Slutrapport från FAOs vartannatårskonferens i Rom.
Departementsrådet Anders Lönnblad presenterade som ordförande en skogsrapport, som bl a föreslog en årlig Skogens Dag i världen. Rapporten mottogs väl och t ex China stödde en Skogens Dag i ett inlägg.
Landsbygsminister Erlandsson använde sina fem minuter väl på en god engelska. Vi samtalade med jägmästare Peter Holmgren, chef för FAOs klimatarbete. Mycket intressant.
Fotosyntesen binder ca 60 gigaton kol per år i världen..En årlig nettolagring på 0,7 gigaton per år. CO2-utsläpp årligen ca 13,4 gigaton, varav 7,6 fossil förbränning.
Böndernas internationella organisation IFAD konkursade för något år sedan, nu håller istället Wordl Farmers Organisation på att (ny)bildas, sätet flyttas från Paris till Rom. Vi träffade Robynne Andersen.
Under torsdagen följde jag slutförhandlingarna om FAOs budget de kommande två åren, där kanslirådet Michael Hjelmåker och FAO-ambassadören Cecilia Nordin van Gansberghe i god samverkan med EUs länder var aktiva.
Jag tog ett kort på Micke in action, vilket ledde till frågor om hans pappa ingick i delegationen...(Helt obegripligt, även om det fysiskt är mycket möjligt kan ju ingen tro det...)
Skillnaderna mellan de som betalar..(USA, EU m fl) och de som använder (G77 m fl) var små men föranledde ändå olika förhandlingsturer och kompromisser. FAOs budget är totalt över 2 miljarder dollar, varav hälften som frivilliga tillskott.
Fredag förmiddag fick en del åka buss till Peterskyrken och i Clemenskapellet träffa Påven Benediktus som läste upp en världslig hälsning till Konferensen på franska..
Detta var mitt första besök i Rom ever och utöver huvuduppdraget - FAOs konferens - hann jag även med att vandra runt en del i Rom. Staden var mindre än jag trott och både gamla (ca 2000 år gammalt och äldre) och nya centrum inklusive floden Tibern och Vatikanstaten gick att vandra runt på 3-4 timmar.
Rom växte fram för ca 2.600 år sedan och anlades på 7 kullar nära Tibern några mil från Medelhavet. Om det var Romolus och Remus känns tveksamt.., mer sannolikt att namnet är etruskiskt från folket som föregick romarna.
Sedan växte Rom under Romarrepubliken år 500 f kr till ca kristi födelse då det var en helt enorm - för den tiden - stad på någon miljon invånare och med avancerade vattensystem och badanläggningar med mera. Colosseum - som jag först gjorde ner som "en gammal utomhusteater" - och Circus Massimo (hästtävlingar mm) och de olika pelarsalarna och torgen - Forum Romanum osv - fanns precis utanför FAO-huset.
Fontana di trevi - där Anita Ekberg badade 1953 - var en förnämlig fontän, Tibern slingrade sig fram mellan alla minnesmärken och hus, trafiken var intensiv, Peterskyrkan väldig med Petrus grav osv.
Efter republiken blev det en kejsardiktatur från ca år noll med Julius Caesar och Augustus (Octavianus) i början. De gotiska folkstammarna och hunerna attackerade Romarriket som delades i Väst och Östrom (Konstantinopel). Västrom föll samman och Roms befolkning minskade till bara kanske 50.000 invånare år 450 och lång tid framåt. Från 1400-talet började så Rom expandera till dágens runt 3 miljoner invånare.
Läs även andra bloggares åsikter om fao, rom, jordbruk, centerpartiet, livsmedelsförsörjning,
måndag, juli 04, 2011
tisdag, juni 28, 2011
Nästan en miljard hungrar - rapport från FAO i Rom
Här i Rom är det 35 grader varmt..FAOs huvudkontor ligger precis intill urgamla Rom med god utsikt över t ex Colosseum från takrestauranten.
FAO är FNs fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor. De allra flesta FN-länder är med, 192 stycken.
FAOs vision är en värld fri från hunger och undernäring. Utmärkt! Men målet är tyvärr långt bort, 925 miljoner människor hungrar i världen och matproduktionen behöver fördubblas under detta sekel.
Utmaningen är störst i Afrika. Afrika har 60 procent av världens odlingsbara mark men är nettoimportör av livsmedel och trots FAOs existens och stora biståndsinsatser inte minst från Sverige är matproduktionen låg och har bara ökar rätt marginellt de senaste 50 åren.
49 länder ingår i FAOs styrande Råd.., och vartannat år hålls denna Konferens. Just nu talar de flesta av medlemsländernas jordbruksministrar i femminuterinlägg späckade med höga ambitioner och trendriktiga ord som livsmedelssäkerhet, klimat, women och gender, strategier osv. De allra flesta tackar också avgående GD Jacques Diouf, Senegal, som suttit i 18...år. Nu är mandatperioden minskat till max 2 x 4 år, och en brasiliansk agronom vann knappt över en spansk f.d utrikesminister med 92-88 i kampen om att bli ny GD. Han gratuleras regelmässigt.
FAOs organisation är präglad av byråkrati och kontroll och är i desperat behov av en kulturförändring. Därför genomförs nu en stor och nödvändig organisationsförändring. Vi får se hur drivande i denna som den nye GD kommer att bli.
Sverige är ju här som på andra FN-områden en ekonomisk stormakt genom vårt stora utvecklingsbistånd. Den svenska delegationen här leds av landsbygdsminister Eskil Erlandsson som ska tala imorgon. I övrigt ingår ledande tjänstemän från Landsbygdsdepartementet, stationerade i Stockholm och här i Rom, några riksdagsledamöter med flera.
Sverige är ett drivande land i FN, så även på detta område. SIDA är vår stora biståndsmyndighet, som dock satsar märkligt små resurser på att mätta världen, bara några procent av sin budget tror jag. (Ska kolla och återkomma).
Jag anser ju också - i t ex motioner, artiklar och interpellationsdebatter - att Sveriges och världens bistånd till Afrika i hög grad har misslyckats eftersom matproduktionen är märkligt låg trots väldiga insatser. Nyckeln är att ge Afrikas bönder förutsättningar till lönsamhet och investeringar genom att de högre världsmarknadspriserna inte tas ifrån dem genom inhemska monopol och inrikespolitiska åtgärder som håller jordbruket tillbaka. Detta borde Sverige och SIDA ge mycket högre prioritet i sina kontaker med sina biståndsländer och i internationella sammanhang.
Läs även andra bloggares åsikter om fao, sida, afrika, hunger, bistånd, jordbruk, mat, politik, centerpartiet, lrf, alliansen
FAO är FNs fackorgan för livsmedels- och jordbruksfrågor. De allra flesta FN-länder är med, 192 stycken.
FAOs vision är en värld fri från hunger och undernäring. Utmärkt! Men målet är tyvärr långt bort, 925 miljoner människor hungrar i världen och matproduktionen behöver fördubblas under detta sekel.
Utmaningen är störst i Afrika. Afrika har 60 procent av världens odlingsbara mark men är nettoimportör av livsmedel och trots FAOs existens och stora biståndsinsatser inte minst från Sverige är matproduktionen låg och har bara ökar rätt marginellt de senaste 50 åren.
49 länder ingår i FAOs styrande Råd.., och vartannat år hålls denna Konferens. Just nu talar de flesta av medlemsländernas jordbruksministrar i femminuterinlägg späckade med höga ambitioner och trendriktiga ord som livsmedelssäkerhet, klimat, women och gender, strategier osv. De allra flesta tackar också avgående GD Jacques Diouf, Senegal, som suttit i 18...år. Nu är mandatperioden minskat till max 2 x 4 år, och en brasiliansk agronom vann knappt över en spansk f.d utrikesminister med 92-88 i kampen om att bli ny GD. Han gratuleras regelmässigt.
FAOs organisation är präglad av byråkrati och kontroll och är i desperat behov av en kulturförändring. Därför genomförs nu en stor och nödvändig organisationsförändring. Vi får se hur drivande i denna som den nye GD kommer att bli.
Sverige är ju här som på andra FN-områden en ekonomisk stormakt genom vårt stora utvecklingsbistånd. Den svenska delegationen här leds av landsbygdsminister Eskil Erlandsson som ska tala imorgon. I övrigt ingår ledande tjänstemän från Landsbygdsdepartementet, stationerade i Stockholm och här i Rom, några riksdagsledamöter med flera.
Sverige är ett drivande land i FN, så även på detta område. SIDA är vår stora biståndsmyndighet, som dock satsar märkligt små resurser på att mätta världen, bara några procent av sin budget tror jag. (Ska kolla och återkomma).
Jag anser ju också - i t ex motioner, artiklar och interpellationsdebatter - att Sveriges och världens bistånd till Afrika i hög grad har misslyckats eftersom matproduktionen är märkligt låg trots väldiga insatser. Nyckeln är att ge Afrikas bönder förutsättningar till lönsamhet och investeringar genom att de högre världsmarknadspriserna inte tas ifrån dem genom inhemska monopol och inrikespolitiska åtgärder som håller jordbruket tillbaka. Detta borde Sverige och SIDA ge mycket högre prioritet i sina kontaker med sina biståndsländer och i internationella sammanhang.
Läs även andra bloggares åsikter om fao, sida, afrika, hunger, bistånd, jordbruk, mat, politik, centerpartiet, lrf, alliansen
söndag, juni 26, 2011
FAO, Rom och världens livsmedelsförsörjning
Som ny suppleant i Miljö- och jordbruksutskottet blir det en rivstart genom att tillsammans med Kew Nordqvist (MP) ingå de regeringens delegation till FNs jordbruksorgans FAOs konferens, ledd av landsbygdsminister Eskil Erlandsson.
Det ska bli givande att under en vecka få en bild över världens mycket stora utmaningar vad gäller jordbruksproduktion och livsmedelsförsörjning.
Jag är ju ledamot i försvarsutskottet, och att säkerställa landets matförsörjning är en viktig grundbult i försvaret. Därför är det rätt alarmerande att Sveriges självförsörjningsgrad med mat på bara några decennier sjunkit ner mot 50 procent, i nivå med importlandet Norge och bland de lägsta i Europa.
Jag har varit med och initierat viktiga motioner till höstens centerstämma, med förslag om att utreda Sveriges livsmedelsförsörjning, sätta upp nya moderna mål för jordbruksproduktionen, stärka den offentliga upphandlingen av mat producerad med god djur- och miljöomsorg, anpassa Sveriges skatter till omvärldens med mera.
Utmaningen för världens bönder är att under första hälften av 2000-talet nära fördubbla matproduktionen, så att inte svälten i världen ska öka. FNs förre generalsekreterare Kofi Annan har uttryckt en djup oro för situationen, och även FAO ger uttryck för detsamma.
Jag återkommer med några rapporter från FAO och Rom under veckan!
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, mat, fao, lrf, politik, centerpartiet
Det ska bli givande att under en vecka få en bild över världens mycket stora utmaningar vad gäller jordbruksproduktion och livsmedelsförsörjning.
Jag är ju ledamot i försvarsutskottet, och att säkerställa landets matförsörjning är en viktig grundbult i försvaret. Därför är det rätt alarmerande att Sveriges självförsörjningsgrad med mat på bara några decennier sjunkit ner mot 50 procent, i nivå med importlandet Norge och bland de lägsta i Europa.
Jag har varit med och initierat viktiga motioner till höstens centerstämma, med förslag om att utreda Sveriges livsmedelsförsörjning, sätta upp nya moderna mål för jordbruksproduktionen, stärka den offentliga upphandlingen av mat producerad med god djur- och miljöomsorg, anpassa Sveriges skatter till omvärldens med mera.
Utmaningen för världens bönder är att under första hälften av 2000-talet nära fördubbla matproduktionen, så att inte svälten i världen ska öka. FNs förre generalsekreterare Kofi Annan har uttryckt en djup oro för situationen, och även FAO ger uttryck för detsamma.
Jag återkommer med några rapporter från FAO och Rom under veckan!
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, mat, fao, lrf, politik, centerpartiet
torsdag, juni 23, 2011
Invald i Miljö- och jordbruksutskottet
Mitt huvudansvar i riksdagen för Centerpartiet är ju Försvarspolitiken. Jag är därtill ersättare i Utrikesutskottet, eftersom försvars- och utrikesfrågorna ofta är nära sammankopplade (Afghanistan, Libyen, EU och Nato, omvärldsanalyser, Ryssland osv.
Mycket intressanta områden med egentligen hela världen som arbetsfält. Samarbetet med vår erfarna, engagerade och mycket kunniga Kerstin Lundgren i Utrikesutskottet är utmärkt.
Sedan årsskiftet har jag också på initiativ av Per Åsling (C-ledamot i MjoU) börjat att följa fiske- och fiskerifrågor. Det är ett viktigt område inom Miljö- och jordbruksutskottet. Min bakgrund och intresse är ju starkt kopplade till gröna näringar, hållbarhet och landsbygdsutveckling och det har varit mycket intressant att "lämna landbacken" och sätta mig in i verkligheten för de kunniga och hårt arbetande företagare som under strängt reglerade förhållanden arbetar med att fiska. Hav och sjöar är ju en enorm naturresurs men inte oändlig. Fisket är mycket omfattande och omgärdas av mycket regleringar för att utfiskning ska förhindras.
Sedan någon vecka är jag nu invald som ersättare i Miljö- och jordbruksutskottet för att främst bevaka fiskefrågor. Det ska bli mycket intressant, liksom även möjligheten att lite närmare kunna följa även jordbrukets frågor som ju alltid engagerat mig.
Både jordbruk och fiske ska ju bedrivas uthålligt och med stor respekt för kretslopp och miljö. Det är ofrånkomligt att samhället sätter de ramar inom vilka förvaltningen av både åkrar och vatten ska ske, men det gäller också att ge jordbrukare och fiskare så mycket frihet under ansvar som möjligt för att bedriva sin mycket viktiga verksamhet.
Läs även andra bloggares åsikter om fiske, fiskare, jordbruk, politik, riksdagen, östergötland, centerpartiet, lrf
Mycket intressanta områden med egentligen hela världen som arbetsfält. Samarbetet med vår erfarna, engagerade och mycket kunniga Kerstin Lundgren i Utrikesutskottet är utmärkt.
Sedan årsskiftet har jag också på initiativ av Per Åsling (C-ledamot i MjoU) börjat att följa fiske- och fiskerifrågor. Det är ett viktigt område inom Miljö- och jordbruksutskottet. Min bakgrund och intresse är ju starkt kopplade till gröna näringar, hållbarhet och landsbygdsutveckling och det har varit mycket intressant att "lämna landbacken" och sätta mig in i verkligheten för de kunniga och hårt arbetande företagare som under strängt reglerade förhållanden arbetar med att fiska. Hav och sjöar är ju en enorm naturresurs men inte oändlig. Fisket är mycket omfattande och omgärdas av mycket regleringar för att utfiskning ska förhindras.
Sedan någon vecka är jag nu invald som ersättare i Miljö- och jordbruksutskottet för att främst bevaka fiskefrågor. Det ska bli mycket intressant, liksom även möjligheten att lite närmare kunna följa även jordbrukets frågor som ju alltid engagerat mig.
Både jordbruk och fiske ska ju bedrivas uthålligt och med stor respekt för kretslopp och miljö. Det är ofrånkomligt att samhället sätter de ramar inom vilka förvaltningen av både åkrar och vatten ska ske, men det gäller också att ge jordbrukare och fiskare så mycket frihet under ansvar som möjligt för att bedriva sin mycket viktiga verksamhet.
Läs även andra bloggares åsikter om fiske, fiskare, jordbruk, politik, riksdagen, östergötland, centerpartiet, lrf
fredag, juni 17, 2011
Maud Olofssons storhet! Annie!
Det kan vara så att Maud Olofsson idag meddelar att hon tänker avgå som partiledare för Centerpartíet.
Det visar i så fall på hennes storhet som en av de starkaste av Centerpartiets inte så många partiordförande genom tiderna!
Maud Olofsson är en stark politisk ledare med mycket skinn på näsan, och med en tydlig riktning för det hon driver och vill genomföra.
Hon har haft kraften att lansera både sin och Centerpartiets Dröm för Sverige, hon har lett arbetet med att lyfta fram partiets socialliberala rötter och hon har som den avgörande drivkraften bakom Allians för Sverige ett stort ansvar för att Sverige sedan 2006 leds av en borgerlig regering.
Maud Olofsson har gjort en enorm politisk insats under mer än ett decennium i en omvälvande tid för Sverige.
Hon kommer säkert att välja en lämplig tid för att lämna över stafettpinnen till någon annan. Är det idag så understryker det ytterligare hennes storhet som politisk ledare, att ha styrkan att kunna välja en väl avvägd tid för att "abdikera".
Sanna Rayman i SvD summerar Mauds gärning på ett bra sätt.
Centerpartiet är dessutom i den lyckliga situationen att flera kraftfulla blommor blommar i Centerpartiets toppskikt som tänkbara efterträdare. Lena Ek och Andreas Carlgren skulle både bli utmärkta partiledare, t ex.
Jag tror dock att marknaden för lite yngre alternativ är starkare, och t ex Anna-Karin Hatt skulle bli en alldeles utmärkt partiledare.
Det skulle också den erfarna men unga Annie Johansson, som är en lysande talang. Det är nu som Centerpartiet har chansen att använda Annie helt och fullt!
Om Maud idag väljer att meddela sin avgång tror jag att Annie har stora chanser att bli ny Centerledare. Om hon själv vill ta på sig detta oerhört krävande uppdrag, vill säga!
Läs även andra bloggares åsikter om maud olofsson, annie johansson, centerpartiet, politik,
Det visar i så fall på hennes storhet som en av de starkaste av Centerpartiets inte så många partiordförande genom tiderna!
Maud Olofsson är en stark politisk ledare med mycket skinn på näsan, och med en tydlig riktning för det hon driver och vill genomföra.
Hon har haft kraften att lansera både sin och Centerpartiets Dröm för Sverige, hon har lett arbetet med att lyfta fram partiets socialliberala rötter och hon har som den avgörande drivkraften bakom Allians för Sverige ett stort ansvar för att Sverige sedan 2006 leds av en borgerlig regering.
Maud Olofsson har gjort en enorm politisk insats under mer än ett decennium i en omvälvande tid för Sverige.
Hon kommer säkert att välja en lämplig tid för att lämna över stafettpinnen till någon annan. Är det idag så understryker det ytterligare hennes storhet som politisk ledare, att ha styrkan att kunna välja en väl avvägd tid för att "abdikera".
Sanna Rayman i SvD summerar Mauds gärning på ett bra sätt.
Centerpartiet är dessutom i den lyckliga situationen att flera kraftfulla blommor blommar i Centerpartiets toppskikt som tänkbara efterträdare. Lena Ek och Andreas Carlgren skulle både bli utmärkta partiledare, t ex.
Jag tror dock att marknaden för lite yngre alternativ är starkare, och t ex Anna-Karin Hatt skulle bli en alldeles utmärkt partiledare.
Det skulle också den erfarna men unga Annie Johansson, som är en lysande talang. Det är nu som Centerpartiet har chansen att använda Annie helt och fullt!
Om Maud idag väljer att meddela sin avgång tror jag att Annie har stora chanser att bli ny Centerledare. Om hon själv vill ta på sig detta oerhört krävande uppdrag, vill säga!
Läs även andra bloggares åsikter om maud olofsson, annie johansson, centerpartiet, politik,
tisdag, juni 14, 2011
S och SD går ihop - S bryter sitt löfte igen och igen
Socialdemokraterna skulle aldrig någonsin medverka till att ge Sverigedemokraterna något som helst politiskt inflytande. Aldrig, Aldrig någonsin.
Nu hurrar socialdemokraterna varje gång som de med Sverigedemokraternas stöd vinner över alliansen i en votering.
Ylva Johansson tog med sig en Sverigedemokrat in till s för överläggning innan Patrik Björck snabbt lyfta ut honom. Att S försöker lägga sina förslag så att SD nappar, att de lyssnar på deras signaler och att de säkert talas vid någon gång, är uppenbart.
Därmed medverkar de aktivt till att ge Sverigedemokraterna ett avgörande politiskt inflytande, något som Socialdemokraterna aldrig, aldrig, aldrig skulle göra. Det är ett stort politiskt svek.
S hävdar nu att de bara lägger egna förslag och inte kan rå för att SD röstar på dem. Det borde S och Mona Sahlin ha tänkt på innan man gjorde sina kategoriska utfästelser. Löftet var kategoriskt, och nu bryter man mot det regelbundet när man med glädje låter SDs stöd avgöra att de klart mindre S+V+MP kan besegra alliansen.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, sverigedemokraterna, svek, politik, vallöfte, centerpartiet
Nu hurrar socialdemokraterna varje gång som de med Sverigedemokraternas stöd vinner över alliansen i en votering.
Ylva Johansson tog med sig en Sverigedemokrat in till s för överläggning innan Patrik Björck snabbt lyfta ut honom. Att S försöker lägga sina förslag så att SD nappar, att de lyssnar på deras signaler och att de säkert talas vid någon gång, är uppenbart.
Därmed medverkar de aktivt till att ge Sverigedemokraterna ett avgörande politiskt inflytande, något som Socialdemokraterna aldrig, aldrig, aldrig skulle göra. Det är ett stort politiskt svek.
S hävdar nu att de bara lägger egna förslag och inte kan rå för att SD röstar på dem. Det borde S och Mona Sahlin ha tänkt på innan man gjorde sina kategoriska utfästelser. Löftet var kategoriskt, och nu bryter man mot det regelbundet när man med glädje låter SDs stöd avgöra att de klart mindre S+V+MP kan besegra alliansen.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, sverigedemokraterna, svek, politik, vallöfte, centerpartiet
torsdag, juni 09, 2011
Arla + Milko är säkert Rätt!
Svenska Arla - den största mejeriföreningen i Sverige - gick för tiotalet år sedan ihop med danska MD-foods. Detta ifrågasattes naturligtvis av många, men jag är övertygad om att gjorde rätt. Istället för att konkurrera med varandra etablerade man en marknadsledande aktör i både Danmark och Sverige med styrka att matcha handelns behov i storstäder och i export över europa och världen.
Svenska Arla och Gefleortens mejeriförening ville fusionera för ca 15 år sedan, men förhindrades av Konkurrensverket. Ett märkligt beslut, tycker jag fortfarande. Inte minst tack vare Arlas ömsinthet, skulle jag tro, har Gefleortens kunna inrikta sig på lönsamma segment (främst dryckesmjölk)och skära russinen ur kakan, så man har hittills klarat sig bra.
Milko bildades genom samgående av flera mejeriföreningar och finns från Värmland och till mellersta Norrland. Man har stora avstånd och har haft för många mejerianläggningar.
Enligt min mening skulle man för länga sedan ha fusionerat med Arla eller norrut. Istället har man agerat passivt och kramat sin otidsenliga anläggningsstruktur (ofta under medlemstryck). Styrelserna torde nog ha insett det uppenbara men har inte haft kraften, eller möjligen viljan, att övertyga medlemmarna om vad verkligheten kräver.
Istället har företaget successivt fösvagats och nu är läget akut, man blöder likt Grekland, vars förtroendevalda inte heller har haft kraften att leda landet rätt.
Jag skulle tro att det som nu föreslås är det bästa, och kanske enda (?) alternativet för Milkos medlemmar, och jag hoppas att det också är bra för Arla och deras medlemmar.
Skånemejerier har lyckats väl med att utveckla produkter som Proviva mm, men har agerat riskfyllt den senaste tiden. Man har en mycket starkare marknads- och struktursituation än Milko men borde noga analysera Milkos utveckling och färdväg.
Läs även andra bloggares åsikter om arla, milko, skånemejerier, lrf, lantbruk, mjölk, politik, centerpartiet
Svenska Arla och Gefleortens mejeriförening ville fusionera för ca 15 år sedan, men förhindrades av Konkurrensverket. Ett märkligt beslut, tycker jag fortfarande. Inte minst tack vare Arlas ömsinthet, skulle jag tro, har Gefleortens kunna inrikta sig på lönsamma segment (främst dryckesmjölk)och skära russinen ur kakan, så man har hittills klarat sig bra.
Milko bildades genom samgående av flera mejeriföreningar och finns från Värmland och till mellersta Norrland. Man har stora avstånd och har haft för många mejerianläggningar.
Enligt min mening skulle man för länga sedan ha fusionerat med Arla eller norrut. Istället har man agerat passivt och kramat sin otidsenliga anläggningsstruktur (ofta under medlemstryck). Styrelserna torde nog ha insett det uppenbara men har inte haft kraften, eller möjligen viljan, att övertyga medlemmarna om vad verkligheten kräver.
Istället har företaget successivt fösvagats och nu är läget akut, man blöder likt Grekland, vars förtroendevalda inte heller har haft kraften att leda landet rätt.
Jag skulle tro att det som nu föreslås är det bästa, och kanske enda (?) alternativet för Milkos medlemmar, och jag hoppas att det också är bra för Arla och deras medlemmar.
Skånemejerier har lyckats väl med att utveckla produkter som Proviva mm, men har agerat riskfyllt den senaste tiden. Man har en mycket starkare marknads- och struktursituation än Milko men borde noga analysera Milkos utveckling och färdväg.
Läs även andra bloggares åsikter om arla, milko, skånemejerier, lrf, lantbruk, mjölk, politik, centerpartiet
onsdag, juni 08, 2011
Fortsatt svensk fredsinsats i Libyen - Bra!
Jag tänker här vara statsman, först, och något s-kritisk, i slutet..!
Det är för väl att en bred majoritet i riksdagen - alliansen, S och MP - kommer att stödja en fortsatt svensk fredsinsats i Libyen.
Det är bra att den efterfrågade svenska flygspaningen - i världsklass! - fortsätter med 4 plan och ett i reserv.
Det är alldeles utmärkt att spaningen byter fokus från objekt kopplade till flyg och luftvärn mm och till alla markmål som hotar och attackerar civilbefolkningen, t ex stridsvagnar och stalinorglar. Dagens restriktion med starkt fokus på spaning mot flygkopplade objekt har fått märkliga effekter när andra hot mot civilbefolkningen upptäcks men inte får rapporteras..
Naturligtvis måste också de civila insatserna för att hjälpa de oerhört hårt av strider och livsmedelsbrist drabbade människorna öka så fort det blir möjligt att förmedla bistånd vartefter striderna upphör.
Det är heller inget kontroversiellt med att Sverige även bistår med en del soldater som kan vara en resurs vid äntring av fartyg som misstänks smuggla vapen, tvärtom.
Så några försiktigt kritiska meningar mot det före detta statsbärande partiets agerande..
Det är mycket svårbegripligt, när vi nu ser resultatet av hur Sverige kommer att fortsätta sina insatser i den Natoledda fredsinsatsen i Libyen, att förstå det höga tonläget från S under någon månad.
Det är gåtfullt att förstå de kategoriska uttalandena mot fortsatt svensk flygspaning, just det som Nato främst efterfrågar.
För att komma ur sina låsta positioner radade man upp några självklarheter; att Sverige bör öka stt civila bistånd så snart detta är möjligt och överväga även andra insatser som Nato efterfrågar. Man ville ta patent på detta, och har polemiskt hävdat att om inte S hade drivit detta så hade regeringen inte själv öppnat för det.
Regeringens inställning är ju just att lyssna på vad som efterfrågas och bidra med det som Sverige kan åstadkomma, S slår in vidöppna dörrar.
Men OK, underlättar det för de tre musketörerna Juholt, Ahlin och Hultqvist att komma ur sin låsta position så låt gå.
S försöker också att blanda bort korten genom att nu hävda att det var just flygspaningen mot Gaddafis flyg man vill sätta punkt för, inte alls att ta hem stridsflygplanen. Inga fler kommentarer om det..
Jag ska vara hygglig och inte alls kommentera Juholt motiv för att Sverige inte skulle spana mot eller ingripa mot markmål som attackerar civilbefolkningen, eftersom det skulle kunna drabba Gaddafis "drogade barnsoldater"...
(Gaddafis trupper är tydligen nu i färd med en massiv offensiv mot Misrata och dess civilbefolkning...)
Så här allvarliga och viktiga frågor som när Sverige skickar ut soldater i internationella fredsinsatser borde avgöras i dialog mellan partierna utan de övertoner och den löpsedelsdebatt som S drivit fram. Man har kommit i rampljuset som man säkert ville, låt vara att det också slagit tillbaka. Och man har säkert lyckats att visa på att regeringen är en minoritetsregering (låt vara stark sådan) som dessutom vill ha breda lösningar i dessa viktiga frågor.
Inför kommande beslut om fortsatta fredsinsatser i Libyen (eller i Sudan eller i syrien..)hoppas jag på ett lugnare tonläge och ett större statsmannaskap från framförallt det största oppositionspartiet.
DN,Aftonbladet(Melin)
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gadaffi, politik, försvar, jas gripen, politik, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, håkan juholt,
Det är för väl att en bred majoritet i riksdagen - alliansen, S och MP - kommer att stödja en fortsatt svensk fredsinsats i Libyen.
Det är bra att den efterfrågade svenska flygspaningen - i världsklass! - fortsätter med 4 plan och ett i reserv.
Det är alldeles utmärkt att spaningen byter fokus från objekt kopplade till flyg och luftvärn mm och till alla markmål som hotar och attackerar civilbefolkningen, t ex stridsvagnar och stalinorglar. Dagens restriktion med starkt fokus på spaning mot flygkopplade objekt har fått märkliga effekter när andra hot mot civilbefolkningen upptäcks men inte får rapporteras..
Naturligtvis måste också de civila insatserna för att hjälpa de oerhört hårt av strider och livsmedelsbrist drabbade människorna öka så fort det blir möjligt att förmedla bistånd vartefter striderna upphör.
Det är heller inget kontroversiellt med att Sverige även bistår med en del soldater som kan vara en resurs vid äntring av fartyg som misstänks smuggla vapen, tvärtom.
Så några försiktigt kritiska meningar mot det före detta statsbärande partiets agerande..
Det är mycket svårbegripligt, när vi nu ser resultatet av hur Sverige kommer att fortsätta sina insatser i den Natoledda fredsinsatsen i Libyen, att förstå det höga tonläget från S under någon månad.
Det är gåtfullt att förstå de kategoriska uttalandena mot fortsatt svensk flygspaning, just det som Nato främst efterfrågar.
För att komma ur sina låsta positioner radade man upp några självklarheter; att Sverige bör öka stt civila bistånd så snart detta är möjligt och överväga även andra insatser som Nato efterfrågar. Man ville ta patent på detta, och har polemiskt hävdat att om inte S hade drivit detta så hade regeringen inte själv öppnat för det.
Regeringens inställning är ju just att lyssna på vad som efterfrågas och bidra med det som Sverige kan åstadkomma, S slår in vidöppna dörrar.
Men OK, underlättar det för de tre musketörerna Juholt, Ahlin och Hultqvist att komma ur sin låsta position så låt gå.
S försöker också att blanda bort korten genom att nu hävda att det var just flygspaningen mot Gaddafis flyg man vill sätta punkt för, inte alls att ta hem stridsflygplanen. Inga fler kommentarer om det..
Jag ska vara hygglig och inte alls kommentera Juholt motiv för att Sverige inte skulle spana mot eller ingripa mot markmål som attackerar civilbefolkningen, eftersom det skulle kunna drabba Gaddafis "drogade barnsoldater"...
(Gaddafis trupper är tydligen nu i färd med en massiv offensiv mot Misrata och dess civilbefolkning...)
Så här allvarliga och viktiga frågor som när Sverige skickar ut soldater i internationella fredsinsatser borde avgöras i dialog mellan partierna utan de övertoner och den löpsedelsdebatt som S drivit fram. Man har kommit i rampljuset som man säkert ville, låt vara att det också slagit tillbaka. Och man har säkert lyckats att visa på att regeringen är en minoritetsregering (låt vara stark sådan) som dessutom vill ha breda lösningar i dessa viktiga frågor.
Inför kommande beslut om fortsatta fredsinsatser i Libyen (eller i Sudan eller i syrien..)hoppas jag på ett lugnare tonläge och ett större statsmannaskap från framförallt det största oppositionspartiet.
DN,Aftonbladet(Melin)
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gadaffi, politik, försvar, jas gripen, politik, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, håkan juholt,
lördag, juni 04, 2011
Anmärkningsvärt om Libyen, Juholt!
Jag måste kommentera Dagens P1 - lördagsintervju med Håkan Juholt.
Jag anser att han argumenterar fyrkantigt och långt ifrån den kompromissanda som han menar sig ha.
* 120 dagar insats. Juholt har rätt i att riksdagens beslut var att skicka stridsflyg för spaning i 3 månader. Däremot har han fel när han påstår att därmed är beslutet fattat och ingen verklig händelseutveckling kan motivera en förlängning. Tvärtom, det är snarare regel än undantag att fredsinsatser förlängs. Avgörande är självfallet händelseutvecklingen.
Därför är det nu viktigt vad Nato - som leder Libyen insatsen - gör för bedömning och sedan - vilket nu pågår - att regeringen söker en bred förankring i riksdagen.
* Natos bedömning är entydig och Anders Fogh Rasmussen lyfter i sitt brev till statsministern fram vikten av fortsatta svenska flyginsatser. Då hävdar Håkan Juholt - i lördagsintervjun - att Nato inte alls prioriterar fortsatt svensk flygspaning trots att det är just vad Fogh Rasmussen lyfter fram. Och Juholt hänvisar till att S (Juholt, Ahlin m fl) talat med alla länder i FNs säkerhetsråd vilka till skillnad från Natos generalsekretarare mera lutar åt stridsfartyg och andra insatser än just flyg..?
Jag menar att Juholt spelar högt och närmast bluffar. Det är uppenbart att flyginsatserna är fortsatt mycket behövda och har hög prioritet. Blanda inte bort korten, Juholt.
* Juholts världsbild är att FNs Libyenbeslut endast omfattade en flygförbudszon. Den är nu genomförd, flyget kan dras bort... Nu gäller det att upprätthålla vapenembargot, menar S, så att varken Gadaffi eller rebellerna kan få nya vapen. och där ska Sverige bidra i någon sjöblockad.
Har Juholt helt missat att Gadaffis styrkor fortsätter att attackera civilbefolkningen och har stora mängder vapen kvar, ett stort vapenövertag? Med Juholts strategi skulle Gadaffi i lugn och ro tillåtas utnyttja sitt vapenövertag och fortsätta attackera bostadsområden. Socialdemokraterna tar på sig ett mycket stort ansvar när man försöker att ställa veto. Det är beklagligt.
* En grupp från riksdagens försvarsutskott besökte i veckan den svenska fredsframtvingande insatsen på Sicilien. Den svenska flygspaningen levererar med hög kvalitet sina rapporter och får mycket goda vitsord. Tyvärr begränsas spaningen till främst objekt kopplade till flyg och luftvärn, medan spaning mot t ex stridsvagnar, stalinorglar och artilleri som skjuter in i bostadsområden är nedprioriterat. Det vore rimligt att den svenska spaningsinsatsen även omfattade skydd av civilbefolkningen mot attacker från andra stridsmedel än Gadaffis flygvapen. Detta ligger självfallet inom FN-mandatets ram.
* Partiledare Juholt och utrikestalesperson Ahlin försöker också ta patent på att endast de vill bredda FN-insatsen till mer civila insatser vartefter dessa kan genomföras. Självklart är det allas vår ambition så snart utvecklingen det medger, och sådana myndighetsbeslut har redan fattats.
Överläggningar om den fortsatta svenska insatsen i Libyen pågår. Jag hoppas verkligen på en fortsatt bred majoritet i riksdagen för att svara upp till det som Nato efterfrågar, dvs fortsatt flygspaning men även öppenhet om vi kan bidra med något mer och självfallet för ökade civila insatser. Det är mycket anmärkningsvärt att MP och V håller öppet för fortsatt svensk flygspaning medan S och Juholt fortfarande försöker smälla igen dörren.
Expressens artikel avslöjar tydligt bristerna i den Juholtska "logiken".
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, juholt, socialdemokraterna, försvar, politik, centerpartiet, alliansen, moderaterna, folkpartiet
Jag anser att han argumenterar fyrkantigt och långt ifrån den kompromissanda som han menar sig ha.
* 120 dagar insats. Juholt har rätt i att riksdagens beslut var att skicka stridsflyg för spaning i 3 månader. Däremot har han fel när han påstår att därmed är beslutet fattat och ingen verklig händelseutveckling kan motivera en förlängning. Tvärtom, det är snarare regel än undantag att fredsinsatser förlängs. Avgörande är självfallet händelseutvecklingen.
Därför är det nu viktigt vad Nato - som leder Libyen insatsen - gör för bedömning och sedan - vilket nu pågår - att regeringen söker en bred förankring i riksdagen.
* Natos bedömning är entydig och Anders Fogh Rasmussen lyfter i sitt brev till statsministern fram vikten av fortsatta svenska flyginsatser. Då hävdar Håkan Juholt - i lördagsintervjun - att Nato inte alls prioriterar fortsatt svensk flygspaning trots att det är just vad Fogh Rasmussen lyfter fram. Och Juholt hänvisar till att S (Juholt, Ahlin m fl) talat med alla länder i FNs säkerhetsråd vilka till skillnad från Natos generalsekretarare mera lutar åt stridsfartyg och andra insatser än just flyg..?
Jag menar att Juholt spelar högt och närmast bluffar. Det är uppenbart att flyginsatserna är fortsatt mycket behövda och har hög prioritet. Blanda inte bort korten, Juholt.
* Juholts världsbild är att FNs Libyenbeslut endast omfattade en flygförbudszon. Den är nu genomförd, flyget kan dras bort... Nu gäller det att upprätthålla vapenembargot, menar S, så att varken Gadaffi eller rebellerna kan få nya vapen. och där ska Sverige bidra i någon sjöblockad.
Har Juholt helt missat att Gadaffis styrkor fortsätter att attackera civilbefolkningen och har stora mängder vapen kvar, ett stort vapenövertag? Med Juholts strategi skulle Gadaffi i lugn och ro tillåtas utnyttja sitt vapenövertag och fortsätta attackera bostadsområden. Socialdemokraterna tar på sig ett mycket stort ansvar när man försöker att ställa veto. Det är beklagligt.
* En grupp från riksdagens försvarsutskott besökte i veckan den svenska fredsframtvingande insatsen på Sicilien. Den svenska flygspaningen levererar med hög kvalitet sina rapporter och får mycket goda vitsord. Tyvärr begränsas spaningen till främst objekt kopplade till flyg och luftvärn, medan spaning mot t ex stridsvagnar, stalinorglar och artilleri som skjuter in i bostadsområden är nedprioriterat. Det vore rimligt att den svenska spaningsinsatsen även omfattade skydd av civilbefolkningen mot attacker från andra stridsmedel än Gadaffis flygvapen. Detta ligger självfallet inom FN-mandatets ram.
* Partiledare Juholt och utrikestalesperson Ahlin försöker också ta patent på att endast de vill bredda FN-insatsen till mer civila insatser vartefter dessa kan genomföras. Självklart är det allas vår ambition så snart utvecklingen det medger, och sådana myndighetsbeslut har redan fattats.
Överläggningar om den fortsatta svenska insatsen i Libyen pågår. Jag hoppas verkligen på en fortsatt bred majoritet i riksdagen för att svara upp till det som Nato efterfrågar, dvs fortsatt flygspaning men även öppenhet om vi kan bidra med något mer och självfallet för ökade civila insatser. Det är mycket anmärkningsvärt att MP och V håller öppet för fortsatt svensk flygspaning medan S och Juholt fortfarande försöker smälla igen dörren.
Expressens artikel avslöjar tydligt bristerna i den Juholtska "logiken".
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, juholt, socialdemokraterna, försvar, politik, centerpartiet, alliansen, moderaterna, folkpartiet
fredag, juni 03, 2011
Brännpunkt: att mätta världen kräver även genteknik
Jag och Magnus Andersson skriver idag på SvD Brännpunkt om att även jordbrukets utveckling måste bygga på forskning och modern teknik.
Vi kritiserar starkt delar av miljörörelsen som är mycket konservativ och som vill ha ett jordbruk utan växtnäringstillförsel genom handelsgödsel, utan kemiska bekämpningsmedel och utan växtförädling med någon hjälp av gentekniken.
Utmaningen för världens bönder är att fördubbla matproduktionen på något halvsekel, samt att även producera en del energi. Jag har all respekt för det s.k ekologiska jordbruket, som sätter upp egna förbud mot vad som är tillåtet. Det bygger i hög grad på animalieproduktion och stallgödsel och är ett miljöalternativ utifrån lite fyrkantiga regelverk. Jag önskar det lycka till på marknaden för att nå konsumenter som är beredda att betala de merkostnader som restriktionerna medför. Eko är ett nisckalternativ som idag svara för ca 4-5 procent av den svenska matkonsumtionen.
Det tragiska är att det moderna miljövänliga svenska jordbruk som står för 95 procent av produktionen på 25 år har minskat med en tredjedel. Istället har importen av mat exploderat och svara idag för nära hälften av all konsumtion. Import från länder där djuromsorgen och miljöhänsynen är sämre.
Vi måste skifta fokus i den svenska jordbruksdebatten och göra krafttag för att den svenska matproduktionen ska öka och tränga tillbaka importen. Då måste det moderna miljövänliga jordbruket lyftas fram, samtidigt den ekologiska nischproduktionen får fortsatt stöd.
Svenska Naturskyddsföreningen, Greenpeace och Miljöpartiet klara inte av att lyfta blickarna ifrån ekokonceptet och se betydelsen av den dominerande svenska matproduktionen, som minskar så kraftigt. De säger nej till nästan alla växtnäringstillförsel utöver stallgödsel och gör växtförädling med hjälp av genteknik till det stora miljöhotet för jordbruket.
Deras linje ökar importen av mat till Sverige och försvårar för världens bönder att kunna mätta jordens befolkning.
Detta behöver verkligen diskuteras och därför skriver Magnus och jag idag på Brännpunkt.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, mat, snf, greepeace, miljöpartiet, politik, centerpartiet, genteknik, gmo, lrf
Vi kritiserar starkt delar av miljörörelsen som är mycket konservativ och som vill ha ett jordbruk utan växtnäringstillförsel genom handelsgödsel, utan kemiska bekämpningsmedel och utan växtförädling med någon hjälp av gentekniken.
Utmaningen för världens bönder är att fördubbla matproduktionen på något halvsekel, samt att även producera en del energi. Jag har all respekt för det s.k ekologiska jordbruket, som sätter upp egna förbud mot vad som är tillåtet. Det bygger i hög grad på animalieproduktion och stallgödsel och är ett miljöalternativ utifrån lite fyrkantiga regelverk. Jag önskar det lycka till på marknaden för att nå konsumenter som är beredda att betala de merkostnader som restriktionerna medför. Eko är ett nisckalternativ som idag svara för ca 4-5 procent av den svenska matkonsumtionen.
Det tragiska är att det moderna miljövänliga svenska jordbruk som står för 95 procent av produktionen på 25 år har minskat med en tredjedel. Istället har importen av mat exploderat och svara idag för nära hälften av all konsumtion. Import från länder där djuromsorgen och miljöhänsynen är sämre.
Vi måste skifta fokus i den svenska jordbruksdebatten och göra krafttag för att den svenska matproduktionen ska öka och tränga tillbaka importen. Då måste det moderna miljövänliga jordbruket lyftas fram, samtidigt den ekologiska nischproduktionen får fortsatt stöd.
Svenska Naturskyddsföreningen, Greenpeace och Miljöpartiet klara inte av att lyfta blickarna ifrån ekokonceptet och se betydelsen av den dominerande svenska matproduktionen, som minskar så kraftigt. De säger nej till nästan alla växtnäringstillförsel utöver stallgödsel och gör växtförädling med hjälp av genteknik till det stora miljöhotet för jordbruket.
Deras linje ökar importen av mat till Sverige och försvårar för världens bönder att kunna mätta jordens befolkning.
Detta behöver verkligen diskuteras och därför skriver Magnus och jag idag på Brännpunkt.
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, mat, snf, greepeace, miljöpartiet, politik, centerpartiet, genteknik, gmo, lrf
måndag, maj 30, 2011
Centerpartiets framtid, länk SvD
PJ Anders Linder skriver tänkvärt i SvD om moderaternas lyskraft och om fp-c-kds icke lyskraft..
Sedan den totalt sett framgångsrika Alliansen bildades och vunnit två val har moderaterna fördubblats till över 30 procent medan "småpartierna" minskat lite vart och ett.
Jag gillar ju inte beteckningen "Småpartier" något vidare som beteckning på flera hundratusen väljare, men det ligger ju ändå något i den.
Jag minns ändå en rätt parallell situation för ca 25 år sedan. Då var Centerpartiet borgerlighetens dominerande parti med 25 procent av rösterna medan M och FP väl låg mellan 10 och 15 procent.
Då var centerpartiet där vi ville vara, med en samlad politik för hela Sverige med fokus på tillväxt, företagande, social rättvisa och grundtrygghet.
Sedan fastnade vi i en enda fråga - kärnkraften - och rasade snabbt och uthålligt ner till 5, 1 procent 1998. (Och sedan frågar många hur vi kunde "överge" denna "valvinnande" årtalsexercis..).
PJ lyfter väl fram obalansen i alliansen.
Jag har tidigare här på bloggen givit mitt förslag till strategi för Centerpartiet, som jag är övertygad om skulle fungera. Jag tror nog att vi rör oss i den riktningen också.
Jag ser främst möjligheter i nuläget! Samarbetet inom alliansen fungerar bra och vi regerar Sverige. Moderaterna har fått allt ljus på sig och agerar skickligt, men torde ha nått en toppnivå på 30-35 %. Centerpartiet har de senaste valen fått 5,1 %, 6,1 %, 7,9 % samt 6,6 procent av rösterna vilket för mig indikerar vår golvnivå.
Jag ser goda möjligheter att ifrån denna växa kraftigt!
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, politik, Svd, framtid, alliansen,
Sedan den totalt sett framgångsrika Alliansen bildades och vunnit två val har moderaterna fördubblats till över 30 procent medan "småpartierna" minskat lite vart och ett.
Jag gillar ju inte beteckningen "Småpartier" något vidare som beteckning på flera hundratusen väljare, men det ligger ju ändå något i den.
Jag minns ändå en rätt parallell situation för ca 25 år sedan. Då var Centerpartiet borgerlighetens dominerande parti med 25 procent av rösterna medan M och FP väl låg mellan 10 och 15 procent.
Då var centerpartiet där vi ville vara, med en samlad politik för hela Sverige med fokus på tillväxt, företagande, social rättvisa och grundtrygghet.
Sedan fastnade vi i en enda fråga - kärnkraften - och rasade snabbt och uthålligt ner till 5, 1 procent 1998. (Och sedan frågar många hur vi kunde "överge" denna "valvinnande" årtalsexercis..).
PJ lyfter väl fram obalansen i alliansen.
Jag har tidigare här på bloggen givit mitt förslag till strategi för Centerpartiet, som jag är övertygad om skulle fungera. Jag tror nog att vi rör oss i den riktningen också.
Jag ser främst möjligheter i nuläget! Samarbetet inom alliansen fungerar bra och vi regerar Sverige. Moderaterna har fått allt ljus på sig och agerar skickligt, men torde ha nått en toppnivå på 30-35 %. Centerpartiet har de senaste valen fått 5,1 %, 6,1 %, 7,9 % samt 6,6 procent av rösterna vilket för mig indikerar vår golvnivå.
Jag ser goda möjligheter att ifrån denna växa kraftigt!
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, politik, Svd, framtid, alliansen,
onsdag, maj 25, 2011
Saudiarabiens hårda kvinnoförtryck
Religiös fundamentalism kan vara förfärlig. Iran piskar och mördar för olika kärleksförbindelser. I annat asiatiskt Sharialand ska ett brott sonas genom att syra hälls i förövarens ögon....
Saudiarabiens kvinnoförtryck är förfärligt, se nedan. Inte köra bil, inte gå ensam på gator, inte ärva, inte rösträtt, inte resa....
PRESSNOTISER FRÅN AMNESTY
ONSDAGEN DEN 25 MAJ 2011
SAUDUIARABIEN
Kvinna fängslad för att hon körde bil
Amnesty kräver att Saudiarabien friger den kvinna som varit med och drivit en kampanj mot förbudet för kvinnor att köra bil i landet.
Den 32-åriga Manal al-Sharif, konsult inom datorsäkerhet, greps den 22 maj - dagen efter att hon stoppats av polis i staden al-Khobar för att ha kört bil. Bara dagarna innan hade hon - för att stödja en kampanj för kvinnors rätt att köra bil i Saudiarabien - lagt upp en video på sig själv, körandes bil, på Youtube.
- Kvinnor diskrimineras grovt i Saudiarabien och förbudet mot att köra bil är enbart ett sätt att fortsätta begränsa deras möjligheter att röra sig fritt, säger Malcolm Smart, chef för Amnestys Mellanöstern- och Nordafrikaavdelning.
- Regeringen har inte, trots vädjanden från kvinnliga aktivister, gjort något för att ta bort förbudet. Därför har aktivisterna tvingats att utmana restriktionerna, med fredliga medel. Manal al-Sharif har följt den långa tradition av kvinnor världen över som modigt avslöjat och utmanat diskriminerande lagar och bestämmelser. Hon är en samvetsfånge och vi kräver att hon omedelbart och ovillkorligen friges.
När Manal al-Sharif stoppades av polis den 21 maj hade hon sällskap av sin bror, Muhammad al-Sharif. De satt anhållna i sex timmar, men släpptes efter att ha skrivit under löften om att Manal al-Sharif aldrig mer ska köra bil i Saudiarabien. De båda syskonen greps dock återigen dagen efter. Efter förhör på polisstationen skickades Manal al-Sharif till ett kvinnofängelse i Dammam, där hon fortfarande sitter fängslad. Brodern frigavs däremot den 22 maj.
En talesperson för Saudiarabiens fångvårdssystem ska den 23 maj ha uppgett för tidningen Okaz att Manal al-Shari står anklagad för att ha kört bil, uppviglat andra kvinnor att köra bil, låtit en journalist intervjua henne medan hon körde, planerat att publicera en video som visar när hon kör, samt andra förseelser. Enligt talespersonen kommer Manal al-Sharif sitta anhållen i fem dagar medan utredningen pågår.
Internetkampanjen "Women 2 Drive" har genom Facebook och Twitter uppmanat saudiska kvinnor, med internationella körkort, att börja köra bil den 17 juni. Tanken är bilkörandet ska ske som en del av kvinnornas vardag snarare än som en samlad manifestation på bara en plats.
1990 organiserade en grupp saudiska kvinnor en karavan av bilar, körda av kvinnor, genom huvudstaden Riyadh. Detta i en fredlig protest mot traditionen att kvinnor inte tillåts att köra bil. Inrikesministeriet, uppbackat av landets högste religiöse ledare, stormuftin, svarade med ett formellt förbud för kvinnor att köra bil.
Saudiska kvinnor diskrimineras grovt både i lagstiftning och i praktiken. De nekas rösträtt och måste få tillåtelse av en manlig släkting eller förmyndare för att resa, ta anställning, utbilda sig på högre nivå eller gifta sig. Våld mot kvinnor i hemmet tros vara väldigt vanligt.
- De saudiska myndigheterna måste ta tag i diskrimineringen av kvinnor och säkerställa att de behandlas som fullvärdiga medborgare, med lika rättigheter som män, och att de erkänns den värdighet och respekt som de förtjänar, säger Malcolm Smart.
Kaj Ranén, Amnesty Press och media
--
Elisabeth Löfgren
pressekreterare
Läs även andra bloggares åsikter om sharialagar, kvinnoförtryck, islam, fundamentalism, saudiarabien, iran, politik, centerpartiet
Saudiarabiens kvinnoförtryck är förfärligt, se nedan. Inte köra bil, inte gå ensam på gator, inte ärva, inte rösträtt, inte resa....
PRESSNOTISER FRÅN AMNESTY
ONSDAGEN DEN 25 MAJ 2011
SAUDUIARABIEN
Kvinna fängslad för att hon körde bil
Amnesty kräver att Saudiarabien friger den kvinna som varit med och drivit en kampanj mot förbudet för kvinnor att köra bil i landet.
Den 32-åriga Manal al-Sharif, konsult inom datorsäkerhet, greps den 22 maj - dagen efter att hon stoppats av polis i staden al-Khobar för att ha kört bil. Bara dagarna innan hade hon - för att stödja en kampanj för kvinnors rätt att köra bil i Saudiarabien - lagt upp en video på sig själv, körandes bil, på Youtube.
- Kvinnor diskrimineras grovt i Saudiarabien och förbudet mot att köra bil är enbart ett sätt att fortsätta begränsa deras möjligheter att röra sig fritt, säger Malcolm Smart, chef för Amnestys Mellanöstern- och Nordafrikaavdelning.
- Regeringen har inte, trots vädjanden från kvinnliga aktivister, gjort något för att ta bort förbudet. Därför har aktivisterna tvingats att utmana restriktionerna, med fredliga medel. Manal al-Sharif har följt den långa tradition av kvinnor världen över som modigt avslöjat och utmanat diskriminerande lagar och bestämmelser. Hon är en samvetsfånge och vi kräver att hon omedelbart och ovillkorligen friges.
När Manal al-Sharif stoppades av polis den 21 maj hade hon sällskap av sin bror, Muhammad al-Sharif. De satt anhållna i sex timmar, men släpptes efter att ha skrivit under löften om att Manal al-Sharif aldrig mer ska köra bil i Saudiarabien. De båda syskonen greps dock återigen dagen efter. Efter förhör på polisstationen skickades Manal al-Sharif till ett kvinnofängelse i Dammam, där hon fortfarande sitter fängslad. Brodern frigavs däremot den 22 maj.
En talesperson för Saudiarabiens fångvårdssystem ska den 23 maj ha uppgett för tidningen Okaz att Manal al-Shari står anklagad för att ha kört bil, uppviglat andra kvinnor att köra bil, låtit en journalist intervjua henne medan hon körde, planerat att publicera en video som visar när hon kör, samt andra förseelser. Enligt talespersonen kommer Manal al-Sharif sitta anhållen i fem dagar medan utredningen pågår.
Internetkampanjen "Women 2 Drive" har genom Facebook och Twitter uppmanat saudiska kvinnor, med internationella körkort, att börja köra bil den 17 juni. Tanken är bilkörandet ska ske som en del av kvinnornas vardag snarare än som en samlad manifestation på bara en plats.
1990 organiserade en grupp saudiska kvinnor en karavan av bilar, körda av kvinnor, genom huvudstaden Riyadh. Detta i en fredlig protest mot traditionen att kvinnor inte tillåts att köra bil. Inrikesministeriet, uppbackat av landets högste religiöse ledare, stormuftin, svarade med ett formellt förbud för kvinnor att köra bil.
Saudiska kvinnor diskrimineras grovt både i lagstiftning och i praktiken. De nekas rösträtt och måste få tillåtelse av en manlig släkting eller förmyndare för att resa, ta anställning, utbilda sig på högre nivå eller gifta sig. Våld mot kvinnor i hemmet tros vara väldigt vanligt.
- De saudiska myndigheterna måste ta tag i diskrimineringen av kvinnor och säkerställa att de behandlas som fullvärdiga medborgare, med lika rättigheter som män, och att de erkänns den värdighet och respekt som de förtjänar, säger Malcolm Smart.
Kaj Ranén, Amnesty Press och media
--
Elisabeth Löfgren
pressekreterare
Läs även andra bloggares åsikter om sharialagar, kvinnoförtryck, islam, fundamentalism, saudiarabien, iran, politik, centerpartiet
onsdag, maj 18, 2011
S vindflöjel om Libyen
Det är trist att se hur Juholt och S bara trasslar in sig mer och mer om hur FN och Sverige ska skydda Libyens civilbefolkning. Först kräver man ett snabbt agerande, och är med på att Sverige deltar med stridsflyg (låt vara bara till hälften).
Sedan ska freden tydligen komma på beställning, inom tre månader. Längre ska Sverige omöjligen bli kvar militärt. Och absolut inte med stridsflyg.
Nu har trycket ökat och S öppnar nu för förlängs militär insats från Sverige. Vi ska lyssna på FN, säger Urban Ahlin. Fast inte om de vill ha fortsatt flyginsats, då säger vi nej. Men vill de ha stridsfartyg och ubåtar, då ställer vi upp. (Få tror att detta är aktuellt).
Vi är konsekventa, säger S. Det är alla andra som är inkonsekventa; FN, Nato, regeringen och säkert också Miljöpartiet.
Har vi beslutat om en tremånadersinsats så står vi för det. Punkt, säger Peter Hultkvist, ordf i Försvarsutskottet sedan en månad. (Trots att Sveriges FN-insatser ständigt brukar förlängas i tremånaders eller ettårsintervall (Afghanistan) så länge som skyddet för civilbefolkningen kräver detta). Kartan gäller, menar S. Inte verkligheten. Obegripligt!
Det är sorgligt att se ett f.d "statsbärande parti" vingla fram på detta sättet, samtidigt som Miljöpartiets Peter Erikssson likt en äldre statsman öppnar för att lyssna på FN och är öppen för även fortsatt flyginsats.
Det är inte roligt att behöva kommentera en sådan här soppa, men förhoppningsvis kan S baxas åt rätt håll just genom fortsatt granskning av deras vinglande.
Jag har skrivit en debattartikl på SvD Brännpunkt idag.
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gripen, politik, försvar, socialdemokraterna, centerpartiet, alliansen,
Sedan ska freden tydligen komma på beställning, inom tre månader. Längre ska Sverige omöjligen bli kvar militärt. Och absolut inte med stridsflyg.
Nu har trycket ökat och S öppnar nu för förlängs militär insats från Sverige. Vi ska lyssna på FN, säger Urban Ahlin. Fast inte om de vill ha fortsatt flyginsats, då säger vi nej. Men vill de ha stridsfartyg och ubåtar, då ställer vi upp. (Få tror att detta är aktuellt).
Vi är konsekventa, säger S. Det är alla andra som är inkonsekventa; FN, Nato, regeringen och säkert också Miljöpartiet.
Har vi beslutat om en tremånadersinsats så står vi för det. Punkt, säger Peter Hultkvist, ordf i Försvarsutskottet sedan en månad. (Trots att Sveriges FN-insatser ständigt brukar förlängas i tremånaders eller ettårsintervall (Afghanistan) så länge som skyddet för civilbefolkningen kräver detta). Kartan gäller, menar S. Inte verkligheten. Obegripligt!
Det är sorgligt att se ett f.d "statsbärande parti" vingla fram på detta sättet, samtidigt som Miljöpartiets Peter Erikssson likt en äldre statsman öppnar för att lyssna på FN och är öppen för även fortsatt flyginsats.
Det är inte roligt att behöva kommentera en sådan här soppa, men förhoppningsvis kan S baxas åt rätt håll just genom fortsatt granskning av deras vinglande.
Jag har skrivit en debattartikl på SvD Brännpunkt idag.
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gripen, politik, försvar, socialdemokraterna, centerpartiet, alliansen,
tisdag, maj 17, 2011
Kommunismens förbrytelser i Litauen
Tungt ämne, jag vet. Men vi frår aldrig glömma.
Nazismens ondska var delvis annorlunda, men sovjetkommunismens sanslösa förtryck gav lika mycket omätligt lidande och kanske fler mördade, avrättade,deporterade och döda av hunger.
Estland, Lettland och Litauen är länder där folkgrupperna har olika bakgrund, kulturellt och språkligt. Trots att vi i Sverige tror att de är rätt lika.
Länderna har genom årrundradena drabbtas fruktansvärt hårt av "förtryckare" och "befriare". Befriaren blir förtryckare osv..
Första världskrigets hemskheter drabbade i hög grad soldaterna, andra världskriget lika mycket civilbefolkningen.
Sovjetkommunismen invaderade och tvångsanslöt länderna till Sovjetunionen, efter Stalin-Hitlers pakt. Anslutningen var "frivillig" hävdar en del ryssar än idag..., trots att alla partier utom det kommunistiska förbjöds, och sedan alla måste rösta - det stämplades in i passet - där kommunistpartiet vann en jordskredsseger med ca 99 procetn av alla röster, samtidigt som stridsvagnarna rullade på gatorna.
De politiskt aktiva, journalister, lärare, kulturpersoner, bönder, företagare klassades i hög grad som "Folkets fiender" och deporterades till Sibirien efter att ha väckts mitt i natten och fått en halv timme på sig för att packa. Männen föstes in i boskapsvagnar med ofta ingen mat eller vatten, kvinnor och barn föstes in i andra vagnar till andra delar av Ryssland, en tredjedel kanske dog under transporten och massor under fruktansvärda umbäranden i 30-40 gradig kyla i hålor.
Sedan invaderade Hitler de tre länderna och utrotade snabbt många hundratusen judar, även de en stor del av landets välutbildade. Och så kom ryssarna tillbaka och deporterade och mördade kvarvarande av landets utbildade grupper...
Omätbara lidande, en otänkbar terror.
Vi besökte KGDs fängelsehålor, vattentortyrcell, madrasserade torturceller, avrättningskammaren där fångarna efter outsagda lidanden sköts...I en byggnad mitt i Vilnius med gatan utanför...
Den siste partisanen avrättadades där 1956. Efter andra världskriget stred "Skogsbröderna" för Litauens självständighet, ett gerillakrig i våldsamt underläge där det fåfänga hoppet var hjälp från USA.
Vi besökte en by på landsbygden där en gömd källare under en loge hade återställts, och där 12 partisaner 1948 i hemlighet utropade ett självständigt Litauen. Bönder vars mark hade stuligts och andra. Snart sagt alla dog i strid eller avrättade.
Vi träffade Juliana, ca 75 år, som berättade om när henner far - som var sympatisör - medgav att källaren byggdes, och om hur de 6 som gömde sig där fick mat från gården, vilket noga fick döljas för övriga i byn.
Bussfärden genom en betydande del av Litauens landsbygd gladde mig, rika jordbruksbygder där fälten i hög grad var uppodlade och välskötta, husen var under upprustning och lantbruksmaskinerna likaså. Litauen är mycket fattigt, men marknadsekonomins krafter är starka, och landet är på gång!
Läs även andra bloggares åsikter om litauen, estland, lettland, kommunism, frihet, förtryck, stalin, sovjet, politik, ryssland
Nazismens ondska var delvis annorlunda, men sovjetkommunismens sanslösa förtryck gav lika mycket omätligt lidande och kanske fler mördade, avrättade,deporterade och döda av hunger.
Estland, Lettland och Litauen är länder där folkgrupperna har olika bakgrund, kulturellt och språkligt. Trots att vi i Sverige tror att de är rätt lika.
Länderna har genom årrundradena drabbtas fruktansvärt hårt av "förtryckare" och "befriare". Befriaren blir förtryckare osv..
Första världskrigets hemskheter drabbade i hög grad soldaterna, andra världskriget lika mycket civilbefolkningen.
Sovjetkommunismen invaderade och tvångsanslöt länderna till Sovjetunionen, efter Stalin-Hitlers pakt. Anslutningen var "frivillig" hävdar en del ryssar än idag..., trots att alla partier utom det kommunistiska förbjöds, och sedan alla måste rösta - det stämplades in i passet - där kommunistpartiet vann en jordskredsseger med ca 99 procetn av alla röster, samtidigt som stridsvagnarna rullade på gatorna.
De politiskt aktiva, journalister, lärare, kulturpersoner, bönder, företagare klassades i hög grad som "Folkets fiender" och deporterades till Sibirien efter att ha väckts mitt i natten och fått en halv timme på sig för att packa. Männen föstes in i boskapsvagnar med ofta ingen mat eller vatten, kvinnor och barn föstes in i andra vagnar till andra delar av Ryssland, en tredjedel kanske dog under transporten och massor under fruktansvärda umbäranden i 30-40 gradig kyla i hålor.
Sedan invaderade Hitler de tre länderna och utrotade snabbt många hundratusen judar, även de en stor del av landets välutbildade. Och så kom ryssarna tillbaka och deporterade och mördade kvarvarande av landets utbildade grupper...
Omätbara lidande, en otänkbar terror.
Vi besökte KGDs fängelsehålor, vattentortyrcell, madrasserade torturceller, avrättningskammaren där fångarna efter outsagda lidanden sköts...I en byggnad mitt i Vilnius med gatan utanför...
Den siste partisanen avrättadades där 1956. Efter andra världskriget stred "Skogsbröderna" för Litauens självständighet, ett gerillakrig i våldsamt underläge där det fåfänga hoppet var hjälp från USA.
Vi besökte en by på landsbygden där en gömd källare under en loge hade återställts, och där 12 partisaner 1948 i hemlighet utropade ett självständigt Litauen. Bönder vars mark hade stuligts och andra. Snart sagt alla dog i strid eller avrättade.
Vi träffade Juliana, ca 75 år, som berättade om när henner far - som var sympatisör - medgav att källaren byggdes, och om hur de 6 som gömde sig där fick mat från gården, vilket noga fick döljas för övriga i byn.
Bussfärden genom en betydande del av Litauens landsbygd gladde mig, rika jordbruksbygder där fälten i hög grad var uppodlade och välskötta, husen var under upprustning och lantbruksmaskinerna likaså. Litauen är mycket fattigt, men marknadsekonomins krafter är starka, och landet är på gång!
Läs även andra bloggares åsikter om litauen, estland, lettland, kommunism, frihet, förtryck, stalin, sovjet, politik, ryssland
torsdag, maj 12, 2011
en vanlig vecka
Riksdagsarbetet och annat trummar på inför slutspurten mot midsommar. Jag träffade ett gäng lantbrukare i måndags och resonerade om läget och framtiden för nötköttsproduktion och lantbruk, mycket givande. Stora utmaningar som jag hoppas vi gemensamt kan vända till möjligheter. Men utvecklingen har varit negativ och det krävs krafttag!
I tisdags Försvarsutskott och riksdagsgrupp och kvällsmöte.
På onsdagmorgonen hade riksdagens kristna grupp inbjudit riksdagen till morgonandakt i Slottskyrkan, där jag inte varit tidigare, mitt emot rikssalen där riksmötet tidigare öppnades. Vi var ca 20 stycken i en pampig ej så liten kyrka, där hovförsamlingen har öppna gudstjänster och många turister som besökare. En grupp inför stämman diskuterade utrikes- och försvarsfrågor.
Idag torsdag har M haft ett intressant seminarium om den nya frivilligrekryteringen till försvaret. En skolklass från Himmelstadlundsskolan i Norrköping träffade jag och berättade om vardagen i riksdagen.
Ikväll reser en grupp ur Försvarsutskottet på besök till Riga och senare Vilnius med ett mycket intressant program med överläggningar bl a med våra kollegor där.
I tisdags Försvarsutskott och riksdagsgrupp och kvällsmöte.
På onsdagmorgonen hade riksdagens kristna grupp inbjudit riksdagen till morgonandakt i Slottskyrkan, där jag inte varit tidigare, mitt emot rikssalen där riksmötet tidigare öppnades. Vi var ca 20 stycken i en pampig ej så liten kyrka, där hovförsamlingen har öppna gudstjänster och många turister som besökare. En grupp inför stämman diskuterade utrikes- och försvarsfrågor.
Idag torsdag har M haft ett intressant seminarium om den nya frivilligrekryteringen till försvaret. En skolklass från Himmelstadlundsskolan i Norrköping träffade jag och berättade om vardagen i riksdagen.
Ikväll reser en grupp ur Försvarsutskottet på besök till Riga och senare Vilnius med ett mycket intressant program med överläggningar bl a med våra kollegor där.
fredag, maj 06, 2011
Moderatkrav – en björntjänst för jordbruket?
Jag är en varm vän av allianssamarbetet men visst, ibland drar partierna åt olika håll och diskussion behövs.
Jag publicerar i dagens lantbrukstidning ATL en replik på ett inlägg från en ledande moderat talesperson. Jag skrev det på stört och hade kanske tagit bort "fullständigt" och "käpprätt" om jag väntat, fast inte säkert.
Min syn på 1990 års jordbrukspolitiska beslut är ristat i sten.., det gick för långt och EU-medlemskapet räddade svenskt lantbruk.
Har ni synpunkter på mina synpunkter enligt nedan, så kommentera gärna. (Fast jag vet att bloggdebatten är rätt svag i dessa frågor.
Här min replik:
Jag har all respekt för Bengt-Anders Johansson, moderat talesperson i lantbruksfrågor, men ibland har han och moderaterna fel.
Jag har tidigare replikerat på inlägg från honom i ATL om ursprungsmärkning av mat – där han förespråkat frivillighet – och vad gäller de kommande stora höjningarna av dieselskatten för jordbruket – som M drev igenom.
Nu hävdar Bengt-Anders att 1990 års radikala avreglering av jordbruket var framgångsrik och lyckades, samt att Sverige bör ställa sig vid sidan av hur jordbrukspolitiken ska utformas i Bryssel om vi inte får som vi vill. Samt att Sverige bör ”slopa EUs största björntjänst – jordbruksbudgeten”.
Man tar sig för pannan.
För det första. Hade inte Sverige gått med i EU hade det svenska jordbruket delvis gått under genom 1990 års ensidiga avreglering. Just som tullar och stöd skulle dras bort efter en femårig ”omställningsperiod” – vilket hade knäckt stora delar av det svenska jordbruket – gick Sverige som väl var med i EU och fick åter del av de nödvändiga stabilisatorerna gentemot en dumpad världsmarknad.
Att karakterisera 1990 års beslut som framgångsrikt är fullständigt aningslöst och käpprätt fel, eftersom dess dramatiska effekter aldrig hann slå igenom.
För det andra. Under socialdemokraternas regering satt Sverige ofta vid väggen och reserverade sig och hade ingen påverkan på beslutens utformning. Därför är alliansens mål att Sverige ska aktivt vara med och förhandla, och alltså inte inta extrema positioner som ställer oss utanför. Jordbruksministerns framgångsrika diplomati inom fiskeområdet är ett positivt exempel.
Nu kräver moderaterna att Sverige tvärtemot sin egen målsättning inte ska delta i jordbrukspolitiska diskussioner, och samtidigt ska genomdriva att EUs jordbruksbudget slopas. Detta kommer att ge oppositionen vatten på sin kvarn, sedan man i DN påstått att Sverige lämnar sin plats vid förhandlingsbordet.
Moderaternas krav är alltså direkt emot alliansens uttalade målsättning och leder också till att Sveriges inflytande även i andra EU-frågor drastiskt minskar. Vem vill lyssna på Sverige ifråga om hur EUs budgetmedel ska fördelas, sedan Sverige tjurigt suttit vid väggen och ensamma krävt en radikalt minskad budget och en avskaffad jordbruksbudget.
Slutligen, en snabbt slopad EU-budget för jordbruket skulle ge fullständigt katastrofala följder för jordbruket inom EU och det är en gåta hur det största regeringspartiet i Sverige kan driva en sådan linje.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lantbruk, dieselskatt, lrf, atl, politik, centerpartiet, moderaterna, eu
Jag publicerar i dagens lantbrukstidning ATL en replik på ett inlägg från en ledande moderat talesperson. Jag skrev det på stört och hade kanske tagit bort "fullständigt" och "käpprätt" om jag väntat, fast inte säkert.
Min syn på 1990 års jordbrukspolitiska beslut är ristat i sten.., det gick för långt och EU-medlemskapet räddade svenskt lantbruk.
Har ni synpunkter på mina synpunkter enligt nedan, så kommentera gärna. (Fast jag vet att bloggdebatten är rätt svag i dessa frågor.
Här min replik:
Jag har all respekt för Bengt-Anders Johansson, moderat talesperson i lantbruksfrågor, men ibland har han och moderaterna fel.
Jag har tidigare replikerat på inlägg från honom i ATL om ursprungsmärkning av mat – där han förespråkat frivillighet – och vad gäller de kommande stora höjningarna av dieselskatten för jordbruket – som M drev igenom.
Nu hävdar Bengt-Anders att 1990 års radikala avreglering av jordbruket var framgångsrik och lyckades, samt att Sverige bör ställa sig vid sidan av hur jordbrukspolitiken ska utformas i Bryssel om vi inte får som vi vill. Samt att Sverige bör ”slopa EUs största björntjänst – jordbruksbudgeten”.
Man tar sig för pannan.
För det första. Hade inte Sverige gått med i EU hade det svenska jordbruket delvis gått under genom 1990 års ensidiga avreglering. Just som tullar och stöd skulle dras bort efter en femårig ”omställningsperiod” – vilket hade knäckt stora delar av det svenska jordbruket – gick Sverige som väl var med i EU och fick åter del av de nödvändiga stabilisatorerna gentemot en dumpad världsmarknad.
Att karakterisera 1990 års beslut som framgångsrikt är fullständigt aningslöst och käpprätt fel, eftersom dess dramatiska effekter aldrig hann slå igenom.
För det andra. Under socialdemokraternas regering satt Sverige ofta vid väggen och reserverade sig och hade ingen påverkan på beslutens utformning. Därför är alliansens mål att Sverige ska aktivt vara med och förhandla, och alltså inte inta extrema positioner som ställer oss utanför. Jordbruksministerns framgångsrika diplomati inom fiskeområdet är ett positivt exempel.
Nu kräver moderaterna att Sverige tvärtemot sin egen målsättning inte ska delta i jordbrukspolitiska diskussioner, och samtidigt ska genomdriva att EUs jordbruksbudget slopas. Detta kommer att ge oppositionen vatten på sin kvarn, sedan man i DN påstått att Sverige lämnar sin plats vid förhandlingsbordet.
Moderaternas krav är alltså direkt emot alliansens uttalade målsättning och leder också till att Sveriges inflytande även i andra EU-frågor drastiskt minskar. Vem vill lyssna på Sverige ifråga om hur EUs budgetmedel ska fördelas, sedan Sverige tjurigt suttit vid väggen och ensamma krävt en radikalt minskad budget och en avskaffad jordbruksbudget.
Slutligen, en snabbt slopad EU-budget för jordbruket skulle ge fullständigt katastrofala följder för jordbruket inom EU och det är en gåta hur det största regeringspartiet i Sverige kan driva en sådan linje.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lantbruk, dieselskatt, lrf, atl, politik, centerpartiet, moderaterna, eu
torsdag, maj 05, 2011
Analysera Sveriges militära samarbeten i Norden, med EU och Nato
Centerpartiet har idag arrangerat ett viktigt seminarium tillsammans med Folk och Försvar, med rubriken "Dags att se över Sveriges militära samarbeten". Här länk till Centerpartiets hemsida och till Folk och Försvar där en videoinspelning kan ses.
Min och Centerpartiets utgångspunkt för diskussionen är följande deklaration från 6 av sju partier i försvarsberedningens senaste rapport "Försvar i användning" från juni 2008:
"Genom olika former av internationella samarbeten, bland annat militärt samarbete, ökar svensk förmåga att värna våra intressen och värderingar. Samarbete i bilaterala och multilaterala konstellationer inom EU och med Nato är av stor vikt, vilket tidigare understrukits i denna och Försvarsberedningens förra rapport. Det är viktigt att ständigt utvärdera hur Sveriges samarbete inom EU, med Nato och andra berörda fora kan utvecklas. Hur dessa samarbeten ska kunna förbättras ytterligare, bör analyseras och utvecklas i särskild ordning. Det bör lämpligen genomföras i anslutning till att Lissabonfördraget, vilket påverkar förutsättningarna för svenskt agerande inom EU, träder i kraft".
Centerpartiets stämma 2009 ställde sig bakom att det är dags att analysera Sveriges militära samarbeten, givet att det finns en bred samsyn om detta i riksdagen.
Jag har drivit på detta i både försvarsberedning och Centerparti. När försvarsberedningen nu snart ska åter göra en omvärldsanalys inför nästa inriktningsbeslut för försvaret 2014 menar jag att det är naturligt att man analyserar alla omvärldsfaktorer, även Sveriges militära samarbeten, hur de har utvecklats och hur de kan förbättras och utvecklas framåt. Det vore faktiskt rätt märkligt om direktiven fortsatt skulle utformas så att en viktig tårtbit i omvärldsanalysen - Sveriges militära samarbeten - inte skulle diskuteras.
Så otroligt mycket har förändrats de senaste decennierna , berlinmurens och sovjetunionens fall , de allra flesta länder öster om oss nu med i EU och Nato, Sverige med i EU och omfattas av dess två solidaritetsklausuler, Sveriges ensidiga solidaritetsförklaring med Norge och Island, Natos utveckling till att leda allt fler fredsinsatser och inriktning även mot andra kriser, utvecklingen mot ett alltmer tekniskt avancerat insatsförsvar, behovet av att använda begränsade försvarsanslag så effektivt som möjligt genom samverkan i Norden, inom EU och med Nato, osv.
Finland har utan dramatik analyserat dessa frågor utifrån finsk synvinkel flera gånger. Det är dags att Sverige också börjar göra det. Skillnaden mellan att vara det mest aktiva samarbetslandet i Partnerskap För Fred eller att överväga ett medlemskap är inte längre så dramatisk som det en gång var. Det är sannolikt så att Sveriges medlemskap i EU och nära samarbete med Nato i PFF kombinerad med fortsatt militär alliansfrihet är den fortsatt bästa framtidsavvägningen. Men låt omvärldsanalysen inför nästa försvarsbeslut analysera Sveriges olika militära samarbeten och hur de bör utvecklas; inom Norden, med EU och med Nato.
Läs även andra bloggares åsikter om folk och försvar, politik, eu, nato, norden, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, folkpartiet, kristdemokraterna
Min och Centerpartiets utgångspunkt för diskussionen är följande deklaration från 6 av sju partier i försvarsberedningens senaste rapport "Försvar i användning" från juni 2008:
"Genom olika former av internationella samarbeten, bland annat militärt samarbete, ökar svensk förmåga att värna våra intressen och värderingar. Samarbete i bilaterala och multilaterala konstellationer inom EU och med Nato är av stor vikt, vilket tidigare understrukits i denna och Försvarsberedningens förra rapport. Det är viktigt att ständigt utvärdera hur Sveriges samarbete inom EU, med Nato och andra berörda fora kan utvecklas. Hur dessa samarbeten ska kunna förbättras ytterligare, bör analyseras och utvecklas i särskild ordning. Det bör lämpligen genomföras i anslutning till att Lissabonfördraget, vilket påverkar förutsättningarna för svenskt agerande inom EU, träder i kraft".
Centerpartiets stämma 2009 ställde sig bakom att det är dags att analysera Sveriges militära samarbeten, givet att det finns en bred samsyn om detta i riksdagen.
Jag har drivit på detta i både försvarsberedning och Centerparti. När försvarsberedningen nu snart ska åter göra en omvärldsanalys inför nästa inriktningsbeslut för försvaret 2014 menar jag att det är naturligt att man analyserar alla omvärldsfaktorer, även Sveriges militära samarbeten, hur de har utvecklats och hur de kan förbättras och utvecklas framåt. Det vore faktiskt rätt märkligt om direktiven fortsatt skulle utformas så att en viktig tårtbit i omvärldsanalysen - Sveriges militära samarbeten - inte skulle diskuteras.
Så otroligt mycket har förändrats de senaste decennierna , berlinmurens och sovjetunionens fall , de allra flesta länder öster om oss nu med i EU och Nato, Sverige med i EU och omfattas av dess två solidaritetsklausuler, Sveriges ensidiga solidaritetsförklaring med Norge och Island, Natos utveckling till att leda allt fler fredsinsatser och inriktning även mot andra kriser, utvecklingen mot ett alltmer tekniskt avancerat insatsförsvar, behovet av att använda begränsade försvarsanslag så effektivt som möjligt genom samverkan i Norden, inom EU och med Nato, osv.
Finland har utan dramatik analyserat dessa frågor utifrån finsk synvinkel flera gånger. Det är dags att Sverige också börjar göra det. Skillnaden mellan att vara det mest aktiva samarbetslandet i Partnerskap För Fred eller att överväga ett medlemskap är inte längre så dramatisk som det en gång var. Det är sannolikt så att Sveriges medlemskap i EU och nära samarbete med Nato i PFF kombinerad med fortsatt militär alliansfrihet är den fortsatt bästa framtidsavvägningen. Men låt omvärldsanalysen inför nästa försvarsbeslut analysera Sveriges olika militära samarbeten och hur de bör utvecklas; inom Norden, med EU och med Nato.
Läs även andra bloggares åsikter om folk och försvar, politik, eu, nato, norden, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, folkpartiet, kristdemokraterna
onsdag, maj 04, 2011
Fördömda Nordkorearegim - Omänskligt slavarbete
Lars Ohly kallar Arbetsförmedlingens Fas 3 för slavarbete.... Var varsam med orden, Lars.
Det kommunistiska förtrycket i Nordkorea är fasansfullt och förfärligt, omänskligt och brutalt. Är folkrätt verkligen att en regim kan hantera sin befolkning så här omänskligt utan att omvärlden ingriper???
Jag lägger ut Amnestys fasansfulla beskrivningar om hur 100.000-tals människor plågas ihjäl med bestialiska metoder, säkert godtyckligt internerade, ibland hela familjer för ingenting. Jag ber om ursäkt för den omänskliga terrorn, så naket beskriven. Och verkligheten är säkert ännu förfärligare därborta.
PRESSNOTISER FRÅN AMNESTY
TISDAGEN DEN 3 MAJ 2011
NORDKOREA
Fångar torteras och svälts till döds
Unika satellitbilder och vittnesmål från tidigare fängelsevakter och
politiska fångar, som släppts eller lyckats fly från Nordkoreas
fångläger, avslöjar de vidriga förhållanden som de cirka 200 000
fångarna utsätts för. I en rapport från Amnesty berättar vittnen om
svältkost, slavarbete, tortyr och offentliga avrättningar.
- Nordkorea kan inte längre förneka ett obestridligt faktum. I
decennier har myndigheterna vägrat erkänna förekomsten av dessa enorma
läger för politiska fångar. Dessa läger existerar utom synhåll för
resten av världen, och där pågår fruktansvärda övergrepp som strider
mot de flesta av de människorättsnormer som världssamfundet har
upprättat de senaste 60 åren, säger Sam Zarifi, chef för Amnestys
Asienavdelning.
- Samtidigt som Nordkorea, under en tid av politisk instabilitet,
verkar förbereda sig för ett ledarbyte, där Kim Jong-un ska ta över
efter sin far, är det mycket oroande att fånglägren verkar växa i
omfång.
Fånglägren har sannolikt varit i bruk sedan 1950-talet. Det finns två
typer av läger. Total Kontrol Zon; där hamnar de fångar som enligt
regimen gjort sig skyldiga till de allvarligaste brotten. I dessa
läger sitter merparten av fångarna. Dessa fångar sitter på livstid och
enligt uppgift har endast tre fångar lyckats fly och sedan ta sig ut
ur Nordkorea. Den andra lägertypen kallas Revolutionära Zonen. Där
hamnar personer som gjort sig skyldiga till mindre allvarliga "brott".
Fångarna där har oftast dömts till straff på några månader och upp
till tio år. Ett trettiotal fångar som släppts från den "Revolutionära
zonen" i fånglägret Yodok har lyckats lämna Nordkorea. Enligt
vittnesmål från en tidigare fånge dog uppskattningsvis 40 procent av
fångarna på grund av undernäring under åren 1999-2001.
Satellitbilder som Amnesty fått tillgång till visar fyra av de sex
lägren. De ligger i ödsliga trakter i provinserna södra Pyongan och
södra Hamkyung och norra Hamkyung. En jämförelse med den nytagna
satellitbilderna och bilder tagna 2001 visar en stor utbredning av
lägren.
En tidigare fånge från Kwanliso 15, Kim, berättade för Amnesty: " Alla
i Kwanliso har tvingats bevittna offentliga avrättningar. När jag satt
i fången i lägret, tillfångatogs alla som försökte fly. De förhördes i
två-tre månader och sedan blev de avrättade.
Jeong Kyoungil greps 1999 och satt i Yodok mellan 2000-2003. Efter
frigivningen lyckades han fly till Sydkorea. Amnesty intervjuade honom
i Seoul i april 2011.
- Vi var 30-40 politiska fångar i en cell på 50 kvadratmeter. Vi fick
sova direkt på en träbrits med en filt. Dagen startade klockan 04.00
med morgonskiftet, eller "före-matenskiftet" som det också kallades
fram till klockan 07.00. Till frukost fick vi 200 gram majsvälling.
Morgonskiftet varade mellan 8.00-12.00 och eftermiddagspasset mellan
13.00-20.00. Efter middagspasset hade vi "ideologisk undervisning
mellan 21.00-23.00. Om vi inte kunde rabbla de tio etiska koderna
utantill fick vi inte sova.
- Vårt arbete var att rensa ogräs. Varje fånge hade ansvar för 1 157
kvadratmeter och det var bara de fångar som hann klart med sin uppgift
som fick någon mat. Klarade man bara hälften fick man bara en halv
matranson. Varje dag dog det fångar. Till skillnad från ett normalt
samhälle blev vi inte ledsna när någon dog utan snarare tvärtom. Om
man tog hand om en död kropp och begravde den kunde man få en extra
skål med mat. Jag tog ofta på mig uppgiften att ta hand om och begrava
de döda.
En tortyrmetod som de nordkoreanska myndigheterna använde var
"tortyrkuben", en cell som var så liten att man varken kunde stå eller
ligga ned. "Stökiga fångar" placerades i dessa bestraffningsceller
under minst en vecka men ibland flera månader i sträck. En ung pojke
placerades i en sådan cell i åtta månader.
-Vi var 200 fångar som skulle dela på en toalett, vi fick aldrig
duscha, kropparna stank och var täckta med löss. På somrarna kunde
vakterna ibland låta oss skvätta på oss lite vatten om vi var nere vid
floden, för de stod inte ut med vår stank. Men det var inte många
fångar som vågade bada eftersom de inte visste om de skulle straffas.
När jag släpptes tog det månader att tvätta av mig all smuts, berättar
den tidigare fången, Kim.
På grund av bristen på mat äter fångarna vad de kan komma åt, råttor,
ormar eller till och med osmälta majskorn som plockades från kornas
avföring - allt för att kunna överleva. Trots risken för att bli
upptäckta och hamna i isoleringscell eller utsättas för tortyr.
- Hundratusentals människor lever i princip helt utan rättigheter, de
behandlas som slavar, i vissa fall under de värsta förhållanden som
Amnesty någonsin har dokumenterat. Lägerförhållanden är inhumana och
Kim Jong-il måste omedelbart stänga dem, säger Sam Zarifi.
Delta i Amnestys protestaktion mot fånglägren
http://www.amnesty.se/2011/05/03/stang_fanglagren_i_nordkorea/
Elisabeth Löfgren
pressekreterare
Press Officer
Läs även andra bloggares åsikter om kommunism, nordkorea, amnesty, larsohly, vänsterpartiet, politik, centerpartiet, folkrätt, terror, carl bildt
Det kommunistiska förtrycket i Nordkorea är fasansfullt och förfärligt, omänskligt och brutalt. Är folkrätt verkligen att en regim kan hantera sin befolkning så här omänskligt utan att omvärlden ingriper???
Jag lägger ut Amnestys fasansfulla beskrivningar om hur 100.000-tals människor plågas ihjäl med bestialiska metoder, säkert godtyckligt internerade, ibland hela familjer för ingenting. Jag ber om ursäkt för den omänskliga terrorn, så naket beskriven. Och verkligheten är säkert ännu förfärligare därborta.
PRESSNOTISER FRÅN AMNESTY
TISDAGEN DEN 3 MAJ 2011
NORDKOREA
Fångar torteras och svälts till döds
Unika satellitbilder och vittnesmål från tidigare fängelsevakter och
politiska fångar, som släppts eller lyckats fly från Nordkoreas
fångläger, avslöjar de vidriga förhållanden som de cirka 200 000
fångarna utsätts för. I en rapport från Amnesty berättar vittnen om
svältkost, slavarbete, tortyr och offentliga avrättningar.
- Nordkorea kan inte längre förneka ett obestridligt faktum. I
decennier har myndigheterna vägrat erkänna förekomsten av dessa enorma
läger för politiska fångar. Dessa läger existerar utom synhåll för
resten av världen, och där pågår fruktansvärda övergrepp som strider
mot de flesta av de människorättsnormer som världssamfundet har
upprättat de senaste 60 åren, säger Sam Zarifi, chef för Amnestys
Asienavdelning.
- Samtidigt som Nordkorea, under en tid av politisk instabilitet,
verkar förbereda sig för ett ledarbyte, där Kim Jong-un ska ta över
efter sin far, är det mycket oroande att fånglägren verkar växa i
omfång.
Fånglägren har sannolikt varit i bruk sedan 1950-talet. Det finns två
typer av läger. Total Kontrol Zon; där hamnar de fångar som enligt
regimen gjort sig skyldiga till de allvarligaste brotten. I dessa
läger sitter merparten av fångarna. Dessa fångar sitter på livstid och
enligt uppgift har endast tre fångar lyckats fly och sedan ta sig ut
ur Nordkorea. Den andra lägertypen kallas Revolutionära Zonen. Där
hamnar personer som gjort sig skyldiga till mindre allvarliga "brott".
Fångarna där har oftast dömts till straff på några månader och upp
till tio år. Ett trettiotal fångar som släppts från den "Revolutionära
zonen" i fånglägret Yodok har lyckats lämna Nordkorea. Enligt
vittnesmål från en tidigare fånge dog uppskattningsvis 40 procent av
fångarna på grund av undernäring under åren 1999-2001.
Satellitbilder som Amnesty fått tillgång till visar fyra av de sex
lägren. De ligger i ödsliga trakter i provinserna södra Pyongan och
södra Hamkyung och norra Hamkyung. En jämförelse med den nytagna
satellitbilderna och bilder tagna 2001 visar en stor utbredning av
lägren.
En tidigare fånge från Kwanliso 15, Kim, berättade för Amnesty: " Alla
i Kwanliso har tvingats bevittna offentliga avrättningar. När jag satt
i fången i lägret, tillfångatogs alla som försökte fly. De förhördes i
två-tre månader och sedan blev de avrättade.
Jeong Kyoungil greps 1999 och satt i Yodok mellan 2000-2003. Efter
frigivningen lyckades han fly till Sydkorea. Amnesty intervjuade honom
i Seoul i april 2011.
- Vi var 30-40 politiska fångar i en cell på 50 kvadratmeter. Vi fick
sova direkt på en träbrits med en filt. Dagen startade klockan 04.00
med morgonskiftet, eller "före-matenskiftet" som det också kallades
fram till klockan 07.00. Till frukost fick vi 200 gram majsvälling.
Morgonskiftet varade mellan 8.00-12.00 och eftermiddagspasset mellan
13.00-20.00. Efter middagspasset hade vi "ideologisk undervisning
mellan 21.00-23.00. Om vi inte kunde rabbla de tio etiska koderna
utantill fick vi inte sova.
- Vårt arbete var att rensa ogräs. Varje fånge hade ansvar för 1 157
kvadratmeter och det var bara de fångar som hann klart med sin uppgift
som fick någon mat. Klarade man bara hälften fick man bara en halv
matranson. Varje dag dog det fångar. Till skillnad från ett normalt
samhälle blev vi inte ledsna när någon dog utan snarare tvärtom. Om
man tog hand om en död kropp och begravde den kunde man få en extra
skål med mat. Jag tog ofta på mig uppgiften att ta hand om och begrava
de döda.
En tortyrmetod som de nordkoreanska myndigheterna använde var
"tortyrkuben", en cell som var så liten att man varken kunde stå eller
ligga ned. "Stökiga fångar" placerades i dessa bestraffningsceller
under minst en vecka men ibland flera månader i sträck. En ung pojke
placerades i en sådan cell i åtta månader.
-Vi var 200 fångar som skulle dela på en toalett, vi fick aldrig
duscha, kropparna stank och var täckta med löss. På somrarna kunde
vakterna ibland låta oss skvätta på oss lite vatten om vi var nere vid
floden, för de stod inte ut med vår stank. Men det var inte många
fångar som vågade bada eftersom de inte visste om de skulle straffas.
När jag släpptes tog det månader att tvätta av mig all smuts, berättar
den tidigare fången, Kim.
På grund av bristen på mat äter fångarna vad de kan komma åt, råttor,
ormar eller till och med osmälta majskorn som plockades från kornas
avföring - allt för att kunna överleva. Trots risken för att bli
upptäckta och hamna i isoleringscell eller utsättas för tortyr.
- Hundratusentals människor lever i princip helt utan rättigheter, de
behandlas som slavar, i vissa fall under de värsta förhållanden som
Amnesty någonsin har dokumenterat. Lägerförhållanden är inhumana och
Kim Jong-il måste omedelbart stänga dem, säger Sam Zarifi.
Delta i Amnestys protestaktion mot fånglägren
http://www.amnesty.se/2011/05/03/stang_fanglagren_i_nordkorea/
Elisabeth Löfgren
pressekreterare
Press Officer
Läs även andra bloggares åsikter om kommunism, nordkorea, amnesty, larsohly, vänsterpartiet, politik, centerpartiet, folkrätt, terror, carl bildt
måndag, maj 02, 2011
Vart är S på väg i försvarspolitiken? Och med vilka?
jag undrar på SvD Brännpunkt Vart Socialdemokraterna är på väg i försvars- och säkerhetspolitiken?
Inom Försvars- och säkerhetspolitiken strävar Centerpartiet alltid efter en bred samsyn i Sverige riksdag. Vi noterar att Socialdemokraterna nu i väsentliga frågor närmar sig Miljöpartiet och Vänsterpartiet med stöd även från Sverigedemokraterna.
Två aktuella exempel inger särskild oro.
Socialdemokraterna har under Håkan Juholts tid i försvarsutskottet hållit sig ifrån Miljöpartiets krav på en nedskärning av Sveriges flygvapen med en luftförsvarsutredning som redskap. Under nye ordföranden Peter Hultkvist kovänder S och väljer att stöda en enskild MP-motion med mycket negativa skrivningar om JAS Gripen. Man får också stöd av V och SD.
Samtidigt vill nu Håkan Juholt att Sverige ska säga nej till en sannolik begäran om att förlänga sin flyginsats under FN-mandat i Libyen.
Även här får Juholt genast stöd av MP, V och SD.
Socialdemokraternas företrädare drev intensivt på regeringen för att få FN att ingripa i Libyen för att skydda civilbefokningen mot Gadaffis fruktansvärda angrepp mot bostadsområden och civila med tunga vapen och krypskyttar. Man ställde sig också bakom ett aktivt svenskt deltagande. Nu kovänder man och öppnar istället för att svika Libyens civilbefolkning.
Jag menar att det är naturligt att Sverige istället bejakar en framställan om att förlänga insatsen med JAS Gripen i Libyen, och att mandatet då utvidgas till att gälla även attacker från t ex stridsvagnar och stalinorglar som attackerar civilbefolkningen.
Generalmajor Anders Silwer har informerat om att svensk flygspaning har identifierat sådana attacker men inte kunna förhindra att de stoppas annat än genom att andra stridsflygplan så småningom kan tillkallas.
Socialdemokraternas plötsliga omsvängning i först luftförsvarsfrågan och sedan i Sveriges deltagande i insatsen i Libyen – där situationen verkligen inte har stabiliserats – väcker allvarliga frågor om vart S är på väg i försvars- och säkerhetspolitiken. Och med vilka?
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot i försvarsutskottet (C)
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, socialdemokraterna, alliansen, centerpartiet, politik, moderaterna
Inom Försvars- och säkerhetspolitiken strävar Centerpartiet alltid efter en bred samsyn i Sverige riksdag. Vi noterar att Socialdemokraterna nu i väsentliga frågor närmar sig Miljöpartiet och Vänsterpartiet med stöd även från Sverigedemokraterna.
Två aktuella exempel inger särskild oro.
Socialdemokraterna har under Håkan Juholts tid i försvarsutskottet hållit sig ifrån Miljöpartiets krav på en nedskärning av Sveriges flygvapen med en luftförsvarsutredning som redskap. Under nye ordföranden Peter Hultkvist kovänder S och väljer att stöda en enskild MP-motion med mycket negativa skrivningar om JAS Gripen. Man får också stöd av V och SD.
Samtidigt vill nu Håkan Juholt att Sverige ska säga nej till en sannolik begäran om att förlänga sin flyginsats under FN-mandat i Libyen.
Även här får Juholt genast stöd av MP, V och SD.
Socialdemokraternas företrädare drev intensivt på regeringen för att få FN att ingripa i Libyen för att skydda civilbefokningen mot Gadaffis fruktansvärda angrepp mot bostadsområden och civila med tunga vapen och krypskyttar. Man ställde sig också bakom ett aktivt svenskt deltagande. Nu kovänder man och öppnar istället för att svika Libyens civilbefolkning.
Jag menar att det är naturligt att Sverige istället bejakar en framställan om att förlänga insatsen med JAS Gripen i Libyen, och att mandatet då utvidgas till att gälla även attacker från t ex stridsvagnar och stalinorglar som attackerar civilbefolkningen.
Generalmajor Anders Silwer har informerat om att svensk flygspaning har identifierat sådana attacker men inte kunna förhindra att de stoppas annat än genom att andra stridsflygplan så småningom kan tillkallas.
Socialdemokraternas plötsliga omsvängning i först luftförsvarsfrågan och sedan i Sveriges deltagande i insatsen i Libyen – där situationen verkligen inte har stabiliserats – väcker allvarliga frågor om vart S är på väg i försvars- och säkerhetspolitiken. Och med vilka?
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot i försvarsutskottet (C)
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, socialdemokraterna, alliansen, centerpartiet, politik, moderaterna
Nära Usama Bin Laden
Det kändes ju lite pirrigt att resa mellan Islamabad och Pesawar omgivna av militärpolispickuper med maskingevärskjutklara svartklädda personer. Besöket i flyktinglägret dit 20.000 familjer flytt/beordrats fly från striderna mellan talibaner och armén. Omgivna av samma poliser.
Nu visar det sig att Usama Bin Laden fanns i området. Idag har USA med stöd av Pakistan försökt gripa honom, han dog i en eldstrid.
Det som vi insåg när vi reste i området är hur nära kontakterna är mellan arabländerna och Pakistan, Afghanistan och Iran m fl länder. Det har vällt in terrorister till t ex Afghanistan och det väller in oljepengar från de sand- och oljerika länderna, pengar som göder terrorismen.
Att Usama Bin Laden nu är död förändrar inte det allvarliga läget i regionen, men det är ändå någon form av slutpunkt för de fruktansvärda terrordåden den 11 september 2001. När massmordsterrorister kapade flygpan och styrde dem att krascha in i skyskrapor i New York med många tusen oskyldiga döda och skadade.
Det kan och får aldrig bli ett legitimt sätt att strida genom att mörda civilbefolkning genom sprängdåd eller skjutningar, att så nu ständigt är fallet är djupt upprörande och stämplar dem som gör dessa brott mot mänskligheten. En 12-åring indoktrinerades nyligen till att sprängs sig och många andra till döds i Afghanistan. Ansvaret för detta är i grunden dem som lär och uppmanar andra att göra detta under devisen "ändamålet helgar medlen".
Kampen mot terrorismen, var den än dyker upp, måste föras vidare. En civiliserad värld kan aldrig bygga på fanatism och på att fanatiker tar makten över hela länder med fruktansvärd repression.
Läs även andra bloggares åsikter om bin laden, terror, politik, centerpartiet
Nu visar det sig att Usama Bin Laden fanns i området. Idag har USA med stöd av Pakistan försökt gripa honom, han dog i en eldstrid.
Det som vi insåg när vi reste i området är hur nära kontakterna är mellan arabländerna och Pakistan, Afghanistan och Iran m fl länder. Det har vällt in terrorister till t ex Afghanistan och det väller in oljepengar från de sand- och oljerika länderna, pengar som göder terrorismen.
Att Usama Bin Laden nu är död förändrar inte det allvarliga läget i regionen, men det är ändå någon form av slutpunkt för de fruktansvärda terrordåden den 11 september 2001. När massmordsterrorister kapade flygpan och styrde dem att krascha in i skyskrapor i New York med många tusen oskyldiga döda och skadade.
Det kan och får aldrig bli ett legitimt sätt att strida genom att mörda civilbefolkning genom sprängdåd eller skjutningar, att så nu ständigt är fallet är djupt upprörande och stämplar dem som gör dessa brott mot mänskligheten. En 12-åring indoktrinerades nyligen till att sprängs sig och många andra till döds i Afghanistan. Ansvaret för detta är i grunden dem som lär och uppmanar andra att göra detta under devisen "ändamålet helgar medlen".
Kampen mot terrorismen, var den än dyker upp, måste föras vidare. En civiliserad värld kan aldrig bygga på fanatism och på att fanatiker tar makten över hela länder med fruktansvärd repression.
Läs även andra bloggares åsikter om bin laden, terror, politik, centerpartiet
söndag, maj 01, 2011
S sviker Libyens folk med skamligt svaga argument
Jag begriper inte Socialdemokraternas vinglande i försvars- och säkerhetspolitiken. Debattartikel på Newsmill.
Peter Hultkvist (S) menar att respekten för riksdagen och statsbudgeten kräver att solidariteten med Libyens civilbefolkning begränsas till vad som en gång har beslutats. Punkt. Att t ex på en ny förfrågan från FN eller Nato överväga att förlänga den svenska insatsen är otänkbart. Punkt. Alldeles oavsett om Libyens civilbefolkning är i behov av fortsatt skydd eller ej. Punkt. Riksdagens en gång fattade beslut gäller för evigt. Punkt. Och kan omöjligen inte ens förlängas.Jag begriper ingenting. Är inte politik just att kunna anpassa sig till förändringar i verkligheten. Om arbetslösheten ökar måste insatserna för sysselsättningen öka. Om lidandet fortsätter i Libyen måste riksdagen och partierna kunna diskutera att förlänga den svenska insatsen.
Centerpartiet och Socialdemokraterna har samarbetat när det gäller försvarsfrågor. Våra båda partier har gemensamt tagit ett stort ansvar när det gäller reformeringen av försvaret och vi står för samma inriktning när det gäller alliansfriheten. Partitaktik har lagts åt sidan till förmån för breda blocköverskridande uppgörelser om avgörande frågor, till gagn för Sverige.
Förra mandatperioden ägnade S till stor del åt att nostalgiskt tala för försvarsindustrin och för någon form av värnplikt parallellt med kraftiga flermiljardsnedskärningar av försvaret. Under våren har jag med stigande förvåning bevittnat märkliga turer från S. Att man plötsligt byter åsikt och stödjer en motion från Miljöpartiet med sin välkänt negativa hållning till svensk försvarsindustri och svenskt flygvapen är anmärkningsvärt. En luftförsvarsutredning just nu skapar oro för Gripens framtid och riskerar att försena en nödvändig uppgradering.
Än mer anmärkningsvärd är socialdemokraternas omsvängning i fråga om att skydda civilbefolkningen i Libyen mot Gaddaffis fruktansvärda terror med tunga vapen och krypskyttar. Först driver man intensivt på regeringen för att FN ska ingripa i Libyen, och sedan ställer man sig bakom den svenska stridsflyginsats som den Nato-ledda operationen förfrågar Sverige om.
Det visar sig att utvecklingen i Libyen inte går lika snabbt mot en stabilisering som vi hade hoppats. Istället utnyttjar Gadaffi sitt stora övertag i tunga vapen och fortsätter att attackera på olika håll i Libyen, där situationen för människorna just nu är förfärlig med fortsatt dödande och stort lidande genom terror mot civilbefolkningen, usel eller ingen sjukvård och brist på mat och vatten.
Det bryr sig dock inte Peter Hultkvist, ny talesperson i försvarsfrågor för socialdemokraterna, om. Lagt kort ligger, säger Peter Hultkvist. S-kartan gäller, alldeles oavsett hur verkligheten förändras. Har riksdagen beslutat om en tremånaders insats med svenska JAS Gripen då är detta sedan ristat i sten, alldeles oavsett hur situationen i Libyen utvecklas.
Peter Hultkvist menar att respekten för riksdagen och statsbudgeten kräver att solidariteten med Libyens civilbefolkning begränsas till vad som en gång har beslutats. Punkt. Att t ex på en ny förfrågan från FN eller Nato överväga att förlänga den svenska insatsen är otänkbart. Punkt. Alldeles oavsett om Libyens civilbefolkning är i behov av fortsatt skydd eller ej. Punkt. Riksdagens en gång fattade beslut gäller för evigt. Punkt. Och kan omöjligen inte ens förlängas.
Jag begriper ingenting. Är inte politik just att kunna anpassa sig till förändringar i verkligheten. Om arbetslösheten ökar måste insatserna för sysselsättningen öka. Om lidandet fortsätter i Libyen måste riksdagen och partierna kunna diskutera att förlänga den svenska insatsen.
Jag tycker att detta är alldeles självklart. Utöver att ha beredskap för att förlänga den svenska flyginsatsen om förfrågan kommer, borde därtill mandatet för insatsen utökas till att omfatta även markmål som har koppling till attacker mot civilbefolkningen.
Socialdemokraterna påstods en gång vara ett statsbärande parti. Tiden i opposition verkar ha frätt bort vad som kunde varit kvar av detta. Det finns ingen ursäkt för att med hänvisning till statsfinanser, och till att riksdagsbeslut omöjligen kan förlängas när verkligheten förändras, svika det ansvar för Libyens folk som FN tagit och där Sverige just nu bidrar med svenska stridsflygplan.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot i försvarsutskottet (C)
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gripen, fn, politik, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet
Peter Hultkvist (S) menar att respekten för riksdagen och statsbudgeten kräver att solidariteten med Libyens civilbefolkning begränsas till vad som en gång har beslutats. Punkt. Att t ex på en ny förfrågan från FN eller Nato överväga att förlänga den svenska insatsen är otänkbart. Punkt. Alldeles oavsett om Libyens civilbefolkning är i behov av fortsatt skydd eller ej. Punkt. Riksdagens en gång fattade beslut gäller för evigt. Punkt. Och kan omöjligen inte ens förlängas.Jag begriper ingenting. Är inte politik just att kunna anpassa sig till förändringar i verkligheten. Om arbetslösheten ökar måste insatserna för sysselsättningen öka. Om lidandet fortsätter i Libyen måste riksdagen och partierna kunna diskutera att förlänga den svenska insatsen.
Centerpartiet och Socialdemokraterna har samarbetat när det gäller försvarsfrågor. Våra båda partier har gemensamt tagit ett stort ansvar när det gäller reformeringen av försvaret och vi står för samma inriktning när det gäller alliansfriheten. Partitaktik har lagts åt sidan till förmån för breda blocköverskridande uppgörelser om avgörande frågor, till gagn för Sverige.
Förra mandatperioden ägnade S till stor del åt att nostalgiskt tala för försvarsindustrin och för någon form av värnplikt parallellt med kraftiga flermiljardsnedskärningar av försvaret. Under våren har jag med stigande förvåning bevittnat märkliga turer från S. Att man plötsligt byter åsikt och stödjer en motion från Miljöpartiet med sin välkänt negativa hållning till svensk försvarsindustri och svenskt flygvapen är anmärkningsvärt. En luftförsvarsutredning just nu skapar oro för Gripens framtid och riskerar att försena en nödvändig uppgradering.
Än mer anmärkningsvärd är socialdemokraternas omsvängning i fråga om att skydda civilbefolkningen i Libyen mot Gaddaffis fruktansvärda terror med tunga vapen och krypskyttar. Först driver man intensivt på regeringen för att FN ska ingripa i Libyen, och sedan ställer man sig bakom den svenska stridsflyginsats som den Nato-ledda operationen förfrågar Sverige om.
Det visar sig att utvecklingen i Libyen inte går lika snabbt mot en stabilisering som vi hade hoppats. Istället utnyttjar Gadaffi sitt stora övertag i tunga vapen och fortsätter att attackera på olika håll i Libyen, där situationen för människorna just nu är förfärlig med fortsatt dödande och stort lidande genom terror mot civilbefolkningen, usel eller ingen sjukvård och brist på mat och vatten.
Det bryr sig dock inte Peter Hultkvist, ny talesperson i försvarsfrågor för socialdemokraterna, om. Lagt kort ligger, säger Peter Hultkvist. S-kartan gäller, alldeles oavsett hur verkligheten förändras. Har riksdagen beslutat om en tremånaders insats med svenska JAS Gripen då är detta sedan ristat i sten, alldeles oavsett hur situationen i Libyen utvecklas.
Peter Hultkvist menar att respekten för riksdagen och statsbudgeten kräver att solidariteten med Libyens civilbefolkning begränsas till vad som en gång har beslutats. Punkt. Att t ex på en ny förfrågan från FN eller Nato överväga att förlänga den svenska insatsen är otänkbart. Punkt. Alldeles oavsett om Libyens civilbefolkning är i behov av fortsatt skydd eller ej. Punkt. Riksdagens en gång fattade beslut gäller för evigt. Punkt. Och kan omöjligen inte ens förlängas.
Jag begriper ingenting. Är inte politik just att kunna anpassa sig till förändringar i verkligheten. Om arbetslösheten ökar måste insatserna för sysselsättningen öka. Om lidandet fortsätter i Libyen måste riksdagen och partierna kunna diskutera att förlänga den svenska insatsen.
Jag tycker att detta är alldeles självklart. Utöver att ha beredskap för att förlänga den svenska flyginsatsen om förfrågan kommer, borde därtill mandatet för insatsen utökas till att omfatta även markmål som har koppling till attacker mot civilbefolkningen.
Socialdemokraterna påstods en gång vara ett statsbärande parti. Tiden i opposition verkar ha frätt bort vad som kunde varit kvar av detta. Det finns ingen ursäkt för att med hänvisning till statsfinanser, och till att riksdagsbeslut omöjligen kan förlängas när verkligheten förändras, svika det ansvar för Libyens folk som FN tagit och där Sverige just nu bidrar med svenska stridsflygplan.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot i försvarsutskottet (C)
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gripen, fn, politik, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet
fredag, april 29, 2011
Juholt och S sviker Libyens civilbefolkning
TT-Telegram den 29 april 2011, 13.35
Centerpartiets försvarsexpert Staffan Danielsson anser att som läget utvecklats i Libyen är det självklart att Sverige ska diskutera en förlängning av det svenska mandatet. Han vill också utvidga det till att gälla mål på marken. Han påminner om att Socialdemokraterna tidigare kritiserade regeringen och låg på för att Sverige skulle driva fram en FN-resolution och ställa upp med stridsflyg.
- Läget i Libyen har inte klarnat och operationen är på intet vis avklarad, säger Danielsson.
- Därför är det självklart att Sverige borde förlänga insatsen och bredda den till att omfatta markmål, som stridsvagnar och stalinorglar, för att kunna skydda civilbefolkningen, säger han.
Danielsson hänvisar till en redovisning vid Folk och Försvar i torsdags av Anders Silwer, generalmajor och flygvapeninspektör, om att svenska plan hade upptäckt och fotograferat stalinorglar i Misrata, som attackerade bostadsområden. Planen fick då tillkalla brittiska plan som kunde attackerade målet.
Han är förvånad att Juholt vill avsluta insatsen.
- Det ger fel signal. Situationen är precis lika allvarlig. Kommer det en ny begäran från FN vore det märkligt att dra sig ur, säger han.
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gripen, juholt, socialdemokraterna, folkpartiet, moderaterna, centerpartiet, politik
Centerpartiets försvarsexpert Staffan Danielsson anser att som läget utvecklats i Libyen är det självklart att Sverige ska diskutera en förlängning av det svenska mandatet. Han vill också utvidga det till att gälla mål på marken. Han påminner om att Socialdemokraterna tidigare kritiserade regeringen och låg på för att Sverige skulle driva fram en FN-resolution och ställa upp med stridsflyg.
- Läget i Libyen har inte klarnat och operationen är på intet vis avklarad, säger Danielsson.
- Därför är det självklart att Sverige borde förlänga insatsen och bredda den till att omfatta markmål, som stridsvagnar och stalinorglar, för att kunna skydda civilbefolkningen, säger han.
Danielsson hänvisar till en redovisning vid Folk och Försvar i torsdags av Anders Silwer, generalmajor och flygvapeninspektör, om att svenska plan hade upptäckt och fotograferat stalinorglar i Misrata, som attackerade bostadsområden. Planen fick då tillkalla brittiska plan som kunde attackerade målet.
Han är förvånad att Juholt vill avsluta insatsen.
- Det ger fel signal. Situationen är precis lika allvarlig. Kommer det en ny begäran från FN vore det märkligt att dra sig ur, säger han.
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gripen, juholt, socialdemokraterna, folkpartiet, moderaterna, centerpartiet, politik
torsdag, april 28, 2011
het riksdagsdebatt om MP-S-samarbetet om JAS Gripen
Gårdagens riksdagsdebatt blev rätt het. Om att Socialdemokraterna i samband med att Håkan Juholt lämnade försvarsutskottet plötsligt svängde 180 grader och anslöt sig till en enskild motion från Miljöpartiet som med för JAS Gripen mycket negativa förtecken vill utreda Sveriges luftförsvar.
Jag fick inga svar på mina frågor om hur detta gick till, och vilken inverkan på beslutet som försvarsutskottets nye ordförande Peter Hultkvist kan ha haft.
Debatten kan läsas här, scrolla ner en bit i riksdagsprotokollet. Votering följer i eftermiddag..
En särskild parlamentarisk utredning om Sveriges luftförsvar har inte tidigare gjorts, varken av röda eller gröna eller blåa regeringar.
Håkan Juholt stödde inte Miljöpartiets krav på en luftförsvarsutredning för att kraftigt minska Sveriges stridsflyg.
Deras enskilda motion i frågan är entydigt negativ till JAS Gripens fortsatta utveckling. Nu väljer Vänsterpartiet och Socialdemokraterna att stödja en motion i det syftet och får därtill stöd från Sverigedemokraterna.
I riksdagsdebatten blev det fullständigt uppenbart att den oheliga alliansen spretade våldsamt, s ansåg att den luftförsvarsutredning som ska vara klar 2013 endast ska behandla frågan om vilket luftförsvars Sverige ska ha efter 2040...medan Miljöpartiet menade att Jas Gripens framtid liksom frågan om vilka helikoptrar försvaret ska ha (alla upphandlingsbeslut visserligen redan tagna...)ska behandlas av utredningen.
Vänsterpartiet (Björlund) menade att det borde vara en stor trygghet för flygindustrin att år 2013/2014 få klara besked om hur man ska planera för tiden efter 2040...
Peter Rådberg och Anna-Lena Sörensson hävdade att bl a Centerpartiet starkt förespråkat en luftförsvarsutredning.
Jag hänvisade till den debatt på folk och försvar den 9 mars där frågan debatterades, länk till videoinspelningen här.
Jag sade att jag inte uteslöt att det tid efter annan kan finnas behov av att utreda t ex försvaret eller någon tung del av detta. Men deklarerade samtidigt att jag hade fullt förtroende för regeringens beredning av frågan om JAS Gripens uppgradering på andra sätt än genom en stor parlamentarisk utredning.
Att inte utesluta att det någon gång kan behövas en försvars- eller luftförsvarsutredning innebär inte att man därmed per automatik bejakar varje förslag från ett flygvapen- och försvarskritiskt Miljöparti om utredningar.
Min skarpsinte kollega i försvarsutskottet Hans Wallmark argumenterade väl. Allan Widman gjorde det i vanlig ordning också, även om hans situation var lite tveeggad som både principiellt intresserad av en luftförsvarsutredning samtidigt som han och alliansen motsätter sig en i nuläget. De helt motstridiga beskeden från de 4 samverkande partierna i oppositionen gjorde det säkert lättare att säga nej, liksom det faktum att 4-partibeslutet bygger på en mycket luftförsvarsnegativ miljöpartimotion och begränsas enbart till tiden efter 2040...
Läs även andra bloggares åsikter om jas gripen, gripen, saab, försvaret, politik, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet, miljöpartiet, håkan juholt
Jag fick inga svar på mina frågor om hur detta gick till, och vilken inverkan på beslutet som försvarsutskottets nye ordförande Peter Hultkvist kan ha haft.
Debatten kan läsas här, scrolla ner en bit i riksdagsprotokollet. Votering följer i eftermiddag..
En särskild parlamentarisk utredning om Sveriges luftförsvar har inte tidigare gjorts, varken av röda eller gröna eller blåa regeringar.
Håkan Juholt stödde inte Miljöpartiets krav på en luftförsvarsutredning för att kraftigt minska Sveriges stridsflyg.
Deras enskilda motion i frågan är entydigt negativ till JAS Gripens fortsatta utveckling. Nu väljer Vänsterpartiet och Socialdemokraterna att stödja en motion i det syftet och får därtill stöd från Sverigedemokraterna.
I riksdagsdebatten blev det fullständigt uppenbart att den oheliga alliansen spretade våldsamt, s ansåg att den luftförsvarsutredning som ska vara klar 2013 endast ska behandla frågan om vilket luftförsvars Sverige ska ha efter 2040...medan Miljöpartiet menade att Jas Gripens framtid liksom frågan om vilka helikoptrar försvaret ska ha (alla upphandlingsbeslut visserligen redan tagna...)ska behandlas av utredningen.
Vänsterpartiet (Björlund) menade att det borde vara en stor trygghet för flygindustrin att år 2013/2014 få klara besked om hur man ska planera för tiden efter 2040...
Peter Rådberg och Anna-Lena Sörensson hävdade att bl a Centerpartiet starkt förespråkat en luftförsvarsutredning.
Jag hänvisade till den debatt på folk och försvar den 9 mars där frågan debatterades, länk till videoinspelningen här.
Jag sade att jag inte uteslöt att det tid efter annan kan finnas behov av att utreda t ex försvaret eller någon tung del av detta. Men deklarerade samtidigt att jag hade fullt förtroende för regeringens beredning av frågan om JAS Gripens uppgradering på andra sätt än genom en stor parlamentarisk utredning.
Att inte utesluta att det någon gång kan behövas en försvars- eller luftförsvarsutredning innebär inte att man därmed per automatik bejakar varje förslag från ett flygvapen- och försvarskritiskt Miljöparti om utredningar.
Min skarpsinte kollega i försvarsutskottet Hans Wallmark argumenterade väl. Allan Widman gjorde det i vanlig ordning också, även om hans situation var lite tveeggad som både principiellt intresserad av en luftförsvarsutredning samtidigt som han och alliansen motsätter sig en i nuläget. De helt motstridiga beskeden från de 4 samverkande partierna i oppositionen gjorde det säkert lättare att säga nej, liksom det faktum att 4-partibeslutet bygger på en mycket luftförsvarsnegativ miljöpartimotion och begränsas enbart till tiden efter 2040...
Läs även andra bloggares åsikter om jas gripen, gripen, saab, försvaret, politik, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, centerpartiet, miljöpartiet, håkan juholt
lördag, april 23, 2011
Wiseman om svenska "Lagomlinjen" i Libyen
Ni minns säkert Urban Ahlins starka uttalanden om att regeringen skulle driva på för FN-ingripande i Libyen, och bidra med svenska stridsflygplan. Snabbt och effektivt, för att förhindra Gadaffis terror mot sitt eget folk.
Nu är Jas Gripen insatt över Libyen. Det är bra.
Tyvärr har Sverige villkorat sina stridsflygplans insatser med att de endast får upprätthålla flygförbudet, inte på något vis spana eller ingripa mot markmål som t ex attackerar civilbefolkningen i Misrata eller tidigare Benghasi.
Det behöver göras, men av norska eller danska eller franska eller brittiska eller tidigare amerikanska stridsflygplan. Inte av svenska.
Flygofficeren Wiseman ondgör sig över detta i ett blogginlägg. Jag tycker att han har betydande poänger.
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gadaffi, gripen, wiseman, politik, försvar, fn, socialdemokraterna, moderaterna, centerpartiet
Nu är Jas Gripen insatt över Libyen. Det är bra.
Tyvärr har Sverige villkorat sina stridsflygplans insatser med att de endast får upprätthålla flygförbudet, inte på något vis spana eller ingripa mot markmål som t ex attackerar civilbefolkningen i Misrata eller tidigare Benghasi.
Det behöver göras, men av norska eller danska eller franska eller brittiska eller tidigare amerikanska stridsflygplan. Inte av svenska.
Flygofficeren Wiseman ondgör sig över detta i ett blogginlägg. Jag tycker att han har betydande poänger.
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gadaffi, gripen, wiseman, politik, försvar, fn, socialdemokraterna, moderaterna, centerpartiet
söndag, april 17, 2011
Intryck från resan till Islamabad och New Delhi
2-10 april besökta jag alltså Pakistan och Indien tillsamman med riksdagskollegorna Olle Thorell (S), Desirée Pethrus (KD) och Ulrik Nilsson (M) samt med Aleksander Gabelic (ordf), Linda Nordin Thorslund (generalsekreterare) och Berith Granath från Svenska FN-förbundet.
Det blev en mycket bra och givande resa och jag ska helt enkelt lista några intryck:
• Kartan! Från Sveriges horisont upplever man lätt Afghanistan och Kabul som i hjärtat av Asiens bergsmassiv. Islamabad ligger i norra delen av floden Indus mäktiga flodområde från Indiska Oceanen och innan Himalayas mäktiga berg. Från Islamabad börjar höjder synas, och åker man 15-20 mil nordväst förbi Pesawar – som vi gjorde – återstår bara ungefär lika mycket till Kabul. Islamabad anlades nära Rawalpindhi på 1960-talet och är en förvånansvärt liten administrativ huvudstad.
• Talibanernas terror gör att vårt hotell och regeringsbyggnaderna omgavs av tunga betonghinder och beväpnade militärpoliser. Likaså när vi åkte till nära Pesawar och flyktinglägret Jalozai fanns beväpnade poster på motorvägen samt före och under besöket där.
• Lastbilar och traktorer med vagnar var alla vacker målade i olika mönster i klara röda och gula och andra färger. Jag trodde vi först mötte cirkusbilar, men det kan ju inte finnas bara cirkusbilar i ett land…
• Vi mötte den modiga svenska ambassadören Ulrika Sundberg som med stab gjort ett mycket innehållsrikt program.
• Vi mötte bl a modiga kvinnor som arbetade för mänskliga rättigheter och för kvinnors rätt. Trycker från konservativa religiösa strömningar i landet är så starkt att flera bedömde det närmast contraproduktivt att nu kräva att landets blasfemi/hädelselagar ska tas bort. De har en stark förankring i landet och tid behövs för debatt och mognad, enligt dessa.
• Pakistan är ”krisernas land” som har drabbats mycket hårt de senaste åren med flera svåra jordbävningar, flera enorma flodöversvämningar (vid en var nära en tredjedel av landet översvämmat…), talibanernas terror, energikris, ekonomisk kris, Kashmirkris med kärnvapen i båda länder…Landet beräknas ha 3-6 miljoner flyktingar från Afganistan och ca 3 miljoner internflyktingar.
• Landet som skildes från Indien för ca 50 år sedan efter starka motsättningar mellan hinduer och muslimer har fortfarande en allvarlig gränskonflikt i nordöstra delen av landet, i Kashmir. Vi träffade militärer från FNs observatörer där svenska ingår, med en general från Uruguay i spetsen. (Idag är det fler muslimer i Indien än i Pakistan så uppenbarligen fungerar samexistensen. Pakistan har 180 miljoner, Indien 1.220 miljoner människor..).
• Mellersta Österns häxkittel kan karakteriseras som ”alla konflikters moder”. Men snart kan kanske Pakistan med omnejd ”ta över”; angränsande länder är Indien, Kina, Afghanistan och Iran med Saudiarabien och Jemen m fl nedanför. Pengar väller in till religiösa fundamentalister…
• Pakistan är ett fattigt land men har sedan landet bildades 1947 haft en stark armé som tidvis har styrt landet. Militärutgifternas andel av statsbudgeten lär uppgå till 40-50 procent..medan anslagen till utbildning och hälsovård ligger på några procent var. Därtill bedriver militären omfattande företagsamhet samt erhåller stöd från USA.
• Terror och motsättningar och konflikter finns i hög grad. I bergstrakterna västerut mot Afghanistan söker extrema religiösa grupperingar – talibaner – att ta kontrollen över byar och områden och införa Sharialagar med mera. Armén försöker nu återta kontrollen vilket leder till strider. Lokalbefolkningen beordras lämna sina bostäder och fly medan striderna pågår…Vi besökte ett flyktingtältläger med ca 100.000 människor nära Pesawar. På brunpackad jord låg väldiga tältläger, där det på sommaren blir 40-50 grader hett. FN – som gör betydande insatser i Pakistan - driver lägret och det präglades vad vi kunde se av god ordning med både sjukvård och undervisning mm. Kvinnorna i lägret och i städerna omkring bar i hög sträckning burka och nikab.
• Vi mötte parlamentsledamöter. De sade sig vara ”commitade” i kampen mot terrorismen. Talibanernas fruktanvärda bombdåd, mord på ledande politiker, förstörande av skolor, tillåter inte vaccinering lyftes bla fram….Fruktansvärda händelser som att 8 unga kvinnor begravts levande lyftes fram vid annat tillfälle, samt kritik mot att ledande politiker försvarat detta…
• Så Indien, efter flyg till New Delhi via Dubai. Varmare men behagligt, 30-35 grader. Brittiska samväldet styde länge. 1857 ett fruktansvärt blodigt frigörelsekrig som slogs ner med masshängningar och motterror. Efter nästan ett sekel frigjordes Indien, Pakistan och sedermera Bangladesh från Storbritannien 1947. Mahatma Gandhi spelade en avgörande roll med sin kamp, och sina fasteaktioner. Vi bodde alldeles intill hans stora vita bostad och jag såg platsen längst bort i trädgården där han vid 90 års ålder blev mördad under bön. Några kvarter bort låg Indira Gandhis vita villa, där hon som landets ledare mördades av sina livvakter i sin trädgård 1984. !980 mördades en av hennes söner och 1989 hennes efterträdare som statschef Rajiv Gandhi…Indiens Kennedys..
• Vi besökte ett projekt i Delhis slum – med FN-stöd – där kvinnor och barn under enkla förhållanden fick skolgång och lära textilarbete och – försäljning. Välordnat och imponerande styrka hos lärare och barn och kvinnor.
• Indien är världens största demokrati. Många politiker sägs tyvärr ha kriminell bakgrund. Indien är världens fjärde största ekonomi och växer. Man vill in i FNs säkerhetsråd, vilket vore rimligt. Indien och Pakistan är båda kärnvapenmakter.
• Massor mer finns att säga om denna södra del av Asien som kommer att återta en växande roll i världen. Fattigdomen är väldig med många 100 miljoner utan några marginaler alls. Samtidigt sker tillväxt och Indien är på gång att genomföra samma utveckling som Kina, fastän några decennier efter. Värdens framtid bestäms i hög grad hur motsättningarna i Asien kommer att lösas (eller inte) och hur ekonomierna utvecklas.
Läs även andra bloggares åsikter om indien, pakistan, islamabad, new delhi, fn, fn-förbundet, politik, centerpartiet
Det blev en mycket bra och givande resa och jag ska helt enkelt lista några intryck:
• Kartan! Från Sveriges horisont upplever man lätt Afghanistan och Kabul som i hjärtat av Asiens bergsmassiv. Islamabad ligger i norra delen av floden Indus mäktiga flodområde från Indiska Oceanen och innan Himalayas mäktiga berg. Från Islamabad börjar höjder synas, och åker man 15-20 mil nordväst förbi Pesawar – som vi gjorde – återstår bara ungefär lika mycket till Kabul. Islamabad anlades nära Rawalpindhi på 1960-talet och är en förvånansvärt liten administrativ huvudstad.
• Talibanernas terror gör att vårt hotell och regeringsbyggnaderna omgavs av tunga betonghinder och beväpnade militärpoliser. Likaså när vi åkte till nära Pesawar och flyktinglägret Jalozai fanns beväpnade poster på motorvägen samt före och under besöket där.
• Lastbilar och traktorer med vagnar var alla vacker målade i olika mönster i klara röda och gula och andra färger. Jag trodde vi först mötte cirkusbilar, men det kan ju inte finnas bara cirkusbilar i ett land…
• Vi mötte den modiga svenska ambassadören Ulrika Sundberg som med stab gjort ett mycket innehållsrikt program.
• Vi mötte bl a modiga kvinnor som arbetade för mänskliga rättigheter och för kvinnors rätt. Trycker från konservativa religiösa strömningar i landet är så starkt att flera bedömde det närmast contraproduktivt att nu kräva att landets blasfemi/hädelselagar ska tas bort. De har en stark förankring i landet och tid behövs för debatt och mognad, enligt dessa.
• Pakistan är ”krisernas land” som har drabbats mycket hårt de senaste åren med flera svåra jordbävningar, flera enorma flodöversvämningar (vid en var nära en tredjedel av landet översvämmat…), talibanernas terror, energikris, ekonomisk kris, Kashmirkris med kärnvapen i båda länder…Landet beräknas ha 3-6 miljoner flyktingar från Afganistan och ca 3 miljoner internflyktingar.
• Landet som skildes från Indien för ca 50 år sedan efter starka motsättningar mellan hinduer och muslimer har fortfarande en allvarlig gränskonflikt i nordöstra delen av landet, i Kashmir. Vi träffade militärer från FNs observatörer där svenska ingår, med en general från Uruguay i spetsen. (Idag är det fler muslimer i Indien än i Pakistan så uppenbarligen fungerar samexistensen. Pakistan har 180 miljoner, Indien 1.220 miljoner människor..).
• Mellersta Österns häxkittel kan karakteriseras som ”alla konflikters moder”. Men snart kan kanske Pakistan med omnejd ”ta över”; angränsande länder är Indien, Kina, Afghanistan och Iran med Saudiarabien och Jemen m fl nedanför. Pengar väller in till religiösa fundamentalister…
• Pakistan är ett fattigt land men har sedan landet bildades 1947 haft en stark armé som tidvis har styrt landet. Militärutgifternas andel av statsbudgeten lär uppgå till 40-50 procent..medan anslagen till utbildning och hälsovård ligger på några procent var. Därtill bedriver militären omfattande företagsamhet samt erhåller stöd från USA.
• Terror och motsättningar och konflikter finns i hög grad. I bergstrakterna västerut mot Afghanistan söker extrema religiösa grupperingar – talibaner – att ta kontrollen över byar och områden och införa Sharialagar med mera. Armén försöker nu återta kontrollen vilket leder till strider. Lokalbefolkningen beordras lämna sina bostäder och fly medan striderna pågår…Vi besökte ett flyktingtältläger med ca 100.000 människor nära Pesawar. På brunpackad jord låg väldiga tältläger, där det på sommaren blir 40-50 grader hett. FN – som gör betydande insatser i Pakistan - driver lägret och det präglades vad vi kunde se av god ordning med både sjukvård och undervisning mm. Kvinnorna i lägret och i städerna omkring bar i hög sträckning burka och nikab.
• Vi mötte parlamentsledamöter. De sade sig vara ”commitade” i kampen mot terrorismen. Talibanernas fruktanvärda bombdåd, mord på ledande politiker, förstörande av skolor, tillåter inte vaccinering lyftes bla fram….Fruktansvärda händelser som att 8 unga kvinnor begravts levande lyftes fram vid annat tillfälle, samt kritik mot att ledande politiker försvarat detta…
• Så Indien, efter flyg till New Delhi via Dubai. Varmare men behagligt, 30-35 grader. Brittiska samväldet styde länge. 1857 ett fruktansvärt blodigt frigörelsekrig som slogs ner med masshängningar och motterror. Efter nästan ett sekel frigjordes Indien, Pakistan och sedermera Bangladesh från Storbritannien 1947. Mahatma Gandhi spelade en avgörande roll med sin kamp, och sina fasteaktioner. Vi bodde alldeles intill hans stora vita bostad och jag såg platsen längst bort i trädgården där han vid 90 års ålder blev mördad under bön. Några kvarter bort låg Indira Gandhis vita villa, där hon som landets ledare mördades av sina livvakter i sin trädgård 1984. !980 mördades en av hennes söner och 1989 hennes efterträdare som statschef Rajiv Gandhi…Indiens Kennedys..
• Vi besökte ett projekt i Delhis slum – med FN-stöd – där kvinnor och barn under enkla förhållanden fick skolgång och lära textilarbete och – försäljning. Välordnat och imponerande styrka hos lärare och barn och kvinnor.
• Indien är världens största demokrati. Många politiker sägs tyvärr ha kriminell bakgrund. Indien är världens fjärde största ekonomi och växer. Man vill in i FNs säkerhetsråd, vilket vore rimligt. Indien och Pakistan är båda kärnvapenmakter.
• Massor mer finns att säga om denna södra del av Asien som kommer att återta en växande roll i världen. Fattigdomen är väldig med många 100 miljoner utan några marginaler alls. Samtidigt sker tillväxt och Indien är på gång att genomföra samma utveckling som Kina, fastän några decennier efter. Värdens framtid bestäms i hög grad hur motsättningarna i Asien kommer att lösas (eller inte) och hur ekonomierna utvecklas.
Läs även andra bloggares åsikter om indien, pakistan, islamabad, new delhi, fn, fn-förbundet, politik, centerpartiet
torsdag, april 14, 2011
Tre indicier på samarbete mellan S och SD!
Jag menar ju att Mona Sahlins enorma fokus på och totala avståndstagande ifrån Sverigedemokraterna, och hennes ständiga krav på alliansen att aldrig ta i dem med tång, bidrog till att kasta strålkastarljuset på SD och "hjälpa" in dem i riksdagen.
Nu är det annat ton i skällan. Socialdemokraterna gläds ohämmat när de med hjälp av Sverigedemokraterna kan få majoritet.
Alldeles uppenbart är också att man börjar ta hänsyn till Sverigedemokraterna och t o m förhandla med dem.
Låt mig ge tre indicier på detta:
1. Tommy Waidelich i gårdagen ekonomiska debatt fick ett tydligt frieri från Sverigedemokraten Johnny Skalin och avböjde det verkligen inte, tog heller ingen replik på Skalin. Utan sa istället att "Alla kan räkna med Socialdemokraterna"...
2. I riksdagens försvarsutskott enades MP, V, S och SD att uppmana regeringen att börja förhandla med Sverigedemokraterna (och andra partier) om det svenska luftförsvaret.
3. På Twitter informerade riksdagsledamoten Järkeborn (M) att Arbetsmarknadsutskottets vice ordförande Ylva Johansson bjöd in Sverigedemokraten Sällström på överläggningar och fika. Sällström vidimerar detta, medan Johansson försöker blåneka...
Nyheter24 skriver om detta.
Finns nu Sverigedemokraterna i riksdagen är det inte otänkbart att något parti någon gång kan tänkas förhandla med dem. Det är dock rätt sensationellt att det är just det parti som garanterade att man aldrig någonsin skulle göra det som faktiskt gör det. Och tydligen är nu S och SD överens om delar av arbetsmarknadspolitiken.
Tyvärr, socialdemokraterna är inte att lita på i denna rätt centrala fråga. Och ju oftare och ju mer samordnat som S och SD samordnar sina positioner uppkommer ju ändå frågan om inte detta också sker genom diskreta kontakter. Nog förefaller Ylva Johanssons uppträdande bekräfta detta.
Här är Sven-Olof Sällströms (SD) berättelse om vad som hände, hur han informerade "övriga oppositionen" om sina förslag, hur de väl beaktade detta (?) och hur Ylva Johansson bad honom komma med till sitt rum för överläggningar. Jag tror att Sällström talar sanning och att Ylva Johansson tyvärr ljuger.
Christoffer Järkeborns version stämmer till 100 procent med Sven-Olof Sällströms.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, sverigedemokraterna, ylva johansson, politik, centerpartiet, a-kassan
Nu är det annat ton i skällan. Socialdemokraterna gläds ohämmat när de med hjälp av Sverigedemokraterna kan få majoritet.
Alldeles uppenbart är också att man börjar ta hänsyn till Sverigedemokraterna och t o m förhandla med dem.
Låt mig ge tre indicier på detta:
1. Tommy Waidelich i gårdagen ekonomiska debatt fick ett tydligt frieri från Sverigedemokraten Johnny Skalin och avböjde det verkligen inte, tog heller ingen replik på Skalin. Utan sa istället att "Alla kan räkna med Socialdemokraterna"...
2. I riksdagens försvarsutskott enades MP, V, S och SD att uppmana regeringen att börja förhandla med Sverigedemokraterna (och andra partier) om det svenska luftförsvaret.
3. På Twitter informerade riksdagsledamoten Järkeborn (M) att Arbetsmarknadsutskottets vice ordförande Ylva Johansson bjöd in Sverigedemokraten Sällström på överläggningar och fika. Sällström vidimerar detta, medan Johansson försöker blåneka...
Nyheter24 skriver om detta.
Finns nu Sverigedemokraterna i riksdagen är det inte otänkbart att något parti någon gång kan tänkas förhandla med dem. Det är dock rätt sensationellt att det är just det parti som garanterade att man aldrig någonsin skulle göra det som faktiskt gör det. Och tydligen är nu S och SD överens om delar av arbetsmarknadspolitiken.
Tyvärr, socialdemokraterna är inte att lita på i denna rätt centrala fråga. Och ju oftare och ju mer samordnat som S och SD samordnar sina positioner uppkommer ju ändå frågan om inte detta också sker genom diskreta kontakter. Nog förefaller Ylva Johanssons uppträdande bekräfta detta.
Här är Sven-Olof Sällströms (SD) berättelse om vad som hände, hur han informerade "övriga oppositionen" om sina förslag, hur de väl beaktade detta (?) och hur Ylva Johansson bad honom komma med till sitt rum för överläggningar. Jag tror att Sällström talar sanning och att Ylva Johansson tyvärr ljuger.
Christoffer Järkeborns version stämmer till 100 procent med Sven-Olof Sällströms.
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, sverigedemokraterna, ylva johansson, politik, centerpartiet, a-kassan
onsdag, april 13, 2011
Flygbuller i Linköping - riksdagsdebatt
Igår em diskuterade 4 östgötar (varav tre linköpingsbor)den döda hand som Naturvårdsverkets rätt rigida inställning till nya uppsatta bullerriktvärden nu innebär för nybyggnation i stora delar av Linköping och omgivande landsbygd. (debatten här, scrolla ner en bra bit).
Johan Löfstrand (S) hade interpellerat miljöminister Andreas Carlgren, ett bra initiativ.
Jag anslöt till debatten (liksom Andréas Norlén och Finn Bengtsson från M), och redovisade det stopp för Linköpings utveckling som Naturvårdsverket nu hävdar. Vi satte tryck på Naturvårdsverket och även att regeingen måste kunna ta initiativ.
Miljöministern var glädjande tydlig i sina inlägg; han hade förtroende för Boverkets balanserade syn, riktvärden är riktvärden som måste kunna tolkas, regeringen har i sju överklaganden om bostadsplanering från Linköpings kommun gått på kommunens linje i sex av fallen, inget överklagande från kommunen av negativa länsstyrelsebeslut har hitills kommit in, stadsutveckling och miljö och näringslivets utveckling går mycket väl att förena.
Och miljömistern uppmanade kommunenen att överklaga och "visa sina muskler!
Läs även andra bloggares åsikter om linköping, saab, buller, jas gripen, naturvårdsverket, boverket, miljö, politik, centerpartiet
Johan Löfstrand (S) hade interpellerat miljöminister Andreas Carlgren, ett bra initiativ.
Jag anslöt till debatten (liksom Andréas Norlén och Finn Bengtsson från M), och redovisade det stopp för Linköpings utveckling som Naturvårdsverket nu hävdar. Vi satte tryck på Naturvårdsverket och även att regeingen måste kunna ta initiativ.
Miljöministern var glädjande tydlig i sina inlägg; han hade förtroende för Boverkets balanserade syn, riktvärden är riktvärden som måste kunna tolkas, regeringen har i sju överklaganden om bostadsplanering från Linköpings kommun gått på kommunens linje i sex av fallen, inget överklagande från kommunen av negativa länsstyrelsebeslut har hitills kommit in, stadsutveckling och miljö och näringslivets utveckling går mycket väl att förena.
Och miljömistern uppmanade kommunenen att överklaga och "visa sina muskler!
Läs även andra bloggares åsikter om linköping, saab, buller, jas gripen, naturvårdsverket, boverket, miljö, politik, centerpartiet
tisdag, april 12, 2011
nytt samarbete om försvaret - Mp, V, S och SD
En riksdagsmajoritet i försvarsutskottet har idag beslutat att bifalla en Miljöpartimotion och uppdra åt regeringen att tillsätta en parlamentarisk utredning om framtidens luftförsvar. Socialdemokraterna har tills nu inte stött detta krav men byter nu fot. Även Sverigedemokraterna ansluter sig.
- Jag är oroad över vad signalerna från de rödgröna och Sverigedemokraterna kan innebära för Sveriges utveckling av JAS Gripen, säger Staffan Danielsson, riksdagsledamot för Centerpartiet i försvarsutskottet.
- Enligt Socialdemokraterna m fl partier ska ett nytt helhetsgrepp tas på Sveriges framtida luftförsvar, avvägningen av luftstridskrafter bör göras mot andra behov i försvarsmakten och andra alternativ till luftstridskrafter bör beaktas. Att Miljöpartiet och Vänsterpartiet gläds åt att börja montera ner Sveriges luftförsvar är inte förvånande, men att Socialdemokraterna också ansluter sig inger stor förvåning.
- Den begärda utredningen ska på ett eller två år bena ut framtidens luftförsvar. Detta kan riskera att utvecklingen av dagens stridsflygplan avstannar i avvaktan på framtida riktlinjer i ett längre perspektiv, särskilt som skrivningarna är så negativa.
- Det är också mycket anmärkningsvärt att Socialdemokraterna med stöd av SD begär att regeringen uppdras att förhandla med riksdagens partier inklusive Sverigedemokraterna om hur utredningsdirektiven ska utformas, säger Staffan Danielsson.
.............................................
Jag utesluter självfallet inte att det tid efter tid kan behövas en stor försvarsutredning, eller en utredning om framtidens luftförsvar. Att däremot nu tillsätta en sådan, samtidigt som regeringen bereder frågan om hur Sveriges nuvarande stridsflygplan JAS Gripen ska utvecklas, riskerar att fördröja den processen.
Det är också anmärkningsvärt hur snabbt nye ordföranden i Försvarsutskottet Peter Hultkvist ändrar den linje som Håkan Juholt drev, att det nu inte behövs en stor luftförsvarsutredning. Likaså är det uppseendeväckande att Socialdemokraterna nu tar assistans av både Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna i just Försvarspolitiken.
Läs även andra bloggares åsikter om gripen, försvar, politik, socialdemokraterna, centerpartiet, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna
- Jag är oroad över vad signalerna från de rödgröna och Sverigedemokraterna kan innebära för Sveriges utveckling av JAS Gripen, säger Staffan Danielsson, riksdagsledamot för Centerpartiet i försvarsutskottet.
- Enligt Socialdemokraterna m fl partier ska ett nytt helhetsgrepp tas på Sveriges framtida luftförsvar, avvägningen av luftstridskrafter bör göras mot andra behov i försvarsmakten och andra alternativ till luftstridskrafter bör beaktas. Att Miljöpartiet och Vänsterpartiet gläds åt att börja montera ner Sveriges luftförsvar är inte förvånande, men att Socialdemokraterna också ansluter sig inger stor förvåning.
- Den begärda utredningen ska på ett eller två år bena ut framtidens luftförsvar. Detta kan riskera att utvecklingen av dagens stridsflygplan avstannar i avvaktan på framtida riktlinjer i ett längre perspektiv, särskilt som skrivningarna är så negativa.
- Det är också mycket anmärkningsvärt att Socialdemokraterna med stöd av SD begär att regeringen uppdras att förhandla med riksdagens partier inklusive Sverigedemokraterna om hur utredningsdirektiven ska utformas, säger Staffan Danielsson.
.............................................
Jag utesluter självfallet inte att det tid efter tid kan behövas en stor försvarsutredning, eller en utredning om framtidens luftförsvar. Att däremot nu tillsätta en sådan, samtidigt som regeringen bereder frågan om hur Sveriges nuvarande stridsflygplan JAS Gripen ska utvecklas, riskerar att fördröja den processen.
Det är också anmärkningsvärt hur snabbt nye ordföranden i Försvarsutskottet Peter Hultkvist ändrar den linje som Håkan Juholt drev, att det nu inte behövs en stor luftförsvarsutredning. Likaså är det uppseendeväckande att Socialdemokraterna nu tar assistans av både Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna i just Försvarspolitiken.
Läs även andra bloggares åsikter om gripen, försvar, politik, socialdemokraterna, centerpartiet, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna
onsdag, april 06, 2011
Från Islamabad till New Delhi
Jag är denna vecka på en mycket intressant studieresa i Svenska FN-förbundets regi.
Vi har i tre dagar besökt Islamabad och Peshawar i Pakistan. Vi var nära Peshawar i flyktinglägret Jalozai där ca 100.000 människor (knappt 20.000 familjer) lever som flytt/beordrats fly från närbelägna provinser där strider mellan armén och talibangrupperingar pågår.
Lägret administrerades av FN, man bodde i tält på åkerjord. Läget verkade fungera väl och vi såg både sjukvårdstälten och skoltälten på ett område. Människorna är oftast analfabeter och kvinnorna bär burka. På sommaren kan det bli 45-50 grader varmt och självklart innebär lägertillvaron svåra påfrestningar.
Talibanerna som trängt fram och tagit över byar och infört sharialagar, förvägrar i vanlig ordning flickor utbildning och förbjuder t o m vaccinering. I provinsen Baluchistan i sydvästra Pakistan är det mycket oroligt och man mördar systematiskt politiker, journalister och jurister med mera. Guvernören för Punjab, största provinsen, sköts nyligen ihjäl och en minister som ville minska sharialagar mördades av en massmordsterrorist (självmordsbombare) i Islamabad. Någon ledande politiker i parlamentet från de sydvästra delarna lär ha försvarat att 8 flickor mördades genom att begravas levande.
Vi åtföljdes av starkt beväpnade poliser, de och militärer finns utposterade längs vägar och i huvudstaden Islamabad där myndigheter och biståndsorgan finns. Byggnaderna var rena forten.
Pakistan består av ca 180 miljoner invånare, bildades efter andra världskriget efter våldsamma strider mellan hinduer och muslimer. Landet domineras av den väldiga floden Indus som för vatten från bergsmassiven ner till Karachi vid arabiska havet.
Landet är fattigt men ekonomin har tillväxt, och sedan tre år har en folkvald regering tagit över efter militärstyret. Armén har fortfarande en mycket stark ställning och halva statsbudgeten går till den. I Kashmir står Pakistans och indiens krigsmakter mot varandra vid en omtvistad gränslinje, båda länderna har kärnvapen..
Pakistan har drabbats av väldiga katastrofer de seaste åren, flera stora jordbävningar, flera väldiga översvämningar, terror, ekonomiska kriser, energikris med mera. Tack vare FNs bistånd och egna ansträngningar lyckades man förhindra - en tredjedel av landet och 21 procent av åkermarken drabbades av översvämningarna - både omfattande svält och epidemier.
Pakistan gränsar förutom till Indien till Iran, Afghanistan och Kina och självklart är området en krutdurk. Talibanernas extremism och situationen i Afghanistan förstärker detta.
Vi fick mycket att fundera på när vi träffade reprentanter för FNs olika organ, som gör mycket betydande insatser, för tankesmedjor och människorätts- och kvinnoorganisationer, för regering och parlament. Samt med Sveriges ambassad med den modiga och drivande ambassadör Ulrika Sundberg i spetsen.
Nu fortsätter resan i New Delhi med också ett mycket intressant program. Självfallet är sådana här nedslag på plats i verkligheter långt bort från Sverige mycket värdefulla för mig i mitt arbete i försvars- och utrikesutskotten.
Läs även andra bloggares åsikter om pakistan, indien, politik, ud, centerpartiet
Vi har i tre dagar besökt Islamabad och Peshawar i Pakistan. Vi var nära Peshawar i flyktinglägret Jalozai där ca 100.000 människor (knappt 20.000 familjer) lever som flytt/beordrats fly från närbelägna provinser där strider mellan armén och talibangrupperingar pågår.
Lägret administrerades av FN, man bodde i tält på åkerjord. Läget verkade fungera väl och vi såg både sjukvårdstälten och skoltälten på ett område. Människorna är oftast analfabeter och kvinnorna bär burka. På sommaren kan det bli 45-50 grader varmt och självklart innebär lägertillvaron svåra påfrestningar.
Talibanerna som trängt fram och tagit över byar och infört sharialagar, förvägrar i vanlig ordning flickor utbildning och förbjuder t o m vaccinering. I provinsen Baluchistan i sydvästra Pakistan är det mycket oroligt och man mördar systematiskt politiker, journalister och jurister med mera. Guvernören för Punjab, största provinsen, sköts nyligen ihjäl och en minister som ville minska sharialagar mördades av en massmordsterrorist (självmordsbombare) i Islamabad. Någon ledande politiker i parlamentet från de sydvästra delarna lär ha försvarat att 8 flickor mördades genom att begravas levande.
Vi åtföljdes av starkt beväpnade poliser, de och militärer finns utposterade längs vägar och i huvudstaden Islamabad där myndigheter och biståndsorgan finns. Byggnaderna var rena forten.
Pakistan består av ca 180 miljoner invånare, bildades efter andra världskriget efter våldsamma strider mellan hinduer och muslimer. Landet domineras av den väldiga floden Indus som för vatten från bergsmassiven ner till Karachi vid arabiska havet.
Landet är fattigt men ekonomin har tillväxt, och sedan tre år har en folkvald regering tagit över efter militärstyret. Armén har fortfarande en mycket stark ställning och halva statsbudgeten går till den. I Kashmir står Pakistans och indiens krigsmakter mot varandra vid en omtvistad gränslinje, båda länderna har kärnvapen..
Pakistan har drabbats av väldiga katastrofer de seaste åren, flera stora jordbävningar, flera väldiga översvämningar, terror, ekonomiska kriser, energikris med mera. Tack vare FNs bistånd och egna ansträngningar lyckades man förhindra - en tredjedel av landet och 21 procent av åkermarken drabbades av översvämningarna - både omfattande svält och epidemier.
Pakistan gränsar förutom till Indien till Iran, Afghanistan och Kina och självklart är området en krutdurk. Talibanernas extremism och situationen i Afghanistan förstärker detta.
Vi fick mycket att fundera på när vi träffade reprentanter för FNs olika organ, som gör mycket betydande insatser, för tankesmedjor och människorätts- och kvinnoorganisationer, för regering och parlament. Samt med Sveriges ambassad med den modiga och drivande ambassadör Ulrika Sundberg i spetsen.
Nu fortsätter resan i New Delhi med också ett mycket intressant program. Självfallet är sådana här nedslag på plats i verkligheter långt bort från Sverige mycket värdefulla för mig i mitt arbete i försvars- och utrikesutskotten.
Läs även andra bloggares åsikter om pakistan, indien, politik, ud, centerpartiet
söndag, april 03, 2011
Fel att braenna, fruktansvaert att moerda oskyldiga
Det är illa att bränna en helig bok. Det är fruktansvärt att mörda oskyldiga som hämnd. Må världens stora religioner alla inrikta sig på fred, förlåtelse och kärlek!
Jag aer pa resa i bygder daer religioest fundamentalistiska krafter aer starka. Det aer fasansfullt att moerda maenniskor foer att de foeresprakar demokrati och lika maenskliga raettigheter.
Vi maste tillsammans sta upp foer demokrati, frihet och maenskliga raettigheter. All respekt foer att lagar fran 600-talet kan ha varit jaettelika framsteg jaemfoert med tidigare, men att nu aterga till dem aer oaterkalleligen ett sidospar.
Jag inleder nu en kampanj foer att maenskligheten maste se framat och inte bakat, genom att aterkommande laegga ut de tre meningarna hoegst upp, och laengst ner:
Det är illa att bränna en helig bok. Det är fruktansvärt att mörda oskyldiga som hämnd. Må världens stora religioner alla inrikta sig på fred, förlåtelse och kärlek!
Jag aer pa resa i bygder daer religioest fundamentalistiska krafter aer starka. Det aer fasansfullt att moerda maenniskor foer att de foeresprakar demokrati och lika maenskliga raettigheter.
Vi maste tillsammans sta upp foer demokrati, frihet och maenskliga raettigheter. All respekt foer att lagar fran 600-talet kan ha varit jaettelika framsteg jaemfoert med tidigare, men att nu aterga till dem aer oaterkalleligen ett sidospar.
Jag inleder nu en kampanj foer att maenskligheten maste se framat och inte bakat, genom att aterkommande laegga ut de tre meningarna hoegst upp, och laengst ner:
Det är illa att bränna en helig bok. Det är fruktansvärt att mörda oskyldiga som hämnd. Må världens stora religioner alla inrikta sig på fred, förlåtelse och kärlek!
fredag, april 01, 2011
Riksdagens Libyendebatt - JAS Gripen dit
Veckan har varit intensiv, med fokus på det fruktansvärda inbördeskriget i Libyen. Mot demonstranter och frivilliga "soldater" med mycket bristfällig beväpning står tränade regeringsstyrkor med förkrossande övermakt av tunga vapen.
Trots det nu NATO-upprätthållna flygförbudet så attackerar och återtar nu Gadaffis styrkor städer igen.
Sverige skickar i ett historiskt riksdagsbeslut 8 stridsflygplan. 7 partier står bakom detta, endast SD emot. Efter krav från oppositionen får planen endast upprätthålla flygförbud, inte bekämpa t ex stridsvagnar under attack mot städer och civilbefolkning.
Jag beklagade detta i dagens riksdagsdebatt, se nedan. Här en länk till riksdagsprotokollet, imorgon finns debatten där.
Igår var NATOs ("atlantpakten") generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen i Stockholm och träffade statsminister, Kung och även ledamöter från utrikes- och försvarsutskotten. Det var en mycket givande timme där Rasmussen presenterade "New NATO" på ett mycket sympatiskt sätt, och där vi ingående kunde diskutera både Afghanistan, Libyen och NATOs framtida väg. Världen och verkligheten utvecklas, mycket har hänt senaste veckorna och alltmer talar för det som försvarsberedningen (inklusive Håkan Juholt) enhälligt föreslog för några år sedan och som Centerpartiet beslutade på sin stämma 2009; att det är dags att Sverige likt Finland gör en rejäl analys över hur Sveriges militära bi- och multilaterala samarbeten fungerar och bör utvecklas.
Kommande vecka torde blogginläggen kunna bli få eftersom jag ska på en mycket intressant resa med Svenska FN-förbundet till bl a New Delhi. Jag återkommer!
Mitt inlägg i riksdagsdebatten om Libyen:
"Utgångspunkten för den mycket allvarliga fråga som vi behandlar här idag är den fruktansvärda situationen i Libyen. Efter växande demonstrationer valde Muammar Gaddafi att med tunga vapen urskiljningslöst attackera demonstranter och annan civilbefolkning. Hur många som har dödats eller skadats, som har torterats eller som lider svårt med pågående strider och brist på mat, vatten och medicin – t ex i Misrata just nu – det vet vi inte. Det handlar om många tusentals eller tiotusentals människor. Ännu många fler har flytt eller vill fly från striderna.
Sverige har drivit på för att FN skulle ingripa och stoppa dödandet och det är ett genombrott att världssamfundet kunde samla sig till en sådan resolution.
Det är också naturligt att Sverige nu skickar 8 stridsflygplan som under Natos ledning ska fullfölja FNs beslut, och det är bra att en bred majoritet i riksdagen står bakom detta. Med tanke på Sveriges goda tradition att delta i FNs fredsinsatser, och med tanke på hur starkt vi drivit på för ett FN-mandat är detta ett logiskt beslut. Detta underlättas ytterligare av det faktum att Sverige nu svarar för en av EUs stridsgrupper där stridsflygplanen också ingår.
Centerpartiet står som Kerstin Lundgren framhöll helt bakom dagens riksdagsbeslut. Det är dock ingen hemlighet att vi gärna hade sett att stridsflygplanens mandat inte hade inskränkts på det sätt som nu har gjorts.
Jag skulle vilja problematisera kring detta, med tanke på hur situationen kan utvecklas.
För det första, Sveriges bidrag sker inom ramen för FNs beslut och under Natos ledning. Nato välkomnar Sveriges bidrag.
Vid fredsinsatser villkorar länder ibland sina insatser. Detta kan vara nödvändigt, men det är naturligtvis så att det inte underlättar för insatsledningen ju fler begränsningar av olika slag som deltagande länder sätter upp.
Den svenska begränsningen är nu att våra flygplan endast får användas för att skydda civilbefolkningen genom att flygförbudet upprätthålls. Om Gripenplan t ex upptäcker Gadaffis stridsvagnar alldeles utanför t ex Benghasi i färd med att påbörja beskjutning och attack mot staden och civilbefolkningen, då får inte Gripen ingripa för att avvärja detta.
Istället rapporterar Gripen hotet mot civilbefolkningen och andra länders stridsflygplan får snabbt tillkallas för att förhindra attacken.
Detta känns ändå lite konstigt. Sverige accepterar FNs resolution, vi deltar med stridsflyg i Natos insats och vi accepterar att stridsvagnar under attack mot städer bekämpas för att skydda civilbefolkningen. Men andra stridsflygplan än de svenska ska utföra just det uppdraget.
Det främsta motiv som framförts i debatten för denna begränsning är att ”drogade barnsoldater” skulle kunna skadas. Det argumentet känns tunt eftersom det dels måste ifrågasättas om stridsvagnarna bemannas av sådana, om de nu finns, samt dels eftersom vi ju ändå accepterar att civilbefolkningen ska skyddas genom att stridsvagnarna stoppas.
Logiken i att begränsa våra stridsflygplans uppdrag på det sätt som skett men samtidigt acceptera att andra plan istället utför uppdragen känns tveksam.
Centerpartiet står bakom dagens riksdagsbeslut och välkomnar det. Det innebär att vi accepterar den begränsning som jag problematiserat här, eftersom det enligt vår uppfattning krävs en bred majoritet i riksdagen för att ta sådana här svåra och viktiga beslut.
Vi får nu se hur situationen utecklas i Libyen, och skulle verkligheten kräva anpassningar av dagens riksdagsbeslut är vi beredda att vara med i en dialog om detta."
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gripen, politik, försvar, centerpartiet, alliansen
Trots det nu NATO-upprätthållna flygförbudet så attackerar och återtar nu Gadaffis styrkor städer igen.
Sverige skickar i ett historiskt riksdagsbeslut 8 stridsflygplan. 7 partier står bakom detta, endast SD emot. Efter krav från oppositionen får planen endast upprätthålla flygförbud, inte bekämpa t ex stridsvagnar under attack mot städer och civilbefolkning.
Jag beklagade detta i dagens riksdagsdebatt, se nedan. Här en länk till riksdagsprotokollet, imorgon finns debatten där.
Igår var NATOs ("atlantpakten") generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen i Stockholm och träffade statsminister, Kung och även ledamöter från utrikes- och försvarsutskotten. Det var en mycket givande timme där Rasmussen presenterade "New NATO" på ett mycket sympatiskt sätt, och där vi ingående kunde diskutera både Afghanistan, Libyen och NATOs framtida väg. Världen och verkligheten utvecklas, mycket har hänt senaste veckorna och alltmer talar för det som försvarsberedningen (inklusive Håkan Juholt) enhälligt föreslog för några år sedan och som Centerpartiet beslutade på sin stämma 2009; att det är dags att Sverige likt Finland gör en rejäl analys över hur Sveriges militära bi- och multilaterala samarbeten fungerar och bör utvecklas.
Kommande vecka torde blogginläggen kunna bli få eftersom jag ska på en mycket intressant resa med Svenska FN-förbundet till bl a New Delhi. Jag återkommer!
Mitt inlägg i riksdagsdebatten om Libyen:
"Utgångspunkten för den mycket allvarliga fråga som vi behandlar här idag är den fruktansvärda situationen i Libyen. Efter växande demonstrationer valde Muammar Gaddafi att med tunga vapen urskiljningslöst attackera demonstranter och annan civilbefolkning. Hur många som har dödats eller skadats, som har torterats eller som lider svårt med pågående strider och brist på mat, vatten och medicin – t ex i Misrata just nu – det vet vi inte. Det handlar om många tusentals eller tiotusentals människor. Ännu många fler har flytt eller vill fly från striderna.
Sverige har drivit på för att FN skulle ingripa och stoppa dödandet och det är ett genombrott att världssamfundet kunde samla sig till en sådan resolution.
Det är också naturligt att Sverige nu skickar 8 stridsflygplan som under Natos ledning ska fullfölja FNs beslut, och det är bra att en bred majoritet i riksdagen står bakom detta. Med tanke på Sveriges goda tradition att delta i FNs fredsinsatser, och med tanke på hur starkt vi drivit på för ett FN-mandat är detta ett logiskt beslut. Detta underlättas ytterligare av det faktum att Sverige nu svarar för en av EUs stridsgrupper där stridsflygplanen också ingår.
Centerpartiet står som Kerstin Lundgren framhöll helt bakom dagens riksdagsbeslut. Det är dock ingen hemlighet att vi gärna hade sett att stridsflygplanens mandat inte hade inskränkts på det sätt som nu har gjorts.
Jag skulle vilja problematisera kring detta, med tanke på hur situationen kan utvecklas.
För det första, Sveriges bidrag sker inom ramen för FNs beslut och under Natos ledning. Nato välkomnar Sveriges bidrag.
Vid fredsinsatser villkorar länder ibland sina insatser. Detta kan vara nödvändigt, men det är naturligtvis så att det inte underlättar för insatsledningen ju fler begränsningar av olika slag som deltagande länder sätter upp.
Den svenska begränsningen är nu att våra flygplan endast får användas för att skydda civilbefolkningen genom att flygförbudet upprätthålls. Om Gripenplan t ex upptäcker Gadaffis stridsvagnar alldeles utanför t ex Benghasi i färd med att påbörja beskjutning och attack mot staden och civilbefolkningen, då får inte Gripen ingripa för att avvärja detta.
Istället rapporterar Gripen hotet mot civilbefolkningen och andra länders stridsflygplan får snabbt tillkallas för att förhindra attacken.
Detta känns ändå lite konstigt. Sverige accepterar FNs resolution, vi deltar med stridsflyg i Natos insats och vi accepterar att stridsvagnar under attack mot städer bekämpas för att skydda civilbefolkningen. Men andra stridsflygplan än de svenska ska utföra just det uppdraget.
Det främsta motiv som framförts i debatten för denna begränsning är att ”drogade barnsoldater” skulle kunna skadas. Det argumentet känns tunt eftersom det dels måste ifrågasättas om stridsvagnarna bemannas av sådana, om de nu finns, samt dels eftersom vi ju ändå accepterar att civilbefolkningen ska skyddas genom att stridsvagnarna stoppas.
Logiken i att begränsa våra stridsflygplans uppdrag på det sätt som skett men samtidigt acceptera att andra plan istället utför uppdragen känns tveksam.
Centerpartiet står bakom dagens riksdagsbeslut och välkomnar det. Det innebär att vi accepterar den begränsning som jag problematiserat här, eftersom det enligt vår uppfattning krävs en bred majoritet i riksdagen för att ta sådana här svåra och viktiga beslut.
Vi får nu se hur situationen utecklas i Libyen, och skulle verkligheten kräva anpassningar av dagens riksdagsbeslut är vi beredda att vara med i en dialog om detta."
Läs även andra bloggares åsikter om libyen, gripen, politik, försvar, centerpartiet, alliansen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
