EU-nämnden idag: Vänsterpartiet vill att Sverige ska svika EU i finanskrisen

Min nyckelmening i detta inlägg är denna:

"Samma Vänsterparti som vill följa Grekland i spåren genom sanslösa utgiftsexplosioner, vill samtidigt nu svika EUs arbete för att stödja drabbade länder att komma ur finanskrisen",

Mycket ska man höra innan öronen ramlar av...

Jag skrev i mitt förra inlägg om vad ett av benen i den trebenta oppositionen - Vänsterpartiet - nu kräver i svenska utgiftsexplosioner, med uppenbarligen Grekland som något av ett föredöme.

Vid EU-nämndens möte idag med finansminister Anders Borg ställde sig nästan alla partier bakom den svenska ståndpunkten att vid ministerrådsmötet i eftermiddag godkänna kommisionens förslag om att inrätta en europeisk stabiliseringsmekanism för att upprätthålla den finansiella stabiliteten i Europa.

Mekanismen kommer att rymmas inom ramen för nuvarande EU-budget och respektera det finansiella perspektivet.

Vid Statsministrarnas möte i går lördag rådde full enighet om vikten av att inrätta denna mekanism. Utan stabiliserande åtgärder kommer krisen att fördjupas vilket drabbar alla EUs länder.

Ett parti ansåg dock att Sverige ensamt av alla EUs länder i detta sköra läge skulle ställa sig utanför de föreslagna åtgärderna. Vänsterpartiet anmälde alltså avvikande mening, och menade väl ungefär att det här fick de just nu krisdrabbade länderna reda upp själva...I alla fall Skulle Sverige inte visa någon solidaritet med dem, EU och oss själva genom att vara med och ta ansvar.

Så agerar alltså det parti som vill följa Grekland i spåren med egna utgiftsexplosionsförslag, och som är en stöttepelare i det rödgröna regeringsalternativet.

Jag är förfärad och bestört över Vänsterpartiets ohämmade populism i dessa frågor, i Sverige och inom EU. Och lika illa är det att Vänsterpartiet är en del av det rödgröna regeringsalternativet i höstens val. Bäva månde Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om eu, eu-nämnden, vänsterpartiet, finanskrisen, grekland, europeiska rådet, alliansen, centerpartiet, politik

Pension vid 50 som i Gekland? Nej, men 6 timmars arbetsdag!

Vänsterpartiet föddes 1917 i samband med den ryska revolutionen. Man ville införa kommunismen i Sverige och hade mycket nära kontakter med det hemska ryska kommunistpartiet nästan ända fram till Sovjetunionens sammanbrott för ca 20 år sedan.

Samtidigt som Stalin och det ryska kommunistpartiet svalt miljoner människor till döds på den ukrainska landsbygden under en obegriplig terror, eller mördade tiotusentals polska soldater och officerare vid bla skogen i Katyn eller spärrade in miljoner människor i de fruktanvärda fånglägren i Gulagarkipelagen, så åt och drack svenska kommunister gott på otaliga besök hos vännerna i Sovjet...

Nu har man gjort viss självkritik och driver istället integritetsfrågorna. Klart är att inspirationen till detta har man inte hämtat från det ryska eller t ex cubanska kommunistpartiet.

I samband med sin nu pågående kongress har man tydligen tonat ner kravet på 200.000 statliga jobb, men istället ska vi alla få sextimmars arbetsdag med bibehållen lön...

Det är ett krav som t o m det Grekland som levt över sina tillgångar i decennier skulle ha avundats. Någon snabbare väg för att krascha Sveriges nu starka ekonomi och likt Grekland komma under förmyndarskap från långivare, är svårt att tänka sig.

För att ytterligare garantera att Sveriges ekonomi raseras vill man att att av den oförändrade lön som vi alla ska ha för deltidsarbete på 75 procent, så ska skatten höjas med ca 1.500 till 2.000 kr i månaden...

Vänsterpartiet har ju liksom socialdemokraterna motsatt sig alla de inkomstskattesänkningar som alliansen har gjort, och vill istället explodera statens utgifter åt alla de håll. En stat där alla ska arbeta 25 procent mindre...

Begreppet internationell solidaritet - t ex med Afghanistans av ständiga inbördeskrig hårt plågade folk - får också en ny innebörd. Vänsterpartiet vill att Sveriges deltagande i FNs fredsfrämjande insats i Afghanistan ska avbrytas och att Sverige istället ska skicka pengar till att bygga de nya flickskolor som Talibanerna - om fredssstyrkorna dras bort - kommer att riva.

Lägg på detta att Sveriges banker ska socialiseras, att Staten väl bort satsa sina pengar - de som är kvar efter löneexplosionen i offentlig sektor när alla arbetar på deltid - på att producera sprit och bilar, att företag som utför offentliga arbetsuppgifter ska förbjudas att gå med vinst osv...

Vänsterpartiet är ett av tre partier som vill regera Sverige efter valet. Det är på riktigt, tro inget annat.

Jag tror att det grekiska exemplet - om var statliga utgiftsexplosioner slutar - i förening med Vänsterpartiet kongress kan ha avgjort höstens val. I så fall, GRATTIS SVERIGE!

Många skriver om detta, t ex Magnus Andersson


Läs även andra bloggares åsikter om väntserpartiet, kommunismen, grekland, sovjetunionen, politik, centerpartiet,

Rysk oro över den starka svenska försvarsmakten...!

Efter tips av Johanne Hildebrand (Johanne Hildebrandt läser i Pravda om rysk oro över den starka svenska försvarsmakten.(!))
läser jag i Pravda en respektfull analys om den svenska "militärmaskinen", "one of the strongest in the Baltic region"...

Allt är ju relativt och "the other one of the strongest in the Baltic region" är väl då den ryska...

Allt går att se ifrån olika håll, och även om Pravdas analys nog blivit eller blir (delvis berättigat) massakrerad på t ex Wisemans blogg så kan det vara intressant att ta del av den.

Här några citat:

"Their army is one of the strongest in the Baltic region. А s of 2007, the number of ground forces is nearly 14 thousand people. They are equipped with tanks, armored vehicles, self-propelled howitzers, and shoulder-fired missiles. Nearly all equipment is locally manufactured.

Air forces have 3,600 people equipped with 165 combat and 102 auxiliary planes and 54 helicopters, half of which is made in Sweden.

Eight thousand officers and sailors serve in the navy that consists of two surface fleets and one submarine fleet. The number of various military ships exceeds 50, and the Navy also boasts five submarines. One of six Swedish navy bases is located some 300 kilometers from the main base of the Baltic fleet in Kaliningrad."

Och de oroar sig också för våra stridsvagnar på Gotland!



Läs även andra bloggares åsikter om pravda, försvar, försvaret, wiseman, centerpartiet, politik, moderaterna, folkpartiet, ryssland

Sångtextsanalys Wiehe - Sverige eller Cuba?!

Några upprörda inlägg här på bloggen och på Correns artiklar försvarar Mikael Wiehe och menar att det inte är han som närmast uppmanar till våld (och kanske revolution?) utan att det är jag och andra som förtalar honom när vi upprörs över hans tal om att hänga svenska människor i galgar och samla deras avhuggna huvuden i en korg.

Visst har jag tillspetsat min kritik i min reaktion på hans väldigt tillspetsade texter, vilket jag markerat genom ordet "ungefär". Jag skrev så här:

"Jag har tidigare på denna blogg (trodde jag men hittar det inte..) upprörts över den röde khmeren Mikael Wiehe, som på sin nya platta diktar ungefär så här om regeringen och alliansen;

Häng upp dem i galgar på närmsta torg, och samla deras avhuggna huvuden i en korg."

Jag har lagt in Wiehes text i sin helhet nedan. Har ser vårt fina Sverige, vars välstånd ju bygger på marknadsekonomi och liberalism och på frihet och demokrati, som ett land i spillror med usel sjukvård och usel skola osv. Han hyllar Cuba som ju har varken tryck- eller yttrandefrihet eller marknadsekonomi, och som är ett land i stagnation och förtryck som fördelar brist istället för tillväxt.

Mycket tack vare Alliansens insatser för fler i arbete och fler företag så står Sveriges ekonomi stark i Europa - trots den väldiga krisen -, arbetslösheten minskar nu och sysselsättningen är på samma nivå som 2006. Tack vare detta kan resurserna till vård, skola och omsorg behållas och förstärkas istället för att behöva skäras ner, som nu sker i sparpaket i massor av länder i vår omvärld.

Wiehe är dock fullständigt kategorisk, alliansen och väl marknadsekonomin är usel medan Cuba står för ljuset i tunneln. Jag har alltså en helt motsatt uppfattning.

Som framgår av hans text är det direkta syftet i den aktuella versen riktat mot företagsledare ("dom jävlarna") i de företag som verkar i Sverige och som "köper upp och lägger ner". Läser man hela texten riktar han sig mot Staten som väl borde socialisera företagen och istället öka pengarna till sjukvård och skola (fast resultatet som vi vet världen över istället minskar resurserna kraftigt).

Men OK, jag ger kritikerna rätt i att han inte direkt skriver "alliansen" utan "dom jävlarna som köper upp och lägger ner". Och som i raderna precis därefter hänvisar till drömmar om att sätta upp galgar och lägga avhuggna huvuden i en korg...

Wiehe drömmer, ja, men många lyssnar till hans budskap och det är upprörande att använda de uttryck som Wiehe använder, och som faktiskt för tankarna till Stalin och Sovjet och till Kambodja och Pol Pot. Och där miljoner människor i skräck och fasa faktiskt mördades under hemska omständigheter.


Har banken ta’tt din villa
Har fogden ta’tt din bil
Har fattigdomen träffat dej
i hjärtat som en pil
Har livet fallit samman
Har drömmen gått i kras
Har du gett dom allt du hade
Fick du ingenting tillbaks
Har du inte nån att prata med
utom Fröken Ur
Har den du älskat gått ifrån dej
när pengarna tog slut

Är det nå’t du måste göra
Är det nåt du måste säg’
Har vargen i dej vaknat
Det är samma sak med mej

Ser du hur den sprider sej
girighetens pest
Hur alla sliter åt sej
hur alla vill ha mest
Ser du direktörerna
som snor åt sej vad de kan
hur dom stjäler och bedrar folk
och sen skyller på varann
Är du trött på att betala
dom rikas rofferi
bankernas förluster
ockrarnas profit

Är det nå’t du måste göra…

Fick din morsa dö på golvet
i en sjukhuskorridor
Får din farsa gå och lägga sej
på hemmet klockan två
Går dina ungar i en skola
som stinker av urin
medan staten ger miljarder
till svindlare och svin

Är det nå’t du måste göra…

Hatar du dom jävlarna
som köper upp och lägger ner
Vill du skära dom i bitar
och slå in dom i paket
Drömmer du om huvuden
som ligger i en korg
Vill du sätta upp en galge
på närmsta stora torg
Vägrar dom att lyssna
när du berättar vad du vet
Säger dom du ljuger
när du säger som det är
Är det nå’t du måste göra…

Läs även andra bloggares åsikter om mikael wiehe, första maj, centerpartiet, politik

Vänsterpartierna skär ner Sveriges Försvar

Vänsterpartierna presenterade i går sin gemensamma vårbudgetmotion. En viktig finansiering för deras bidragsreformer är stora nedskärningar i försvarets budget.

- Det är uppenbart att Vänsterpartiet är den stora vinnaren i denna fråga. Socialdemokraternas och Miljöpartiets ambitioner om vissa omprioriteringar av försvarsmaktens verksamhet har fått ge vika för Vänsterpartiets krav på enbart nedskärningar, säger Staffan Danielsson, Centerpartiets försvarspolitiske talesperson.

- Det är mycket allvarligt att Vänsterpartiet ges detta inflytande över oppositionens försvarspolitik, menar Danielsson.

- Vänsterpartiernas nedskärningar i försvaret på två miljarder, eller cirka fem procent av den totala försvarsbudgeten, kommer sannolikt att innebära att garnisoner måste läggas ned. Till detta kan vi lägga till alla de jobb som hotas inom svensk försvarsindustri och forskning och utveckling. Vänsterpartierna vill uppenbarligen minska försvarets styrka och skära ner jobben inom försvarsmaktens och försvarsindustrins område, konstaterar Danielsson.

- Sverige har åtagit sig ledningsansvar för en av EU:s snabbinsatsstyrkor, Nordic Battle Group, år 2011. Inför detta har Sverige ingått ett antal avtal och förpliktelser. Dessa åtaganden vill Vänsterpartierna med kort varsel säga upp. Vänsterpartiernas oansvariga försvarspolitik kan komma att leda till att Sveriges trovärdighet i internationella samarbeten minskas, både vad gäller försvarsfrågor, men också i EU-relaterade frågor och samarbeten i övrigt. Det kanske Miljöpartiet och Vänsterpartiet kan välkomna, men det vore en stor skamfläck för Socialdemokratin, och givetvis för Sverige, säger Staffan Danielsson.

Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvar, försvarsindustri, försvarsbudget, vänsterpartierna, centerpartiet, politik

Mikael Wiehe - Cuba står bäst upp för de mänskliga rättigheterna...

Här är artikeln i Corren igår om Mikael Wiehes uppträdande på socialdemokraternas i Linköpings första majfirande, med bl a Sven-Erik österberg som deltagare.

- Att jag skulle vara anti-demokrat är mest struntprat, säger Wiehe. (Jag har fetmarkerat "mest"...).

Och sedan apropå att vara mest demokrat säger artisten Wiehe ordagrant så här enligt reportern:

"Vad gäller Cuba framhärdar han att det finns inget land i Amerika, USA inräknat, som bättre står upp för de mänskliga rättigheterna".

Och därmed var det alltså bevisat, både Wiehe och Cuba är ju förkämpar för demokrati och mänskliga rättigheter, som t ex den tryck- och yttrandefrihet som låter Wiehe uttala sig som han gör här i Sverige.....

Det är ju för väl att Wiehe hyllar bröderna Castro och deras kommunistiska parti vid sina besök på Cuba, för annars skulle han ju fängslas. Uppenbarligen har vi olika syn på vad mänskliga rättigheter handlar om.

Läs även andra bloggares åsikter om mikael wiehe, cuba, demokrati, mänskliga rättigheter, politik, centerpartiet, riksdagen, socialdemokraterna, östergötland

Häng regeringen på närmsta torg, sjöng Wiehe på S-demonstration i Linköping

Jag har tidigare på denna blogg (trodde jag men hittar det inte..) upprörts över den röde khmeren Mikael Wiehe, som på sin nya platta diktar ungefär så här om regeringen och alliansen;

Häng upp dem i galgar på närmsta torg, och samla deras avhuggna huvuden i en korg.

Konstnärlig frihet ska det tydligen kallas, och jag står självfallet fullt upp för tryck- och yttrandefrihet.

Men ska man inte vara oerhört försiktig med sådana här fruktansvärda och förfärande uppmaningar. Kan inte någon få griller i huvudet och förledas till någonting om en ikon som Wiehe spyr sådan galla över människor som framgångsrikt jobbar för ett Sverige med goda sociala skyddsnät och med fler företag och fler jobb?

Skulle jag vilja få Wiehes mordhot - ja, vad ska det kallas? - granskade gäller tydligen polisanmälan om uppvigling. Det lär vara liten chans till fällning, tydligen, men jag överväger frågan.

Men inte nog med detta. Socialdemokraterna, som ju levt rövare för att minister Odell benämnt en utgiftsexpansion som för tankarna åt Greklandshållet som "Tobleronepolitik", visar inte alls samma känslighet vad gäller Wiehes finstämda poesi.

Vid första maj-demonstrationen i Linköping anlitades istället Wiehe för att sjunga just dessa strofer, och många liknande därtill.

"Det är inget vi sätter oss till doms över", säger en ledande socialdemokrat till Östgöta Corren (tyvärr ej utlagt på nätet).

Den rimliga frågan till riksdagsledamoten Johan Löfstrand, ordförande för Linköpings socialdemokrater, är denna; borde inte arrangörer av offentliga manifestationer motarbeta sådana här hemskheter istället för att ge utrymme åt dem??

Och om kommunister eller khmerer eller artister får rikta sådana här uppmaningar till allmänheten på gator och torg, framlyfta av Sveriges största parti, är det lika OK att trubadurer med t ex Sverigedemokratiska böjelser riktar liknande uppmaningar mot andra målgrupper?

Det är oerhört trist och förfärligt, tycker jag, att Sveriges största parti vid en första majdemonstration ger utrymme för Mikael Wiehes hat och attacker. Med en sådan början i landets 5:e största stad, var kommer valrörelsen att sluta?

Och jag noterar att Sven-Erik Österberg, som så upprörts över Mats Odells lilla liknelse, säkert förnöjt i samband med sitt tal i Linköping lyssnade till Mikael Wiehes finstämda poesi...

Hur står det till med omdömet, egentligen?

(Jag har idag en debattartikel om detta i Östgöta Corren, som igår rapporterade att Wiehe uppträdde med denna sång och att Sven-Erik Österberg huvudtalade. Tyvärr ännu ej utlagd på nätet)
Tillagt. Länk till Correns debatt.

Läs även andra bloggares åsikter om galgar, huvuden, mikael wiehe, socialdemokraterna, politik, centerpartiet, moderaterna, kristdemokraterna, folkpartiet, vänsterpartiet, miljöpartiet, riksdagen, regeringen, alliansen,

Hemma hos -intervju i Radio Östergötland

Radio Östergötland intervjuar lite bredare en riksdagskandidat från varje riksdagsparti, och förra veckan var turen kommen till mig, här.

Mitt val av intervjuplats var nära min hyreslägenhet ovanför slussen på Söder, och givetvis fick jag besvärliga frågor om varför min enkla etta inte istället låg i Farsta eller så. Jag fick också reda ut varför jag inte likt andra utmärkta centerkandidater kör miljöbil, om jag lyckades kan vara tveksamt men lyssna och döm själv...

Jag hade ju glömt att tänka ut en önskelåt, och kom i efterhand på att jag skulle ha valt det utmärkta deltidsdansbandet Ikaros från Linköping. Nu blev det Sven-Ingvars med två mörka ögon, som jag alltid gillat.

På frågan om vad som skiljer olika partier lyfte jag givetvis fram centerpartiet som alliansens gröna röst, men det kom tyvärr inte med.

Också så fick jag frågan - ju - varför jag ställer upp till omval, och svarade som jag brukar enligt Jantelagens principer att jag motvilligt låtit mig övertalas av en mäktig folkopinion...Sen sa jag faktiskt också som det var, också!

Läs även andra bloggares åsikter om radio östergötland, staffan danielsson, centerpartiet, östergötland, politik, riksdagen

Ska du rösta på Kommunal..,förlåt (S)?

En artikel i Östgöta Corren i lördags - tyvärr inte utlagd på nätet - redogör för att fackförbundets Kommunals representanter är med vid socialdemokraternas gruppmöten i Motala.

Kommunal vill organisera alla de som inom givna yrkesgrupper arbetar i t ex sjukvård och äldreomsorg i Motala. De vill även organisera alla de som röstar på alliansen. "Alla ska vara med i Kommunal".

Samtidigt agerar Kommunal ständigt partipolitiskt genom att ekonomiskt och politiskt samarbeta med och vävas ihop med socialdemokraterna.

Detta är i längden ohållbart och måste upphöra, tycker jag. Antingen vill man organisera vänstersympatisörer i Kommunal, och då kan man fortsätta som nu, eller också vill man ha ett partipolitiskt oberoende fack som organiserar alla, och då måste man ändra och bredda sitt arbetssätt.

Likaså är det utomordentligt anmärkningsvärt att Kommunals politiska ledning i Motala, som förhandlar med kommunen om löner och villkor för sina medlemmar och därigenom för även alla andra, samtidigt diskuterar dessa och andra frågor med socialdemokraterna på dessas gruppmöten.

Tala om dubbla roller och att blanda ihop korten.

Läs även andra bloggares åsikter om kommunal, socialdemokraterna, motala, facket, centerpartiet, politik, östergötland

Först köttklisterförbud - nu hotas kebab och fiskpinnar..

Europaparlamentet under ledning av Åsa Westlund (s) kämpar nu för att förbjuda det s.k köttklistret. Jag är mycket tveksam.

Karin Ahlborg har i Aftonbladet påtalat vad som mer borde förbjudas av politiker om köttklister skulle bannlysas:

"Det tar mig inte mer än fem minuter att plocka ihop en full kasse matvaror som samtliga består av klistrade fisk-, kyckling- och köttslamsor.
Smörgåsskinkan är inget helt kött även om alla leverantörer försöker låtsas som det.
Köttbitarna i pytten är ihoplimmade, chicken nuggets består förstås inte av hela bitar, kebabköttet är givetvis ihoppressat, fiskpinnarna limmade."

Expressen resonerar - liberalt - på liknande sätt i en ledare.

Den politiske rabulisten Rune Lanestrand sågar givetvis köttklistret rakt av.

Jag tycker allt att Sverige och jordbruksminister Erlandsson var inne på rätt spår; Ok att "förädla" köttbitar likt andra sammansatta produkter, givet att det inte har negativa hälso- och andra effekter, men det ska tydligt deklareras på förpackningarna.

Läs även andra bloggares åsikter om köttklister, förbud, europaparlamentet, politik, centerpartiet

Grattis Värmlandsbygden!

Värmlandsbygden startades av Centerpartiet 1948, och har sedan dess drivits som en "endagarstidning", dvs den har utkommit en gång i veckan på fredagen. Den har säkert som sin kollega Länstidningen Östergötland speglat vad som sker på landsbygden i Värmland, och inom Centerpartiet.

Jag läser i NWT att Kurirengruppen i Sverige - med säte i Motala - under sin dynamiska VD Gunilla Norlén nu har köpt tidningen. Tidningens styrelseordförande liksom VD Norlén tror att ägarbytet kan ge tidningen en kick!

Jag instämmer helt. Båda är att gratulera! Jag följde på nära håll när Centerpartiet i Östergötland för ca 4-5 år sedan (?) sålde Länstidningen till Kurirengruppen. Jag vill minnas att upplagan liksom för Värmlandsbygden låg en bit över 2.000 ex.

Familjen Norlén är verkliga småföretagsentreprenörer och har med engagemang och drivkraft vitaliserat Länstidningen, och fyllt dess sidor med späckade landsbygds- och lantbruksreportage från hela Östergötland. Läsekretsen noterar detta med tillfredsställelse och antalet nöjda prenumeranter ökat starkt. Länstidningen Östergötland har växt till mellan 3- och 4.000 ex nånstans, och min tro är att detta fortsätter. För bara 425 kr (tror jag) får man 52 läsvärda nummer om landsbygd och lantbruk i Östergötland, och fortsatt även artiklar och reportage om inte minst centerrörelsen i länet.

Jag förutspår en liknande utveckling i Värmland, och rekommenderar prenumeration för de intresserade, av båda tidningarna. Här Länstidningen Östergötland och här Värmlandsbygden!

Ett nytt inslag i Länstidningen är veckliga krönikor från riksdagen av min bänkkollega Andreas Norlén.

Jo, det stämmer, hans mor heter Gunilla! Allt hade ju varit perfekt om han varit centerpartist liksom jag (och om Centerpartiet haft två östgötamandat..).

Riktigt så perfekt är det nu inte, men han tillhör med god marginal Alliansen och är moderat. Detta är dock ovidkommande, det är alltid en fröjd att se duktiga småföretagare utveckla sina företag och det gör verkligen Kurirengruppen och familjen Norlén!

Läs även andra bloggares åsikter om länstidningen Östergötland, värmlandsbygden, gunilla norlén, kurirengruppen, centerpartiet, moderaterna, riksdagen

Är det liberalt att förbjuda köttklister?

Debatten om köttklister rasar, och Europaparlamentet tar bestämt tag i frågan...

Jag har inte följt detta noga, men..!

Om mat under god kontroll kan bli mer aptitlig utan att några negativa effekter uppstår, ska då staten förbjuda detta?

Och å andra sidan, om detta är "onaturligt och onödigt" varför ska det då tillåtas?

Från en liberal utgångspunkt känns det lite tveksamt att gå in med förbud i tid och otid. Om så är fallet i denna fråga vet jag ärligt talat inte, men sätter ändå ett frågetecken i kanten.

Det som talar för det berättigade för detta är ändå att initierade centerpartister talar för ett förbud!


Läs även andra bloggares åsikter om köttklister, europaparlamentet, eu, centerpartiet, politik

Är du centerpartist eller? Testa dig i detta test!

Norrköpings tidningar har på sin hemsida ett test om vilket parti man ligger närmast. Jag skrev om det tidigare här.

Det är nästan omöjligt att få Centerpartiet att bli det parti som man mest sympatiserar med. Ledande centerpartister i Östergötland visar sig med detta test egentligen vara Kristdemokrater eller Folkpartister.

Testa dig gärna också och kommentera här hur det gick!

(Det är uppenbart att testet ger starka utslag för om man gillar alliansen eller vänsteralternativet. Men min kritik handlar alltså om att frågorna inte skiljer ut centerpartiets profilfrågor).

Läs även andra bloggares åsikter om opinion, opinionstest, partisympatier, norrköpingstidningar, stig-björn ljunggren, centerpartiet, politik

Följer Sverige (V-MP-S) Grekland i spåren?!

Grekland har ju släppt alla hämningar och levt långt över sina tillgångar. Nu krävs enorma nedskärningar av de offentliga utgifterna.

Sveriges ekonomi är bland de absolut starkaste i Europa, mycket tack vare alliansregeringens hantering av den ekonomiska krisen.

Vänsterpartiets och Larsius Papandreohlys (skämt) utgiftsexplosion snart sagt överallt (bl a 200.000 nya offentliga jobb samt kraftigt höjda sjukförsäkrings- och A-kassekostnader) har tyvärr fått gott genomslag i vänsteroppositionens vallöften.

Nu bränner man ett par 100 miljarder till på ett bräde på järnväg, utan att det ska få några konsekvenser för Sveriges ekonomi alls....

Det hela känns också igen från vänsterns senaste regeringstid, då infrastrukturen var full med svarta hål och ofinansierade satsningar...

Jag förespråkar höghastighetståg och tror också på att det bör finnas möjligheter att finansiera Ostlänken. Men 200 miljarder..??

Att sätta bocken till trädgårdsmästare är ju ingen lyckad lösning, och att sätta Lars Ohly till finansminister känns precis lika illa. Men det är ju i den riktningen som vänsteroppositionen rör sig. I Greklands riktning.

Jag är övertygad om att detta inte ligger i det svenska folkets intresse, och det kommer folket att upptäcka allt klarare under vägen fram till valdagen.


Läs även andra bloggares åsikter om infratsruktur, järnväg, politik, ostlänken, grekland, centerpartiet

Kilometerskatten (och i så fall V-MP-S) hotar integriteten

Carl B Hamilton (FP) lyfter i ett debattinlägg på Politikerbloggen fram tankeväckande integritetsaspekter på vänsteroppositionens förslag på en ny kilometerskatt för lastbilar.

Jag var suppleant i trafikutskottet och minns väl diskussioner från den tiden kring kilometerskatten. Det finns argument för den och mot den. En sak är att införa den om den sammanlagda skattebelastningen för svenska lastbilar inte höjs, men så tänker sannolikt inte vänsteroppositionen.

Carl B tar upp integritetsaspekterna på ett tankeväckande sätt, tycker jag. Har Vänsterpartiet och Miljöpartiet - som brukar ha ett högt tonläge i integritetsdebatten innan man viker sig för S och går med på en hel del - tänkt igenom dessa?

Läs även andra bloggares åsikter om integritet, kilometerskatt, signalspaning, FRA, politik, centerpartiet, piratpartiet, vänsterpartiet, miljöpartiet, socialdemokraterna, riksdagen, regeringen

Är Du Social-, Krist-, Sverige eller Centerdemokrat..?

Norrköpings tidningar erbjuder sina läsare att testa vilket parti som ligger närmast deras åsikter. Gör gärna "testet"!

Testet är gjort av Stig-Björn Ljunggren, Christer Isaksson och proffesor Tommy Möller.

Stig-Björn Ljunggren (s-märkt) uttalar i artikeln att han hellre skulle dö än rösta på Centerpartiet. Karin Jonsson, oppositionsråd (C) i Norrköping, skriver om det på sin blogg.

Ett antal ledande centerpartister - bevisligen - i Östergötland har nu gjort testet inklusive jag själv. Alliansen kommer högt, men hela tiden i ordning FP eller KD och först därefter C eller M.

Frågorna är ibland lite fyrkantiga, och urval och utformning påverkar givetvis starkt.

T ex är frågan "Sverige ska delta i NATO-ledda militära operationer i Afghanistan" lurig. Fredsinsatsen är ju under FN-mandat, vilket inte nämns. Däremot är det Nato som fått i uppdrag av FN att leda insatsen. Genom att lyfta fram Nato och inte FN styr frågan alltså mot att fler tvekar och svarar nej, skulle jag tro.

Även frågan "Sjukförsäkringen ska vara tidsbegränsad" är tillspetsad. Alternativet hade ju varit att fråga om den ska vara evig...Man svarar ju lätt nej på den första och nej på den andra..

Nåväl, om vi som är Centerpartister och testar oss och blir Kristdemokrater eller Folkpartister så är uppenbarligen testet rätt dåligt utformat och bör göras om. Därmed inget ont sagt om våra goda allianssyskon.

Att därtill Stig-Björn Ljunggren uttalar sig som han gör borde i sig själv diskvalificera testet, man kan ju inte sätta bocken till trädgårdsmästare i sådana här grannlaga frågor.

Lite anmärkningsvärt att testet också läggs upp på ett sätt som gynnar Sverigedemokraterna. Jag medger att urval och utformning av sådana här test är svåra, men också mycket viktiga eftersom människor testar och påverkas.

Läs även andra bloggares åsikter om opinion, opinionstest, tommy möller, norrköpings tidningar, politik, centerpartiet, kristdemokraterna, moderaterna, folkpartiet,

Pjäsen SEVEN om kvinnoförtryck - i riksdagen

Riksdagens tvärpolitiska nätverk mot diskriminering och förtryck i hederns namn (där jag ingår),i samarbete med Riksteatern, inbjuder idag i riksdagen till det dokumentära dramat SEVEN.

7 nu levande kvinnor samtalar med varandra, från olika världsdelar och länder, med fruktansvärt patriarkaliskt förtryck i sitt bagage och i full kamp för att åstadkomma förbättringar i strävan mot rättvisa villkor för kvinnor. Deras samtal gestaltas för första gången av män, av 7 riksdagsledamöter, en från varje parti.

Seven är ett dokumentärt drama. Pjäsen är baserad på ordagranna utdrag ur personliga intervjuer med sju ovanliga kvinnor som arbetar för att åstadkomma stora förändringar i världen. Den har satts upp på flera håll runt om i världen och i Sverige, bl.a. under Almedalsveckan i somras.

Pjäsen innehåller sju roller, som läses växelvis. Det är egentligen mer ett hörspel än en pjäs i vanlig mening.

Min kollega Jacob Jonsson (V) "gestaltar" Inez McCormack från Nordirland, som i en USA-uppsättning spelades av Meryl Streep...

Jag - med en liten bakgrund i Bankekinds Hembygdsförenings bygdeteater - läser den ryska kvinnans Marina Pisklakova-Parkers repliker. Varje år mördas 14.000...kvinnor i Ryssland av sina män...Ett ryskt talesätt från 1500-talet säger att "kvinnor känner sig inte älskade om de inte får stryk"... Marina startade en kvinnojour och telefonhjälplinje, ensam. Nu har det växt till 160 stycken jourer och skyddade boenden.

Mukhtar Mai från Pakistan gestaltas av Mikael Damberg (S). Hon gruppvåldtogs i sin by av män från en högre klan i sin by, och kämpar nu i domstol för att dessa ska straffas.

Texterna är mycket starka och illustrar fruktansvärt det oerhörda kvinnoförtryck som finns i stora delar av världen.
Det finns oerhört mycket att göra som måste göras, och det är hedersamt men skakande att få medverka i SEVEN idag.

Skådespelerskan Hedda Krausz Sjögren är den som står bakom detta angelägna initiativ i Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om seven, riksteatern, kvinnoförtryck, jämställdhet, patriarkat, riksdagen, hedersvåld, riksdagen, politik, centerpartiet

Batalj med Camilla Lindberg! Rösta tillsammans eller rösta fritt..

Nyheter24 - den nya nättidningen med specialavdelningen inför valet - Maktkamp24 - är intressant att följa, och kan rekommenderas.

Den ordnar sedan en tid SMS-debatter i olika ämnen. Man debatterar i ca 2 timmar, sms:en publiceras på siten, en moderator styr det hela.

Idag mellan 13 och 15 debatterade jag med Camilla Lindberg (fp) om "Personval och Partipiskor".

Det var rätt jobbigt både intellektuellt och tekniskt, men roligt. Och vi hann med en hel del repliker. Och jag tyckte debatten var just och ärlig där våra respektive resonemang väl kom fram.

Efter debatten får de som följt den rösta i två timmar, och en segrare koras.

Att stå upp för att rösta med Alliansen (Staffan) till skillnad mot att rösta fritt och självständigt efter egen övertygelse (Camilla) misstänkte jag kunde vara en svår match att vinna, men jag fick faktiskt med knapp marginal lite fler röster; 54,5 % mot 46,5 %.

Läs debatten här.

Läs även andra bloggares åsikter om nyhet24, maktkamp24, staffan danielsson, camilla lindberg, frifräsare, partipiska, alliansen, regeringen, centerpartiet, folkpartiet, politik, moderaterna, kristdemokraterna

Den historiska energiöverenskommelsen och Sven Bergströms motion!

Jag stöder regeringens historiska energiuppgörelse, där Centerpartiet äntligen efter flera decenniers "förlorade år" fick igenom en helt nödvändig storsatsning på förnybar energi, och på energieffektivisering, samt att kärnkraftensindustrin ska ta kraftigt ökat (obegränsat) skadeståndsansvar och att staten inte ska satsa några pengar i kärnkraften.

Priset för de stora framgångarna ovan var ju att äldre reaktor får ersättas, om bolag och banker vågar göra detta på egen hand utan några statliga pengar, om energisituationen medger detta, och om man klara alla noggranna och långvariga miljöprövningar enligt miljöbalk mm. Vi tror ju inte att detta kommer att ske.

Visst hade det varit bäst att ha alla framgångarna i uppgörelsen utan några kompromisser, vilket kritiker - varav några i vår riksdagsgrupp - hävdar (ibland med starka ord och med angrepp på person, tyvärr). Jovisst, det vill vi väl alla som förhandlar men det är oerhört sällan möjligt.

Skulle energiöverenskommelsen falla i enskilda delar så faller den ju i sin helhet med oöverblickbara konsekvenser i sak, för alliansen och för centerpartiet. Jag är övertygad om att nya strider och turer ifråga om vindkraft och övriga förnybara energikällor, samt om kärnkraftens årtalsvara eller ej, inte är vad medborgarna vill se. De vill se resultat, och min entydiga bild är att en bred majoritet - självfallet också inom Centerpartiet - har välkomnat alliansens historiska energiöverenskommelse.

Den stora miljöfrågan idag handlar om klimatet, och att samtidigt ersätta både fossil energi och kärnenergi med förnybar energi är inte möjligt. Sverige storsatsar nu äntligen på förnybar energi. Centerpartiet koncentrerar sig på det och på en massiv insats för energieffektivisering.

Min hedervärde riksdagskollega Sven Bergström - med lång bakgrund i både kärnkraftsmotståndet och EU-skepticismen (och i båda frågorna med förankring i sin valkrets) - har också brottats med den här frågan. Han har nu lagt en motion till riksdagen, och skrivit en debattartikel i Expressen.

Han gör där bedömningen , som jag delar, att det ökade skadeståndsansvaret för kärnkraftsindustrin tillsammans med att staten inte ska satsa några pengar i kärnkraften, i praktiken kommer att göra att vare sig industri eller banker kommer att våga ta risken att bygga nya kärnkraftverk.

Han inriktar sig istället på att riksdagen ska förtydliga regeringens proposition vad gäller att staten inte ska satsa något - vare sig direkt eller indirekt - i kärnkraften, samt att borttagande av förbudet att ersätta äldre kärnkraftverk träder i kraft först 2011.

Jag tycker att Svens resonemang är beaktansvärda, och jag hoppas att berörda utskott ska kunna nå en samsyn om detta. I vart fall inom Alliansen...

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, energi, energiöverenskommelsen, politik, centerpartiet, alliansen, regeringen, riksdagen

Ondskan hos kommunismen i - denna gång - Sovjet

Jag har 70 år efteråt hedrat kommunismens och Stalins offer i Katyn vid en skakande och gripande minnesstund i förstakammarsalen, arrangerad av Polsk-Svenska parlamentarikerförbundet.

Dagens ryska kommunistparti, efterföljaren till Lenins och Stalins, som de svenska kommunisterna (sedan vänterpartiet kommunisterna och numera vänsterpartiet) hade mycket nära samarbete med, förnekar att de 25.000 som avrättades med nackskott i Katyn och några andra platser gjorde det på förslag av Berija (chef NKVD, sednermera KGB) och efter beslut av Stalin och med underskrift av hela kommunistpartiets politbyrå. Dokumenten med Stalins sígnatur finns bevarade...

Historikerna Peter Jonsson och Kristian Gerner berättade sakligt om det fruktansvärda, obegripliga, om den rena och skära ondskan som en hel politbyrå ställde sig bakom i ett kriminellt beslut mot alla krigets och moralens lager.

Året var 1940. Hitlertyskland och Sovetryssland hade delat upp norra Europa och var i förbund. Ryssland invaderade Polen och tillfångatog ca 25.000 officerare, soldater och intellektuella. De placerades i 3 olika läger utanför Moskva,Smolensk och Charkij. De förhördes kvällar och nätter, allt noga antecknat.

Berija föreslog i ett brev till Stalin (jag skulle tro att det hade varit i säck innan det kom i påse..) att alla skulle avrättas/arkebuseras. "De är fiender till kommunismen"...

Han räknade noga upp hur många de var, hundratals höga officerare, Ca 12.000 soldater, läkare, jurister osv.

Stalin och Politbyrån, kommunisternas högsta ledning, utfärdade alla dödsdomarna en masse...Alla skrev under på Berijas skrivelse...

En minituös planering skedde, under hemliga polisens (NKVDs) ledning. Transporter med tåg till bla Katyn. Dödslistor upprättades.

Stalins bödel - Blochin - och 2 till åkte dit med en massa revolvrar i en koffert..Blochin avrättade peronligen - med nackskott - 10.000-tals personer i Ljubljankafängelset i Moskva på Stalins order...

En av lägerkommendanterna levde 1989 och berättade då hur det gick till. Fångarna fördes till ett litet hus, fick svara på 4 frågor om efternamn, förnamn, grad och födelsedatum. Därefter - utan att veta något - fördes de in i ett ljudisolerat rum där de sköts med nackskott.

Från det rummet bars de ut och lades i prydliga rader på lastbilar, som sedan på natten åkte ut till Katynskogen och vräkte av kropparna i massgravar.

Blochin och hans bödelkollegor orkade skjuta ca 200 - 250 personer om dagen...Uppdraget till fångvaktarna var att sjuta de höga officerarna först, och sist agronomer, läkare och jurister...

Massmördandet började i mars 1940. Den 9 juni fick Berija en skriftlig rapport om att "utrymningen av lägren" var fullbordad....

6 procent av dagens polacker har någon släkting eller bekant som dog på detta fruktansvärda sätt...

Rätt snart fick tyskarna och Engelsmännen klart för sig vad som hade hänt. Eftersom England och Sovjet då var allierade mot Hitler lade även England locket på...

Stalin och kommunisterna var fräcka nog att blåljuga och hävda att det var tyskarna som utfört detta "folkmord" på den polska armén och de med hög utbildning.

Dagens ryska kommunistparti påstår detta fortfarande, i sin ömkliga förljugenhet. Vänsterpartiet har nog kommit mycket längre, det ska erkännas. Men deras historia av så många decennierns nära samarbete med sitt systerparti i Sovjetryssland skrämmer.

Stalin och Sovjetkommunisterna var folkmördare och massmördare. Skräcken, Gulaglägren, fångtransporterna till Sibirien där hälften dog, utsvältningen av många miljoner landsbygdsbor i Ukraina, botten är oräkneliga.

Kommunismen talar solidaritet och om kamrater, men går ständigt över lik för att ta och hålla makten, och respekterar lag och rätt inte alls.

Läs även andra bloggares åsikter om katyn, kommunismen, sovjet, stalin, polen, hitler, folkmord, kgb

Förstora inte Sverigedemokraterna i Stockholm!

Jag är mycket tveksam till om socialdemokrater och moderater agerar klokt i Stockholms stad när de räds Sverigedemokraterna så väldigt mycket att de redan nu deklarerar att de kommer att börja samarbeta om Sverigedemokraterna kommer in i fullmäktige.

Jag befarar att detta är den bästa hjälp för att öka sina röstsiffror som Sverigedemokraterna kan få, och det unnar jag dem inte.

Visst har Sverigedemokraterna ett mycket fläckat förflutet genom Bevara Sverige Svenskt och genom allehanda orimliga krav och uttalanden. Visst ska vi ta debatten kraftfullt med dem och göra alltv vi kan så att de inte ökar sitt väljarstöd.

Om de kommer in i olika parlamentariska församlingar får partierna då ta ställning till hur man bildar handlingskraftiga majoriteter, och jag delar uppfattningen att Sverigedemokraterna i så fall ska stå utanför.

Men att vara så rädd, och att redan i förtid anmäla att OM Sverigedemokraterna får tillräckligt med röster för att få platser, då ska de stora fienderna/alternativen i Stockholmspolitiken plötsligt falla varann i armarna och börja samarbeta, det är jag kritisk till.


Läs även andra bloggares åsikter om sverigedemokraterna, stockholm, politik, moderaterna, socialdemokraterna, centerpartiet

Ger personval 349 olika partier?

Debatten som har blossat upp om det svenska demokratiska parlamentariska systemet och vilket utrymme det ger för liberala (eller möjligen socialistiska fast sådana knappast finns) "frifräsare" är angelägen.

Länkar till blogginläggen finns t ex på SvD och på på Knuff.

Min tes är att om en väljare, en riksdagsledamot, ett parti eller en allians av partier med mycket hög prioritet vill rösta fram en stark och handlingskraftig regering som kan föra en sammanhållen politik för att utveckla Sverige åt rätt håll, eller för den delen åt fel håll.., då är utrymmet för enskilda riksdagsledamöter för att fälla regeringen i olika frågor mycket litet.

Mina belägg för detta är dels de "eviga" socialdemokratiska regeringarna under 1900-talet, dels Allians för Sverige. 70 år respektive 4 år...

I båda fallen har dessa regeringar med knappa (7 mandat) eller inga majoriteter (minoritetsregering) kunnat regera. En förutsättning har dock varit att partiets eller alliansens riksdagsledamöter hållit ihop i voteringarna, att regeringens förslag har haft förankring i riksdagen.

Detta är särskilt viktigt i vårt valsystem som ju oftast ger mycket knappa majoriteter för de som bildar regering, vanligen S men några gånger de borgerliga.

Andra valsystem - t ex Storbrittanniens med sina enmansvalkretsar - är gjorda för tydligare valutslag, större majoriteter och starkare personkopplingar.

I liberalismens natur ligger självfallet frihet, öppenhet och rättvisa; och även då rätten att som enskild riksdagsledamot - låt vara på ett partis lista och "bunden" av dess valplattform - tänka och rösta fritt..!

Ju mer denna principiellt riktiga och obändiga kraft utvecklas genom alltmer självständiga liberala - eller som sagt, socialistiska, fast sådana knappast finns eller har funnits - riksdagsledamöter, ju svagare blir den majoritetsregering de står bakom så som vårt valsystem fungerar.

Nejdå, menar många bloggar, detta ger , åtminstone på sikt, starkare borgerliga regeringar, starkare ju mer självständiga och individualistiska och egocentrerade som riksdagsledamöterna är.

Tillåt mig alltså tvivla, inte principiellt kanske men pragmatiskt...Jag har som sagt levt "nästan enbart" under socialdemokratiska minoritetsregeringar och nu behöver Sverige (och jag vill se) borgerliga majoritetsregeringar som klarar att regera, med goda komprommisser i de svåra frågorna som kan lotsas genom riksdagen.

Personvalsinslaget vid våra val, dvs möjligheten att på partiers (OBS) valsedlar kunna kryssa just den person man vill hjälpa in i riksdagen, används nu som argument för att dessa personer kan gå till val på en egen agenda och även binda upp sig med ultimativa krav i olika egna hjärtefrågor.

Jag menar att en sådan utveckling, där olika borgerliga riksdagsledamöter låser upp sig med ultimativa krav redan innan valet, i olika riktningar, riskerar att handlingsförlama och fälla den kommande regeringen. Och alltså göra den inte starkare utan mycket svagare och lättare att fälla.

Innebär då personvalet att vi istället för 7 partier rör oss mot t ex 35 eller teoretiskt mot 349 olika partier om varje riksdagsledamot utvecklar egna handlingsprogram där viktiga punkter kan gå tvärtemot varandra inom ett enskilt parti eller inom en allians av partier?

Skulle personvalet kunna tolkas i denna riktning torde Sverige röra sig mot en kanske "polsk riksdag", i vart fall på den liberala/borgerliga halvan av riksdagen.

Personvalet ger, som jag ser det, en möjlighet för väljarna att inom varje parti lyfta fram just den kandidat som de vill se företräda sig i riksdagen.

Men, väljarna röstar i första hand genom att ta en valsedel som representerar ett parti och ett program, och först därefter kan man kryssa vem som på denna partilista man helst vill se i riksdagen.

Partierna, och de enskilda riksdagsledamöterna, ställer sig bakom den politik och den valplattform som partiet går till val på, och riksdagsledamoten kan inom, eller utom, den ramen dessutom lyfta fram de viktiga frågor som han eller hon kommer att driva.

Till exempel, som centerpartiet gjorde 2006 och som vi kommer att göra 2010, de viktiga öppenhets- och integritetsfrågorna. Där har vi fått kritik för att vi fortsatt accepterat signalspaning, under sträng kontroll, som fortsatt metod för att skydda landet mot allvarliga säkerhetshot. Vi lyssnade och skärpte skyddet för den personliga integriteten, men vi - och alliansen och numera även de rödgröna - accepterade att det tyvärr finns ett behov av denna underrättelseinhämtning i nästan enbart internationell teletrafik.

Centerpartiet och enskilda centerriksdagsledamöter drev kraftigt på för ett starkare integritetsskydd, och vi fick gehör det detta.

Men vi får stark kritik från en del som inte alls accepterar någon signalspaning överhuvudtaget i teletrafik i kabel över landsgränsen. Jag har full respekt för den uppfattningen, men noterar samtidigt att regeringsmakten kräver ett ansvarstagande för landet - både vad gäller integritet men också för säkerhet - och att hela riksdagen idag står bakom behovet av denna underrättelseinhämtning.

Min poäng är att centerpartiet och centerpartiets riksdagsledamöter självfallet ska lyfta fram och driva integritetsfrågorna, men inte göra det genom ultimativa krav utan genom en stark viljeinriktning som ligger till grund för de överenskommelser som kan träffas och bli kommande riksdagsbeslut.

Jag tycker alltså att det som Allians för Sverige lyckats med, bättre än tidigare borgerliga regeringar, är att inte fastna i ultimativa krav från olika partier i viktiga frågor som kan ge regeringskris och regeringsfall, utan istället har man haft förmågan att komma fram, lösa upp och hitta goda kompromisser i en rad av svåra frågor, t ex inom familjepolitiken, energifrågorna och på skatteområdet.

Om de 4 partierna skulle återgå till att driva politik genom ultimativa krav iställer för genom goda kompromisser som alla kan ställa sig bakom befarar jag att vi också får en återgång till svagare regeringar som kan krisa och falla.

Och, och det är min poäng, om nu enskilda borgerliga riksdagsledamöter under och innan mandatperioderna ställer upp ultimativa krav i olika riktning i olika frågor, kommer det att stärka eller försvaga en borgerlig alliansregering.

Är ändå inte svaret rätt givet, inom ramen för det parlamentariska system som vi nu levt med i något sekel och lite mer?

Jag är lite mångordig, ursäkta, men jag brottas själv med dessa svåra och viktiga frågor och uppskattar dialogen som nu pågår!

Läs även andra bloggares åsikter om frifräsare, alliansen, regeringen, politik, centerpartiet, moderaterna, kristdemokraterna, folkpartiet, partipiska,

Frifräsardebatten fortsätter, den är viktig!

Jag får många reaktioner på mina inlägg om hur en (liberal) riksdagsledamot ska rösta, med sitt parti och sin regering eller som han eller hon själv tycker...

Jag länkar till några tänkvärda inlägg med olika ingångar; Johan Örjes (först så klart..), Johan Westerholm, Linus Hellman, Per Ankersjö, Niklas Dougherty, Kent Persson. För ännu fler inlägg se SvD.

Jag utvecklar gärna mina tankar kring denna svåra och viktiga "problematik" ytterligare.

Jag gillar självfallet i grunden "frifräsare", personer med övertygelse och som driver sina frågor starkt och tydligt. Jag har nog uppfattats vara det själv ibland, hoppas jag. Och självfallet ska man som riksdagsledamot med all kraft driva sina frågor och påverka de förslag som regeringen planerar att lägga.

Men som sagt, verkligheten är ibland inte enkel och om det övergripande målet för en knapp liberal majoritet i riksdagen är att föra en sammanhållen och trovärdig politik så är inte utrymmet för att frondera alls stort, det är faktiskt utomordentligt litet så som vårt parlamentariska system fungerar.

Och skulle vissa ledamöter anse sig ha ett mandat att fälla regeringen i sina hjärtefrågor, när man tycker att kompromissen blivit fel eller inte tillräckligt bra, då borde ju även många andra ha den möjligheten.

Att min utgångspunkt delas av en överväldigande majoritet av riksdagens ledamöter är ju oomtvistligt, t ex så har de 178 borgerliga riksdagsledamöterna vunnit majoritet för regeringens förslag och med riksdagens justeringar i alla omröstningar utom en. Den handlade om att erkänna folkmordet på armenier för 90 år sedan, och frågan var faktiskt svår; principiellt ska man inte rösta om detta men som läget var hade det en poäng att vara tydlig. Skulle nu regeringen falla på någon fråga var den här ändå "rätt acceptabel", kan jag tycka.

Även de tre röda och rödgröna partierna har nästan ständigt röstat på sina egna förslag, kanske har några miljöpartister några gånger avstått eller gått emot.

Jag har själv röstat mot regeringen, och mot huvuddelen av riksdagen i övrigt också, för den delen, i en omröstning där alla kristdemokrater och jag menade att begreppet giftermål borde införas lika för alla, men det urgamla begreppet äktenskap borde stå för vad det alltid inneburit.

Energifrågan är svår men energiöverenskommelsen är en historisk kompromiss där jag och hela riksdagsgruppen (trodde jag) efter vånda ställde oss bakom den förhandling som våra regeringsföreträdare gjort.

Och har man gjort en överenskommelse som är en helhet, kan man inte sedan bryta ut enskilda delar och gå emot dessa, då faller ju hela uppgörelsen.

Jag var t ex upprörd över en annan del i energiuppgörelsen, att Sverige som har EUs högsta skatt på dieselbränsle för jordbrukstraktorer år 2013 och 2015 ska höja den ytterligare kraftigt.

En del folkpartister tycker säkert att storsatsningen på förnybar energi är för stor osv.

Kan man skilja på frågor och frågor? Är en del frågor viktigare än andra, och ger större risk för att fälla en regering så att den tappar sin regeringsduglighet. Jovisst är det väl så.

I frågor av t ex etisk och moralisk karaktär har ibland röstningen varierat inom en del partier.

Kan man rösta friare i voteringar där regeringen inte riskerar att förlora, medan det är allvarligare att vidhålla det om läget är skarpt? Tja, det låter ju rimligt. Men å andra sidan, om jag röstar mot regeringen när det inte fäller den och sedan avstår eller röstar för när det skulle fälla den, så är ju det inte någon imponerande logik heller.

Självfallet ska en riksdagsledamot utifrån sina och sitt partis grundläggande värderingar och program, och efter den tyngd man lagt på olika frågor i sin personvalskampanj, driva på för detta av all kraft. Sitter ens parti i regeringsställning ökar möjligheten till inflytande radikalt. Då gäller det i första hand att vara med och trycka på och påverka innan regeringen lägger sina förslag till riksdagen.

Min diskussion gäller ju nästa steg, att när en enig regering med förankring i sina riksdagsgrupper lägger en proposition till riksdagen så ska det väldigt mycket till för att fälla detta.

Och jag landar i att denna princip - med de mycket knappa majoriteter vårt valsystem medför - egentligen gäller i både mindre och större frågor.

För börjar de borgerliga riksdagsledamöterna "unna sig lyxen" att rösta mot sin regering i allehanda mindre frågor så är vägen snabbt stakad mot att detta sker även i de större.

Mathias Sundin menar att han som eventuell riksdagsledamot ska kunna rösta som han vill - oavsett vad hans parti och regering kommit överens om - i t ex sina hjärtefrågor om signalspaning och datalagring och säkert en del annat. Däremot beklagar han att andra riksdagsledamöter kanske röstar emot regeringen i energifrågan.....??? Det har väl ingen koppling till att jag röstar som jag vill, skriver han i Norrköpings Tidningar...

Är du riktigt genomtänkt här, Mathias? Du ska alltså kunna driva dina hjärtefrågor för att fälla regeringen, men inte andra?

(Jag och Mathias är fullständigt överens om att NTs policy att inte publicera debattartiklar i papperstidningen också i nätupplagan är obegriplig och stenåldersmässig. En viktig riksdebatt i NT alltså inte få spridas över landet genom internet, jag förstår inte den policyn).

Läs även andra bloggares åsikter om frifräsare, regeringen, riksdagen, alliansen, centerpartiet, moderaterna, kristdemokraterna, folkpartiet, politik

Dödshjäp nej, det bestämmer vi, inte du.

Jag diskuterade dödshjälp i riksdagen igår; se denna länk, scrolla ner till slutet.

Jag stod upp för den enskilda människans rätt att själv få bestämma om detta under strängt kontrollerade former, medan den sympatiska socialminister Göran Hägglund blankt avvisade detta, det bestämmer vi, inte du.


Interpellationsdebatt om rätt till dödshjälp den 9 april 2010

Vid en interpellationsdebatt i riksdagen idag öppnade socialminister Göran Hägglund för att agera, om Socialstyrelsen inte skulle medge den förlamade 31-åriga kvinnan att sövas ner innan respiratorn tas bort.

- Jag tolkar socialministern så och det gläder mig, säger riksdagsledamot Staffan Danielsson.

Staffan Danielsson ville även att socialministern skulle tillsätta en bred parlamentarisk utredning för att klarlägga regelverken för människor som vill få hjälp att dö något i förtid vid svåra lidanden.

- De enskilda människor som bett och krävt att få bestämma själva i sådana situationer, under sträng kontroll, får ett fortsatt blankt nej av socialministern. Hans besked till dessa är att de måste leva vidare, det bestämmer vi, inte du.

- De flesta gör också det en liten tid, men en del dör under desperata och ibland drastiska former. En fjärdedel av självmorden i Sverige begås av personer som är 65 år eller äldre. Därför beklagar jag att socialministern nu inte vill låta utreda dessa viktiga frågor.

Läs även andra bloggares åsikter om dödshjälp, göran hägglund, regeringen, rätten till vår död. vård vid livets slut, palliativ vård, politik, centerpartiet

"Frifräsare hotar alliansen", SvD Brännpunkt. Rösta du också!

Allians för Sverige har idag en majoritet på knappa 7 röster. En stark regering måste kunna enas i svåra frågor och få majoritet för dem i riksdagen. Börjar borgerliga riksdagsledamöter att unna sig "lyxen" att inte följa sitt partis och regeringens linje, utan ultimativt låser upp sig i olika frågor i olika riktning, så faller snart den borgerliga regeringen och en återgång kan ske till 1900-talets eviga socialdemokratiska minoritetsregeringar....

Jag har debatterat detta mot några frifräsande folkpartister i Norrköpings tidningar, på Newsmill och nu på SvD Brännpunkt, nätupplagan.


Intressant nog har Brännpunkt lagt in en enkät om hur riksdagsledamöter bör rösta (läs "borgerliga" eftersom de röda alltid följer partilinjen).... Min tes är ju att om ett antal borgerliga riksdagsledamöter röstar fritt och ställer ultimativa krav i olika för dem viktiga frågor så blir det inte "Riksdagens" makt som stärks utan oppositionens..

Ska jag som riksdagsledamot alltså följa mitt partis linje, rösta olika i en del frågor eller alltid rösta efter egen åsikt??

Det ska bli intressant att se enkätutfallet, redan efter två timmar har 800 läsare röstat, rösta du också!

Jag inser att ett starkt alternativ är att följa sitt partis linje "med enstaka undantag"..

Men betänk att i vårt parlamentariska system med mycket knappa majoriteter skulle en sådan regel som följs av 178 borgerliga riksdagsledamöter - var och en i "enstaka undantagsfall" - ändå snabbt leda till att många av regeringens förslag förlorar och att den sammanhållna oppositionens vinner.

Energifrågan är ett mycket tydligt exempel. Här har regeringen kunnat göra en historisk kompromiss för att äntligen få en storsatsning på förnybar energi, inga statliga pengar till kärnkraften och kraftigt ökat skadeståndsansvar för industrin. Jag och vi centerpartiet driver nu på den förnybara storsatsningen och tror att kärnkraftsindustrin knappast kommer att ersätta äldre reaktorer med någon ny. Risken är stor, lönsamheten tvivelaktig och bankerna betänksamma.

Men, visst, skulle man mot förmodan lösa det så kan någon eller några äldre reaktor(er) ersättas av en ny, det är kompromissen vi har gjort.

Alla partier, numera även vänsterpartiet och miljöpartiet har rört sig rejält i kärnkraftsfrågan, till att acceptera att dagens kärnkraftsverk får användas under överskådlig tid innan den förnybara energin växer till. Klimatfrågans allvar och den bristande realismen i att samtidigt kunna ersätta både fossil energi (kol,olja,gas) coh kärnkraft ligger bakom detta.

Styrkan i energiuppgörelsen är ju att Alliansen kunnat enas ifrågan, så att den politiska kraften nu kan läggas på att åstadkomma resultat och inte till att olika läger fortsätter att blockera sig bakom årtalsbarrikader av olika slag medan alltför lite händer i övrigt.

Här kommer nu kanske några borgerliga ledamöter inte att följa regeringens och de 4 partiernas kompromiss på enskilda delpunkter och tillsammans med någon politiskt obstruerande vilde kan möjligen energiuppgörelsen hotas vilket vore mycket allvarligt för regeringen och en stor framgång för oppositionen.

Skulle riksdagen rösta fritt så skulle alliansens förslag vinna eftersom många socialdemokrater egentligen ju stöder det, men där gäller ju partilinjen.

Skulle borgerliga ledamöter "i vissa undantagsfall" i t ex frågor som signalspaning, datalagring, försvarspolitik, vargjakt, värnskatt, vårdnadsbidrag, barnomsorgspeng osv osv gå emot kompromisserna i regeringen skulle regeringen snabbt förlora alltfler voteringar och snart falla.

För mig - och tror jag även för det absoluta flertalet borgerliga väljare - är det övergripande att alliansregeringen klarar av att med även knappa majoriteter regera och ta ansvar för en sammanhållen politik för Sveriges utveckling. Därför ska det väldigt mycket till för att fälla den regering som man varit med och tillsatt, och därför är det så viktigt för mig att regeringens förslag - givetvis förankrade också i de borgerliga riksdagsgrupperna - vinner riksdagens majoritet.

Skulle jag uppfatta tryck på mig från mina väljare att rösta mera efter eget huvud och inte efter min riksdagsrupps och regerings så diskuterar jag gärna detta, men nu vet ni min grundläggande uppfattning.

Läs även andra bloggares åsikter om frifräsare, alliansen, regeringen, partipiska, politik, centerpartiet, folkpartiet, moderaterna, kristdemokraterna, riksdagen

Raul Castro till Kommunistisk ungdom på Cuba

När jag var i FN några veckor nyligen - i New York - var det oerhört slående vilka länder som stod för finansieringen av FNs arbete för utvecklingsbistånd och för FNs kamp mot hunger.

De västliga demokratierna i mycket hög omfattning, och biståndsmässigt är Sverige en stormakt.

De länder som inte syntes i den statistiken var regelmässigt kommunistiska eller socialistiska länder som t ex Nord-Korea och Cuba.

De pratar om solidaritet och samarbete och hur jordbruket och industri ska utvecklas genom statssocialism och kommunism osv. Men den gör ju aldrig det, den går på halvfart och den producerar inget överskott som kan hjälpa fattiga länder att utvecklas eller att stilla sin hunger.

Produktionen står stilla eller går back, och de kan knappeligen eller inte alls föda sin befolkning, och friheten är starkt eller helt beskuren.

Flosklerna har stått som spön i backen på Cuba under Fidel Castros ständiga mastodonttal.

Nu har hans kommunistiske bror Raul Castro tagit över, Cubas ambassad skickar ständigt ut alster av - oftast - Fidel, men ibland även av Raul. Jag ska bara citera hans Fidelcitat vid ett tal till kommunistisk ungdom på Cuba nyligen, och hans sista mening om kommunism i all framtid på Cuba...:

"The Young Communist League was born on a day like this, 48 years ago. That historical April 4, 1962, Fidel stated in concluding:

“Believing in the youths is seeing in them not only enthusiasm but capacity; not only energy but responsibility; not only youth, but purity, heroism, character, willpower, love for their homeland, faith in their homeland! Love for the Revolution, faith in the Revolution, and confidence in themselves! It is the deep conviction that the youth can do it, that the youth is capable of doing it; the deep conviction that the youth can carry on great tasks.”

That’s how it was yesterday, how it is today and how it will continue to be in the future."

Läs även andra bloggares åsikter om cuba, kommunism, politik, castro, centerpartiet, vänsterpartiet, socialdemokraterna

Kommunalt veto mot uranbrytning

Det har varit en debatt om min och andra motioner om att förstärka det kommunala inflytandet även över prospektering av uran. Det kommunala vetot i frågan garanterar ju att det inte blir någon uranbrytning om kommunen säger nej, och det är bra.

Några centerpartister röstade tyvärr med den rödgröna oppositionen i frågan.

Jag var nöjd med utskottsmajoritetens behandling av våra motioner, det var så nära en tillstyrkan det kan bli. Jag svarade på en debattartikel i Corren så här.

Min riksdagskollega Sven Bergström har formulerat sig än mer precist i bilagda (nedan) insändare i Hälsingekuriren:

"Ett steg framåt för vetorätten

I en insändare den 3 april i Kuriren tar Olov Östlund upp riksdagens omröstning om minerallagen och uranprospektering. Han kritiserar mig och ett antaöl andra c-ledamöter för att vi inte röstat för egna motioner om minerallagen.. I våra motioner föreslogs en översyn av minerallagen för att stärka kommunernas medinflytande redan i prospekterings- och provborrningsskedet. Bakgrunden är den debatt som varit om att kommunerna idag har ett kommunalt veto mot uranbrytning, men detta veto omfattar inte prospektering eller provborrning.

Den som följer riksdagsarbetet vet att enskilda motioner nästan alltid avslås eller blir besvarade mycket summariskt. Och vi ledamöter får nöja oss med att få ”bra skrivningar” och att våra förslag tar små, små steg åt rätt håll. Man kan tycka bra eller illa om dessa rutiner men så fungerar det.
I detta fall hade näringsutskottet som behandlade bla min motion gjort en överraskande tillmötesgående skrivning som innebar en halv seger för oss motionärer. Utskottet påpekar, när det gäller frågan om ett utökat lokalt och regionalt inflytande, att regeringen genom näringsminister Maud Olofsson nära följer tillämpningen av minerallagen. Och dessutom underströk utskottet att man "förutsätter att regeringen återkommer med förslag på detta område…”
Detta är så nära en direkt uppmaning till regeringen från riksdagen man kan komma. Och skillnaden mot den rödgröna oppositionen i frågan var hårfin. Oppositionen skrev så här: ”..Vi anser att en översyn av lagstiftningen behöver genomföras”.

Hur Olov Östlund kan göra så stor sak av dessa små skillnader är svårt att förstå. Jag hade naturligtvis gärna sett ett klockrent bifall till min motion och omedelbar möjlighet för kommuner runt om i Sverige att säga nej tack redan till uranprospektering. Så blev det inte och så hade det inte blivit hur än jag och andra centerpartister röstat. Nu tar frågan ändå ett rejält steg åt rätt håll och regeringen förutsätts återkomma med förslag i frågan.

Jag kan försäkra Olov Östlund att min hållning i dessa frågor är densamma som tidigare. Jag vill inte ha uranbrytning. Jag vill ha en minerallag som respekterar lokalbefolkningen och enskilda markägare, som tillgodoser kommunens intressen och tar större hänsyn till miljön. Jag vill att kärnkraften ska fasas ut och ersättas av förnybara energislag. Då kan vi bygga en långsiktigt hållbar energiförsörjning till gagn för arbete och utveckling i hela Sverige!.

Sven Bergström, Forsa
Riksdagsman (C)"

Läs även andra bloggares åsikter om uranbrytning, uranprospektering, kommunalt veto, centerpartiet, politik, riksdagen

Ostlänksfloppen visar vikten av en starkare Smålands-Östgötaregion

Regeringen gör nu en historiskt stor satsning på underhåll och investeringar i vägar och järnvägar under perioden 2010-2021. Under den tidigare perioden 2004-2015 anslog den dåvarande s-regeringen netto ca 315 miljarder kr. Nu ökar infrastruktursatningen mycket kraftigt till nära 500 miljarder kr, delvis beroende på medfinansiering på 65 miljarder i olika former.

Pengarna används delvis till underhåll för att återställa de otillräckliga nivåer som försämrat både vägar och järnvägar. Eftersom vägnätet är 6 gånger längre än järnvägsnätet får det mest pengar, medan investeringarna mera styrs till järnvägen.

Stora satsningar görs i storstadsregionerna, t ex förbifart Stockholm, en storsatsning i Västra Götaland på 61 miljarder (varav 17 miljarder medfinansiering) och i Skåne (20 miljarder).

Regeringen öppnar för en kommande fast förbindelse Helsingborg - Helsingör liksom för Norrbottniabanan mellan Piteå och Skellefteå, givet att den senare får en viss medfinansiering.

En rad satsningar görs också över hela landet i övrigt, vilket är mycket bra. I Östergötland fullföljs järnvägs- och vägsatsningen genom Motala och mellan Motala och Mjölby inklusive nya rescentrum. Äntligen kommer också E22:an att byggas ut genom förbifart Söderköping och mellan Söderköping och Norrköping (här har Söderköpings kommunalråd Magnus Berges insatser betytt mycket). Det blir också en ny järnväg till Händelö och farleden in till Norrköping förbättras.
En smolk i bägaren är bl a att Norrleden/förbifart Norrköping inte finns med.

Länsanslagen ökas med mellan 7 och 61 procent, Östergötland får en av de lägsta uppräkningarna med 12 procent.

Det stora besvikelsen är att regeringen inte tar ställning för det entydiga behovet av ett nytt dubbelspår järnväg mellan Östergötland och Stockholm, den s.k Ostlänken. Ostlänken planeras för snabba transporter - s.k höghastighetståg - och ska i det långa perspektivet ses som en del av Götalandsbanan (Stockholm - Norrköping -Linköping - Jönköping - Borås - Göteborg) och Europakorridoren (Stockholm - Malmö - vidare till Tyskland).

Regeringen hänvisar till ytterligare behov av att utreda höghastighetsbanor i Sverige och har uppenbarligen inte prioriterat den långt komna planeringen för Ostlänken. Dock finns en öppning i regeringens resonemang enligt följande som det gäller att fullt ut ta tillvara:

"Höghastighetsbanor kostar enorma summor pengar. Vi vet idag inte exakt vad det skulle kosta, var det är möjligt att dra spåren och hur satsningen skulle kunna betalas. Innan regeringen fattar slutgiltigt besked måste vi få svar på dessa frågor. Att först fatta beslut och sedan ta reda på vad det kostar är inte en ansvarsfull politik. Vi planerar nu vidare för höghastighetsbanor och kommer ta ställning så snart tillräckligt beslutsunderlag finns."

Uppenbart är att finansdepartementet bromsat i denna fråga, och finansminister Anders Borg gav för några år sedan uttryck för sin hjärtas mening vad gäller Ostlänken. Centerpartiet driver på för bättre och snabbare järnvägsförbindelser, men lyckades inte tillräckligt denna gång - tycker jag - vad gäller Ostlänken.

Banverket och kommuner och landsting längs Ostlänken har just överenskommit om hur den fortsatta planeringen för Ostlänken ska gå vidare genom s.k järnvägsavtal, och där en betydande del av kostnaderna (90 mkr) ska betalas av kommuner och landsting.

Regeringen har tyvärr inte avsett medel för statens del av planeringskostnaderna på ca 200 mkr.

Min kommentar är och var att jag är besviken och bekymrad och att det finns risk för några förlorade år om planeringsarbetet avbryts. Därför bör nu "Ostlänkens vänner" snabbt inleda en förnyad dialog med regeringen att medel för planering och projektering avsätts av de ca 13 miljarder som finns till förfogande för övriga ändamål av de 497 miljarderna.

Samma besvikelse fanns hos mina borgerliga riksdagskollegor samt hos kommuner och regionala företrädare i länet.

Det kan också finnas anledning att bedriva självrannsakan och analysera vad vi kan göra bättre för att få gehör för en utökad järnvägskapacitet mellan Östergötland och Stockholm, till gagn för ökade gods- och järnvägstransporter från Södra, Västra och Norra Sverige till/från och genom Stockholm. Idag är spårkapaciteten sliten och otillräcklig, och bygger på framsynta investeringar från 1800-talet. Då var Sveriges befolkning endast ca hälften av idag och transportbehoven var väldigt mycket mindre. Framtiden kräver entydigt av miljö-, -effektivitetsskäl och tillväxtskäl att järnvägen mellan Östergötland och Stockholm fördubblas, och även enligt min uppfattning att vi planerar för höghastighetståg på den nya Götalandsbanan och i Europakorridoren.

Jag tror att tillkortakommandet för Ostlänken gentemot andra storsatsningar i landet kan bero på att vår region är inflytandemässigt svagare än t ex Västra Sverige, Skåne och Norrland. Det inträffade är ett bra exempel på varför det behövs en starkare region som avgränsas av Östersjön, Skåne, Västra Götaland och Mälardalen. En region som alltså innefattar Småland och Östergötland.

Vi borgerliga riksdagsledamöter har ibland kritiserat socialdemokraterna för att de väger för lätt i Stockholm, och jag noterar att min kollega Johan Löfstrand (S) nu riktar samma kritik mot oss...Jag tror dock att vi är helt överens om att vår region måste bli större och kraftfullare med Västra Götaland och Skåne som lyckosamma exempel.

Jag tror också att vi behöver analysera medfinansieringen i Västra Götaland och Skåne och se om vi ligger rätt eller om det kan finnas något mer att göra.

När jag nu försöker hitta länkar till de artiklar som skrivits i t ex länets två stora tidningar - Corren och NT - märker jag hur litet som faktiskt läggs ut på nätet, vilket även gäller debattsidorna i t ex NT. Även här tror jag att det behövs en förbättring om Östergötland vill ta sin rättmätiga plats i svensk politisk debatt.

Några länkar dock, från Corren och en ledare i NT.

Läs även andra bloggares åsikter om östergötland, ostlänken, infrastruktur, regeringen, poltiik, centerpartiet, socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna, regioner, östsam

Ultimativa krav från Folkpartister lamslår alliansen

Jag har kritiserat Mathias Sundin och Camilla Lindberg, (båda FP), som tycker det är bra att alliansens riksdagsledamöter ibland röstar med oppositionen, att det är bra att regeringen förlorar en del voteringar, att borgerliga riksdagsledamöter innan valen bör ställa ultimativa krav i olika riktning i olika frågor,`se länk till SvD, osv...

Mathias har på Newsmill - och i Norrköpings tidningar som dock av någon märklig anledning mörkar sina debattartiklar på nätet... - replikerat med att detta agerande stärker alliansen....

Min entydiga uppfattning är att det är precis tvärtom, vilket jag utvecklar i denna replik på Newsmill ((och i NT..).

Mathias och jag har också diskuterat detta i Radio Östergötland, här. Jag tycker att diskussionen är klargörande och belysande.

Tillagt 5 april: Jag upptäcker nu att Per Gudmundson i SvD hyllar idén om väljarkontrakt från - antar jag - borgerliga riksdagsledamöter. Är han fortfarande positiv till en handlingskraftig alliansregering som kan kompromissa i svåra frågor, eller tycker han att det vore bättre och tryggare med en återgång till 1900-talets "svenska modell", socialdemokratiska minoritetsregeringar?

Läs även andra bloggares åsikter om frifräsare, väljarkontrakt, folkpartiet, centerpartiet, politik, riksdagen, regeringen, moderaterna, kristdemokraterna

EUs stora krisland styrs av Socialdemokrater

Minns ni Göran Perssons stora föredöme Tony Blair, en skicklig politiker.
Han efterträddes av Gordon Brown.

Sak samma, Storbrittannien har regerats av labour (= S) före och under den djupa finanskrisen och lågkonjunkturen de senaste åren.

Resultatet är förskräckande, ungefär som om det varit den svenska rödgröna oppositionen som styrt och öst på med utgiftsexplosioner på de flesta områden samtidigt.

Ett skenande budgetunderskott på uppåt 13 procent, och ingen ljusning de närmaste åren.

Jämför med Sveriges björnstarka ekonomi under alliansens styre de senaste åren, där Sverige klarat sig utomordentligt väl och endast ökat sin statsskuld i måttlig grad.

Även arbetslösheten börjar snart åter att sjunka, mycket på grund av alliansens konsekventa politik för fler jobb och fler företag.

De rödgrönas gnöl om ökad upplåning och arbetslöshet, och att det skulle bero på alliansregeringen, faller platt till marken. Det är tvärtom, tack vare regeringens ansvarsfulla och konsekventa politik går Sverige genom krisen med mindre påfrestningar än snart sagt något annat EU-land, och med allt bättre utsikter för de närmaste åren.

Läs även andra bloggares åsikter om finanskris, sverige, socialdemokraterna, labour, regeringen, centerpartiet, politik, arbetslöshet, statsskuld

Varning för borgerliga "frifräsare"!

Ett debattinlägg i Norrköpings tidningar (tyvärr inte utlagt på webben) kring debatten om "riksdagens" makt ökar ju oftare som enstaka borgerliga riksdagsledamöter fäller sin regerings och sina partiers förslag. Jag menar att det är socialdemokraternas och de rödgrönas makt som ökar, inte riksdagens, om oppositionen inte "röstar fritt" utan endast någgra liberaler:

En del borgerliga ledarskribenter - och några borgerliga riksdagsledamöter - efterlyser fler ”frimodiga” riksdagsledamöter, som röstar som de själva tycker istället för på det som deras parti och regering kommit överens om.

Istället för att se huvudkonflikten i politiken mellan de liberala krafterna - alliansen - och de rödgröna socialisterna verkar analysen vara att riksdagen bör regelbundet rösta ner en borgerlig regerings förslag genom att en del liberaler röstar med de rödgröna..

Folkpartiets riksdagskandidat Mathias Sundins främsta vallöfte är just att om han blir riksdagsledamot ska han gå emot en borgerlig regering i frågor där han tycker olika. Han ska t o m i ”väljarkontrakt” tillsammans med andra folkpartister förbinda sig hur han ska rösta som en ”orädd frifräsare”.

Säg att han och andra garanterar att de ska rösta mot signalspaning, mot datalagring, för statligt stöd till kärnkraften och för att värnskatten tas bort. Samtidigt garanterar andra borgerliga riksdagskandidater att de ska rösta för signalspaning, för EUs datalagringsdirektiv, mot statligt stöd till kärnkraften och mot att värnskatten tas bort.

Resultatet blir att eftersom t ex ett tiotal riksdagsledamöter från alliansen kommer att rösta emot varandra oavsett vilken kompromiss regeringen har gjort, så kommer de rödgröna att vara de som bestämmer, eftersom deras minoritetsförslag då kommer att segra. Och snart kommer regeringen att falla.

Märk väl att inom socialdemokratin tolereras inga politiska ”frifräsare”. Ta den aktuella energifrågan, där ju många socialdemokratiska riksdagsledamöter egentligen är positiva till alliansens energiuppgörelse, men inte kommer att rösta ”fritt”. Och det finns många fler exempel, t ex FRA-lagen och RUT-avdragen (där ju Mona Sahlin själv egentligen är för).
Fler borgerliga ”frifräsare” á la Mathias Sundin riskerar därför att bli de rödgrönas bästa vapen. Först när det finns lika många ”socialdemokratiska frifräsare” (vilket är en utopi) skulle det möjligen bli en balans, men då blir å andra sidan många beslut helt oförutsägbara och vi närmar oss en polsk riksdag.

Mathias har en utmärkt blogg om amerikansk politik, och hans föredöme är givetvis just amerikansk politik, där det bara finns två partier och där alltid en del kongressledamöter fronderar och får ”piskas” in till att stödja presidenten, ibland genom att erhålla något litet fläskben i någon fråga.

Svensk politik är något annat, med 7 partier och mycket knappa majoriteter. Socialdemokraterna lyckade under huvuddelen av 1900-talet vara i regering nästan jämt, genom att alltid hålla ihop det egna partiet och sedan liera sig med andra partier.

Jag är varm vän av Alliansen, och jag inser att om inte alliansens riksdagsledamöter klarar av att lotsa regeringens förslag genom riksdagen utan allt oftare misslyckas med detta, så väntar raskt regeringskriser, nyval och rödgröna regeringar som tidigare. Och det vill jag inte se!

Jag utesluter inte att det finns frågor där man kan tvingas att rösta annorlunda än sin regering. Detta ska dock endast ske i absoluta undantagsfall, och jag är bekymrad om alltfler folkpartister redan innan valet binder upp sitt agerande i olika frågor och alltså vägrar att delta i de kommande kompromisser som är helt nödvändiga om en fyrpartiregering ska kunna regera, även i de svåra frågorna

De borgerliga väljare som med hög prioritet vill se en fortsatt alliansregering som får stöd för sina förslag i riksdagen bör vara försiktiga med att kryssa politiker som låser upp sig i ett antal frågor i sin riksdagskandidatur. Och de borgerliga tidningar som uppmuntrar fler borgerliga ”frifräsare” i olika frågor leker faktiskt med elden, priset kan vara en återgång till 1900-talets eviga socialdemokratiska minoritetsregeringar, hemska tanke.

Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)

länk SvD (tillagd 26 mars)

Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, riksdagen, centerpartiet, frifräsare, folkpartiet

Förnyenergi, kärn- och fossil...och SNF

Sveriges Naturskyddsförenings ordförande Mikael Karlsson låter ungefär som Mona och Maria (Sahlin och Wetterstrand) när han i tidningar vädjar till mig och andra centerriksdagsledamöter att rösta för förnybar energi och ingenting annat.

Jag har svarat så här, i Norrköpings tidningar:

(Och min kollega Kerstin Lundgren har mycket klokt resonerat om denna svåra kärnkraftsfråga på sin blogg)

"Naturskyddsföreningens ordförande vill att jag ska rösta emot en del i den oerhört viktiga energiuppgörelse som de 4 allianspartierna träffade våren 2009.

Hade centerpartiet varit i majoritet i riksdagen hade säkert satsningarna på förnybar energi och energieffektivisering varit än kraftigare, och skrivningarna om kärnkraft mer restriktiva.

Nu är vi inte det, utan energiuppgörelsen är en kompromiss inom Alliansen som lägger grunden till en historiskt kraftig satsning på energieffektivisering och förnybar energi, på att kraftigt öka kärnkraftbolagens ansvar för kärnkraftens kostnader samt att staten inte ska bidra till nya kärnkraftverk.

Under många år med s-styre med stöd av miljöpartiet hände inte så mycket med den förnybara energin. Nu kommer storsatsningen på förnybar energi att förhoppningsvis bidra till att nya kärnkraftverk inte byggs. Dessutom är det mycket tveksamt om kärnkraftbolagen och bankerna kommer att våga bygga nytt utan stöd av staten.

Dagens stora miljöfråga är klimatfrågan, och att samtidigt ersätta både fossil energi (olja, kol, gas) och kärnkraft med förnybar energi är inte möjligt utan att hota tiotusentals industri- och andra jobb i Sverige. Detta spelar inte Miljöpartiet någon roll, men det är obegripligt att Socialdemokraterna vågar spela rysk roulette med Sveriges energiförsörjning.

Centerpartiet är Alliansens Gröna Röst och det borgerliga miljöpartiet. Jag kommer att stå upp för den viktiga energiuppgörelse som träffats inom Alliansen och rösta ja till både dess helhet och de ingående delarna.

Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)"

Läs även andra bloggares åsikter om känrkraft, energi, förnybar energi, centerpartiet, politik, riksdagen, snf, naturskyddsföreningen