Läs Kvartal! Om DÖ 2014 och JÖ 1933!

Den mycket intressanta och givande samhällsdiskussionsskriften (på nätet) Kvartal är ett måste att följa! Anmäl dig till deras nyhetsbrev till höger på den länkade sidan ovan. Man kan också bidra ekonomiskt frekvent om man vill stödja utgivningen, vilket jag också rekommenderar.

Statsvetaren Tommy Möller skriver på Kvartal mycket intressant om 1933 års överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet och en del Frisinnade och om dess likheter (som är betydande) och olikheter med 2019 års januariöverenskommelse (JÖ).

Läs Tommy Möller!

Jag har nu läst journalisten och liberalen Per T Ohlssons mycket intressanta bok (2014) Svensk Politik, en genomgång av svensk inrikespolitik från 1800-talets början och till 2014.
Den lyfte upp min kunskap om skeendena för 50 och 100 och 200 år sedan betydligt vilket har betydelse för vad som sker idag mellan de tre stora krafterna i svensk politik, Socialismen/socialdemokratin, liberalismen och konservatismen. (Gudskelov inte Kommunismen, även om Sveriges Kommunistiska Parti (idag Vänsterpartiet) under många decennier varit stödparti till Socialdemokraterna, och hade mycket nära samarbete med kommunismen, med Sovjetunionen och Stalin och med andra förtryckande och förbrytande kommunistdiktaturer).

Jag ska i några blogginlägg här, snart, kort referera det jag tyckte var särskilt intressant.

På en punkt, där jag är mycket insatt, har Per T Ohlsson missat en avgörande faktor men i övrigt beskriver han säkert verkligheten väl.
Han missade vad som avgjorde att Sverige med liten marginal blev medlem i EU efter folkomröstning och sedan riksdagsbeslut.
Det var jordbrukspolitiken, LRF och Centerpartiet.

På 1980-talet ville starka krafter (ekonomer, röda politiker, liberaler, media) att Sveriges reglerade jordbrukspolitik skulle skrotas, trots att den såg likadan ut i övriga Västeuropa. Trycket på detta var starkt men frågan var känslig och LRF som var en stark opinionsbildare sade blankt nej.
Men LRF under sin starke bondeledare Bo Dockered och strateg Viggo Fringel gjorde till slut en enorm felbedömning, loppet var kört och det var bättre att göra spårbyte och hoppa upp på det ultraliberala tåget och påverka dess framfart, än att istadigt stå med klackarna i backen.
Kjell-Olof Feldt har i sin memoarbok beskrivit hur detta överraskade honom och S, som aldrig hade trott att LRF skulle möjliggöra det jordbrukspolitiska beslutet (Omställning 90). Vi hade aldrig vågar genomföra det om bönderna hade sagt nej, skriver Feldt.
Jag själv var då lantbrukare i Östergötland och insåg helt och fullt det kaos och den utslagning som beslutet skulle medföra runt 1996, när fem års "omställningsstöd" skulle upphöra och tullarna skulle tas bort vilket skulle sänka priserna med tiotals och flera tiotals procent. Jag kämpade av all kraft för att LRF skulle säga blankt nej och driva kraftfull opinionsbildning. Men Dockered och LRFs ledning fick med sig riksförbudsstämman med bred majoritet, det var främst en del östgötar som uttryckte kritik.
Min kamp fick starkt gehör i jordbrukssverige och främst i Östergötland där jag plötsligt valdes till ordförande för östgötabönderna. När jag sedan mot LRFs inrådan fortsatte som fritidspolitiker för Centerpartiet ledde detta till att jag placerades som 2:a på Centerns riksdagslista i Östergötland, vilket 2004 när ettan Lena Ek blev EU-parlamentariker ledde till att jag, efter att i maj förlorat en ordförandestrid i LRFs riksförbund, blev riksdagsledamot.

Nåväl. Efter det att 6 partier av riksdagens då 7 (endast det färska Miljöpartiet ställde sig utanför) i bred samstämdhet och med LRFs rätt goda minne beslutade om en extremt radikal avreglering som skulle driva stora delar av det svenska jordbruket i utslagning och konkurs var alltså läget extremt kritisk för det svenska jordbruket.
I det läget ansökte Sverige om medlemskap i EU och en folkomröstning närmade sig. De flesta bönder och sannolikt de flesta Centerpartister var nog negativa till detta, både LRF och Centerpartiet var splittrade.
LRF insåg att ett svenskt EU-medlemskap skulle avbryta det ultraliberala jordbruksbeslutet precis i grevens tid eftersom Sverige vid ett EU-medlemskap skulle bli en del av EUs reglerade jordbrukspolitik med tullar och ersättningar.
LRF tog därför trots många medlemmars tveksamhet ställning för ett Ja till EU i folkomröstningen och satsade kraftfullt i opinionsbildningen.
I Centerpartiet stod det och vägde men jag menar att LRFs vägval också avgjorde Centerpartiets, som också att kampanja på JA-sidan.
Hade LRF och Centerpartiet, som deras systerorganisationer i Norge, istället tagit ställning för ett Nej till svenskt EU-medlemskap, då hade folkomröstningen med bred marginal givet ett Nej, det är jag övertygad om.
LRF och Centerpartiet avgjorde alltså folkomröstningen, och det är jag mycket glad för. Men jag är alltjämt lika upprörd över att LRF genom sin uppgivna hållning jämnade vägen för det ultraliberala och radikala svenska jordbrukspolitiska beslutet 1990.
Om denna fullständigt avgörande faktor i folkomröstningen skriver Per T Ohlsson ingenting, sannolikt beroende på att han inte fått del av den information jag nu lämnar..Jag hoppas att den är med i kommande skrifter av honom och andra!

Kommentarer till KDs besked om samtal med SD

Ebba Busch Thor ändrar sig nu efter valet, KD ska kunna samtala med både SD och V.
Annie Lööf anser det vara ett historiskt misstag att KD ska kunna samtala med både SD och V, om det kan göra att deras politik går igenom. Jan Björklund likaså.

Karin Pihl är liberal ledarskribent och skriver här i Trelleborgs Allehanda. Hon håller inte med.

Visst har Ebba Busch Thor ändrat sig från beskeden före valet om att inte samtala med SD, medan Annie Lööf och Jan Björklund står helt fast vid att detta aldrig ska ske.

S/MP/V gläds naturligtvis åt detta, eftersom någon borgerlig regering då inte finns på kartan under överblickbar tid, enda möjligheten för C och L att få inflytande torde vara att som nu samarbeta med S och MP och delvis V (stöd till Löfven som statsminister och samtal med honom).

Valet 2022 kan stå mellan ett rödgrönt "block" innehållande S/MP/C och L samt med något stöd från V och ett "borgerligt" alternativ med M och KD med stöd från SD. Det är fullt möjligt att detta senare alternativ kan få över 50 %, idag ligger det på ca 47 %.

Ytterligare intressanta analyser och kommentarer:

Här Håkan Boström i GP, KD gör rätt.

Här kommenterar Stefan Löfven och andra, mycket kritiskt.

Henrik Bredberg i konservativa Helsingborgs Dagblad är mycket kritisk.

Ekots Tomas Ramberg kommenterar.

Johan Hakelius i Fokus är liksom Ramberg intressant att läsa, ser ingen stor dramatik..

Statsvetaren Ulf Bjereld sitter i Socialdemokraterna verkställande utskott och konstater nöjt att nuvarande regering och samarbete stärker sin ställning.
PM Nilsson i Dagens Industri har länge drivit linjen att en ny borgerlig regering kräver samtal med och stöd från SD.

Expressen är på ledarplats kritisk till KDs positionsbyte, men är ändå lite otydlig.
Widar Andersson i Folkbladet anser att fler borde följa efter Ebba Busch Thor.
Lena Mellin i Aftonbladet tror att Kristersson och M efter en tid kommer att följa KD i spåren.
Ledarskribenterna Gabriel Ehrling Perers (L) och Reidar Carlsson (C) bedömer att KDs steg högerut gör att alliansen är död och begraven, typ.
Nyheter Idag citerar en rad kritiska vänsterröster som gärna citerar bibeln.

Förbjud delta terrororganisationer! Min framsynta motion 2013!

Expressen lyfter min motion från tiden när kriminalisering av att delta i terrororganisationer ansågs onödigt och fel.

Jag och Edward Nordén skriver på SVT Opinion.

Nu diskuteras varför det inte är brottsligt att delta i terrororganisationer, eller resa för att ansluta sig till dem. Liberalernas rättspolitiska talesperson Johan Persson beklagar att alliansen inte gjorde någonting, typ..Och Morgan Johansson och S gjorde ännu mindre.

Jag lade redan 2013 en motion om detta, på Edward Nordens initiativ (då C, nu MED). Ledarsidornas Johan Westerholm skriver om dess framsynthet, och har skrivit flera gånger. Och ytterligare en gång!

Motionen avslogs blankt av riksdagen, Och många avrådde mig från att lägga motionen som kunde tolkas främlingsfientligt, typ. Corren refuserade debattartiklar jag ville publicera.  Så var debattklimatet i Sverige då.

2015 motionerade jag åter och 2016 bifölls min motion. Dock bara delvis, endast terrorresor där man aktivt begick terrordåd omfattades, straffen är lägst i Europa och Sverige är alltjämt det nästan enda landet i EU som inte kriminaliserar medlemskap i en terrororganisation.

Idag är debattklimatet ett helt annat och partierna överbjuder varandra i radikala förslag om att höja straff och frånta medborgarskap mm. Vi får se var det landar, uppenbart är ändå att Edward Nordén och jag var tidigt och framsynt ute vilket vi tyvärr inte hyllades för, tvärtom..

Johan Westerholm

Högtidstal hos studentföreningen Heimdal!

Jag ska mycket kort tacka för att föreningen Heimdal i Uppsala utsett mig till hedersledamot ("”för att under ett långt värv, oförväget och med sanningslidelse och stark integritet, ha verkat för traditionell centerpartisk politik, såväl i medvind som i motvind”).

Jag ska berätta något om mig själv och om den oerhört spännande politiska verkligheten i dagens Sverige.

Allt detta på drygt fem minuter…

Jag vill därför redan nu hänvisa den som eventuellt vill gräva djupare i vem jag är, vad jag tycker och driver, till min blogg, där finns allt att hämta. Bara googla Staffan Danielsson och memoarer så kommer ni till tre utförliga blogginlägg.

Jag är alltså 71 år, uppvuxen på ett lantbruk utanför Linköping, med moderata föräldrar. Jag rycktes med av miljö- och vänsterströmningarna kring 1968 och senare och gick åt vänster, men inte längre än till Centerpartiet. Jag tillbringade fem mycket givande år vid Ultuna, dagens lantbruksuniversitet, dock utan att frekventera Heimdals möten, och inte många andra politiska möten heller.

Jag har alltid varit en varm humanist som vill förbättra världen, jag vill att den och hela Sverige ska leva och utvecklas väl och med resurshushållning och miljöhänsyn i fokus. Jag gillar att samhället garanterar en grundtrygghet, och att vår demokrati och vårt välstånd grundar sig i en stark marknadsekonomi.

Jag var länge icke-socialist men tycker idag att det är bättre att beteckna sig med ett positivt begrepp istället för ett antibegrepp, och är alltså borgerlig. Eller en blandning av liberal och konservativ. Jag noterar med tillfredsställelse att Föreningen Heimdal  enligt wikipedia idag definierar sig som en borgerlig studentförening, en reformvänlig konservativ sådan öppen för liberala och konservativa studenter.

För att bli politisk aktiv måste man inse att man får gå med i det minst dåliga, eller bästa, partiet, eftersom oftast inget parti tycker precis som man själv. De allra flesta kommer inte så långt, tyvärr.

Jag har nu deltagit mycket aktivt i samhällsarbete i ca 40 år, i LRF där jag nästan blev ordförande år 2004 efter många år i region- och rikstyrelse, samt i Centerpartiet som jag representerat 13 år i riksdagen och suttit i 7 år i partistyrelsen. Jag var där bl a med om att helhjärtat driva på för att Centertidningar skulle säljas till Mittmedia och Stampen m fl för 1, 8 miljarder kronor, betydligt mer än som förutsågs.

Jag är i grunden lojal och inser behovet av majoritetsbeslut, men inom den ramen anser jag att man också måste kunna föra idé- och sakdebatter där man vill påverka och tycker olika. Det har jag gjort inom både LRF och inom Centerpartiet.

Jag går emot alla partilinjer när jag fullständigt övertygad kämpar för individens rätt att själv bestämma sitt öde vid svåra lidanden i livets slutskede contra Statens rätt att bestämma för alla, dvs rätt till dödshjälp, eller inte. Och denna rätt kommer att införas inom kanske fem år, jag har redan gått från 5 % till 35 % stöd i frågan på vår partistämma. Och jag försvarar starkt det miljövänliga svenska lantbruket, köp hellre mat från Sverige än ekologiskt från hela världen!

Det som med all rätt uppmärksammats mest är min konflikt med mitt parti i migrationsfrågan sedan 2012/13, då vår ideprogramsgrupp förklarade att ”Centerpartiet vill ha en helt fri invandring”, typ. Jag och mitt partidistrikt, och andra, mobiliserade och lyckades landa programmet väl. Men de starka liberala krafterna fick sedan med sig partiet på en betydligt mer generös politik i asylfrågan, med grunden i Reinfeldts och alliansens avtal med Miljöpartiet efter valet 2010 som bl a ledde till att 40 % av de knappt 90.000 asylsökande till EU under 2015, som uppgav sig vara barn under 18 år, valde att ta sig till Sverige.

På Centerstämman 2013 tog jag strid mot en helt orealistisk linje som partistyrelsen föreslog, att Sverige som enda land borde öppna sina ambassader världen över för de flyktingar som ville söka asyl i Sverige. Jag förlorade och detta är alltjämt Centerpartiets linje. Min uppfattning är att Sverige som litet land inom EU måste anpassa sina migrationsregler i riktning till hur övriga EU-länder gör.

Hösten 2015 accepterade Centerpartiet trots allt en skärpning av Sveriges asylregler, och man ställde sig tillsammans med alla partier förutom V bakom EUs politik för att hejda strömmen av asylsökande och ekonomiska migranter över Medelhavet och genom Turkiet. Ja, faktiskt. Jag förvägrades då under en knapp vecka att delta i min riksdagsgrupps möten när migrationen diskuterades, som en av mycket få riksdagsledamöter genom tiderna i något parti. Det gruppordförandebeslutet upphävdes dock snabbt, men skadade givetvis både mig och, tror jag, mitt parti.

Jag lyckades hösten 2018 inte bli återvald, beroende på vad som i Sverige anses vara en hög ålder, 71 år, samt p g av att jag i flera riksdagsomröstningar lagt ned min röst när jag inte kunde stödja mitt partis nej till en mer realistisk migrationspolitik.

Som pensionär fortsätter jag livligt att diskutera politik i sociala medier, och ni är t ex välkomna till det FB-forum som jag medmodererar, Politisk Allmändebatt, för debatt över parti- och blockgränser. (Jag har även med andra startat upp Liberalkonservativ Debatt och för socialliberaler finns även Politisk Centerdebatt.)

Där har jag förespråkat att C och L borde ha avstått i statsministeromröstningen om Ulf Kristersson. Hade sedan SD fällt regeringen hade detta varit tydligt för väljarna och då kunde kanske dagens lösning blivit av. Men C och L tar en stor politisk risk när man först fäller sin statsministerkandidat Kristersson, och sedan direkt stödjer den man inte alls ville ha, Löfven. Vi får se hur detta utvecklas.

Slutligen, det är oerhört spännande tider i svensk politik och väljaropinionen blir alltmer lättflyktig. Jag befarar att Sverige står inför stora ekonomiska utmaningar/problem och likaså ser jag mycket allvarligt på det växande utanförskapet i många förorter och på den dåliga integrationen och på en växande otrygghet och ökad brottslighet på många håll.

Här behövs kraftsamling, och krafttag, på en rad olika sätt. Jag anser inte att dagens fortsatta S/MP-regering, med stöd från 33 % av väljarna, kommer att klara detta och hoppas liksom även min partiledare att alliansen kan vinna valet 2022. Hur det ska gå till hinner jag inte utveckla här idag.

Än en gång, stort tack för Er utnämning av mig till hedersledamot!

Malmö-Laglöst land för småbutiker. ORIMLIGT!

Igår visade TV4-Nyheterna detta upprörande och uppskakande reportage om hur gängbrottslingar i Malmö terroriserar och styr över människors vardag, med fokus på småföretagare som driver butiker.

De är livrädda, de tvingas låta brottslingarna förvara knark och stöldgods i sina affärer, de tvingas betala pengar och deras varor stjäls inför dem. De hotas med vapen och att de och deras familjer skadas om de gör motstånd eller larmar polisen.

Samma situation råder sannolikt i andra förorter och större städer i vårt land.

Ingen polisanmäler längre, typ. Brottsligheten sjunker alltså i Malmö...

Justitieminister Morgan Johansson twittrar belåtet så här; "Morgan Johansson

‏ @johanssonmorgan

Antalet anmälda brott minskar kraftigt i Malmö, och är lägst på 17 år. Det kan vara ett tecken på att det nu går åt rätt håll, men mycket arbete återstår."

Hur kan kriminella tillåtas härja och terrorisera småföretagare, och många andra, i Malmö?

Hur tar polis och myndigheter tillbaka stadsdelar och områden där människor lever livrädda och utlämnade till gängbrottslingars styre?

Vad gör regeringen? Vad gör de 4 statsbudget- och 73-punktspartierna? Vad gör riksdagen?

Hittills blir det väl bara värre, typ. Trots att många löften har avgivits under massor av år av många politiker och partier och polismästare.

I New York, med än mer allvarlig brottslighet, kunde en massiv nolltoleranskampanj pressa de kriminella tillbaka och minska brottsligheten.

Vem tar initiativ till något liknande i Sverige?

Rejäl garantipension, men inkomstpensionerna måste höjas!

Pensionsgruppen med 6 partier höjer nu garantipension och bostadstillägg. (Och pensionsålder, vilket jag inte diskuterar här). Det är bra, men skillnaden i ekonomiskt netto mellan den som arbetat ihop pensionspoäng hela livet och den som erhåller garantipension eller äldreförsörjningsstöd kan bli för liten, därför måste inkomstpensionerna höjas rejält. De har redan halkat långt ner jämfört med övriga EU-länder, vilket faktiskt är en skandal.

Expressen skriver på ledarplats att det inte är rimligt att garantipension plus bostadstillägg för den utan pensionspoäng kan ge typ samma ekonomi som för den som arbetat i 40 år.

Petter Birgersson i Trelleborgs Allehanda beskriver på ledarplats väl hur skillnaden mellan den som har en pension på 10.000 kr intjänad genom många års arbete bara ger ett antal hundralappar mer i ekonomiskt netto efter bostadstillägg och skatt. Han tar också upp det jag så länge arbetat för, att det är orimligt att har man sparat ihop eller ärvt ett litet kapital så tas det ifrån en genom att man då inte erhåller bostadstillägg vilket tvingar fram försäljning eller belåning av kapitalet, som i båda fallen äts upp.

Här är min riksdagsmotion från 2017 där jag kräver en översyn av det ekonomiska nettot för de som arbetat ihop sin pension relativt de som erhåller garantipension och äldreförsörjningsstöd, samt krav på att gränsen för när kapitalinnehav sänker bostadstillägget höjs kraftigt. När barnfamiljer genom maxtaxan får en mycket stor subvention för sina barnomsorgskostnader får de med stor eller väldigt stor förmögenhet samma bidrag som alla andra utan något avdrag, till skillnad mot hur mycket en pensionär med visst kapital behandlas. (Här min riksdagsmotion från 2016 i samma frågor).

Här en artikel från mig våren 2018 i Corren på samma tema. Och här ett blogginlägg kring inkomstpension, garantipension och äldreförsörjningsstöd. Och här ett till där jag tar upp hur pensionärernas bostadstillägg tas bort om det finns kapital, medan barnfamiljernas subventionerade maxtaxa gäller för höginkomsttagare utan någon effekt om kapital finns.

Och här en intervju med mig i Senioren inför valet 2018, där jag kämpade för att inte "bli satt på läktaren". Nu sitter jag ändå där men kommer att fortsätta att arbete för de äldre och deras villkor och förutsättningar, bl a i sociala medier och genom Seniorerna (SPF).

Hedersledamot i Heimdal!

Alla känner nog inte till den anrika studentföreningen Heimdal, på borgerlig grund, öppen för liberala och konservativa studenter.

Jag tackar och är hedrad över att att ha utsetts till hedersledamot med en helt OK motivering.



https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6reningen_Heimdal

Migration. C, L och MP vid Styråran.

S/MP-regeringen sitter kvar efter "januari-avtalet". En viktig orsak till att C och L valde S och MP var att man fick igenom en återgång till en mer generös asylpolitik.
Åter ligger Sverige betydligt före övriga EU-länder.

Trots att en bred folkopinion, i samstämmiga opinionsundersökningar, vill liksom jag att Sverige ska anpassa sina regelverk i EU-riktning.

Jag trodde att så skulle bli fallet, eftersom S och M vill detta, vilket naturligtvis SD också stöder.

Men icke. C, L och MP krävde generösare anhöriginvandring mm, och S gav naturligtvis med sig, eftersom de ville fortsätta att regera. Så trots folkopinionen sker alltså en delvis återgång till en mer generös svensk migrationspolitik än vad som gäller i övriga EU-länder.

Om EU fortsätter att med alla medel söka förhindra asylsökande och ekonomiska migranter att ta sig till EU kanske migrationsfrågan inte blir så fortsatt stor i Sverige. De 4 partierna som stöder Löfven står alla bakom EUs politik att söka hejda migranter att ta sig till EU över medelhavet och via Turkiet och andra vägar. Det tycker jag rimmar dåligt med det höga tonläget att ha mer generösa svenska regelverk.

Men Sverige har tagit emot långt över miljonen nya medborgare de senaste decennierna, och de närmaste åren kommer flera hundratusen ytterligare, trots att Sveriges resurser redan är hårt belastade vad gäller bostäder, sjukvård, skola osv.

Så migrationsfrågan torde ända vara högt på den politiska agendan, och kanske M och KD, och SD,  kan komma att öka sitt stöd p g av denna. Vi får se.

Men hur mycket ökar 73-punktsöverenskommelsen hur många fler som kommer att anhöriginvandra och hur många av asylsökande till EU kommer nu att rådas av av sina flyktingssmugglare att ta sig till Sverige? (Många s.k "pullfaktorer" gör redan att många asylsökande och ekonomiska migranter väljer och råds av sina smugglare att ta sig till Sverige; välstånd, ett bra socialt trygghetssystem, många har redan släkt och vänner i Sverige mm).

Johanna Jönsson, migrationspolitik talesperson för Centerpartiet, hänvisar till migrationsverket och att det inte handlar om så många. Expressen skriver om frågan, Sverige blir åter ett av de mest generösa länderna i Europa och EU.

Alice Teodorescu, GöteborgsPosten,  kritiserar,  liksom jag,  den välvilliga men alltför generösa,  och på sikt riskabla,  migrationspolitik som främst de enligt egen utsago "medmänskliga" partierna C, L,  MP, och V vill se, och vilket också nu blir åter blir svensk  politik.

Josefin Utas skriver tänkvärt på sin blogg, ungefär som jag själv tänker.

Även förre statsministern Göran Persson är starkt oroad över läget.

Susanne Birgersson skriver i Expressen om faktorer som kan ligga bakom det växande missnöjet i opinionen i typ västvärlden.  Hon ifrågasätter hur framgångsrik mittenpartiernas och vänsterns linje för isolering är. 

Ökad otrygghet i Östersund/ Jens Ganman.

Jens Ganman har skrivit en bra bok om integration tillsammans med Mustafa Panshiri​, "Det lilla landet som kunde". Jag lyssnade just i Aktuellt till ett reportage om 3-4 tonåringar i grupp som hade misshandlat Liam,  14 år. Östersund har betydande problem och otryggheten ökar,  sas det typ i inslaget.  Och någon forskare sa att föräldrar måste bli bättre på att uppfostra sina barn, samt att tröskeln för att anmäla brott blivit lägre så otryggheten har nog kanske inte ökat... Som det oftast sägs i sådana här tv-reportage och artiklar.  Jag blir trött...

Min uppfattning är att media, ibland även polis,  ibland mörkar en del information i samband med att man rapporterar om brottslighet och bråk. Säkert i de bästa avsikter och i omsorg om sina läsare.

Hela Östersund vet säkert mer om den ökande otryggheten där,  liksom säkert många som läser ryktessajter i sociala medier.

Väldigt många vet dock inte mer än vad t ex Östersundsposten eller Aktuellt rapporterar, de kanske istället spekulerar.

Jag anser att media borde vara öppnare i sin rapportering, som i andra länder.  Nu tappar media i förtroende,  vilket är allvarligt,  och man driver många till rykten på sociala medier.

Jens Ganman kommer från Östersund och har varit journalist där.  I detta FB-inlägg söker han, på sitt sätt,  ge lite mera kött på benen.

Tillagt 21 januari: Det var tydligen Sven Granath på Polisen riks som framhöll att föräldrar måste bli bättre på att uppfostra sina barn, samt att anmälningsbenägenheten ökar..Han sa också att det mildare vädret (var det nog) kan påverka till fler brott.., liksom "befolkningsökningen"..

Äldre ofta i bakvatten i Sverige

Sverige är ett mycket ungdomsinriktat land. Äldres erfarenheter och kunnande tas inte tillvara, det är ofta svårt att få jobb efter 50/55 och över 60/65 ska man ta pension och lämna jobb och uppdrag i politik och samhälle.

Typ.

Därför behövs en kamp för att likt t ex USA se till människor efter kompetens och vilja, oavsett ålder, och inte döma efter personnumret.

Jag engagerar mig nu i SPF Seniorerna och kommer att fortsätta att driva på för äldres ställning och rättigheter (representation, pension, trygghetsboenden, trygghet osv).

Jan Scherman skriver väl i News 55 (prenumerera gärna) om detta.

C vann slaget. Vinner man kriget?

Inge Svensson modererar tillsammans med bl a mig flera diskussionsforum på Facebook, t ex Politisk Allmändebatt och Politisk Centerdebatt.. Han skrev igår där att "Riktigt bra förhandlat.
Man har vunnit en mycket stor sakpolitisk seger. Men jag är rädd att man på lång sikt kommer att förlora kriget."

Olof Jonmyren i Sörmlands Nyheter gör en tänkvärd analys som ligger nära min egen.

Jag har varnat för att Centerpartiet tar stora risker om man dels väljer att stödja en fortsatt regering Löfven, och dels om man likt för 40 år sedan fastnar i en enda sakfråga som man är emot med stor känslosamhet.

Varför spricker nu alliansen?

En viktig orsak är Centerpartiets ultimatum att inte sitta i en regering där SD i riksdagen är vågmästare. Jag har inte riktigt samma beröringsångest. Min linje har varit att C och L borde ge Ulf Kristersson (alliansens statsministerkandidat) chansen att driva allianspolitik med stöd av C och L.SD har redan röstat för Kristersson, för alliansens Talman och för M/KDs statsbudget.

Skulle SD sedan fälla Kristersson bleve detta väldigt tydligt för väljarna, och då skulle det vara SD och inte C och L som fäller honom. I det läget återstår sannolikt endast ett Mitten/S-samarbete, men först då.

(Jag inser dock att i ett sådant läge hade det nog inte gått att pressa S till sådana stora eftergifter som nu har skett).

En annan orsak för Centerpartiets vägval är återigen migrationsfrågan. Jag har ju länge hävdat att Sveriges migrationspolitik måste anpassas i EU-riktning. Om t ex övriga EU-länder inte genast beviljar de som får uppehållstillstånd rätt till snar familjeåterförening, att t ex en ensamkommande rätt omgående kan ta hit sin ofta stora familj, så kan knappast Sverige ensamt göra det, eftersom naturligtvis det skulle öka intresset för att om man tar sig till EU välja Sverige.

Alla opinionsundersökningar visar att en bred folkmajoritet vill att Sverige anpassar sin migrationspolitik i EU-riktning.

Tidigare motsatte sig sju partier i riksdagen detta, vilket är grunden till att SD kunna växa till nära 18 % av väljarna.

Nu ligger Socialdemokraterna, Moderaterna och SD rätt nära varandra. Ändå lyckas nu C, MP, L och säkert med stöd av V att få med S på en återgång till en mer generös svensk migrationspolitik än övriga EU-länder för.

Detta var nog också en viktig grund för vägvalet hos C och L. Men det för ju åter fram migrationsfrågan i ljuset och kan medföra fortsatt fokus på SD i debatten. (Skulle migrationstrycket mot EU minska och Sverige klara integrationen av nyanlända plötsligt mycket bättre minskar frågan, och vice versa..).

Centerpartiet, och Liberalerna, kan kanske ro hem kampen om folkopinionen, att detta var den rimliga lösningen, om allt genomförs och om Sverige plötsligt börjar fungera bättre och ekonomin tar ny fart. Låt oss hoppas det.

Men det finns också en uppenbar risk för att klivet över blockgränsen har sådana långsiktigt problematiska följder att partierna istället minskar. I valet 2022 torde oddsen för att en M/KD-regering tar över nu sjunka.

Är bara C, L, MP och V medmänskliga i migration?

Mycket av debatten i t ex olika FB-grupper, som inte minst jag ofta deltar i, handlar om migrationsfrågor, där ofta mer godhjärtade står mot andra. Jag menar att vi alla oftast är humanister som vill väl men som kommit till olika slutsatser om vilken migrationspolitik som Sverige kan föra. Jag summerar min lägesanalys så här:

De som, i likhet med t ex mig, anser att Sverige måste anpassa sin migrationspolitik i EU-riktning resonerar oftast i helikopterperspektiv. De som vill ha fortsatt mer generösa regler i Sverige, av medmänsklighet, typ, resonerar oftast utifrån individnivå och om alla säkert fina människor som bör få stanna i Sverige om de nu lyckats ta sig hit. Skulle den svenska politiken bestämmas på det senare sättet skulle signalerna till de hundratals miljoner som flyr eller söker en bättre tillvaro bli mycket starka, sök ta er till Sverige. Det vore inte hållbart, därav min uppfattning och därför har jag tyvärr hamnat på kant med mitt parti i frågan. Jag står närmare S och M som idag har en mer realistisk syn, enligt min uppfattning. Jag uppskattar verkligen att många som vill så väl är med och breddar debatten här. Ni ligger nära C, L, MP och V och Tro och Solidaritet (S). Min bedömning är dock att denna konstellation inte kommer att kunna styra Sverige i denna fråga.

Skändliga åldringsrån i hemmet, två års fängelse.

Att uppsöka åldringar på över 85 och 90 år i deras hem och begå grova stölder är skändliga och förfärliga brott. Googlar man på "åldringsrån" kommer många träffar upp från hela landet där personer och ligor som specialiserat sig på detta begår rader av brott, några åker fast.

En liga på 3-4 personer har nu åkt fast (de flesta som begår dessa skändliga brott torde inte lagföras).

En är kvinna och heter enligt den offentliggjorda domen Thereza Eriksson.

Hon har arbetat för romers rättigheter och inkludering tillsammans med bl a Mona Sahlin och har haft samhällsuppdrag i frågan. Hon citeras i en utställning för några månader sedan i Göteborg om romers rättigheter. Hon ska ha suttit i rådet för romska frågor som bl a tagit fram denna rapport. 2005 var hon ordförande i URS, Ungdomsförbundet Romska Spår. 2008 representerade hon romer vid en nationell konferens för romska organisationer, kommuner och andra aktörer. 2012 deltog hon vid ett seminarium ordnat av Anna Lindhs minnesfond och intervjuades i ett Youtubeklipp som romsk aktivist. Som sådan var hon en av initiativtagarna till ett flerårsprojekt i Göteborg för att minska romers diskriminering i samhället. 2014 var hon en av de intervjuade i regeringskansliet DS 8, en vitbok om "Den mörka och okända historien". Hon var också romsk företrädare ca 2012-2015 i Folkhälsomyndighetens studie om romska kvinnors och flickors livssituation och hälsa. Hon deltog 2016 i Mänskliga rättighetsdagarna (Nordens största forum för mänskliga rättigheter) under rubriken "Romska rättigheter- I praktiken".

Media anser inte att det har nyhetsvärde att rapportera om detta. Och inte heller att Thereza Eriksson är dotter till EU-parlamentarikern Soraya Post som också har ett djupt engagemang i romska frågor. Jag tycker att mediernas tystnad är anmärkningsvärd.

Jag är naturligtvis helt för romers inkludering och att man inte ska generalisera i fråga om brott. De allra flesta människor är hederliga och begår inte grova brott, de allra flesta inte heller mindre brott.

Men ifråga om de skändliga åldringsrånen är det min uppfattning att begår man sådana och blir dömd till två års fängelse är det ett allmänintresse att detta rapporteras av media.

Det är naturligtvis en tragedi att Thereza Eriksson, som varit så aktiv i arbetet för romers rättigheter, börja råna åldringar i deras hem tillsammans med andra. Jag hoppas verkligen att hon kommer att ta sitt straff och sedan vända blad och komma tillbaka.

Mycket läsvärt om skändliga åldringsrån i Nyheter Idag av Chang Frick, som själv har romska rötter. Jag instämmer i allt väsentligt i det han skriver.

I debattforumet på Facebook Politisk Allmändebatt rasar en mycket intressant debatt om detta, bl a får jag starkt kritik för min uppfattning av EU-parlamentarikern Fredrick Federley, som jag har stor respekt för. Men i denna fråga, om mediers ansvar för att rapportera, eller ej, tycker vi olika.

Jag länkade på twitter till ett inlägg av den omstridda författaren Katerina Janouch och skrev så här:

"Här håller jag med Katerina Janouch. Det är obegripligt att etablerade medier inte anser det ha nyhetsvärde att en dotter till en EU-parlamentariker som engagerat sig starkt i romska frågor, och där också dottern varit aktiv med olika uppdrag, nu dömts till två års fängelse för en rad förfärliga fega bedrägerier mot äldre som är över 85 och 90 år och i deras hem."

Det blev en livlig diskussion och jag skrev några kommentarer:

"Åldringsrån är så fegt och förfärligt. De som begår dessa brott måtte rimligen tåla att deras namn offentliggörs. Har den dömda sedan varit aktiv i romska frågor, och är dotter till en EU-parlamentariker med samma engagemang, har enligt min mening detta uppenbart nyhetsvärde."

"Om man arbetar med romsk inkludering, vilket är mycket positivt, och haft samhällsuppdrag om detta, är det naturligtvis förfärligt om man sedan döms till 2 års fängelse för åldringsrån i deras hem. Om inte detta har nyhetsvärde, vad har då nyhetsvärde?"

" Jag menar att detta har nyhetsvärde och att etablerade medier driver medborgare till sociala medier, samtidigt som förtroendet för de etablerade sjunker."

"Är Ni emot att media rapporterar att Thereza Eriksson, som varit aktiv i samhällsfrågor, begått åldringsrån i mycket gamla personers hem och dömts till två års fängelse? Jag tycker det är sjävklart att media rapporterar. Att då inte nämna släktskapet vore märkligt. Så är min analys."

Många inlägg höll inte med mig utan menade att media inte ska rapportera om namnet på den dömda, inte om kopplingen till hennes arbeta med romers inkludering och inte om hennes nära släktskap med en EU-parlamentariker med ett stort engagemang i dessa frågor.

Vad tycker Du?

(Det finns de som ifrågasätter dessa fakta, att Thereza Eriksson har dömts till två års fängelse för grova och många åldringsrån. Domen är offentlig och finns t ex länkad i något forum på Flashback där frågan diskuteras, har jag blivit informerad om.)

Tillagt 6 januari: Skrivit av mig i grupper på frågan om varför  detta har nyhetsvärde och att media som inte rapporterar faktiskt mörkar: "Mor och dotter lär ha suttit samtidigt i Romska rådet och måste ha haft ett nära samarbete i det vällovliga arbetet för romarnas ställning. Att rapportera om att Eriksson nu begått grova brott och dömts till strängt straff skulle väl ske för alla organisationer, typ, om man representerat på så hög nivå. Och att då inte nämna hennes nära släktskap och samarbete med sin kända mor när de stått på samma barrikader vore väl märkligt. Att inte medier skriver beror sannolikt på att de inte vill bidra till att ge intrycket att en ledande romsk aktivist kan begå skändliga brott. Men då undanhåller de relevant information för sina läsare, och istället kommer det som skett ut mycket brett via sociala medier vilket ökar misstron till "gammelmedia" och driver läsare till ryktesspridningen på sociala medier. Tro inte att t ex Nyheter Idag tappar läsare när man redovisar relevanta nyheter som gammelmedia mörkar, tvärtom så får de ju fler läsare."

Tillagt 25 januari.  Här ytterligare skändliga åldringsrån, av mor och dotter som döms till fängelse och ska utv isas. 

Ta fingeravtryck och samkör register!

Att inte regeringen eller riksdagen vidtagit kraftfulla åtgärder för att omöjliggöra falska personuppgifter är obegripligt. Ta fingeravtryck och samkör register!

Sex män från främst Uzbekistan häktas för förberedelse till terrorbrott. De har sökt uppehållstillstånd och kanske asyl i Sverige, en av dem har flera pass och körkort med personuppgifter.

Det är många tusentals personer, i hög grad asylsökande, som utan pass från hemlandet får uppge ålder själva, vilket inte alltid stämmer. Det finns de som uppger olika identiteter och kan utnyttja det för att t ex få dubbla ersättningar mm.

Svenska pass är också efterfrågade för att t ex kunna användas för att användas för att ta sig till Sverige, mm.

Sverige ligger internationellt högt, skulle jag tro, med hur många pass som anmäls förkomna så att man får ut ett nytt pass. Bloggaren Lars Wilderäng (Cornucopia) är kritisk. Åtgärder har vidtagits men mer behövs. Expressens Anna Dahlberg skriver som vanligt bra om detta.

Likaså är Sverige märkligt naivt när man inte tar fingeravtryck och liknande på alla som söker asyl och arbetstillstånd osv, och inte heller samkör register för att avslöja de som uppger flera identiteter och alltså kan söka asyl under olika namn, erhålla bidrag i olika namn osv. Nuri Kino belyser detta missbruk väl i en artikel i SvD. Likaså Carolin Dahlman i Kristianstadsbladet.

Sverige och ansvariga myndigheter och politiker är märkvärdigt passiva i dessa frågor. Skärpning!

Att inte regeringen eller riksdagen vidtagit kraftfulla åtgärder för att omöjliggöra falska personuppgifter är obegripligt. Ta fingeravtryck och samkör register!

Bred folkmajoritet för ett tiggeriförbud

Frågan om Sverige ska tillåta tiggeri som hittills, med tiggare spridda över hela Sverige utanför de flesta affärer, på gator och torg, på tunnelbanor osv, har blivit högaktuell sedan högsta förvaltningsdomstolen överraskande givit Vellinge kommun rätt att reglera och förbjuda tiggeri på lokalt avgränsade områden.

Jag gjorde snabbt denna kommentar på min blogg och i FB-grupper:

"Jag välkomnar högsta förvaltningsdomstolens beslut om att kommuner har rätt att regler, och lokalt förbjuda, tiggeri. Svårförståeligt att frågan ansetts så svår, och att underliggande instanser har gått emot kommunens vilja."

Min uppfattning i frågan har varit klar sedan länge.

Opinionsundersökningar visar entydiga resultat, en bred majoritet är för tiggeriförbud.

Jag gjorde en enkät på min FB-sida och i olika FB-grupper med fullständigt entydigt resultat, 83 % för och 17 % emot ett tiggeriförbud av över 900 röstande.

Om folkopinionen är så entydig, ska då verkligen politiker veta bättre och inte alls agera?

Expressen har liksom Dagens industri och andra media tagit ställning. Widar Andersson i Folkbladet Norrköping tänker som så ofta i samma riktning som jag, eller tvärtom.



Det sitter en ung kvinna och tigger utanför en av våra Ica-affärer. Trots tremånadersregeln har hon väl gjort det i 3-4 år nu. Ensam, sitter stilla i många timmar per dag. I ur och skur, i köld och värme. Hade det hon gör varit ett jobb hade det varit förbjudet av arbetsmiljöskäl. Hennes plats utanför affären får hennes familj nog betala dyrt för av den gruppering som "äger den", i strid med alla svenska lagar och regler. Många godhjärtade vänner av tiggeri vill att hon ska sitta kvar där många år till, jag vill att Sverige ska göra allt för att hon och hennes familj ska få det bättre i Rumänien. Är det hon som valt att tigga, eller hennes familj/släktingar åt henne?

Tillagt 5 mars -19. SVT-reporter har wallraffat som tiggare i Stockholm.

Ingen statsminister förrän 2019 illa för C och L..

Löfven växer i opinionen och C och L sjunker. En grund är att alliansen har kraschat. 
Jag har trott att talmannen imorgon föreslår Löfven men bedömarna tror nu på långhalning till nästa år, där fortsatt fokus kommer att vara på C  och L.  Det oroar mig.

Jag bedömer det orealistiskt att S och M lämnar sina positioner, utan det är främst centern (och L) som avgör om det blir S, MP,  V,  C och L som tolererar Löfven eller M, KD,  C, L och SD som tolererar Kristersson.. 

Jag hoppas att Kristersson imorgon föreslås av talmannen och blir statsminister på fredag. 

Om frågan hålls öppen flera veckor till innan C och L avgör i endera riktningen (eftersom alternativet nyval är ännu värre)  befarar jag att alliansen tar mer stryk,  och främst i mitten. 

Argumentera gärna emot, måtte jag ha fel i min analys.

https://www.expressen.se/nyheter/dnipsos-c-tappar-var-tredje-valjare/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb

Min regeringsprognos: Kristersson statsminister på fredag.

Min regeringsprognos: Kristersson statsminister på fredag.

Alltfler liberala länsförbund (t ex i Skåne, Skaraborg och Mälardalen) vill nu att L ska rösta gult om Kristersson föreslås av talmannen, vilket jag tror han kommer att göra. Att Centerpartiet ensamma i alliansen skulle rösta nej till Kristersson för andra gången, och fjärde gången totalt, är inte sannolikt.
Därför är med betydande sannolikhet Ulf Kristersson statsminister senast fredag.

Jag har i sociala medier i flera månader argumenterat för att C och L borde släppa fram en regering Ulf Kristersson som driver allianspolitik utan samtal med SD. (Först om SD fäller Kristersson bör ett blocköverskridande samarbete aktualiseras).
Jag har varnat för de politiska följder som kan inträffa om C, och L, först fäller Kristersson och sedan "går i säng" med S och MP i en regering som även stöds av V.

Jag har även skrivit en debattartikel i Dagens Samhälle, där jag också varnar för att C åter kan riskera att fastna i en ny känsloladdad "anti-fråga" 45 år efter kärnkraften, som, hur rätt man än nog hade, gjorde att C smalnade av till ett enfrågeparti och gick från 25 % till 5 % i opinionen från 1973 till 1998.

Jag har skrivit några blogginlägg på detta tema, samt varit aktiv i sociala medier på t ex Politisk Centerdebatt, Centervänner och Politisk Allmändebatt.

Jag har inte samma ångest för att alliansen skulle kunna regera och driva sin politik med stöd av SD som de två liberala partiledarna och partierna.

Jag har formulerat följande one-liner:

"Om  socialdemokraterna kunde styra Sverige i typ 100 år med stöd av kommunisterna, utan att Sverige blev kommunistiskt så borde väl alliansen kunna göra det med stöd av SD i några år utan att Sverige blir främlingsfientligt."

Alternativet till att pröva en borgerlig regering som kan fällas av SD (vilket de då får ta ansvar för gentemot väljarna) är egentligen att DÖ lever vidare, störst block ska regera och SD ha noll inflytande. (Mittenpartiernas linje att SD ska ha noll inflytande och att störst block ska stödja det mindre (en omvänd DÖ..) begriper jag inte.)

Om SD fäller en regering som för allianspolitik, då kan jag tänka mig en blocköverskridande Mitten/S/MP-regering, en C/L-regering eller en S/M-regering. Eftersom ett nyval skulle ge typ samma läge med två rätt likstora block och SD som vågmästare, och eftersom nästan inga partier, eller väljarna, vill ha ett nyval.

Dock skulle de politiska opinionsströmmarna kunna bli rätt dramatiska med blocköverskridande regeringar.

Ett indicium i den riktningen kan vara dagens Sifo, som visar på uppgångar för S och SD och KD samt minskningar för C och L.

Jag har länkat till Sifoopinionen med detta intro:
"Här en färsk Sifo, som jag hoppas kan bidra till att Ç och L inte åter röstar nej till Kristersson nästa vecka, utan röstar gult. Skulle Ç och L för fjärde gången denna höst fälla en föreslagen statsminister, och andra gången en borgerlig sådan, kommer man enligt min bedömning att balansera i opinionen på en allt slakare Lina."

(Jag har varit väldigt ensam i att i Centerpartiet förespråka att släppa fram en M/KD-regering (C och L vägrar ju att vara med). Jag vet bara några tappra och och modiga själar som gjort detsamma; Nils-Olov Lindfors i Norrbotten och Dana Pourkomeyliam i CUF Västra Götaland (och ledarskribent i Hallands Nyheter ibland och en politisk topptalang). 
En bidragande orsak till att nästa inga ledande förtroendevalda, eller förtroendevalda, öppet står för en annan uppfattning än gällande partilinje i migrations- eller regeringsfrågan är att dessa frågor har fått karaktären av dogm, där den som tycker annorlunda uppvisar brist på medmänsklighet och på att stå upp för alla människors lika rätt och värde, typ.
Möjligen finns det olika uppfattningar nu i regeringsfrågan, hoppas jag, vilket journalisten Torbjörn Nilsson skriver om:

"Torbjörn Nilsson på Expressen är en av Sveriges bästa politiska journalister, med stor statskunskap och goda kontakter. Här börjar han ana att det finns ledande centerpartister som möjligen tycker lite olika.

Hans aning börjar med att partiledaren och den inre kretsen faktiskt var överens i lördags natt att gå till 4 partiers ledande organ och söka förankra en uppgörelse, som Centerpartiet sedan sade nej till, vilket överraskade övriga tre partier.

Men han får inte fram mycket mer, centerpartister är överlägset bättre än liberaler på att hålla tätt.

När sedan migrations- och regeringsfrågorna blivit närmast dogm, som knappast får ifrågasättas, så vågar/vill nästan ingen tycka annorlunda, även om man gör det.

Sannolikt vill rätt många ledande i Ç se en fyrpartiöverenskommelse i vänstermittenriktning, likt Björklunds majoritetsfalang i liberalerna. Men jag tror att rätt många också i likhet med mig inser faran med att rösta nej till Kristersson och sedan gå i säng med Löften och Fridolin.. "

Här Nilssons artikel: https://www.expressen.se/nyheter/det-existerar-en-splittring-i-centern)

Överfallsvåldtäkt. Polisen ger signalement på ett vittne, inte på gärningsmannen..

I andra länder, och förr i Sverige, är och var det en självklarhet att redovisa signalement vid allvarliga våldsbrott.

I Sverige sker detta nu anmärkningsvärt sällan med den dunkla motiveringen att det då kan bli svårare att fälla gärningsmannen...Problemet är ju att denne sällan blir gripen, bl a eftersom inget signalement redovisas.

I Corren rapporteras i denna artikel om ett försök till överfallsvåldtäkt mitt på ljusa dagen på en kyrkogård. Våldtäkten avbröts genom att en äldre kvinna ingrep.

Polisen, och Corren, säker nu efter den äldre kvinnan med ett detaljerat signalement som säkert kommer från den överfallna kvinnan.

Hon har säkert också givit ett bra signalement även på gärningsmannen.

Men "Polisen vill i nuläget inte gå ut med något signalement på gärningsmannen".

Som brottsoffer skulle jag bli upprörd om inte polisen tar mina uppgifter om gärningsmannen på allvar och går ut med signalement.

Jag har länge krävt att polis och media måste avstå från att så frekvent mörka signalement vid allvarliga våldsbrott.

Kommunalrådet (C) i Uppsala utesluts ur partiet - här länkar.

Jag känner Stefan Hanna en del, som många centerpartister gör i Uppsala och Sverige. Som jag känner honom är han en drivande och duktig person. Han har liksom jag stuckit ut ibland och inte alltid tyckt som partilinjen, vi har bl a skrivit några debattartiklar tillsammans. Han har en bakgrund i näringslivet. 

Det har stormat lite kring honom, bl a gick CUF i Uppsala ut och ansåg att han skulle avgå som kommunalråd. Dock inte uteslutas ur partiet.

Det har framförts kritik mot att Stefan Hanna inte valdes till fortsatt kommunalråd på formellt riktigt sätt, och kretsen beslutade i slutet av november att i januari ha ett medlemsmöte där förtroendet för honom skulle prövas.  När detta möte kanske hålls är dock Stefan Hanna inte valbar, eftersom han plötsligt har uteslutits av partistyrelsen. Befarade man kanske att utgången var oviss?

Nu visar det sig att Centerpartiets distriktsstyrelse i Uppland enhälligt krävt att partistyrelsen ska utesluta Stefan Hanna ur partiet.

Och efter bara några dagar så har partistyrelsen, också enhälligt, fattat detta rätt oerhörda beslut.

Expressen skriver snabbt om uteslutningen. Argumenten känns rätt tunna, tycker jag. Organisationschefen Thomas Lind säger bl a att

( "Centerpartiet i Uppsala kommun gjorde i höstens val sitt bästa val på många år. Partiet ökade med 2,9 procent vilket var mest av alla partier i Uppsala.

Stefan Hanna fick 1115 personkryss i Uppsala, motsvarande 7,95 procent av C-rösterna i kommunvalet.)  

– Partistyrelsen har noterat att han hade många kryss, men om man tittar på övriga invalda så har de tillsammans fler kryss än han, konstaterar organisationschefen Thomas Lind."

Kretsordföranden i Uppsala hoppas att Stefan Hanna " så fort som möjligt får en ny plats att verka från".

Stefan Hanna förstår inte alls uteslutningen och ger sin bild i ett blogginlägg. Och i ett till.

En reporter på UNT ger sin analys.

Det är utomordentligt anmärkningsvärt att den ledande centerpolitikern i landets 4:e största kommun nu utesluts ur Centerpartiet, efter ett framgångsrikt val och där kommunalrådet fick nästan 8 % kryss av alla centervalsedlar i kommunen. 

Distriktsstyrelsen och partistyrelsen står enhälligt bakom beslutet.

Det är aldrig ens fel när två träter, typ. Argumenten för att utesluta Stefan Hanna övertygar inte tycker jag. Uteslutning ur ett demokratiskt parti är ett oerhört långtgående beslut. Och Centerpartiet är ett parti som är decentralistiskt och ska ha ett underifrånperspektiv.

Stefan Hanna menar att det hålls mot honom att han, liksom jag, velat ha en mer EU-anpassad migrationspolitik.
Det verkar dock inte anges av partistyrelsen i sina motiveringar.
Om så vore skulle väl även jag ligga illa till, som haft och har en annan uppfattning än partilinjen i både migrations- och just nu regeringsfrågan. (Jag menar att C borde ge Ulf Kristersson chansen, först om SD fäller honom bör ett Mitten/S-samarbete övervägas).

Jag menar ju att demokrati, och partidemokrati, för ett socialliberalt parti är att ha högt i tak och respektera olika uppfattningar i sak.

Att så få förtroendevalda i Centerpartiet, nästan inga, tycker annorlunda än partilinjen i dessa frågor torde delvis bero på att frågorna fått karaktären av dogm, följer man inte partilinjen står man typ inte upp för medmänsklighet eller för alla människors lika rätt och värde. Så är det naturligtvis inte och det oroar mig att takhöjden i partiet blivit så, som  jag upplever det, låg i dessa frågor.