(åter från Kroatien och sol, längsta bloggavbrottet någonsin..(?), ska inte upprepas..)
Råvarupriser tiger och sjunker. Oljepriset har mångdubblats på några decennier. Även mat och energi närmar sig en bristsituation och priserna har både stigit och fallit.
FNs jordbruksorgan FAO oroar sig enligt nedan för att matpriserna i u-länder inte har sjunkit tillbaka efter världsmarknadsprisuppgången för några år sedan. Man verkar anse att matpriserna då - och sedan lång tid tillbaka - låg på "rätt nivå". Det kan ifrågasättas, eftersom världsmarknaden matpriser i många decennier varit "dumpade" genom överproduktion och därmed överskottsbetingade priser under produktionskostnaden.
Detta faktum, tillsammans med att många u-länder därtill brandskattar det egna jordbruket ytterligare på olika sätt (uppköpsmonopol,skatter mm), är en viktig orsak till att jordbruksproduktionen i Afrika stått och stampat i många decennier utan egentlig tillväxt. Detta är en skandal, som inte blir mindre av att i-världen under samma tyid pumpat in stora årliga biståndssatsningar, utan långsiktiga resultat som kan avläsas i statistiken.
Därför är högre råvarupriser för Afrikas bönder den kanske viktigaste nyckeln till att få lönsamhet och incitament för investeringar i jordbruk och infrastruktur så att produktionen kan öka!
jag inser fuller väl det som FAO påtalar, situationen för dem som köper maten. Men att behålla matpriser som ligger under eller i nivå med produktionskostnaden - och som cementerar produktionen på en oförändrat låg nivå - är heller ingen framtidslösning, vilket 1900-talets bittra erfarenheter från Afrika visar.
Högre matpriser som ger tillväxt och investeringar i jordbruket kan på sikt vara kanske det bästa för både Afrikas bönder och konsumenter. Det tror jag, men det verkar inte FAO tycka.
Läs även andra bloggares åsikter om frihande, matpriser, jordbruk, afrika, fao, sida, politik, lrf, centerpartiet
"Rom, 16 juli 2009, I sin senaste skördeprognos Crop Prospects and Food Situation varnar FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, idag för att matpriserna i utvecklingsländerna är fortsatt höga. Det är trots en kraftig nedgång på internationella priser och överlag goda spannmålsskördar.
I flera länder har priserna ökat ännu mer än förra årets rekordhöga prisnivåer eller så ligger de kvar på samma höga nivåer (se fakta nedan). Detta leder till svårigheter för miljontals människor. FAO poängterar att situationen med de höga matpriserna fortsätter att orsaka oro över en tryggad tillgång till mat för utsatta befolkningsgrupper på landsbygden och i städer, eftersom dessa grupper lägger en stor del av sin inkomst på mat.
I Sudan, Östafrika var priserna på hirs tre gånger högre i juni än vad de var två år tidigare. I Uganda, Kenya och Etiopien har priserna på majs dubblerats i jämförelse med två år tidigare. I Sydafrika har priserna sjunkit de senaste månaderna på grund av ovanligt goda skördar men fortfarande är priserna högre än före krisen. Priserna sjönk i Västafrika i slutet av 2008 efter goda spannmålsskördar men ökade igen under 2009. I Ghana har priserna på majs i staden Accra dubblerats i jämförelse med juni 2007.
Enligt rapporten är det varierande orsaker till de höga matpriserna. Exempel på orsaker kan vara minskade skördar, inbördeskonflikt, devalvering av den nationella valutan, ökad eller försenad import, stark efterfrågan från grannländer och från regionala varuströmmar, ändrad mat- eller handelspolitik, ökade inkomster och efterfrågan, transportbegränsningar och ökade transportkostnader."
fredag, juli 24, 2009
söndag, juli 12, 2009
sol och bad - Sverige är bäst - även med Euro!
Den svenska historien är ju urgammal och stolt och slår USAs med hästlängder, som vi alla vet.
Och vår svenska modell är stolt och överlägsen de flesta - kanske alla - andra modeller. Vilket i vart fall vi svenskar nog vet.
Därför har det varit bekymmersamt att resa utomlands och notera de moderna bilflottor som finns lite överallt, ofta är den svenska bilmedelåldern högre. Men lösningen är nära, vi hushållar ju med resurserna!
Något bekymmersamt kan det också vara att jämföra Sveriges överlägsna social- och sjukförsäkringssystem med en del andra välfärdsländers. Även här hamnar vi ibland nästan i bakvatten.
Men vi har ju vår egen urstarka krona, bättra än alla andra valutor...? Tja, dess värde har sjunkit med 25 procent på ett år, och dessförinnan med än mer de senaste decennierna. Kronans vänner jublar över dess ständiga försämring, vilket sägs rädda jobb och konkurrenskraft kvar i Sverige på andra länders bekostnad.
Min enkla motfråga är om inte ett modernt välfärdsland borde kunna klara detta utan att valutan och därmed landets köpkraft ständigt måste rasa?
Kroatien knackar på dörren till EU och dess valuta - Kuna - börjar närma sig den svenska i köpkraft, känns det som. I varje fall om Sverige fortsätter att oåterkalleligen försämra kronans värde allt mer gentemot t ex euron och kunan, samt mot Danmarks och Norges kronor.
Vad är syftet med detta eftertänksamma inlägg, som ju skrivs på annan ort där badvattnet är kristallklart och ca 24 grader. Det hör ju sommaren till att detta kanske kan få vara lite oklart.
Förmodligen ska vi ju glädjas över att andra länder kommer ifatt Sverige på välfärdsområdet. Lite trist bara att vi verkar ha stelnat lite och t o m halkar efter.
Förmodligen kan mitt inlägg tolkas som ett stöd för alliansregeringens reformer för ökad konkurrenskraft och fler jobb och företag i Sverige.
Och för att Sverige - som med all rätt vill vara ett drivande land i EU-samarbetet - noga bör överväga att ansluta sig till Eurosamararbetet fullt ut.
Jag tycker inte att de senaste decenniernas ständiga devalveringar bör fortsätta. Nog borde väl svenska företag och näringslivsorganisationer, anställda och fackförbund samt riksdag och regering kunna enas om framsynta och fungerande regelverk även efter en svensk anslutning till EMUs tredje steg, den gemensamma valutan!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverige, kroatien, euron, euro, kronan, centerpartiet
Och vår svenska modell är stolt och överlägsen de flesta - kanske alla - andra modeller. Vilket i vart fall vi svenskar nog vet.
Därför har det varit bekymmersamt att resa utomlands och notera de moderna bilflottor som finns lite överallt, ofta är den svenska bilmedelåldern högre. Men lösningen är nära, vi hushållar ju med resurserna!
Något bekymmersamt kan det också vara att jämföra Sveriges överlägsna social- och sjukförsäkringssystem med en del andra välfärdsländers. Även här hamnar vi ibland nästan i bakvatten.
Men vi har ju vår egen urstarka krona, bättra än alla andra valutor...? Tja, dess värde har sjunkit med 25 procent på ett år, och dessförinnan med än mer de senaste decennierna. Kronans vänner jublar över dess ständiga försämring, vilket sägs rädda jobb och konkurrenskraft kvar i Sverige på andra länders bekostnad.
Min enkla motfråga är om inte ett modernt välfärdsland borde kunna klara detta utan att valutan och därmed landets köpkraft ständigt måste rasa?
Kroatien knackar på dörren till EU och dess valuta - Kuna - börjar närma sig den svenska i köpkraft, känns det som. I varje fall om Sverige fortsätter att oåterkalleligen försämra kronans värde allt mer gentemot t ex euron och kunan, samt mot Danmarks och Norges kronor.
Vad är syftet med detta eftertänksamma inlägg, som ju skrivs på annan ort där badvattnet är kristallklart och ca 24 grader. Det hör ju sommaren till att detta kanske kan få vara lite oklart.
Förmodligen ska vi ju glädjas över att andra länder kommer ifatt Sverige på välfärdsområdet. Lite trist bara att vi verkar ha stelnat lite och t o m halkar efter.
Förmodligen kan mitt inlägg tolkas som ett stöd för alliansregeringens reformer för ökad konkurrenskraft och fler jobb och företag i Sverige.
Och för att Sverige - som med all rätt vill vara ett drivande land i EU-samarbetet - noga bör överväga att ansluta sig till Eurosamararbetet fullt ut.
Jag tycker inte att de senaste decenniernas ständiga devalveringar bör fortsätta. Nog borde väl svenska företag och näringslivsorganisationer, anställda och fackförbund samt riksdag och regering kunna enas om framsynta och fungerande regelverk även efter en svensk anslutning till EMUs tredje steg, den gemensamma valutan!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverige, kroatien, euron, euro, kronan, centerpartiet
onsdag, juli 08, 2009
SEP eller Patria - pansarterrängfordon
Så här presenterar Ny teknik de två konkurrenterna om försvarets stora order, som nu föreslås gå till finska Patria (113 fordon, 2,8 miljarder kr):
Fakta Patria AMV (Armored modular vehicle). 8x8 eller 6x6-hjulsdrift. Stridsvikt 26 ton. 1200 vagnar sålda, bland annat till Polen, Sydafrika och Förenade Arabemiraten.
Aktiv tjänst i Afghanistan och Chad. (Jodå, jag åkte en del med den i Mazar).
Fakta Hägglunds Sep (Splitterskyddad enhetsplattform). Branschunik, avancerad elhybrid. Anpassad för aktivt pansar. Utvecklad sedan 1994 av Försvarets Materielverk (avhoppad), Hägglunds, Storbritannien (avhoppad) och Hägglunds moderbolag BAE Systems. Årets stridsfordon 2008” enligt industrikonsulten Frost & Sullivan. Stridsvikt 27 ton
Alltså, Patria bygger på beprövad teknik, är färdigutvecklad och i användning. SEPen bygger på ny teknik, är under utveckling och flera samarbetspartner har hoppat av.
Regeringens instruktion till försvaret är att köpa mer beprövad teknik, och inte delta i utvecklingsprojekt lika ambitiöst som förr.
Det som talar för Patrian är enligt ovan.
Det som talar för SEPen är att staten redan har plöjt ner någon miljard i dess utveckling, och att den närmar sig produktion.
.
Försvaret har gjort sitt val, och regeringen ska nu ta ställning. Hade frågan varit avgjord hade den inte lämnats till regeringen för godkännande. Kommer regeringens prövning att väga in det bredare perspektivet med nedplöjda utvecklingskostnader, eller gå på det beprövade och färdigutvecklade?
Jag har inte hela beslutsbilden fullt klar för mig, och frågan är komplicerad och grannlaga. Oppositionen, som vill minska försvarets årliga budget med 2 miljarder kronor relativt regeringen, vet redan att ordern borde rivas upp med Patria och gå till Hägglunds istället.
Jag ska givetvis tränga in djupare i frågan, och det ska bli intressant att på riksdagshåll följa regeringens prövning av den!
Läs även andra bloggares åsikter om sep, patria, pansarterrängbil, försvar, försvaret, oppositionen, regeringen, centerpartiet
Läs även andra bloggares åsikter om politik
Fakta Patria AMV (Armored modular vehicle). 8x8 eller 6x6-hjulsdrift. Stridsvikt 26 ton. 1200 vagnar sålda, bland annat till Polen, Sydafrika och Förenade Arabemiraten.
Aktiv tjänst i Afghanistan och Chad. (Jodå, jag åkte en del med den i Mazar).
Fakta Hägglunds Sep (Splitterskyddad enhetsplattform). Branschunik, avancerad elhybrid. Anpassad för aktivt pansar. Utvecklad sedan 1994 av Försvarets Materielverk (avhoppad), Hägglunds, Storbritannien (avhoppad) och Hägglunds moderbolag BAE Systems. Årets stridsfordon 2008” enligt industrikonsulten Frost & Sullivan. Stridsvikt 27 ton
Alltså, Patria bygger på beprövad teknik, är färdigutvecklad och i användning. SEPen bygger på ny teknik, är under utveckling och flera samarbetspartner har hoppat av.
Regeringens instruktion till försvaret är att köpa mer beprövad teknik, och inte delta i utvecklingsprojekt lika ambitiöst som förr.
Det som talar för Patrian är enligt ovan.
Det som talar för SEPen är att staten redan har plöjt ner någon miljard i dess utveckling, och att den närmar sig produktion.
.
Försvaret har gjort sitt val, och regeringen ska nu ta ställning. Hade frågan varit avgjord hade den inte lämnats till regeringen för godkännande. Kommer regeringens prövning att väga in det bredare perspektivet med nedplöjda utvecklingskostnader, eller gå på det beprövade och färdigutvecklade?
Jag har inte hela beslutsbilden fullt klar för mig, och frågan är komplicerad och grannlaga. Oppositionen, som vill minska försvarets årliga budget med 2 miljarder kronor relativt regeringen, vet redan att ordern borde rivas upp med Patria och gå till Hägglunds istället.
Jag ska givetvis tränga in djupare i frågan, och det ska bli intressant att på riksdagshåll följa regeringens prövning av den!
Läs även andra bloggares åsikter om sep, patria, pansarterrängbil, försvar, försvaret, oppositionen, regeringen, centerpartiet
Läs även andra bloggares åsikter om politik
tisdag, juli 07, 2009
Ekologiskt jordbruk -javisst,ekologiskt skogsbruk - förbjudet
Innan jag går djupare in i dessa "ekologiska begrepp" vill jag klargöra min tveksamhet mot att enskilda metoder för jord- och skogsbruk etiketteras som "ekologiska" respektive - antar jag - "icke ekologiska". Ekologi är läran om samspelet i naturen och dessa samspel torde finnas oavsett om man t ex bekämpar ogräs med biologiska eller kemiska bekämpningsmedel, eller om man bearbetar jorden mycket eller lite med redskap efter dieseldrivna traktorer.
Nåväl, det är mycket intressant att analysera skillnaden mellan hur staten behandlar den enskildes äganderätt till sin jord respektive skog. Grundregeln borde ju vara att den som äger sin mark själv avgör hur den ska användas och brukas.
Detta gäller i hygglig utsträckning inom jordbruket så länge man inte vill omföra åkermarken till skogsmark, detta torde kräva tillstånd. Men vill man bruka jorden extensivt utan insatser av t ex handelsgödsel och med mycket arealkrävande gröngödslingsgrödor är det grönt ljus. Staten t o m uppmuntrar markägarna till mer lågavkastande produktion genom frikostig statlig rådgivning utan kostnad och genom betydande statliga bidrag till den extensivare produktionen. Den enskilde markägaren avgör dock själv hur han eller hon vill bedriva sitt jordbruk, staten nöjer sig med att rekommendera och stödja odlingssystem som är animalietunga och ger lägre avkastning.
Inom skogsbruket är den enskildes äganderätt mycket mera begränsad och kringränd. Många är de skogsägare som under decennier och sekel kämpat för att få bedriva skogsbruk på sin egen ägandes mark så som man själv vill. Harald Holmberg i Lycksele vill t ex nu avverka sin skog genom plockhuggning och inte genom kalavverkning. Han vill bevara en olikåldrig skog och fågellivet. Skogsstyrelsen hänvisar till skogsvårdslagen och länsrätten förbjuder Harald att avverka sin egen ägandes skog så som han själv vill..., ham måste kalavverka.
Sammalunda behandlas den skogsägare som t ex vill bedriva ett "ekologiskt skogsbruk" med "naturliga" brukningsmetoder utan t ex röjning eller gallring och med självföryngring istället för plantering. Staten har genom sin skogsvårdslag kriminaliserat den som så vill använda sin egen skog, och dömer ut kännbara straff till den som tycker annorlunda än staten om hur den ägda skogsmarken ska brukas.
Min egen far ville på 1960-talet behålla en del ek- och lövinslag i sitt skogsbruk, men ålades av staten att plantera granskog. Idag är förhållandet snarare det motsatta, den stora likheten är att det är staten då och nu bestämmer hur skogsägaren ska bedriva sitt skogsbruk. Äganderätten till marken finns hos skogsägaren, men det är staten som i detalj bestämmer hur skogsskötseln ska bedrivas. Har skogsägaren en annan uppfattning så bestämmer staten.
Är detta egentligen rimligt? Om vi i övrigt tror på marknadsekonomi och frihet under ansvar och på äganderätten så borde väl detta gälla även för brukandet av jord och skog?
Vad är då orsaken till att staten i så hög grad tar över äganderätten i skogsbruket, och i så hög grad genom stimulanser vill påverka hur jordbruket ska bedrivas?
Och vad är orsaken till att staten pekar med hela handen i en riktning vad gäller skogsbruket - effektiv och uthållig produktion - och i en helt annan riktning i jordbruket - extensiv och mer lågavkastande produktion.
I korthet ligger nog mycket av förklaringen i att staten velat säkerställa en hög och uthållig produktion av virkesråvara till skogsindustrin, där efterfrågan alltid varit hög. Och staten har inte litat till marknadskrafterna utan har i lag detaljreglerat hur ett intensivt skogsbruk måste bedrivas. Äganderätten har i hög grad begränsats, staten bestämmer.
Inom jordbruket däremot har det under något sekel funnits ett överskott på mat på marknaden, den köpkraftiga efterfrågan har understigit tillgången. Därför har staten istället ägnat sig åt att begränsa jordbruksproduktionen med olika stimulanser; allt ifrån trädesbidrag och åläggande att inte odla mark till bidrag för att odla med mer lågavkastande metoder.
Inom skogsbruket är efterfrågan fortsatt hög på virkesråvara till trä- och pappersändamål samt i växande grad till energi i olika former. Detta torde enligt min uppfattning leda till att skogsmarken i allt väsentligt används till en hög och uthållig produktion av timmer och massa- och energived alldeles oavsett skogsvårdslagen utformning. Jag har svårt att se varför inte lagen borde ses över och ge en större frihet åt markägarna så att de som vill bedriva ett mer "ekologiskt eller naturligt" skogsbruk också skulle få göra det på sin egen ägandes skog.
Inom jordbruket närmar sig nu en situation liknande den som skogsbruket varit i i alla tider, dvs en hög och uthållig efterfrågan på mat och energi. Jag menar inte att en "jordvårdslag" likt i skogen nu skulle införas som i detalj skulle säkerställa att åkermarken används för en hög och uthållig produktion av mat och energi. Nej, jag är övertygad om att grundfundamenten i marknadsekonomin, äganderätten och en fri handel, kommer att leda till ett ökat utbud av mat och energi när efterfrågan och därmed priset stiger.
Däremot är det tveksamt om staten i ett sådant läge kommer att vara lika inriktad på att med riktade stöd och riktad rådgivning fortsatt premiera en mer lågavkastande produktion.
Varför återkommer jag ibland till dessa frågeställningar? De är viktiga, de är aktuella och de kan påverka förutsättningarna för markägandet och -brukandet i framtiden, både av skogsmark och jordbruksmark.
Läs även andra bloggares åsikter om ekologiskt jordbruk, ekologiskt skogsbruk, jordbruk, skogsbruk, äganderätt, frihet, marknadsekonomi, politik, centerpartiet, miljöersättningar, eu
Nåväl, det är mycket intressant att analysera skillnaden mellan hur staten behandlar den enskildes äganderätt till sin jord respektive skog. Grundregeln borde ju vara att den som äger sin mark själv avgör hur den ska användas och brukas.
Detta gäller i hygglig utsträckning inom jordbruket så länge man inte vill omföra åkermarken till skogsmark, detta torde kräva tillstånd. Men vill man bruka jorden extensivt utan insatser av t ex handelsgödsel och med mycket arealkrävande gröngödslingsgrödor är det grönt ljus. Staten t o m uppmuntrar markägarna till mer lågavkastande produktion genom frikostig statlig rådgivning utan kostnad och genom betydande statliga bidrag till den extensivare produktionen. Den enskilde markägaren avgör dock själv hur han eller hon vill bedriva sitt jordbruk, staten nöjer sig med att rekommendera och stödja odlingssystem som är animalietunga och ger lägre avkastning.
Inom skogsbruket är den enskildes äganderätt mycket mera begränsad och kringränd. Många är de skogsägare som under decennier och sekel kämpat för att få bedriva skogsbruk på sin egen ägandes mark så som man själv vill. Harald Holmberg i Lycksele vill t ex nu avverka sin skog genom plockhuggning och inte genom kalavverkning. Han vill bevara en olikåldrig skog och fågellivet. Skogsstyrelsen hänvisar till skogsvårdslagen och länsrätten förbjuder Harald att avverka sin egen ägandes skog så som han själv vill..., ham måste kalavverka.
Sammalunda behandlas den skogsägare som t ex vill bedriva ett "ekologiskt skogsbruk" med "naturliga" brukningsmetoder utan t ex röjning eller gallring och med självföryngring istället för plantering. Staten har genom sin skogsvårdslag kriminaliserat den som så vill använda sin egen skog, och dömer ut kännbara straff till den som tycker annorlunda än staten om hur den ägda skogsmarken ska brukas.
Min egen far ville på 1960-talet behålla en del ek- och lövinslag i sitt skogsbruk, men ålades av staten att plantera granskog. Idag är förhållandet snarare det motsatta, den stora likheten är att det är staten då och nu bestämmer hur skogsägaren ska bedriva sitt skogsbruk. Äganderätten till marken finns hos skogsägaren, men det är staten som i detalj bestämmer hur skogsskötseln ska bedrivas. Har skogsägaren en annan uppfattning så bestämmer staten.
Är detta egentligen rimligt? Om vi i övrigt tror på marknadsekonomi och frihet under ansvar och på äganderätten så borde väl detta gälla även för brukandet av jord och skog?
Vad är då orsaken till att staten i så hög grad tar över äganderätten i skogsbruket, och i så hög grad genom stimulanser vill påverka hur jordbruket ska bedrivas?
Och vad är orsaken till att staten pekar med hela handen i en riktning vad gäller skogsbruket - effektiv och uthållig produktion - och i en helt annan riktning i jordbruket - extensiv och mer lågavkastande produktion.
I korthet ligger nog mycket av förklaringen i att staten velat säkerställa en hög och uthållig produktion av virkesråvara till skogsindustrin, där efterfrågan alltid varit hög. Och staten har inte litat till marknadskrafterna utan har i lag detaljreglerat hur ett intensivt skogsbruk måste bedrivas. Äganderätten har i hög grad begränsats, staten bestämmer.
Inom jordbruket däremot har det under något sekel funnits ett överskott på mat på marknaden, den köpkraftiga efterfrågan har understigit tillgången. Därför har staten istället ägnat sig åt att begränsa jordbruksproduktionen med olika stimulanser; allt ifrån trädesbidrag och åläggande att inte odla mark till bidrag för att odla med mer lågavkastande metoder.
Inom skogsbruket är efterfrågan fortsatt hög på virkesråvara till trä- och pappersändamål samt i växande grad till energi i olika former. Detta torde enligt min uppfattning leda till att skogsmarken i allt väsentligt används till en hög och uthållig produktion av timmer och massa- och energived alldeles oavsett skogsvårdslagen utformning. Jag har svårt att se varför inte lagen borde ses över och ge en större frihet åt markägarna så att de som vill bedriva ett mer "ekologiskt eller naturligt" skogsbruk också skulle få göra det på sin egen ägandes skog.
Inom jordbruket närmar sig nu en situation liknande den som skogsbruket varit i i alla tider, dvs en hög och uthållig efterfrågan på mat och energi. Jag menar inte att en "jordvårdslag" likt i skogen nu skulle införas som i detalj skulle säkerställa att åkermarken används för en hög och uthållig produktion av mat och energi. Nej, jag är övertygad om att grundfundamenten i marknadsekonomin, äganderätten och en fri handel, kommer att leda till ett ökat utbud av mat och energi när efterfrågan och därmed priset stiger.
Däremot är det tveksamt om staten i ett sådant läge kommer att vara lika inriktad på att med riktade stöd och riktad rådgivning fortsatt premiera en mer lågavkastande produktion.
Varför återkommer jag ibland till dessa frågeställningar? De är viktiga, de är aktuella och de kan påverka förutsättningarna för markägandet och -brukandet i framtiden, både av skogsmark och jordbruksmark.
Läs även andra bloggares åsikter om ekologiskt jordbruk, ekologiskt skogsbruk, jordbruk, skogsbruk, äganderätt, frihet, marknadsekonomi, politik, centerpartiet, miljöersättningar, eu
söndag, juli 05, 2009
DN och Nycander versus Wallén och TiS - om U-båtar
Vad är sanning?
Jag läser dagens DN debatt om u-båtskränkningarna, där DNs förre chefredaktör Svante Nycander med hänvisning till ambassadören och huvudsekreteraren Mathias Mossberg utsagor anser att det lika gärna kunde varit Nato-U-båtar som kränkte då när det begav sig på 1980-talet.
Jag läser och det känns ju bestickande.
Sedan uppmärksammas jag på en färsk artikel i Tidskrift i Sjöväsendet (TiS) (nr 2 2009) där konteamiral Göran Wallén, expert i de utredningar där Mossberg var huvudsekreterare, ger sin bild.
Detta känns även det bestickande...Mossberg gillade aldrig Sovjetspåret, menar Wallén
Så vad är sanning?
Klart är att den helt dominerande bilden sätts av huvudsekreteraren och DN.
Genom bloggosfären och även denna enkla blogg kanske debatten kan vidgas till att omfatta även debattinlägget i TiS!
Läs även andra bloggares åsikter om u-båtar, dn debatt, svante nycander, u-båtskränkningar, försvar, försvaret, politik, centerpartiet
Jag läser dagens DN debatt om u-båtskränkningarna, där DNs förre chefredaktör Svante Nycander med hänvisning till ambassadören och huvudsekreteraren Mathias Mossberg utsagor anser att det lika gärna kunde varit Nato-U-båtar som kränkte då när det begav sig på 1980-talet.
Jag läser och det känns ju bestickande.
Sedan uppmärksammas jag på en färsk artikel i Tidskrift i Sjöväsendet (TiS) (nr 2 2009) där konteamiral Göran Wallén, expert i de utredningar där Mossberg var huvudsekreterare, ger sin bild.
Detta känns även det bestickande...Mossberg gillade aldrig Sovjetspåret, menar Wallén
Så vad är sanning?
Klart är att den helt dominerande bilden sätts av huvudsekreteraren och DN.
Genom bloggosfären och även denna enkla blogg kanske debatten kan vidgas till att omfatta även debattinlägget i TiS!
Läs även andra bloggares åsikter om u-båtar, dn debatt, svante nycander, u-båtskränkningar, försvar, försvaret, politik, centerpartiet
onsdag, juli 01, 2009
Fred i Afghanistan - FN-insatsen nödvändig
Afghanistans folk har lidit av krig och inbördeskrig i decennier. Kommunister tog makten och Ryssland invaderade. Efter tio år drog man sig tillbaka och efter inbördeskrig tog de religiösa fundamentalisterna talibanerna över. De vill införa medeltiden igen - ungefär -, vill att en sträng islam ska styra alla människors liv, återinförde stränga sharialagar, förbjöd kvinnor att ensamma gå utanför hemmet, förbjöd flickor rätten till utbildning och kvinnor rätten att jobba, förbjöd privat bilkörning, gav skydd och samarbetade med Usama bin laden och al quaida osv.
Med anledning av samarbetet med al quaida gav USA stöd till Norra Alliansen och drev talibanerna från makten. idag finns utöver USA-styrkor den ISAF-insats som med FNs mandat och under Natos ledning engagerar 41 länder, däribland Sverige.
Ídag är Afghanistan en färsk demokrati som mödosamt försöker lägga gamla och existerande maktstrukturer bakom sig. Det går sakta framåt, och problemen är stora. Men det rör sig ändå i rätt riktning, och den 20 augusti hålls återigen presidents- och parlamentsval samt lokala val. Första gången var 2004.
ISAF stöder Afghanistans armé och poliser i deras arbete med att upprätthålla kontrollen i landet. Det stora hotet mot detta är främst talibanerna, som med stöd av liknande krafter i Pakistan och andra länder bedriver terror för att förstöra återuppbyggnaden av landet och störa de kommanden valen.
De är fullständigt hänsynslösa och skyr inga medel för att attackera soldater, poliser och civila.
De ställer inte upp i valen, där bedömningarna är att de skulle få kanske 5-10 procent av rösterna. De respekterar inte demokratin och människornas vilja, eftersom de anser sig ha gud på sin sida enligt den tolkning de själva gör och därmed rätt att bestämma över landet.
Skulle världssamfundet dra sig ur Afghanistan och prisge landet och människorna till ett hänsynslöst nytt inbördeskrig vore det ett väldigt svek mot afghanerna, som vill ha fred och utveckling.
Självfallet är civila återuppbyggnadsinsatser det långsiktigt avgörande, där behovet av vägar och all annan infrastruktur och annat ät utomordentligt stort. Talibanerna gör allt för att förhindra även detta, och attackerar och mördar som nämnts även ägarbetare och biståndsarbetare.
Därför är ISAFs - Internationell Security Assistance Forces - närvaro helt nödvändig under lång tid framåt.
Jag tycker det är bra att Sverige tar sin del av ansvaret för att stödja Afghanistans väg till fred och frihet, och de svenska soldaterna gör en mycket viktig insats. Sverige ger också ett mycket betydande bistånd, och Afghanistan är nu vårt kanske viktigaste biståndsland.
Ska världssamfundet och Sverige upphöra med sina fredsbevarande insatser i Afghanistan? Jag har uppfattat att 1/3 av de rödgröna kräver detta, inte så överraskande är det vänsterpartiet. Jag förstår faktiskt inte hur man kan ha den uppfattningen.
Däremot är det självklart en ständig avvägning att överväga hur den svenska kontingenten ska dimensioneras och vara utformad, liksom hur avvägningen mellan fredsinsatser och civil uppbyggnad ska ske över tiden.
I dagsläget är den militära närvaron nödvändig, och jag och vi från försvarsutskottet har under vårt besök fått värdefulla synpunkter och erfarenheter av vad som kan behöva tillföras insatsen av materiel och kanske soldater. Jag tar med mig detta till vårt fortsatta arbete med dessa frågor. Intrycken härifrån är starka och kräver bearbetning under lång tid framåt.
Som framgått är det med stolthet som man tar del av de mycket viktiga insatser i fredens tjänst som Sverige och svenska soldater så förtjänstfullt utför i Mazar-e Sharif i Afghanistan.
Läs även andra bloggares åsikter om isaf, afghanistan, försvar, försvaret, fs17, mazar-e sharif, centerpartiet, politik
Med anledning av samarbetet med al quaida gav USA stöd till Norra Alliansen och drev talibanerna från makten. idag finns utöver USA-styrkor den ISAF-insats som med FNs mandat och under Natos ledning engagerar 41 länder, däribland Sverige.
Ídag är Afghanistan en färsk demokrati som mödosamt försöker lägga gamla och existerande maktstrukturer bakom sig. Det går sakta framåt, och problemen är stora. Men det rör sig ändå i rätt riktning, och den 20 augusti hålls återigen presidents- och parlamentsval samt lokala val. Första gången var 2004.
ISAF stöder Afghanistans armé och poliser i deras arbete med att upprätthålla kontrollen i landet. Det stora hotet mot detta är främst talibanerna, som med stöd av liknande krafter i Pakistan och andra länder bedriver terror för att förstöra återuppbyggnaden av landet och störa de kommanden valen.
De är fullständigt hänsynslösa och skyr inga medel för att attackera soldater, poliser och civila.
De ställer inte upp i valen, där bedömningarna är att de skulle få kanske 5-10 procent av rösterna. De respekterar inte demokratin och människornas vilja, eftersom de anser sig ha gud på sin sida enligt den tolkning de själva gör och därmed rätt att bestämma över landet.
Skulle världssamfundet dra sig ur Afghanistan och prisge landet och människorna till ett hänsynslöst nytt inbördeskrig vore det ett väldigt svek mot afghanerna, som vill ha fred och utveckling.
Självfallet är civila återuppbyggnadsinsatser det långsiktigt avgörande, där behovet av vägar och all annan infrastruktur och annat ät utomordentligt stort. Talibanerna gör allt för att förhindra även detta, och attackerar och mördar som nämnts även ägarbetare och biståndsarbetare.
Därför är ISAFs - Internationell Security Assistance Forces - närvaro helt nödvändig under lång tid framåt.
Jag tycker det är bra att Sverige tar sin del av ansvaret för att stödja Afghanistans väg till fred och frihet, och de svenska soldaterna gör en mycket viktig insats. Sverige ger också ett mycket betydande bistånd, och Afghanistan är nu vårt kanske viktigaste biståndsland.
Ska världssamfundet och Sverige upphöra med sina fredsbevarande insatser i Afghanistan? Jag har uppfattat att 1/3 av de rödgröna kräver detta, inte så överraskande är det vänsterpartiet. Jag förstår faktiskt inte hur man kan ha den uppfattningen.
Däremot är det självklart en ständig avvägning att överväga hur den svenska kontingenten ska dimensioneras och vara utformad, liksom hur avvägningen mellan fredsinsatser och civil uppbyggnad ska ske över tiden.
I dagsläget är den militära närvaron nödvändig, och jag och vi från försvarsutskottet har under vårt besök fått värdefulla synpunkter och erfarenheter av vad som kan behöva tillföras insatsen av materiel och kanske soldater. Jag tar med mig detta till vårt fortsatta arbete med dessa frågor. Intrycken härifrån är starka och kräver bearbetning under lång tid framåt.
Som framgått är det med stolthet som man tar del av de mycket viktiga insatser i fredens tjänst som Sverige och svenska soldater så förtjänstfullt utför i Mazar-e Sharif i Afghanistan.
Läs även andra bloggares åsikter om isaf, afghanistan, försvar, försvaret, fs17, mazar-e sharif, centerpartiet, politik
tisdag, juni 30, 2009
Strid med "upprorsmän" i Sveriges PRT i norra Afghanistan
Norra Afghanistan är stabilare än södra Afghanistan, men det förekommer tyvärr vägbomber, dolda sprängladdningar och eldöverfall även här. De svenska trupperna lever alltid med risken för dessa "lömska" attacker och tvingas agera med hög skyddsnivå.
När det händer något agerar "vi" regelmässigt snabbt och professionellt, som erfarna och välutbildade soldater ju ska. Och FS17 - innevarande kontingent - är verkligt erfaren med stommen i den nordiska battlegroup (NBG) som nyligen ansvarade för EUs beredskap. Sverige är kända för sin professionalitet och kvalitet på sina soldater och förband, och FS17 återfinns tvivelsutan i toppskiktet.
Man ska också inse den stora vikten av att Sverige finns i området och med sin närvaro stödjer Afghanistans demokratiskt tillsatta regering och landets armé och poliser och därmed bromsar eller hindrar "upprorsmän" eller terrorister - vilket jag tycker är en tydligare benämning - att tränga in och etablera sig.
Idag har svenska soldater samarbetat med afghanska styrkor, blivit överfallna av "insurgents/upprorsmän"och strider har ägt rum. Enligt Svenska Dagbladet kan det ha skett en längre bit västerut från Mazar-e Sharif. Såvitt känt är inga soldater skadade, vilket vi alla här på Camp Northern Light djupt hoppas stämmer.
När det bränner till ökar intensiteten på campen, stämmningen blir tätare och allvarsam.
Samtidigt går vardagslivet vidare, och det sker positiva saker i Afganistan, även om talibaner och andra gör allt för att förstöra och sabotera; mördar vägarbetare vid ett viktigt vägbygge, använder små pojkar för att bära fram bomber, sig själva ovetande, kidnappar och mördar politiker och hjälparbetare osv.
Idag har vi besökt en företagsam och beundransvärd 8-barnsmamma som tillsammans med sin man och sina barn byggt upp en syverksamhet för flera tusen kvinnor, utifrån en enkel bas i lokaler i Mazar. Tillverkningen av kläder och andra textilier sker i stor utsträckning i deras egna hem. Hon startar också en skolverksamhet.
Jag länkar återigen till mina kollegors moderata Aftonbladsblogg, och till officer Krister Fahlstedt som också ger inblickar från FS17 och med foton från vårt besök, där han varit i betydande grad delaktig.
Jag återkommer med en summering av intrycken från Sveriges fredsinsats i Afghanistan inom rätt kort.
Läs även andra bloggares åsikter om afganistan, isaf, fs17, mazar-e sharif, swecon, försvar, försvaret, centerpartiet, politik
När det händer något agerar "vi" regelmässigt snabbt och professionellt, som erfarna och välutbildade soldater ju ska. Och FS17 - innevarande kontingent - är verkligt erfaren med stommen i den nordiska battlegroup (NBG) som nyligen ansvarade för EUs beredskap. Sverige är kända för sin professionalitet och kvalitet på sina soldater och förband, och FS17 återfinns tvivelsutan i toppskiktet.
Man ska också inse den stora vikten av att Sverige finns i området och med sin närvaro stödjer Afghanistans demokratiskt tillsatta regering och landets armé och poliser och därmed bromsar eller hindrar "upprorsmän" eller terrorister - vilket jag tycker är en tydligare benämning - att tränga in och etablera sig.
Idag har svenska soldater samarbetat med afghanska styrkor, blivit överfallna av "insurgents/upprorsmän"och strider har ägt rum. Enligt Svenska Dagbladet kan det ha skett en längre bit västerut från Mazar-e Sharif. Såvitt känt är inga soldater skadade, vilket vi alla här på Camp Northern Light djupt hoppas stämmer.
När det bränner till ökar intensiteten på campen, stämmningen blir tätare och allvarsam.
Samtidigt går vardagslivet vidare, och det sker positiva saker i Afganistan, även om talibaner och andra gör allt för att förstöra och sabotera; mördar vägarbetare vid ett viktigt vägbygge, använder små pojkar för att bära fram bomber, sig själva ovetande, kidnappar och mördar politiker och hjälparbetare osv.
Idag har vi besökt en företagsam och beundransvärd 8-barnsmamma som tillsammans med sin man och sina barn byggt upp en syverksamhet för flera tusen kvinnor, utifrån en enkel bas i lokaler i Mazar. Tillverkningen av kläder och andra textilier sker i stor utsträckning i deras egna hem. Hon startar också en skolverksamhet.
Jag länkar återigen till mina kollegors moderata Aftonbladsblogg, och till officer Krister Fahlstedt som också ger inblickar från FS17 och med foton från vårt besök, där han varit i betydande grad delaktig.
Jag återkommer med en summering av intrycken från Sveriges fredsinsats i Afghanistan inom rätt kort.
Läs även andra bloggares åsikter om afganistan, isaf, fs17, mazar-e sharif, swecon, försvar, försvaret, centerpartiet, politik
måndag, juni 29, 2009
En svensk Hercules! i Afghanistan
Ett svenskt militärtransportplan - Hercules - tjänstgör med besättning och ledning och underhåll m.m. i ISAFs fredsfrämjande insats. Besöket där den är stationerade var mycket intressant, liksom samtalen med officerarna där.
Den gör efterfrågat transportarbete över stora delar av Afghanistan, och svarar för en betydande del av ISAFs flygtransportarbete, kanske i nivån 15 procent. De svenska planen - även detta - har ett antal decennier på nacken men fungerar bra tack vare ömsint skötsel och underhåll! Insatstiden är 4 månader och under den tiden jobbar de kvalificerade soldaterna intensivt, långt bort från hemmabasen i Såtenäs.
Vi förstod tydligt att ett införskaffande av den "nya modellen" - Johan - skulle vara efterlängtad. Försvaret har dock många behov och tillsvidare gäller nuvarande läge...
Afghanistan är ett bergigt och dammigt och hett land och det kräver mycket att flyga där. Herculesplanets 4 motorer ger dock kraft och förmåga att klara även svåra förhållanden, vilket uppskattas mycket inom ISAF.
Läs även andra bloggares åsikter om hercules, försvaret, försvar, isaf, afghanistan, swecon
Den gör efterfrågat transportarbete över stora delar av Afghanistan, och svarar för en betydande del av ISAFs flygtransportarbete, kanske i nivån 15 procent. De svenska planen - även detta - har ett antal decennier på nacken men fungerar bra tack vare ömsint skötsel och underhåll! Insatstiden är 4 månader och under den tiden jobbar de kvalificerade soldaterna intensivt, långt bort från hemmabasen i Såtenäs.
Vi förstod tydligt att ett införskaffande av den "nya modellen" - Johan - skulle vara efterlängtad. Försvaret har dock många behov och tillsvidare gäller nuvarande läge...
Afghanistan är ett bergigt och dammigt och hett land och det kräver mycket att flyga där. Herculesplanets 4 motorer ger dock kraft och förmåga att klara även svåra förhållanden, vilket uppskattas mycket inom ISAF.
Läs även andra bloggares åsikter om hercules, försvaret, försvar, isaf, afghanistan, swecon
söndag, juni 28, 2009
Uråldriga Afghanistan! Och islam
Jag har googlat lite om landet och Islam. Så snabbt man lär nuförtiden!
Afghanistans historia liksom länderna omkring är uråldrig, med rätt mycket känt även för årtusendet före Kristi födelse. I provinsen Baktrien, eller Balkh som området heter idag, och där Mazar-e Sharif är den stora staden idag, ligger också en av världens kanske äldsta städer, Balkh, som idag har kanske 13.000 invånare.
Balkhs storhetstid var från kanske 2.000 år före Kristi födelse fram till 500 år före... Jordbruk bedrevs i området kanske 6.000 år sedan..Indo-iranska stammar trängde in i området och senare ner i Iran med angränsande länder.
Afghanistan och de andra - stan länderna anger folkslaget, vilka är närbesläktade. -stan betyder plats eller land. Paki-,Tadjiki-,turkmeni,uzbek-,kasach- och säkert ännu fler -stan.
Landet ligger vid Sidenvägen där varor transporterades mellan Europa och China före kristi födelse och framåt..
Krig och inbördeskrig och invasioner har alltid förekommit i Afghanistan, från Persien, Kina, Alexander den store och på 1200-talet Djingis Khan och Timur Lenk. Dessa utrodade närmast Balkhs befolkning och staden förföll.
Islam är en religion grundad av Muhammed vars tideräkning startar år 622 e kr, när Muhammed tvingades flytta till Medina. Islam bygger på samma tradition som Judendeomen och Kristendomen.
Efter Muhammeds död 632 efterträddes han av en kalif (efterträdare), sedan en till, en till och sedan av en till som hette Ali.
Denne Ali mördades på 600-talets mitt i Irak. En mulla - präst - fick på 1100-talet en uppenbarelse att Ali var begravd vid Balkh, och platsen började vördas som "den heliga graven" (Mazar-e Sharif! Mazar betyder grav). Orsaken sades vara att Ali hade många fiender och att han därför transporterades till Baktrien och begravdes där. det låter ändå som om han nog kan ligga mest begraven i Irak, kanske!
Shiiamuslimerna följer Alis sons gren av Islam medan Sunni följer de fortsatta kaliferna där den första hette Omar, tror jag, som var gift med Muhammeds dotter.
Efter dessa omvälvningar under årtusendens lopp i detta urgamla kulturland -Afghanistan - kommer så 1900-talet med dess inbördeskrig och strider, fram till de senaste decennierna som ju varit likadana...
Världssamfundet - FN - har alltså ingen lätt uppgift, och alltså inte heller den svenska kontingenten här nere, Swecon FS17, har alltså ingen lätt uppgift, utan en oerhört svår och komplicerad. Läs gärna också på försvarsmaktens hemsida.
Läs även andra bloggares åsikter om afganistan, isaf, fs17, mazar-e sharif, försvaret, försvar, centerpartiet
Afghanistans historia liksom länderna omkring är uråldrig, med rätt mycket känt även för årtusendet före Kristi födelse. I provinsen Baktrien, eller Balkh som området heter idag, och där Mazar-e Sharif är den stora staden idag, ligger också en av världens kanske äldsta städer, Balkh, som idag har kanske 13.000 invånare.
Balkhs storhetstid var från kanske 2.000 år före Kristi födelse fram till 500 år före... Jordbruk bedrevs i området kanske 6.000 år sedan..Indo-iranska stammar trängde in i området och senare ner i Iran med angränsande länder.
Afghanistan och de andra - stan länderna anger folkslaget, vilka är närbesläktade. -stan betyder plats eller land. Paki-,Tadjiki-,turkmeni,uzbek-,kasach- och säkert ännu fler -stan.
Landet ligger vid Sidenvägen där varor transporterades mellan Europa och China före kristi födelse och framåt..
Krig och inbördeskrig och invasioner har alltid förekommit i Afghanistan, från Persien, Kina, Alexander den store och på 1200-talet Djingis Khan och Timur Lenk. Dessa utrodade närmast Balkhs befolkning och staden förföll.
Islam är en religion grundad av Muhammed vars tideräkning startar år 622 e kr, när Muhammed tvingades flytta till Medina. Islam bygger på samma tradition som Judendeomen och Kristendomen.
Efter Muhammeds död 632 efterträddes han av en kalif (efterträdare), sedan en till, en till och sedan av en till som hette Ali.
Denne Ali mördades på 600-talets mitt i Irak. En mulla - präst - fick på 1100-talet en uppenbarelse att Ali var begravd vid Balkh, och platsen började vördas som "den heliga graven" (Mazar-e Sharif! Mazar betyder grav). Orsaken sades vara att Ali hade många fiender och att han därför transporterades till Baktrien och begravdes där. det låter ändå som om han nog kan ligga mest begraven i Irak, kanske!
Shiiamuslimerna följer Alis sons gren av Islam medan Sunni följer de fortsatta kaliferna där den första hette Omar, tror jag, som var gift med Muhammeds dotter.
Efter dessa omvälvningar under årtusendens lopp i detta urgamla kulturland -Afghanistan - kommer så 1900-talet med dess inbördeskrig och strider, fram till de senaste decennierna som ju varit likadana...
Världssamfundet - FN - har alltså ingen lätt uppgift, och alltså inte heller den svenska kontingenten här nere, Swecon FS17, har alltså ingen lätt uppgift, utan en oerhört svår och komplicerad. Läs gärna också på försvarsmaktens hemsida.
Läs även andra bloggares åsikter om afganistan, isaf, fs17, mazar-e sharif, försvaret, försvar, centerpartiet
Vardag i Mazar-e Sharif
Besöket hos de svenska soldaterna i norra delen av Afghanistan fortsätter, och är mycket intressant och givande. Delegationen från försvarsutskottet består av 4 ledamöter. Två av dessa bloggar från resan i Aftonbladet, Isabella Jernbeck och Ulf Grape(båda m). Från den rödgröna sidan (mest röd) deltar Gunilla Wahlén (v).
Krister Fahlstedt har lagt ut några foton från avresan i fredags.
Igår gick vi i värmen en tur i några kvarter. Varmt! Det gäller att dricka mycket vatten. Slitna lerjordsgator med avloppen i diken eller ej längs gatorna. På några ställen grävde ett antal "kommunalarbetare" djupare diken, beordrade av guvernören, verkar som ett bra initiativ. De mynnade givetvis i ett mindre vattendrag.
Besöket på en enkel "vårdcentral" inriktad mycket på barn, vaccination och födsel var gripande. Många kvinnor i burka, många barn, en läkare och några sköterskor/barnmorskor som gav ett mycket gott intryck. Enkelt men rent och snyggt. Mycket ont om resurser och mediciner, vilket spontant påtalades av en upprörd kvinna.
Barnen många, vänliga och söker kontakt.
Camp Northern Light är mycket välordnad och effektivt indelad. De många kontakterna med soldater och officerare i givande samtal är av stort värde. När vi träffade representanter med dessa hade vi också en öppen och bra dialog.
Krister Fahlstedt har lagt ut några foton från avresan i fredags.
Igår gick vi i värmen en tur i några kvarter. Varmt! Det gäller att dricka mycket vatten. Slitna lerjordsgator med avloppen i diken eller ej längs gatorna. På några ställen grävde ett antal "kommunalarbetare" djupare diken, beordrade av guvernören, verkar som ett bra initiativ. De mynnade givetvis i ett mindre vattendrag.
Besöket på en enkel "vårdcentral" inriktad mycket på barn, vaccination och födsel var gripande. Många kvinnor i burka, många barn, en läkare och några sköterskor/barnmorskor som gav ett mycket gott intryck. Enkelt men rent och snyggt. Mycket ont om resurser och mediciner, vilket spontant påtalades av en upprörd kvinna.
Barnen många, vänliga och söker kontakt.
Camp Northern Light är mycket välordnad och effektivt indelad. De många kontakterna med soldater och officerare i givande samtal är av stort värde. När vi träffade representanter med dessa hade vi också en öppen och bra dialog.
fredag, juni 26, 2009
stekhet bastu-eller pansarterrängbil..?
Åter från ett påfrestande men intressant besök med flera timmar i en stekhet bastu enligt ovan.
Till en svensk utpost i distriktet vid en stad med mycket gamla traditioner, flera tusen år.
Platta och torra slätter där ibland vete skördas efter regnen i våras, då floddalarna svämmade över katastrofalt, förra gången 1950-talet.
Staden sliten med mycket enkla stånd och affärer, husen ofta omgivna av murar gjorda av lera och gödsel (Vatten och timmer är exklusiva bristvaror här). Murarna ska bla skydda kvinnorna, som oftast har burka...
Rapporter om "insurgents" i området, terrorister som ofta nog rekryteras från fundamentalistiska kretsar i t ex Pakistan, Uzbekistan och några även från Kaukasus norra del..
Det är självfallet mycket viktigt att demokratin kan stå emot och att den afghanska armén och polisen kan stå emot attackerna och få allt starkare kontroll och ordning i landet.
Valkampanjen är i full gång, och valaffischer pryder gatorna.
De svenska - och finska - soldaterna ger ett mycket gott intryck; effektiva, välutbildade, professionella. Och de jobbar verkligen under tuffa förhållanden.
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, försvar, isaf, centerpartiet,
Till en svensk utpost i distriktet vid en stad med mycket gamla traditioner, flera tusen år.
Platta och torra slätter där ibland vete skördas efter regnen i våras, då floddalarna svämmade över katastrofalt, förra gången 1950-talet.
Staden sliten med mycket enkla stånd och affärer, husen ofta omgivna av murar gjorda av lera och gödsel (Vatten och timmer är exklusiva bristvaror här). Murarna ska bla skydda kvinnorna, som oftast har burka...
Rapporter om "insurgents" i området, terrorister som ofta nog rekryteras från fundamentalistiska kretsar i t ex Pakistan, Uzbekistan och några även från Kaukasus norra del..
Det är självfallet mycket viktigt att demokratin kan stå emot och att den afghanska armén och polisen kan stå emot attackerna och få allt starkare kontroll och ordning i landet.
Valkampanjen är i full gång, och valaffischer pryder gatorna.
De svenska - och finska - soldaterna ger ett mycket gott intryck; effektiva, välutbildade, professionella. Och de jobbar verkligen under tuffa förhållanden.
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, försvar, isaf, centerpartiet,
torsdag, juni 25, 2009
Camp Northern Light
Afghanistan är ett mycket fattigt land. Medåldern är för män och kvinnor ca 44 år. Kanske 30 procent av männen och endast 10 procent av kvinnorna är INTE analfabeter...
Enligt Gender Advisor, kapten Krister Fahlstedt, som hade en bland många andra intressanta föredragningar idag.
Orsaken till att FN vill stabilisera situationen i landet var från grunden Talibanernas kopplingar till internationell terror genom bla Al Quida. Talibanerna är oftast pashtuner, men en fundamentalistisk syn på Islam och på verkligheten.
De attackerade några flickskolor med gas, de bränner ner dem och skulle de komma åter skulle samma medeltida förtryck och livsmönster återkomma.
Den demokratiskt valda Afghanska regeringen styr landet, och ISAF-styrkornas uppgift är att stötta lag och ordning som ska upprätthållas av den afghanska armén och polisen. Den blir allt starkare, men talibanerna och kanske också andra krafter bedriver inbördeskrig genom bakhåll, överfall, vägbomder och IED:er, som kan drabba blint och orsaka massmord och förödelse.
Vägen framåt är inte att FN eller Sverige drar sig ur Afghanistan och öppnar för ett nytt förödande inbördeskrig, utan här gäller uthållighet och att inte ge efter för den fullständigt hänsynslösa krigföringen från dem som låter ändamålet helga medlen och för vilka människoliv är ingenting värt jämfört med att tvinga sig till makten.
Våra svenska soldater gör en mycket viktig fredsfrämjande insats, som en del i den ISAF-styrka som består av -tror jag - 38 länder.
Läs även andra bloggares åsikter om isaf, afghanistan, fn, politik.centerpartiet, försvar, försvaret
Enligt Gender Advisor, kapten Krister Fahlstedt, som hade en bland många andra intressanta föredragningar idag.
Orsaken till att FN vill stabilisera situationen i landet var från grunden Talibanernas kopplingar till internationell terror genom bla Al Quida. Talibanerna är oftast pashtuner, men en fundamentalistisk syn på Islam och på verkligheten.
De attackerade några flickskolor med gas, de bränner ner dem och skulle de komma åter skulle samma medeltida förtryck och livsmönster återkomma.
Den demokratiskt valda Afghanska regeringen styr landet, och ISAF-styrkornas uppgift är att stötta lag och ordning som ska upprätthållas av den afghanska armén och polisen. Den blir allt starkare, men talibanerna och kanske också andra krafter bedriver inbördeskrig genom bakhåll, överfall, vägbomder och IED:er, som kan drabba blint och orsaka massmord och förödelse.
Vägen framåt är inte att FN eller Sverige drar sig ur Afghanistan och öppnar för ett nytt förödande inbördeskrig, utan här gäller uthållighet och att inte ge efter för den fullständigt hänsynslösa krigföringen från dem som låter ändamålet helga medlen och för vilka människoliv är ingenting värt jämfört med att tvinga sig till makten.
Våra svenska soldater gör en mycket viktig fredsfrämjande insats, som en del i den ISAF-styrka som består av -tror jag - 38 länder.
Läs även andra bloggares åsikter om isaf, afghanistan, fn, politik.centerpartiet, försvar, försvaret
onsdag, juni 24, 2009
intryck från Mazar-e Sharif - 1
Vi är några från riksdagens försvarsutskott som nu besöker de svenska soldaterna i Afghanistan. Det ska bli mycket intressant att på plats få inblick i de mycket viktiga fredsinsatser som Sverige och våra soldater gör "i en annan del av världen".
Avstånden minskar ju på vårt klot, men det här ligger ändå en bit bort. Efter ett kort besök i Abu Dhabi har vi idag flugit över mycket torra bergs- och högslättområden. Först när vi närmade oss Mazar-e Sharif - vilket lär betyda ungeför "den heliga Moskén" - började det bli lite grönt i floddalar och på högslätter.
Med på resan var vältränade,skickliga och motiverade soldater - män och kvinnor - som varit hemma i Sverige på "leave" och som gör ett mycket gott intryck. Detta är i och för sig ingen överraskning, detta gäller regelmässigt när jag träffar officerare och soldater i det svenska försvaret.
Jag har fasat lite för hettan- som jag inte brukar gilla -och här har idag varit 41 grader varmt, 67 grader i solen...
Men hettan är torr och nu på kvällen är den faktiskt riktigt behaglig.
Flaggorna för FNs ISAF-insats (ledd av Nato) i Afghanistan vajar idag på halv stång, sedan flera tyska soldater lär ha stupat i samband med en attack.
Afghanistan är ju ett av världens fattigaste länder, och ovanpå det har man en lång tragisk historia av krig och inbördeskrig. Sovjetunionen invaderade och drog sig tillbaka, de muslimska fundamentalisterna "Talibanerna" grep makten och styrde enligt medeltida Sharialagar och med stort förtryck, inte minst mot flickor och kvinnor.
Många nationer deltar i ISAFs insats, så även Sverige. Talibanerna är aktivast i södra delen av landet och har ofta sina baser i närliggande Pakistan.
Deras stridsmetoder är ofta förkastliga och drabbar oskyldiga blint, ändamålet får helga alla medel och vägbomber och självmordattacker kan drabba vém som helst.
Jag återkommer!
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, politik, centerpartiet, prt, mazar-e sharif, ISAF,
Avstånden minskar ju på vårt klot, men det här ligger ändå en bit bort. Efter ett kort besök i Abu Dhabi har vi idag flugit över mycket torra bergs- och högslättområden. Först när vi närmade oss Mazar-e Sharif - vilket lär betyda ungeför "den heliga Moskén" - började det bli lite grönt i floddalar och på högslätter.
Med på resan var vältränade,skickliga och motiverade soldater - män och kvinnor - som varit hemma i Sverige på "leave" och som gör ett mycket gott intryck. Detta är i och för sig ingen överraskning, detta gäller regelmässigt när jag träffar officerare och soldater i det svenska försvaret.
Jag har fasat lite för hettan- som jag inte brukar gilla -och här har idag varit 41 grader varmt, 67 grader i solen...
Men hettan är torr och nu på kvällen är den faktiskt riktigt behaglig.
Flaggorna för FNs ISAF-insats (ledd av Nato) i Afghanistan vajar idag på halv stång, sedan flera tyska soldater lär ha stupat i samband med en attack.
Afghanistan är ju ett av världens fattigaste länder, och ovanpå det har man en lång tragisk historia av krig och inbördeskrig. Sovjetunionen invaderade och drog sig tillbaka, de muslimska fundamentalisterna "Talibanerna" grep makten och styrde enligt medeltida Sharialagar och med stort förtryck, inte minst mot flickor och kvinnor.
Många nationer deltar i ISAFs insats, så även Sverige. Talibanerna är aktivast i södra delen av landet och har ofta sina baser i närliggande Pakistan.
Deras stridsmetoder är ofta förkastliga och drabbar oskyldiga blint, ändamålet får helga alla medel och vägbomber och självmordattacker kan drabba vém som helst.
Jag återkommer!
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, politik, centerpartiet, prt, mazar-e sharif, ISAF,
måndag, juni 22, 2009
åtvidaberg = @vidaberg= ett fint stycke Sverige!
Stora delar av riksdagens östgötabänk har idag under det avgående landshövdingeparets värdskap besökt Åtvidaberg, en härlig kommun i det gamla ursprungliga "bergslagen" 3 mil sydost Linköping.
Här började kopparbrytning redan på 1300-talet i den äldsta gruvan "mormor", och slutade först på 496 meters djup år 1873...! Mormorsgruvans byalag berättade på plats om alla vedermödor under åren, där långa tider 500 personer arbetade och slet ont. När Linköping någon gång hade 6.000 invånare (1700-talet?) hade Åtvidaberg 5.000...!
Åtvidaberg prunkade av grönska, med vackra "smålandsfält" och djupa skogar , sjöar och raviner. Baroniet Adelswärd har varit och är delvis fortfarande en tung aktör i kommunen, trots att både koppargruvor, elkraftsbolag (Forskraft) och timmersågen nu är avyytrade. Facits skriv- och räknemaskiner som sysselsatte 2.000 personer under 1950-talets storhetstid är nu borta, och Partnertech i den "nya fabriken" sysselsätter bara knappt några hundra. Istället växer småföretagen och Åtvidabergs företagsklimat ligger i Sverige topp, åtminstone enligt någon undersökning!
Detta i kombination med ett långvarigt s-styre och en brokig partiflora ledde till en usel ekonomi 2006, vilket tvingade ihop s och m till en "ohelig" koalition som genomfört tuffa men säkert flera nödvändiga beslut, som även oppositionen (C) i mycket är med på.
Riksväg 35 mellan Linköping och Åtvid är bitvid krokig och alltmer 70-inriktad, äntligen skymtar vägen i vägverkets planer på 2+1-
sträckor framåt 2014! Tjustbanan - tåg - mellan Linköping och Västervik via Åtvidaberg byggdes ca 1905 och är idag i stort behov av upprustning med miljardbelopp...Mycket angeläget men också mycket kostsamt, sannolikt får det ske successivt.
Åtvidabergs fotbollsförenings glansperiod under 1970-talet är ofattbart stor, och även idag gör laget är lysande prestation att ligga i topp i superettan med en omsättning på under 15 mkr.
Vi besökte ett framgångsrikt företag, Rodeco, där den dynamiska VD:n bl a lyfte fram vikten av ett internationellt slagkraftigt namn vid export, helst utan å,ä och ö. @vidaberg, ett namn i tiden..?!
Med Åtvidabergs idylliska grönska i själen reser jag nu bort ett tag till en mycket hetare ( + 40 grader och mer), torrare och inte lika trygg plats där över 400 svenska soldater gör viktiga fredsfrämjande insatser i ett mycket avlägset och krigshärjat land. Jag återkommer med rapporter och intryck!
Läs även andra bloggares åsikter om åtvidaberg, mormorsgruvan, centerpartiet, ÅFF, tjustbanan, riksväg 35
Här började kopparbrytning redan på 1300-talet i den äldsta gruvan "mormor", och slutade först på 496 meters djup år 1873...! Mormorsgruvans byalag berättade på plats om alla vedermödor under åren, där långa tider 500 personer arbetade och slet ont. När Linköping någon gång hade 6.000 invånare (1700-talet?) hade Åtvidaberg 5.000...!
Åtvidaberg prunkade av grönska, med vackra "smålandsfält" och djupa skogar , sjöar och raviner. Baroniet Adelswärd har varit och är delvis fortfarande en tung aktör i kommunen, trots att både koppargruvor, elkraftsbolag (Forskraft) och timmersågen nu är avyytrade. Facits skriv- och räknemaskiner som sysselsatte 2.000 personer under 1950-talets storhetstid är nu borta, och Partnertech i den "nya fabriken" sysselsätter bara knappt några hundra. Istället växer småföretagen och Åtvidabergs företagsklimat ligger i Sverige topp, åtminstone enligt någon undersökning!
Detta i kombination med ett långvarigt s-styre och en brokig partiflora ledde till en usel ekonomi 2006, vilket tvingade ihop s och m till en "ohelig" koalition som genomfört tuffa men säkert flera nödvändiga beslut, som även oppositionen (C) i mycket är med på.
Riksväg 35 mellan Linköping och Åtvid är bitvid krokig och alltmer 70-inriktad, äntligen skymtar vägen i vägverkets planer på 2+1-
sträckor framåt 2014! Tjustbanan - tåg - mellan Linköping och Västervik via Åtvidaberg byggdes ca 1905 och är idag i stort behov av upprustning med miljardbelopp...Mycket angeläget men också mycket kostsamt, sannolikt får det ske successivt.
Åtvidabergs fotbollsförenings glansperiod under 1970-talet är ofattbart stor, och även idag gör laget är lysande prestation att ligga i topp i superettan med en omsättning på under 15 mkr.
Vi besökte ett framgångsrikt företag, Rodeco, där den dynamiska VD:n bl a lyfte fram vikten av ett internationellt slagkraftigt namn vid export, helst utan å,ä och ö. @vidaberg, ett namn i tiden..?!
Med Åtvidabergs idylliska grönska i själen reser jag nu bort ett tag till en mycket hetare ( + 40 grader och mer), torrare och inte lika trygg plats där över 400 svenska soldater gör viktiga fredsfrämjande insatser i ett mycket avlägset och krigshärjat land. Jag återkommer med rapporter och intryck!
Läs även andra bloggares åsikter om åtvidaberg, mormorsgruvan, centerpartiet, ÅFF, tjustbanan, riksväg 35
lördag, juni 20, 2009
Oppositionens motion om FRA -intressant analys av Klamberg
Det har varit intensivt nu i riksdagens slutspurt och jag har därför först nu tagit del av den samlade oppositionens motion på regeringens kompletterande signalspaningsproposition genom Mark Klambergs balanserade och intressanta kommentar.
Efter att sedan ha läst själva motionen landar jag mycket nära Mark i analysen av oppositionens vägval.
Dessa ledande riksdagsledamöter har undertecknat motionen; "Mona Sahlin (s),Anders Karlsson (s),Peter Eriksson (mp),Peter Rådberg (mp),Lars Ohly (v) och Gunilla Wahlén (v)".
De vill börja om från början med en bred parlamentarisk utredning, och de kritiserar de många integritetsförstärkningar som vidtagits...I rättvisans namn, de kritiserar säkert inte integritetsförstärkningarna i sig, utan de förhandlingar som sedan resulterat i förstärkningarna, vilka är högst betydande jämfört med resultatet från de olika utredningar som den tidigare s-regeringen genomförde från 1998 och framåt. (man utredde på flera olika sätt med undantag för just den parlamentariska utredning som man nu kräver..)
Intressan är också, vilket Klamberg framhåller, att regeringen kritiseras för att ha begränsat signalspaningen för mycket..!
Intressant är också att inte bara socialdemokraterna och vänsterpartiet utan nu också miljöpartiet uppenbarligen accepterar att det finns ett behov av signalspaning i kabel. Jag delar alltså Mark Klambergs analys även på den punkten.
Läs även andra bloggares åsikter om signalspaning, fra, mark klamberg, socialdemokraterna, centerpartiet, politik, folkpartiet, fra, fra-lagen
Efter att sedan ha läst själva motionen landar jag mycket nära Mark i analysen av oppositionens vägval.
Dessa ledande riksdagsledamöter har undertecknat motionen; "Mona Sahlin (s),Anders Karlsson (s),Peter Eriksson (mp),Peter Rådberg (mp),Lars Ohly (v) och Gunilla Wahlén (v)".
De vill börja om från början med en bred parlamentarisk utredning, och de kritiserar de många integritetsförstärkningar som vidtagits...I rättvisans namn, de kritiserar säkert inte integritetsförstärkningarna i sig, utan de förhandlingar som sedan resulterat i förstärkningarna, vilka är högst betydande jämfört med resultatet från de olika utredningar som den tidigare s-regeringen genomförde från 1998 och framåt. (man utredde på flera olika sätt med undantag för just den parlamentariska utredning som man nu kräver..)
Intressan är också, vilket Klamberg framhåller, att regeringen kritiseras för att ha begränsat signalspaningen för mycket..!
Intressant är också att inte bara socialdemokraterna och vänsterpartiet utan nu också miljöpartiet uppenbarligen accepterar att det finns ett behov av signalspaning i kabel. Jag delar alltså Mark Klambergs analys även på den punkten.
Läs även andra bloggares åsikter om signalspaning, fra, mark klamberg, socialdemokraterna, centerpartiet, politik, folkpartiet, fra, fra-lagen
Integritet igen - hos c och fp
Jag kan inte låta bli att kommentera - och göra lite reklam för, varsågod - en ny fp-blogg betitlad "folkhjälte, diva & ledamot". Förhoppningsvis går det att spåra någon ironi i detta, lite oklart hur dock.
Min liberala kollega uppmärksammar och bekymrar sig också för centerpartiet; "På dagens partiledardebatt var Maud Olofsson väldigt tydlig med vad hon ville - ta röster från PP, men jag undrar hur Centern ska kunna återfå förtroendet i integritetsfrågorna."
Folkpartiet och alliansen i övrigt har tydligen inte detta bekymmer, men däremot centerpartiet.
Jag tycker det var bra att Maud Olofsson i riksdagsdebatten i onsdags anslog en ödmjuk och lyssnade inställning i integritetsfrågorna och med anledning av EU-valsresultatet. Ni som följer min blogg vet att det här är mycket viktiga frågor för centerpartiet och mig, vi följer dem noga och driver på men vi måste också ta hänsyn till verkligheten och kunna avväga motstående intressen mot varandra. För detta har vi - och alliansen - fått kritik, inte minst från engagerade centerpartister, några tyvärr just nu förre detta. Kritiken har inte varit lika intensiv i andra allianspartier, det är nog också korrekt.
Folkpartiet och centerpartiet är liberala partier och varandra närstående, och vi har tillsammans, tycker jag, arbetat för att bygga in mer integritetsskydd i signalspaningslagen. Vid första riksdagsbehandlingen juni 2007 drev enskilda riksdagsledamöter - jag tänker på Fredrick Federley och Annie Johansson - starkt på för ytterligare förbättringar vilket ledde till flera konkreta resultat. Inför nästa riksdagsbehandling flyttades positionerna fram ytterligare, fortfarande med bl a Fredrick och Annie som pådrivande, och efter riksdagsbeslutet - där Camilla Lindberg överraskande röstade nej, det är korrekt - följde en fortsatt dialog mellan allianspartierna som resulterade i den 15-punktsöverenskommelse som alliansens riksdagsledamöter alla ställt sig bakom.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, integritet, signalspaning, fra, centerpartiet, folkpartiet, politik
Min liberala kollega uppmärksammar och bekymrar sig också för centerpartiet; "På dagens partiledardebatt var Maud Olofsson väldigt tydlig med vad hon ville - ta röster från PP, men jag undrar hur Centern ska kunna återfå förtroendet i integritetsfrågorna."
Folkpartiet och alliansen i övrigt har tydligen inte detta bekymmer, men däremot centerpartiet.
Jag tycker det var bra att Maud Olofsson i riksdagsdebatten i onsdags anslog en ödmjuk och lyssnade inställning i integritetsfrågorna och med anledning av EU-valsresultatet. Ni som följer min blogg vet att det här är mycket viktiga frågor för centerpartiet och mig, vi följer dem noga och driver på men vi måste också ta hänsyn till verkligheten och kunna avväga motstående intressen mot varandra. För detta har vi - och alliansen - fått kritik, inte minst från engagerade centerpartister, några tyvärr just nu förre detta. Kritiken har inte varit lika intensiv i andra allianspartier, det är nog också korrekt.
Folkpartiet och centerpartiet är liberala partier och varandra närstående, och vi har tillsammans, tycker jag, arbetat för att bygga in mer integritetsskydd i signalspaningslagen. Vid första riksdagsbehandlingen juni 2007 drev enskilda riksdagsledamöter - jag tänker på Fredrick Federley och Annie Johansson - starkt på för ytterligare förbättringar vilket ledde till flera konkreta resultat. Inför nästa riksdagsbehandling flyttades positionerna fram ytterligare, fortfarande med bl a Fredrick och Annie som pådrivande, och efter riksdagsbeslutet - där Camilla Lindberg överraskande röstade nej, det är korrekt - följde en fortsatt dialog mellan allianspartierna som resulterade i den 15-punktsöverenskommelse som alliansens riksdagsledamöter alla ställt sig bakom.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, integritet, signalspaning, fra, centerpartiet, folkpartiet, politik
torsdag, juni 18, 2009
Integritet, FRA och våldtäkt
Jag har ju diskuterat svåra avvägningar vad gäller landets säkerhet contra människors rätt till integritet sedan länge. Se gärna mina - och andras - inlägg under rubriken signalspaning i vänsterkanten på bloggen.
Så jag vågar språnget och gör ett mycket försiktigt inlägg i en glödhet pågående debatt efter ett blogginlägg av min riksdagskollega Annika Qarlsson.
Vad menade hon? För så som det kan uppfattas kan hon ju inte ha menat, och det är trist att det kan tolkas så. Blogginlägg är ju en färskvara som kan bli fel och det blev det i detta fall.
Jag håller inte heller med henne i att skuldbelägga och klumpa ihop grupper av människor, tex "män" eller "unga män" eller "piratpartiröstande". Och mena att vi - eller de - har ett särskilt ansvar för de män som begår övergrepp och våldtäkt.
Alla människor - män och kvinnor - har ett gemensamt ansvar för att utveckla ett så bra samhälle som möjligt, och det är vad politik och samhällsengagemang i andra former i grunden handlar om.
En viktig del i detta är självfallet att skapa ett säkert och tryggt samhälle, där länders och människors integritet respekteras både kollektivt och enskilt. Ibland handlar detta om svåra avvägningar där det ena måsta avvägas mot det andra, vilket vi intensivt diskuterat och fortsätter att diskutera vad gäller underättelseinhämtning för landets säkerhet.
En annan viktig diskussion är avvägningen mellan upphovsrätt och friheten att använda sig av modern teknik genom internet. Jag är tydlig med att jag anser den nya tekniken vara av "paradigmskifteskaraktär" och att upphovsmannarätten måste anpassas och moderniseras så att den får tåla fildelning för privat bruk. En kriminalisering av detta är inte rimlig. Centerpartiet fick igenom en del förbättringar av den Ipredlag som Sverige bundet av internationella avtal var tvingad att införa, även om vi ville mer. En viktig del är att tillämpningen av den nya lagen löpande ska följas för att säkerställa att inte upphovsrätten och domstolspraxis går för långt. Den upphovsrättutredning som centerpartiet vill ha är också mycket viktig och bör snarast komma till stånd.
Så till rättssamhället och det viktiga arbetet mot alla integritetsövergepp genom brott mot individen, där våldtäkt är ett mycket kränkande och allvarligt brott där vi alla har ett ansvar för att skapa ett samhälle byggt på respekt för varandra och för de principer och lagar som vi ska leva efter.
Ligger det ansvaret extra tungt på främst de som drabbas av våldtäkt - dvs kvinnor - eller på dem som begår detta övergepp - män?
Här förstår jag att Annika - och andra debattörer - ibland tycker att engagemanget är starkare bland kvinnor än bland män, och efterlyser mer engagemang från männen som grupp.
Det ligger något i detta, även om min grundprincip enligt ovan är att detta i grunden är ett gemensamt ansvar för oss människor, oavsett ålder eller kön eller politisk uppfattning osv.
I alla de upprörda kommentarerna efter Annikas misslyckade blogginlägg finns det ett som jag tror ligger i hygglig linje med Annikas andemening, och som jag därför vill hänvisa till, nämligen Henric Grubbström. Jag känner inte Henric, och även han provocerar både oss "män" eller "oss piratpartister" (om vi nu är det) en del, inte minst genom en provocerande rubrik och någon provocerande mening i texten. Av hans blogg framgår att han är "vänsterliberal", ligger nära Piratpartiet i integritetsfrågorna och stödjer Fi.
Motivet för att våga språnget i detta blogginlägg - enklast är ju alltid att låta bli - är att debatten kring människor integritet, både på nätet och i "livet utanför nätet" är så viktig i båda dessa aspekter och att det därför är bra att utnyttja de tillfällen som ges till en framåtsyftande dialog kring detta.
För övrigt har jag redan gratulerat Piratpartiet till ett bra valresultat - "Piratpartiet vill jag gratulera till ett engagerat arbete för sina viktiga profilfrågor, och till att ha vitaliserat demokratin i Sverige" - och jag hoppas att Piratpartiet och Christian Engström kommer att ingå i den liberala gruppen i Europaparlamentet.
Läs även andra bloggares åsikter om annika qarlsson, våldtäkt, integritet, piratpartiet, centerpartiet, politik
Så jag vågar språnget och gör ett mycket försiktigt inlägg i en glödhet pågående debatt efter ett blogginlägg av min riksdagskollega Annika Qarlsson.
Vad menade hon? För så som det kan uppfattas kan hon ju inte ha menat, och det är trist att det kan tolkas så. Blogginlägg är ju en färskvara som kan bli fel och det blev det i detta fall.
Jag håller inte heller med henne i att skuldbelägga och klumpa ihop grupper av människor, tex "män" eller "unga män" eller "piratpartiröstande". Och mena att vi - eller de - har ett särskilt ansvar för de män som begår övergrepp och våldtäkt.
Alla människor - män och kvinnor - har ett gemensamt ansvar för att utveckla ett så bra samhälle som möjligt, och det är vad politik och samhällsengagemang i andra former i grunden handlar om.
En viktig del i detta är självfallet att skapa ett säkert och tryggt samhälle, där länders och människors integritet respekteras både kollektivt och enskilt. Ibland handlar detta om svåra avvägningar där det ena måsta avvägas mot det andra, vilket vi intensivt diskuterat och fortsätter att diskutera vad gäller underättelseinhämtning för landets säkerhet.
En annan viktig diskussion är avvägningen mellan upphovsrätt och friheten att använda sig av modern teknik genom internet. Jag är tydlig med att jag anser den nya tekniken vara av "paradigmskifteskaraktär" och att upphovsmannarätten måste anpassas och moderniseras så att den får tåla fildelning för privat bruk. En kriminalisering av detta är inte rimlig. Centerpartiet fick igenom en del förbättringar av den Ipredlag som Sverige bundet av internationella avtal var tvingad att införa, även om vi ville mer. En viktig del är att tillämpningen av den nya lagen löpande ska följas för att säkerställa att inte upphovsrätten och domstolspraxis går för långt. Den upphovsrättutredning som centerpartiet vill ha är också mycket viktig och bör snarast komma till stånd.
Så till rättssamhället och det viktiga arbetet mot alla integritetsövergepp genom brott mot individen, där våldtäkt är ett mycket kränkande och allvarligt brott där vi alla har ett ansvar för att skapa ett samhälle byggt på respekt för varandra och för de principer och lagar som vi ska leva efter.
Ligger det ansvaret extra tungt på främst de som drabbas av våldtäkt - dvs kvinnor - eller på dem som begår detta övergepp - män?
Här förstår jag att Annika - och andra debattörer - ibland tycker att engagemanget är starkare bland kvinnor än bland män, och efterlyser mer engagemang från männen som grupp.
Det ligger något i detta, även om min grundprincip enligt ovan är att detta i grunden är ett gemensamt ansvar för oss människor, oavsett ålder eller kön eller politisk uppfattning osv.
I alla de upprörda kommentarerna efter Annikas misslyckade blogginlägg finns det ett som jag tror ligger i hygglig linje med Annikas andemening, och som jag därför vill hänvisa till, nämligen Henric Grubbström. Jag känner inte Henric, och även han provocerar både oss "män" eller "oss piratpartister" (om vi nu är det) en del, inte minst genom en provocerande rubrik och någon provocerande mening i texten. Av hans blogg framgår att han är "vänsterliberal", ligger nära Piratpartiet i integritetsfrågorna och stödjer Fi.
Motivet för att våga språnget i detta blogginlägg - enklast är ju alltid att låta bli - är att debatten kring människor integritet, både på nätet och i "livet utanför nätet" är så viktig i båda dessa aspekter och att det därför är bra att utnyttja de tillfällen som ges till en framåtsyftande dialog kring detta.
För övrigt har jag redan gratulerat Piratpartiet till ett bra valresultat - "Piratpartiet vill jag gratulera till ett engagerat arbete för sina viktiga profilfrågor, och till att ha vitaliserat demokratin i Sverige" - och jag hoppas att Piratpartiet och Christian Engström kommer att ingå i den liberala gruppen i Europaparlamentet.
Läs även andra bloggares åsikter om annika qarlsson, våldtäkt, integritet, piratpartiet, centerpartiet, politik
tisdag, juni 16, 2009
Miljöpartiets Rysslandspolitik "av dörrmattekaraktär"
Jag skriver idag på Politikerbloggen om dels "det nya radarparet" i försvarspolitiken, och dels om Miljöpartiets mycket anmärkningsvärda eftergiftspolitik gentemot Ryssland.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, politik, centerpartiet, regeringen, alliansen, miljöpartiet, ryssland, vänsterpartiet
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, politik, centerpartiet, regeringen, alliansen, miljöpartiet, ryssland, vänsterpartiet
lördag, juni 13, 2009
Nytt radarpar i försvarspolitiken - S och V...
Låt mig lyfta fram några anmärkningsvärda observationer efter gårdagens debatt om försvarets framtida inriktning:
* Socialdemokraterna orerar om att "regeringen vill inte ha någon blocköverskridande samsyn" om försvaret. Samtidigt följer uppenbarligen regeringen försvarsberedningens samstämda linje mycket väl både i stort och vad gäller t ex soldatrekrytering byggd på frivillighet där kontraktssoldater på deltid dominerar samt fördubblade internationella fredsinsatser. Miljöpartiet bekräftar detta och står fast vid samsynen från beredningen.
Medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet - det nya radarparet i svensk försvarspolitik - har bytt linje och nu vill ha någon lätt värnpliktsfernissa kvar samtidigt som man motarbetar ett ökat internationellt fredsfrämjande engagemang. Mycket trist att socialdemokraterna numera än minst intresserade i riksdagen av internationell solidaritet genom fredsfrämjande insatser.
* Vilka är det som nu tar strid om försvaret, allianspartierna som fullföljer samsynen från försvarsberedningen eller socialdemokraterna som har lierat sig med det f.d. kommunistpartiet/nuvarande vänsterpartiet i samtliga 12 reservationer i betänkandet...! Detta är en radikal historisk omsvängning som självfallet inger stark oro. Inte minst för oss i centerpartiet som alltid betonat värdet av en bred samsyn i de viktiga försvarsfrågorna.
* Första gången socialdemokraterna gick ihop med vänsterpartiet var 2004, när man skar ner försvaret med över en miljard kr per år mer än den dåvarande borgerliga oppositionen. Nu fördubblar man den skillnaden och vill skära ner försvaret med hela 2 miljarder kr mer per år än allianspartierna. Och samtidigt som man tycker precis som vänsterpartiet i hela försvarspolitiken...
*Samtidigt, det ska erkännas, är vänsterpartiets försvarspolitik mycket svajig och man har rört sig här och där i en mer realistisk riktning. Till exempel från 15 miljarder i besparing på tre år till "bara" 6 miljarder. Och numera kramar vänsterpartiet försvarsindustrin och dess exportmöjligheter lika mycket som socialdemokraterna.., medan miljöpartiet står fast vid att den närmast bör läggas ned!
* I fråga om rekrytering av soldater och officerare byter alltså socialdemokraterna fot sedan försvarsberedningen och försöker nu ge sken av att det är en avgrund mellan alliansens och miljöpartiets frivilliglinje och s-v-linjen om ”helst frivillighet men gärna ett liten värnpliktsinslag i början”.
Det är synd att man inte kunnat stå kvar vid frivilligprincipen och låtit pliktutredningen utforma detaljförslagen kring detta. Istället ordar man vitt och britt om fortsatt värnpliktsförsvar och risken för en yrkesarmé, trots att vi egentligen ligger nära varandra och skillnaderna är rätt små. Socialdemokraterna målar upp bilden av en ravin när det mera handlar om ett dike som skiljer.
Socialdemokraterna vill ha en försöksverksamhet i den nya personalförsörjningen, medan regeringen bygger in kontrollstationer. Överdriv inte heller här skillnaderna.
Vi är också överens om att de frivilliga soldaterna ska kunna tjänstgöra både i Sverige och internationellt, och regeringen anger att högst 25 procent av armén ska vara heltidsanställd. De kontrakterade deltidssoldaterna ska således dominera, och det är trist att s även här försöker måla upp en skillnad som egentligen inte finns, och som pliktutredningen borde kunna reda ut.
* Socialdemokraternas och vänsterpartiets piruetter om värnplikten kostar pengar, liksom deras olika besparingar, enligt försvarsministern runt 3,7 miljarder kr per budgetår. Detta samt att miljöpartiet i avgörande frågor delar alliansens inriktning gör att oppositionen ligger i spillror i försvarspolitiken, det finns helt enkelt inget alternativ till det förslag som riksdagen kommer att besluta om nästa vecka.
* Socialdemokraterna slår också knut på sig själva när de dels talar emot "ett yrkesförsvar" men samtidigt vill ha lagen om anställningsskydd fullt ut gällande för soldater och officerare. (Regeringen vill utreda om Sverige likt t ex Danmark kan behöva en särskild lagstiftning i något hänseende).
* Miljöpartiets Peter Rådberg gjorde några utomordentligt anmärkningsvärda uttalanden
i debatten och tidigare i Svenska Dagbladet. Han hävdar dels att Sverige ligger inom den ryska intressesfären och samtidigt att EU-ländernas solidaritets- respektive biståndsåtagande gentemot varandra inte omfattar Estland, Lettland och Litauen...??!
I varje fall ska Sverige aldrig kunna bistå de baltiska länderna med någon form av militärt stöd vad som än händer. Lägger man utöver detta till miljöpartiets mål att banta det svenska försvaret med hela 10 miljarder kronor skulle man enklast kunna karakterisera miljöpartiets politik gentemot Ryssland som av "dörrmattekaraktär". Jag är ledsen men jag finner inget annat ord.
* Moderaternas Rolf Gunnarsson tog sig delvis ut på rätt djupa vatten, när han räknade upp rader av orter där garnisoner lagts ned genom åren och verkade antyda att moderaterna inte accepterade detta. Pressad av socialdemokraternas Anders Karlsson om moderaterna således inte stod bakom nuvarande grundorganisation blev svaret: "Jag påstår inte att alla förbanden hade varit kvar." Jag kan väl avslöja att jag inte uppfattat några konkreta moderata krav om återställandet av nedlagda förband i vare sig regerings- eller riksdagsarbetet, utan det är ju nuvarande grundorganisation som gäller för alliansen.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret.försvarspolitik, politik, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, centerpartiet, värnplikten
* Socialdemokraterna orerar om att "regeringen vill inte ha någon blocköverskridande samsyn" om försvaret. Samtidigt följer uppenbarligen regeringen försvarsberedningens samstämda linje mycket väl både i stort och vad gäller t ex soldatrekrytering byggd på frivillighet där kontraktssoldater på deltid dominerar samt fördubblade internationella fredsinsatser. Miljöpartiet bekräftar detta och står fast vid samsynen från beredningen.
Medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet - det nya radarparet i svensk försvarspolitik - har bytt linje och nu vill ha någon lätt värnpliktsfernissa kvar samtidigt som man motarbetar ett ökat internationellt fredsfrämjande engagemang. Mycket trist att socialdemokraterna numera än minst intresserade i riksdagen av internationell solidaritet genom fredsfrämjande insatser.
* Vilka är det som nu tar strid om försvaret, allianspartierna som fullföljer samsynen från försvarsberedningen eller socialdemokraterna som har lierat sig med det f.d. kommunistpartiet/nuvarande vänsterpartiet i samtliga 12 reservationer i betänkandet...! Detta är en radikal historisk omsvängning som självfallet inger stark oro. Inte minst för oss i centerpartiet som alltid betonat värdet av en bred samsyn i de viktiga försvarsfrågorna.
* Första gången socialdemokraterna gick ihop med vänsterpartiet var 2004, när man skar ner försvaret med över en miljard kr per år mer än den dåvarande borgerliga oppositionen. Nu fördubblar man den skillnaden och vill skära ner försvaret med hela 2 miljarder kr mer per år än allianspartierna. Och samtidigt som man tycker precis som vänsterpartiet i hela försvarspolitiken...
*Samtidigt, det ska erkännas, är vänsterpartiets försvarspolitik mycket svajig och man har rört sig här och där i en mer realistisk riktning. Till exempel från 15 miljarder i besparing på tre år till "bara" 6 miljarder. Och numera kramar vänsterpartiet försvarsindustrin och dess exportmöjligheter lika mycket som socialdemokraterna.., medan miljöpartiet står fast vid att den närmast bör läggas ned!
* I fråga om rekrytering av soldater och officerare byter alltså socialdemokraterna fot sedan försvarsberedningen och försöker nu ge sken av att det är en avgrund mellan alliansens och miljöpartiets frivilliglinje och s-v-linjen om ”helst frivillighet men gärna ett liten värnpliktsinslag i början”.
Det är synd att man inte kunnat stå kvar vid frivilligprincipen och låtit pliktutredningen utforma detaljförslagen kring detta. Istället ordar man vitt och britt om fortsatt värnpliktsförsvar och risken för en yrkesarmé, trots att vi egentligen ligger nära varandra och skillnaderna är rätt små. Socialdemokraterna målar upp bilden av en ravin när det mera handlar om ett dike som skiljer.
Socialdemokraterna vill ha en försöksverksamhet i den nya personalförsörjningen, medan regeringen bygger in kontrollstationer. Överdriv inte heller här skillnaderna.
Vi är också överens om att de frivilliga soldaterna ska kunna tjänstgöra både i Sverige och internationellt, och regeringen anger att högst 25 procent av armén ska vara heltidsanställd. De kontrakterade deltidssoldaterna ska således dominera, och det är trist att s även här försöker måla upp en skillnad som egentligen inte finns, och som pliktutredningen borde kunna reda ut.
* Socialdemokraternas och vänsterpartiets piruetter om värnplikten kostar pengar, liksom deras olika besparingar, enligt försvarsministern runt 3,7 miljarder kr per budgetår. Detta samt att miljöpartiet i avgörande frågor delar alliansens inriktning gör att oppositionen ligger i spillror i försvarspolitiken, det finns helt enkelt inget alternativ till det förslag som riksdagen kommer att besluta om nästa vecka.
* Socialdemokraterna slår också knut på sig själva när de dels talar emot "ett yrkesförsvar" men samtidigt vill ha lagen om anställningsskydd fullt ut gällande för soldater och officerare. (Regeringen vill utreda om Sverige likt t ex Danmark kan behöva en särskild lagstiftning i något hänseende).
* Miljöpartiets Peter Rådberg gjorde några utomordentligt anmärkningsvärda uttalanden
i debatten och tidigare i Svenska Dagbladet. Han hävdar dels att Sverige ligger inom den ryska intressesfären och samtidigt att EU-ländernas solidaritets- respektive biståndsåtagande gentemot varandra inte omfattar Estland, Lettland och Litauen...??!
I varje fall ska Sverige aldrig kunna bistå de baltiska länderna med någon form av militärt stöd vad som än händer. Lägger man utöver detta till miljöpartiets mål att banta det svenska försvaret med hela 10 miljarder kronor skulle man enklast kunna karakterisera miljöpartiets politik gentemot Ryssland som av "dörrmattekaraktär". Jag är ledsen men jag finner inget annat ord.
* Moderaternas Rolf Gunnarsson tog sig delvis ut på rätt djupa vatten, när han räknade upp rader av orter där garnisoner lagts ned genom åren och verkade antyda att moderaterna inte accepterade detta. Pressad av socialdemokraternas Anders Karlsson om moderaterna således inte stod bakom nuvarande grundorganisation blev svaret: "Jag påstår inte att alla förbanden hade varit kvar." Jag kan väl avslöja att jag inte uppfattat några konkreta moderata krav om återställandet av nedlagda förband i vare sig regerings- eller riksdagsarbetet, utan det är ju nuvarande grundorganisation som gäller för alliansen.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret.försvarspolitik, politik, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, centerpartiet, värnplikten
fredag, juni 12, 2009
Efterskörd EU-val med mera
Har med intresse lyssnat på delar av dagens försvarsdebatt, samtidigt som jag skjutsat studenter - inklusive min dotter - genom Linköping. Återkommer imorgon med några synpunkter. Kerstin Lundgren är en skicklig centerpolitiker som debatterade för vår räkning.
EU-valet, ja. Jag gav mina snabba synpunkter i ett tidigare inlägg, centerpartiet kom inte riktigt in i matchen.
Jag har hela tiden hävdat att det varit i alla våra kandidaters gemensamma intresse att hårdsatsa på vår listetta Lena Ek. Fps Maritsatsning drog ju in i vart fall ett tredje mandat, den kunnige Olle Schmidt.
Ny lyckades vi inte fokusera Lena lika skarpt som jag önskat, och vårt budskap kunde också varit med koncentrerat. Nu lär vi och tar med till nästa val!
Lenas insatser i Bryssel är outstanding, vilket alltmer nu känner till, och det ska bli mycket spännande att följa henne under kommande period.
Våra övriga 4 toppkandidater har alla gjort intensiva och starka valrörelser.
Så här fördelades kryssen:
C Lena Ek 57836 33,35%
C Håkan Larsson 7625 4,40%
C Kent Johansson 7623 4,40%
C Marie Wickberg 6242 3,60%
C Abir Al-Sahlani 5312 3,06%
C Linda Ylivainio 1700 0,98% osv
Den moderate EU-kritikern - eller som han själv uttrycker det - "försiktige" EU-kritikern Håkan Larsson har legat i som en rem, och säkert samlat sina röster från andra försiktiga EU-kritiker i centerpartiet. De senaste centerstämmorna har haft några voteringar om EU-frågorna, som med mycket bred majoritet visat att centerpartiet har lämnat den negativa EU-synen bakom sig.
Nu får vi ett mått på det i EU-valet, där de positivt pådrivande EU-kandidaterna (av de fem) fått ca 77.013 kryss medan Håkan fick 7.625.
Detta räckte med 2 (!) rösters marginal för att Håkan skulle få 2 röster mer än Västra Götalands regionråd Kent Johansson, och komma 2 i krysskampen, men genom att 0,6 procent fattades är hans placering oförändrat nr 5 på listan.
Hatten av - verkligen - för Håkans engagemang och kämpaglöd!
Och likaså hatten av för övriga toppkandidater, som alla liksom Håkan nådde goda resultat! Kent är nämnd, Marie Wickberg gjorde en stark insats som ungdomskandidat och den fantastiska Abir Al Sahlani (som är svår att beskriva på något annat sätt) fick verkligen sitt genombrott i centerrörelsen! Vad månde bliva!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, eu-valet, lena ek, håkan larsson, kent johansson, Marie wickberg, abir al sahlani
EU-valet, ja. Jag gav mina snabba synpunkter i ett tidigare inlägg, centerpartiet kom inte riktigt in i matchen.
Jag har hela tiden hävdat att det varit i alla våra kandidaters gemensamma intresse att hårdsatsa på vår listetta Lena Ek. Fps Maritsatsning drog ju in i vart fall ett tredje mandat, den kunnige Olle Schmidt.
Ny lyckades vi inte fokusera Lena lika skarpt som jag önskat, och vårt budskap kunde också varit med koncentrerat. Nu lär vi och tar med till nästa val!
Lenas insatser i Bryssel är outstanding, vilket alltmer nu känner till, och det ska bli mycket spännande att följa henne under kommande period.
Våra övriga 4 toppkandidater har alla gjort intensiva och starka valrörelser.
Så här fördelades kryssen:
C Lena Ek 57836 33,35%
C Håkan Larsson 7625 4,40%
C Kent Johansson 7623 4,40%
C Marie Wickberg 6242 3,60%
C Abir Al-Sahlani 5312 3,06%
C Linda Ylivainio 1700 0,98% osv
Den moderate EU-kritikern - eller som han själv uttrycker det - "försiktige" EU-kritikern Håkan Larsson har legat i som en rem, och säkert samlat sina röster från andra försiktiga EU-kritiker i centerpartiet. De senaste centerstämmorna har haft några voteringar om EU-frågorna, som med mycket bred majoritet visat att centerpartiet har lämnat den negativa EU-synen bakom sig.
Nu får vi ett mått på det i EU-valet, där de positivt pådrivande EU-kandidaterna (av de fem) fått ca 77.013 kryss medan Håkan fick 7.625.
Detta räckte med 2 (!) rösters marginal för att Håkan skulle få 2 röster mer än Västra Götalands regionråd Kent Johansson, och komma 2 i krysskampen, men genom att 0,6 procent fattades är hans placering oförändrat nr 5 på listan.
Hatten av - verkligen - för Håkans engagemang och kämpaglöd!
Och likaså hatten av för övriga toppkandidater, som alla liksom Håkan nådde goda resultat! Kent är nämnd, Marie Wickberg gjorde en stark insats som ungdomskandidat och den fantastiska Abir Al Sahlani (som är svår att beskriva på något annat sätt) fick verkligen sitt genombrott i centerrörelsen! Vad månde bliva!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, eu-valet, lena ek, håkan larsson, kent johansson, Marie wickberg, abir al sahlani
måndag, juni 08, 2009
Sverige - en del av Rysslands intressesfär...enligt MP
Niklas Carlsson har ett påpassligt påpekande om Miljöpartiets syn på Ryssland och på Sverige som en del i den ryska intressesfären, med anledning av Peter Rådbergs debattartikel på SvDs brännpunkt idag. Här också.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, politik, centerpartiet, nato, miljöpartiet
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, politik, centerpartiet, nato, miljöpartiet
Tystnad bättre än debatt i integritetsfrågor?
Bloggen Bent - Björn Pedersen - har tyvärr lämnat centerpartiet fast han egentligen är centerpartist. Det är mycket trist, tycker jag, och ändå tristare är det ju om jag är en av orsakerna till detta. Jag länkar till hans färska blogginlägg om detta.
Det rasar en stor integritetsdebatt i centerpartiet men inte i folkpartiet, menar Björn, och verkar lägga skulden en hel del på mig. Möjligen rekommenderar han mig att göra som Fredrik Malm och stå upp för behovet av signalspaning, men inte diskutera det.
Jag tror nog att grundorsaken till att det förs en betydande integritetsdebatt i centerpartiet är att vi som parti har ett stort engagemang i dessa frågor, och att det finns en stark besvikelse hos en del medlemmar över att vi i regeringsställning accepterat behovet av en viss signalspaning, och inte lyckades nå ända fram om Ipred. I folkpartiet råder uppenbarligen inte samma medlemstryck i frågan, och inte samma interna debatt.
Borde jag således inte diskutera dessa mycket viktiga frågor på min blogg? Borde jag inte delta i debatten som förs, och ge min bild och min verklighetsuppfattning, stå upp för vad jag kommit fram till och måste ta ansvar för men också lyssna och resonera och ha en öppenhet för att kunna utveckla min analys och ståndpunkt?
Tycker många som Björn kommer jag att lyssna och kanske tona ner mig, men jag håller faktiskt inte med dig! Debatt och levande dialog måste väl ändå vara bättre än tystnad. Och då menar jag från båda håll, kritiker och oss pådrivare för integriteten i riksdagen. (jag ser mig och centerpartiet som just sådana inom alliansen).
Läs även andra bloggares åsikter om politik.centerpartiet, integritet, bloggen bent
Det rasar en stor integritetsdebatt i centerpartiet men inte i folkpartiet, menar Björn, och verkar lägga skulden en hel del på mig. Möjligen rekommenderar han mig att göra som Fredrik Malm och stå upp för behovet av signalspaning, men inte diskutera det.
Jag tror nog att grundorsaken till att det förs en betydande integritetsdebatt i centerpartiet är att vi som parti har ett stort engagemang i dessa frågor, och att det finns en stark besvikelse hos en del medlemmar över att vi i regeringsställning accepterat behovet av en viss signalspaning, och inte lyckades nå ända fram om Ipred. I folkpartiet råder uppenbarligen inte samma medlemstryck i frågan, och inte samma interna debatt.
Borde jag således inte diskutera dessa mycket viktiga frågor på min blogg? Borde jag inte delta i debatten som förs, och ge min bild och min verklighetsuppfattning, stå upp för vad jag kommit fram till och måste ta ansvar för men också lyssna och resonera och ha en öppenhet för att kunna utveckla min analys och ståndpunkt?
Tycker många som Björn kommer jag att lyssna och kanske tona ner mig, men jag håller faktiskt inte med dig! Debatt och levande dialog måste väl ändå vara bättre än tystnad. Och då menar jag från båda håll, kritiker och oss pådrivare för integriteten i riksdagen. (jag ser mig och centerpartiet som just sådana inom alliansen).
Läs även andra bloggares åsikter om politik.centerpartiet, integritet, bloggen bent
Starkt centerval i Östergötland!
Jag klipper in Radio Östergötlands sammanfattning nedan, så att ni får ytterligare en objektiv kommentar utöver min...
Centerpartiet fick fler röster i Östergötland - ca 500 st - än vid EU-valet 2009, men gick tillbaka lite i procent ändå. Piratpartiet fick 3-5 procent röster i alla valkretsar, men mest i våra två stora städer (dubbelt upp) och över 30 procent i några studentvalkretsar.
I min kommun - Linköping- höll centerpartiet ställningarna även i procent från förra valet! Relativt sett, Bra!
"Alla valresultat på valmyndighetens hemsida (extern länk)
Piratpartiet fick 8 procent av de östgötska rösterna i EU-valet. Det är mer än i landet som helhet där partiet fick 7,1 procent. Tillsammans med Folkpartiet och Miljöpartiet är de valets stora vinnare i Östergötland.
Folkpartiet går från 7,3 till 10,5 procent i Östergötland men partiet har fortfarande betydligt lägre förtroende här än i landet som helhet där man gick kraftigt framåt och fick 13,6 procent av rösterna.
Miljöpartiet fördubblar sina röster i Östergötland och får 12 procent. Partiets toppkandidat Carl Schlyter miljöpartiet ser ut att behålla sin plats och får sällskap av ytterligare en miljöpartist i parlamentet.
Även de andra två östgötska EU-parlamentarikerna verkar få behålla sina platser. Lena Eks Centerpartiet backar visserligen i valet men behåller sitt mandat. I Östergötland har partiet betydligt starkare stöd än i landet som helhet 9,2 procent jämfört med 5,5.
Göran Färm som är nummer fyra på Socialdemokraternas lista ser ut att komma in. Socialdemokraterna behåller sina fem mandat från förra valet. Men det är fortfarande osäkert vilka kandidater som tar plats i Bryssel. Det blir inte klart förr än personrösterna räknats klart på onsdag.
De östgötska parlamentarikerna gör alla starka val i sina hemkommuner. Lena Ek och Centerpartiet får 27,9 procent av rösterna i Valdemarsvik. Göran Färm och Socialdemokraterna får 26,5 procent av Norrköpingsrösterna medan Miljöpartiet får 14,3 procent av rösterna i Carl Schlyters hemstad Linköping."
Centerpartiet fick fler röster i Östergötland - ca 500 st - än vid EU-valet 2009, men gick tillbaka lite i procent ändå. Piratpartiet fick 3-5 procent röster i alla valkretsar, men mest i våra två stora städer (dubbelt upp) och över 30 procent i några studentvalkretsar.
I min kommun - Linköping- höll centerpartiet ställningarna även i procent från förra valet! Relativt sett, Bra!
"Alla valresultat på valmyndighetens hemsida (extern länk)
Piratpartiet fick 8 procent av de östgötska rösterna i EU-valet. Det är mer än i landet som helhet där partiet fick 7,1 procent. Tillsammans med Folkpartiet och Miljöpartiet är de valets stora vinnare i Östergötland.
Folkpartiet går från 7,3 till 10,5 procent i Östergötland men partiet har fortfarande betydligt lägre förtroende här än i landet som helhet där man gick kraftigt framåt och fick 13,6 procent av rösterna.
Miljöpartiet fördubblar sina röster i Östergötland och får 12 procent. Partiets toppkandidat Carl Schlyter miljöpartiet ser ut att behålla sin plats och får sällskap av ytterligare en miljöpartist i parlamentet.
Även de andra två östgötska EU-parlamentarikerna verkar få behålla sina platser. Lena Eks Centerpartiet backar visserligen i valet men behåller sitt mandat. I Östergötland har partiet betydligt starkare stöd än i landet som helhet 9,2 procent jämfört med 5,5.
Göran Färm som är nummer fyra på Socialdemokraternas lista ser ut att komma in. Socialdemokraterna behåller sina fem mandat från förra valet. Men det är fortfarande osäkert vilka kandidater som tar plats i Bryssel. Det blir inte klart förr än personrösterna räknats klart på onsdag.
De östgötska parlamentarikerna gör alla starka val i sina hemkommuner. Lena Ek och Centerpartiet får 27,9 procent av rösterna i Valdemarsvik. Göran Färm och Socialdemokraterna får 26,5 procent av Norrköpingsrösterna medan Miljöpartiet får 14,3 procent av rösterna i Carl Schlyters hemstad Linköping."
söndag, juni 07, 2009
Mina ärliga reaktioner på EU-valet!
Eftersom jag alltid är väldigt ärlig så kunde rubriken lika väl vara "mina reaktioner", så klart.
Här kommer några snabba synpunkter skjutna från höften:
* Bra att valdeltagandet ökar och mycket bra att debatten mera handlat om hur EU ska utvecklas och inte om ja eller nej till EU.
* EU-val ger ofta mindre och okända partier chansen att komma fram, folket kan straffa de etablerade partierna och unna sig lyxen att knäppa dem på näsan. Förra året Junilistan, i år Piratpartiet, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ...
Är Miljöpartiet och Folkpartiet etablerade partier? Jodå.
* Bra att Piratpartiets framgång bromsade SD, och Junilistans ras välkomnar jag.
* Piratpartiet vill jag gratulera till ett engagerat arbete för sina viktiga profilfrågor, och till att ha vitaliserat demokratin i Sverige. Jag trodde inte att det skulle lyckas att nå politisk framgång med ett så smalt fokus (och det tror jag absolut fortfarande i nästa riksdagsval) men det gick i europavalet. Integritetsfrågorna är mycket viktiga, inte minst för oss i centerpartiet, men verkligheten och regeringsställningen begränsar delvis våra möjligheter att ta ut svängarna. Vi måste respektera Sveriges internationella avtal och förpliktelser, t ex . Fildelningsfrågan ska fortsatt nära följas enligt riksdagens Ipredbeslut där vi från centerpartiet fick igenom en del men inte allt. Vi kommer att följa denna och dessa frågor mycket noga även fortsättningsvis. Och vi behöver bli mycket tydliga och konkreta på hur vi vill påverka de internationella regelverken i dessa frågor, och även de svenska. Vårt krav på en upphovsmannarättsutredning måste drivas mycket starkt, t ex!
* Jag vill också gratulera Folkpartiet som gjort en mycket professionell, tydlig och skicklig valrörelse. Jag trodde inte att kombinationen Marit Paulsen (som jag har respekt för) och fokusering på jordbruksstöden skulle vara ett framgångskoncept. Och där hon går alldeles för långt i att blixtsnabbt ta bort gårdsstöden, det skulle ge en katastrofal turbulens och knäcka massor av lantbruk och livsmedelsindustrier. Men Folkpartiet var tydliga och fokuserade skickligt på Marit i debatter, annonser och affischer.
* Miljöpartiet har släppt sitt utträdeskrav och fokuserat på miljöfrågorna, och fick en stark framgång.
* Centerpartiet har fokuserat på "Europas förenta krafter" och lyfte i sin valfilm fram fred, miljö och jobb i en speakertext, vill jag minnas (I och för sig en utmärkt speaker!). Folkpartiet hade en energisk Marit Paulsen på sin, som pratade jordbruk...Jag tycker att centerpartiets slogan var för allmän, och att vi misshushållade med Lena Ek och hennes suveräna insatser i Bryssel. Hon borde ha lyfts fram mycket starkare och mer fokuserat och med fokus på klimat och miljö, vilket kunde ha dragit med någon ytterligare av de utmärkta centerkandidaterna till Bryssel. Centerpartiet återföll lite i sin tidigare "smörgåsbordspolitik", vi blev mångordiga och fokuserade och utmanade inte som vi numera vill göra och som jag tycker att vi borde ha gjort. Vårt anslag kändes OK men inte lika professionellt som förra valet. Vår valrörelse var däremot stark och med mycket energi från våra fantastiska toppkandidater och i centerrörelsen. Så med lärdom från detta val har ändock vi en mycket god grund inför valet 2010.
tillägg: * Det är mycket positivt att centerpartiet fortsätter att öka i de stora städerna, och t ex Stockholmscentern valarbete imponerar! Vi tappar på landsbygden i detta val, men det tror jag kan vara kopplat till att LRF tyvärr uppfattade inslag i klimatpropositionen som "närmast en krigsförklaring mot lantbruket" när jordbrukets dieselskatt ska bli dubbelt så hög som därnäst följande länders. Detta har självfallet sänkt motivationen i breda landsbygdskretsar att rösta i EU-valet, men detta har vi rättat till till nästa val, är jag övertygad om.
Läs även andra bloggares åsikter om eu-val, centerpartiet, politik, piratpartiet, folkpartiet
Här kommer några snabba synpunkter skjutna från höften:
* Bra att valdeltagandet ökar och mycket bra att debatten mera handlat om hur EU ska utvecklas och inte om ja eller nej till EU.
* EU-val ger ofta mindre och okända partier chansen att komma fram, folket kan straffa de etablerade partierna och unna sig lyxen att knäppa dem på näsan. Förra året Junilistan, i år Piratpartiet, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ...
Är Miljöpartiet och Folkpartiet etablerade partier? Jodå.
* Bra att Piratpartiets framgång bromsade SD, och Junilistans ras välkomnar jag.
* Piratpartiet vill jag gratulera till ett engagerat arbete för sina viktiga profilfrågor, och till att ha vitaliserat demokratin i Sverige. Jag trodde inte att det skulle lyckas att nå politisk framgång med ett så smalt fokus (och det tror jag absolut fortfarande i nästa riksdagsval) men det gick i europavalet. Integritetsfrågorna är mycket viktiga, inte minst för oss i centerpartiet, men verkligheten och regeringsställningen begränsar delvis våra möjligheter att ta ut svängarna. Vi måste respektera Sveriges internationella avtal och förpliktelser, t ex . Fildelningsfrågan ska fortsatt nära följas enligt riksdagens Ipredbeslut där vi från centerpartiet fick igenom en del men inte allt. Vi kommer att följa denna och dessa frågor mycket noga även fortsättningsvis. Och vi behöver bli mycket tydliga och konkreta på hur vi vill påverka de internationella regelverken i dessa frågor, och även de svenska. Vårt krav på en upphovsmannarättsutredning måste drivas mycket starkt, t ex!
* Jag vill också gratulera Folkpartiet som gjort en mycket professionell, tydlig och skicklig valrörelse. Jag trodde inte att kombinationen Marit Paulsen (som jag har respekt för) och fokusering på jordbruksstöden skulle vara ett framgångskoncept. Och där hon går alldeles för långt i att blixtsnabbt ta bort gårdsstöden, det skulle ge en katastrofal turbulens och knäcka massor av lantbruk och livsmedelsindustrier. Men Folkpartiet var tydliga och fokuserade skickligt på Marit i debatter, annonser och affischer.
* Miljöpartiet har släppt sitt utträdeskrav och fokuserat på miljöfrågorna, och fick en stark framgång.
* Centerpartiet har fokuserat på "Europas förenta krafter" och lyfte i sin valfilm fram fred, miljö och jobb i en speakertext, vill jag minnas (I och för sig en utmärkt speaker!). Folkpartiet hade en energisk Marit Paulsen på sin, som pratade jordbruk...Jag tycker att centerpartiets slogan var för allmän, och att vi misshushållade med Lena Ek och hennes suveräna insatser i Bryssel. Hon borde ha lyfts fram mycket starkare och mer fokuserat och med fokus på klimat och miljö, vilket kunde ha dragit med någon ytterligare av de utmärkta centerkandidaterna till Bryssel. Centerpartiet återföll lite i sin tidigare "smörgåsbordspolitik", vi blev mångordiga och fokuserade och utmanade inte som vi numera vill göra och som jag tycker att vi borde ha gjort. Vårt anslag kändes OK men inte lika professionellt som förra valet. Vår valrörelse var däremot stark och med mycket energi från våra fantastiska toppkandidater och i centerrörelsen. Så med lärdom från detta val har ändock vi en mycket god grund inför valet 2010.
tillägg: * Det är mycket positivt att centerpartiet fortsätter att öka i de stora städerna, och t ex Stockholmscentern valarbete imponerar! Vi tappar på landsbygden i detta val, men det tror jag kan vara kopplat till att LRF tyvärr uppfattade inslag i klimatpropositionen som "närmast en krigsförklaring mot lantbruket" när jordbrukets dieselskatt ska bli dubbelt så hög som därnäst följande länders. Detta har självfallet sänkt motivationen i breda landsbygdskretsar att rösta i EU-valet, men detta har vi rättat till till nästa val, är jag övertygad om.
Läs även andra bloggares åsikter om eu-val, centerpartiet, politik, piratpartiet, folkpartiet
torsdag, juni 04, 2009
EU-val och fossilgas eller naturgas och min valfilm
Intensiva veckor nu inför EU-valet.
I förra veckan på bra EU-möte med katrineholmscentern och Inger Fredriksson, EU-kandidat för Östersjön. En mycket bra profil.
I tisdags EU-kampanj på Gotland med EU-kandidat Per-Olof Jacobsson och kommunalråd Lars Thomsson m fl. Besök Lövsta landsbygdscentrum - kraftfullt utvecklingsnätverk mm - och Pajse Maskin, en kreativ entreprenör med spännande tekniska innovationer inom lantbruket. På kvällen EU-möte på årets spjutspetsföretag - utsett av LRF - Röcklingers handelsträdgård, under ständig expansion sedan 1927!
Jag föreslog bl a att skulle en gasledning läggas ned i Östersjön borde ett särskilt bolag med även svenska intressen svara för drift och underhåll, och dess bas placeras på Gotland.
Radio Gotland trodde att jag uttalade mig för hela centerpartiet. Här är ett klargörande från mig i frågan:
"Det är riktigt att min egen inställning till den fossila gasen inte är lika negativ som för en del år sedan. Den räcker kanske 10 gånger längre än oljan, den är miljömässigt bättre än den och kan naturgas ersätta olja i tung industri samt bensin och diesel i bilar, samt bädda för biogasens expansion, kan den i vissa lägen vara värd att överväga.
Jag uttalade mig endast som enskild riksdagsledamot vid mitt besök. Och mitt resonemang var följande:
Starka krafter vill lägga ner den här gasledningen, kontinentländerna vill ha gasen och Ryssland vill sälja den. Generellt är det fredsskapande att binda ihop transportnätverk över Europa och detta stöds av EU vad gäller vägar, jänrvägar, el- och gasledningar. Sveriges regering ska tillämpa internationella avtal och ska främst pröva ledningens miljökonsekvenser. Skulle riksdagen sätta sig över våra internationella förpliktelser och "rösta nej till gasledningen" får den svenska marinen väl i sista hand förhindra den, med internationellt rätt oöverblickbara konsekvenser.
Sannolikheten för att gasledningen i Östersjön blir av är rätt betydande. Om så sker, då menar jag att tillsyn och underhåll av gasledningen dels skulle kunna ske i ett separat bolag där Sverige har en tung roll, dels att detta bolags bas borde ligga på Gotland. Gotland ligger strategiskt i ledningens mitt och ledningen dras i betydande grad genom Sveriges ekonomiska zon."
Imorgon EU-nämnd i Stockholm med ett antal ministrar mellan 0930 och framåt 14-15, puh.
Hur går det då i EU-valet? Mitt lösa tips är ett klart högre valdeltagande än för fem år sedan.., jag hoppas att centermedlemmar och sympatisörer går till valurnorna så att vi når några procent högre än i mätningarna, som vi ofta brukar. Piratpartiet har flyt och kanske kommer in, det känns bra att Junilistan sjunkit ihop liksom Sverigedemokraterna.
Centerpartiets valfilm får beröm på centerbloggarna, och den är OK.
Kanske lite tempofattig.
Min valfilm - om jag fått göra någon - hade haft Lena Eks energi och karisma med fokus på klimat, energi och miljö.
Jag har hunnit med för lite valstugearbete detta val, tycker jag, men finalen återstår! En hel del debattartiklar har givit en del publiceringar, denna vecka bl a i ATL, Östgöta Corren och Jordbrukaren.
Min centervalsedel får givetvis ett kryss på första namnet - Lena Ek -, och det skulle vara mycket roligt om hon får följe med minst en till av övriga utmärkta centerkandidater.
Läs även andra bloggares åsikter om eu-val, fossilgas, naturgas, gotland, centerpartiet
I förra veckan på bra EU-möte med katrineholmscentern och Inger Fredriksson, EU-kandidat för Östersjön. En mycket bra profil.
I tisdags EU-kampanj på Gotland med EU-kandidat Per-Olof Jacobsson och kommunalråd Lars Thomsson m fl. Besök Lövsta landsbygdscentrum - kraftfullt utvecklingsnätverk mm - och Pajse Maskin, en kreativ entreprenör med spännande tekniska innovationer inom lantbruket. På kvällen EU-möte på årets spjutspetsföretag - utsett av LRF - Röcklingers handelsträdgård, under ständig expansion sedan 1927!
Jag föreslog bl a att skulle en gasledning läggas ned i Östersjön borde ett särskilt bolag med även svenska intressen svara för drift och underhåll, och dess bas placeras på Gotland.
Radio Gotland trodde att jag uttalade mig för hela centerpartiet. Här är ett klargörande från mig i frågan:
"Det är riktigt att min egen inställning till den fossila gasen inte är lika negativ som för en del år sedan. Den räcker kanske 10 gånger längre än oljan, den är miljömässigt bättre än den och kan naturgas ersätta olja i tung industri samt bensin och diesel i bilar, samt bädda för biogasens expansion, kan den i vissa lägen vara värd att överväga.
Jag uttalade mig endast som enskild riksdagsledamot vid mitt besök. Och mitt resonemang var följande:
Starka krafter vill lägga ner den här gasledningen, kontinentländerna vill ha gasen och Ryssland vill sälja den. Generellt är det fredsskapande att binda ihop transportnätverk över Europa och detta stöds av EU vad gäller vägar, jänrvägar, el- och gasledningar. Sveriges regering ska tillämpa internationella avtal och ska främst pröva ledningens miljökonsekvenser. Skulle riksdagen sätta sig över våra internationella förpliktelser och "rösta nej till gasledningen" får den svenska marinen väl i sista hand förhindra den, med internationellt rätt oöverblickbara konsekvenser.
Sannolikheten för att gasledningen i Östersjön blir av är rätt betydande. Om så sker, då menar jag att tillsyn och underhåll av gasledningen dels skulle kunna ske i ett separat bolag där Sverige har en tung roll, dels att detta bolags bas borde ligga på Gotland. Gotland ligger strategiskt i ledningens mitt och ledningen dras i betydande grad genom Sveriges ekonomiska zon."
Imorgon EU-nämnd i Stockholm med ett antal ministrar mellan 0930 och framåt 14-15, puh.
Hur går det då i EU-valet? Mitt lösa tips är ett klart högre valdeltagande än för fem år sedan.., jag hoppas att centermedlemmar och sympatisörer går till valurnorna så att vi når några procent högre än i mätningarna, som vi ofta brukar. Piratpartiet har flyt och kanske kommer in, det känns bra att Junilistan sjunkit ihop liksom Sverigedemokraterna.
Centerpartiets valfilm får beröm på centerbloggarna, och den är OK.
Kanske lite tempofattig.
Min valfilm - om jag fått göra någon - hade haft Lena Eks energi och karisma med fokus på klimat, energi och miljö.
Jag har hunnit med för lite valstugearbete detta val, tycker jag, men finalen återstår! En hel del debattartiklar har givit en del publiceringar, denna vecka bl a i ATL, Östgöta Corren och Jordbrukaren.
Min centervalsedel får givetvis ett kryss på första namnet - Lena Ek -, och det skulle vara mycket roligt om hon får följe med minst en till av övriga utmärkta centerkandidater.
Läs även andra bloggares åsikter om eu-val, fossilgas, naturgas, gotland, centerpartiet
söndag, maj 31, 2009
"Integritetscertifiering"- med ömsesidig respekt?
Erik Hultin och hans centerupprop kämpar vidare för Integritet och mot Signalspaning med mera. (Jag tycker att Ipreddebatten är mer angelägen).
Med som vanligt betydande kraft, kreativitet och energi.
Och med en uthållig och tydlig udd riktad bl a mot oss riksdagsledamöter i centerpartiet som visserligen drivit igenom ett rejält förstärkt skydd för integriteten vid signalspaning till skydd för landets säkerhet, under sträng tillstånds- och efterkontroll, men som ändå nödgats acceptera att verkligheten är sådan att det tyvärr finns ett underrättelsebehov som motiverar att spaningen får ske både i etern och i den internationella teletrafiken som passerar landets gränser.
Ok, jag har haft och har en uthållig dialog med kritikerna kring detta, och jag har uppfattat att skiljelinjen oss emellan främst är att signalspaningen nu får ske också i viss del av teletrafiken över landsgränsen i kabel. Antingen ska signalspaning endast få bedrivas i etern menar kritikerna, eller också mer selektivt i kabel genom hänvändelse till de olika operatörerna. (Detta senare blir mycket komplicerat och har betydande nackdelar i flera avseenden.)
Nu lanseras en "integritetscertifiering" genom att centerpolitiker ska acceptera 4 punkter:
"Som kandidat/folkvald/politiskt aktiv för Centerpartiet stödjer jag följande principer:
Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna."
Det är punkt nr 2 som är problematisk och som utestänger bl a mig. (Vilket nog är ett viktigt syfte). Andemeningen är självfallet riktig och bra, men dess kategoriska skrivning omöjliggör ju varje form av signalspaning för att förebygga och skydda vårt land och dess medborgare från allvarliga yttre hot, t. ex av militär art, mot våra utlandssoldater, mot spridning av massförstörelsevapen och mot grov terrorism.
Jag har som riksdagsledamot ett mycket viktigt ansvar för att hävda och skydda människors integritet, och centerpartiet tar dessa frågor på stort allvar. Men jag har också som riksdagsledamot ett mycket viktigt ansvar för att vårt land Sverige och vår svenska demokrati ska försvaras, i sista hand med militära medel och med hjälp av bla underrättelseinhämtning.
I den mycket svåra avvägningen har Allians för Sverige landat i att det tyvärr - som världen ser ut - finns ett behov av en strängt reglerad signalspaning i etern och i internationell teletrafik över landsgränsen. Detta accepterar även oppositionen, även om man nu vill se en parlamentarisk utredning först. Jag har uppfattat att även Piratpartiet accepterar signalspaning för dessa ändamål i etern.
De centerpartister som ställer sig bakom den kategoriska punkten 2 i "integritetscertifieringen" går således allra längst. Integriteten väger så tungt att landets säkerhet får komma i andra hand.
Jag har respekt för att man kan driva frågan så till sin spets, men jag hoppas samtidigt att de som vill gå så långt även har respekt för oss som gör en lite annan avvägning. Så känns det inte alltid, dock.
Och för att vara väldigt tydlig varför man kan vara en stark integritetsvän, men ändå stå bakom den avvägning mellan olika tunga intressen som lagen om signalspaningen innebär:
Sverige kan drabbas av militära kriser eller incidenter i en framtid, med sammanstötningar och förluster i människoliv. Sveriges utlandssoldater kan hamna i strid eller i bakhåll och dödas. Sverige kan riskera att drabbas av grov internationell terrorism med svåra följder.
Underrättelseverksamhet genom en strängt reglerad signalspaning kan medverka till att händelser enligt ovan förebyggs helt eller konsekvenserna mildras, enligt de bedömningar som görs. Centerpartiet och alliansen har ansvar för att regera Sverige, och i det ansvaret har vi inte sett att Sverige kan avstå inhämtningen av försvarsunderrättelser för landets säkerhet.
Vi vill verkligen hävda människors integritet, men vi har också ett ansvar för våra soldaters och medborgares liv och säkerhet.
.......................................................................
I detta läge i diskussionen får jag vanligen frågan: " Men hur vet du att signalspaningens underrättelseinhämtning har sådan betydelse för vårt försvar och våra medborgares säkerhet. Det kan inte stämma".
Jag föreslog i ett inlägg här på bloggen den 10 juli 2008 att man borde överväga att göra en rejäl analys av just detta:
"Jag tycker därutöver att vi måste ha stor respekt för den intensiva debatt som pågår, och för den opinion som inte accepterar eller inte har kunskap om de motiv som motiverar försvarsunderrättelseverkssamheten. Och det gör att jag tycker att det vore bra om djupgående analyser kunde göras om detta och redovisas - kanske också vid kontrollstationen - och därigenom ge både den offentliga debatten och regeringen och riksdag en god grund för att bedöma hur signalspaningen ska bedrivas och regleras i ett längre framtidsperspektiv."
Läs även andra bloggares åsikter om centeruppropet, centerpartiet, integritet, signalspaning, FRA, FRA-lagen, politik
Med som vanligt betydande kraft, kreativitet och energi.
Och med en uthållig och tydlig udd riktad bl a mot oss riksdagsledamöter i centerpartiet som visserligen drivit igenom ett rejält förstärkt skydd för integriteten vid signalspaning till skydd för landets säkerhet, under sträng tillstånds- och efterkontroll, men som ändå nödgats acceptera att verkligheten är sådan att det tyvärr finns ett underrättelsebehov som motiverar att spaningen får ske både i etern och i den internationella teletrafiken som passerar landets gränser.
Ok, jag har haft och har en uthållig dialog med kritikerna kring detta, och jag har uppfattat att skiljelinjen oss emellan främst är att signalspaningen nu får ske också i viss del av teletrafiken över landsgränsen i kabel. Antingen ska signalspaning endast få bedrivas i etern menar kritikerna, eller också mer selektivt i kabel genom hänvändelse till de olika operatörerna. (Detta senare blir mycket komplicerat och har betydande nackdelar i flera avseenden.)
Nu lanseras en "integritetscertifiering" genom att centerpolitiker ska acceptera 4 punkter:
"Som kandidat/folkvald/politiskt aktiv för Centerpartiet stödjer jag följande principer:
Lagar, förordningar och direktiv som införs i Sverige och EU skall alltid vara förenliga med Europakonventionen för mänskliga rättigheter.
Kommunikation i alla dess former mellan människor skall vara fredad från statlig insyn, förutom vid brottsutredning.
Utredning om brott skall endast få utföras av instanser inom rättsväsendet.
Lagstiftning inom Sverige och EU skall alltid ske med full transparens för medborgarna."
Det är punkt nr 2 som är problematisk och som utestänger bl a mig. (Vilket nog är ett viktigt syfte). Andemeningen är självfallet riktig och bra, men dess kategoriska skrivning omöjliggör ju varje form av signalspaning för att förebygga och skydda vårt land och dess medborgare från allvarliga yttre hot, t. ex av militär art, mot våra utlandssoldater, mot spridning av massförstörelsevapen och mot grov terrorism.
Jag har som riksdagsledamot ett mycket viktigt ansvar för att hävda och skydda människors integritet, och centerpartiet tar dessa frågor på stort allvar. Men jag har också som riksdagsledamot ett mycket viktigt ansvar för att vårt land Sverige och vår svenska demokrati ska försvaras, i sista hand med militära medel och med hjälp av bla underrättelseinhämtning.
I den mycket svåra avvägningen har Allians för Sverige landat i att det tyvärr - som världen ser ut - finns ett behov av en strängt reglerad signalspaning i etern och i internationell teletrafik över landsgränsen. Detta accepterar även oppositionen, även om man nu vill se en parlamentarisk utredning först. Jag har uppfattat att även Piratpartiet accepterar signalspaning för dessa ändamål i etern.
De centerpartister som ställer sig bakom den kategoriska punkten 2 i "integritetscertifieringen" går således allra längst. Integriteten väger så tungt att landets säkerhet får komma i andra hand.
Jag har respekt för att man kan driva frågan så till sin spets, men jag hoppas samtidigt att de som vill gå så långt även har respekt för oss som gör en lite annan avvägning. Så känns det inte alltid, dock.
Och för att vara väldigt tydlig varför man kan vara en stark integritetsvän, men ändå stå bakom den avvägning mellan olika tunga intressen som lagen om signalspaningen innebär:
Sverige kan drabbas av militära kriser eller incidenter i en framtid, med sammanstötningar och förluster i människoliv. Sveriges utlandssoldater kan hamna i strid eller i bakhåll och dödas. Sverige kan riskera att drabbas av grov internationell terrorism med svåra följder.
Underrättelseverksamhet genom en strängt reglerad signalspaning kan medverka till att händelser enligt ovan förebyggs helt eller konsekvenserna mildras, enligt de bedömningar som görs. Centerpartiet och alliansen har ansvar för att regera Sverige, och i det ansvaret har vi inte sett att Sverige kan avstå inhämtningen av försvarsunderrättelser för landets säkerhet.
Vi vill verkligen hävda människors integritet, men vi har också ett ansvar för våra soldaters och medborgares liv och säkerhet.
.......................................................................
I detta läge i diskussionen får jag vanligen frågan: " Men hur vet du att signalspaningens underrättelseinhämtning har sådan betydelse för vårt försvar och våra medborgares säkerhet. Det kan inte stämma".
Jag föreslog i ett inlägg här på bloggen den 10 juli 2008 att man borde överväga att göra en rejäl analys av just detta:
"Jag tycker därutöver att vi måste ha stor respekt för den intensiva debatt som pågår, och för den opinion som inte accepterar eller inte har kunskap om de motiv som motiverar försvarsunderrättelseverkssamheten. Och det gör att jag tycker att det vore bra om djupgående analyser kunde göras om detta och redovisas - kanske också vid kontrollstationen - och därigenom ge både den offentliga debatten och regeringen och riksdag en god grund för att bedöma hur signalspaningen ska bedrivas och regleras i ett längre framtidsperspektiv."
Läs även andra bloggares åsikter om centeruppropet, centerpartiet, integritet, signalspaning, FRA, FRA-lagen, politik
torsdag, maj 28, 2009
Yttersta vänstern och dito högern vill lämna EU, tillsammans...
Förra EU-valet handlade fortfarande rätt mycket om ja eller nej, skulle Sverige lämna EU eller ej. En rätt trist debatt.
I årets valrörelse har den frågan äntligen sjunkit undan, och nu handlar diskussionen mycket mera om hur EU bäst ska utvecklas. Det är intressantare och mer givande, jag tycker att intresset växer och jag hoppas på ett klart högre valdeltagande i år.
Det är två partier - Vänsterpartiet med rötter i kommunismen, och Sverigedemokraterna med helt andra rötter - som vill att Sverige ska lämna EU, och förmodligen att EU upplöses och att Sverige, Tyskland, Frankrike och andra länder gräver ner sig inom sina nationsgränser, minskar den fria rörligheten och återgår till egna valutor (inte Sverige), avbryter försvarssamarbeten och återinför passkontroller och tullar.
Ett bättre recept för att skapa en starkt negativ ekonomisk spiral och stagnation i Europa, samt för att radikalt öka riskerna för nya kommande krig och konflikter torde inte gå att hitta.
Det är betecknande att yttersta vänstern och yttersta högern har funnit varandra, och det får vi leva med, men det är desto mer glädjande att övriga partier diskuterar Europas och EU:s utveckling och att svenska folket blir alltmer positivt till EU.
Europeiska Unionen betyder oerhört mycket för Europas utveckling till en kontinent i fred och frihet, byggd på demokrati och på samarbete för handel och välstånd och för en god miljö. Det är bra att Sverige som EU-medlem kan påverka Europas och därmed även vår egen framtid.
Vår påverkan sker genom den svenska regeringen, och genom EUs parlament. Därför är det viktigt vilka partier och personer som får representera Sverige i parlamentet. Och därför är det viktigt att påverka detta genom att rösta i EU-valet!
Är du borgerlig och liberal i Sverige så röstar du rimligen på samma värdegrund i EU-valet, där samma skiljelinjer mellan partierna finns som i Sverige.
Vill du därtill lägga din röst på ett engagerat arbete i klimat-, energi- och miljöfrågorna är centerpartiet ett naturligt val! Centerpartiets Lena Ek har uträttat mycket i bl a dessa frågor, och är som vice ordförande i den liberala partigruppen ett mycket aktat namn i Bryssel.
Centerpartiet står för demokrati, öppenhet och tolerans, för att stärka individuella fri- och rättigheter, för att EU ska bli en global ledare att räkna med och för ett grönare och mer hållbart Europa som ska bli mer företagsamt och välmående.
Läs även andra bloggares åsikter om eu-val, eu-valet, politik, eu, centerpartiet, lena ek
I årets valrörelse har den frågan äntligen sjunkit undan, och nu handlar diskussionen mycket mera om hur EU bäst ska utvecklas. Det är intressantare och mer givande, jag tycker att intresset växer och jag hoppas på ett klart högre valdeltagande i år.
Det är två partier - Vänsterpartiet med rötter i kommunismen, och Sverigedemokraterna med helt andra rötter - som vill att Sverige ska lämna EU, och förmodligen att EU upplöses och att Sverige, Tyskland, Frankrike och andra länder gräver ner sig inom sina nationsgränser, minskar den fria rörligheten och återgår till egna valutor (inte Sverige), avbryter försvarssamarbeten och återinför passkontroller och tullar.
Ett bättre recept för att skapa en starkt negativ ekonomisk spiral och stagnation i Europa, samt för att radikalt öka riskerna för nya kommande krig och konflikter torde inte gå att hitta.
Det är betecknande att yttersta vänstern och yttersta högern har funnit varandra, och det får vi leva med, men det är desto mer glädjande att övriga partier diskuterar Europas och EU:s utveckling och att svenska folket blir alltmer positivt till EU.
Europeiska Unionen betyder oerhört mycket för Europas utveckling till en kontinent i fred och frihet, byggd på demokrati och på samarbete för handel och välstånd och för en god miljö. Det är bra att Sverige som EU-medlem kan påverka Europas och därmed även vår egen framtid.
Vår påverkan sker genom den svenska regeringen, och genom EUs parlament. Därför är det viktigt vilka partier och personer som får representera Sverige i parlamentet. Och därför är det viktigt att påverka detta genom att rösta i EU-valet!
Är du borgerlig och liberal i Sverige så röstar du rimligen på samma värdegrund i EU-valet, där samma skiljelinjer mellan partierna finns som i Sverige.
Vill du därtill lägga din röst på ett engagerat arbete i klimat-, energi- och miljöfrågorna är centerpartiet ett naturligt val! Centerpartiets Lena Ek har uträttat mycket i bl a dessa frågor, och är som vice ordförande i den liberala partigruppen ett mycket aktat namn i Bryssel.
Centerpartiet står för demokrati, öppenhet och tolerans, för att stärka individuella fri- och rättigheter, för att EU ska bli en global ledare att räkna med och för ett grönare och mer hållbart Europa som ska bli mer företagsamt och välmående.
Läs även andra bloggares åsikter om eu-val, eu-valet, politik, eu, centerpartiet, lena ek
Försvarsdebatter (IP) i riksdagen
I tisdags (scrolla ner)svarade försvarsministern på 5 s-interpellationer om försvaret; om den nya frivilliga "värnplikten"..,om signalspaning, om stridsflygsunderhåll och om försvarsindustrin.
Jag tog en paus i EU-valrörelsen och deltog i debatterna.
Här några korta citat, tänkta som aptitretare...:
"Försvaret är viktigt för Sverige, och försvaret är ett politikområde där det är bra med en bred samsyn i viktiga principfrågor.
Socialdemokraterna är i opposition och vill nu opponera, vilket är förståeligt. Om det skiljer i sak ska vi verkligen ta den diskussionen. Man försöker nu ge sken av att det finns en ravin mellan regering och opposition, fast det snarare i de frågor man tar upp handlar om ett mindre dike.
Försvarsberedningen var enig. Försvarsminister Sten Tolgfors och regeringen har lagt fram sitt förslag, mycket noga, utifrån den samsyn som glädjande nog fanns där. Anders Karlsson har lite tagit som sitt uppdrag i riksdagen att sänka den enigheten och bygga upp en ravin av det mindre dike som kanske finns.
Ett exempel som Anders Karlsson har nämnt är att ni vill ha färre heltidsanställda än vad regeringen vill och fler kontraktsanställda än vad regeringen vill. Regeringen har sagt att de heltidsanställda ska vara max 25 procent. Det är en rätt flytande diskussion – det kan vara 25, 24 och så vidare. Ni har sagt att något visst mått av plikt i den inledande tremånadersutbildningen skulle kunna vara bra, men helst ska det vara frivillighet. Vi fullföljer ju Försvarsberedningens linje om att tro att det ska fungera med frivillighet."
och:
"Det är bra att försvarsministern deklarerar att regeringen har för avsikt att återkomma i försvarsmaterielfrågorna. De är mycket viktiga för försvaret och självfallet även för den industri som konkurrerar om uppdragen.
Om detta blir i form av en uttalad strategi, som vi har varit inne på, som Anders Karlsson efterlyser, eller på annat sätt återstår att se. Uppenbarligen har försvarsindustrin ändå utvecklats väl under många decennier fram till nu.
Anders Karlsson pratar väl om försvarsindustrin. Det gjorde även jag. Och där tror jag att vi har en samsyn. Det är en styrka för Sverige att ha tunga industrier som är kompetenta och som kan bidra till välfärd och till efterfrågade produkter även inom till exempel försvaret. Så där är vi överens.
Samtidigt måste det svenska försvaret ha tillräckliga resurser för att kunna köpa de här produkterna. Då blir kanske Anders Karlsson stor i orden men rätt liten på jorden när han pratar om försvarsindustrin, för han och den övriga oppositionen vill minska anslagen till Försvarsmakten med 2 000 miljoner kronor per år.
Vi ska ha den försvarsmateriel till det svenska försvaret som det behöver. Den ska köpas i konkurrens. Jag hoppas att den svenska industrin är konkurrenskraftig och vinner upphandlingar, men det avgörs på marknaden, som nu finns. Och grunden för att kunna köpa tillräckligt mycket materiel och ha ett tillräckligt starkt försvar är att man anslår tillräckligt med pengar, Anders Karlsson.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, sten tolgfors, centerpartiet, politik, socialdemokraterna
Jag tog en paus i EU-valrörelsen och deltog i debatterna.
Här några korta citat, tänkta som aptitretare...:
"Försvaret är viktigt för Sverige, och försvaret är ett politikområde där det är bra med en bred samsyn i viktiga principfrågor.
Socialdemokraterna är i opposition och vill nu opponera, vilket är förståeligt. Om det skiljer i sak ska vi verkligen ta den diskussionen. Man försöker nu ge sken av att det finns en ravin mellan regering och opposition, fast det snarare i de frågor man tar upp handlar om ett mindre dike.
Försvarsberedningen var enig. Försvarsminister Sten Tolgfors och regeringen har lagt fram sitt förslag, mycket noga, utifrån den samsyn som glädjande nog fanns där. Anders Karlsson har lite tagit som sitt uppdrag i riksdagen att sänka den enigheten och bygga upp en ravin av det mindre dike som kanske finns.
Ett exempel som Anders Karlsson har nämnt är att ni vill ha färre heltidsanställda än vad regeringen vill och fler kontraktsanställda än vad regeringen vill. Regeringen har sagt att de heltidsanställda ska vara max 25 procent. Det är en rätt flytande diskussion – det kan vara 25, 24 och så vidare. Ni har sagt att något visst mått av plikt i den inledande tremånadersutbildningen skulle kunna vara bra, men helst ska det vara frivillighet. Vi fullföljer ju Försvarsberedningens linje om att tro att det ska fungera med frivillighet."
och:
"Det är bra att försvarsministern deklarerar att regeringen har för avsikt att återkomma i försvarsmaterielfrågorna. De är mycket viktiga för försvaret och självfallet även för den industri som konkurrerar om uppdragen.
Om detta blir i form av en uttalad strategi, som vi har varit inne på, som Anders Karlsson efterlyser, eller på annat sätt återstår att se. Uppenbarligen har försvarsindustrin ändå utvecklats väl under många decennier fram till nu.
Anders Karlsson pratar väl om försvarsindustrin. Det gjorde även jag. Och där tror jag att vi har en samsyn. Det är en styrka för Sverige att ha tunga industrier som är kompetenta och som kan bidra till välfärd och till efterfrågade produkter även inom till exempel försvaret. Så där är vi överens.
Samtidigt måste det svenska försvaret ha tillräckliga resurser för att kunna köpa de här produkterna. Då blir kanske Anders Karlsson stor i orden men rätt liten på jorden när han pratar om försvarsindustrin, för han och den övriga oppositionen vill minska anslagen till Försvarsmakten med 2 000 miljoner kronor per år.
Vi ska ha den försvarsmateriel till det svenska försvaret som det behöver. Den ska köpas i konkurrens. Jag hoppas att den svenska industrin är konkurrenskraftig och vinner upphandlingar, men det avgörs på marknaden, som nu finns. Och grunden för att kunna köpa tillräckligt mycket materiel och ha ett tillräckligt starkt försvar är att man anslår tillräckligt med pengar, Anders Karlsson.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, sten tolgfors, centerpartiet, politik, socialdemokraterna
måndag, maj 25, 2009
En allmän A-kassa! - även för Magnus
I Sverige har vi allmän folkpension och allmän sjukförsäkring. Vi borde också ha en allmän A-kassa, men här har socialdemokraterna i omsorg om facket låtit skattepengarna till A-kassan i alla år bara gå till dem som gått in i facket eller - på senare år - alfakassan.
I dagsläget förvägras t ex ungdomar som inte fått sitt första jobb att få rimlig del av A-kassan, liksom dem som inte insett, velat eller haft råd att betala den egenavgift som krävs.
Jag gillar begreppet "allmän" a-kassa eftersom den omfattar just alla, vilket ger kostnadseffektivitet och en fungerande försäkringslösning för allas våra skattepengar.
Jag och min riksdagskollega Jörgen Johansson skrev om detta på DN debatt i december, och satte igång en utveckling som känns mycket bra.
Här är vår argumentation enligt ingressen:
”Ändra ståndpunkt om a-kassan, Anders Borg!”
Publicerat 2008-12-20 00:50
Centerprofiler kräver att alliansregeringen gör a-kassan obligatorisk: Alla människor måste omfattas av tryggheten när jobbet sviktar. Alliansregeringen har utlovat en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, liksom man har i Norge. Men finansminister Anders Borg har uttryckt tveksamhet i frågan. Faktum är ju att statens insats och roll är helt avgörande för nuvarande modell, där a-kassan bara till en mindre del betalas av dem som väljer att ansluta sig. Därför måste utformningen av a-kassan förändras så att alla människor omfattas av tryggheten när jobbet sviktar. Inte minst den lågkonjunktur som Sverige och världen nu är i gör det nödvändigt att alla vid arbetslöshet får del av de stora resurser som staten pumpar in i a-kassorna. Det skriver de centerpartistiska riksdagsledamöterna Staffan Danielsson och Jörgen Johansson"
Sedan dess har centerpartiet på sin stämma lagt fast att vi vill ha en allmän A-kassa, och nu följer faktiskt moderaterna och Anders Borg - utgår jag ifrån! - efter!
Alldeles utmärkt!
Tyvärr snedtänder CUFs ordförande Magnus Andersson lite och väljer att teatraliskt lämna A-kassan i protest mot att den i viss mån är inkomstrelaterad. Hade den varit lika för alla hade han varit kvar.
Så länge så stora skattepengar pumpas in i A-kassan tycker jag att den ska omfatta alla, och även om den inte är lika för alla så är ändå spännvidden mellan golvet och taket ändå i hög grad utjämnande.
Jag kan hålla med om att både folkpension, sjukförsäkring och snart A-kassa innebär ett obligatorium, som kan ses som "oliberalt". Samtidigt vill även liberalismen att det ska finnas rimliga sociala skyddsnät i samhället, och då är dessa tre försäkringssystem väl motiverade.
Skulle Magnus även vilja lämna folkpensionen och sjukförsäkringen om det gick?
Jag är med glädje med i alla tre!
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa, allmän a--kassa, obligatorisk a-kassa, politik, centerpartiet, regeringen, alliansen, moderaterna, socialdemokraterna
I dagsläget förvägras t ex ungdomar som inte fått sitt första jobb att få rimlig del av A-kassan, liksom dem som inte insett, velat eller haft råd att betala den egenavgift som krävs.
Jag gillar begreppet "allmän" a-kassa eftersom den omfattar just alla, vilket ger kostnadseffektivitet och en fungerande försäkringslösning för allas våra skattepengar.
Jag och min riksdagskollega Jörgen Johansson skrev om detta på DN debatt i december, och satte igång en utveckling som känns mycket bra.
Här är vår argumentation enligt ingressen:
”Ändra ståndpunkt om a-kassan, Anders Borg!”
Publicerat 2008-12-20 00:50
Centerprofiler kräver att alliansregeringen gör a-kassan obligatorisk: Alla människor måste omfattas av tryggheten när jobbet sviktar. Alliansregeringen har utlovat en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, liksom man har i Norge. Men finansminister Anders Borg har uttryckt tveksamhet i frågan. Faktum är ju att statens insats och roll är helt avgörande för nuvarande modell, där a-kassan bara till en mindre del betalas av dem som väljer att ansluta sig. Därför måste utformningen av a-kassan förändras så att alla människor omfattas av tryggheten när jobbet sviktar. Inte minst den lågkonjunktur som Sverige och världen nu är i gör det nödvändigt att alla vid arbetslöshet får del av de stora resurser som staten pumpar in i a-kassorna. Det skriver de centerpartistiska riksdagsledamöterna Staffan Danielsson och Jörgen Johansson"
Sedan dess har centerpartiet på sin stämma lagt fast att vi vill ha en allmän A-kassa, och nu följer faktiskt moderaterna och Anders Borg - utgår jag ifrån! - efter!
Alldeles utmärkt!
Tyvärr snedtänder CUFs ordförande Magnus Andersson lite och väljer att teatraliskt lämna A-kassan i protest mot att den i viss mån är inkomstrelaterad. Hade den varit lika för alla hade han varit kvar.
Så länge så stora skattepengar pumpas in i A-kassan tycker jag att den ska omfatta alla, och även om den inte är lika för alla så är ändå spännvidden mellan golvet och taket ändå i hög grad utjämnande.
Jag kan hålla med om att både folkpension, sjukförsäkring och snart A-kassa innebär ett obligatorium, som kan ses som "oliberalt". Samtidigt vill även liberalismen att det ska finnas rimliga sociala skyddsnät i samhället, och då är dessa tre försäkringssystem väl motiverade.
Skulle Magnus även vilja lämna folkpensionen och sjukförsäkringen om det gick?
Jag är med glädje med i alla tre!
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa, allmän a--kassa, obligatorisk a-kassa, politik, centerpartiet, regeringen, alliansen, moderaterna, socialdemokraterna
söndag, maj 24, 2009
Rösta fritt i riksdagen- låt sossarna regera
Jag har redan kommenterat Anne-Marie Pålssons åsikter om en "friare och mer självständig riksdag".
Hennes inlägg kommenteras av rätt många, oftast med positiva förtecken.
Dagens Nyheter skriver på ledarplats idag att "Personalvalsinslaget bör öka. Dagens spärr kan gärna slopas helt så att partiledningens makt inskränker sig till vem som ska stå på listan. Då skulle riksdagsledamöterna tvingas att visa väljarna vad de uträttat i stället för att gå i sitt partis ledband."
Jag är med på att stärka personvalet. Och på att inflytandet över riksdagsledamotens ekonomiska resurser kan förstärkas. Och självfallet vill jag se en riksdag med starka personligheter som tillsätter regering och som kan genomföra den politik som man gick till val på.
Jag vill däremot inte se någon "polsk riksdag" med hoppande majoriteter och ständiga regeringskriser.
Och jag vill inte se en ordning där socialdemokraterna håller ihop och regerar, medan de liberala partiernas riksdagsledamöter röstar lite olika och förlorar viktiga omröstningar trots en majoritet med , säg, 7 röster.
Sedan 1920-talet har socialdemokraterna med stor skicklighet och med hjälp av valsystem och borgerlighetens splittring regerat Sverige 4 år av fem, ungefär. Under den tiden har partiet varit regeringsdugligt i så motto att man har tillsatt regering och den har haft de socialdemokratiska riksdagsledamöternas enhälliga stöd för sina förslag till riksdagen.
Under alla dessa år har debatten om att s-ledamöterna borde följa sin övertygelse i olika frågor och rösta ibland med regeringen, ibland inte, varit närmast obefintlig.
De borgerliga riksdagsledamöterna har utformat oppositionsrollen till fulländning, och lagt massor av utmärkta budget- och andra förslag som alla har fallit. Eftersom s-regeringen regelmässigt samlat stöd i riksdagen för sina förslag tillsammans med ett eller flera andra partier har utrymmet för den borgerliga oppositionen att "rösta efter egen övertygelse" varit betydande, vare sig man röstat med eller mot regeringen så har den vunnit.
Visst bestämmer den enskilde riksdagsledamoten själv hur den väljer att rösta in riksdagens omröstningar. Och visst finns det frågor där man måste följa sin övertygelse och rösta emot sitt parti eller sin regering.
Men! Varje gång som jag gör det, eller som någon allianskollega gör det, så riskerar alliansregeringens förslag att falla. Och varje gång som detta sker så undergrävs regeringens ställning och dess avgång närmar sig.
Jag är en varm anhängare av Allians för Sverige och anser att den politik som vi nu genomför varit helt nödvändig för att kunna möta framtidens utmaningar på en rad olika samhällsområden.
Mitt och centerpartiets inflytande över hur Sverige ska formas och utvecklas för framtiden är självfallet oerhört mycket större när vi tillsammans med andra regerar landet, än när vi befinner oss i opposition.
Samtidigt minskar utrymmet för enskilda riksdagsledamöter att ta ut svängarna på olika sätt när det egna partiet befinner sig i regeringsställning, vilket Anne-Marie Pålsson tydligt ger uttryck för.
Min kollega Johan Linander ger sin bild av hur man som riksdagsledamot kan påverka i regeringställning, vilket ju framförallt är i processen innan regeringen kommer till beslut i viktiga frågor.
Jag är hellre riksdagsledamot med mitt parti i regeringsställning och med mindre utrymme för egna piruetter, än riksdagsledamot i ständig opposition som kan unna sig lyxen att rösta precis som jag själv tycker utan att det kanske sätter några avtryck alls i besluten.
Signalspaningsfrågan tas nu upp som exempel på att riksdagen fritt borde fått bestämma istället för att regeringspartiena envisats med att få majoritet för regeringens förslag, efter olika förstärkningar.
Då är tydligen tanken att oppositionens alla ledamöter skulle rösta efter oppositionspartiernas förslag tillsammans med enstaka ledamöter från alliansen, så att oppositionen trots inbördes mycket divergerande uppfattningar skulle ha segrat.
Att man även inom socialdemokratin skulle röstat fritt i frågan - eftersom de allra flesta där ligger nära alliansens ståndpunkt - anses uppenbarligen med rätta helt orealistiskt. Om detta är ett faktum skulle innebörden av en friare röstning endast på den borgerliga sidan leda till resultatet att endast röda regeringar kan styra Sverige.
Debatten om riksdagsledamöternas frihet att rösta som de själva vill är mycket liberal och idealistisk och godhjärtad. Som verkligheten är accepterar jag att kraven på regeringsduglighet medför ett starkt ansvar på mig och övriga borgerliga riksdagsledamöter att lotsa vår regerings förslag till beslut i riksdagen.
Jag har uppfattat att Dagens Nyheter starkt förespråkar en borgerlig regering med handlingskraft och förmåga att regera. Vill man samtidigt att de borgerliga riksdagsledamöterna ibland inte ska stödja sin egen regerings förslag förespråkar man egentligen närmast en återgång till den ordning som gällt under huvuddelen av 1900-talet, ständiga socialdemokratiska minoritetsregeringar.
Det gör inte jag!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, dn, anne-marie pålsson, centerpartiet, regeringen, alliansen
Hennes inlägg kommenteras av rätt många, oftast med positiva förtecken.
Dagens Nyheter skriver på ledarplats idag att "Personalvalsinslaget bör öka. Dagens spärr kan gärna slopas helt så att partiledningens makt inskränker sig till vem som ska stå på listan. Då skulle riksdagsledamöterna tvingas att visa väljarna vad de uträttat i stället för att gå i sitt partis ledband."
Jag är med på att stärka personvalet. Och på att inflytandet över riksdagsledamotens ekonomiska resurser kan förstärkas. Och självfallet vill jag se en riksdag med starka personligheter som tillsätter regering och som kan genomföra den politik som man gick till val på.
Jag vill däremot inte se någon "polsk riksdag" med hoppande majoriteter och ständiga regeringskriser.
Och jag vill inte se en ordning där socialdemokraterna håller ihop och regerar, medan de liberala partiernas riksdagsledamöter röstar lite olika och förlorar viktiga omröstningar trots en majoritet med , säg, 7 röster.
Sedan 1920-talet har socialdemokraterna med stor skicklighet och med hjälp av valsystem och borgerlighetens splittring regerat Sverige 4 år av fem, ungefär. Under den tiden har partiet varit regeringsdugligt i så motto att man har tillsatt regering och den har haft de socialdemokratiska riksdagsledamöternas enhälliga stöd för sina förslag till riksdagen.
Under alla dessa år har debatten om att s-ledamöterna borde följa sin övertygelse i olika frågor och rösta ibland med regeringen, ibland inte, varit närmast obefintlig.
De borgerliga riksdagsledamöterna har utformat oppositionsrollen till fulländning, och lagt massor av utmärkta budget- och andra förslag som alla har fallit. Eftersom s-regeringen regelmässigt samlat stöd i riksdagen för sina förslag tillsammans med ett eller flera andra partier har utrymmet för den borgerliga oppositionen att "rösta efter egen övertygelse" varit betydande, vare sig man röstat med eller mot regeringen så har den vunnit.
Visst bestämmer den enskilde riksdagsledamoten själv hur den väljer att rösta in riksdagens omröstningar. Och visst finns det frågor där man måste följa sin övertygelse och rösta emot sitt parti eller sin regering.
Men! Varje gång som jag gör det, eller som någon allianskollega gör det, så riskerar alliansregeringens förslag att falla. Och varje gång som detta sker så undergrävs regeringens ställning och dess avgång närmar sig.
Jag är en varm anhängare av Allians för Sverige och anser att den politik som vi nu genomför varit helt nödvändig för att kunna möta framtidens utmaningar på en rad olika samhällsområden.
Mitt och centerpartiets inflytande över hur Sverige ska formas och utvecklas för framtiden är självfallet oerhört mycket större när vi tillsammans med andra regerar landet, än när vi befinner oss i opposition.
Samtidigt minskar utrymmet för enskilda riksdagsledamöter att ta ut svängarna på olika sätt när det egna partiet befinner sig i regeringsställning, vilket Anne-Marie Pålsson tydligt ger uttryck för.
Min kollega Johan Linander ger sin bild av hur man som riksdagsledamot kan påverka i regeringställning, vilket ju framförallt är i processen innan regeringen kommer till beslut i viktiga frågor.
Jag är hellre riksdagsledamot med mitt parti i regeringsställning och med mindre utrymme för egna piruetter, än riksdagsledamot i ständig opposition som kan unna sig lyxen att rösta precis som jag själv tycker utan att det kanske sätter några avtryck alls i besluten.
Signalspaningsfrågan tas nu upp som exempel på att riksdagen fritt borde fått bestämma istället för att regeringspartiena envisats med att få majoritet för regeringens förslag, efter olika förstärkningar.
Då är tydligen tanken att oppositionens alla ledamöter skulle rösta efter oppositionspartiernas förslag tillsammans med enstaka ledamöter från alliansen, så att oppositionen trots inbördes mycket divergerande uppfattningar skulle ha segrat.
Att man även inom socialdemokratin skulle röstat fritt i frågan - eftersom de allra flesta där ligger nära alliansens ståndpunkt - anses uppenbarligen med rätta helt orealistiskt. Om detta är ett faktum skulle innebörden av en friare röstning endast på den borgerliga sidan leda till resultatet att endast röda regeringar kan styra Sverige.
Debatten om riksdagsledamöternas frihet att rösta som de själva vill är mycket liberal och idealistisk och godhjärtad. Som verkligheten är accepterar jag att kraven på regeringsduglighet medför ett starkt ansvar på mig och övriga borgerliga riksdagsledamöter att lotsa vår regerings förslag till beslut i riksdagen.
Jag har uppfattat att Dagens Nyheter starkt förespråkar en borgerlig regering med handlingskraft och förmåga att regera. Vill man samtidigt att de borgerliga riksdagsledamöterna ibland inte ska stödja sin egen regerings förslag förespråkar man egentligen närmast en återgång till den ordning som gällt under huvuddelen av 1900-talet, ständiga socialdemokratiska minoritetsregeringar.
Det gör inte jag!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, dn, anne-marie pålsson, centerpartiet, regeringen, alliansen
fredag, maj 22, 2009
Rösta efter partipiska eller övertygelse?!
Jag har stor respekt för nationalekonomen och riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson.
För 20 år sedan var hon en av få ekonomer som insåg och argumenterade för det svenska jordbrukets behov av likvärdiga förutsättningar med sina konkurrentländer, i polemik med horder av ekonomer med klassiskt liberala åsikter som krävde en ensidig svensk avreglering. Principiellt korrekt, kanske, men med förödande konsekvenser om det fullt ut hade genomförts. Genom 1990 års nästan eniga jordbruksbeslut gick Sverige före, och hade inte EU-inträdet 1995 återställt ordningen så hade jordbruket knäckts och krisat.
Anne-Marie Pålsson är en stark och självständigt person med stor integritet. Hon har egna uppfattningar och hon driver dem. Det är bra, även om hon kanske upplevts som väl egensinnig av moderaternas gruppledning i riksdagen, med uppgift att hålla ihop riksdagsgruppen så att regeringen kan få stöd av sina 178 riksdagsledamöter i omröstningarna.
Hon nöjer sig nu med 8 år i riksdagen och går vidare till nya utmaningar, som säkert kommer att dyka upp. Riksdagen borde ha mer självständiga politiker som - oberoende av parti? - håller bättre koll på regeringen än idag och som röstar mera efter egen övertygelse än efter vad nuvarande majoritetsregering föreslår, menar Anne-Marie.
Att riksdagsledamoten skulle ha en en större egen kassa för uppgiften, och att riksdagsgruppen skulle ha en mer egen ekonomi kan ju diskuteras och lär göras.
Men att riksdagsledamöter oberoende av parti mer tillsammans skulle granska regeringen och mindre rösta igenom regeringens förslag till riksdagen, det är en väl idealistisk uppfattning, tycker jag.
Varför har socialdemokraterna med vårt proportionella valsystem så skickligt kunnat dominera svenska politik i snart 100 år? Genom ledamöter med individualistiska böjelser som ständigt röstat efter personlig övertygelse? Glöm det. S har alltid följt sin regering och röstat igenom dess förslag.
En uppmaning till riksdagsledamöterna att rösta efter övertygelse skulle sannolikt främst följas av borgerliga ledamöter, och snabbt leda till en blodrödgrön regering (v-s-mp).
Jag är en varm anhängare av nuvarande borgerliga regering och av den i Högfors födda Allians för Sverige. En regering kan påverka och överleva endast om den uthålligt kan samla en riksdagsmajoritet för sina förslag.
Börjar den förlora viktiga omröstningar tvingas den snart att avgå. Om 4 borgerliga ledamöter röstar med oppositionen så vinner den.
Jag skulle vilja jämföra med när man röstar. Inget parti matchar ju våra åsikter som hand i handske, utan man får välja det parti som ligger närmast sin egen uppfattning.
Samma sak är det som riksdagsledamot. Du gillar inte din egen regerings alla förslag, som mejslats fram i ett samspel ínom regeringen och med riksdagsgrupperna. Du kan påverka i den dialogen, främst inom ditt eget utskott.
Men det ska väldigt mycket till för att du ska rösta emot och fälla den majoritetsregering som väljarna röstade fram, och som de borgerliga väljarna vill ska vara stark och regeringsduglig.
Det är en sak att en minoritetsregering ibland tvingas lägga fram förslag man inte gillar, eller t o m förlora en del omröstningar. Men skulle en majoritetsregering börja förlora närmar sig snabbt en regeringskris och kanske ett nyval. Regeringen har misslyckats och folket kanske röstar fram en annan regering som kan vara mer regeringsduglig...
Jag ser att mina riksdagskollegor Johan Linander och Göran Pettersson också kommenterat detta
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, alliansen, centerpartiet, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna
För 20 år sedan var hon en av få ekonomer som insåg och argumenterade för det svenska jordbrukets behov av likvärdiga förutsättningar med sina konkurrentländer, i polemik med horder av ekonomer med klassiskt liberala åsikter som krävde en ensidig svensk avreglering. Principiellt korrekt, kanske, men med förödande konsekvenser om det fullt ut hade genomförts. Genom 1990 års nästan eniga jordbruksbeslut gick Sverige före, och hade inte EU-inträdet 1995 återställt ordningen så hade jordbruket knäckts och krisat.
Anne-Marie Pålsson är en stark och självständigt person med stor integritet. Hon har egna uppfattningar och hon driver dem. Det är bra, även om hon kanske upplevts som väl egensinnig av moderaternas gruppledning i riksdagen, med uppgift att hålla ihop riksdagsgruppen så att regeringen kan få stöd av sina 178 riksdagsledamöter i omröstningarna.
Hon nöjer sig nu med 8 år i riksdagen och går vidare till nya utmaningar, som säkert kommer att dyka upp. Riksdagen borde ha mer självständiga politiker som - oberoende av parti? - håller bättre koll på regeringen än idag och som röstar mera efter egen övertygelse än efter vad nuvarande majoritetsregering föreslår, menar Anne-Marie.
Att riksdagsledamoten skulle ha en en större egen kassa för uppgiften, och att riksdagsgruppen skulle ha en mer egen ekonomi kan ju diskuteras och lär göras.
Men att riksdagsledamöter oberoende av parti mer tillsammans skulle granska regeringen och mindre rösta igenom regeringens förslag till riksdagen, det är en väl idealistisk uppfattning, tycker jag.
Varför har socialdemokraterna med vårt proportionella valsystem så skickligt kunnat dominera svenska politik i snart 100 år? Genom ledamöter med individualistiska böjelser som ständigt röstat efter personlig övertygelse? Glöm det. S har alltid följt sin regering och röstat igenom dess förslag.
En uppmaning till riksdagsledamöterna att rösta efter övertygelse skulle sannolikt främst följas av borgerliga ledamöter, och snabbt leda till en blodrödgrön regering (v-s-mp).
Jag är en varm anhängare av nuvarande borgerliga regering och av den i Högfors födda Allians för Sverige. En regering kan påverka och överleva endast om den uthålligt kan samla en riksdagsmajoritet för sina förslag.
Börjar den förlora viktiga omröstningar tvingas den snart att avgå. Om 4 borgerliga ledamöter röstar med oppositionen så vinner den.
Jag skulle vilja jämföra med när man röstar. Inget parti matchar ju våra åsikter som hand i handske, utan man får välja det parti som ligger närmast sin egen uppfattning.
Samma sak är det som riksdagsledamot. Du gillar inte din egen regerings alla förslag, som mejslats fram i ett samspel ínom regeringen och med riksdagsgrupperna. Du kan påverka i den dialogen, främst inom ditt eget utskott.
Men det ska väldigt mycket till för att du ska rösta emot och fälla den majoritetsregering som väljarna röstade fram, och som de borgerliga väljarna vill ska vara stark och regeringsduglig.
Det är en sak att en minoritetsregering ibland tvingas lägga fram förslag man inte gillar, eller t o m förlora en del omröstningar. Men skulle en majoritetsregering börja förlora närmar sig snabbt en regeringskris och kanske ett nyval. Regeringen har misslyckats och folket kanske röstar fram en annan regering som kan vara mer regeringsduglig...
Jag ser att mina riksdagskollegor Johan Linander och Göran Pettersson också kommenterat detta
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, alliansen, centerpartiet, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna
tisdag, maj 19, 2009
Försvarsutskottet klart med sitt betänkande
Utskottet har idag justerat sitt betänkande om försvarets framtida inriktning.
Någon bedövande samsyn präglas nog inte betänkandet av, utan reservationerna står som spön i backen. Somt skiljer starkt och behöver debatteras noga, t ex oppositionens 2 miljarder kr per år mindre till försvaret, storleken på de internationella insatserna osv.
Men mycket - det allra mesta - grundas på försvarsberedningen rapporter och skillnaderna mellan alliansen och socialdemokraterna i t ex personalförsörjningsfrågan ska inte överdrivas. Det ska bli intressant att se var pliktutredningen rätt snart landar!
Min bloggande utskottskollega Strilaren 2 kommer ända till Hästveda i Skåne när han analyserar och redovisar våra ställningstaganden. Det är bra att regeringen bör godkänna ev. genomgripande förändringar kopplade till den tänkta gemensamma ledningscentralen. Vad som är genomgripande eller ej får i vanlig ordning diskuteras vidare. Det ska bli spännande att följa den fortsatta diskussionen i bla denna och andra flygstridsledningsfrågor mm!
Någon bedövande samsyn präglas nog inte betänkandet av, utan reservationerna står som spön i backen. Somt skiljer starkt och behöver debatteras noga, t ex oppositionens 2 miljarder kr per år mindre till försvaret, storleken på de internationella insatserna osv.
Men mycket - det allra mesta - grundas på försvarsberedningen rapporter och skillnaderna mellan alliansen och socialdemokraterna i t ex personalförsörjningsfrågan ska inte överdrivas. Det ska bli intressant att se var pliktutredningen rätt snart landar!
Min bloggande utskottskollega Strilaren 2 kommer ända till Hästveda i Skåne när han analyserar och redovisar våra ställningstaganden. Det är bra att regeringen bör godkänna ev. genomgripande förändringar kopplade till den tänkta gemensamma ledningscentralen. Vad som är genomgripande eller ej får i vanlig ordning diskuteras vidare. Det ska bli spännande att följa den fortsatta diskussionen i bla denna och andra flygstridsledningsfrågor mm!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
