Nytt radarpar i försvarspolitiken - S och V...

Låt mig lyfta fram några anmärkningsvärda observationer efter gårdagens debatt om försvarets framtida inriktning:

* Socialdemokraterna orerar om att "regeringen vill inte ha någon blocköverskridande samsyn" om försvaret. Samtidigt följer uppenbarligen regeringen försvarsberedningens samstämda linje mycket väl både i stort och vad gäller t ex soldatrekrytering byggd på frivillighet där kontraktssoldater på deltid dominerar samt fördubblade internationella fredsinsatser. Miljöpartiet bekräftar detta och står fast vid samsynen från beredningen.
Medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet - det nya radarparet i svensk försvarspolitik - har bytt linje och nu vill ha någon lätt värnpliktsfernissa kvar samtidigt som man motarbetar ett ökat internationellt fredsfrämjande engagemang. Mycket trist att socialdemokraterna numera än minst intresserade i riksdagen av internationell solidaritet genom fredsfrämjande insatser.

* Vilka är det som nu tar strid om försvaret, allianspartierna som fullföljer samsynen från försvarsberedningen eller socialdemokraterna som har lierat sig med det f.d. kommunistpartiet/nuvarande vänsterpartiet i samtliga 12 reservationer i betänkandet...! Detta är en radikal historisk omsvängning som självfallet inger stark oro. Inte minst för oss i centerpartiet som alltid betonat värdet av en bred samsyn i de viktiga försvarsfrågorna.

* Första gången socialdemokraterna gick ihop med vänsterpartiet var 2004, när man skar ner försvaret med över en miljard kr per år mer än den dåvarande borgerliga oppositionen. Nu fördubblar man den skillnaden och vill skära ner försvaret med hela 2 miljarder kr mer per år än allianspartierna. Och samtidigt som man tycker precis som vänsterpartiet i hela försvarspolitiken...

*Samtidigt, det ska erkännas, är vänsterpartiets försvarspolitik mycket svajig och man har rört sig här och där i en mer realistisk riktning. Till exempel från 15 miljarder i besparing på tre år till "bara" 6 miljarder. Och numera kramar vänsterpartiet försvarsindustrin och dess exportmöjligheter lika mycket som socialdemokraterna.., medan miljöpartiet står fast vid att den närmast bör läggas ned!

* I fråga om rekrytering av soldater och officerare byter alltså socialdemokraterna fot sedan försvarsberedningen och försöker nu ge sken av att det är en avgrund mellan alliansens och miljöpartiets frivilliglinje och s-v-linjen om ”helst frivillighet men gärna ett liten värnpliktsinslag i början”.
Det är synd att man inte kunnat stå kvar vid frivilligprincipen och låtit pliktutredningen utforma detaljförslagen kring detta. Istället ordar man vitt och britt om fortsatt värnpliktsförsvar och risken för en yrkesarmé, trots att vi egentligen ligger nära varandra och skillnaderna är rätt små. Socialdemokraterna målar upp bilden av en ravin när det mera handlar om ett dike som skiljer.

Socialdemokraterna vill ha en försöksverksamhet i den nya personalförsörjningen, medan regeringen bygger in kontrollstationer. Överdriv inte heller här skillnaderna.

Vi är också överens om att de frivilliga soldaterna ska kunna tjänstgöra både i Sverige och internationellt, och regeringen anger att högst 25 procent av armén ska vara heltidsanställd. De kontrakterade deltidssoldaterna ska således dominera, och det är trist att s även här försöker måla upp en skillnad som egentligen inte finns, och som pliktutredningen borde kunna reda ut.

* Socialdemokraternas och vänsterpartiets piruetter om värnplikten kostar pengar, liksom deras olika besparingar, enligt försvarsministern runt 3,7 miljarder kr per budgetår. Detta samt att miljöpartiet i avgörande frågor delar alliansens inriktning gör att oppositionen ligger i spillror i försvarspolitiken, det finns helt enkelt inget alternativ till det förslag som riksdagen kommer att besluta om nästa vecka.

* Socialdemokraterna slår också knut på sig själva när de dels talar emot "ett yrkesförsvar" men samtidigt vill ha lagen om anställningsskydd fullt ut gällande för soldater och officerare. (Regeringen vill utreda om Sverige likt t ex Danmark kan behöva en särskild lagstiftning i något hänseende).

* Miljöpartiets Peter Rådberg gjorde några utomordentligt anmärkningsvärda uttalanden
i debatten och tidigare i Svenska Dagbladet. Han hävdar dels att Sverige ligger inom den ryska intressesfären och samtidigt att EU-ländernas solidaritets- respektive biståndsåtagande gentemot varandra inte omfattar Estland, Lettland och Litauen...??!
I varje fall ska Sverige aldrig kunna bistå de baltiska länderna med någon form av militärt stöd vad som än händer. Lägger man utöver detta till miljöpartiets mål att banta det svenska försvaret med hela 10 miljarder kronor skulle man enklast kunna karakterisera miljöpartiets politik gentemot Ryssland som av "dörrmattekaraktär". Jag är ledsen men jag finner inget annat ord.

* Moderaternas Rolf Gunnarsson tog sig delvis ut på rätt djupa vatten, när han räknade upp rader av orter där garnisoner lagts ned genom åren och verkade antyda att moderaterna inte accepterade detta. Pressad av socialdemokraternas Anders Karlsson om moderaterna således inte stod bakom nuvarande grundorganisation blev svaret: "Jag påstår inte att alla förbanden hade varit kvar." Jag kan väl avslöja att jag inte uppfattat några konkreta moderata krav om återställandet av nedlagda förband i vare sig regerings- eller riksdagsarbetet, utan det är ju nuvarande grundorganisation som gäller för alliansen.


Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret.försvarspolitik, politik, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, centerpartiet, värnplikten