Avtakssekreterare Veli-Pekka uttalar sig nedan i ett TT-meddelande att han inte tror ett skit på att de sammanpressade svenska lönenivåerna - där ungdomslönerna ligger allt närmre medellönerna - kan ha ett samband med den extremt höga svenska arbetslösheten bland de unga.
En imponerande klarsynt analys....Not!
TT-Telegram den 3 maj 2009, 14.50
De ungas arbetslöshet förvärras av att löneskillnaderna mellan dem och övriga på arbetsmarknaden har krympt, anser Svenskt Näringsliv.
Facket håller inte med.
De unga som fick jobb 2004 har fått lönelyft på i snitt 29,7 procent sedan dess medan övriga som fick jobb samma år har fått löneökningar på i snitt 21,0 procent under samma period, enligt statistik från Svenskt Näringsliv (SN).
Skillnaden har, enligt SN:s statistik, krympt med omkring en tusenlapp kronor mellan de båda grupperna.
- Det är en starkt bidragande orsak till att ungdomsarbetslösheten nu stiger, säger Christer Ågren, vice vd på SN.
- Unga får nu betala ett dyrt pris för de i mitt tycke litet aningslösa satsningarna på lägstlönerna.
Flera förklaringar
Facken har drivit frågan om låglönesatsningar under flera avtalsrörelser. Men att skillnaderna minskat mellan gruppen unga och övriga kan också delvis förklaras av den tidigare högkonjunkturen.
- Sverige har tidigare haft låg arbetslöshet bland unga. Nu tillhör vi helt plötsligt den grupp av länder som har den högsta ungdomsarbetslösheten, säger Ågren.
Ågren säger att all forskning visar på tre faktorer som bidrar till hög ungdomsarbetslöshet: få kontakter med arbetslivet under utbildningen, en oflexibel arbetsrätt och nivån på lägstlönerna.
Men Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall, köper inte SN:s resonemang:
- Jag tror inte ett skit på det här. Ingångslönerna inom industrin är inte särskilt höga. Och internationellt sett har vi inga höga löner, säger han.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomslöner, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, facket
söndag, maj 03, 2009
Rösta i EU-valet! - där du hör hemma!
Alla som kollar in på denna blogg vet att jag är positiv till det oerhört viktiga och framgångsrika samarbetet mellan nu 27 länder i Europeiska unionen. För fred, demokrati och säkerhet, för fri handel och välfärd, för öppenhet och dialog, för klimat och miljö och så vidare.
Jag lägger min röst på centerpartiet och jag rekommenderar många andra att göra sammalunda. Centerpartiet har en stark och tydlig valplattform inför valet, vi arbetar för att EU utvecklas vidare på de områden där samarbete är så oundgängligen viktigt och vi har mycket starka personligheter och kandidater på vår lista.
Lena Ek är juristen från Valdemarsvik som jag efterträdde som riksdagsledamot, hon har snabbt vunnit ett stort inflytande och mycket respekt för sitt engagerade arbete i t ex kemikalie-, energi- och klimatfrågorna. Det ska bli mycket spännande att följa hennes fortsatta arbete i Europaparlamentet och vårt mål är ju att hon ska få följe av några centerpartikandidater ytterligare.
Kent Johansson har stora erfarenheter från regionkommittén i EU och är regionråd i Västra Götaland, Abir Al Sahlani med rötter i Irak möter ett starkt gensvar i sin kampanj liksom ungdomskandidaten Marie Wickberg och den erfarne och mer EU-kritiske Håkan Larsson.
Vi vet att många avstår från att rösta i EU-valet, eftersom det inte känns lika viktigt som riksdagsvalet.
Men självfallet är det viktig och gör det skillnad vilka som kommer att representera Sverige i Europaparlamentet. En röst på centerpartiet är självfallet en röst på att få inflytande i Bryssel utifrån centerpartiets grundsyn och värderingar.
Avstår man från att rösta kommer andra krafter att istället ta större plats, krafter som har andra bevekelsegrunder och drivkrafter.
Det är därför mycket som talar för att man dels ska utnyttja sin medborgerliga rätt att rösta före eller under den 7 juni, och också för att man som huvudspår stödjer samma politiska värderingar och parti som i riksdagsvalet.
Centerpartiet är ett borgerligt parti med liberala värderingar, vi är drivande i t ex klimat/miljö/energifrågorna och vi har starka och engagerade kandidater! Välj mellan våra utmärkta kandidater!
Själv kryssar jag ju Lena Ek, som är första namn, som har gjort ett fantastiskt arbete denna mandatperiod och som kommer att fortsätta med detta!
Läs även andra bloggares åsikter om eu, eu-valet, lena ek, centerpartiet, alliansen, euparlamentet,
Läs även andra bloggares åsikter om EU-VAL, europa, eu-parlamentet
Jag lägger min röst på centerpartiet och jag rekommenderar många andra att göra sammalunda. Centerpartiet har en stark och tydlig valplattform inför valet, vi arbetar för att EU utvecklas vidare på de områden där samarbete är så oundgängligen viktigt och vi har mycket starka personligheter och kandidater på vår lista.
Lena Ek är juristen från Valdemarsvik som jag efterträdde som riksdagsledamot, hon har snabbt vunnit ett stort inflytande och mycket respekt för sitt engagerade arbete i t ex kemikalie-, energi- och klimatfrågorna. Det ska bli mycket spännande att följa hennes fortsatta arbete i Europaparlamentet och vårt mål är ju att hon ska få följe av några centerpartikandidater ytterligare.
Kent Johansson har stora erfarenheter från regionkommittén i EU och är regionråd i Västra Götaland, Abir Al Sahlani med rötter i Irak möter ett starkt gensvar i sin kampanj liksom ungdomskandidaten Marie Wickberg och den erfarne och mer EU-kritiske Håkan Larsson.
Vi vet att många avstår från att rösta i EU-valet, eftersom det inte känns lika viktigt som riksdagsvalet.
Men självfallet är det viktig och gör det skillnad vilka som kommer att representera Sverige i Europaparlamentet. En röst på centerpartiet är självfallet en röst på att få inflytande i Bryssel utifrån centerpartiets grundsyn och värderingar.
Avstår man från att rösta kommer andra krafter att istället ta större plats, krafter som har andra bevekelsegrunder och drivkrafter.
Det är därför mycket som talar för att man dels ska utnyttja sin medborgerliga rätt att rösta före eller under den 7 juni, och också för att man som huvudspår stödjer samma politiska värderingar och parti som i riksdagsvalet.
Centerpartiet är ett borgerligt parti med liberala värderingar, vi är drivande i t ex klimat/miljö/energifrågorna och vi har starka och engagerade kandidater! Välj mellan våra utmärkta kandidater!
Själv kryssar jag ju Lena Ek, som är första namn, som har gjort ett fantastiskt arbete denna mandatperiod och som kommer att fortsätta med detta!
Läs även andra bloggares åsikter om eu, eu-valet, lena ek, centerpartiet, alliansen, euparlamentet,
Läs även andra bloggares åsikter om EU-VAL, europa, eu-parlamentet
torsdag, april 30, 2009
Höj maxtaxan - åtminstone till nivån från 2001!
Berthel Nordström är mycket engagerad i pensionsfrågorna och skickar en del epost till riksdagen. Jag kan instämma i mycket av den analys av maxtaxan har gör (se nedan).
Maxtaxan på dagis innebär ju att de med högre inkomster utöver den stora kommunala subventionen till daghemmen får en särskild subvention ytterligare.
Maxtaxan infördes 2001, och penningvärdet har urholkats rejält sedan dess. Maxtaxetaket har inte höjts i takt med inflationen vilket gör att barnomsorgen har blivit ständigt billigare för de med högre inkomster sedan 2001 vilket det allmänna istället betalar. Medan de med lägre inkomster som ligger under taket har fått allt högre avgifter.
Maxtaxan kan ifrågasättas, den infördes 2001 och jag tycker att den taknivå som då infördes rimligen bör räknas upp med inflationen!
Berthel Nordström:
"Barnomsorgen kostar nu mellan 7 500-9 500 kr per månad och barn och har ökat i takt med lönerna - c:a 24 %. Föräldrarna betalar max 1 260 per månad eller max 3 % av inkomsten för första barnet. 1 260 kr är just 3 % av en familjeinkomst på max 42 000 kr. Den avgiften har legat fast sedan år 2001.
Låt oss se hur utfallet blivit. En ensamstående barnskötare som år 2001 hade 14 700 kr fick en avgift om 441 kr/månad för sitt barn. År 2008 hade hennes lön ökat till 18 200 kr och då blev hennes avgift 546 kr/månad = en ökning med + 24 %. Hon har sålunda varit med och betalt kostnadshöjningarna.
För en familj - där mannen år 2001 hade en lön på 25 000 och hustrun 17 000 - blev maxavgiften 1 260 kr/månad. År 2008 har kvinnan blivit riksdagsman och fått en månadslön på 52 900 kr. Totalt hade familjen då en sammanlagd inkomst på 82 000 kr/månad. Ändå betalar de inte mer än de gjorde 2001. De har fått en subvention.
Egentligen kan man ju fråga sig varför det överhuvudtaget skall finnas en maxinkomst. Varför skulle inte riksdagsfamiljen kunna betala 3 % av sina 82 000 - d.v.s. 2 460 kr per månad. Det blir ändå en rejäl rabatt på kostnaden på 9 500 kr/månad."
Barnomsorgen kostar nu mellan 7 500-9 500 kr per månad och barn och har ökat i takt med lönerna - c:a 24 %. Föräldrarna betalar max 1 260 per månad eller max 3 % av inkomsten för första barnet. 1 260 kr är just 3 % av en familjeinkomst på max 42 000 kr. Den avgiften har legat fast sedan år 2001.
Låt oss se hur utfallet blivit. En ensamstående barnskötare som år 2001 hade 14 700 kr fick en avgift om 441 kr/månad för sitt barn. År 2008 hade hennes lön ökat till 18 200 kr och då blev hennes avgift 546 kr/månad = en ökning med + 24 %. Hon har sålunda varit med och betalt kostnadshöjningarna.
För en familj - där mannen år 2001 hade en lön på 25 000 och hustrun 17 000 - blev maxavgiften 1 260 kr/månad. År 2008 har kvinnan blivit riksdagsman och fått en månadslön på 52 900 kr. Totalt hade familjen då en sammanlagd inkomst på 82 000 kr/månad. Ändå betalar de inte mer än de gjorde 2001. De har fått en subvention.
Egentligen kan man ju fråga sig varför det överhuvudtaget skall finnas en maxinkomst. Varför skulle inte riksdagsfamiljen kunna betala 3 % av sina 82 000 - d.v.s. 2 460 kr per månad. Det blir ändå en rejäl rabatt på kostnaden på 9 500 kr/månad.
Läs även andra bloggares åsikter om maxtaxa, barnomsorg, politik, centerpartiet, alliansen, regeringen, moderaterna, kristdemokraterna
Maxtaxan på dagis innebär ju att de med högre inkomster utöver den stora kommunala subventionen till daghemmen får en särskild subvention ytterligare.
Maxtaxan infördes 2001, och penningvärdet har urholkats rejält sedan dess. Maxtaxetaket har inte höjts i takt med inflationen vilket gör att barnomsorgen har blivit ständigt billigare för de med högre inkomster sedan 2001 vilket det allmänna istället betalar. Medan de med lägre inkomster som ligger under taket har fått allt högre avgifter.
Maxtaxan kan ifrågasättas, den infördes 2001 och jag tycker att den taknivå som då infördes rimligen bör räknas upp med inflationen!
Berthel Nordström:
"Barnomsorgen kostar nu mellan 7 500-9 500 kr per månad och barn och har ökat i takt med lönerna - c:a 24 %. Föräldrarna betalar max 1 260 per månad eller max 3 % av inkomsten för första barnet. 1 260 kr är just 3 % av en familjeinkomst på max 42 000 kr. Den avgiften har legat fast sedan år 2001.
Låt oss se hur utfallet blivit. En ensamstående barnskötare som år 2001 hade 14 700 kr fick en avgift om 441 kr/månad för sitt barn. År 2008 hade hennes lön ökat till 18 200 kr och då blev hennes avgift 546 kr/månad = en ökning med + 24 %. Hon har sålunda varit med och betalt kostnadshöjningarna.
För en familj - där mannen år 2001 hade en lön på 25 000 och hustrun 17 000 - blev maxavgiften 1 260 kr/månad. År 2008 har kvinnan blivit riksdagsman och fått en månadslön på 52 900 kr. Totalt hade familjen då en sammanlagd inkomst på 82 000 kr/månad. Ändå betalar de inte mer än de gjorde 2001. De har fått en subvention.
Egentligen kan man ju fråga sig varför det överhuvudtaget skall finnas en maxinkomst. Varför skulle inte riksdagsfamiljen kunna betala 3 % av sina 82 000 - d.v.s. 2 460 kr per månad. Det blir ändå en rejäl rabatt på kostnaden på 9 500 kr/månad."
Barnomsorgen kostar nu mellan 7 500-9 500 kr per månad och barn och har ökat i takt med lönerna - c:a 24 %. Föräldrarna betalar max 1 260 per månad eller max 3 % av inkomsten för första barnet. 1 260 kr är just 3 % av en familjeinkomst på max 42 000 kr. Den avgiften har legat fast sedan år 2001.
Låt oss se hur utfallet blivit. En ensamstående barnskötare som år 2001 hade 14 700 kr fick en avgift om 441 kr/månad för sitt barn. År 2008 hade hennes lön ökat till 18 200 kr och då blev hennes avgift 546 kr/månad = en ökning med + 24 %. Hon har sålunda varit med och betalt kostnadshöjningarna.
För en familj - där mannen år 2001 hade en lön på 25 000 och hustrun 17 000 - blev maxavgiften 1 260 kr/månad. År 2008 har kvinnan blivit riksdagsman och fått en månadslön på 52 900 kr. Totalt hade familjen då en sammanlagd inkomst på 82 000 kr/månad. Ändå betalar de inte mer än de gjorde 2001. De har fått en subvention.
Egentligen kan man ju fråga sig varför det överhuvudtaget skall finnas en maxinkomst. Varför skulle inte riksdagsfamiljen kunna betala 3 % av sina 82 000 - d.v.s. 2 460 kr per månad. Det blir ändå en rejäl rabatt på kostnaden på 9 500 kr/månad.
Läs även andra bloggares åsikter om maxtaxa, barnomsorg, politik, centerpartiet, alliansen, regeringen, moderaterna, kristdemokraterna
tisdag, april 28, 2009
Piratpartiet, (v) och Junilistan...
Christian Engström, toppnamn på Piratpartiets EU-lista, avslöjar i ett inlägg på sin blogg att Piratpartiet visst inte är ett enfrågeparti. Engagemanget hos piratrörelsen för tillgången till och användningen av internet är imponerande, men lite synd, tycker jag, att man inte valde att bilda en stark intresseförening utan valde att bli ett politiskt parti. Men OK, det valet är gjort.
Nåväl, Piratpartiet och Christian kommer nu ut - nytt för mig i alla fall - att man vill fälla det nya Lissabonfördrag som alla EU-länders regeringar och parlament utan Irland (och inte riktig än Tjeckien) ställt sig bakom. Fördraget behövs för att EU ska fungera bättre och kunna välkomna nya medlemsländer. Och EU är som alla vet en stark och oerhört viktig kraft för fred och demokratin med mera i Europa och världen.
Jag har glatt mig åt det växande stödet för Europatanken i Sverige, och uppfattat att den är stark inte minst i t ex Stockholm.
Trist att Piratpartiet ansluter sig till Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Junilistan i fråga om EUs nya fördrag, tycker jag.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, centerpartiet, politik, lissabonfördraget, eu
Nåväl, Piratpartiet och Christian kommer nu ut - nytt för mig i alla fall - att man vill fälla det nya Lissabonfördrag som alla EU-länders regeringar och parlament utan Irland (och inte riktig än Tjeckien) ställt sig bakom. Fördraget behövs för att EU ska fungera bättre och kunna välkomna nya medlemsländer. Och EU är som alla vet en stark och oerhört viktig kraft för fred och demokratin med mera i Europa och världen.
Jag har glatt mig åt det växande stödet för Europatanken i Sverige, och uppfattat att den är stark inte minst i t ex Stockholm.
Trist att Piratpartiet ansluter sig till Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Junilistan i fråga om EUs nya fördrag, tycker jag.
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, centerpartiet, politik, lissabonfördraget, eu
Människor i politiken
Ibland benämns vi som valt att engagera oss i samhällets utveckling som "politiker", nästan som om det var en särskild sorts människor.
Trist. Vi är människor, som vill vara med och göra något bättre.Vi kommer utifrån olika utgångspunkter, erfarenheter och synsätt till ibland olika slutsatser, så klart.
Men vi kan ändå respektera varandras engagemang och ofta komma till bra lösningar på svåra problem, där en bra kompromiss ibland kan vara väl så bra som en hårddragen position.
Det politiska livet hungrar efter nya engagerade människor som vill dela med sig av sitt engagemang och sitt kunnande. Tyvärr är tillströmningen av "rekryter" till snart sagt alla partier alldeles för dålig. Tänk på det, du som har synpunkter men som "aldrig vill engagera dig partipolitiskt". Välkommen!
Denna långa inledning med anledning av att yttra några uppskattande ord om främst en engagerad miljöpartistisk försvarspolitiker, som just lämnat försvarsberedningen efter ca 15 år tror jag. Annika Nordgren Christensen. Vi som arbetat i beredningen tillsammans med henne - jag i bara några år - känner stor respekt för hennes kunnande och engagemang, även om vi självfallet ibland har olika uppfattningar.
Annika lämnar ett tomrum efter sig, och det ska bli spännande att se hur hon kommer att kanalisera sin kreativitet och energi på andra utmaningar, i eller utanför politiken.
Jag såg idag också att Bosse Ringholm uppmärksammade förre försvarsministern Mikael Odenberg, som väl inte hade behövt avgå. Enligt Ringholm. Eftersom Odenberg och inte Anders Borg faktiskt fått rätt i tvisten dem emellan om försvarsbudgetens storlek.
Jag ger inga kommentarer till detta, men Ringholm har ju inte alltid fel.
Uppenbart är att Försvarsminister Tolgfors - en engagerad och skicklig politiker -, och alliansregeringen inklusive dess stödtrupper i form av t ex mig, ändå kommit fram till mindre materielbesparingar än beräknat, att nästan allt behållits inom försvaret och att det inte sparas vidare fram till 2014.
Det tycker jag är bra, och omvärlden förändras ju också.
Jag uppskattade Mikael Odenberg som en rak och tydlig politiker med stor erfarenhet.
Läs även andra bloggares åsikter om miljöpartiet, moderaterna, centerpartiet, försvar, försvaret, politik
Trist. Vi är människor, som vill vara med och göra något bättre.Vi kommer utifrån olika utgångspunkter, erfarenheter och synsätt till ibland olika slutsatser, så klart.
Men vi kan ändå respektera varandras engagemang och ofta komma till bra lösningar på svåra problem, där en bra kompromiss ibland kan vara väl så bra som en hårddragen position.
Det politiska livet hungrar efter nya engagerade människor som vill dela med sig av sitt engagemang och sitt kunnande. Tyvärr är tillströmningen av "rekryter" till snart sagt alla partier alldeles för dålig. Tänk på det, du som har synpunkter men som "aldrig vill engagera dig partipolitiskt". Välkommen!
Denna långa inledning med anledning av att yttra några uppskattande ord om främst en engagerad miljöpartistisk försvarspolitiker, som just lämnat försvarsberedningen efter ca 15 år tror jag. Annika Nordgren Christensen. Vi som arbetat i beredningen tillsammans med henne - jag i bara några år - känner stor respekt för hennes kunnande och engagemang, även om vi självfallet ibland har olika uppfattningar.
Annika lämnar ett tomrum efter sig, och det ska bli spännande att se hur hon kommer att kanalisera sin kreativitet och energi på andra utmaningar, i eller utanför politiken.
Jag såg idag också att Bosse Ringholm uppmärksammade förre försvarsministern Mikael Odenberg, som väl inte hade behövt avgå. Enligt Ringholm. Eftersom Odenberg och inte Anders Borg faktiskt fått rätt i tvisten dem emellan om försvarsbudgetens storlek.
Jag ger inga kommentarer till detta, men Ringholm har ju inte alltid fel.
Uppenbart är att Försvarsminister Tolgfors - en engagerad och skicklig politiker -, och alliansregeringen inklusive dess stödtrupper i form av t ex mig, ändå kommit fram till mindre materielbesparingar än beräknat, att nästan allt behållits inom försvaret och att det inte sparas vidare fram till 2014.
Det tycker jag är bra, och omvärlden förändras ju också.
Jag uppskattade Mikael Odenberg som en rak och tydlig politiker med stor erfarenhet.
Läs även andra bloggares åsikter om miljöpartiet, moderaterna, centerpartiet, försvar, försvaret, politik
måndag, april 27, 2009
"omskärelse" - Äger föräldrar sina barns kroppar??
Äger föräldrar sina barns kroppar?
Sveriges Landsting tar entydigt ställning för föräldrars rätt att operera bort en del på pojkars könsorgan. Och för att landstingen ska bistå föräldrarna med att utföra detta ingrepp.
Jag har den största respekt för de religiösa och kulturella traditioner som i tusentals år inom judendomen och islam har påbjudit omskärelse av små pojkar. Förfarandet kan ha haft någon praktisk eller hygienisk bakgrund i sandrika ökenländer, och har ju också kopplats till en uppmaning från Gud uppfylla jorden. Och jag inser att med så lång djupt rotad tradition, och med så många omskurna idag och genom tiderna, är en diskussion om integritetsaspekterna rörande detta både svår och känslig.
Låt mig ändå i stor ödmjukhet ge några principiella funderingar i själva sakfrågan:
Säg att vi inte hade haft dessa traditioner, och någon rörelse hade ansökt till socialstyrelsen att få börja med att operera bort förhuden från små pojkar. Människan är ju faktiskt skapad med förhud för att skydda det känsliga könsorganet, och jag kan svårligen tro att något tillstånd hade givits. Argumenten som anförs för att motivera omskärelse av medicinska skäl känns med förlov sagt mycket konstruerade.
Vad gäller kvinnlig omskärelse - könsstympning - som finns i olika former och oftast är mycket brutalare, råder i Sverige allmän enighet om att detta är helt oacceptabelt och förbjudet. I överensstämmelse med alliansregeringens policy från integritetssynpunkt om likabehandling av flickor och pojkar menar jag att detta borde gälla även pojkars rätt till sitt könsorgan.
Frågan har också en central integritetsaspekt. Har verkligen föräldrar rätt att för sina barns räkning bestämma om oåterkalleliga kirurgiska ingrepp som förändrar deras kroppar? Idag år 2008 i Sverige?
Och kan verkligen staten – som nu diskuteras – ålägga sjukvården (landstingen) att utföra dessa operationer om föräldrarna så begär? Socialstyrelsen har ju föreslagit detta och regeringen bereder frågan. Jag menar att det är att gå mycket långt om regeringen ålägger landstingen att på föräldrarnas uppdrag oåterkalleligen omskära unga omyndiga pojkar.
Innebär inte religionsfrihet och personlig integritet i vårt århundrade att det är varje myndig individ som fattar långtgående beslut enligt ovan, och inte föräldrarna för det omyndiga barnets räkning? Och har verkligen Gud – eller evolutionen - misslyckats med sin skapelse vad gäller pojkars könsorgan?
Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, könsstympning, landsting, politik, centerpartiet, föräldrar
Sveriges Landsting tar entydigt ställning för föräldrars rätt att operera bort en del på pojkars könsorgan. Och för att landstingen ska bistå föräldrarna med att utföra detta ingrepp.
Jag har den största respekt för de religiösa och kulturella traditioner som i tusentals år inom judendomen och islam har påbjudit omskärelse av små pojkar. Förfarandet kan ha haft någon praktisk eller hygienisk bakgrund i sandrika ökenländer, och har ju också kopplats till en uppmaning från Gud uppfylla jorden. Och jag inser att med så lång djupt rotad tradition, och med så många omskurna idag och genom tiderna, är en diskussion om integritetsaspekterna rörande detta både svår och känslig.
Låt mig ändå i stor ödmjukhet ge några principiella funderingar i själva sakfrågan:
Säg att vi inte hade haft dessa traditioner, och någon rörelse hade ansökt till socialstyrelsen att få börja med att operera bort förhuden från små pojkar. Människan är ju faktiskt skapad med förhud för att skydda det känsliga könsorganet, och jag kan svårligen tro att något tillstånd hade givits. Argumenten som anförs för att motivera omskärelse av medicinska skäl känns med förlov sagt mycket konstruerade.
Vad gäller kvinnlig omskärelse - könsstympning - som finns i olika former och oftast är mycket brutalare, råder i Sverige allmän enighet om att detta är helt oacceptabelt och förbjudet. I överensstämmelse med alliansregeringens policy från integritetssynpunkt om likabehandling av flickor och pojkar menar jag att detta borde gälla även pojkars rätt till sitt könsorgan.
Frågan har också en central integritetsaspekt. Har verkligen föräldrar rätt att för sina barns räkning bestämma om oåterkalleliga kirurgiska ingrepp som förändrar deras kroppar? Idag år 2008 i Sverige?
Och kan verkligen staten – som nu diskuteras – ålägga sjukvården (landstingen) att utföra dessa operationer om föräldrarna så begär? Socialstyrelsen har ju föreslagit detta och regeringen bereder frågan. Jag menar att det är att gå mycket långt om regeringen ålägger landstingen att på föräldrarnas uppdrag oåterkalleligen omskära unga omyndiga pojkar.
Innebär inte religionsfrihet och personlig integritet i vårt århundrade att det är varje myndig individ som fattar långtgående beslut enligt ovan, och inte föräldrarna för det omyndiga barnets räkning? Och har verkligen Gud – eller evolutionen - misslyckats med sin skapelse vad gäller pojkars könsorgan?
Läs även andra bloggares åsikter om omskärelse, könsstympning, landsting, politik, centerpartiet, föräldrar
söndag, april 26, 2009
flermiljardstöd till ekoodling inte självklart
Att diskutera hur statens miljöersättningar till jordbruket ska utformas, och hur många miljarder kr som den offentliga sektorn därutöver ska betala i merkostnader för ekomaten, är inget som ger popularitet. Tvärtom är opinionstrenden för att det bara finns ett miljöalternativ när man handlar mat - ekomat - bedövande bland politiker, media och ledande opionsbildare.
Jag väljer ändå att våga diskutera hur de statliga miljöersättningarna till jordbruket bör utformas - mer riktade till konkret miljönytta än till hela odlingskoncept - och om ekojordbruket bör vara ett starkt nischalternativ eller sträva efter att bli det dominerande volymalternativet. Jag har stor omsorg om både det vanliga miljövänliga svenska jordbruket och om ekojordbruket, och jag ser med oro på en utveckling där de offentliga stöden till ekoodlingen drivs upp till en nivå där de riskerar att plötsligt dras undan, med i så fall förödande effekter för både ekomarknaden och - jordbruket.
Jag läser att Stefan Edmans syn i dessa frågor ligger rätt nära min egen.
Marit Paulsen har en poäng i det hon nu för fram, och jag svarar i dagens ATL - en lantbrukstidning - på några småbrukare som närmast "religiöst" försvarar KRAV-konceptet:
"Bengt Svalander och Rune Lanestrand hävdar tvärsäkert att ekologiskt jordbruk avkastar mer än vanligt jordbruk, åtminstone ”näringsmässigt”..! Min uppfattning är att de har entydigt fel, och att både forskning och statistik visar detta.
Det är viktigt att diskutera i hur hög grad stat och politik ska stödja olika odlingskoncept genom miljöersättningar och merpriser. När problemet på 1990-talet var matöverskott stimulerade Sverige och EU ingen eller lågavkastande produktion genom trädes- och ekostöd.
Idag är situationen en annan och världsjordbrukets uppgift är alltmer uttalat att leverera en hög och uthållig produktion av i första hand mat, men även av energi. Det är då inte alls lika givet att stat och kommuner i Sverige aktivt ska sträva efter att det svenska jordbruket ska producera väsentligt mindre. Här har Marit Paulsen en poäng.
Det finns enligt min uppfattning två olika miljökoncept att välja på vid matinköp i Sverige; dels vanlig miljövänlig mat producerad med modern teknik inom ramen för de stränga svenska miljö- och djurskyddsregelverken, dels det lite mer fyrkantiga - men tydliga - ekokonceptet.
Min uppfattning är att de statliga miljöersättningarna bör riktas till konkreta miljöinsatser efter faktisk miljönytta, och mindre till hela odlingskoncept. Och det är marknaden, inte politikerna, som bör avgöra hur stora olika odlingskoncept, certifieringssystem och varumärken ska bli.
Upplever människor mervärden i de ekologiska regelverken så finns de ju, och denna rätt extensiva och lågavkastande odlingsform oftast baserad på hög andel vall och animalier samt gröngödslingsgrödor har säkert en stabil framtid på i-världens marknader som en stark nischprodukt. I Sverige i första hand vad gäller mjölkproduktion, där ekokonceptet nog fungerar allra bäst.
Det alternativa ”ekologiska jordbruket” har från nästan ingenting växt kraftigt på några decennier och har anmärkningsvärt nog lyckats ta monopol på begreppet ekologi, vilket självfallet förstärker marknadsbudskapet. Ekojordbruket främjas kraftigt av stat och kommuner genom betydande statliga ekostöd på uppemot en miljard kr årligen, genom ambitiösa statliga mål på 20 procents ekoåkerareal till 2010 liksom att inköpen av mat till offentlig sektor då ska uppgå till 25 procent. Trots dessa stöd betingar ju ekomaten ett betydande merpris på grund av sina extensivare produktionsmetoder och regelverk.
Skulle ekoproduktionen öka till t ex en tredjedel eller mer av den svenska livsmedelsproduktionen skulle det statliga stödet öka till flera miljarder, liksom också kommunernas merkostnader. Detta är ingen självklarhet vare sig utifrån ett världsförsörjningsperspektiv eller utifrån offentlig ekonomi i kristider.
Jag är övertygad om att det gagnar ekomaten bäst om den utvecklas på marknadens villkor som en stark nischprodukt. Skulle ekoproduktionen öka mycket kraftigt kommer de offentliga stöden att flerdubblas, eller kommer deras nivå att kraftigt reduceras, vilket i båda fallen blir riskabelt för de då åtskilliga tusentals ekoproducenterna.
Det är viktigt att nu öppet och ärligt våga diskutera dessa frågor, i omsorg om alla bönder hur de än väljer att certifiera och marknadsföra sina produkter.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c) och jordbruksdebattör"
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, ekologisk odling, ekoodling, krav, centerpartiet, politik
Jag väljer ändå att våga diskutera hur de statliga miljöersättningarna till jordbruket bör utformas - mer riktade till konkret miljönytta än till hela odlingskoncept - och om ekojordbruket bör vara ett starkt nischalternativ eller sträva efter att bli det dominerande volymalternativet. Jag har stor omsorg om både det vanliga miljövänliga svenska jordbruket och om ekojordbruket, och jag ser med oro på en utveckling där de offentliga stöden till ekoodlingen drivs upp till en nivå där de riskerar att plötsligt dras undan, med i så fall förödande effekter för både ekomarknaden och - jordbruket.
Jag läser att Stefan Edmans syn i dessa frågor ligger rätt nära min egen.
Marit Paulsen har en poäng i det hon nu för fram, och jag svarar i dagens ATL - en lantbrukstidning - på några småbrukare som närmast "religiöst" försvarar KRAV-konceptet:
"Bengt Svalander och Rune Lanestrand hävdar tvärsäkert att ekologiskt jordbruk avkastar mer än vanligt jordbruk, åtminstone ”näringsmässigt”..! Min uppfattning är att de har entydigt fel, och att både forskning och statistik visar detta.
Det är viktigt att diskutera i hur hög grad stat och politik ska stödja olika odlingskoncept genom miljöersättningar och merpriser. När problemet på 1990-talet var matöverskott stimulerade Sverige och EU ingen eller lågavkastande produktion genom trädes- och ekostöd.
Idag är situationen en annan och världsjordbrukets uppgift är alltmer uttalat att leverera en hög och uthållig produktion av i första hand mat, men även av energi. Det är då inte alls lika givet att stat och kommuner i Sverige aktivt ska sträva efter att det svenska jordbruket ska producera väsentligt mindre. Här har Marit Paulsen en poäng.
Det finns enligt min uppfattning två olika miljökoncept att välja på vid matinköp i Sverige; dels vanlig miljövänlig mat producerad med modern teknik inom ramen för de stränga svenska miljö- och djurskyddsregelverken, dels det lite mer fyrkantiga - men tydliga - ekokonceptet.
Min uppfattning är att de statliga miljöersättningarna bör riktas till konkreta miljöinsatser efter faktisk miljönytta, och mindre till hela odlingskoncept. Och det är marknaden, inte politikerna, som bör avgöra hur stora olika odlingskoncept, certifieringssystem och varumärken ska bli.
Upplever människor mervärden i de ekologiska regelverken så finns de ju, och denna rätt extensiva och lågavkastande odlingsform oftast baserad på hög andel vall och animalier samt gröngödslingsgrödor har säkert en stabil framtid på i-världens marknader som en stark nischprodukt. I Sverige i första hand vad gäller mjölkproduktion, där ekokonceptet nog fungerar allra bäst.
Det alternativa ”ekologiska jordbruket” har från nästan ingenting växt kraftigt på några decennier och har anmärkningsvärt nog lyckats ta monopol på begreppet ekologi, vilket självfallet förstärker marknadsbudskapet. Ekojordbruket främjas kraftigt av stat och kommuner genom betydande statliga ekostöd på uppemot en miljard kr årligen, genom ambitiösa statliga mål på 20 procents ekoåkerareal till 2010 liksom att inköpen av mat till offentlig sektor då ska uppgå till 25 procent. Trots dessa stöd betingar ju ekomaten ett betydande merpris på grund av sina extensivare produktionsmetoder och regelverk.
Skulle ekoproduktionen öka till t ex en tredjedel eller mer av den svenska livsmedelsproduktionen skulle det statliga stödet öka till flera miljarder, liksom också kommunernas merkostnader. Detta är ingen självklarhet vare sig utifrån ett världsförsörjningsperspektiv eller utifrån offentlig ekonomi i kristider.
Jag är övertygad om att det gagnar ekomaten bäst om den utvecklas på marknadens villkor som en stark nischprodukt. Skulle ekoproduktionen öka mycket kraftigt kommer de offentliga stöden att flerdubblas, eller kommer deras nivå att kraftigt reduceras, vilket i båda fallen blir riskabelt för de då åtskilliga tusentals ekoproducenterna.
Det är viktigt att nu öppet och ärligt våga diskutera dessa frågor, i omsorg om alla bönder hur de än väljer att certifiera och marknadsföra sina produkter.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c) och jordbruksdebattör"
Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, ekologisk odling, ekoodling, krav, centerpartiet, politik
Sveket mot de unga!
Anna Dahlberg har som rätt ofta ett utmärkt inlägg i Expressen.
Sveriges svek mot de unga på arbetsmarknaden. Och för den del även mot andra svaga grupper som invandrare.
En paradoxal mix av nedvärdering av de praktiska yrkena samtidigt som höga ingångslöner förhandlats fram och LAS (anställningsskyddet) gjorts till en helig ko, trots att det regelmässigt sätts ur spel genom diktat från den lokala fackföreningen.
Sammantaget gör detta att ungdomar har den kanske trögaste starten inom EU på arbetsmarknaden i Sverige och att Sverige har bland den högsta ungdomsarbetslösheten inom EU.
Detta är ohållbart, och centerpartiets mod att våga visa på detta och lägga förslag i rätt riktning är bra. Men när en bred politisk och facklig majoritet vägrar att flytta sina positioner i den riktning som är nödvändig behövs nya grepp.
Jag tycker att förslaget om en ungdomskommission för att bryta igenom med förändringar så att unga inte stängs ut från arbetsmarknaden som idag, är intressant!
Kanske något för centerstämman snart att ta upp?!
Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, las, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, alliansen, politik
Sveriges svek mot de unga på arbetsmarknaden. Och för den del även mot andra svaga grupper som invandrare.
En paradoxal mix av nedvärdering av de praktiska yrkena samtidigt som höga ingångslöner förhandlats fram och LAS (anställningsskyddet) gjorts till en helig ko, trots att det regelmässigt sätts ur spel genom diktat från den lokala fackföreningen.
Sammantaget gör detta att ungdomar har den kanske trögaste starten inom EU på arbetsmarknaden i Sverige och att Sverige har bland den högsta ungdomsarbetslösheten inom EU.
Detta är ohållbart, och centerpartiets mod att våga visa på detta och lägga förslag i rätt riktning är bra. Men när en bred politisk och facklig majoritet vägrar att flytta sina positioner i den riktning som är nödvändig behövs nya grepp.
Jag tycker att förslaget om en ungdomskommission för att bryta igenom med förändringar så att unga inte stängs ut från arbetsmarknaden som idag, är intressant!
Kanske något för centerstämman snart att ta upp?!
Läs även andra bloggares åsikter om arbetslöshet, las, ungdomsarbetslöshet, centerpartiet, alliansen, politik
lördag, april 25, 2009
Pestsmitta SD - är det rätt medicin?
Jag har kritiserat Mona Sahlin för uttalandet att Socialdemokraterna ALDRIG kommer att vilja se Sverige i Nato. Jag ogillar löften med evighetsgaranti, de hör hemma i en annan bransch än den dagspolitiska.
Om vår partistyrelse nu uttalar sig om Sverigedemokraterna med samma evighetslånga horisont känner jag tvekan. Tolkningen får väl rimligen vara att något samarbete inte kommer att ske så länge SDs politik ser ut som idag.
Jag är kluven till CUF-Magnus kategoriska besked om att på förhand utesluta en borgerlig minoritetsregering i ett läge med oklara majoriteter i riksdagen, t ex om SD kommit in.
Dick Erixon skriver om detta.
Ett recept för att hjälpa SD in i riksdagen kunde vara detta:
* Uteslut på förhand varje form av kontakt med SD om de kommer in i riksdagen
* Vägra SD annonsplats i tidningarna eller reklamplats i TV4.
* Möt aldrig SD i en debatt någonstans
osv
Med andra ord, det kan slå snett om "partietabliseemanget" sluter sig och tillsammans ger väljare intrycket av en kollektiv beröringsångest gentemot SD. Människor röstar ibland på en "underdog", oavsett grunden för detta.
Vi vet alla Sverigedemokraternas mycket tvivelaktiga bakgrund och säkert många tvivelaktiga representanter. Därför ska vi hålla ett stort och tydligt avstånd till dem.
Men ska vi pestsmitta dem, om deras partiprogram och uttalanden håller sig inom lagens råmärken och de som i Landskrona erhåller 22 procent av rösterna?
Det är naturligt att ungdomen är tvärsäker på hur centerpartiet och alliansen ska agera.
Jag är inte lika säker.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, alliansen
Om vår partistyrelse nu uttalar sig om Sverigedemokraterna med samma evighetslånga horisont känner jag tvekan. Tolkningen får väl rimligen vara att något samarbete inte kommer att ske så länge SDs politik ser ut som idag.
Jag är kluven till CUF-Magnus kategoriska besked om att på förhand utesluta en borgerlig minoritetsregering i ett läge med oklara majoriteter i riksdagen, t ex om SD kommit in.
Dick Erixon skriver om detta.
Ett recept för att hjälpa SD in i riksdagen kunde vara detta:
* Uteslut på förhand varje form av kontakt med SD om de kommer in i riksdagen
* Vägra SD annonsplats i tidningarna eller reklamplats i TV4.
* Möt aldrig SD i en debatt någonstans
osv
Med andra ord, det kan slå snett om "partietabliseemanget" sluter sig och tillsammans ger väljare intrycket av en kollektiv beröringsångest gentemot SD. Människor röstar ibland på en "underdog", oavsett grunden för detta.
Vi vet alla Sverigedemokraternas mycket tvivelaktiga bakgrund och säkert många tvivelaktiga representanter. Därför ska vi hålla ett stort och tydligt avstånd till dem.
Men ska vi pestsmitta dem, om deras partiprogram och uttalanden håller sig inom lagens råmärken och de som i Landskrona erhåller 22 procent av rösterna?
Det är naturligt att ungdomen är tvärsäker på hur centerpartiet och alliansen ska agera.
Jag är inte lika säker.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, centerpartiet, alliansen
torsdag, april 23, 2009
Resultatlön i företag - varför inte?
Det har gått troll i bonusdebatten. Carl B Hamilton har rest några berättigade frågetecken kring regeringens beslut att ap-fonderna ska rösta för att företag där de satsar pengar bara ska ha fasta månadslöner och alls inget resultatlönesystem.
Mats Odell har i högt tonläge försvaret beslutet, och skyller stora delar av finanskrisen på alltför generösa bonusavtal. Det är verkligen att ta i.
Det hade varit bättre om instruktionen istället hade varit att villkoren för höga befattningahavare och andra i ett företag ska vara marknadsmässigt rimliga, och att eventuella resultatlöner också ska vara det. Rätt utformat ser jag mer fördelar än nackdelar med att en god arbetsinsats kan betals med någon eller några månadslöner extra, till exempel.
Liksom t ex min c-bloggarkollega Mårtensson.
Läs även andra bloggares åsikter om bonus, ap-fonder, politik, centerpartiet
Mats Odell har i högt tonläge försvaret beslutet, och skyller stora delar av finanskrisen på alltför generösa bonusavtal. Det är verkligen att ta i.
Det hade varit bättre om instruktionen istället hade varit att villkoren för höga befattningahavare och andra i ett företag ska vara marknadsmässigt rimliga, och att eventuella resultatlöner också ska vara det. Rätt utformat ser jag mer fördelar än nackdelar med att en god arbetsinsats kan betals med någon eller några månadslöner extra, till exempel.
Liksom t ex min c-bloggarkollega Mårtensson.
Läs även andra bloggares åsikter om bonus, ap-fonder, politik, centerpartiet
Ordet "papperslösa"....
Sverige är ett av världens mest generösa länder för invandrare och flyktingar. Det är bra.
Men vi kan inte ha en fri invandring som världen ser ut och fungerar, utan det är viktigt att vi har klara och rättvisa regelverk för prövningen av bosättning och medborgarskap.
De som nu benämns papperslösa är som vår migrationspolitiska talesperson Fredrick Federley skriver på sin blogg sådana som fått avslag på sina ansökningar både en och flera gånger men som inte accepterar det utan håller sig undan.
Ska dessa ha tillgång till sjukvård på samma villkor som medborgarna i landet? De som accepterade regelverken och reste ut ur landet får ju definitivt ingen tillgång till svensk sjukvård.
Bör de som inte accepterar Sveriges regelverk för invandring och håller sig undan likabehandlas vad gäller t ex sjukvård och skola, och sedan kanske få amnesti och bli svenska medborgare? Medan de som accepterat utslaget och återvänt till ett annat land inte får tillgång till något av detta.
Vi har vid flera tillfällen utförligt diskuterat denna svåra problematik i riksdagsgruppen, och ställer liksom liksom Fredrick och Stefan Tornberg frågor kring partistyrelsens ställningstagande.
Det är viktigt med orden, för de styr vårt tänkande.
Jag har kritiserat ordet "självmordsbombare" eftersom det riktar fokus på den som massmördar oskyldiga och inte på det fruktansvärda terrordådet och offren (mitt förslag="massmordsterrorist").
Jag är tveksam till att ett odlingskoncept lyckats muta in ett generellt begrepp för sin marknadsföring, "ekologisk odling". Skickligt, men sakligt tveksamt.
Och jag tycker att ordet "papperslösa" är en väl positiv beteckning för de som trotsar Sveriges lagar och regler och illegalt håller sig undan.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, papperslösa
Men vi kan inte ha en fri invandring som världen ser ut och fungerar, utan det är viktigt att vi har klara och rättvisa regelverk för prövningen av bosättning och medborgarskap.
De som nu benämns papperslösa är som vår migrationspolitiska talesperson Fredrick Federley skriver på sin blogg sådana som fått avslag på sina ansökningar både en och flera gånger men som inte accepterar det utan håller sig undan.
Ska dessa ha tillgång till sjukvård på samma villkor som medborgarna i landet? De som accepterade regelverken och reste ut ur landet får ju definitivt ingen tillgång till svensk sjukvård.
Bör de som inte accepterar Sveriges regelverk för invandring och håller sig undan likabehandlas vad gäller t ex sjukvård och skola, och sedan kanske få amnesti och bli svenska medborgare? Medan de som accepterat utslaget och återvänt till ett annat land inte får tillgång till något av detta.
Vi har vid flera tillfällen utförligt diskuterat denna svåra problematik i riksdagsgruppen, och ställer liksom liksom Fredrick och Stefan Tornberg frågor kring partistyrelsens ställningstagande.
Det är viktigt med orden, för de styr vårt tänkande.
Jag har kritiserat ordet "självmordsbombare" eftersom det riktar fokus på den som massmördar oskyldiga och inte på det fruktansvärda terrordådet och offren (mitt förslag="massmordsterrorist").
Jag är tveksam till att ett odlingskoncept lyckats muta in ett generellt begrepp för sin marknadsföring, "ekologisk odling". Skickligt, men sakligt tveksamt.
Och jag tycker att ordet "papperslösa" är en väl positiv beteckning för de som trotsar Sveriges lagar och regler och illegalt håller sig undan.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, papperslösa
söndag, april 19, 2009
Heja SKOP! Mer mediatid till Östros är mitt krav!
Visst läser vi alla opinionsundersökningar.
Så är det, som Göran Persson skulle ha sagt.
Idag visar Sifo 5,8 för c och 8,5 för mp.
Medan Skop - som uppenbarligen står för kvalitet - ger centern 7,0 och mp 5,0...
Enligt SKOP leder alliansen med 5,1 procent....?
Enligt Sifo leder oppositionen med 1,2 procent...?
Sifo frågar vem man ska rösta på och SKOP vem man tycker bäst om...
Man får som vanligt gå på magkänsla och - i mitt fall - manlig intuition.
Allianssamarbetet fungerar bättre än i någon tidigare borgerlig regering i modern tid. Vi vann valet på fler i jobb och fler företag, utanförskapet minskade med nära 200.000 personer de första två åren, arbetsmarknadsåtgärderna drogs ner.
Tänk om den exploderande finanskrisen och djupa lågkonjunkturen hade mötts utan denna omläggning av politíken.
Vikten av alliansens fokusering på fler jobb blir ändå viktigare i detta krisläge och alliansen möter krisen med offensiva och väl avvägda satsningar.
Östros går upp i falsett och kräver att vi öser ut skattepengar i panik på precis allt. Det övertygar verkligen inte, och väljarna inser detta. Jag kräver mer tid i media till denna Thomas!
Jag tror att opinionsinstituten har speglat både alliansens opinionstapp när man i sin jobbsatsning minskade socialförsäkringsnivåerna lite, och uppgången nu när människor inser att krisens allvar gör att regeringens paket för fler i arbete nog inte var så dumt ändå!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, socialdemokraterna, centerpartiet, thomas östros, skop, sifo, opinionsundersökningar, väljaropinion
Så är det, som Göran Persson skulle ha sagt.
Idag visar Sifo 5,8 för c och 8,5 för mp.
Medan Skop - som uppenbarligen står för kvalitet - ger centern 7,0 och mp 5,0...
Enligt SKOP leder alliansen med 5,1 procent....?
Enligt Sifo leder oppositionen med 1,2 procent...?
Sifo frågar vem man ska rösta på och SKOP vem man tycker bäst om...
Man får som vanligt gå på magkänsla och - i mitt fall - manlig intuition.
Allianssamarbetet fungerar bättre än i någon tidigare borgerlig regering i modern tid. Vi vann valet på fler i jobb och fler företag, utanförskapet minskade med nära 200.000 personer de första två åren, arbetsmarknadsåtgärderna drogs ner.
Tänk om den exploderande finanskrisen och djupa lågkonjunkturen hade mötts utan denna omläggning av politíken.
Vikten av alliansens fokusering på fler jobb blir ändå viktigare i detta krisläge och alliansen möter krisen med offensiva och väl avvägda satsningar.
Östros går upp i falsett och kräver att vi öser ut skattepengar i panik på precis allt. Det övertygar verkligen inte, och väljarna inser detta. Jag kräver mer tid i media till denna Thomas!
Jag tror att opinionsinstituten har speglat både alliansens opinionstapp när man i sin jobbsatsning minskade socialförsäkringsnivåerna lite, och uppgången nu när människor inser att krisens allvar gör att regeringens paket för fler i arbete nog inte var så dumt ändå!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, socialdemokraterna, centerpartiet, thomas östros, skop, sifo, opinionsundersökningar, väljaropinion
lördag, april 18, 2009
Vad skiljer och förenar om försvaret - en färsk analys
Vi inser alla att det spelas upp till en blockstrid i försvarspolitiken. Lite på samma vis som skedde i signalspaningen.
Hur tänker jag då? Jo. I signalspaningsfrågan blev det blockpolitik trots att regeringen och s låg rätt nära varandra och det skiljde mycket inom oppositionen. S och framförallt Thomas Bodström ville blockpolitik, och så blev det trots interna skiljaktigheter.
Analyserar man oppositionens försvarsmotioner - som jag försökt göra här nedan - framtonar något av samma bild, åtminstone i de två övergripande frågorna om försvarets inriktning och personalförsörjning. Kanske med skillnaden att samsynen från försvarsberedningen i dessa frågor omfattar i lite olika grad alla partier.
Sedan skiljer det rejält i fråga om tex budgetnivå och Battle Group och annat mellan regering och opposition, givetvis.
Nu stundar utskottsbehandling och dialog, förlåt debatt. Och pliktutredningen fortsätter sitt arbete, trots att s ovanligt nog sätter ner foten under pågående utredning.
Sveriges framtida försvar
Vad vill oppositionen tillsammans?
• Alliansens budget minus 2.000.000 milj.kr.
• Sverige inte (aldrig..?) med i Nato
• Mer kontrakterade deltidssoldater – mindre fast anställda soldater
• Sverige ska ej leda EU Battle Group 2011
• Georgienkriget kom ej plötsligt.
• Vissa strategiska resurser flyttas från försvaret till försvarsdepartementet
• Försvarsmaterielinköp bör redovisas i objektramar
• Fortsatt organisationsstöd som idag till frivilligorganisationerna
Vad är oppositionen oeniga om?
• Nordic Battle Group 2011 (Ok delta s och mp,ej delta v)
• Internat.insatser (s = 1.000 soldater/år, v = ”mindre bidrag, mp= 2.000 soldater)
• Försvarsindustrin (S=Stark!!, v= ”bör värnas”(!), mp =minskas, mindre vapenexport)
• Försvarsindustristrategi behövs (s och v, ej mp)
• Stridsflygplan (s=100, v och mp= reduceras i väsentlig grad)
• Visst inslag av värnplikt första tre månaderna (s och v, ej mp)
• Vapenexport (mp vill minska, s vill stärka försvarsindustrin)
• EU-fördragets solidaritetsparagraf (s=bra)
• Nära samarbete med Nato (s understryker detta, v säkert emot,mp?)
• Ej sexårskontrakt, LAS gäller (s och v)
• Viktigt med svenska ubåtar (s och v lyfter detta, mp emot)
• Personal- och förbandsreserv (s och v OK, mp trol ej)
• Mer hemvärn över hela landet (s och v vill detta, mp oklart)
• Eget budgetanslag för hemvärnet (s och v vill detta, mp oklart)
• Modern tung armémateriel bör sparas som reserv (endast s lyfter detta)
• Personalförsörjning på försök innan fullsatsning (s och v, ej mp)
• ”andra linjens” reservförband kan upprättas (s och v, ej mp)
• Uppvärdering av reservofficerarna (s och v, mp oklart)
• Oroande att utvecklingen av nya förmågor är begränsad (s och v, mp oklart)
Vad är regering och opposition överens om?
• Den militära alliansfriheten (under denna mandatperiod)
• Att personalförsörjningen ska byggas på frivillighet (s och v ”viss värnplikt” ovanpå detta vid ev behov)
• Könsneutral rekrytering och värnplikt (när plikten är aktiv)
• Osannolikt med väpnat angrepp mot Sverige
• Oro Rysslands utveckling
• Ökat nordiskt försvarssamarbete
• Insatsförband byggda på frivillighet
• Samtliga insatsförband ska kunna nyttjas både nationellt och internationellt
• Inriktning mot lättare förband
• Viktigt med civil-militär samverkan
• Viktigt med fler kvinnor i försvaret
Några slutsatser
• Regeringen och oppositionen är överens om mer än vad oppositionen inom sig är överens om.
• Oppositionen är oenig om väldigt mycket.
• Regeringen och s är faktiskt överens om riktigt mycket
• Regeringen och s står nog rätt nära varandra i personalförsörjningen, egentligen
• V har gjort stora förflyttningar i riktning s (och alliansen)
• MP står för sig själv en hel del
• V och MP har flyttat sig till S budgetnivå från tidigare långt lägre egna nivåer
• S och V glädjande Hemvärnsvänliga!
• S lyfter som väntat försvarsindustrin, överraskande att V också vill värna den!
• Några av oppositionens förslag torde kunna diskuteras.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, centerpartiet, politik, socialdemokraterna, regeringen
Hur tänker jag då? Jo. I signalspaningsfrågan blev det blockpolitik trots att regeringen och s låg rätt nära varandra och det skiljde mycket inom oppositionen. S och framförallt Thomas Bodström ville blockpolitik, och så blev det trots interna skiljaktigheter.
Analyserar man oppositionens försvarsmotioner - som jag försökt göra här nedan - framtonar något av samma bild, åtminstone i de två övergripande frågorna om försvarets inriktning och personalförsörjning. Kanske med skillnaden att samsynen från försvarsberedningen i dessa frågor omfattar i lite olika grad alla partier.
Sedan skiljer det rejält i fråga om tex budgetnivå och Battle Group och annat mellan regering och opposition, givetvis.
Nu stundar utskottsbehandling och dialog, förlåt debatt. Och pliktutredningen fortsätter sitt arbete, trots att s ovanligt nog sätter ner foten under pågående utredning.
Sveriges framtida försvar
Vad vill oppositionen tillsammans?
• Alliansens budget minus 2.000.000 milj.kr.
• Sverige inte (aldrig..?) med i Nato
• Mer kontrakterade deltidssoldater – mindre fast anställda soldater
• Sverige ska ej leda EU Battle Group 2011
• Georgienkriget kom ej plötsligt.
• Vissa strategiska resurser flyttas från försvaret till försvarsdepartementet
• Försvarsmaterielinköp bör redovisas i objektramar
• Fortsatt organisationsstöd som idag till frivilligorganisationerna
Vad är oppositionen oeniga om?
• Nordic Battle Group 2011 (Ok delta s och mp,ej delta v)
• Internat.insatser (s = 1.000 soldater/år, v = ”mindre bidrag, mp= 2.000 soldater)
• Försvarsindustrin (S=Stark!!, v= ”bör värnas”(!), mp =minskas, mindre vapenexport)
• Försvarsindustristrategi behövs (s och v, ej mp)
• Stridsflygplan (s=100, v och mp= reduceras i väsentlig grad)
• Visst inslag av värnplikt första tre månaderna (s och v, ej mp)
• Vapenexport (mp vill minska, s vill stärka försvarsindustrin)
• EU-fördragets solidaritetsparagraf (s=bra)
• Nära samarbete med Nato (s understryker detta, v säkert emot,mp?)
• Ej sexårskontrakt, LAS gäller (s och v)
• Viktigt med svenska ubåtar (s och v lyfter detta, mp emot)
• Personal- och förbandsreserv (s och v OK, mp trol ej)
• Mer hemvärn över hela landet (s och v vill detta, mp oklart)
• Eget budgetanslag för hemvärnet (s och v vill detta, mp oklart)
• Modern tung armémateriel bör sparas som reserv (endast s lyfter detta)
• Personalförsörjning på försök innan fullsatsning (s och v, ej mp)
• ”andra linjens” reservförband kan upprättas (s och v, ej mp)
• Uppvärdering av reservofficerarna (s och v, mp oklart)
• Oroande att utvecklingen av nya förmågor är begränsad (s och v, mp oklart)
Vad är regering och opposition överens om?
• Den militära alliansfriheten (under denna mandatperiod)
• Att personalförsörjningen ska byggas på frivillighet (s och v ”viss värnplikt” ovanpå detta vid ev behov)
• Könsneutral rekrytering och värnplikt (när plikten är aktiv)
• Osannolikt med väpnat angrepp mot Sverige
• Oro Rysslands utveckling
• Ökat nordiskt försvarssamarbete
• Insatsförband byggda på frivillighet
• Samtliga insatsförband ska kunna nyttjas både nationellt och internationellt
• Inriktning mot lättare förband
• Viktigt med civil-militär samverkan
• Viktigt med fler kvinnor i försvaret
Några slutsatser
• Regeringen och oppositionen är överens om mer än vad oppositionen inom sig är överens om.
• Oppositionen är oenig om väldigt mycket.
• Regeringen och s är faktiskt överens om riktigt mycket
• Regeringen och s står nog rätt nära varandra i personalförsörjningen, egentligen
• V har gjort stora förflyttningar i riktning s (och alliansen)
• MP står för sig själv en hel del
• V och MP har flyttat sig till S budgetnivå från tidigare långt lägre egna nivåer
• S och V glädjande Hemvärnsvänliga!
• S lyfter som väntat försvarsindustrin, överraskande att V också vill värna den!
• Några av oppositionens förslag torde kunna diskuteras.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, centerpartiet, politik, socialdemokraterna, regeringen
fredag, april 17, 2009
Fildelningsdomen - Den känns inte alls bra.
Jag har skrivit en del om internet, upphovsrätt och fildelning här på min blogg.
På temat respekt för upphovsrätten på rimligt sätt, men också insikt i att teknikens utveckling sätter gränser för hur långt man kan kriminalisera människor som använder ny teknik för att kommunicera på olika sätt.
Jag har skrivit om paradigmskifte och att det gäller att hitta en rimlig avvägning mellan upphovsrätt och att rätt kunna utnyttja internets fantastiska möjligheter.
Att det föreslås på sina håll att upphovsrätten bör gälla i 90 år istället för "bara" 50 känns helt absurt.
Och att dömas till ett års fängelse och 30 mkr i böter i det gränsland som tillhandahållandet av en teknisk plattform utgör känns som en hård dom.
Den uppmärksammas nu världen över.
Det känns också märkligt att böterna inte är för var och en utan "solidariskt", dvs att om 3 st inte kan betala så ska den fjärde krävas på rubbet. När skedde detta i någon annan rättegång?
Jag känner mig mycket obekväm med domen, nu får se se vad kommande processer och domar mot fildelning för "vanligt folk" kommer att resultera i. Det har ju uttalats att det inte ska bli konsekvenser för privat nedladdning i liten skala, och inga drastiska ekonomiska straff om skalan har varit lite större. Vi får noga följa detta, i nya lagstiftningen finns ändå inlagt att man kontinuerligt ska följa och utvärdera hur utvecklingen blir.
Jag tycker att redan dagens dom understryker vikten av detta.
Jag väljer att länka till två av de många som kommenterat detta under dagen, Erik Hultin och Jonas Morian.
Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, the pirate bay, pirate bay, internet, upphovsrätt, centerpartiet, upphovsrätt, politik
På temat respekt för upphovsrätten på rimligt sätt, men också insikt i att teknikens utveckling sätter gränser för hur långt man kan kriminalisera människor som använder ny teknik för att kommunicera på olika sätt.
Jag har skrivit om paradigmskifte och att det gäller att hitta en rimlig avvägning mellan upphovsrätt och att rätt kunna utnyttja internets fantastiska möjligheter.
Att det föreslås på sina håll att upphovsrätten bör gälla i 90 år istället för "bara" 50 känns helt absurt.
Och att dömas till ett års fängelse och 30 mkr i böter i det gränsland som tillhandahållandet av en teknisk plattform utgör känns som en hård dom.
Den uppmärksammas nu världen över.
Det känns också märkligt att böterna inte är för var och en utan "solidariskt", dvs att om 3 st inte kan betala så ska den fjärde krävas på rubbet. När skedde detta i någon annan rättegång?
Jag känner mig mycket obekväm med domen, nu får se se vad kommande processer och domar mot fildelning för "vanligt folk" kommer att resultera i. Det har ju uttalats att det inte ska bli konsekvenser för privat nedladdning i liten skala, och inga drastiska ekonomiska straff om skalan har varit lite större. Vi får noga följa detta, i nya lagstiftningen finns ändå inlagt att man kontinuerligt ska följa och utvärdera hur utvecklingen blir.
Jag tycker att redan dagens dom understryker vikten av detta.
Jag väljer att länka till två av de många som kommenterat detta under dagen, Erik Hultin och Jonas Morian.
Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, the pirate bay, pirate bay, internet, upphovsrätt, centerpartiet, upphovsrätt, politik
torsdag, april 16, 2009
Vänsterpartiet: "Sveriges försvarsindustri bör värnas"!
Jag läser nu med intresse de tre rödgröna partiernas olika förslag om det svenska försvaret. Dvs motioner från det blodröda partiet, det röda och det rödgröna...
Nog så intressant. S-motionen är välformulerad och tydlig, tycker jag nog. Delar av texten återfinns även i de två andra partiernas motioner in extenso. Uppenbarligen har man strävat efter en gemensam motion, eller en sådan i vissa delar, men inte lyckats med detta. Vilket är lätt att förstå...
De två mindre partierna gör dock aktningsvärda ansträngningar för att närma sig socialdemokraterna. För något är sedan ville vänsterpartiet skära ner Sveriges försvar med 5 miljarder kr, och miljöpartiet har nog fortfarande den långsiktiga ambitionen att skära ner det med 10 miljarder kr...
Eller har man kanske lämnat den ståndpunkten? Alla tre partierna anger nu försvarsbudgetens framtida volym enligt formeln Alliansregeringens nivå minus 2 miljarder.
Vänsterpartiet har ju i alla år motarbetat svensk vapenexport och svensk försvarsindustri. De här två nya meningarna har väl aldrig tidigare vänsterpartiet uttalat (rätta mig om jag har fel):
"Sverige har en konkurrenskraftig inhemsk försvarsindustri som besitter spjutspetsteknik och kompetens som är viktig för Sveriges försvarsförmåga. Den bör värnas".
Jag återkommer med fler analyser.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, vänsterpartiet, centerpartiet, regeringen, vapenexport, politik
Nog så intressant. S-motionen är välformulerad och tydlig, tycker jag nog. Delar av texten återfinns även i de två andra partiernas motioner in extenso. Uppenbarligen har man strävat efter en gemensam motion, eller en sådan i vissa delar, men inte lyckats med detta. Vilket är lätt att förstå...
De två mindre partierna gör dock aktningsvärda ansträngningar för att närma sig socialdemokraterna. För något är sedan ville vänsterpartiet skära ner Sveriges försvar med 5 miljarder kr, och miljöpartiet har nog fortfarande den långsiktiga ambitionen att skära ner det med 10 miljarder kr...
Eller har man kanske lämnat den ståndpunkten? Alla tre partierna anger nu försvarsbudgetens framtida volym enligt formeln Alliansregeringens nivå minus 2 miljarder.
Vänsterpartiet har ju i alla år motarbetat svensk vapenexport och svensk försvarsindustri. De här två nya meningarna har väl aldrig tidigare vänsterpartiet uttalat (rätta mig om jag har fel):
"Sverige har en konkurrenskraftig inhemsk försvarsindustri som besitter spjutspetsteknik och kompetens som är viktig för Sveriges försvarsförmåga. Den bör värnas".
Jag återkommer med fler analyser.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, vänsterpartiet, centerpartiet, regeringen, vapenexport, politik
onsdag, april 15, 2009
Ett svenskt Pearl Harbour - otänkbart?
Strilaren 2... - som lär vara identisk med folkpartiets försvarstalesman Allan Widman - har redan skrivit om gårdagens träff mellan försvarsutskott och ÖB med flera.
Jag gillar de nya informationsvägarna där bloggar är en viktig del i dialogen mellan människor med engagemang i olika frågor.
Försvarsmakten gav sin analys och syn på viktiga aktuella frågor, vilket självfallet är och var intressant och givande.
Jag ställde en fråga om den planerade gemensamma ledningscentralen. Det är säkert rationellt i många avseenden att samla stridsledningen till en plats, men måste man inte också beakta risken av att kunna utsättas för ett svenskt "Pearl Harbour" och därför ha en viss spidning av stridsledningen? Och om den centrala stridsledningen - personal och/eller teknik - skulle slås ut, hur fortsätter då stridsledning och strider i det läget?
Vad jag förstår övervägs fortfarande dessa frågor och slutligt beslut är inte fattat. Även om den fredstida ledningen sitter bekvämt ovan jord måste det finnas skyddade alternativ vid ett skarpare läge, som man kan flytta till eller som kan ta över om det värsta oväntat skulle inträffa.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, öb, centerpartiet, stril, stridsledning,
Jag gillar de nya informationsvägarna där bloggar är en viktig del i dialogen mellan människor med engagemang i olika frågor.
Försvarsmakten gav sin analys och syn på viktiga aktuella frågor, vilket självfallet är och var intressant och givande.
Jag ställde en fråga om den planerade gemensamma ledningscentralen. Det är säkert rationellt i många avseenden att samla stridsledningen till en plats, men måste man inte också beakta risken av att kunna utsättas för ett svenskt "Pearl Harbour" och därför ha en viss spidning av stridsledningen? Och om den centrala stridsledningen - personal och/eller teknik - skulle slås ut, hur fortsätter då stridsledning och strider i det läget?
Vad jag förstår övervägs fortfarande dessa frågor och slutligt beslut är inte fattat. Även om den fredstida ledningen sitter bekvämt ovan jord måste det finnas skyddade alternativ vid ett skarpare läge, som man kan flytta till eller som kan ta över om det värsta oväntat skulle inträffa.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, öb, centerpartiet, stril, stridsledning,
tisdag, april 14, 2009
Marit Paulsen eller Rune Lanestrand...om ekologisk odling
Via centerbloggar och ett inlägg från Hans Lindqvist kom jag ett debattinlägg från småbrukaren mm. Rune Lanestrand på spåren.
Han sågar fru Paulsens synpunkter på olika jordbrukskoncept rakt av med bl a följande drapa:
"Den här gången har Marit Paulsen valt att gå till angrepp på ekologisk odling. Tvärsäker på att få den mediauppvaktning som hittills uteblivit sedan hon nominerats på folkpartiets lista till EU-valet.
Hur okunnig hon i själva verket är framgår när hon påstår att ekologisk odling bara ger halva skörden. Alla som kan det minsta om praktiskt jordbruk vet att detta är en ren lögn.
Tar man hänsyn till torrsubstans, vitaminer, protein och mineraler i det ekologiska jämfört med konventionellt odlat så är den ekologiska skörden näringsmässigt större än den konventionella. Och då behöver man inte heller bära hem en massa onödigt vatten, rester av växtgifter och kemikalier."
Och Hans Lindqvist hakar på:
"Det är sällan man ser en sådan fullträff i en kommentar om tappad heder och total vindkantring som Rune Lanestrands inlägg på eukritikbloggen den 4 april."
Min uppfattning är att det är viktigt att diskutera i hur hög grad stat och politik ska stödja olika odlingskoncept genom miljöersättningar och merpriser. Det finns enligt min uppfattning två olika miljökoncept att välja på vid matinköp i Sverige; dels vanlig miljövänlig mat producerad med modern teknik inom ramen för de stränga svenska miljö- och djurskyddsregelverken, dels det lite mer fyrkantiga - men tydliga - ekokonceptet.
Min uppfattning - återigen - är att de statliga miljöersättningarna bör riktas till konkreta miljöinsatser efter faktisk miljönytta, och mindre till hela odlingskoncept. Och det är marknaden, inte politikerna, som bör avgöra hur stora olika odlingskoncept, certifieringssystem och varumärken ska bli.
Upplever människor mervärden i de ekologiska regelverken så finns de ju, och denna rätt extensiva och lågavkastande odlingsform oftast baserad på hög andel vall och animalier har säkert en stabil framtid på i-världens marknader som en stark nischprodukt. kanske ändå mer vad gäller mjölkproduktion, där ekokonceptet nog fungerar allra bäst.
Men skulle merparten av Sveriges och i-världens jordbruk bli ekologiska känner också jag oro för världens livsmedelsförsörjning.
Rune Lanestrand tvärsäkra uttalanden enligt ovan - där han beskyller andra för lögn -litar jag inte alls på.
Jag kommer att återkomma i denna viktiga fråga, där debatthöjden ofta är låg på grund av den mycket starka trendlinje som råder.
Läs även andra bloggares åsikter om ekologisk odling, ekomat, marit paulsen, politik, centerpartiet, världens livsmedelsförsörjning,
Han sågar fru Paulsens synpunkter på olika jordbrukskoncept rakt av med bl a följande drapa:
"Den här gången har Marit Paulsen valt att gå till angrepp på ekologisk odling. Tvärsäker på att få den mediauppvaktning som hittills uteblivit sedan hon nominerats på folkpartiets lista till EU-valet.
Hur okunnig hon i själva verket är framgår när hon påstår att ekologisk odling bara ger halva skörden. Alla som kan det minsta om praktiskt jordbruk vet att detta är en ren lögn.
Tar man hänsyn till torrsubstans, vitaminer, protein och mineraler i det ekologiska jämfört med konventionellt odlat så är den ekologiska skörden näringsmässigt större än den konventionella. Och då behöver man inte heller bära hem en massa onödigt vatten, rester av växtgifter och kemikalier."
Och Hans Lindqvist hakar på:
"Det är sällan man ser en sådan fullträff i en kommentar om tappad heder och total vindkantring som Rune Lanestrands inlägg på eukritikbloggen den 4 april."
Min uppfattning är att det är viktigt att diskutera i hur hög grad stat och politik ska stödja olika odlingskoncept genom miljöersättningar och merpriser. Det finns enligt min uppfattning två olika miljökoncept att välja på vid matinköp i Sverige; dels vanlig miljövänlig mat producerad med modern teknik inom ramen för de stränga svenska miljö- och djurskyddsregelverken, dels det lite mer fyrkantiga - men tydliga - ekokonceptet.
Min uppfattning - återigen - är att de statliga miljöersättningarna bör riktas till konkreta miljöinsatser efter faktisk miljönytta, och mindre till hela odlingskoncept. Och det är marknaden, inte politikerna, som bör avgöra hur stora olika odlingskoncept, certifieringssystem och varumärken ska bli.
Upplever människor mervärden i de ekologiska regelverken så finns de ju, och denna rätt extensiva och lågavkastande odlingsform oftast baserad på hög andel vall och animalier har säkert en stabil framtid på i-världens marknader som en stark nischprodukt. kanske ändå mer vad gäller mjölkproduktion, där ekokonceptet nog fungerar allra bäst.
Men skulle merparten av Sveriges och i-världens jordbruk bli ekologiska känner också jag oro för världens livsmedelsförsörjning.
Rune Lanestrand tvärsäkra uttalanden enligt ovan - där han beskyller andra för lögn -litar jag inte alls på.
Jag kommer att återkomma i denna viktiga fråga, där debatthöjden ofta är låg på grund av den mycket starka trendlinje som råder.
Läs även andra bloggares åsikter om ekologisk odling, ekomat, marit paulsen, politik, centerpartiet, världens livsmedelsförsörjning,
måndag, april 13, 2009
Lysande Lena Ek utspel om Strassbourg-parlamentet! Den gordiska knuten funnen!
Lena Ek förnekar sig inte; energi,karisma,kompetens,initiativkraft!
I ett brev till Frankrikes president Sarkozy (bara det!) föreslår hon att Strassbourg-parlamentet blir ett EU-museum istället. Samt ungdomsparlament mm..!
Genialt, eller bra nära! Är den gordiska knuten möjlig att hitta och hugga av i denna fråga så kan det här vara lösningen.
Bra jobbat, Lena, ska bli spännande att följa denna idés vandring mot - hoppas jag - förverkligande (jag inser att det kan ta sin tid...). Jag utgår ifrån att Sverige och regering och riksdag och andra länder hakar på detta, kanske många brev till Sarkozy samt dialoger på tu man hand ibland!
Jag hoppas att Lena blir kommissionär för Sverige och kan använda även den plattformen!
Läs även andra bloggares åsikter om lena ek, europaparlamentet, strassbourg, politik, centerpartiet, eu-nämnden, riksdagen, regeringen
I ett brev till Frankrikes president Sarkozy (bara det!) föreslår hon att Strassbourg-parlamentet blir ett EU-museum istället. Samt ungdomsparlament mm..!
Genialt, eller bra nära! Är den gordiska knuten möjlig att hitta och hugga av i denna fråga så kan det här vara lösningen.
Bra jobbat, Lena, ska bli spännande att följa denna idés vandring mot - hoppas jag - förverkligande (jag inser att det kan ta sin tid...). Jag utgår ifrån att Sverige och regering och riksdag och andra länder hakar på detta, kanske många brev till Sarkozy samt dialoger på tu man hand ibland!
Jag hoppas att Lena blir kommissionär för Sverige och kan använda även den plattformen!
Läs även andra bloggares åsikter om lena ek, europaparlamentet, strassbourg, politik, centerpartiet, eu-nämnden, riksdagen, regeringen
(S)veket mot ungdo(m)arna! Recept för uthålligt hög ungdomsarbetslöshet.
Det är fruktansvärt att Sverige har bland EUs högsta arbetslöshet för ungdomar. Det är skandal att så har varit fallet i decennier.
Socialdemokraterna lovade 2002 att halvera ungdomsarbetslösheten (och säkert flera gånger innan). Men Sverige låg och ligger kvar i EU-toppen.
Danmark, strax söder om Sverige, ligger mycket bättre till. Kan det vara en ledtråd, kanske.
Genom att se hur "den svenska modellen fungerat för ungdomarna" (och för invandrare och andra svaga grupper), är det lätt att utfärda ett recept för uthålligt hög ungdomsarbetslöshet:
* Höj ingångslönerna rejält för ungdomarna, så att en erfaren arbetskraft inte kostar så mycket mer.
* Inför en Lag Om Arbetsrätt (LAS) så att ingen kan avskedas annat än vid varsel och konkurs, och inför turordningsregler så att flest anställningsår på just det företaget sitter säkrast. (detta motverkar effektivt människors rörlighet mellan olika företag och låser fast de flesta där man fick första jobbet, oavsett hur jobbet och man själv utvecklats).
* Låt de ungdomar som ändå lyckas få anställning omgående omfattas av anställningsskyddet, med livsvarigt skydd mot avskedande om företaget inte varslar eller upphör.
Socialdemokraterna och fackförbundet bär ett tungt ansvar för att den svenska arbetsmarknadsmodellen har stora brister i dagens värld. Moderaterna tar inte strid utan accepterar situationen.
Centerpartiet vill och vågar säga de obekväma sanningarna, och lägga de nödvändiga förslagen.
** På sikt måste arbetsrätten bli mer flexibel. För nästan exakt tre år sedan föreslog Centerpartiet införandet av ett speciellt och frivilligt ungdomsavtal. Något som togs emot väl av unga.
**Genom att förlänga provanställningen under maximalt en tvåårsperiod, kombinerat med avgångsvederlag motsvarande en eller två månadslöner beroende på antal arbetade år kan möjligheterna till jobb för unga öka.
** Centerpartiet föreslår nu reformerade turordningsregler och en generell höjning av provanställningstiden från sex till tolv månader.
Och det finns fler förslag.
Heja på, Centerpartiet!!
Läs även andra bloggares åsikter om ungdomsarbetslöshet, ungdomar, arbetslöshet, centerpartiet, politik, ungdomsavtal, flexicurity, turordningsregler, LAS
Socialdemokraterna lovade 2002 att halvera ungdomsarbetslösheten (och säkert flera gånger innan). Men Sverige låg och ligger kvar i EU-toppen.
Danmark, strax söder om Sverige, ligger mycket bättre till. Kan det vara en ledtråd, kanske.
Genom att se hur "den svenska modellen fungerat för ungdomarna" (och för invandrare och andra svaga grupper), är det lätt att utfärda ett recept för uthålligt hög ungdomsarbetslöshet:
* Höj ingångslönerna rejält för ungdomarna, så att en erfaren arbetskraft inte kostar så mycket mer.
* Inför en Lag Om Arbetsrätt (LAS) så att ingen kan avskedas annat än vid varsel och konkurs, och inför turordningsregler så att flest anställningsår på just det företaget sitter säkrast. (detta motverkar effektivt människors rörlighet mellan olika företag och låser fast de flesta där man fick första jobbet, oavsett hur jobbet och man själv utvecklats).
* Låt de ungdomar som ändå lyckas få anställning omgående omfattas av anställningsskyddet, med livsvarigt skydd mot avskedande om företaget inte varslar eller upphör.
Socialdemokraterna och fackförbundet bär ett tungt ansvar för att den svenska arbetsmarknadsmodellen har stora brister i dagens värld. Moderaterna tar inte strid utan accepterar situationen.
Centerpartiet vill och vågar säga de obekväma sanningarna, och lägga de nödvändiga förslagen.
** På sikt måste arbetsrätten bli mer flexibel. För nästan exakt tre år sedan föreslog Centerpartiet införandet av ett speciellt och frivilligt ungdomsavtal. Något som togs emot väl av unga.
**Genom att förlänga provanställningen under maximalt en tvåårsperiod, kombinerat med avgångsvederlag motsvarande en eller två månadslöner beroende på antal arbetade år kan möjligheterna till jobb för unga öka.
** Centerpartiet föreslår nu reformerade turordningsregler och en generell höjning av provanställningstiden från sex till tolv månader.
Och det finns fler förslag.
Heja på, Centerpartiet!!
Läs även andra bloggares åsikter om ungdomsarbetslöshet, ungdomar, arbetslöshet, centerpartiet, politik, ungdomsavtal, flexicurity, turordningsregler, LAS
söndag, april 12, 2009
Bra bloggat, Linander!
DN har uppmärksammat riksdagsledamöternas kontaktytor utåt genom att blogga. Inte mycket kommentarer, är analysen. Kanske det, men på en kommentar går det kanske 20 eller 50 som tittar in och läser, kanske. Och på noll kommentarer kanske lika många som läser...
Jag har ingen hemsida, utan koncentrerar mig på att blogga minst 2-3-4 gånger i veckan, sedan 2006 tror jag. Jag är på gång att komplettera mina inlägg med eiketter, så att man kan se vad jag skriver o´m och hitta det bättre än idag. Jag vet inte hur många som tittar in, men ska aktivera den funktionen. Men jag vet bestämt att en hel del ändå har varit inne och läst, t ex centermedlemmar, journalister, FRA-kritiker och väljare som jag träffar.
Så jag tycker att bloggandet är en framgång och inget fiasko, åtminstone för egen del.
Starkt gjort av Johan Linander att komma högst, tycker jag (Astudillo och König Jerlmyr har ju tidningssupport), och goda resultat också av Federley, Annie Johansson Och Stefan Tornberg. Samt andra partiledamöter. Själv hade jag ca 25 procent av Linanders kommentarer, 41 st, vilket känns OK.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagsledamöter, centerpartiet, bloggar,
Jag har ingen hemsida, utan koncentrerar mig på att blogga minst 2-3-4 gånger i veckan, sedan 2006 tror jag. Jag är på gång att komplettera mina inlägg med eiketter, så att man kan se vad jag skriver o´m och hitta det bättre än idag. Jag vet inte hur många som tittar in, men ska aktivera den funktionen. Men jag vet bestämt att en hel del ändå har varit inne och läst, t ex centermedlemmar, journalister, FRA-kritiker och väljare som jag träffar.
Så jag tycker att bloggandet är en framgång och inget fiasko, åtminstone för egen del.
Starkt gjort av Johan Linander att komma högst, tycker jag (Astudillo och König Jerlmyr har ju tidningssupport), och goda resultat också av Federley, Annie Johansson Och Stefan Tornberg. Samt andra partiledamöter. Själv hade jag ca 25 procent av Linanders kommentarer, 41 st, vilket känns OK.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagsledamöter, centerpartiet, bloggar,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
