Ylva Johansson contra Ruist/Sanandaji om nyanlända i arbete, och RUT.

Alla vill vi så gärna att nyanlända ska komma i arbete mindre långsamt än som varit fallet i flera decennier.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson trumpetar nu ut evangelium (glädjebudskap) allt hon förmår, ett trendbrott har skett och allt pekar på att det nu går mycket snabbare för nyanlända att få arbete än tidigare.

"Starka positiva resultat" säger Ylva Johansson.

"• Det har tidigare tagit upp till tio år innan hälften av de nyanlända som bosatt sig i en kommun ett visst år har etablerat sig på arbetsmarknaden. Nu går det mycket snabbare och nästan hälften (48,5 procent) av dem som togs emot 2011 var etablerade på arbetsmarknaden efter fem år. Bland nyanlända män var varannan i arbete efter tre år. Det speglar en kraftig förbättring."

Som vanligt vill även media gärna att detta ska vara Sanningen, och någon kritisk granskning av regeringens påståenden sker inte.

Länge sade alla att det tog 8 år innan hälften av de nyanlända var i arbete. 


Någon kritisk granskning av detta har sällan gjorts.

(Jag visade i en RUT-rapport att detta avsåg minst en timmes arbete i veckan inklusive projekt- och deltidsarbeten och arbeten med lönebidrag. Det tog egentligen 15 år innan 50 % hade heltidsarbete inklusive arbeten med lönebidrag).

Socialdemokraterna är sedan länge mästare på att paketera statistik och finna innovativa "åtgärder" som hux flux förvandlar arbetslösa till arbetande.

Istället för fas tre, som man förkastade, har man nu inrättat 15.000 extratjänster på väg mot 30.000 och säkert ännu fler. De påminner  väldigt mycket om fas 3 men är betydligt dyrare. Det är offentliga sektorn och ideella organisationer, typ, som får 110 % i "lönebidrag" för dessa praktikjobb enligt lägsta kollektivavtal som kan vara i två år. Man får alltså hela lönen och arbetsgivaravgiften betald samt 10 % till.

Jag skrev för lite sedan om faktisk arbetslöshetsstatistik i Östergötland.

Nu har migrationsforskaren Joakim Ruist analyserat Ylva Johanssons siffror som tyvärr belyser att regeringen förskönar och propagerar utan så stark förankring i verkligheten.

Nationalekonomen Tino Sanadaji för fram samma kritik. Läs gärna även kommentarerna som utvecklar dessa svåra frågor.

Jag har själv beställt en ny RUT-rapport, med detta uppdrag: 

"RUT gjorde en mycket intressant rapport på uppdrag av mig för några sedan, om i vilken takt flyktingar kommer i heltidsarbete utan lönebidrag.

Att skilja ut jobb med en stor del av lönen betald genom statliga lönebidrag gick inte, anmärkningsvärt nog.

Inräknat även dessa blev resultatet att efter 15 år hade hälften arbete på hel- eller deltid.

SVT presenterar nu statistik på hur snabbt invandrare/flyktingar kommer i jobb och talar om åtta år till skillnad från 19 år på 19900-talet...Och att vissa ”årgångar” kommer i arbete redan efter sex år.

Jag vill gärna att RUT analyserar uppgifterna från SVT, typ, vad gäller uppgiften ”få arbete”. Jag antar att det som tidigare handlar om att enligt egen uppgift ha jobbar minst en timme den aktuella veckan med någonting.

Och jag skulle gärna se en uppdatering av Er analys för några år sedan, i vilken takt har de senaste åren nyanlända fått heltidsarbete, helst också med arbeten med lönebidrag borträknade. 

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svart-for-utrikesfodda-att-fa-jobb-tar-i-snitt-atta-ar"

RUT har lämnat den begärda rapporten, där man summerar uppdraget så här:

"Uppdragsgivaren efterfrågar en redogörelse av aktuell statistik avseende andel heltidsarbetande personer som sökt asyl samt fått uppehållstillstånd efter vistelsetid i Sverige. Vidare önskar uppdragsgivaren att uppgifterna ej ska omfatta personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program."

Detta är och går att göra så komplicerat så det är kanske inte så underligt att regeringens verklighetsbeskrivning godtas utan djupare analyser om dess eventuella brister. Jag lägger därför in RUT-rapporten i sin helhet nedan.

Några försök till summeringar, dock:

Vad gäller SCBs arbetsmarknadsstatistik klassas de som är i dessa arbetsmarknadsåtgärder som sysselsatta: 

"I de fall en deltagare får lön från arbetsgivaren, även om lönen utgörs av subventioner, klassas individen som sysselsatt i AKU. Detta omfattar yrkesintroduktion, lönebidrag, offentligt skyddat arbete, förstärkt anställningsstöd, förstärkt anställningsstöd (trainee), särskilt anställningsstöd, modernt beredskapsjobb, plusjobb/extratjänster, instegsjobb, nystartsjobb. Erhåller individen/deltagaren ersättning i form av aktivitetsstöd eller annan ersättning som inte betalas av arbetsgivaren klassas individen inte som sysselsatt."

Av de ca 4.4 miljoner sysselsatta i Sverige är 150.000 i arbetsmarknadsåtgärder enligt ovan, ca 3 % av samtliga. Skulle dessa räknas som typ arbetslösa i åtgärder skulle väl arbetslösheten bland nyanlända öka till 30-40 %. Men utvecklingen över tid är att andelen i arbetsmarknadsåtgärder är väldigt konstant.

Vad gäller tiden för nyanlända att komma i arbete redovisar RUT vad jag kan förstå siffror baserade på samma statistik som Ylva Johansson, t ex att "Nästan 44 procent av de som kom till Sverige år 2012 var förvärvsarbetande efter fyra år.".

Här är RUT-rapporten:

2018-06-11		Dnr 2018:732
Rapport från utredningstjänsten
FörVÄRVSARBETE efter VISTELSETID I SVERIGE

Uppdragsgivaren efterfrågar en redogörelse av aktuell statistik avseende andel heltidsarbetande personer som sökt asyl samt fått uppehållstillstånd efter vistelsetid i Sverige. Vidare önskar uppdragsgivaren att uppgifterna ej ska omfatta personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program.

Inledning

Eftersom det saknas officiell statistik över antal personer med arbete utan stöd som arbetar heltid redovisar utredningstjänsten ett antal statistikkällor som på ett eller annat sätt tangerar uppdragsgivarens frågeställning. Rapporten inleds med en uppföljning av personers arbetsmarknadsstatus som lämnat etableringsuppdraget, enligt Arbetsförmedlingens (AF) verksamhetsstatistik. Därefter redovisas förvärvsfrekvens bland kommunmottagna flyktingar efter vistelsetid baserat SCB:s registerdata för integration. Slutligen redovisas en skattning av hur stor andel av den totala sysselsättningen som utgörs av olika former av subventionerade anställningar. Notera att denna uppskattning rör den aggregerade sysselsättningen, effekter på sysselsättningen i olika delgrupper, med olika jobbchanser och olika deltagandegrad i arbetsmarknadspolitiska program, kan sannolikt skilja sig åt. Notera även att beräkningen ska ses som en grov uppskattning och bör tolkas med försiktighet.

För fördjupade analyser av olika gruppers etablering i arbetslivet, se till exempel ESO-rapport (2018:3) Tid för integration från juni 2018, Arbetsförmedlingens rapport progression i etableringsuppdraget från 2018 Arbetsförmedlingens Arbetsmarknadsrapport från oktober 2017, Arbetsförmedlingens kunskapsöversikt Nyanländas etablering på den svenska arbetsmarknaden från juni 2017, Konjunkturinstitutets Lönebildningsrapport från oktober 2016, SCB:s rapport Integration – Utrikes föddas etablering i arbets- och samhällslivet från juni 2016, Rapport (2016/1) till Finanspolitiska rådet Flyktinginvandring – Sysselsättning, förvärvsinkomster och offentliga finanser och OECD:s Working Together: Skills and Labour Market Integration of Immigrants and their Children in Sweden från maj 2016.

Status efter avslutad etableringsplan

AF har som uppdrag att samordna etableringsinsatser för vissa nyanlända samt följa utvecklingen för deltagarna. Som en del i deras uppdrag redovisar AF vad deltagarna gör efter avslutad etableringsplan. Underlagen möjliggör en uppföljning av såväl arbete med stöd som arbete utan stöd. Av underlagen framgår emellertid inte vad för typ av anställning personen har vilket innebär att ett arbete utan stöd kan vara en tillsvidareanställning likaväl som ett tillfälligt arbete.[1] AF följer regelbundet deltagarnas status efter i huvudsak 90 dagar. Det innebär sammantaget att utfallen skulle kunna spegla mer kortsiktiga effekter av etableringen på arbetsmarknaden. Nedan redovisas statistik över antalet personer som lämnade etableringsuppdraget[2] år 2013 (tabell 1) samt år 2015 (tabell 2) tillsammans med dennes status efter 90 dagar men även 365 dagar respektive 730 dagar.[3] Statistiken är fördelad efter arbete med respektive utan stöd samt utbildning. Med arbete med stöd avses t.ex. instegsjobb, nystartsjobb och utvecklingsanställning.[4]

Av de personer som lämnade etableringsuppdraget år 2013 hade ca 26 procent gått vidare till studier eller något form av arbete 90 dagar senare. Efter 365 dagar hade ca 30 procent gått vidare till studier eller något form av arbete medan drygt 36 procent hade gjort det 730 dagar senare.

Sett till personer som lämnade etableringsuppdraget för arbete med eller utan stöd uppgick andelen till 20 procent 90 dagar senare. Efter 365 dagar respektive 730 dagar uppgick andelen som hade ett arbete med och utan stöd till 22 respektive 28 procent.

Ca 5 procent ett arbete utan stöd 90 dagar efter avslutad etableringsplan medan ca 15 procent hade någon form av subventionerad anställning. Omkring 6 procent hade gått vidare till studier. Dag 365 hade ca 9 procent ett arbete utan stöd och drygt 13 procent hade ett arbete med stöd. Omkring 8 procent studerade. Andelen deltagare som hade ett arbete utan stöd dag 730 uppgick till ca 14 procent. Omkring 14 procent hade ett arbete med stöd samtidigt som ca 8 procent studerade. Bland de som lämnade etableringsuppdraget år 2013 var det således lika vanligt att gå vidare till ett arbete utan stöd som till ett arbete med stöd 730 dagar senare.

 Tabell 1: Antal och andel personer som lämnat etableringsuppdraget år 2013 efter status efter 90 dagar, 360 dagar och 720 dagar

	Totalt			Andel (%)
	90 dagar	365 dagar	730 dagar	90 dagar	365 dagar	730 dagar
Arbete	1 008	1 290	1 606	20	22	28
därav arbete utan stöd*	252	518	798	5	9	14
därav arbete med stöd inkl. nystartsjobb**	756	772	808	15	13	14
Utbildning***	303	483	484	6	8	8
Arbete eller utbildning	1 311	1 773	2 090	26	30	36
Alla som lämnat	5 055	5 999	5 733

*Arbete utan stöd omfattar t.ex. olika typer av anställningsformer som. tillsvidareanställning och timanställning, det omfattar även tillfälligt arbete. För fullständig definition se bilaga 2.

**Arbete med stöd omfattar t.ex. utvecklingsanställning och trygghetsanställning. För fullständig definition se bilaga 2.

***Utbildning omfattar reguljär utbildning, dvs. annan utbildning än arbetsmarknadsutbildningen. För fullständig definition se bilaga 2.

Källa: Arbetsförmedlingen

Bland personer som lämnade etableringsuppdraget år 2015 hade omkring 31 procent gått vidare till arbete eller studier dag 90. Motsvarande siffror dag 365 och dag 730 var ca 37 respektive ca 42 procent. Det framgår av tabell 2.

Sett till personer som lämnade etableringsuppdraget för arbete med och utan stöd uppgick andelen till 24 procent 90 dagar senare. Efter 365 dagar respektive 730 dagar uppgick andelen som hade ett arbete med och utan stöd till 29 respektive 34 procent.

Ca 19 procent hade en subventionerad anställning dag 90 samtidigt som ca 5 procent hade ett arbete utan stöd. Omkring 7 procent studerade. 365 dagar samt 730 dagar efter avslutad etableringsplan hade omkring 11 respektive ca 20 procent arbete utan stöd. Bland de som lämnade etableringsuppdraget år 2015 var det således vanligare att gå vidare till ett arbete utan stöd som till ett arbete med stöd 730 dagar senare.

Tabell 2: Antal och andel personer som lämnat etableringsuppdraget år 2015 efter status efter 90 dagar, 360 dagar och 720 dagar

	Totalt			Andel (%)
	90 dagar	365 dagar	730 dagar	90 dagar	365 dagar	730 dagar
Arbete	3 691	4 587	5 479	24	29	34
därav arbete utan stöd*	736	1 722	3 142	5	11	20
därav arbete med stöd inkl. nystartsjobb**	2 955	2 865	2 337	19	18	15
Utbildning***	1 015	1 304	1 285	7	8	8
Arbete eller utbildning	4 706	5 891	6 764	31	37	42
Alla som lämnat	15 177	16 069	16 003

*Arbete utan stöd omfattar t.ex. olika typer av anställningsformer som. tillsvidareanställning och timanställning, det omfattar även tillfälligt arbete. För fullständig definition se bilaga 2.

**Arbete med stöd omfattar t.ex. utvecklingsanställning och trygghetsanställning. För fullständig definition se bilaga 2.

***Utbildning omfattar reguljär utbildning, dvs. annan utbildning än arbetsmarknadsutbildningen. För fullständig definition se bilaga 2.

Källa: Arbetsförmedlingen

Andel förvärvsarbetande kommunmottagna flyktingar efter vistelsetid i Sverige

Ett annat sätt att studera etableringen bland nyanlända är utifrån förvärvsfrekvens efter mottagningsår vilket medför att det går att följa grupper som kom till Sverige ett specifikt år och se hur lång tid det tar att etablera sig på svensk arbetsmarknad.[5] Det går med andra ord att studera etableringen på längre sikt. I statistiken klassificeras personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program som förvärvsarbetande i de fall en deltagare får lön från arbetsgivaren, även om lönen utgörs av subventioner. Dvs. i denna statistik går det inte att urskilja huruvida individen är sysselsatt med eller utan stöd.[6] Hänsyn bör även tas till att uppgifterna endast ger en ögonblicksbild från ett år och att uppgifterna varierar över tid. Variationen beror dels på vilka som anländer det specifika året, dels sammansättningen av gruppen. Även konjunkturläget påverkar variationen.[7]

Av de kommunmottagna flyktingar som kom till Sverige år 2010 var ca 48 procent, dvs. nästan hälften, förvärvsarbetande efter sex år. Nästan 44 procent av de som kom till Sverige år 2012 var förvärvsarbetande efter fyra år. Mellan åren 2010 och 2015 har andelen som varit förvärvsarbetande efter två år ökat successivt från omkring 10 procent år 2010 till omkring 16 procent år 2015, se diagram 1.

Diagram 1: Andel förvärvsarbetande kommunmottagna flyktingar efter vistelsetid i Sverige, 2010-2016[8]

 Källa: SCB, registerdata för integration

Vid en jämförelse mellan åren 2005 och 2009, dvs. i samband med finanskrisens inträde, var mönstret det omvända med sjunkande förvärvsfrekvens bland kommunmottagna flyktingar. Av de som kom till Sverige år 2005 var omkring 47 procent förvärvsarbetande efter sex år. Mellan åren 2005 och 2009 minskade andelen kommunmottagna flyktingar som var förvärvsarbetande efter sex år från ca 47 procent till ca 39 procent, se diagram 2.

Diagram 2: Andel förvärvsarbetande kommunmottagna flyktingar efter vistelsetid i Sverige, 2005-2009[9]

Källa: SCB, registerdata för integration

Om andelen av den totala sysselsättningen med stöd

Som tidigare nämnts saknas officiell statistik över antal personer med arbete utan stöd som arbetar heltid. SCB:s arbetskraftsundersökningar (AKU) redovisar bl.a. sysselsättningen i Sverige där deltagare i ett antal arbetsmarknadspolitiska program ingår.[10] För att på en aggregerad nivå uppskatta hur stor andel av den totala sysselsättningen som utgörs av olika former av subventionerade anställningar kombinerar utredningstjänsten AKU och AF:s statistik över olika stöd till arbetsgivare i samband med anställning av en kvarstående arbetssökande. Notera att effekter på sysselsättningen i olika delgrupper, med olika jobbchanser och olika deltagandegrad i arbetsmarknadspolitiska program, kan sannolikt skilja sig åt.

I de fall en deltagare får lön från arbetsgivaren, även om lönen utgörs av subventioner, klassas individen som sysselsatt i AKU. Detta omfattar yrkesintroduktion, lönebidrag, offentligt skyddat arbete, förstärkt anställningsstöd, förstärkt anställningsstöd (trainee), särskilt anställningsstöd, modernt beredskapsjobb, plusjobb/extratjänster, instegsjobb, nystartsjobb. Erhåller individen/deltagaren ersättning i form av aktivitetsstöd eller annan ersättning som inte betalas av arbetsgivaren klassas individen inte som sysselsatt.[11]

Beräkningen ska ses som en grov uppskattning och bör tolkas med försiktighet. Statistikkällorna har olika syften, AKU är en urvalsundersökning vars syfte är att beskriva utvecklingen på hela arbetsmarknaden samtidigt som AF:s verksamhetsstatistik baseras på inskrivna vid AF. Därutöver skiljer sig statistiken åt i ett flertal andra avseenden. Statistiken från AF avser antal inskrivna kvarstående arbetssökande och baseras på kvarstående den sista dagen i månaden. AF:s statistik är med andra ord en ögonblicksbild av ett register medan AKU redovisar ett genomsnitt för en viss tidsperiod. Utöver det skiljer sig referensperioderna åt mellan AKU och AF.[12] [13]

I tabell 3 redovisas dels antal sysselsatta enligt AKU, dels AF:s verksamhetsstatistik över antal deltagare i arbetsmarknadspolitiska program inklusive anställda vid Samhall.[14] Utöver detta redogör utredningstjänsten även hur stor andel av de sysselselsatta som deltar i arbetsmarknadspolitiska program.

Mellan åren 2006 och 2017 har andelen personer som klassats som sysselsatta i AKU medan de deltagit i ett arbetsmarknadspolitiskt program varit förhållandevis oförändrad på omkring 3 procent.

Tabell 3: Antal personer (tusental) i arbetsmarknadspolitiska program med anställningsstöd, antal sysselsatta i AKU (tusental) samt andel (%) personer i arbetsmarknadspolitiska program av antal sysselsatta i AKU, 2006-2017[15]

År	I arbetsmarknadspolitiska program 16-64 år enligt AF och Samhall*	Sysselsatta i AKU 15-74 år	Sysselsatta i AKU 16-64 år	Andel i arbetsmarknadspolitiska program som klassas som sysselsatta 15-74 år (%)	Andel i arbetsmarknadspolitiska program som klassas som sysselsatta 16-64 år (%)
2006	125	4 429	4 341	3	3
2007	127	4 541	4 445	3	3
2008	120	4 593	4 484	3	3
2009	112	4 499	4 381	2	3
2010	125	4 524	4 395	3	3
2011	142	4 626	4 491	3	3
2012	142	4 657	4 502	3	3
2013	141	4 705	4 545	3	3
2014	157	4 772	4 588	3	3
2015	156	4 837	4 651	3	3
2016	155	4 910	4 728	3	3
2017	151	5 022	4 822	3	3

*Här ingår dels deltagare i arbetsmarknadspolitiska program via arbetsförmedlingen, dels anställda vid Samhall med funktionsnedsättning

Källor: AF, Samhall och SCB

Källor

Arbetsförmedlingen, Perspektiv på etableringsuppdraget, 2017

https://www.arbetsformedlingen.se/download/18.46cdd9c615af2e63aa1a401c/1491460449498/rapport-perspektiv-pa-etableringsuppdraget.pdf

Arbetsförmedlingen, statistik

Försäkringskassan, etableringsersättning

https://www.forsakringskassan.se/privatpers/arbetssokande/om-du-deltar-i-etableringsprogrammet-hos-arbetsformedlingen

SCB, registerdata för integration, 2018-06-04

http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__AA__AA0003__AA0003B/MotFlyktJobbKon/?rxid=f45f90b6-7345-4877-ba25-9b43e6c6e299

Samhall, Års- och hållbarhetsredovisning 2017

https://samhall.se/wp-content/uploads/2018/03/Samhall-AR-20171.pdf

SCB, Kvalitetsdeklaration Arbetskraftsundersökningarna (AKU), 2018

http://www.scb.se/aku/#_

SCB, Jämförande studie AKU och Af 2015

http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Publiceringskalender/Visa-detaljerad-information/?publobjid=29205

SCB, statistik

Bilaga 1

Om etableringsuppdraget

Etableringsuppdraget omfattar personer i åldern 20-64 år och som beviljats uppehållstillstånd som flykting, skyddsbehövande (med flera) samt anhöriga till dessa. Även nyanlända som har fyllt 18 år men inte 20 år och som beviljats sådant uppehållstillstånd, förutsatt att de saknar föräldrar här i landet, är målgrupp för etableringsuppdraget.[16] Som längst pågår de särskilda etableringsinsatserna under 24 månader. De kan förlängas till 44 månader men då under särskilda omständigheter som t.ex. föräldraledighet.

En person som upprättat en aktivitetsplan och deltar i etableringsprogrammet på heltid får 308 kronor per dag. De som inte påbörjat etableringsprogrammet men deltar i kartläggning och upprättning av en individuell handlingsplan får i stället 293 kronor per dag. Om personen på grund av ohälsa eller funktionsnedsättning inte kan delta på heltid kan etableringsplanen innehålla aktiviteter på 75, 50 eller 25 procent av heltid. Ersättningen är skattefri men kan bli mindre i de fall individen:

·         Arbetar och får lön samma dag

·         Inte deltar i etableringsprogrammet på heltid

·         Erhåller annan ersättning från försäkringskassan, t.ex. föräldrapenning

Om individen är (eller har varit) vårdnadshavare till barn i åldern 0-19 år, som bor hemma och inte kan försörja sig själv kan etableringstillägg betalas ut. Tillägget uppgår till 800 kronor i månaden i de fall barnet är 0-10 år. Är barnet i åldern 11-19 år uppgår tillägget till 1 500 kronor i månaden.[17]

Personer som är inskrivna i etableringsprogrammet kan ha rätt till bostadsersättning. De måste i sådant fall ha ett hyreskontrakt i första eller andra hand alternativt ha en bostadsrätt. Individen måste även vara folkbokförd på adressen men få inte dela bostaden med någon annan. Som mest kan bostadsersättningen uppgå till 3 900 kronor i månaden, beroende på bostadens kostnad.[18]

 

Bilaga 2

Arbetsförmedlingens statistik över personer i arbete med stöd, inkl. nystartsjobb omfattar följande;

·         Utvecklingsanställning

·         Trygghetsanställning

·         Lönebidrag

·         Offentligt skyddat arbete, OSA

·         Särskilt anställningsstöd

·         Instegsjobb

·         Yrkesintroduktion

·         Nystartsjobb

·         Särskilt nystartsjobb

Arbetsförmedlingens statistik över personer i arbete utan stöd, inkl. nystartsjobb omfattar följande;

·         Personer som erhållit tillsvidareanställning eller egen näringsverksamhet utan stöd och är därför avaktualiserad från Arbetsförmedlingen.

·         Personer som fått tidsbegränsad anställning och kan därför vara avaktualiserad från Arbetsförmedlingen.

·         Deltidsarbetslös

·         Timanställd

·         Personer som fått fortsatt anställning hos samma arbetsgivare och är därför avaktualiserad från Arbetsförmedlingen.

·         Tillfälligt arbete

·         Ombytessökande Samhall

·         Samhall och är därför avaktualiserad från Arbetsförmedlingen.

·         Ombytessökande

Arbetsförmedlingens statistik över personer i utbildning omfattar reguljär utbildning, dvs. annan utbildning än arbetsmarknadsutbildningen. Även utbildningskontrakt omfattas.

 

Bilaga 3

Tabell 1: Andel förvärvsarbetande kommunmottagna flyktingar efter vistelsetid i Sverige, 2010-2016

	2010	2011	2012	2013	2014	2015	2016
0	2,9	3,2	4,4	5,6	4,6	3,7	4,6
1	9,8	9,4	14,6	16,0	15,6	15,8	..
2	15,7	18,8	23,9	26,9	31,6	..	..
3	21,6	25,6	31,9	37,7	..	..	..
4	28,7	35,7	43,8	..	..	..	..
5	37,2	48,5	..	..	..	..	..
6	48,1	..	..	..	..	..	..

Källa: SCB, registerdata för integration

Tabell 2: Andel förvärvsarbetande kommunmottagna flyktingar efter vistelsetid i Sverige, 2005-2009

	2005	2006	2007	2008	2009
0	9,1	7,3	3,7	3,7	3,3
1	15,6	1 7,5	10,2	7,9	8,4
2	26,6	27,2	16,4	16,2	14,1
3	36,5	28,8	23,2	20,3	18,7
4	35,3	36,5	28,9	24,4	24,8
5	41,6	42,2	33,5	30,2	31,6
6	46,7	45,9	38,3	36,4	39,2
7	50,9	49,7	43,3	43,0	48,0
8	54,9	53,9	48,9	51,0	..
9	58,7	57,6	55,2	..	..
10	62,4	62,7	..	..	..
11	66,4	..	..	..	..

Källa: SCB, registerdata för integration

---

[1] En fullständig definition av vad för typ av anställningar som ingår återfinns i bilaga 2.

[2] Se bilaga för en beskrivning av etableringsuppdraget.

[3] Delar av statistiken från AF är särskilt framtagen för utredningstjänsten och utgör ingen officiell uppföljning eller redovisning av status 365 dagar respektive 730 dagar efter avslutad etableringsplan.

[4] En fullständig definition av vad för typ av arbeten med stöd som ingår återfinns i bilaga 2

[5] SCB:s register för integration. Sedan början av 2009 har SCB haft som uppdrag att redovisa statistik för att belysa utvecklingen av integration på nationell och lokal nivå.

[6] Vid klassificering av förvärvsarbete utgår registret för integration från den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken (RAMS). De metoder som tillämpas bygger på att det görs en avgränsning som i så stor utsträckning som möjligt efterliknar ILO:s (Internationella arbetsorganisationen) definition. Utgångspunkten för klassificering av förvärvsarbete är att titta på individens kontrolluppgifter som fylls i av arbetsgivaren och som sedan rapporteras till Skatteverket. Personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program klassas som förvärvsarbetande endast i de fall en deltagare får lön från arbetsgivaren, även om lönen utgörs av subventioner. För att fånga och klassificera så många individer som möjligt finns gränsvärden för ett antal grupper. Gränsvärdena är olika varje år och varierar beroende på kön, ålder och månadsmarkering på kontrolluppgiften. 

[7] I populationen kommunmottagna flyktingar ingår folkbokförda personer i åldern 20-64 år den 31 december respektive år.

[8] Underliggande data återfinns i bilaga 3.

[9] Underliggande data återfinns i bilaga 3.

[10] För att klassas som sysselsatt i AKU ska individen under referensveckan ha utfört något arbete under minst en timme, antingen som avlönad arbetstagare, egen företagare eller som medhjälpare i företag tillhörande annan medlem av hushållet.

[11] Jämförande studie AKU och Af 2015, SCB

[12] AKU:s resultat avseende månad, kvartal och år stämmer nödvändigtvis inte överens med kalendern eftersom utgångspunkten i undersökningen är referensveckor som sedan utgör en specifik period. I AKU utgörs en månad av fyra eller fem referensveckor. I rapporten är referensperioden år vilket innebär att resultaten för t.ex. 2015 inte nödvändigtvis avser den 1 januari-31 december 2015. 

[13] En mer detaljerad beskrivning av skillnaderna mellan statistiken från AF respektive AKU går att läsa i rapporten Jämförande studie AKU och Af 2015.

[14] Endast deltagare som får lön från arbetsgivare inkluderas i statistiken från Arbetsförmedlingen och Samhall.

[15] Eftersom AF endast har statistik tillgänglig från 2006 omfattar redovisningen uppgifter mellan åren 2006-2017.

[16] Arbetsförmedlingens webbplats, http://www.arbetsformedlingen.se/Om-oss/Var-verksamhet/Projekt-och-samarbeten/Etablering-av-vissa-nyanlanda.html

[17] Individen kan som högst få etableringstillägg för tre barn, dvs. 4 500 kronor i månaden.

[18] I de fall individen erhåller bostadsbidrag eller bostadstillägg minskar bostadsersättningen.

Sverige allt tryggare - eller växer brottsligheten?

Sverige är ett av världens rikaste länder, med hög sysselsättning, god ekonomi, god välfärd och ett bra socialt trygghetssystem.

Men är Sverige på väg att bli ännu bättre eller står vi inför växande problem?

Björn Ranelid listar i Expressen växande problem som han anser att Sverige måste komma tillrätta med. Jag håller i princip med honom.

En del brukar mena att Ranelid och andra som för fram oro över brottsutvecklingen är fel ute,
"Sverige har aldrig varit tryggare" och brottsligheten minskar har BRÅ och kriminologer ofta sagt. Eskilstuna-Kurirens ledare från 2015 är tidstypisk

Kriminilogiprofessorn Jerzy Sarmecki har länge hävdat att Sverige blir allt tryggare och att utvecklingen går åt rätt håll, här ett exempel från 2016. Plötsligt 2018 uttrycker han dock stark oro över det växande antalet mördade och skadade i s.k "skjutningar" på gator och torg i vissa storstäder. Expressen kritiserar honom i en ledare från i år.

Brottsförebyggande Rådet ser efter att länge ha menat att Sverige blir allt tryggare en tendens till att detta inte stämmer på en del områden.

Sveriges internationella status är dock alltjämt högt, t ex denna förstaplats i Forbes.

Röster om SD, grundlagen och talmansval

Den alltid intressanta journalisten Torbjörn Nilsson skriver i Expressen om Sverigedemokraternas kaxighet och om hur skyddet för Sveriges grundlagar nog borde förstärkas. En allvarsam artikel.

Tecknen i skyn på att SD kan börja "normaliseras" som det nationalistiska och socialkonservativa parti man är börjar höras. De kan vara perifera och ha fel, givetvis.

Statsvetaren Andreas Johansson Heinö skriver i DN att "Det har länge varit en överdrift att kalla SD för fascister. Partiet är antiliberalt men inte antidemokratiskt. Det har också varit ett önsketänkande att i SD se samma konservatism som alltid rymts inom Moderaterna. Partiet är nostalgiskt och reaktionärt, inte reformistiskt."

Och Heinö fortsätter: "Det är ett parti som ser invandringen som ett existentiellt hot mot nationen, som idealiserar en förljugen bild av ett homogent och harmoniskt folkhem och som ser en avgrundsdjup klyfta mellan det folk man säger sig företräda och den elit man stämplar som landsförrädare. Ur detta mynnar fullt logiskt en mycket radikal politik; inget riksdagsparti har sedan VPK på 1970-talet eftersträvat en så total omstöpning av samhället."

Och Heinö förutspår att "Vem som blir först att inleda regelrätta förhandlingar med SD är inte det viktigaste utan vad som kompromissas bort. Politikens innehåll är viktigare än vem som bildar majoritet." "Att låta SD ta ansvar för politiska uppgörelser är det sista kortet som återstår att spela."

Heino kan naturligtvis ha helt fel och övriga partier kanske än en gång fördelar makten på något DÖ-liknande sätt eller tillsammans. Även detta har dock risker och kan även det gagna SD och andra extrempartier. 

Johan Hakelius i Fokus är inne på liknande tankegångar, och menar att "Det handlar om att rädda trovärdigheten i breda folklager för det demokratiska systemet."

Widar Andersson uppmanar i Corren S att "släppa fixeringen vid SD" och menar att S, SD och M bör söka enas om vem som ska bli ny talman.

Mot dessa röster står en dominerande majoritet av partier och ledarskribenter som kategoriskt förespråkar andra lösningar för att styra Sverige som utesluter varje inflytande från Sverigedemokraterna. Det kan innebära en moderat minoritetsregering, om den tolereras av SD. Eller det kan innebära en blocköverskridande regering eller möjligen en alliansregering.

Tiden får utvisa. Att jag länkar till dessa enstaka röster beror naturligtvis på att jag anser det relevant att redan innan valet diskutera vad som kan, och bör, komma efter valet.

Överens med CUF om narkotika - inte om öppna gränser

Centerpartiets Ungdomsförbund är en mycket aktiv och frisk fläkt, som ungdomsförbund ska vara. Och Centerpartiet attraherar nu alltfler ungdomar, runt 10-15 eller mer.

CUF vill t ex liberalisera Sverige mycket stränga narkotapolitik som kommit till vägs ände; tjugufalt fler dör i Sverige än i t ex Portugal och narkotikahandeln är huvudorsaken till de massmord som alltmer frekvent sker genom "skjutningar" mellan knarkgängen i storstäderna.

Jag kan i princip instämma i denna debattartikel från ledande CUF:are, och jag hoppas att Centerpartiet öppnar för en sådan omläggning av Sveriges narkotikapolitik.

CUF anser enligt denna debattartikel också att "stängda gränser håller inte i längden" och vill därför att Sverige ska öppna dem även om övriga EU-länder för en restriktivare politik.

Jag kan instämma i visionen om en värld utan gränser och utan krig, men enligt min mening kan inte ett enda land i EU föra en väsentligt mer generös asylpolitik än övriga EU-länder. Genom Schengenavtalets fria rörlighet kommer då alltfler av de som lyckas ta sig till EU för att söka asyl att ta sig till Sverige, vilket i längden kan göra att Sverige får problem med mottagande och integrering mm samtidigt som det kan bli långa väntetider och stora påfrestningar även för de som tar sig hit.

Visst kan CUF driva på om detta men jag menar att Centerpartiet måste står för en realistisk migrationspolitik, dvs Sverige måste i stor utsträckning anpassa sig till den migrationspolitik som övriga EU-länder har.

Mer ekomat - men använder danskt slaktavfall

Jag diskuterar ibland ekomat, det sanslöst framgångsrika konceptet. Ett bra miljöalternativ, svensk ekomat och svenskt jordbruk i sin helhet är goda miljöalternativ.

Dagens Industri har idag på sista sidan en artikel om ekologisk odling, som kunde varit en annons.

"Ökat sug efter ekologisk mat omvandlar det svenska jordbruket".

"Beror lönsamheten på stödet för ekologisk produktion? (ca 3/4 miljard per år)
-Ersättningen har viss betydelse men ska inte överdrivas, att odla ekologiskt är ofta lönsamt även utan ekostödet som inte är så stort idag, ca 1.500 kr per hektar, säger Johan Ascard på Jordbruksverket".

"Objektiva kalkyler från LRF-konsult visar att det är högre lönsamhet både på ekologiska växtodlings- och mjölkgårdar än på konventionella gårdar".

"Till näring används ekologisk stallgödsel, kvävefixerande baljväxter, rester från livsmedelsförädling och annat organiskt material".

Ekomat bygger sin framgång på att man inte använder kemiska bekämpningsmedel eller mineralgödsel, till skillnad från det moderna vanliga jordbruket.

Ekologisk odling har dock betydande bekymmer med att tillgodose växternas näringsbehov och tillför därför stora mängder växtnäring från det konventionella jordbruket och livsmedelsindustrin, t ex stallgödsel, köttmjöl, etanolrester och halm.

Ännu så länge är detta knappast känt av allmänheten, och kanske det inte skulle bry sig om det.

Tidningen ETC lyfter i en färskt artikel frågan, rubricerad "Varför är ekologiska grönsaker gjorde på danskt kött?"

Jag tror att en del av det danska "ekoundret" är att stallgödsel och köttmjöl från det konventionella jordbruket försörjer det danske ekojordbruket med växtnäring som förädlas till premiummat stämplad "ekologisk".

Statsstödet till svenskt ekojordbruk är ca 3/4 miljard kronor per år. Merkostnaden för Sveriges kommuner och regioner och myndigheter när (och om) de lyckas upphandla 60 % av sina matinköp som eko (svenskt och importerat) torde vara några miljarder kronor per år).

Jag har skrivit många blogginlägg och artiklar om detta, se min blogg och etiketterna ekoodling och jordbruk.

Jag bejakar självfallet ekomat om konsumenterna vill ha det så. Men statens miljöstöd måste utformas så att olika odlingskoncept likanbehandlas. Och jag tror att det i längden gagnar ekologiskt jordbruk att deras dispenser och växtnäringsförsörjning kritiskt granskas, om inte så kan det plötsligt komma en förtroendekris.

Socialisera inte äldres sparkapital genom bostadstilläggen!

Jag tycker det är fel att socialisera pensionärers sparkapital genom att förvägra dem bostadstillägg så länge de har ett sparkapital eller en sommarstuga värd några hundra tusen. Om detta ska gälla för pensionärer som idag så borde barnfamiljer som äger mer än några hundra tusen inte få några barnbidrag. Jag vill likabehandla pensionärer och barnfamiljer!

Följ Staffan Danielsson

Publicerat av Staffan Danielsson · 1 tim · 

Jag stötte ihop med SPF Seniorernas ordförande Eva Eriksson framför Lars Johan Hierta. Jag gillar Seniorerna och Eva, de kämpar hårt för pensionärerna, jag är själv medlem så klart.

Bara tidningen Senioren är värt medlemskapets några hundralappar, sedan all opinionsbildning och intressebevakning och goda mötesplatser mm.

Vi hade ett kort och bra samtal och var mycket överens.

Pensionärerna ska självfallet inte hade högre skatt än andra, det är nödvändigt med en tillräcklig garantipension men det måste också löna sig att arbeta ihop pensionspoäng, därför måste pensionerna höjas. De ligger lågt relativt många EU-länder och de tappar relativt lönerna. Mer pengar måste in i pensionskapitalet genom att t ex mer eller allt av pensionsarbetsgivaravgiften går till pension, eller på annat sätt. Och den som tjänat in pensionspoäng under ett långt arbetsliv måste ha någon tusenlapp minst i bättre pensionsnetto efter skatt och bostadstillägg än garantipensionären.

Jag framhöll det orimliga i att Staten nu "socialiserar" många äldres sparkapital eller ärvda sommarstuga. Har man tillgångar på några 100.000 kr får man inget bostadstillägg och tvingas då belåna det man äger, eller sälja det. Först när pengarna eller tillgången är borta så får man åter sitt bostadstillägg.

Med samma resonemang borde givetvis de som har tillgångar inte få något barnbidrag för sina barn utan först när deras kapital är nere på några 100.000 kronor.

Nuvarande expropriation av pensionärers tillgångar genom att förvägra dem bostadstillägg är oanständig, och sänder budskapet att prioritera inte att jobba ihop till din pension eller till ett sparkapital, eftersom då förvägrar Staten dig bostadstillägg på upp till 7.000 kr per månad tills dina pengar är slut.

Blir jag inkryssad i riksdagen från plats 4 på centerpartiets östgötalista kommer jag att driva dessa frågor kraftfullt.

Här några länkar till tidigare blogginlägg av mig kring äldre och pensioner.

https://www.facebook.com/FoljStaffanDanielsson/photos/a.1641901205902157.1073741829.1060468037378813/2071913076234299/?type=3

Corren och Staffan Danielsson alltmer i fas om migrationspolitiken!

Här ett foto från i onsdags - 13 juni 2018 - på Amineh Kakabaveh, mig och Finn Bengtsson när Amineh mycket välförtjänt fick Finn Bengtssonpriset för civilkurage mm.

Finn Bengtsson hade rätt om DÖs orimlighet och hade modet att stå upp för sin övertygelse. Idag tycker hans parti, och alliansen, likadant, men inte då. Och Finn är kvar i kylan.
Första mottagare av Finn Bengtsson-priset och för civilkurage var Sara Skyttedal (KD), den andra var jag.
Idag fick Amineh Kakabaveh (V) mycket välförtjänt priset, för sitt outtröttliga starka engagemang och mod i kampen mot hedersvåld och -förtryck med mera. Hon har motarbetats och flyttats ned på riksdagslistan av sitt parti.

Correns Christian Dahlgren har flera gånger skrivit uppskattande om Finn Bengtsson och om Sara Skyttedal.

Nu skriver han uppskattande, med all rätt, om både Finn och Amineh! Jag instämmer, det är de värda.

Mig förbigår han med tystnad.

Jag skulle tro att mitt civilkurage handlar om fel frågor, typ.

Jag får nöja mig med att Widar Andersson i Folkbladet skrivit väl om mig, att en staty borde resas..

Christian Dahlgren var en av dem som flera gånger brunmärkte mig runt 2013 när jag hävdade att Sverige som litet EU-land i norr måste anpassa sina asylregler i EU-riktning. Idag har S och M gjort det långt mer än det jag sa, utan att utsättas för samma sågningar som jag fick utstå.

Även Christian Dahlgren har idag ett annat ljud i skällan, t ex i denna ledare från den 30 maj:

"Ideologiskt har politiken fastnat i en radikal agenda av normkritik, identitetspolitik, klimatalarmism och en väldigt liberal hållning till invandring. Svenskarna är överlag positiva till ett mångkulturellt samhälle, men drar värderingsmässigt åt ett konservativt håll.

Alltså konservativt i den meningen att politikerna bör fokusera på att pragmatiskt lösa problem i medborgarnas vardagsverklighet, snarare än att ägna sig åt statlig uppfostringsverksamhet och försöka stöpa om samhället efter ideologiska modeåsikter, vanligen importerade från amerikanska universitets vänsterkretsar.

Folk gillar folk som är som folk, helt enkelt. Inte mästrande yrkespolitiker som står och predikar världsfrånvänt uppe i några elfenbenstorn. SD:s frammarsch kan tolkas som ett uttryck för att det får vara nog nu. Det borde utmana de andra partierna att söka bättre markkontakt."

Jag instämmer! Corren och jag kommit varandra närmare! Jag får nog nöja mig med det, någon upprättelse är det sällan man får i politiken.

DN följer upp sin famösa Sandvikenartikel, efter 4 år. Bra! Äntligen!

Äntligen publicerar DN fyra år för sent ett reportage om en usel lobbyrapport som Sandviken beställde 2014 och som DN fullständigt okritiskt skrev om.

Jag har bloggat och twittrat flera gånger om den. Och här.

Artikeln visar den förtjänstfulla granskning och totalsågning som nationalekonomen Tino Sanandaji​ gjorde om den halva miljard som Sandviken påstods tjäna varje år på migrationen.

Artikeln visar också hur ingen, förutom någon på Sandvikens kommun, idag försvarar rapporten, inte DN, inte programmet medierna, inte dåvarande ministrar Ullenhag och Ohlsson som tillsammans med väldigt många på t ex twitter länkade till beviset för migrationens lönsamhet.

Men då, och fram till nu, har inte mycken journalistisk granskning gjorts av rapporten. Det är märkligt men förklaringen är ju enkel, varför ifrågasätta något som Åsiktskorridoren så gärna ville tro på och förmedla vidare.

Jag citeras i artikeln och min uppfattning är ju att mediernas välvilliga rapportering om migrationen i bl a folkuppfostrande  syfte är kontraproduktiv och orsak till att förtroende för media sviktar på detta område.

Jag har inte läst rapporten men väl Sanandajis granskning av den som är förödande.

Mikael Delin påtalar en del att många invandringskritiska män skriver kritiskt om rapporten, som ju är så uppenbart falsk och nämner sim sagt att några statsråd hyllat den, och säkert väldigt många mer.

Jag står för min uppfattning om rapporten oavsett vilka i övrigt som älskar eller hatar den, vilket ju naturligtvis också gäller det jag i många år drivit i migrationspolitiken. Jag bortser från vad t ex främlingsfientliga  eller vänner av fri invandring skriver men jag vet ju att det så många börjar i den änden.

Bra att DN och Delin äntligen följer upp sin o
kritiska artikel om en fake news rapport, det var på tiden!

Ett annat mycket allvarligare exempel på hur media medvetet, med all sannolikhet, försummat sitt granskande journalistiska ansvar, är den rättsskandal som jag slagit larm om och JO-anmält och KU-anmält mm, att migrationsverket under många år fram t o m 2015 inte kontrollerade asylsökandes ålder utan passivt valde att godta den ålder den asylsökande själv uppgav. Tiotusentals vuxna män mellan 20 och 30 har härigenom valt att söka sig till Sverige och här fått asyl och personnummer som barn, och placerats i skola och på HVB-hem som barn tillsammans med barn.

Inga media har egentligen grävt i detta, JO har omgående lagt ner anmälan och som kronan på verket säger KU helt nyligen i sin granskning inget negativt om det skedda, regering och myndigheter har handlat helt OK. Detta är skrämmande.

Här finns möjlighet till flera uppföljande granskningar kring medias passivitet under Åsiktskorridorens glansdagar.

Mitt punktsättarinlägg i dagens riksdagsdebatt, efter 13 riksdagsår. Och varför jag avstår om amnesti/gymnasiestudier

Jag har skrivit mycket om vägval i svensk migrationspolitik, om ålderskontroll vid asylansökan, med mera. Och med mera.

I dagens riksdagsdebatt sätter jag punkt för 13 år i Sveriges riksdag. Se mitt anförande här på riksdagens web-TV. (scrolla ned till mitt namn i talarlistan). Här protokollet från debatten. 

Jag intervjuas av Expressen-TV. och av Radio Östergötland. SVT Ost skriver här.

Expressen skriver här om 3 liberaler och om mitt beslut.

Här ett foto när jag tackar för 13 oerhört givande år i Sveriges riksdag genom att skaka hand med en av riksdagens Talmän.

Jag summerar i några meningar mina insatser i riksdagen och varför jag kommer att avstå i riksdagsbeslutet om amnesti (gymnasiestudier) för en grupp ensamkommande asylsökande som alla fått avslag i flera instanser.

Frågan är misskött och svår.

Frågan skär genom många partier. I dagens riksdagsdebatt kommer utöver berörda utskottsledamöter flera andra riksdagsledamöter att ta till orda, utöver mig själv också två liberaler (Christina Örnebjär och Nina Lundström) samt två riksdagsledamöter från KD (Emma Henriksson och Roland Utbult). Socialdemokraten Sara Karlsson har lämnat riksdagen i protest mot regeringens proposition.

Mitt punktsättarinlägg:

Riksdagen är ett demokratins högsäte i Sverige, vi rätt få som förunnas att få vara med här i demokratins tjänst under en tid håller alltid våra jungfrutal, och vartefter vårt sista tal i kammaren, kanske ett punktsättartal som jag idag.

Jag ska säga några ord om asyl- och migrationspolitiken, som är komplicerad och laddad, och där det finns olika sakuppfattningar i de flesta partier. Det vittnar även dagens riksdagsdebatt om.  Mitt eget parti, Centerpartiet, står mycket samlat i dessa frågor, jag avviker på några punkter som en av mycket få förtroendevalda.

Och jag ska motivera varför jag i detta svåra beslut som dagens debatt handlar om, amnesti åt en stor avskiljd grupp ensamkommande asylsökande som fått avslag, kommer att lägga ned min röst.

Mitt inlägg blir naturligtvis rätt kort och koncentrerat, den som till äventyrs vill se mitt resonemang mer utvecklat, liksom vad jag engagerat mig i under min riksdagstid sedan 2004, hänvisar jag till min blogg startad ca 2006, bara googla mitt namn.

Jag har framförallt arbetat med försvarsfrågor, där jag gläds över mitt partis tydliga ställningstagande i Natofrågan, samt med landsbygds-, lantbruks- och livsmedelsfrågor samt några etiska frågor, framförallt om rätt till dödshjälp vid svåra lidanden i livets slutskede, och mycket mer!

Jag är en varm humanist och delar visionen om en värld i fred och utan gränser, men är också samtidigt en realist som inser att med dagens väldiga klyftor och utbredda fattigdom och fruktansvärda inbördeskrig och stora flyktings- och arbetskraftsinvandringsströmmar så är en reglerad migrationspolitik ofrånkomlig.

Min första kontakt på allvar med migrationsfrågorna var 2011 när vår stämma lanserade begreppet Nybyggarlandet Sverige, och 2012 när en arbetsgrupp inom mitt parti föreslog att Centerpartiet skulle stå upp för en helt fri invandring. Detta utlöste en stor idédebatt som landade väl, vi enades om både visioner och praktisk politik.

Jag skrev i april 2012 på DN Debatt om rättsskandalen att Sverige då, och fram t o m 2015, som enda land inte gjorde medicinska åldersbedömningar utan i praktiken godtog den ålder som den asylsökande själv uppgav. Jag beskylldes som främlingsfientlig, ingenting kunde vara mera fel. Idag är det jag då skrev och krävde genomfört i bred samstämmighet.

Hösten 2013 motsatte jag mig att centerstämman skulle ta ställning för att Sverige som enda land skulle öppna sina ambassader för de som vill söka asyl i Sverige, jag ville att detta skulle drivas på EU-nivå.

Idag anser jag att Sverige står inför ett vägval i migrationspolitiken. Sverige har idag i praktiken en rätt oreglerad invandring där de som har modet och kraften att ta sig till Sverige och kan uthärda en del svåra år genom att illegalt, som papperslös, stanna kvar även om man fått avslag på asyl- eller arbetsansökan, lyckas vartefter i stor utsträckning att så småningom få uppehållstillstånd och medborgarskap.

Antingen får detta bejakas och fortsätta som ett faktum som inte går att ändra, eller får asyl- och arbetskraftsprövningen ske snabbare och följas av utvisningsbeslut som verkställs om man får nej.

Idag diskuterar vi regeringens förslag om en amnesti till ca 9.000 människor som 2015 ansökte om asyl i Sverige som ensamkommande barn under uppgivna 18 år men som alla upprepade gånger fått avslag på sin asylansökan. Ja, jag vet att förslaget innebär att de ska ges rätt att utan krav på resultat studera på gymnasium i 3-4 år. Även om de sedan inte skulle få arbete är det min uppfattning att deras anknytning till Sverige efter 6-7 år är så stark att egentligen ingen då kommer att utvisas till t ex Afghanistan, därför använder jag ordet amnesti och beklagar att regeringen inte haft kuraget att tala om var detta handlar om.

Jag har ju diskuterat åldersbedömning sedan 2012 och min uppfattning är att över 30 % av de som sökt, och ofta erhållit, asyl som barn under 18 år, egentligen har varit vuxna män mellan 20 och 30 år. Ingen vet naturligtvis exakt hur stor andelen är men jag anser att indicierna för det jag bedömer är mycket starka, vilket jag har utvecklat på min blogg och i artiklar.

Det innebär att över 3.000 av de som idag kan ges möjlighet att studera på gymnasium är vuxna män mellan 20 och 30 som uppgivit sig vara barn under 18 år.

För mig är detta djupt problematiskt och ett huvudskäl till att jag kommer att lägga ned min röst.

Hade regeringens förslag gällt dem som faktiskt var barn under 18, med 1-2 års säkerhetsmarginal, när de ansökte om asyl så finns det också enligt min mening skäl för Sverige att ge dem uppehållstillstånd och senare medborgarskap trots att de enligt vår migrationslagstiftning har fått avslag i flera instanser.

När 40 % av alla ensamkommande under uppgivna 18 år till EU under 2015 valde att ta sig till Sverige med 2 procent av EUs befolkning var huvudorsaken att Sverige utöver att vara ett rikt land också hade de mest generösa asylreglerna och förmånliga villkor i övrigt. Sverige lockade egentligen hit väldigt många av de som vi nu diskuterar, och kan därför sägas ha ett delansvar för att de kom hit.

När det plötsligt kom så många så klarade Sverige inte av att behandla asylansökningarna i rimlig tid och mottagandet blev också utdraget och påfrestande trots behjärtansvärda insatser av både det offentliga och det civila Sverige.

Därför är det inte orimligt att anse att Sverige kan ha ett ansvar för att diskutera en amnesti, en särbehandling, för de som enligt våra migrationsregler har fått avslag på sina asylansökningar och som ska utvisas.

Ett argument för att bevilja amnesti är också det som jag tidigare nämnde och som många för fram, allt färre utvisas och alltfler väljer att gå under jorden för att efter några år som papperslös åter söka uppehållstillstånd, dvs Sverige har i praktiken idag en rätt oreglerad migration som också har stora avigsidor och som innebär mänskliga lidanden på flera sätt.

Därför är det för oss som snart ska besluta ett mycket svårt beslut som väntar. Jag instämmer helt i den förödande kritik som framförts mot regeringens beredning och förslag.

Jag har respekt för vår talesperson Johanna Jönsson och för mina kollegor i centerpartiets riksdagsgrupp som landat i att stödja regeringens förslag. Jag har också respekt för att andra partier landat i att rösta nej.

För egen del, efter denna röstförklaring, kommer jag alltså inte att rösta nej men inte heller rösta ja. Mitt beslut att lägga ned min röst är också en stark kritik mot hur Sveriges migrationspolitik, och vårt godtagande av uppgiven ålder, var utformad under 2015 och tidigare och är därtill en stark kritik mot hur regeringen utformat den amnesti som det ju faktiskt handlar om.

Den som vill se mitt djupare resonemang i många inlägg på min blogg, googla mitt namn och sök t ex under etiketten invandring eller ålderskontroll asyl.

Med detta, Talman, tackar jag för snart 13 oerhört givande år i Sveriges riksdag där jag verkligen har sökt göra mitt allra bästa, som alla andra här, och jag vill göra det genom att att symboliskt ta farväl genom att skaka hand med folkets främsta företrädare i denna kammare , med en av riksdagens talmän.

Vilken liberal seger för Annie Lööf!

Sydsvenskan är en av Sveriges stora liberala tidningar, och Heidi Avellan är en stark liberal röst i den.

Heidi Avellange rescenserar nu Annie Lööfs "memoarbok" och politiska ställning i mycket positiva termer:

"I tuffa tider suktar somliga efter en auktoritär ledare. Men modernt ledarskap bygger på lyhördhet, tydlighet och förmåga att kommunicera. Här levererar Lööf.

I allianssamarbetet kan ett starkt C stärka det liberala i M – åt andra hållet kunde C ta fram det bästa hos S. Och Stureplansgliringar till trots bär C med sig det viktiga perspektivet att Sverige är så mycket mer än Stockholm, så mycket mer än storstaden. Extra viktigt nu när hopplösheten sprider sig i glesbygd och rostbälten – och banar väg för ett otäckt skifte: Mot liberalism, demokrati, mångfald och öppenhet står den aggressiva nationalistiska populismen, misstron mot eliten, motviljan mot det pluralistiska samhället.

”Det är upp till mig och till andra politiska ledare att berätta varför den väg vi väljer är bättre än populisternas”, säger Lööf i sin bok.

Ett kvitto på framgång där är att hon lyckas få SD att se rött."

Detta är en rätt exempellös framgång för en partiledare för centerpartiet, att så hyllas i en ledande svensk tidning (L).

Heidi Avellange ställer sig också bakom Centerpartiets bild av sin politik som att det goda står emot det onda, en storseger även det!

Jag Gratulerar en stark och karismatisk partiledare till detta! Sydsvenskans bild förstärks ytterligare av Annie Lööfs starka förtroendesiffror bland partiledarna samt av att Centerpartiet uthålligt håller sina höga opinionssiffror på över 9 %.

Svenska Kyrkan på DN Debatt om "respektfylld dialog" och om "medmänsklighet".

På DN debatt skriver 6 organisationer med Svenska Kyrkan, Riksidrottsförbundet och Röda korset i spetsen att:

"• Vi står fast vid våra grundläggande principer om alla människors lika värde och medmänsklighet. Vi ser varje dag många som verkar för ett öppet samhälle där alla ska bemötas utifrån alla människors lika värde. Vi ser ett enormt engagemang för att tillsammans bygga det samhälle vi vill ha, där medmänsklighet och humanitära värderingar är ledstjärnor. Vi vill visa bilden av det mångfacetterade Sverige där delaktighet och tillit spelar avgörande roll.

• Ett öppet Sverige där alla får plats. Vi tar ställning mot de hatiska och fördomsfulla uttryck som rasism, extremism och intolerans står för. Vi gör det målmedvetet över hela landet genom hundratusentals medlemmar, aktiva och frivilliga. Vi vill fokusera på innanförskap i stället för utanförskap. På hur vi stärker den sociala sammanhållningen och de goda krafterna som får människor att växa, känna sig respekterade, behövda och tagna i anspråk ut­ifrån sina förutsättningar. Vi vill bidra till tillit i stället för polarisering samt skapa förutsättningar för att öka demokratisk delaktighet och reell inkludering.

• Den respektfulla dialogen behövs mer än någonsin.Det behövs en sansad debatt där åsikter bryts mot varandra i demokratisk ordning, utan polariserande populistiska övertoner."

Samtidigt som man alltså efterlyser en "respektfylld dialog" så fördömer man indirekt de som man påstår inte står upp för "alla människors lika värde och medmänsklighet". Dvs de som inte tycker som Svenska Kyrkan, Riksidrottsförbundet eller Röda Korset i den svenska migrationspolitiken.

Detta är en oerhörd anklagelse. Jag själv har t ex sedan 5-6 år hävdat att Sverige måste anpassa sin migrationspolitik i EU-riktning. Jag är en varm humanist som självfallet anser människor lika mycket värda och som värderar medmänsklighet oerhört högt. 

Men i en värld med begränsade resurser och enormt mycket lidande och fattigdom måste en prioritering ske av hur resurser ska användas för medmänsklighet och humanism, här i Sverige och i närområdet där nästan alla flyktingar finns och ofta lider svårt. 

Att då Svenska Kyrkan med flera sätter sig till doms över vad som är en "medmänsklig" migrationspolitik och vad som inte är det, och alltså verkligen inte visar andra den respekt som man själv påstår sig efterlysa, kan egentligen bäst beskrivas med artikelförfattarnas egna ord; "Polariserande populistiska övertoner". 

Jag trodde faktiskt mycket bättre om både Svenska Kyrkan, Riksidrottsförbundet och Röda Korset!

Jenny Sonesson skriver i Göteborgs-Posten på samma tema, som jag ju instämmer i.

"Ärkebiskopen och de övriga avsändarna garanterar i sin text att de värnar alla människors lika värde och medmänsklighet. Att utmåla sina egna uppfattningar som de enda möjliga för humanister innebär emellertid att det motsatta framstår som inhumant. Det är en sofistikerad härskarteknik som kan skapa olust hos meningsmotståndare och få dem att skämmas för sina åsikter. De flesta vill socialt uppfattas som hyggliga personer som vill sina medmänniskor väl."

Anna Dahlberg, Expressen, skriver återigen mycket poängfyllt, jag tänker ju i samma banor som hon.

"I veckan presenterade Novus en undersökning som försöker gå till botten med väljarnas inställning i asylpolitiken. Kanske är förklaringen att många är okunniga? Till Novus förvåning svarade den största gruppen rätt på kunskapsfrågan om antalet asylsökande förra året. Även efter att det korrekta svaret hade presenterats för samtliga ansåg 56 procent att Sverige borde ta emot färre asylsökande än i dag. Bara 12 procent ville ha en mer generös asylpolitik. Siffrorna är nästan identiska med resultatet i en DN/Ipsos-mätning nyligen."

Alice Teodorescu, Göteberogs-Posten, skriver också med goda poänger.