är på väg att bli en samhällskraft som verkligen visar vägen framåt vad gäller t ex näringslivet, arbetsmarknaden, klimat- och energifrågorna, öppenhets- och integritetsfrågorna och på många andra områden.
Vi har, för att knyta ihop säcken, accepterat att det tyvärr finns ett behov av signalspaning i former där vi har drivit igenom stränga tillstånds- och kontrollåtgärder. Vi har lyssnat och vi har rört oss, men där går gränsen, och den gränsen vill du Hanna och andra kritiker flytta. Låt oss fortsätta den viktiga diskussionen inför den viktiga kontrollstationen år 2011, då signalspaningen ska utvärderas, en kontrollstation som för övrigt centerpartiet föreslog och fick igenom.
Jag ser fram mot fortsatt politisk dialog och "politiskt motstånd", Hanna.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, centerpartiet, politik, alliansen, regeringen, piratpartiet
måndag, maj 11, 2009
Är FRA-kritiken varmluft eller solsken, kyla eller mörker?
Denna rubrik förstår jag inte riktigt själv, men den bygger på Hanna Wagenius blogginlägg "Sluta låtsas, Staffan" där hon i typisk svensk jantelagsanda tonar ner signalspaningsmotståndets framgångar till bara "varmluft".
" Staffan skriver att vi haft betydande framgång i frågan. Tyvärr är ju så inte fallet. De 30 punkter som det brukar tjatas om är inget mer än varmluft. Den "betydande del" av stämman som stödde oss var långt mindre än halva."
Jag håller alltså inte med Hanna. Kritiken av Mikael Odenbergs och regeringens proposition att utvidga signalspaningen i etern också till kabel över landsgränsen började med långa förhandlingar med främst centerledamöterna Fredrick Federley och Annie Johansson. De åtgärder som centerpartiet i regringen hade drivit fram i propositionen förstärktes i riksdagsbehandlingen. Kritiken blommade först upp inför voteringen i juni 2007, då propositionen bordlades. Under bordläggningsåret var debatten märkvärdigt frånvarande, men några dryga veckor innan nästa riksdagsbehandling exploderade bloggosfären och även "gammelmedia" hängde på på olika sätt.
Efter ytterligare krav från Fredrick och Annie och även från folkpartihåll tillfogades ytterligare väsentliga förstärkningar. Efter beslutet dog inte debatten, utan en intensiv sommar och tidig höst resulterade så småningom i ytterligare en rad åtgärder - inte minst genom dialogen inom centerpartiet med kritikerna - för att förstärka skyddet för integriteten. (Se "etiketter" i vänsterkanten på denna blogg och "signalspaning" för att påminna er om den rad av högst väsentliga förstärkningar som skett).
Nu menar Hanna att detta är mycket lite värt, eftersom signalspaningen ändå tillåts i kabel över landsgränsen, och eftersom centerstämman ändå hade ett tydligt flertal för partistyrelsens förslag.
Ja, så kan man se eller välja att se vad som har hänt. Ta hem ett nederlag och tona ner vad man ändå har uppnått. Och bli ändå argare på den inkompetenta och lomhörda riksdagsgruppen som inte lyssnat. Visst kan man se det skedda med de svarta glasögonen på.
Det går ju att se det som skett med positiva glasögon också, och verkligen lyfta fram allt det som bloggbävningen har lyckats med. Integriteten har väl aldrig kommit så i debattens centrum som under denna process. Kraften i kritiken och i engagemanget från så många genom framför allt datorer och internet är historisk, ett genombrott. Och går man igenom alla de åtgärder som tillförts under resans gång så är skillnaden mellan den proposition som bereddes i omgångar av den tidigare s-regeringen, och den lagstiftning som nu snart kommer definitivt på plats mycket betydande. En särskild försvarsunderrättelsedomstol som prövar tillstånden, endast regeringen och försvarsmakten får inrikta den spaning som kan få ske, en särskild kontrollmyndighet, endast relevanta trafikstråk får analyseras av FRA som inte sköter själva tappningen från kabeln, en löpande kontroll genom olika tillsynsorgan och en särskild kontrollstation år 2011, mm.,mm.
Nog har Fredrick och Annie, Hanna och Erik, Björn och Per, Magnus och Marie och alla andra som kämpat för att begränsa och reglera signalspaningen kraftigt nått betydande framgångar. Nu kommer debatten att fortsätta med inriktning på hur den nya lagstiftningen kommer att fungera, och på hur kontrollstationen kan utnyttjas för utvärdering och analys och ytterligare åtgärder.
Centerstämmans votering, då? Jag ser den som ytterligare ett kvitto och en erkänsla för den starka opinionsbildning som signalspaningskritiken fått genomslag för.
Jag trodde att stämmoombuden skulle ta starkt intryck av varför signalspaningen tyvärr behövs, för att skydda Sveriges säkerhet och förebygga allvarliga yttre hot mot t ex våra utlandsstyrkor och mot terrordåd och spridning av massförstörelsevapen, t ex. Och av de alla de integritetsförstärkningar som centerpartiet faktiskt drivit fram.
Min uppfattning är att Hanna och ni andra fick ett överraskande starkt stöd av stämmoombuden, vilket ytterligare understryker allvaret i det uppdrag som jag och riksdagsgruppen har i den fortsatta bevakningen av dessa frågor. Tro mig, vi har ett starkt engagemang och vi tar och har tagit intryck under denna resas gång.
Så räta på ryggen, alla ni som engagerat er och drivit på. Ni har inte nått ända fram men fått betydande genomslag och fört upp integritetsfrågorna högt på den politiska dagordningen.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, centerpartiet, politik, piratpartiet
-
" Staffan skriver att vi haft betydande framgång i frågan. Tyvärr är ju så inte fallet. De 30 punkter som det brukar tjatas om är inget mer än varmluft. Den "betydande del" av stämman som stödde oss var långt mindre än halva."
Jag håller alltså inte med Hanna. Kritiken av Mikael Odenbergs och regeringens proposition att utvidga signalspaningen i etern också till kabel över landsgränsen började med långa förhandlingar med främst centerledamöterna Fredrick Federley och Annie Johansson. De åtgärder som centerpartiet i regringen hade drivit fram i propositionen förstärktes i riksdagsbehandlingen. Kritiken blommade först upp inför voteringen i juni 2007, då propositionen bordlades. Under bordläggningsåret var debatten märkvärdigt frånvarande, men några dryga veckor innan nästa riksdagsbehandling exploderade bloggosfären och även "gammelmedia" hängde på på olika sätt.
Efter ytterligare krav från Fredrick och Annie och även från folkpartihåll tillfogades ytterligare väsentliga förstärkningar. Efter beslutet dog inte debatten, utan en intensiv sommar och tidig höst resulterade så småningom i ytterligare en rad åtgärder - inte minst genom dialogen inom centerpartiet med kritikerna - för att förstärka skyddet för integriteten. (Se "etiketter" i vänsterkanten på denna blogg och "signalspaning" för att påminna er om den rad av högst väsentliga förstärkningar som skett).
Nu menar Hanna att detta är mycket lite värt, eftersom signalspaningen ändå tillåts i kabel över landsgränsen, och eftersom centerstämman ändå hade ett tydligt flertal för partistyrelsens förslag.
Ja, så kan man se eller välja att se vad som har hänt. Ta hem ett nederlag och tona ner vad man ändå har uppnått. Och bli ändå argare på den inkompetenta och lomhörda riksdagsgruppen som inte lyssnat. Visst kan man se det skedda med de svarta glasögonen på.
Det går ju att se det som skett med positiva glasögon också, och verkligen lyfta fram allt det som bloggbävningen har lyckats med. Integriteten har väl aldrig kommit så i debattens centrum som under denna process. Kraften i kritiken och i engagemanget från så många genom framför allt datorer och internet är historisk, ett genombrott. Och går man igenom alla de åtgärder som tillförts under resans gång så är skillnaden mellan den proposition som bereddes i omgångar av den tidigare s-regeringen, och den lagstiftning som nu snart kommer definitivt på plats mycket betydande. En särskild försvarsunderrättelsedomstol som prövar tillstånden, endast regeringen och försvarsmakten får inrikta den spaning som kan få ske, en särskild kontrollmyndighet, endast relevanta trafikstråk får analyseras av FRA som inte sköter själva tappningen från kabeln, en löpande kontroll genom olika tillsynsorgan och en särskild kontrollstation år 2011, mm.,mm.
Nog har Fredrick och Annie, Hanna och Erik, Björn och Per, Magnus och Marie och alla andra som kämpat för att begränsa och reglera signalspaningen kraftigt nått betydande framgångar. Nu kommer debatten att fortsätta med inriktning på hur den nya lagstiftningen kommer att fungera, och på hur kontrollstationen kan utnyttjas för utvärdering och analys och ytterligare åtgärder.
Centerstämmans votering, då? Jag ser den som ytterligare ett kvitto och en erkänsla för den starka opinionsbildning som signalspaningskritiken fått genomslag för.
Jag trodde att stämmoombuden skulle ta starkt intryck av varför signalspaningen tyvärr behövs, för att skydda Sveriges säkerhet och förebygga allvarliga yttre hot mot t ex våra utlandsstyrkor och mot terrordåd och spridning av massförstörelsevapen, t ex. Och av de alla de integritetsförstärkningar som centerpartiet faktiskt drivit fram.
Min uppfattning är att Hanna och ni andra fick ett överraskande starkt stöd av stämmoombuden, vilket ytterligare understryker allvaret i det uppdrag som jag och riksdagsgruppen har i den fortsatta bevakningen av dessa frågor. Tro mig, vi har ett starkt engagemang och vi tar och har tagit intryck under denna resas gång.
Så räta på ryggen, alla ni som engagerat er och drivit på. Ni har inte nått ända fram men fått betydande genomslag och fört upp integritetsfrågorna högt på den politiska dagordningen.
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, centerpartiet, politik, piratpartiet
-
Kära FRA-kritiker, ni behövs i centerpartiet!
Ett bättre samhälle kräver människor som engagerar sig.
Ett bättre Sverige förutsätter människor som engagerar sig och driver på i olika partier (alla ofullkomliga med fel och brister inklusive oss, människorna i centerpartiet). Ju färre som driver på, ju sämre blir på sikt kvaliteten i besluten och därmed hela samhällsbygget Sverige.
Några besvikna centermedlemmar lämnar nu eller hotar att lämna partiet eftersom vi inte vill riva upp och göra om signalspaningslagen. Det är oerhört trist. Ni behövs i centerrörelsen.
Vi har ändå under en långt gången process lyssnat och arbetat hårt för att ytterligare förstärka integritetsskyddet, vilket skett i betydande grad, och vi vill fortsätta detta vid kontrollstationen i dialog med kritikerna.
Ni kritiker har haft stor argumentationskraft och betydande framgång, tycker jag. (Ni fick stöd av en betydande del av stämman, och ni har påverkat diskussion och beslut i dessa viktiga frågor). Verkligen trist om ni lämnar partiet p g av att ni satt upp målsättningar som varit inte möjliga för oss att uppfylla (riva upp och börja om). Och var hittar ni ett bättre parti inom borgerligheten som sätter integriteten högt och vill fortsätta att driva detta?
Centerpartiet regerar Sverige tillsammans med 3 andra partier. Vi sätter integriteten mycket högt, men vi måste också kunna se folket i vitögat och lova ett försvar som är välinformerat om allvarliga hot mot landets säkerhet, för att kunna förebygga dem.
Är ni fullständigt säkra på att ni kommit längre än oss om vi hade haft varandras roller de senaste 3 åren?
Jag hoppas att Ni ger centerpartiet en fortsatt chans!
bästa hälsningar
Staffan Danielsson
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, centerpartiet, centerstämma, piratpartiet
Ett bättre Sverige förutsätter människor som engagerar sig och driver på i olika partier (alla ofullkomliga med fel och brister inklusive oss, människorna i centerpartiet). Ju färre som driver på, ju sämre blir på sikt kvaliteten i besluten och därmed hela samhällsbygget Sverige.
Några besvikna centermedlemmar lämnar nu eller hotar att lämna partiet eftersom vi inte vill riva upp och göra om signalspaningslagen. Det är oerhört trist. Ni behövs i centerrörelsen.
Vi har ändå under en långt gången process lyssnat och arbetat hårt för att ytterligare förstärka integritetsskyddet, vilket skett i betydande grad, och vi vill fortsätta detta vid kontrollstationen i dialog med kritikerna.
Ni kritiker har haft stor argumentationskraft och betydande framgång, tycker jag. (Ni fick stöd av en betydande del av stämman, och ni har påverkat diskussion och beslut i dessa viktiga frågor). Verkligen trist om ni lämnar partiet p g av att ni satt upp målsättningar som varit inte möjliga för oss att uppfylla (riva upp och börja om). Och var hittar ni ett bättre parti inom borgerligheten som sätter integriteten högt och vill fortsätta att driva detta?
Centerpartiet regerar Sverige tillsammans med 3 andra partier. Vi sätter integriteten mycket högt, men vi måste också kunna se folket i vitögat och lova ett försvar som är välinformerat om allvarliga hot mot landets säkerhet, för att kunna förebygga dem.
Är ni fullständigt säkra på att ni kommit längre än oss om vi hade haft varandras roller de senaste 3 åren?
Jag hoppas att Ni ger centerpartiet en fortsatt chans!
bästa hälsningar
Staffan Danielsson
Läs även andra bloggares åsikter om fra, signalspaning, centerpartiet, centerstämma, piratpartiet
söndag, maj 10, 2009
Försvarsbeslut på centerstämman
Det blev en intressant försvarsdebatt både i stämmokommittén och igår och idag på stämman.
Centerpartiet vill att det införs en karenstid på ett år när nyckelpersoner i försvaret går till jobb inom försvarsindustrin.
Och centerpartiet öppnar för att "finns en bred politisk samsyn är centerpartiet berett att delta i en bred politisk analys av hur Sveriges militära samarbeten fungerar och kan utvecklas med länderna i EU, Norden och Nato."
Jag tycker att detta är ett naturligt konstaterande. Centerpartiet är tryggt i det värde vi lägger vid Sveriges militära alliansfrihet. Men vi är samtidigt ett parti som vågar och vill analysera och diskutera utifrån hur verkligheten ser ut och utvecklas. Det har skett mycket stora förändringar i vår omvärld de senaste decennierna liksom även i hur försvarens inriktning i många länder har förändrats. Järnridån har fallit, många länder i Östra Europa är nu medlemmar i både EU och i Nato, EUs försvars- och säkerhetspolitiska samarbete har utvecklats i hög grad. De nordiska länderna - främst Sverige, Norge och Finland - kommer att öka samarbetet på försvarsområdet. Sverige har utsträckt sin deklarerade solidaritet om det värsta skulle hända till att utöver EU-länderna gälla även Norge och Island. Den tekniska utvecklingen på försvarsområdet gör länder alltmer beroende av ett nära och förtroendefullt samarbete med varandra.
Finland är liksom Sverige militärt alliansfritt, men har regelbundet analyserat verkligheten i bredare former.
Centerpartiets beslut ansluter också väl till det som en enig försvarsberedning konstaterade i december 2007; att Sveriges bi- och multilaterala militära samarbeten behöver analyseras och utvecklas.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, nato, centerpartiet, alliansen, eu, politik
Centerpartiet vill att det införs en karenstid på ett år när nyckelpersoner i försvaret går till jobb inom försvarsindustrin.
Och centerpartiet öppnar för att "finns en bred politisk samsyn är centerpartiet berett att delta i en bred politisk analys av hur Sveriges militära samarbeten fungerar och kan utvecklas med länderna i EU, Norden och Nato."
Jag tycker att detta är ett naturligt konstaterande. Centerpartiet är tryggt i det värde vi lägger vid Sveriges militära alliansfrihet. Men vi är samtidigt ett parti som vågar och vill analysera och diskutera utifrån hur verkligheten ser ut och utvecklas. Det har skett mycket stora förändringar i vår omvärld de senaste decennierna liksom även i hur försvarens inriktning i många länder har förändrats. Järnridån har fallit, många länder i Östra Europa är nu medlemmar i både EU och i Nato, EUs försvars- och säkerhetspolitiska samarbete har utvecklats i hög grad. De nordiska länderna - främst Sverige, Norge och Finland - kommer att öka samarbetet på försvarsområdet. Sverige har utsträckt sin deklarerade solidaritet om det värsta skulle hända till att utöver EU-länderna gälla även Norge och Island. Den tekniska utvecklingen på försvarsområdet gör länder alltmer beroende av ett nära och förtroendefullt samarbete med varandra.
Finland är liksom Sverige militärt alliansfritt, men har regelbundet analyserat verkligheten i bredare former.
Centerpartiets beslut ansluter också väl till det som en enig försvarsberedning konstaterade i december 2007; att Sveriges bi- och multilaterala militära samarbeten behöver analyseras och utvecklas.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, nato, centerpartiet, alliansen, eu, politik
lördag, maj 09, 2009
Viktiga jordbruksbeslut på centerstämman!
Fortsatt intensiv centerstämma. Starkt stöd för energiuppgörelsen och för Maud Olofsson.
Mer debatt om jordbrukets konkurrenskraft än jag hade väntat,positivt. Och uppenbart att stämman ville skicka en signal till partiet att noga följa utvecklingen och ge besked till lantbruket om att dess konkurrenskraft måste upprätthållas.
Christer Laurell från Skåne förslog en kontrollstation år 2013 inför den beslutade stora dieselskattehöjningen år 2015. Jag stödde självfallet detta, och så blev också stämmans beslut!
Dessutom beslutade stämman med rejäl majoritet att stödja Bo Hagströms - Skaraborg - förslag att besked ska lämnas under 2009 om hur klimatskattehöjningarna på jordbruket ska kompenseras genom skatteväxling.
Som ni vet är jag en varm anhängare av Allians för Sverige och mycket glad över att vårt samarbete fungerar så bra. Men visst handlar det om 4 olika partier och visst har vi olika ingångar inför de beslut som regeringen enas om.
Jag har ju kritiserat regeringens förslag till riksdagen att fördubbla det svenska jordbrukets dieselskatt, vilket ger till resultat att Sverige kommer att ligga dubbelt så högt som de därnäst följande länderna och flerdubbelt högre än EU-genomsnittet. Den svenska skatten på drivmedel för bilar, lastbilar och industrier ligger idag ca topp 5 inom EU och höjs så att Sverige kommer i topp 3 ungefär, men lång ifrån att vi belastar bilar med dubbel skattenivå som v i vill göra med jordbruket.
Jag har kritiserat centerpartiet i regeringen för att ha gått med på denna kraftiga skatteskärpning för jordbruket, eller snarare för att inte ha lyckats att hålla emot starka krav på dessa skattehöjningar från andra håll i regeringen.
I mitt inlägg på centerstämman nämnde jag att de som drev skattehöjningarna var krafter inom finansdepartementet, samt rörelser med koppling till blått och blåsippor...
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lantbruk, centerpartiet, lrf, regeringen, alliansen, politik, energi, dieselskatt
Mer debatt om jordbrukets konkurrenskraft än jag hade väntat,positivt. Och uppenbart att stämman ville skicka en signal till partiet att noga följa utvecklingen och ge besked till lantbruket om att dess konkurrenskraft måste upprätthållas.
Christer Laurell från Skåne förslog en kontrollstation år 2013 inför den beslutade stora dieselskattehöjningen år 2015. Jag stödde självfallet detta, och så blev också stämmans beslut!
Dessutom beslutade stämman med rejäl majoritet att stödja Bo Hagströms - Skaraborg - förslag att besked ska lämnas under 2009 om hur klimatskattehöjningarna på jordbruket ska kompenseras genom skatteväxling.
Som ni vet är jag en varm anhängare av Allians för Sverige och mycket glad över att vårt samarbete fungerar så bra. Men visst handlar det om 4 olika partier och visst har vi olika ingångar inför de beslut som regeringen enas om.
Jag har ju kritiserat regeringens förslag till riksdagen att fördubbla det svenska jordbrukets dieselskatt, vilket ger till resultat att Sverige kommer att ligga dubbelt så högt som de därnäst följande länderna och flerdubbelt högre än EU-genomsnittet. Den svenska skatten på drivmedel för bilar, lastbilar och industrier ligger idag ca topp 5 inom EU och höjs så att Sverige kommer i topp 3 ungefär, men lång ifrån att vi belastar bilar med dubbel skattenivå som v i vill göra med jordbruket.
Jag har kritiserat centerpartiet i regeringen för att ha gått med på denna kraftiga skatteskärpning för jordbruket, eller snarare för att inte ha lyckats att hålla emot starka krav på dessa skattehöjningar från andra håll i regeringen.
I mitt inlägg på centerstämman nämnde jag att de som drev skattehöjningarna var krafter inom finansdepartementet, samt rörelser med koppling till blått och blåsippor...
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lantbruk, centerpartiet, lrf, regeringen, alliansen, politik, energi, dieselskatt
fredag, maj 08, 2009
full fart på centerstämman!
Efter att ha diskuterat nordisk försvarspolitik i onsdags i Oslo, och svensk dito i gårdagens försvarsutskott, är jag nu på plats i Örebro på årets centerstämma.
Rivstart med en engagerad debatt i den svåra frågan om hur mycket sjukvård de s.k. "papperslösa" ska ha rätt till. Det handlar alltså om människor som fått avslag i sista instans på sin ansökan om uppehållstillstånd mm i Sverige, men som inte accepterar detta och istället för att utvisas går under jorden i Sverige. Hur mycket sjukvård ska de då ha rätt till, de som accepterar myndigheternas och domstolarnas beslut och lämnar landet får ju ingen svensk sjukvård alls.
Debatten rasade till sent på natten, ca halv två..., och voteringen visade på en delad stämma, 171-170.
De som förespråkade samma rätt till sjukvård för de papperslösa vann!
Bra kämpat och argumenterat, ska bli spännande att följa frågans fortsatta färd genom riksdagen.
Nu pågår en viktig debatt om bl a Euron, mitt inlägg visade i vanlig ordning på vikten av att Sverige tar del i europasamarbetet även på detta viktiga område och inte ägnar sig åt att skära pipor i vassen genom att ständigt devalvera sig ur alla kriser. Sveriges valuta har halverats i värde på bara några decennier, så får det inte fortsätta.
Centerpartiet rör sig åt rätt håll, och vill nu utreda och utvärdera frågan!
Rivstart med en engagerad debatt i den svåra frågan om hur mycket sjukvård de s.k. "papperslösa" ska ha rätt till. Det handlar alltså om människor som fått avslag i sista instans på sin ansökan om uppehållstillstånd mm i Sverige, men som inte accepterar detta och istället för att utvisas går under jorden i Sverige. Hur mycket sjukvård ska de då ha rätt till, de som accepterar myndigheternas och domstolarnas beslut och lämnar landet får ju ingen svensk sjukvård alls.
Debatten rasade till sent på natten, ca halv två..., och voteringen visade på en delad stämma, 171-170.
De som förespråkade samma rätt till sjukvård för de papperslösa vann!
Bra kämpat och argumenterat, ska bli spännande att följa frågans fortsatta färd genom riksdagen.
Nu pågår en viktig debatt om bl a Euron, mitt inlägg visade i vanlig ordning på vikten av att Sverige tar del i europasamarbetet även på detta viktiga område och inte ägnar sig åt att skära pipor i vassen genom att ständigt devalvera sig ur alla kriser. Sveriges valuta har halverats i värde på bara några decennier, så får det inte fortsätta.
Centerpartiet rör sig åt rätt håll, och vill nu utreda och utvärdera frågan!
måndag, maj 04, 2009
Bästa EU-kandidatsgranskningen hitills, av TV4!
TV4 Uppsala har gjort en ingående och riktigt professionell bedömning av de ca 50 hetaste kandidaterna i EU-valet, vad de gjort och driver, och bedömt deras chanser.
För centerns del är Lena Ek "stensäker", medan Kent Johansson är "outsider" med upp till 30 procents chans... men hotas också bakifrån: "Partiet själv drömmer ju om tre mandat, två får betraktas som en framgång medan ett mandat är troligt. Även om det blir två mandat så är inte Johanssons plats säker - det finns kandidater bakifrån som kan komma att hota."
Håkan Larsson och Abir Al Sahlani klassas som "skrällar", men bör se det positivt att de faktiskt omnämns med vissa utsikter! Marie Wickberg bör ligga i samma härad och får ladda batterierna extra!
Matchen har börjar, nu gäller det för oss alla att ge järnet!
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, eu-valet, europa, eu-val, europaparlamentet, eu, alliansen
För centerns del är Lena Ek "stensäker", medan Kent Johansson är "outsider" med upp till 30 procents chans... men hotas också bakifrån: "Partiet själv drömmer ju om tre mandat, två får betraktas som en framgång medan ett mandat är troligt. Även om det blir två mandat så är inte Johanssons plats säker - det finns kandidater bakifrån som kan komma att hota."
Håkan Larsson och Abir Al Sahlani klassas som "skrällar", men bör se det positivt att de faktiskt omnämns med vissa utsikter! Marie Wickberg bör ligga i samma härad och får ladda batterierna extra!
Matchen har börjar, nu gäller det för oss alla att ge järnet!
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, eu-valet, europa, eu-val, europaparlamentet, eu, alliansen
söndag, maj 03, 2009
Lika lön unga-äldre, säger facket...
Avtakssekreterare Veli-Pekka uttalar sig nedan i ett TT-meddelande att han inte tror ett skit på att de sammanpressade svenska lönenivåerna - där ungdomslönerna ligger allt närmre medellönerna - kan ha ett samband med den extremt höga svenska arbetslösheten bland de unga.
En imponerande klarsynt analys....Not!
TT-Telegram den 3 maj 2009, 14.50
De ungas arbetslöshet förvärras av att löneskillnaderna mellan dem och övriga på arbetsmarknaden har krympt, anser Svenskt Näringsliv.
Facket håller inte med.
De unga som fick jobb 2004 har fått lönelyft på i snitt 29,7 procent sedan dess medan övriga som fick jobb samma år har fått löneökningar på i snitt 21,0 procent under samma period, enligt statistik från Svenskt Näringsliv (SN).
Skillnaden har, enligt SN:s statistik, krympt med omkring en tusenlapp kronor mellan de båda grupperna.
- Det är en starkt bidragande orsak till att ungdomsarbetslösheten nu stiger, säger Christer Ågren, vice vd på SN.
- Unga får nu betala ett dyrt pris för de i mitt tycke litet aningslösa satsningarna på lägstlönerna.
Flera förklaringar
Facken har drivit frågan om låglönesatsningar under flera avtalsrörelser. Men att skillnaderna minskat mellan gruppen unga och övriga kan också delvis förklaras av den tidigare högkonjunkturen.
- Sverige har tidigare haft låg arbetslöshet bland unga. Nu tillhör vi helt plötsligt den grupp av länder som har den högsta ungdomsarbetslösheten, säger Ågren.
Ågren säger att all forskning visar på tre faktorer som bidrar till hög ungdomsarbetslöshet: få kontakter med arbetslivet under utbildningen, en oflexibel arbetsrätt och nivån på lägstlönerna.
Men Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall, köper inte SN:s resonemang:
- Jag tror inte ett skit på det här. Ingångslönerna inom industrin är inte särskilt höga. Och internationellt sett har vi inga höga löner, säger han.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomslöner, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, facket
En imponerande klarsynt analys....Not!
TT-Telegram den 3 maj 2009, 14.50
De ungas arbetslöshet förvärras av att löneskillnaderna mellan dem och övriga på arbetsmarknaden har krympt, anser Svenskt Näringsliv.
Facket håller inte med.
De unga som fick jobb 2004 har fått lönelyft på i snitt 29,7 procent sedan dess medan övriga som fick jobb samma år har fått löneökningar på i snitt 21,0 procent under samma period, enligt statistik från Svenskt Näringsliv (SN).
Skillnaden har, enligt SN:s statistik, krympt med omkring en tusenlapp kronor mellan de båda grupperna.
- Det är en starkt bidragande orsak till att ungdomsarbetslösheten nu stiger, säger Christer Ågren, vice vd på SN.
- Unga får nu betala ett dyrt pris för de i mitt tycke litet aningslösa satsningarna på lägstlönerna.
Flera förklaringar
Facken har drivit frågan om låglönesatsningar under flera avtalsrörelser. Men att skillnaderna minskat mellan gruppen unga och övriga kan också delvis förklaras av den tidigare högkonjunkturen.
- Sverige har tidigare haft låg arbetslöshet bland unga. Nu tillhör vi helt plötsligt den grupp av länder som har den högsta ungdomsarbetslösheten, säger Ågren.
Ågren säger att all forskning visar på tre faktorer som bidrar till hög ungdomsarbetslöshet: få kontakter med arbetslivet under utbildningen, en oflexibel arbetsrätt och nivån på lägstlönerna.
Men Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall, köper inte SN:s resonemang:
- Jag tror inte ett skit på det här. Ingångslönerna inom industrin är inte särskilt höga. Och internationellt sett har vi inga höga löner, säger han.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomslöner, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, facket
Rösta i EU-valet! - där du hör hemma!
Alla som kollar in på denna blogg vet att jag är positiv till det oerhört viktiga och framgångsrika samarbetet mellan nu 27 länder i Europeiska unionen. För fred, demokrati och säkerhet, för fri handel och välfärd, för öppenhet och dialog, för klimat och miljö och så vidare.
Jag lägger min röst på centerpartiet och jag rekommenderar många andra att göra sammalunda. Centerpartiet har en stark och tydlig valplattform inför valet, vi arbetar för att EU utvecklas vidare på de områden där samarbete är så oundgängligen viktigt och vi har mycket starka personligheter och kandidater på vår lista.
Lena Ek är juristen från Valdemarsvik som jag efterträdde som riksdagsledamot, hon har snabbt vunnit ett stort inflytande och mycket respekt för sitt engagerade arbete i t ex kemikalie-, energi- och klimatfrågorna. Det ska bli mycket spännande att följa hennes fortsatta arbete i Europaparlamentet och vårt mål är ju att hon ska få följe av några centerpartikandidater ytterligare.
Kent Johansson har stora erfarenheter från regionkommittén i EU och är regionråd i Västra Götaland, Abir Al Sahlani med rötter i Irak möter ett starkt gensvar i sin kampanj liksom ungdomskandidaten Marie Wickberg och den erfarne och mer EU-kritiske Håkan Larsson.
Vi vet att många avstår från att rösta i EU-valet, eftersom det inte känns lika viktigt som riksdagsvalet.
Men självfallet är det viktig och gör det skillnad vilka som kommer att representera Sverige i Europaparlamentet. En röst på centerpartiet är självfallet en röst på att få inflytande i Bryssel utifrån centerpartiets grundsyn och värderingar.
Avstår man från att rösta kommer andra krafter att istället ta större plats, krafter som har andra bevekelsegrunder och drivkrafter.
Det är därför mycket som talar för att man dels ska utnyttja sin medborgerliga rätt att rösta före eller under den 7 juni, och också för att man som huvudspår stödjer samma politiska värderingar och parti som i riksdagsvalet.
Centerpartiet är ett borgerligt parti med liberala värderingar, vi är drivande i t ex klimat/miljö/energifrågorna och vi har starka och engagerade kandidater! Välj mellan våra utmärkta kandidater!
Själv kryssar jag ju Lena Ek, som är första namn, som har gjort ett fantastiskt arbete denna mandatperiod och som kommer att fortsätta med detta!
Läs även andra bloggares åsikter om eu, eu-valet, lena ek, centerpartiet, alliansen, euparlamentet,
Läs även andra bloggares åsikter om EU-VAL, europa, eu-parlamentet
Jag lägger min röst på centerpartiet och jag rekommenderar många andra att göra sammalunda. Centerpartiet har en stark och tydlig valplattform inför valet, vi arbetar för att EU utvecklas vidare på de områden där samarbete är så oundgängligen viktigt och vi har mycket starka personligheter och kandidater på vår lista.
Lena Ek är juristen från Valdemarsvik som jag efterträdde som riksdagsledamot, hon har snabbt vunnit ett stort inflytande och mycket respekt för sitt engagerade arbete i t ex kemikalie-, energi- och klimatfrågorna. Det ska bli mycket spännande att följa hennes fortsatta arbete i Europaparlamentet och vårt mål är ju att hon ska få följe av några centerpartikandidater ytterligare.
Kent Johansson har stora erfarenheter från regionkommittén i EU och är regionråd i Västra Götaland, Abir Al Sahlani med rötter i Irak möter ett starkt gensvar i sin kampanj liksom ungdomskandidaten Marie Wickberg och den erfarne och mer EU-kritiske Håkan Larsson.
Vi vet att många avstår från att rösta i EU-valet, eftersom det inte känns lika viktigt som riksdagsvalet.
Men självfallet är det viktig och gör det skillnad vilka som kommer att representera Sverige i Europaparlamentet. En röst på centerpartiet är självfallet en röst på att få inflytande i Bryssel utifrån centerpartiets grundsyn och värderingar.
Avstår man från att rösta kommer andra krafter att istället ta större plats, krafter som har andra bevekelsegrunder och drivkrafter.
Det är därför mycket som talar för att man dels ska utnyttja sin medborgerliga rätt att rösta före eller under den 7 juni, och också för att man som huvudspår stödjer samma politiska värderingar och parti som i riksdagsvalet.
Centerpartiet är ett borgerligt parti med liberala värderingar, vi är drivande i t ex klimat/miljö/energifrågorna och vi har starka och engagerade kandidater! Välj mellan våra utmärkta kandidater!
Själv kryssar jag ju Lena Ek, som är första namn, som har gjort ett fantastiskt arbete denna mandatperiod och som kommer att fortsätta med detta!
Läs även andra bloggares åsikter om eu, eu-valet, lena ek, centerpartiet, alliansen, euparlamentet,
Läs även andra bloggares åsikter om EU-VAL, europa, eu-parlamentet
torsdag, april 30, 2009
Höj maxtaxan - åtminstone till nivån från 2001!
Berthel Nordström är mycket engagerad i pensionsfrågorna och skickar en del epost till riksdagen. Jag kan instämma i mycket av den analys av maxtaxan har gör (se nedan).
Maxtaxan på dagis innebär ju att de med högre inkomster utöver den stora kommunala subventionen till daghemmen får en särskild subvention ytterligare.
Maxtaxan infördes 2001, och penningvärdet har urholkats rejält sedan dess. Maxtaxetaket har inte höjts i takt med inflationen vilket gör att barnomsorgen har blivit ständigt billigare för de med högre inkomster sedan 2001 vilket det allmänna istället betalar. Medan de med lägre inkomster som ligger under taket har fått allt högre avgifter.
Maxtaxan kan ifrågasättas, den infördes 2001 och jag tycker att den taknivå som då infördes rimligen bör räknas upp med inflationen!
Berthel Nordström:
"Barnomsorgen kostar nu mellan 7 500-9 500 kr per månad och barn och har ökat i takt med lönerna - c:a 24 %. Föräldrarna betalar max 1 260 per månad eller max 3 % av inkomsten för första barnet. 1 260 kr är just 3 % av en familjeinkomst på max 42 000 kr. Den avgiften har legat fast sedan år 2001.
Låt oss se hur utfallet blivit. En ensamstående barnskötare som år 2001 hade 14 700 kr fick en avgift om 441 kr/månad för sitt barn. År 2008 hade hennes lön ökat till 18 200 kr och då blev hennes avgift 546 kr/månad = en ökning med + 24 %. Hon har sålunda varit med och betalt kostnadshöjningarna.
För en familj - där mannen år 2001 hade en lön på 25 000 och hustrun 17 000 - blev maxavgiften 1 260 kr/månad. År 2008 har kvinnan blivit riksdagsman och fått en månadslön på 52 900 kr. Totalt hade familjen då en sammanlagd inkomst på 82 000 kr/månad. Ändå betalar de inte mer än de gjorde 2001. De har fått en subvention.
Egentligen kan man ju fråga sig varför det överhuvudtaget skall finnas en maxinkomst. Varför skulle inte riksdagsfamiljen kunna betala 3 % av sina 82 000 - d.v.s. 2 460 kr per månad. Det blir ändå en rejäl rabatt på kostnaden på 9 500 kr/månad."
Barnomsorgen kostar nu mellan 7 500-9 500 kr per månad och barn och har ökat i takt med lönerna - c:a 24 %. Föräldrarna betalar max 1 260 per månad eller max 3 % av inkomsten för första barnet. 1 260 kr är just 3 % av en familjeinkomst på max 42 000 kr. Den avgiften har legat fast sedan år 2001.
Låt oss se hur utfallet blivit. En ensamstående barnskötare som år 2001 hade 14 700 kr fick en avgift om 441 kr/månad för sitt barn. År 2008 hade hennes lön ökat till 18 200 kr och då blev hennes avgift 546 kr/månad = en ökning med + 24 %. Hon har sålunda varit med och betalt kostnadshöjningarna.
För en familj - där mannen år 2001 hade en lön på 25 000 och hustrun 17 000 - blev maxavgiften 1 260 kr/månad. År 2008 har kvinnan blivit riksdagsman och fått en månadslön på 52 900 kr. Totalt hade familjen då en sammanlagd inkomst på 82 000 kr/månad. Ändå betalar de inte mer än de gjorde 2001. De har fått en subvention.
Egentligen kan man ju fråga sig varför det överhuvudtaget skall finnas en maxinkomst. Varför skulle inte riksdagsfamiljen kunna betala 3 % av sina 82 000 - d.v.s. 2 460 kr per månad. Det blir ändå en rejäl rabatt på kostnaden på 9 500 kr/månad.
Läs även andra bloggares åsikter om maxtaxa, barnomsorg, politik, centerpartiet, alliansen, regeringen, moderaterna, kristdemokraterna
Maxtaxan på dagis innebär ju att de med högre inkomster utöver den stora kommunala subventionen till daghemmen får en särskild subvention ytterligare.
Maxtaxan infördes 2001, och penningvärdet har urholkats rejält sedan dess. Maxtaxetaket har inte höjts i takt med inflationen vilket gör att barnomsorgen har blivit ständigt billigare för de med högre inkomster sedan 2001 vilket det allmänna istället betalar. Medan de med lägre inkomster som ligger under taket har fått allt högre avgifter.
Maxtaxan kan ifrågasättas, den infördes 2001 och jag tycker att den taknivå som då infördes rimligen bör räknas upp med inflationen!
Berthel Nordström:
"Barnomsorgen kostar nu mellan 7 500-9 500 kr per månad och barn och har ökat i takt med lönerna - c:a 24 %. Föräldrarna betalar max 1 260 per månad eller max 3 % av inkomsten för första barnet. 1 260 kr är just 3 % av en familjeinkomst på max 42 000 kr. Den avgiften har legat fast sedan år 2001.
Låt oss se hur utfallet blivit. En ensamstående barnskötare som år 2001 hade 14 700 kr fick en avgift om 441 kr/månad för sitt barn. År 2008 hade hennes lön ökat till 18 200 kr och då blev hennes avgift 546 kr/månad = en ökning med + 24 %. Hon har sålunda varit med och betalt kostnadshöjningarna.
För en familj - där mannen år 2001 hade en lön på 25 000 och hustrun 17 000 - blev maxavgiften 1 260 kr/månad. År 2008 har kvinnan blivit riksdagsman och fått en månadslön på 52 900 kr. Totalt hade familjen då en sammanlagd inkomst på 82 000 kr/månad. Ändå betalar de inte mer än de gjorde 2001. De har fått en subvention.
Egentligen kan man ju fråga sig varför det överhuvudtaget skall finnas en maxinkomst. Varför skulle inte riksdagsfamiljen kunna betala 3 % av sina 82 000 - d.v.s. 2 460 kr per månad. Det blir ändå en rejäl rabatt på kostnaden på 9 500 kr/månad."
Barnomsorgen kostar nu mellan 7 500-9 500 kr per månad och barn och har ökat i takt med lönerna - c:a 24 %. Föräldrarna betalar max 1 260 per månad eller max 3 % av inkomsten för första barnet. 1 260 kr är just 3 % av en familjeinkomst på max 42 000 kr. Den avgiften har legat fast sedan år 2001.
Låt oss se hur utfallet blivit. En ensamstående barnskötare som år 2001 hade 14 700 kr fick en avgift om 441 kr/månad för sitt barn. År 2008 hade hennes lön ökat till 18 200 kr och då blev hennes avgift 546 kr/månad = en ökning med + 24 %. Hon har sålunda varit med och betalt kostnadshöjningarna.
För en familj - där mannen år 2001 hade en lön på 25 000 och hustrun 17 000 - blev maxavgiften 1 260 kr/månad. År 2008 har kvinnan blivit riksdagsman och fått en månadslön på 52 900 kr. Totalt hade familjen då en sammanlagd inkomst på 82 000 kr/månad. Ändå betalar de inte mer än de gjorde 2001. De har fått en subvention.
Egentligen kan man ju fråga sig varför det överhuvudtaget skall finnas en maxinkomst. Varför skulle inte riksdagsfamiljen kunna betala 3 % av sina 82 000 - d.v.s. 2 460 kr per månad. Det blir ändå en rejäl rabatt på kostnaden på 9 500 kr/månad.
Läs även andra bloggares åsikter om maxtaxa, barnomsorg, politik, centerpartiet, alliansen, regeringen, moderaterna, kristdemokraterna
tisdag, april 28, 2009
Piratpartiet, (v) och Junilistan...
Christian Engström, toppnamn på Piratpartiets EU-lista, avslöjar i ett inlägg på sin blogg att Piratpartiet visst inte är ett enfrågeparti. Engagemanget hos piratrörelsen för tillgången till och användningen av internet är imponerande, men lite synd, tycker jag, att man inte valde att bilda en stark intresseförening utan valde att bli ett politiskt parti. Men OK, det valet är gjort.
Nåväl, Piratpartiet och Christian kommer nu ut - nytt för mig i alla fall - att man vill fälla det nya Lissabonfördrag som alla EU-länders regeringar och parlament utan Irland (och inte riktig än Tjeckien) ställt sig bakom. Fördraget behövs för att EU ska fungera bättre och kunna välkomna nya medlemsländer. Och EU är som alla vet en stark och oerhört viktig kraft för fred och demokratin med mera i Europa och världen.
Jag har glatt mig åt det växande stödet för Europatanken i Sverige, och uppfattat att den är stark inte minst i t ex Stockholm.
Trist att Piratpartiet ansluter sig till Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Junilistan i fråga om EUs nya fördrag, tycker jag.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, centerpartiet, politik, lissabonfördraget, eu
Nåväl, Piratpartiet och Christian kommer nu ut - nytt för mig i alla fall - att man vill fälla det nya Lissabonfördrag som alla EU-länders regeringar och parlament utan Irland (och inte riktig än Tjeckien) ställt sig bakom. Fördraget behövs för att EU ska fungera bättre och kunna välkomna nya medlemsländer. Och EU är som alla vet en stark och oerhört viktig kraft för fred och demokratin med mera i Europa och världen.
Jag har glatt mig åt det växande stödet för Europatanken i Sverige, och uppfattat att den är stark inte minst i t ex Stockholm.
Trist att Piratpartiet ansluter sig till Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Junilistan i fråga om EUs nya fördrag, tycker jag.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, centerpartiet, politik, lissabonfördraget, eu
Människor i politiken
Ibland benämns vi som valt att engagera oss i samhällets utveckling som "politiker", nästan som om det var en särskild sorts människor.
Trist. Vi är människor, som vill vara med och göra något bättre.Vi kommer utifrån olika utgångspunkter, erfarenheter och synsätt till ibland olika slutsatser, så klart.
Men vi kan ändå respektera varandras engagemang och ofta komma till bra lösningar på svåra problem, där en bra kompromiss ibland kan vara väl så bra som en hårddragen position.
Det politiska livet hungrar efter nya engagerade människor som vill dela med sig av sitt engagemang och sitt kunnande. Tyvärr är tillströmningen av "rekryter" till snart sagt alla partier alldeles för dålig. Tänk på det, du som har synpunkter men som "aldrig vill engagera dig partipolitiskt". Välkommen!
Denna långa inledning med anledning av att yttra några uppskattande ord om främst en engagerad miljöpartistisk försvarspolitiker, som just lämnat försvarsberedningen efter ca 15 år tror jag. Annika Nordgren Christensen. Vi som arbetat i beredningen tillsammans med henne - jag i bara några år - känner stor respekt för hennes kunnande och engagemang, även om vi självfallet ibland har olika uppfattningar.
Annika lämnar ett tomrum efter sig, och det ska bli spännande att se hur hon kommer att kanalisera sin kreativitet och energi på andra utmaningar, i eller utanför politiken.
Jag såg idag också att Bosse Ringholm uppmärksammade förre försvarsministern Mikael Odenberg, som väl inte hade behövt avgå. Enligt Ringholm. Eftersom Odenberg och inte Anders Borg faktiskt fått rätt i tvisten dem emellan om försvarsbudgetens storlek.
Jag ger inga kommentarer till detta, men Ringholm har ju inte alltid fel.
Uppenbart är att Försvarsminister Tolgfors - en engagerad och skicklig politiker -, och alliansregeringen inklusive dess stödtrupper i form av t ex mig, ändå kommit fram till mindre materielbesparingar än beräknat, att nästan allt behållits inom försvaret och att det inte sparas vidare fram till 2014.
Det tycker jag är bra, och omvärlden förändras ju också.
Jag uppskattade Mikael Odenberg som en rak och tydlig politiker med stor erfarenhet.
Läs även andra bloggares åsikter om miljöpartiet, moderaterna, centerpartiet, försvar, försvaret, politik
Trist. Vi är människor, som vill vara med och göra något bättre.Vi kommer utifrån olika utgångspunkter, erfarenheter och synsätt till ibland olika slutsatser, så klart.
Men vi kan ändå respektera varandras engagemang och ofta komma till bra lösningar på svåra problem, där en bra kompromiss ibland kan vara väl så bra som en hårddragen position.
Det politiska livet hungrar efter nya engagerade människor som vill dela med sig av sitt engagemang och sitt kunnande. Tyvärr är tillströmningen av "rekryter" till snart sagt alla partier alldeles för dålig. Tänk på det, du som har synpunkter men som "aldrig vill engagera dig partipolitiskt". Välkommen!
Denna långa inledning med anledning av att yttra några uppskattande ord om främst en engagerad miljöpartistisk försvarspolitiker, som just lämnat försvarsberedningen efter ca 15 år tror jag. Annika Nordgren Christensen. Vi som arbetat i beredningen tillsammans med henne - jag i bara några år - känner stor respekt för hennes kunnande och engagemang, även om vi självfallet ibland har olika uppfattningar.
Annika lämnar ett tomrum efter sig, och det ska bli spännande att se hur hon kommer att kanalisera sin kreativitet och energi på andra utmaningar, i eller utanför politiken.
Jag såg idag också att Bosse Ringholm uppmärksammade förre försvarsministern Mikael Odenberg, som väl inte hade behövt avgå. Enligt Ringholm. Eftersom Odenberg och inte Anders Borg faktiskt fått rätt i tvisten dem emellan om försvarsbudgetens storlek.
Jag ger inga kommentarer till detta, men Ringholm har ju inte alltid fel.
Uppenbart är att Försvarsminister Tolgfors - en engagerad och skicklig politiker -, och alliansregeringen inklusive dess stödtrupper i form av t ex mig, ändå kommit fram till mindre materielbesparingar än beräknat, att nästan allt behållits inom försvaret och att det inte sparas vidare fram till 2014.
Det tycker jag är bra, och omvärlden förändras ju också.
Jag uppskattade Mikael Odenberg som en rak och tydlig politiker med stor erfarenhet.
Läs även andra bloggares åsikter om miljöpartiet, moderaterna, centerpartiet, försvar, försvaret, politik
måndag, april 27, 2009
"omskärelse" - Äger föräldrar sina barns kroppar??
Äger föräldrar sina barns kroppar?
Sveriges Landsting tar entydigt ställning för föräldrars rätt att operera bort en del på pojkars könsorgan. Och för att landstingen ska bistå föräldrarna med att utföra detta ingrepp.
Jag har den största respekt för de religiösa och kulturella traditioner som i tusentals år inom judendomen och islam har påbjudit omskärelse av små pojkar. Förfarandet kan ha haft någon praktisk eller hygienisk bakgrund i sandrika ökenländer, och har ju också kopplats till en uppmaning från Gud uppfylla jorden. Och jag inser att med så lång djupt rotad tradition, och med så många omskurna idag och genom tiderna, är en diskussion om integritetsaspekterna rörande detta både svår och känslig.
Låt mig ändå i stor ödmjukhet ge några principiella funderingar i själva sakfrågan:
Säg att vi inte hade haft dessa traditioner, och någon rörelse hade ansökt till socialstyrelsen att få börja med att operera bort förhuden från små pojkar. Människan är ju faktiskt skapad med förhud för att skydda det känsliga könsorganet, och jag kan svårligen tro att något tillstånd hade givits. Argumenten som anförs för att motivera omskärelse av medicinska skäl känns med förlov sagt mycket konstruerade.
Vad gäller kvinnlig omskärelse - könsstympning - som finns i olika former och oftast är mycket brutalare, råder i Sverige allmän enighet om att detta är helt oacceptabelt och förbjudet. I överensstämmelse med alliansregeringens policy från integritetssynpunkt om likabehandling av flickor och pojkar menar jag att detta borde gälla även pojkars rätt till sitt könsorgan.
Frågan har också en central integritetsaspekt. Har verkligen föräldrar rätt att för sina barns räkning bestämma om oåterkalleliga kirurgiska ingrepp som förändrar deras kroppar? Idag år 2008 i Sverige?
Och kan verkligen staten – som nu diskuteras – ålägga sjukvården (landstingen) att utföra dessa operationer om föräldrarna så begär? Socialstyrelsen har ju föreslagit detta och regeringen bereder frågan. Jag menar att det är att gå mycket långt om regeringen ålägger landstingen att på föräldrarnas uppdrag oåterkalleligen omskära unga omyndiga pojkar.
Innebär inte religionsfrihet och personlig integritet i vårt århundrade att det är varje myndig individ som fattar långtgående beslut enligt ovan, och inte föräldrarna för det omyndiga barnets räkning? Och har verkligen Gud – eller evolutionen - misslyckats med sin skapelse vad gäller pojkars könsorgan?
Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, könsstympning, landsting, politik, centerpartiet, föräldrar
Sveriges Landsting tar entydigt ställning för föräldrars rätt att operera bort en del på pojkars könsorgan. Och för att landstingen ska bistå föräldrarna med att utföra detta ingrepp.
Jag har den största respekt för de religiösa och kulturella traditioner som i tusentals år inom judendomen och islam har påbjudit omskärelse av små pojkar. Förfarandet kan ha haft någon praktisk eller hygienisk bakgrund i sandrika ökenländer, och har ju också kopplats till en uppmaning från Gud uppfylla jorden. Och jag inser att med så lång djupt rotad tradition, och med så många omskurna idag och genom tiderna, är en diskussion om integritetsaspekterna rörande detta både svår och känslig.
Låt mig ändå i stor ödmjukhet ge några principiella funderingar i själva sakfrågan:
Säg att vi inte hade haft dessa traditioner, och någon rörelse hade ansökt till socialstyrelsen att få börja med att operera bort förhuden från små pojkar. Människan är ju faktiskt skapad med förhud för att skydda det känsliga könsorganet, och jag kan svårligen tro att något tillstånd hade givits. Argumenten som anförs för att motivera omskärelse av medicinska skäl känns med förlov sagt mycket konstruerade.
Vad gäller kvinnlig omskärelse - könsstympning - som finns i olika former och oftast är mycket brutalare, råder i Sverige allmän enighet om att detta är helt oacceptabelt och förbjudet. I överensstämmelse med alliansregeringens policy från integritetssynpunkt om likabehandling av flickor och pojkar menar jag att detta borde gälla även pojkars rätt till sitt könsorgan.
Frågan har också en central integritetsaspekt. Har verkligen föräldrar rätt att för sina barns räkning bestämma om oåterkalleliga kirurgiska ingrepp som förändrar deras kroppar? Idag år 2008 i Sverige?
Och kan verkligen staten – som nu diskuteras – ålägga sjukvården (landstingen) att utföra dessa operationer om föräldrarna så begär? Socialstyrelsen har ju föreslagit detta och regeringen bereder frågan. Jag menar att det är att gå mycket långt om regeringen ålägger landstingen att på föräldrarnas uppdrag oåterkalleligen omskära unga omyndiga pojkar.
Innebär inte religionsfrihet och personlig integritet i vårt århundrade att det är varje myndig individ som fattar långtgående beslut enligt ovan, och inte föräldrarna för det omyndiga barnets räkning? Och har verkligen Gud – eller evolutionen - misslyckats med sin skapelse vad gäller pojkars könsorgan?
Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, könsstympning, landsting, politik, centerpartiet, föräldrar
söndag, april 26, 2009
flermiljardstöd till ekoodling inte självklart
Att diskutera hur statens miljöersättningar till jordbruket ska utformas, och hur många miljarder kr som den offentliga sektorn därutöver ska betala i merkostnader för ekomaten, är inget som ger popularitet. Tvärtom är opinionstrenden för att det bara finns ett miljöalternativ när man handlar mat - ekomat - bedövande bland politiker, media och ledande opionsbildare.
Jag väljer ändå att våga diskutera hur de statliga miljöersättningarna till jordbruket bör utformas - mer riktade till konkret miljönytta än till hela odlingskoncept - och om ekojordbruket bör vara ett starkt nischalternativ eller sträva efter att bli det dominerande volymalternativet. Jag har stor omsorg om både det vanliga miljövänliga svenska jordbruket och om ekojordbruket, och jag ser med oro på en utveckling där de offentliga stöden till ekoodlingen drivs upp till en nivå där de riskerar att plötsligt dras undan, med i så fall förödande effekter för både ekomarknaden och - jordbruket.
Jag läser att Stefan Edmans syn i dessa frågor ligger rätt nära min egen.
Marit Paulsen har en poäng i det hon nu för fram, och jag svarar i dagens ATL - en lantbrukstidning - på några småbrukare som närmast "religiöst" försvarar KRAV-konceptet:
"Bengt Svalander och Rune Lanestrand hävdar tvärsäkert att ekologiskt jordbruk avkastar mer än vanligt jordbruk, åtminstone ”näringsmässigt”..! Min uppfattning är att de har entydigt fel, och att både forskning och statistik visar detta.
Det är viktigt att diskutera i hur hög grad stat och politik ska stödja olika odlingskoncept genom miljöersättningar och merpriser. När problemet på 1990-talet var matöverskott stimulerade Sverige och EU ingen eller lågavkastande produktion genom trädes- och ekostöd.
Idag är situationen en annan och världsjordbrukets uppgift är alltmer uttalat att leverera en hög och uthållig produktion av i första hand mat, men även av energi. Det är då inte alls lika givet att stat och kommuner i Sverige aktivt ska sträva efter att det svenska jordbruket ska producera väsentligt mindre. Här har Marit Paulsen en poäng.
Det finns enligt min uppfattning två olika miljökoncept att välja på vid matinköp i Sverige; dels vanlig miljövänlig mat producerad med modern teknik inom ramen för de stränga svenska miljö- och djurskyddsregelverken, dels det lite mer fyrkantiga - men tydliga - ekokonceptet.
Min uppfattning är att de statliga miljöersättningarna bör riktas till konkreta miljöinsatser efter faktisk miljönytta, och mindre till hela odlingskoncept. Och det är marknaden, inte politikerna, som bör avgöra hur stora olika odlingskoncept, certifieringssystem och varumärken ska bli.
Upplever människor mervärden i de ekologiska regelverken så finns de ju, och denna rätt extensiva och lågavkastande odlingsform oftast baserad på hög andel vall och animalier samt gröngödslingsgrödor har säkert en stabil framtid på i-världens marknader som en stark nischprodukt. I Sverige i första hand vad gäller mjölkproduktion, där ekokonceptet nog fungerar allra bäst.
Det alternativa ”ekologiska jordbruket” har från nästan ingenting växt kraftigt på några decennier och har anmärkningsvärt nog lyckats ta monopol på begreppet ekologi, vilket självfallet förstärker marknadsbudskapet. Ekojordbruket främjas kraftigt av stat och kommuner genom betydande statliga ekostöd på uppemot en miljard kr årligen, genom ambitiösa statliga mål på 20 procents ekoåkerareal till 2010 liksom att inköpen av mat till offentlig sektor då ska uppgå till 25 procent. Trots dessa stöd betingar ju ekomaten ett betydande merpris på grund av sina extensivare produktionsmetoder och regelverk.
Skulle ekoproduktionen öka till t ex en tredjedel eller mer av den svenska livsmedelsproduktionen skulle det statliga stödet öka till flera miljarder, liksom också kommunernas merkostnader. Detta är ingen självklarhet vare sig utifrån ett världsförsörjningsperspektiv eller utifrån offentlig ekonomi i kristider.
Jag är övertygad om att det gagnar ekomaten bäst om den utvecklas på marknadens villkor som en stark nischprodukt. Skulle ekoproduktionen öka mycket kraftigt kommer de offentliga stöden att flerdubblas, eller kommer deras nivå att kraftigt reduceras, vilket i båda fallen blir riskabelt för de då åtskilliga tusentals ekoproducenterna.
Det är viktigt att nu öppet och ärligt våga diskutera dessa frågor, i omsorg om alla bönder hur de än väljer att certifiera och marknadsföra sina produkter.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c) och jordbruksdebattör"
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, ekologisk odling, ekoodling, krav, centerpartiet, politik
Jag väljer ändå att våga diskutera hur de statliga miljöersättningarna till jordbruket bör utformas - mer riktade till konkret miljönytta än till hela odlingskoncept - och om ekojordbruket bör vara ett starkt nischalternativ eller sträva efter att bli det dominerande volymalternativet. Jag har stor omsorg om både det vanliga miljövänliga svenska jordbruket och om ekojordbruket, och jag ser med oro på en utveckling där de offentliga stöden till ekoodlingen drivs upp till en nivå där de riskerar att plötsligt dras undan, med i så fall förödande effekter för både ekomarknaden och - jordbruket.
Jag läser att Stefan Edmans syn i dessa frågor ligger rätt nära min egen.
Marit Paulsen har en poäng i det hon nu för fram, och jag svarar i dagens ATL - en lantbrukstidning - på några småbrukare som närmast "religiöst" försvarar KRAV-konceptet:
"Bengt Svalander och Rune Lanestrand hävdar tvärsäkert att ekologiskt jordbruk avkastar mer än vanligt jordbruk, åtminstone ”näringsmässigt”..! Min uppfattning är att de har entydigt fel, och att både forskning och statistik visar detta.
Det är viktigt att diskutera i hur hög grad stat och politik ska stödja olika odlingskoncept genom miljöersättningar och merpriser. När problemet på 1990-talet var matöverskott stimulerade Sverige och EU ingen eller lågavkastande produktion genom trädes- och ekostöd.
Idag är situationen en annan och världsjordbrukets uppgift är alltmer uttalat att leverera en hög och uthållig produktion av i första hand mat, men även av energi. Det är då inte alls lika givet att stat och kommuner i Sverige aktivt ska sträva efter att det svenska jordbruket ska producera väsentligt mindre. Här har Marit Paulsen en poäng.
Det finns enligt min uppfattning två olika miljökoncept att välja på vid matinköp i Sverige; dels vanlig miljövänlig mat producerad med modern teknik inom ramen för de stränga svenska miljö- och djurskyddsregelverken, dels det lite mer fyrkantiga - men tydliga - ekokonceptet.
Min uppfattning är att de statliga miljöersättningarna bör riktas till konkreta miljöinsatser efter faktisk miljönytta, och mindre till hela odlingskoncept. Och det är marknaden, inte politikerna, som bör avgöra hur stora olika odlingskoncept, certifieringssystem och varumärken ska bli.
Upplever människor mervärden i de ekologiska regelverken så finns de ju, och denna rätt extensiva och lågavkastande odlingsform oftast baserad på hög andel vall och animalier samt gröngödslingsgrödor har säkert en stabil framtid på i-världens marknader som en stark nischprodukt. I Sverige i första hand vad gäller mjölkproduktion, där ekokonceptet nog fungerar allra bäst.
Det alternativa ”ekologiska jordbruket” har från nästan ingenting växt kraftigt på några decennier och har anmärkningsvärt nog lyckats ta monopol på begreppet ekologi, vilket självfallet förstärker marknadsbudskapet. Ekojordbruket främjas kraftigt av stat och kommuner genom betydande statliga ekostöd på uppemot en miljard kr årligen, genom ambitiösa statliga mål på 20 procents ekoåkerareal till 2010 liksom att inköpen av mat till offentlig sektor då ska uppgå till 25 procent. Trots dessa stöd betingar ju ekomaten ett betydande merpris på grund av sina extensivare produktionsmetoder och regelverk.
Skulle ekoproduktionen öka till t ex en tredjedel eller mer av den svenska livsmedelsproduktionen skulle det statliga stödet öka till flera miljarder, liksom också kommunernas merkostnader. Detta är ingen självklarhet vare sig utifrån ett världsförsörjningsperspektiv eller utifrån offentlig ekonomi i kristider.
Jag är övertygad om att det gagnar ekomaten bäst om den utvecklas på marknadens villkor som en stark nischprodukt. Skulle ekoproduktionen öka mycket kraftigt kommer de offentliga stöden att flerdubblas, eller kommer deras nivå att kraftigt reduceras, vilket i båda fallen blir riskabelt för de då åtskilliga tusentals ekoproducenterna.
Det är viktigt att nu öppet och ärligt våga diskutera dessa frågor, i omsorg om alla bönder hur de än väljer att certifiera och marknadsföra sina produkter.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c) och jordbruksdebattör"
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, ekologisk odling, ekoodling, krav, centerpartiet, politik
Sveket mot de unga!
Anna Dahlberg har som rätt ofta ett utmärkt inlägg i Expressen.
Sveriges svek mot de unga på arbetsmarknaden. Och för den del även mot andra svaga grupper som invandrare.
En paradoxal mix av nedvärdering av de praktiska yrkena samtidigt som höga ingångslöner förhandlats fram och LAS (anställningsskyddet) gjorts till en helig ko, trots att det regelmässigt sätts ur spel genom diktat från den lokala fackföreningen.
Sammantaget gör detta att ungdomar har den kanske trögaste starten inom EU på arbetsmarknaden i Sverige och att Sverige har bland den högsta ungdomsarbetslösheten inom EU.
Detta är ohållbart, och centerpartiets mod att våga visa på detta och lägga förslag i rätt riktning är bra. Men när en bred politisk och facklig majoritet vägrar att flytta sina positioner i den riktning som är nödvändig behövs nya grepp.
Jag tycker att förslaget om en ungdomskommission för att bryta igenom med förändringar så att unga inte stängs ut från arbetsmarknaden som idag, är intressant!
Kanske något för centerstämman snart att ta upp?!
Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, las, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, alliansen, politik
Sveriges svek mot de unga på arbetsmarknaden. Och för den del även mot andra svaga grupper som invandrare.
En paradoxal mix av nedvärdering av de praktiska yrkena samtidigt som höga ingångslöner förhandlats fram och LAS (anställningsskyddet) gjorts till en helig ko, trots att det regelmässigt sätts ur spel genom diktat från den lokala fackföreningen.
Sammantaget gör detta att ungdomar har den kanske trögaste starten inom EU på arbetsmarknaden i Sverige och att Sverige har bland den högsta ungdomsarbetslösheten inom EU.
Detta är ohållbart, och centerpartiets mod att våga visa på detta och lägga förslag i rätt riktning är bra. Men när en bred politisk och facklig majoritet vägrar att flytta sina positioner i den riktning som är nödvändig behövs nya grepp.
Jag tycker att förslaget om en ungdomskommission för att bryta igenom med förändringar så att unga inte stängs ut från arbetsmarknaden som idag, är intressant!
Kanske något för centerstämman snart att ta upp?!
Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, las, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, alliansen, politik
lördag, april 25, 2009
Pestsmitta SD - är det rätt medicin?
Jag har kritiserat Mona Sahlin för uttalandet att Socialdemokraterna ALDRIG kommer att vilja se Sverige i Nato. Jag ogillar löften med evighetsgaranti, de hör hemma i en annan bransch än den dagspolitiska.
Om vår partistyrelse nu uttalar sig om Sverigedemokraterna med samma evighetslånga horisont känner jag tvekan. Tolkningen får väl rimligen vara att något samarbete inte kommer att ske så länge SDs politik ser ut som idag.
Jag är kluven till CUF-Magnus kategoriska besked om att på förhand utesluta en borgerlig minoritetsregering i ett läge med oklara majoriteter i riksdagen, t ex om SD kommit in.
Dick Erixon skriver om detta.
Ett recept för att hjälpa SD in i riksdagen kunde vara detta:
* Uteslut på förhand varje form av kontakt med SD om de kommer in i riksdagen
* Vägra SD annonsplats i tidningarna eller reklamplats i TV4.
* Möt aldrig SD i en debatt någonstans
osv
Med andra ord, det kan slå snett om "partietabliseemanget" sluter sig och tillsammans ger väljare intrycket av en kollektiv beröringsångest gentemot SD. Människor röstar ibland på en "underdog", oavsett grunden för detta.
Vi vet alla Sverigedemokraternas mycket tvivelaktiga bakgrund och säkert många tvivelaktiga representanter. Därför ska vi hålla ett stort och tydligt avstånd till dem.
Men ska vi pestsmitta dem, om deras partiprogram och uttalanden håller sig inom lagens råmärken och de som i Landskrona erhåller 22 procent av rösterna?
Det är naturligt att ungdomen är tvärsäker på hur centerpartiet och alliansen ska agera.
Jag är inte lika säker.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, alliansen
Om vår partistyrelse nu uttalar sig om Sverigedemokraterna med samma evighetslånga horisont känner jag tvekan. Tolkningen får väl rimligen vara att något samarbete inte kommer att ske så länge SDs politik ser ut som idag.
Jag är kluven till CUF-Magnus kategoriska besked om att på förhand utesluta en borgerlig minoritetsregering i ett läge med oklara majoriteter i riksdagen, t ex om SD kommit in.
Dick Erixon skriver om detta.
Ett recept för att hjälpa SD in i riksdagen kunde vara detta:
* Uteslut på förhand varje form av kontakt med SD om de kommer in i riksdagen
* Vägra SD annonsplats i tidningarna eller reklamplats i TV4.
* Möt aldrig SD i en debatt någonstans
osv
Med andra ord, det kan slå snett om "partietabliseemanget" sluter sig och tillsammans ger väljare intrycket av en kollektiv beröringsångest gentemot SD. Människor röstar ibland på en "underdog", oavsett grunden för detta.
Vi vet alla Sverigedemokraternas mycket tvivelaktiga bakgrund och säkert många tvivelaktiga representanter. Därför ska vi hålla ett stort och tydligt avstånd till dem.
Men ska vi pestsmitta dem, om deras partiprogram och uttalanden håller sig inom lagens råmärken och de som i Landskrona erhåller 22 procent av rösterna?
Det är naturligt att ungdomen är tvärsäker på hur centerpartiet och alliansen ska agera.
Jag är inte lika säker.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, alliansen
torsdag, april 23, 2009
Resultatlön i företag - varför inte?
Det har gått troll i bonusdebatten. Carl B Hamilton har rest några berättigade frågetecken kring regeringens beslut att ap-fonderna ska rösta för att företag där de satsar pengar bara ska ha fasta månadslöner och alls inget resultatlönesystem.
Mats Odell har i högt tonläge försvaret beslutet, och skyller stora delar av finanskrisen på alltför generösa bonusavtal. Det är verkligen att ta i.
Det hade varit bättre om instruktionen istället hade varit att villkoren för höga befattningahavare och andra i ett företag ska vara marknadsmässigt rimliga, och att eventuella resultatlöner också ska vara det. Rätt utformat ser jag mer fördelar än nackdelar med att en god arbetsinsats kan betals med någon eller några månadslöner extra, till exempel.
Liksom t ex min c-bloggarkollega Mårtensson.
Läs även andra bloggares åsikter om bonus, ap-fonder, politik, centerpartiet
Mats Odell har i högt tonläge försvaret beslutet, och skyller stora delar av finanskrisen på alltför generösa bonusavtal. Det är verkligen att ta i.
Det hade varit bättre om instruktionen istället hade varit att villkoren för höga befattningahavare och andra i ett företag ska vara marknadsmässigt rimliga, och att eventuella resultatlöner också ska vara det. Rätt utformat ser jag mer fördelar än nackdelar med att en god arbetsinsats kan betals med någon eller några månadslöner extra, till exempel.
Liksom t ex min c-bloggarkollega Mårtensson.
Läs även andra bloggares åsikter om bonus, ap-fonder, politik, centerpartiet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
