Ett debattinlägg i Norrköpings tidningar (tyvärr inte utlagt på webben) kring debatten om "riksdagens" makt ökar ju oftare som enstaka borgerliga riksdagsledamöter fäller sin regerings och sina partiers förslag. Jag menar att det är socialdemokraternas och de rödgrönas makt som ökar, inte riksdagens, om oppositionen inte "röstar fritt" utan endast någgra liberaler:
En del borgerliga ledarskribenter - och några borgerliga riksdagsledamöter - efterlyser fler ”frimodiga” riksdagsledamöter, som röstar som de själva tycker istället för på det som deras parti och regering kommit överens om.
Istället för att se huvudkonflikten i politiken mellan de liberala krafterna - alliansen - och de rödgröna socialisterna verkar analysen vara att riksdagen bör regelbundet rösta ner en borgerlig regerings förslag genom att en del liberaler röstar med de rödgröna..
Folkpartiets riksdagskandidat Mathias Sundins främsta vallöfte är just att om han blir riksdagsledamot ska han gå emot en borgerlig regering i frågor där han tycker olika. Han ska t o m i ”väljarkontrakt” tillsammans med andra folkpartister förbinda sig hur han ska rösta som en ”orädd frifräsare”.
Säg att han och andra garanterar att de ska rösta mot signalspaning, mot datalagring, för statligt stöd till kärnkraften och för att värnskatten tas bort. Samtidigt garanterar andra borgerliga riksdagskandidater att de ska rösta för signalspaning, för EUs datalagringsdirektiv, mot statligt stöd till kärnkraften och mot att värnskatten tas bort.
Resultatet blir att eftersom t ex ett tiotal riksdagsledamöter från alliansen kommer att rösta emot varandra oavsett vilken kompromiss regeringen har gjort, så kommer de rödgröna att vara de som bestämmer, eftersom deras minoritetsförslag då kommer att segra. Och snart kommer regeringen att falla.
Märk väl att inom socialdemokratin tolereras inga politiska ”frifräsare”. Ta den aktuella energifrågan, där ju många socialdemokratiska riksdagsledamöter egentligen är positiva till alliansens energiuppgörelse, men inte kommer att rösta ”fritt”. Och det finns många fler exempel, t ex FRA-lagen och RUT-avdragen (där ju Mona Sahlin själv egentligen är för).
Fler borgerliga ”frifräsare” á la Mathias Sundin riskerar därför att bli de rödgrönas bästa vapen. Först när det finns lika många ”socialdemokratiska frifräsare” (vilket är en utopi) skulle det möjligen bli en balans, men då blir å andra sidan många beslut helt oförutsägbara och vi närmar oss en polsk riksdag.
Mathias har en utmärkt blogg om amerikansk politik, och hans föredöme är givetvis just amerikansk politik, där det bara finns två partier och där alltid en del kongressledamöter fronderar och får ”piskas” in till att stödja presidenten, ibland genom att erhålla något litet fläskben i någon fråga.
Svensk politik är något annat, med 7 partier och mycket knappa majoriteter. Socialdemokraterna lyckade under huvuddelen av 1900-talet vara i regering nästan jämt, genom att alltid hålla ihop det egna partiet och sedan liera sig med andra partier.
Jag är varm vän av Alliansen, och jag inser att om inte alliansens riksdagsledamöter klarar av att lotsa regeringens förslag genom riksdagen utan allt oftare misslyckas med detta, så väntar raskt regeringskriser, nyval och rödgröna regeringar som tidigare. Och det vill jag inte se!
Jag utesluter inte att det finns frågor där man kan tvingas att rösta annorlunda än sin regering. Detta ska dock endast ske i absoluta undantagsfall, och jag är bekymrad om alltfler folkpartister redan innan valet binder upp sitt agerande i olika frågor och alltså vägrar att delta i de kommande kompromisser som är helt nödvändiga om en fyrpartiregering ska kunna regera, även i de svåra frågorna
De borgerliga väljare som med hög prioritet vill se en fortsatt alliansregering som får stöd för sina förslag i riksdagen bör vara försiktiga med att kryssa politiker som låser upp sig i ett antal frågor i sin riksdagskandidatur. Och de borgerliga tidningar som uppmuntrar fler borgerliga ”frifräsare” i olika frågor leker faktiskt med elden, priset kan vara en återgång till 1900-talets eviga socialdemokratiska minoritetsregeringar, hemska tanke.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)
länk SvD (tillagd 26 mars)
Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, riksdagen, centerpartiet, frifräsare, folkpartiet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Ah, men Staffan: om det blir så att några borgerliga ledmöters avvikande åsikter, gör att beslutet avgörs av de rödgröna - ja, då ökar ju trycket på dem av de rödgröna som avviker från den rödgröna linjen eftersom de plötsligt kan avgöra.
Långsiktigt så får det alltså effekten att att riksdagsledamöternas åsikter spelar roll, från alla läger. Det är en bra utveckling av partiväsendet.
Jag förstår vad du menar Staffan, men du måste göra skillnad på omröstningar och omröstningar.
Det är gigantisk skillnad på att rösta för eller emot värnskatten, eller att rösta för att undergräva våra demokratiska grundvalar och låta staten övervaka all medborgare och kräva att alla telfonsamtal registreras.
Jag är rädd att det är den skillnaden du kanske inte förstått. Det är därför FRA-, och Datalagringsfrågan är så omtivstade. Det handlar inte om småfrågor, det handlar om vår demokrati!
Och om det kommer förslag som hotar våra demokratiska grdunvalar så hoppas jag att det förslaget fälls varje gång, oavsett om dt kommer i form av en enskild motion eller en proposition!
Staffan,
Ditt argument är legitimt, men du kan inte likställa en omröstning om skattesatser med en om grundlagsskyddade rättigheter. Jag tror inte ens du skulle kunna rösta för vissa förslag, även om man börjar undra.
För en liberal finns det vissa sträck i sanden, liksom det finns för socialister.
Eller har du en annan åsikt, överskuggar lojalitet gentemot regeringen alla de värderingar som sitt politiska engagemang bygger på? I så fall är du sannerligen en ganska tragisk figur.
Om sossarna gick med på ett förslag om att begränsa strejkrätten, eller LAS skulle du få se hur många ledamöter skulle rösta emot sitt parti, det har jag inga tvivel om.
Skillanden mellan oppositionen och Alliansen är att Alliansregeringen har visat att man inte har några gränser när det gäller hur långt man är beredd att krympa grundläggande medborgerliga rättigheter. Som du vet har man röstat för konfiskering av oskyldiga människors privata korrespondens, som du vet har man avskaffat brevhemligheten och meddelarskyddet. Därför kommer borgeliga väljare och liberaler i synnerhet kräva vissa garantier för sitt mandat 2010, för om man inte, som det har visat sig, kan få det av partierna så får man kräva det av enskilda ledamöter.
Det här är inget problem för S, för de skulle aldrig tillåta sig själva att urinera på sina egna principer och väljare på det sätt som framförallt Centerpartiet har gjort.
Mvh
Mikael
"Märk väl att inom socialdemokratin tolereras inga politiska frifräsare”.
DN idag: En socialdemokrat röstade med regeringen.
Visst finns det större och mindre politiska frågor.
Och visst är frågor lring personlig integritet och kring landets säkerhet stora.
Vad är det som de rödgröna inte kommer att acceptera i signaspaningens huvudprincper?? de vill ju att fler myndigheter ska kunna inrikta, t ex .
Om liberraler röstar fritt och socialdemokrater kollektivt, då kommer de röda att regelmässigt vinna.
Den socialdemokrat som rösta för idag var Veronika Palm, tro inte att det var menat så!
I den kommande energiomröstningen, tro inte att någon av de många socialdemokrater som gillar alliansens energiöverenskommelse kommer att rösta med den.
Men utmärkt om en del borgerliga röstar rött ibland , menar Mathias.
Aningslöst, menar jag.
Staffan,
Ställ frågan istället så här; vad har en riksdagsledamot för ansvar när en lag läggs fram som saknar mandat ifrån väljare vars mandat man sitter, en lag som går utanför den politk som ens regering är satt att representera?
Ska du primärt rösta om regeringen eller om politiken?
Om en regring har lite insikt och ett någorlunda ideologisk kompass tvingar man inte in sina ledamöter i den valsituationen, men det hände t.e.x när brevhemligheten skulle avskaffas och privatkorrespondens i sverige börja konfiskeras.
Det handlar om att ha en frifräsare till regering, det är där problemt ligger, och även om jag inte har några varma känslor för sossarna, kan jag i alla fall konstatera att de har betydligt bättre ideologiskt väderkorn än vad Allliansen visat prov på.
Problemet med ditt resonemang Staffan är att det skapar centralstyrning, en regering där 90% av deltagarna agerar gummistämpel åt den centrala ledningsgruppen. Det är något som stuckit i ögonen hos socialdemokraterna, och nu anser du att även borgerligheten skall anamma samma dumheter!
Nej! Vill regeringens ledning få med sig alla sina riksdagsmän, så finns bara ett acceptabelt sätt att agera och det är intern debatt och förankring. Kan man sen inte förankra frågan, så bör man nog fråga sig på vilket sätt förslaget är fel.
Staffan Danielsson,
Det du verkar ha missförstått är rangordningen i systemet. Det är riksdagen som är överordnad regeringen, inte tvärtom. Det är regeringens uppgift att genomföra riksdagens beslut. Det är INTE riksdagens uppgift att gummistämpla alla dumheter regeringen hittar på.
Om inte regeringen har tillräckligt stöd bland riksdagsledamöterna för sina förslag så ska inte förslagen gå genom. Alternativen är då (a) lägga förslag som hela regeringsunderlaget går med på, (b) lägga förslag som en del av oppositionen kan gå med på, eller (c) inte lägga dessa förslag.
Varje ledamot är ansvarig för hur den röstar. Oavsett om Maud Olofsson har kommit överens med Fredrik Reinfeldt om något eller inte, så tillhör din röst dig, och endast dig.
För tydlighetens skull: ovanstående kommentar är från mig, Staffan Johansson, inte från Staffan Danielsson. Det kan bli komplicerat med folk med samma namn :)
Tack för tänkvärda kommentarer, debatt är viktig.
Både för Mikael och även mig är debatten kring signalspaningen en utgångspunkt. Idag är det enligt min mening uppenbart att en mycket bred riksdagsmajoritet står bakom viss signalspaning, nästan helt i internationell teletrafik, i kablar över landsgränsen.
Genom den intensiva kritiken och diskussionen, inom och utom alliansen, och genom att riksdagsledamöter drev på och lyssnade, infördes successivt ett antal betydande integritetsförstärkningar. Mikael vägrar att ta hem någon som helst delseger, jag vet, utan intecknar hela tiden förlusten att inkoppling sker i kabel.
Att rösta med oppositionen skulle inte givit mer integritetsskydd eftersom den accepterar signalspaning och även vill att fler myndigheter får inrikta densamma.
Jag instämmer med Marcus och Staffan J att en alliansregerings förslag självfallet ska utgå ifrån den gemensamma valplattformen och vara förankrad i de 4 partierna och i riksdagsgrupperna.
Det är i den processen som man i första hand ska driva sina uppfattningar och i den måste regeringen och de 4 partiledarna självfallet vara lyhörda.
Skicka en kommentar