Mina Memoarer, blogginlägg ett. Mina strider i LRF och i Riksdagen mm

Jag åkte ur riksdagen hösten 2014, när Lena Ek tog tillbaka "sitt mandat". Lena fick 1.560 personröster (9 %) och jag 1.212 (7 %), vilket jag var mycket tillfreds med.

Jag fick kommande vinter ett erbjudande från författaren och bokförläggaren och skogsbrukaren mm Anders Bockgård från Nämndemansgården i Skrickerum i Valdemarsvik, en spännande person, att medverka i en antalogi som han skulle ge ut med mina minnen från strider i LRF och i riksdagen. Jag accepterade liksom ett antal andra personer som alla, tycker jag, hade givande och intressanta bidrag.

Beställ och läs gärna boken "Kluvet land, här länk till Anders Bockgård.

Detta är ett första blogginlägg med mina Memoarer. Om mig, om mina minnen, min bakgrund och min livsväg, bonde på Erikstad och engagemang i LRF och Centerpartiet, radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990 - liksom LRFs spårbyte, envis och stridbar i LRF och centerpartiet.

Det kommer 4 st blogginlägg till, se länkar nedan.

Segraren skriver alltid historien, typ. All respekt till t ex LRFs och Bo Dockereds (se hans memoarbok) beskrivning av spårbyte och jordbruksbeslut 1990, all respekt till Centerpartiets beskrivning av ideprogramsdebatt och sin medmänskliga och öppnare asyl- och migrationspolitik.
Men även min minoritetsbeskrivning torde ge en bredare bild över det som hände, och vara  intressant för dagens LRF:are och Centerpartister. Och jag står ju alltjämt kvar vid mina uppfattningar, då som nu!

(Den mycket liberale samhällsdebattören Fredrik Segerfeldt går just nu ut hårt mot det svenska jordbruket och kräver avreglering och fria marknadskrafter. Mycket känns igen från tiden före, under och efter Sveriges extremt radikala jordbrukspolitiska beslut 1990 - Omställning 90. Då vek LRF ner sig, bytte spår och hoppade upp på tåget vilket enligt min uppfattning möjliggjorde för en  nästan enig riksdag att fullfölja det som dåtidens "Segerfeldtar" ville. Det är glädjande att idag se ett helt annat agerande från LRF, helt i  min anda! Vad gäller 7 politiska partier inklusive Centerpartiet och friare invandring anser jag mig i allt väsentlig ha fått rätt i det jag har hävdat, men här fortsätter debatten. Och jag har givetvis inte vare sig från LRF eller Centerpartiet fått någon erkänsla för att jag i historiens ljus nog ända hade starka poänger, då och nu..!)

Sociala medier, rätt använda, är fantastiska instrument för information och dialog och jag hoppas att personer från då, t ex Bo Dockered, Hans Jonsson, Caroline Trapp, Lars-Göran Pettersson, Helena Jonsson, Leif Zetterberg och Paul Borgström samt t ex Karl-Erik Olsson, Olof Johansson, Maud Olofsson, Annie Lööf, Eskil Erlandsson och många fler, och personer nu, gärna lämnar synpunkter i kommentarer till blogginläggen samt i de Facebooksforum som jag kommer att länka till blogginläggen, t ex Politisk Centerdebatt, Politisk Allmändebatt, Centervänner PolCV, Svensk lantbruks- och livsmedelsdebatt, Vi är LRF, Spannmålsbönderna, Mjölkdebatten, Alliansens Vänner och en del andra. Jag länkar också på twitter.

Kommer det många synpunkter och dialoginlägg kanske jag sedan sammanställer dem i ytterligare ett blogginlägg!





Detta blogginlägg; Inledning, Min bakgrund och min livsväg, Bonde på Erikstad och engagemang i LRF och Centerpartiet, Radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990 - liksom också LRFs spårbyte, Envis och stridbar i LRF och Centerpartiet

Blogginlägg två; Föreningsbanken och landshypotek, Skandalöst höga LRF-pensioner, Valberedningens förslag till LRF-ordförande, Vägen till riksdagsledamot, Bättre stöd underifrån än uppifrån.

Blogginlägg tre; Lantbrukets ryggsäck och allianens svek, Det stora livsmedelshyckleriet, Välj närodlat före ekologiskt från hela världen, Organiskt - inte ekologiskt.

Blogginlägg fyra; Riksdag och försvar, Striden om signalspaning/FRA, Ekologiskt i den breda åsiktskorridoren, En annan åsiktskorridor - fri migration.

Blogginlägg fem; Rätt till dödshjälp, För stränga körkortsregler, Lantbrukares underläga mot länsstyrelsen i djurskyddsfrågor, Stärk allemansrättens skyldigheter, Carpe Diem

Envis, lojal och stridbar med landsbygd och lantbruk i fokus!

Inledning

Jag har alltid brunnit för en rättvisare värld med mer humanism och medmänsklighet och mindre klyftor. Och jag har också hållit miljö och resurshushållning högt liksom vikten av att jordens människor har tillräckligt med mat och att Sverige av båda miljö- och resurshushållningsskäl ger goda förutsättningar för ett livskraftigt jordbruk och en levande landsbygd. Detta ger i sin tur biologisk mångfald och förutsättningar att sluta kretsloppen samt tryggar öppna produktiva landskap och en stark inhemsk livsmedelsindustri.

Jag ska berätta lite om mig själv och mina strider och varför jag i Centerpartiets riksdagsgrupp trots hård motvind drev en migrationsdebatt samt även fick starka rekommendationer att ”tagga ner” min öppenhet om ekomatskonceptets brister.

Att lära av historien och av andra är guld värt för mänskligheten och människan. Tyvärr mördas och lider människor i mängder av inbördes- och religionskrig än idag, vad har vi lärt? Ungdomar läser mycket färre böcker än tidigare. Illa. Den religiösa fanatismen kan vara fasansfull.

Memoarer/minnesanteckningar från människor är oftast viktiga bitar av verkligheten, och fler borde skriva, har jag alltid tyckt. Både omskrivna personer, men även vanliga personer! Därför nu även jag.

Jag är 67 år och lämnade riksdagen i september 2014 efter 10 år, jag är född på en gård utanför Linköping, ville bli journalist eller socionom men blev agronom och en av Östergötlands mera opraktiska bönder, engagerade mig i LRF och Centerpartiet, var valberedningens kandidat 2004 till att efterträda Caroline Trapp som LRFs ordförande men förlorade och lämnade riksstyrelsen samt ersatte istället Lena Ek i riksdagen när hon blev Centerpartiets enda EU-parlamentariker samma år.

Jag är glad över möjligheten att skriva i Anders Bockgårds bokprojekt för att summera mina ”staccato-memoarer”.  Lite om mig och om några för mig centrala frågor och strider.

Om LRFs radikala och felaktiga ”spårbyte” under Bo Dockered. Om Dockereds, Jonssons och Trapps ohemult slösaktiga pensioner, i det fördolda. Om LRFs och Statens välmenande men delvis fiaskoartade strategi ”den svenska modellens jordbruk”. Om att ”organic” inte bort få ta monopol på begreppet ekologi. Om att nästan bli LRFs ordförande. Om FRAs signalspaning och C-konvulsioner från Annie Johansson (Lööf) och Federley. Om Centerpartiets idéprogramdebatt och fri invandring som mantra. Om åsiktskorridoren och heliga svenska asylregler. Och om dödshjälp, om för stränga synfältskörkortskrav, om statliga djurskyddsövergepp och om allemansrättens fokusering på rättigheter men inte skyldigheter.

Min bakgrund och livsväg

Om mig. Farfarsfar Nils Petter gick folkhögskola och drev sina förfäders gård som var en av 4 gårdar i byn Fjälster i Tuna socken i Vimmerby kommun. Han gick till folkhögskolan och visade sig sedan vara en entreprenör som vågade satsa och ta risk. 1884 tog han det djärva beslutet att ta gården Erikstad i socknen Bankekind nära Linköping med 170 ha åker och typ 30 kor på arrende. Ett väldigt steg! Jordägare var baroniet Adelswärd i Åtvidaberg. NPD (Nils Petter) hjälpte sedan 1910 min farfar Henning att köpa Erikstad med 486 ha, mest skog.

Det röda våghuset vid gårdsplanen inköptes av Henning som kreatursvåg, det stod tidigare vid grå logen på Tuttorp i Bankekind , där kopparmalmsfororna från Bersbo i Åtvidaberg vägdes på vägen mot Norrköping.

NPD köpte och sålde skog, anlade och köpte stora sågverk (Gullringen, Blankaholm, Norrköping, Tunaberg) och 15.000 ha skog och stod på topp i början av 1920-talet. Sedan dog efterfrågan och guldmyntfot infördes vilket urholkade hans stabila koncern och östgötabanken tog över. Han dog bedrövad, dock lyckades hans många långa söner vartefter rädda en del.

På mödernet härstammar jag från Visingsö, dit några skånska bröder Per och Pål lär ha kommit på 1800-talet. Morfar var målare och allt i alloarbetare på ”öa”, familjen hade mycket små marginaler under t ex 1930-talet.

Min far Dag var yngst av 3 bröder och lång och smal, var kapten på I4 under kriget och frös illa och återvände aldrig till kalla norrland. Han tog över Erikstad på 1950-talet och upphörde befriat med den olönsamma mjölkproduktionen 1970.  Han förvaltade länge Alreiks stora donation i bygden och gjorde storverk med att effektivisera driften av jord och skog.

Min mor Margareta lyckades studera till sjuksköterska och träffade Dag på sjukhuset när han vårdades för magsår. Hon älskade sitt yrke och inställde sig som pensionär flera gånger med begynnande demens överraskande till tjänstgöring på vårdcentral och akutsjukhus.

Jag hade en lycklig barndom som äldst av 4 syskon. Jag var och är ett känsligt barn med stort rättvise- och världsförbättrarpatos. Jag mobbades lite av Börje och Kalle i skolan vilket gjorde att jag fick byta småskola. Det var inte så farligt men var ändå tungt och har påverkat mig. Jag lider med alla barn och människor som utsätts för mobbning, människan är ett flockdjur på gott och, tyvärr, ont.

Jag var och är humanist och ville bli journalist eller socionom. Jag sadlade dock om och kände ansvar för att kanske ta över gården och lyckades bli agronom.

Jag träffade min fru Ewa på luciabal på Lantbrukshögskolan, vi hade 3 fina år i Kalmar (och därefter) där jag var informationsansvarig på Kalmar lantmän.

Bonde på Erikstad och engagemang i C och LRF

1978 började jag arbeta tillsammans med min far på Erikstad med växtodling och skog. På gårdens styva leror odlades främst höstvete och med god hjälp av lantmännens traktorverkstad klarade jag trots en besvärande opraktiskhet driften hyggligt, därtill med besvärande överkunskaper i t ex lantbrukskemi och växtodling i bagaget…(jag bjuder lantmästarna på detta..). Det är härligt att vara bonde så länge ekonomin går ihop.

I början var det skönt att arbeta ensam med radiohörlurar som nödvändigt sällskap. Sedan engagerade jag mig i Centerpartiet i Linköping och i LRF, av både sociala skäl men framförallt för att kunna påverka samhällsutveckling och företagande. Min far var lite aktiv i Högerpartiet (nuvarande M) men jag gick åt vänster under studietiden, dock inte längre än till Centerpartiet. Jag uppskattade partiets miljö- och landsbygdsförankring, småföretagsinriktning samt hjärta för de svaga i samhället genom arbetet för grundtrygghet.

Snabbt efter hemkomsten och efter valet 1979 kontaktade jag jordbruksminister Anders Dahlgren (C) och fick förtroendet att vara hans informationssekreterare i regeringen Fälldin 2 till 1982. Utan tidigare ungdomsförbundsengagemang var detta en port till rikspolitiken som betydde mycket, naturligtvis. Jag tappade den onödigt stora respekt för denna som man lätt kan ha. Jag kämpade med liv och lust för både levande landsbygd och ett livskraftigt jordbruk samt var mycket aktiv i kärnkraftsomröstningsopinionsbildningen. Både min chef Anders, som var mycket bra, och jag ställde oss bakom partilinjen.

Generationsskiftet på gården genomfördes 1986 när min bror och jag köpte ut våra 2 systrar. I slutet på 1990-talet köpte jag även ut min bror, som nog skulle blivit en bättre bonde än mig men som med allt större flygerfarenhet istället lyckades få sitt drömjobb som flygkapten i Emirates i Dubai.

Min växtodlargärning stod på topp under 1980-talet. Genom att alla riksdagens partier förutom det färska Miljöpartiet genomförde Europas mest radikala avregleringsbeslut för jordbruket 1990 ”ställde jag om” gården till häststall och ridhus samt lade alltmer av åkern i träda för att sedan arrendera ut växtodlingen från 2005.

Radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990, liksom också LRFs Spårbyte

1990 års beslut hade blivit helt förödande för svenskt jordbruk om det hade fullföljts, så att jordbruket hade fått konkurrera utan stöd på världsmarknaden från 1995. Det är absolut inget exempel på en lyckad avreglering, vilket ibland hävdas. Tvärtom, hade inte Sveriges EU-inträde återfört tullskydd och ersättningar så hade det svenska jordbruket drabbats av katastrofal utslagning, kapitalförstöring, nedläggning och extrem stordrift.

Under 1980-talet var politikerna tydliga med vartåt det lutade. Den motkraft som fanns var böndernas organisation LRF, som kunde mobilisera en folklig opinion och som riksdagen hade stor respekt för.

Överraskningen blev stor, hos både bönder och politiker, när LRFs ordförande Bo Dockered plötsligt proklamerade ett ”spårbyte”. LRF insåg att avregleringen var oundviklig, sa man, och ville hoppa upp på tåget.

Politikerna var förbluffade. Ingen, inte ens LRF, motsatte sig alltså en ensidig svensk avreglering av det svenska jordbruket.

Dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt uttrycker i sina memoarer sin häpnad över att LRF kastade in handduken, men socialdemokraterna tackade och tog emot och även Centerpartiet tvingades ställa sig bakom regeringens planer.

Visst fanns det delar i spårbytet som var förståeliga, att bondekooperation och bönder t ex måste bli mer marknadsinriktade. Däremot blev det förödande att den enda kraft som kunde ha bromsat de extremliberala politikerna, LRF, valde att kasta in handduken och i praktiken gav politikerna grönt ljus för ett marknadsliberalt experimenterade i full skala, som enda land i Europa.

Envis och stridbar i LRF och Centerpartiet

Jag hade tidigt engagerat mig i LRF på lokalavdelningsnivå, skrev motioner till riksförbundsstämman, och kände stor oro för mitt växtodlingsföretag och för det svenska jordbruket om vi som enda europaland skulle utlämnas till att konkurrera på världsmarknaden utan tullskydd och ersättningar.

Jag reagerade starkt på LRFs spårbyte och gjorde allt för att förhindra det, med debattartiklar, motioner och inlägg på länsförbundsstämmor. Men Bo Dockered hade valt väg och lyckades med sitt kraftfulla ledarskap att få med sig de med ledningen oftast lojala länsförbundsledningarna, så även i Östergötland.

Min besvikelse var stor och i protest blev jag informationsbyråkrat i 3 år på lantbruksstyrelsen (nuvarande Jordbruksverket) i Jönköping, dit jag mest dagspendlade 30 mil t o r. Mitt främsta minne därifrån är när jag i höjd med Braheborg i radion fick nyheten att skaraborgarna under ledning av Hans Jonsson (vilket förde honom till riksförbundsstyrelsen) blockerade myndigheten. Jag satt under dagen i en bunker tillsammans med myndighetens ledning och skickade med blandade känslor ut desperata pressmeddelanden som inte ledde till någonting.

Jag fick dock stöd av de flesta LRF-medlemmarna i Östergötland och min motståndskamp gjorde att jag till allmän överraskning blev föreslagen till LRFs länsförbundsstyrelse, och ett år senare till ordförande, efter hedersmannen Åke Björn som inte hade haft någon lätt sits mellan mig och Dockered. På stämman 1991 talade halva länsförbundsstyrelsen emot mig som ordförande men jag valdes ändå med bred majoritet.

Jag ser det som en stor merit att jag när jag slutade som ordförande 1999, och efterträddes av den förträfflige Anders Johansson i Nässja, rådde stor harmoni i både länsförbund och styrelse.

Jag valdes sedan in i LRFs riksförbundsstyrelse 1997. Under min tid i LRF stod både jag och östgötarna för en stark näringspolitisk linje, att LRF visst skulle utveckla marknad och möjligheter men att man också, eftersom de politiska spelreglerna var så avgörande för lantbruket, skulle kraftfullt driva på för rättvisa spelregler relativt bönder i övriga EU-länder.

Jag sågs säkert som besvärlig och envis av många i LRFs ledning, och det ryktet har jag fått leva med även i Centerpartiet. Det kan finnas fog för en sådan syn, även om jag bestämt hävdar att jag i grunden är konstruktiv och lojal och bra på att samla styrelse och medlemmar till ett gemensamt agerande. (det är precis så här memoarer kan användas, att oförblommerat frossa i sin egen analys och uppfattning!).

Naturligtvis har min ”bråkighet” berott på en stark övertygelse i sakfrågor, som jag inte vikit ifrån, mer om detta senare.

Huvudströmningen i LRF de senaste 25 åren har varit att tona ner LRFs näringspolitiska profil och istället lyfta fram företagandet och se och gynna dess möjligheter på alla tänkbara sätt. Jag är fullt med på det senare, men inte på bekostnad av det förra, så kan min opposition beskrivas.

Det extrema Miljöpartiet: Öka matproduktionen genom lägre skördar

 Jag har till skillnad mot Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet respekt för hela det svenska jordbruket, inte bara för det "ekologiska". Och jag har skrivit mycket om detta, t ex här och här och här och här (Kära Sveriges ekologiska lantbrukare!) och här (bakom DNs betalvägg) och här ("100 % eko en katastrof")/..här (4 framstående jordbruksforskare) och här (interpellationer).

Jag skriver idag på SvD debatt om Miljöpartiets extrema fokus på endast ett certifieringskoncept, ekomat, vilket också gör deras, och delvis Sveriges, jordbrukspolitik extrem. MP vill satsa många miljarder av skattebetalarnas pengar på statsbidrag och upphandling på ekomat från Sverige och hela världen. Man vill inte att skolor och äldreomsorg mm ska köpa in knappt någon mat från det vanliga miljövänliga svenska lantbruket utan 60 % ska vara ekomat från Sverige och hela världen. Det är en käftsmäll på världens mest miljö- och djurskyddsvänliga vanliga lantbruk, det svenska. 

Miljöpartiet genom Isabella Lövin försöker nu knipa poäng genom att vilja öka Sveriges självförsörjningsgrad kraftigt genom att ytterligare öka de redan extremt höga målen för ekojordbruk och ekomat. 

"Ekologiskt jordbruk" ger 20-40 % lägre skördar och maten kostar 25-60 % mer. Hur kan en satsning på lägre och osäkrare skördar ge en kraftigt ökad svensk matproduktion?

Miljöpartiets ensidiga fokus på endast ett jordbrukskoncept, ekomat, är extremt och deras jordbruks- och matpolitik är därför också extrem. De gynnar ett enda odlingskoncept och de missgynnar det moderna miljövänliga svenska jordbruket genom högre skatter och inga offentliga inköp.

Det finns också en stark inbyggd motsättning hos Miljöpartiet. Man landar gärna i att förespråka vegetariskt eller veganskt samtidigt som ekojordbruket fungerar bäst när det är kopplat till animalieproduktion genom kor och nötkreatur.

Sverige borde snarast återgå till att använda sin statsbudget och sina offentliga matinköp till att stödja det miljövänliga svenska jordbruket i sin helhet utan extremt uppsatta mål 
för mindre delar av det. 
(Medborgare och kommuner som vill stödja ett miljövänligt jordbruk ska köpa närodlad mat från Sverige, vanlig bra miljömat eller ekomat. Den extrema torkan gör det än viktigare att t ex köpa nöt- och annat kött från Sverige!). 

Vill du få en god bild över Miljöpartiets extrema fokus på endast ett odlingskoncept som ges väldiga fördelar genom statsbidrag och offentliga inköpsmål med mycket mera så läs min utförliga debattartikel på SvD Debatt! Och diskutera gärna här på bloggen eller i mina debattforum på facebook Politisk Allmändebatt och Politisk Centerdebatt och Svensk Lantbruks- och livsmedelsdebatt.

(På LRFs hemsida finns ett spännande inlägg av signaturen Max Revenue, i rollen som tilltänkt VD för svenskt lantbruk, som jag kommenterar i detta FB-inlägg, läs gärna!, scrolla ner!).

(Tillagt 23 juli. Jag och Göran Gunnarsson skriver i Corren (se nedan) med kritik mot östgötakommuner med extremt höga mål för andelen organiskt/biologiskt i sina matupphandlingar. Och mot S/MP-regeringen som har det extremt höga målet att 60 % i offentlig sektors matupphandlingar ska vara "ekologiskt" från hela världen. Det är faktiskt att peka med hela handen och utdela en käftsmäll på världens bästa vanliga miljövänliga jordbruk, det svenska, som står för ca 90 % av produktionsvärdet i svensk matproduktion. Det är extremt att så tydligt skicka signalen att "ekologiskt certifierat" är bäst och målet,  medan den svenska modellen för världens renaste jordbruk är otillräcklig och sämre. Att detta så länge har tillåtits fortgå, framdrivet av det extrema Miljöpartiets linje i denna fråga, är faktiskt ofattbart. Målet för den offentliga sektorns matinköp ska istället vara att 70-80 % ska vara ursprungsmärkt mat från Sverige (vanlig miljövänlig mat eller ekomat), med kriterier från våra stränga miljö- och djurskyddslagar samt principen om närodlat. Den extrema torkan nödvändiggör att kommuner och regioner och myndigheter snarast antar nya upphandlingsmål enligt ovan, samt att vi alla stöder det svenska lantbruket i krisen genom att köpa bra mat från Sverige)

Min debattartikel i SvD:

Sverige klassar lantbruk som miljöfarlig verksamhet. Det borde kallas för livsnödvändig verksamhet.

Visst har allt jordbruk miljöpåverkan, men här ligger Sverige i internationell tätposition vad gäller t ex  minskat näringsläckage och starkt djurskydd.

Det finns inget ”ekologiskt jordbruk” och det är obegripligt hur ett lite fyrkantigt certifieringskoncept har kunnat få ta monopol på ett vetenskapligt begrepp, ekologi. Det är otillbörlig marknadsföring.

Sverige har två miljövänliga odlingskoncept i världsklass, det vanliga miljövänliga jordbruket och det ”ekologiska” jordbruket som väljer bort kemiska bekämpningsmedel och mineralgödsel.

Dock profiterar ekojordbruket regelmässigt på det vanliga miljövänliga jordbruket.

Krav och Staten, ofta nära lierade, ger t ex regelmässigt dispenser till att använda utsäde och foder från det vanliga miljövänliga jordbruket, när det egna utsädet eller foderproduktionen inte räcker till.

”Konventionell” halm och dito stallgödsel från kor och höns och grisar tillförs regelmässigt i betydande utsträckning till ekojordbruket inom ramen för ekoreglerna, och likaså köttmjöl från inte bara det svenska utan även från t ex det danska jordbruket eller t o m från jordbruk i andra värdsdelar. 

Orsaken till dispenser och näringstillförsel är att ekojordbruket har svårt att klara sin växtnäringsförsörjning på egen hand, det fungerar bäst med djurhållning och stallgödsel men överlag föreligger brist på växtnäring eftersom människornas matsmältningsrester ju inte återförs till kretsloppet annat än marginellt. Därför utarmas lätt åkrarna och därför dammsuger ekolantbruket marknaden på allt som innehåller  växtnäring och som godtas av Krav och av staten. 

Det organiskt/biologiska jordbruket (ett bättre ord än det ”ekologiska”) är ändå värd respekt för arbetet med att utveckla sitt koncept och är värd all framgång som det kan få på marknaden genom att stå på egna ben.

Det problematiska är att det i så hög grad med hjälp av ”ekologiska” argument har lyckats övertyga politiker, media, handel och många köpstarka eller trosvissa konsumenter om att det ”ekologiska” är den enda miljöalternativet vid matinköp. Som redan sagts så finns det två rätt likvärdiga miljöalternativ på marknaden, det svenska vanliga miljövänliga jordbruket med över 90 % av matproduktionen och det svenska organiskt/biologiska med under 10 %. Importalternativen är sämre, de har mindre stränga miljö- och djurskyddsregler, deras jordbruk sluter inte kretsloppen i Sverige och bidrar inte med öppna landskap eller biologisk mångfald här samt genererar därtill högre transportkostnader.

De studier av miljöpåverkan och av matkvalitet som gjorts i Sverige visar regelmässigt att de båda svenska odlingskoncepten är likvärdiga. Man har olika starka och svaga sidor, ekojordbruket använder t ex inte kemiska bekämpningsmedel men läcker mer växtnäring till sjöar och hav.

Ekokonceptets framgång i att på bara tre decennier gå från ett ”alternativt jordbruk” med extremt små volymer som sågs över axeln till att ses som det enda ”ekologiska” miljövänliga jordbruket av  många med uppåt 10 % av marknaden är enorm och bara att gratulera till.

Ekokonceptet stöttas ensidigt av starka lobbyorganisationer (naturskyddsföreningen m fl) och politiska partier (främst MP och V men även övriga partier hakar på triumfvagnen) samt också av alltfler forskare (som ofta forskar på området) och av handeln (som gärna ser ett premiumsortiment).

Detta gör att staten mycket kraftigt ökat statsbidragen till ekojordbruket, både omställningsstöd samt ”eviga” årliga areal och djurstöd, marknadsföringsstöd, riktade forskningsstöd och en del andra stöd. Sammantaget uppgår dessa stöd i statsbudgeten till snart 1 miljard kronor årligen, utöver de generella EU-stöden.

S/MP-regeringen har också beslutat om extremt höga politiska mål för hur stor andel av Sveriges åkermark  som ska vara organisk/biologisk år 2030, 30 %. Regeringen har därtill lagt fast målet att 60 % av den offentliga sektorns matinköp då ska vara”ekologiskt” producerat från hela världen. Det senare målet innebär att kommuner och regioner då knappt ska köpa in något från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket, vilket naturligtvis är en kraftfull käftsmäll på över 90 % av Sveriges bönder.

Signalen kan ju bara tolkas på ett sätt, och Miljöpartiet skriver t o m i sitt program att målet är att ”allt jordbruk på sikt ska vara ekologiskt”, vilket också stöds helt och fullt av miljöpartiinfluerade naturskyddsföreningen.

Skulle den offentliga sektorn faktiskt lyckas med att upphandla huvuddelen av sin mat ”ekologiskt” innebär det att merkostnaden för kommuner och regioner och myndigheter blir många miljarder kr årligen relativt om man istället hade köpt närodlad mat från det svenska vanliga miljövänliga jordbruket.

På grund av sina begränsande regelverk är nämligen skördarna i ekojordbruket 20-40 % lägre än i det moderna jordbruket i övrigt, och ekomaten kostar ca 25-60 % mer.

Sveriges förutsättningar för livsmedelsproduktion är goda, med bördiga åkrar och ett stabilt klimat med tillräckligt med regn. Ett antal gånger per sekel slår dock skördarna fel genom för mycket regn eller kyla eller för mycket sol och torka. Och någon eller några gånger per sekel kan det bli nödår som för 150 år sedan 1868, då den extrema torkan orsakade hungersnöd och många tusen dödsfall och satte igång utvandringen till Amerika.

I år är torkan extrem och drabbar stora delar av Sverige och norra Europa. Ingen kommer att hungra men många lantbrukare drabbas enormt både ekonomiskt och psykiskt, en del kan komma att förlora sina gårdar och massor av kor och kanske hästar utan foder kan komma att slaktas eller avlivas.

Ekojordbruket har i sig ojämnare skördar och drabbas sannolikt extra hårt vid en extrem torka som i år.

Miljöpartiet vill nu använda den extrema torkan till att ytterligare öka målet för de organiskt/biologiska åkrarnas andel i Sverige till 40 % och till att öka statsbidragen till ekojordbruket med ytterligare 200 milj kr, utöver vad som redan utgår. Och man vill att universitet och högskolor ska ”ges möjlighet” att erbjuda kurser i ”ekologiskt jordbruk”.

Detta är extremt och ansvarslöst, enligt min uppfattning. Staten ska inte agera agent åt enskilda jordbrukskoncept och bestämma hur vi själva och offentliga sektorn ska göra våra matinköp. Staten ska heller inte ösa pengar över enskilda odlingskoncept utan ska på rimligt sätt stödja miljöinsatser i jordbruket som kommer alla som gör sådana till del.

Miljöpartiet vill ha en ny livsmedelsutredning (den tidigare är två år gammal) och det kan väl inte skada. Man vill stödja mer svensk foderproduktion och sätta upp ett mål för 80 % självförsörjning på mat för Sverige. Det är steg i rätt riktning.

Men hur kan denna väldiga ökning av den svenska matproduktionen ske om huvudfokus är ekomat från jordbruk som avkastar 20-40 % mindre med större skördevariationer och som där maten kostar 25-60 % mer?

Och hur är det rimligt att skolbarn och äldre som hemma äter bra mat från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket istället i skolan och äldreomsorgen ska äta ekologiskt från hela världen till mycket högre kostnader?

Miljöpartiets ensidiga fokus på endast ett jordbrukskoncept, ekomat, är extremt och deras jordbruks- och matpolitik är därför också extrem. De gynnar ett enda odlingskoncept och de missgynnar det moderna miljövänliga svenska jordbruket genom högre skatter och inga offentliga inköp.

Det finns också en stark inbyggd motsättning hos Miljöpartiet. Man landar gärna i att förespråka vegetariskt eller veganskt samtidigt som ekojordbruket fungerar bäst när det är kopplat till animalieproduktion genom kor och nötkreatur.

Sverige borde snarast återgå till att använda sin statsbudget och sina offentliga matinköp till att stödja det miljövänliga svenska jordbruket i sin helhet utan extremt uppsatta mål för mindre delar av det.

Staffan Danielsson

Agronom och riksdagsledamot (C)

Göran Gunnarsson och min debattartikel i Corren:

Rätt att köpa svenskt!

Sverige klassar lantbruk som miljöfarlig verksamhet. Det borde kallas för livsnödvändig verksamhet.

Sverige har två miljövänliga odlingskoncept i världsklass, det vanliga miljövänliga jordbruket och det ”ekologiska” jordbruket som väljer bort bl a mineralgödsel. Ekologi är ett vetenskapligt begrepp och inget odlingskoncept borde kunna ta monopol på det.

Regeringen har beslutat att hela 60 % av den offentliga sektorns matinköp bör vara ekomat från hela världen. Miljöpartiet vill tillsammans med miljöpartiinfluerade naturskyddsföreningen att hela det svenska jordbruket ska bli ”ekologiskt”. Detta extremt radikala mål innebär att kommuner och regioner då knappt ska köpa in något från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket, vilket naturligtvis är en kraftfull käftsmäll på 80-90 % av Sveriges bönder.

Skulle den offentliga sektorn faktiskt lyckas med att upphandla huvuddelen av sin mat ”ekologiskt” innebär det att merkostnaden för kommuner och regioner blir 2-3 miljarder kr årligen.

På grund av sina begränsande regelverk är nämligen skördarna i ekojordbruket 20-40 % lägre än i det moderna jordbruket i övrigt, och ekomaten kostar ca 25-60 % mer.

Krav och Staten ger regelmässigt dispenser för ekojordbruket till att använda utsäde och foder från det vanliga miljövänliga jordbruket, när det egna utsädet eller foderproduktionen inte räcker till.

”Konventionell” halm och dito stallgödsel från kor och höns och grisar tillförs regelmässigt i betydande utsträckning till ekojordbruket inom ramen för ekoreglerna, och likaså köttmjöl från inte bara det svenska utan även från t ex det danska jordbruket.

Orsaken till dispenser och näringstillförsel är att ekojordbruket har svårt att klara sin växtnäringsförsörjning på egen hand, det fungerar bäst med djurhållning och stallgödsel men överlag föreligger brist på växtnäring. Därför utarmas lätt åkrarna och därför dammsuger ekolantbruket marknaden på allt som innehåller  växtnäring och som godtas av Krav och av Staten. 

Det organiskt/biologiska jordbruket (ett bättre ord än det ”ekologiska”) är ändå värd respekt för arbetet med att utveckla sitt koncept och är värd all framgång som det kan få på marknaden genom att stå på egna ben. Det ska dock inte subventioneras genom extremt höga statliga eller kommunala mål eller kostnader.

Motalas kostchef berömde sig och kommunen i Corren för att man ligger i Sverigetopp genom att handlar över hälften ”ekologiskt”. Endast lite köps alltså in från det miljövänliga jordbruk som står för 90 % av matproduktionen i Motala och länet.

Varför ska skolbarn och äldre som hemma ätit bra mat från det svenska jordbruket i skolan och äldreomsorgen istället äta främst ”ekologiskt”?

Den extrema torkan förstärker nu att länets kommuner och krogar (och vi medborgare) bör köpa ursprungsmärkt svenskt när vi handlar mat. Kraven bör uppfylla våra stränga miljö- och djurskyddslagar. Därigenom kan den extrema torkans effekter lindras för jordbruket.

Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)

Göran Gunnarsson, regionråd (C)

Den extrema torkan: Mina krav till landsbygdsministern

Jag krävde redan förra veckan i media att regeringen skulle tillsätta en krisgrupp och genast vidta åtgärder så att indragna EU-stöd eller sanktioner inte ska ske om torkan är orsaken.

Jag skulle också lämna in en interpellation till landsbygdsministern för att redovisa mina krav och förslag på åtgärder som omgående borde vidtas, som jag fått genom dialog med drabbade lantbrukare både IRL (in real life) och på nätet.

Nu har alltfler uppmärksammat den extremt allvarliga situationen, liksom media, och även landsbygdsministern och Jordbruksverket och LRF har hållit en presskonferens. Det är bra och helt nödvändigt.

Tyvärr får inte interpellationer under valår besvaras i augusti utan först efter valet kanske i oktober. Det beklagar jag. Jag har istället ställt två skriftliga frågor till landsbygdsministern, och väntar svar inom några veckor. Här den ena och här den andra (se också nedan)

Jag är övertygad om att det är av stort värde att många röster når ut i samhällsdebatten om situationens blodiga allvar, och till regering och myndigheter.

Fråga nummer ett:

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

 Årets torka är extrem. Beten och vallar bränns ned, vårsäden likaså, och svår foderbrist väntar.

Väderprognoserna har inget regn i sikte på ytterligare tio dagar från i dag, den 6 juli 2018, och danska långtidsprognoser varnar för fortsatt långvarig torka. Sverige har över tid ett stabilt och bra klimat för matproduktion men några gånger per sekel kan förhållandena bli extrema med dramatiska följder för jordbruk och land.

För 150 år sedan, 1868, var torkan också extrem och svåra nödår satte igång utvandringen till Amerika. Det är inte aktuellt nu men för många bönder, och för deras djur,  är läget alltmer ansträngt; grödor och beten bränns ned, allvarlig brist på foder och halm väntar, nötkreatur måste slaktas, köerna växer och priserna sjunker.

Den ekonomiska och psykiska pressen ökar hos allt fler bönder. På grund av torkan riskerar många att bryta mot reglerna för EU-stöd och kan drabbas av indragna stöd och sanktioner.

Många djurbönder är redan hårt pressade efter flera år med mycket låga mjölkpriser.

Torkan drabbar stora delar av norra Europa, vilket förstärker allvaret i situationen. I Danmark och i Sverige befarar man skördeförluster på många miljarder danska kronor.

LRF driver på både våra politiker och Jordbruksverket om att snabbt betala ut det som återstår från 2015, 2016 och 2017. Men också tidiga utbetalningar av årets pengar.

LRF för också en dialog med regeringen om hur vi kan använda EU:s krisstöd, men också om nationella stödinsatser. Det är bra.

Regeringen och myndigheterna måste nu omgående agera för att göra vad som är möjligt för att lindra effekterna på alla sätt som är möjliga och för att i dialog med näringen, livsmedelsindustrin, handeln med flera successivt göra alltmer.

Nöd måste kunna gå före lag, och blir torkans följder så stora som kan befaras så måste rimligen Sverige och EU snabbt kunna klara ut att regelverken i år i tunga avseenden (beten, djurkrav med mera) inte ska tillämpas.

Många bönder kan komma att pressas mellan brist på foder och långa slaktköer, och djurskyddslagens regler är stränga. Det är en desperat situation om det inte finns foder, kön till slakt är fem månader och djurskyddslagen kräver att djuren har normalt hull.

Är betena nedbrända och hettan stark måste tillskottsutfodring ske och djuren kan behöva stallas in, vilket strider mot beteslagen. Har man betesmarker med särskilda naturvärden som är nedbrända och djuren hungrar får inte tillskottsutfodring ske eftersom detta är en förutsättning för stöd.

Har man hästar och ges möjlighet att använda ett bete som är hägnat med taggtråd som annars inte skulle användas är detta förbjudet.

Finns gården i områden med sämre förutsättningar erhåller man kompensationsstöd som kräver ett bestämt antal djur. Sker utslaktning på grund av torkan och antalet temporärt minskar kan stödet halveras.

Sverige tillämpar många och hårda tvärvillkor. Kan man på grund av torkan inte uppfylla dessa kan EU-stödet reduceras med 4 procent.

Lantbrukarna har så mycket att nu oroa sig för och tvingas till mycket svåra beslut. Det är orimligt att de också ska behöva riskera indragna EU-stöd eller sanktioner. Regeringen måste därför omgående ge besked om att allt ska göras för att detta inte ska ske, om orsaken till regelbrotten är extremtorkan.

Samtidigt som regeringen och Jordbruksverket och andra myndigheter löpande måste agera föreslår jag att regeringen inrättar en nationell krisgrupp där departement, myndigheter och näring med flera ingår, för att redan nu få en överblick över situationen och hur den utvecklas samt vilka åtgärder som kan vidtas för att på kort och längre sikt minska påfrestningarna.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

 Avser statsrådet och regeringen att tillsätta en krisgrupp på grund av den extrema torkan samt mildra EU-regler som på grund av torkan skulle drabba bönderna hårt?

Fråga nummer två:

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Jag föreslår i en annan fråga att regeringen snarast agerar för att tillsätta en krisgrupp och genast vidtar åtgärder så att EU:s regelverk på grund av den extrema torkan inte drabbar bönderna med indragna EU-stöd eller sanktioner.

Skulle foderbristen bli så stor som kan befaras kan nötkreatur tvingas till slakt. Det är redan flera månaders kö till slakterierna, och de kan bli mycket längre. Ju mer nötkött som kommer ut på marknaden, ju större risk för allt lägre priser.

Även fodret till hästarna, som är nästan lika många som mjölkkorna (ca 315 000 respektive 335 000), kan ta slut. Allt fler söker nu säkra sitt vinterfoder men många kan komma att misslyckas, vilket kan leda till svåra konsekvenser. Bristen kommer också att driva upp priserna kraftigt.

Det är bra att dispenser har givits för att använda det som växer på träda och andra arealer.

Den sannolika halmbristen gör att de som har överskott på halm bör så långt möjligt sälja den.

Många har tecknat odlingskontrakt med spannmålshandeln att leverera ett bestämt antal ton av till exempel spannmål. Om torkan gör att detta inte är möjligt drabbas man av betydande ekonomiska kostnader. Även här bör parterna överväga specialregler på grund av extremtorkan.

På längre sikt bör krisgruppen analysera fler insatser som kan vidtas för att lindra effekterna för näring och lantbrukare. Kostnadssänkningar bör genomföras, till exempel rejäla sådana vad gäller drivmedelsskatter där Sverige ligger högt.

Skulle torkan utvecklas som kan befaras måste också diskussioner upptas med EU om att få använda EU:s krisfond för rejäla utbetalningar vid naturkatastrofer. Har sådana sonderingar redan inletts är det bra.

Många medborgare undrar hur man kan bidra för att underlätta för lantbruket. Svaret är enkelt: prioritera köp av mat från Sverige. Detta både av miljö- och djurskyddsskäl, av omtanke om det öppna landskapet och den biologiska mångfalden och nu också för att använda till exempel det svenska nötkött som kommer att finnas i riklighet så att det kommer till nytta så snart som möjligt. Här bör stat och livsmedelshandel och näring kunna samverka för ökat genomslag.

De målsättningar som regeringen har satt upp för den offentliga sektorns inköp av mat bör också övergå till att fokusera på inköp av närodlad mat från Sverige, vanlig miljövänlig mat och ekomat, inte ekomat från hela världen.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

Hur ser statsrådet och regeringen på konsekvenserna av den extrema torkan, och vilka åtgärder man har vidtagit och avser att vidta?

Samtalsklimatet hårdnar. Aftonbladet ser domprosts klockringning som ett föredöme.

Aftonbladets Jonna Sima skriver idag en mycket anmärkningsvärd ledare, där hon hyllar domprosten i Visby Mats Hermansson som ett föredöme mot rasism när han använder Visby kyrkas kyrkklockor för att varna att det är "fara å färde" när en mycket seriös borgerlig samhällsdebattör, Thomas Gur, under almedalsveckan talar om migration någon halvtimme bredvid kyrkan.

Nyheter Idag summerar i en artikel. Tidningen Dagen skrev tidigt om det inträffade.

Domprosten uttalar sig i Aftonbladet och slirar på sanningen när han påstår att trädgårdsmöbler fick bäras tillbaka (en stol hade använts) och att han fick knuffa sig fri (se videon) samt framförallt när han påstår att Thomas Gur kopplat ihop våldtäkter och invandrare.

Domprosten ansåg att Thomas Gurs teser stred mot svenska kyrkans värderingar och att det därför var befogat att ringa i kyrkklockor för att stoppa diskussionen.

Smålandspostens beskrivning av det inträffade kan jag instämma i. Liksom i Johan Hakelius starka kritik mot den inträffade, och mot Hermansson, i Fokus.

Jag har försvarat klockklang som kallelse till gudstjänst som en tusenårig etablerad tradition i Sverige och som har en speciell ställning vilket inte ger grönt ljus för de som vill sprida religiösa, politiska eller kommersiella budskap via högtalare.

Skulle kyrkklockor börja användas som domprosten, och Aftonbladet vill, för att störa och stoppa dem som har fel värderingar, dvs inte värderingar som socialdemokraterna eller Svenska Kyrkans vänsterfalang har, så kan grunden för kyrkklockors speciella ställning ryckas undan.

GPs Jenny Sonesson reagerar oerhört starkt på Aftonbladets stöd till domprost Mars Hermansson som ett föredöme.

Vikten av sociala medier! Thomas Gur, Bernt Herlitz

Det finns en, kanske växande, misstro mot press och etermedia. Speglar de verkligheten eller har de en agenda där vissa nyheter väljs bort?

Fanns, eller finns, den s.k Åsiktskorridoren, där main stream-Nyheter som speglar migrationen positivt lyftes fram medan nyheter kring problem tonades ned? Min uppfattning är entydigt ja, baserat bl a på egna erfarenheter.

Två aktuella exempel visar väl hur "fel nyheter" inte lyfts fram av etablerade medier, eller av delar av dem, beroende på att de som drabbats anses ha tvivelaktiga åsikter eller ha gjort fel.

Som väl är finns sociala medier som i mycket är en rikedom, enligt min uppfattning. (Mycket är också fel och ska bekämpas, visst). Där speglas alla nyheter, både de som är mera politiskt korrekta men även sådana som inte är det.

Den seriösa och erkände samhällsdebattören Thomas Gur bjöd under Almedalsveckan både förra året och i år in till ett spontanmöte kring migration på sidan av Visby domkyrka. Jag lyssnade förra året, vi var kanske 70-80 stycken, lugnt och stilla.

I år häde detsamma och Thomas Gur presenterade sin 9,5 teser, Martin Luther hade väl fler.

Sedan hände det sensationella, enligt min uppfattning. Personal från Svenska kyrkan tyckte att mötet var obehagligt, och att stämningen var dålig. Domprosten Hermansson bestämde sig för att ringa i kyrkklockorna för att avbryta mötet eftersom han ansåg att det inträffade var så samhällsfarligt att det var "fara å färde". 

Domprosten slirar på sanningen. Han hörde Thomas Gur säga saker som han inte sa, och han påstår att han fick "knuffa sig fri".

Smålandsposten sammanfattar väl det mycket anmärkningsvärda som hände.

Rapporteringen om vad som hände var i vanlig ordning blixtsnabb på sociala medier, tidningen Dagen och Nyheter Idag var snabba. Jag trodde att "gammelmedia" rätt dåligt speglade händelsen men ser nu vid en googling att både TT och Aftonbladet/Expressen och en del "landsortspress" har skrivit.  Bra! Några opinionsbildare (t ex Johan Hakelius, Carl Bildt, Sven-Otto Littorin) och några borgerliga tidningar (Smålandsposten, SvD, GP/Teodorescu).

Dagens Nyheter ser jag inget från och från den samlade vänsterfronten hörs ingen upprördhet alls, tja, egentligen ingenting. Det är rätt talande. Knappast några liberala tidningar tycker att frågan är värd att kommentera.

Andreas Magnusson är en vänsterkrönikör i vänstermagasinet Paragraf. Han skriver ändå helt utifrån domprostens världsbild från början som innehåller flera subjektiva osanningar. Han ger domprosten en mild kritik och är mera upprörd över Thomas Gur som borde ha sökt polistillstånd.

En annan persons öde som främst belysts i SD-vänliga Samhällsnytt (tidigare Avpixlat) är tandhygienisten Bernt Herlitz. Han bröt mot sekretesslagen när han till Migrationsverket redovisade sin uppfattning att några av hans patienter som var ensamkommande flyktingbarn inte var barn utan vuxna män. Det Migrationsverket gjorde var att informera de berörda och deras gode män. Hans kontakt med Migrationsverket ledde till att han avskedades av region Gotland. Han överklagade till tingsrätten och fick delvis framgång. Region Gotland överklagade till arbetsdomstolen med hjälp av dyra advokater och vann, vilket leddet till att Herlitz dömdes att betala deras advokatkostnader på över en halv miljon kronor.

Jag tycker att hans straff är väldigt hårt relativt det misstag han gjort. När jag googlar hittar jag egentligen ingenting från media i övrigt om honom. Därför länkar jag till en artikel i Samhällsnytt som speglar hur Herlitz upplever det skedde som naturligtvis är en katastrof för honom.Hans brott och det straff som han drabbats av, avsked samt den väldiga advokaträkningen från Region Gotland, anses uppenbarligen inte ha nyhetsvärde. Vare sig brottet i sig, eller konsekvenserna när han delvis vann och regionen överklagade en del och fick rätt vilket ledde till krav på över en halv miljon kronor.

I sakfrågan torde Herlitz enligt min bedömning ha rätt, att några av hans patienter var vuxna män och inte barn. Uppenbart innebär patientsekretessen att man inte ska skriva till andra myndigheter, vilket Herlitz uppfattade trodde var OK efter ett uttalande från Migrationsverkets rättsenhetschef i Almedalen.

Herlitz har öppnat ett konto där de som vill kan stödja honom med att betala Region Gotlands advokatkostnader, vilket så många har gjort att över 530.000 kr har kommmit in. Även detta tycker jag har nyhetsvärde men inte heller detta redovisas av media utöver typ Samhällsnytt.

Har det som hänt Bernt Herlitz verkligen inget nyhetsvärde? Ge gärna era synpunkter.

Och om det har nyhetsvärde, varför skriver inte media något om det? Min tro är att det spelar in att man inte vill lyfta frågan om åldersbedömning och att många fått asyl som barn fast de är vuxna, samt att man ser kritiskt på vad Herlitz gjorde och väl menar att hans straff är rimligt och inget att belysa?

Den extrema torkan - interpellation till landsbygdsministern - Snara åtgärder!

Jag bjöd i tisdags in till pressträff på några gårdar om den extrema torkan som plågar lantbruket, lantbrukare och deras djur. Om torkan fortsätter kan den ha drag av nödåret 1868, även om mycket naturligtvis skiljer sig vad gäller odlingsmetodik och handel mm.

Idag torsdag har regiontidningen Corren ett helt uppslag om "Snart katastrofläge för östgötabönderna". Utmärkt att det djupt allvarliga läget lyfts fram! Kan mitt initiativ ha bidragit är jag glad.

Jag har idag diskuterat situationen med några drabbade lantbrukare på olika platser i Östergötland. De är djupt oroade och har inte varit med om någon liknande extrem torka under sin lantbrukartid.

Jag lämnar nu in en interpellation och flera enkla frågor till landsbygdsminister Bucht, med förslag på snara åtgärder samt på att en nationell krisgrupp tillsätts. Det är viktigt att riksdag och regering redan nu känner trycket och inser lägets allvar., samt att regeringen snarast agerar med att tillsätta en krisgrupp samt klara ut att nöd går före lag vad gäller regelverk som torkan gör det omöjligt att uppfylla, mm.

Tillagt 7 juli. Läget eskalerar, här länk till Corren, länk till Land lantbruk, länk till Jordbruksaktuellt, länk till ATL, länk till Radio Östergötland.

"Interpellation till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht

Åtgärder för att mildra den extrema torkans effekter för lantbruket

Årets torka är extrem. Beten och vallar bränns ner, vårsäden likaså, svår foderbrist väntar.

Väderprognoserna har inget regn i sikte på ytterligare tio dagar från idag, den 6 juli 2018.

Danska långtidsprognoser varnar för fortsatt långvarig torka.

https://landbrugsavisen.dk/dmi-det-bliver-meget-meget-t%C3%B8rt-frem-til-midt-august

Sverige har över tid ett stabilt och bra klimat för matproduktion men några gånger per sekel kan förhållandena bli extrema med dramatiska följder för jordbruk och land. Vi vet ännu inte om denna torrperiod landar där men det går i dagsläget tyvärr inte att utesluta.

För 150 år sedan, 1868, var torkan också extrem och svåra nödår satte igång utvandringen till Amerika.

Det är inte aktuellt nu men för många bönder, och för deras djur,  är läget allt mer ansträngt, grödor och beten bränns ner, allvarlig brist på foder och halm väntar, nötkreatur måste slaktas, köerna växer,  priserna sjunker.

Den ekonomiska och psykiska pressen växer hos alltfler bönder. På grund av torkan riskerar många att bryta mot reglerna för EU-stöd och kan drabbas av indragna stöd och sanktioner.

Många djurbönder är redan hårt pressade efter flera år med mycket låga mjölkpriser.

Torkan drabbar stora delar av norra Europa, vilket förstärker allvaret i situationen.

I Danmark befarar man skördeförluster på många miljarder danska kronor;

https://landbrugsavisen.dk/merrild-om-t%C3%B8rken-tab-p%C3%A5-45-mia-kr-kan-ikke-g%C3%B8re-det

Detsamma gäller för Sverige;

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/unikt-krislage-torkan-kommer-att-kosta-bonderna-miljarder

Danska LRF har lagt en rad förslag på åtgärder för vad staten kan göra för att lindra situationen;

https://landbrugsavisen.dk/lf-satser-p%C3%A5-hj%C3%A6lp-til-selvhj%C3%A6lp-i-t%C3%B8rken

LRF är självfallet mycket medvetna om det extremt tuffa läge som råder och som kan förvärras. LRF jobbar med en lång lista av åtgärder. Enligt LRFs ordförande Palle Borgström handlar bl a om att skapa förutsättningar för att allt gräs och halm tas tillvara. Det är viktigt att växtodlare och djurbönder får kontakt med varandra.

LRF driver på både våra politiker och Jordbruksverket om att snabbt betala ut det som återstår från 2015, 2016 och 2017. Men också tidiga utbetalningar av årets pengar.

LRF för också en dialog med regeringen om hur vi kan använda EUs krisstödsystem, men också om nationella stödinsatser. Det är bra.

Jag inser att myndigheterna och regeringen också börjar inse vidden av de svåra påfrestningar som jordbruket och väldigt många jordbrukare kommer att stå inför.

LRFs regionordförande i Värmland Patrik Ohlsson är bestört när han återkommer från en resa i Tyskland och ser de torkdrabbade åkrarna och betena i Sverige. Han skriver: ” Dimensionerna av den här torkkatastrofen är svårbegripliga, liksom de kommande konsekvenserna. Under måndagen har jag pratat slut på batteri i både mobil och headset med bekymrade kollegor. Att detta är en av svenskt lantbruks och svensk livsmedelsproduktions svåraste kriser står klart. Inga väderprognoser ger något hopp.”

Och Patrik Ohlsson fortsätter i sitt inlägg på Facebook: ” Att göra något åt torkan kan ingen. Någon tillväxt enligt ambitionerna i livsmedelsstrategin lär vi inte se i år och nästa år. Effekterna är inte tillfälliga. Mejerierna ser redan böndernas leveranser minska. Till slakterierna är istället köerna för att få leverera djur rekordlånga med väntetider långt fram i nästa år. Kor och får som skulle fött lamm och kalvar kommer inte göra det. Utsäde kommer att fattas till våren, kärnorna skrumpnar bort och brådmognar. Livsmedelsarbetare kommer att förlora jobbet.

Politiker, myndigheter, banker och livsmedelsbranschen i leden efter bonden kan dock göra mycket för att hjälpa lantbruksföretag att över huvud taget överleva. Snabba åtgärder som räddar hopp och likviditet och avsättning på en vettig marknad är livsviktiga för bonden, för hela branschen och för den svenska livsmedelsproduktionen för flera år framöver. Nu krävs rådighet, vilja och beslutsförmåga. Detta är allvarligt på riktigt.”

Jag menar att vi redan vet tillräckligt för att inse att jordbruket och många jordbrukare kommer att drabbas hårt av redan den torka som hittills varit, och än hårdare ju längre den varar.

Därför måste regering och myndigheter omgående agera för att göra vad som är möjligt för att lindra effekterna på alla sätt som är möjliga och för att i dialog med näringen och med livsmedelsindustri och handel med flera successivt göra allt mer.

Jag har ovan visat på förslag från Danmark som säkert också är tillämpliga här. Jag har också i samtal med många lantbrukare, irl och i sociala medier, uppmärksammats på problem de står inför och som så långt möjligt bör undanröjas, t ex oron för att drabbas av indragna EU-stöd eller av sanktioner.

Nöd måste kunna gå före lag och blir torkans följder så stora som kan befaras så måste rimligen Sverige och EU snabbt kunna klara ut att regelverken i år i tunga avseenden (beten, djurkrav mm) inte ska tillämpas.

Många bönder kan komma att pressas mellan brist på foder och långa slaktköer, och djurskyddslagens regler är stränga. Det är en desperat situation om det inte finns foder, kön till slakt är 5 månader och djurskyddslagen kräver att djuren har normalt hull.

Är betena nedbrända och hettan stark måste tillskottsutfodring ske och djuren kan behöva stallas in vilket strider mot beteslagen.

Har man betesmarker med särskilda naturvärden som är nedbrända och djuren hungrar får inte tillskottsutfodring ske eftersom förutsättning för stöd är detta.

Har man hästar och ges möjlighet att använda ett bete som är hägnat med taggtråd som annars inte skulle användas är detta förbjudet.

Finns gården i områden med sämre förutsättningar erhåller man kompensationsstöd som kräver bestämt antal djur. Sker utslaktning p g av torkan och antalet temporärt minskar kan stödet halveras.

Sverige tillämpar många och hårda tvärvillkor. Kam man på grund av torkan inte uppfylla dessa kan EU-stödet reduceras med 4 %.

Lantbrukarna har så mycket att nu oroa sig för och tvingas till beslut om att det är orimligt att de också ska behöva riskera indragna EU-stöd eller sanktioner. Regeringen måste därför omgående ge besked om att allt ska göras för att detta inte ska ske, om orsaken till regelbrotten är extremtorkan.

Samtidigt som regeringen och jordbruksverket och andra myndigheter löpande måste agera föreslår jag att regeringen inrättar en nationell krisgrupp där departement, myndigheter och näring m fl ingår, för att redan nu få en överblick över situationen och hur den utvecklas samt vilka åtgärder som kan vidtas för att på kort och längre sikt minska påfrestningarna.

Skulle foderbristen bli så stor som kan befaras kan nötkreatur tvingas till slakt. Redan är det flera månaders kö till slakterierna vilket kan bli mycket längre. Ju mer nötkött som kommer ut på marknaden innebär också risk för allt lägre priser.

Även fodret till hästarna, som är nästan lika  många som mjölkkorna (ca 315.000 och 335.000), kan ta slut, alltfler söker nu säkra sitt vinterfoder men många kan komma att misslyckas vilket kan leda till svåra konsekvenser. Bristen kommer också att driva upp priserna kraftigt.

Det är bra att dispenser har givits för att använda det som växer på träda och andra arealer.

Den sannolika halmbristen gör att de som har överskott på halm bör så långt möjligt sälja den.

Många har tecknat odlingskontrakt med spannmålshandeln att leverera ett bestämt antal ton av t ex spannmål. Om torkan gör att detta inte kan göras drabbas man av betydande ekonomiska kostnader. Även här bör parterna överväga specialregler på grund av extremtorkan.

På längre sikt bör krisgruppen analysera fler insatser som kan vidtagas för lindra effekterna för näring och för lanrbrukare. Kostnadssänkningar bör genomföras, t ex rejäla sådana vad gäller drivmedelsskatter där Sverige ligger högt.

Skulle torkan utvecklas som kan befaras måste också diskussioner upptas med EU om att få använda EUs krisfond för rejäla utbetalningar vid naturkatastrofer. Har sådana sonderingar redan inletts är det bra.

Jag har blivit uppmärksammad på att interpellationer till skillnad från tidigare år inte får besvaras i kammaren under valår. Jag beklagar det men väljer ändå att lämna in den eftersom den ändå då blir känd för medborgarna, riksdagen, regeringen och media. Jag hoppas att  regeringen agerar omgående enligt mina förslag, även om interpellationen formellt måste besvaras med att den inte besvaras.

Mina frågor till landsbygdsministern är alltså hur regeringen ser på konsekvenserna av den extrema torkan, vilka åtgärder man har vidtagit och avser att vidta och om man har tillsatt en krisgrupp eller avser att göra det?

Jag kommer parallellt att lämna in flera enkla frågor baserade på interpellationen. Dessa ska ju besvaras inom några veckor.

Många medborgare undrar över hur man kan bidra för att underlätta för lantbruket. Svaret är enkelt, prioritera köp av mat från Sverige. Både av miljö- och djurskyddsskäl, av omtanke om det öppna landskapet och den biologiska mångfalden och nu också för att använda t ex det svenska nötkött som kommer att finnas i riklighet så att det kommer till nytta så snart som möjligt! Här bör stat och livsmedelshandel och näring kunna samverka för ökat genomslag.

De målsättningar som regeringen har satt upp för offentliga sektorns inköp av mat bör också övergå till att fokusera på inköp av närodlad mat från Sverige, vanlig miljövänlig mat och ekomat,  inte av ekomat från hela världen.

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot (C)"

Nödåren 1867-68-69, lär av historien!

Nödåren kring 1868 drabbade olika delar av Sverige, med förödande konsekvenser. Hjälpen från staten och andra länder kom igång för sent eller för ovilligt.

Läs gärna, det är alltid bra att ha ett historiskt perspektiv.

Matbrist i Sverige behöver vi inte bekymra oss om trots den extrema torka som stora delar av norra Europa nu lider under. Men för lantbrukarna är situationen allvarlig på grund av usla skördar av många grödor, foderbrist osv.

Jag kräver att regering, myndigheter och näring omgående börjar agera för att skademinimera och lindra. Jag föreslår att regeringen genast tillsätter en krisgrupp.

Jordbruket i sin helhet måste nu få möjlighet att skörda alla arealer som finns tillgängliga, inte drabbas av in dragna EU-stöd eller av sanktioner mm.

Vad kan man göra som medborgare? Paradoxalt nog, köp mat från Sverige! Så många nötkreatur måste slaktas att det uppstår ett prispressande överskott. Kolla ursprunget när du köper mat!

Allvarligt läge för lantbruket genom torkan. Krisgrupp.

(Tillagt den 11 juli. Interpellationer besvaras tyvärr inte i riksdagen förrän efter valet. Jag har därför skrivit två skriftliga frågor som landsbygdsministern måste besvara inom några veckor. Här är den ena.)

Till media och lantbruksmedia i Östergötland

(och till intresserade lantbrukare som vill delta)

Pressträff om den extrema torkan hos mjölkbonden Magnus Svensson på Markeby gård i Gistad (nära gamla E4:an) kl 10.30 på torsdag, och hos spannmålsbonden Nicklas Lindecrantz på Össby gård Söderköping kl 13.00 (vid väg 210 mot S:t Anna).

Riksdagsledamot Staffan Danielsson medverkar, kommer att interpellera landsbygdsministern om att en krisgrupp genast måste tillsättas.

Årets torka är extrem. Beten och vallar bränns ner, vårsäden likaså, svår foderbrist väntar.

Väderprognoserna har inget regn i sikte.

För 150 år sedan, 1868, var torkan också extrem och svåra nödår satte igång utvandringen till Amerika.

Det är inte aktuellt nu men för många bönder, och för deras djur, är läget allt mer ansträngt, grödor och beten bränns ner, allvarlig brist på foder och halm väntar, nötkreatur måste slaktas, köerna växer, priserna sjunker.

Den ekonomiska och psykiska pressen växer hos alltfler bönder. På grund av torkan riskerar många att bryta mot reglerna för EU-stöd och kan drabbas av indragna stöd och sanktioner.

Jag föreslår att regeringen tillsätter en nationell krisgrupp med departement, myndigheter, näring m fl. Regeringen måste snarast klara ut att extremvädret gör att EU-stöden snabbt ska betalas ut i höst utan avdrag eller sanktioner, även om torkan gör att regler inte kan hållas. Krisgruppen ska diskutera och genomföra en rad andra åtgärder för att hjälpa lantbruket i den svåra tid som väntar. Bl a måste Sverige få använda den krisfond som finns i EU för extrema situationer.

Jag kommer i slutet av veckan att ställa en interpellation till landsbygdsministern och sammanställer nu en lista på olika problem som krisgruppen ska ta tag i, efter kontakter med lantbrukare på olika sätt inklusive sociala medier.

Under veckan besöker jag flera lantbrukare, som ett led i min faktainsamling. Intresserade media är välkomna att ta del av deras bedömning av den allvarliga situationen, och av diskussionen kring vad som kan göras för att mildra den från statens, myndigheternas och näringens sida.

Välkomna kl 10.30 på torsdag den 5 juli till gården Markeby i Linghem och kl 13.00 till Össby i Söderköping, några andra bönder möter också upp.

Träffen sker i fält och tar ca en timme.

Kan ni inte delta så ring gärna direkt enligt nedan:

Initiativtagare till mötena är Staffan Danielsson.

Många lantbrukare befinner sig i en mycket pressad situation, en väldig foderbrist väntar, slaktköer kommer att sänka priser, den ekonomiska och psykiska pressen är stor.

Hur allvarlig är foderbristen och hur dramatiska kan effekterna bli om torkan fortsätter?.

Jag är djupt bekymrad och föreslår att regeringen tillsätter en krisgrupp. Synpunkter?

Vad kan man göra som medborgare? Paradoxalt nog, köp mat från Sverige! Så många nötkreatur måste slaktas att det uppstår ett prispressande överskott. Kolla ursprunget när du köper mat!


Det är kruttorrt över stora delar av Sverige, vårsäden är usel på många håll, betena och vallåterväxten förbränns och höstgrödorna matar dåligt. Det kommer att bli stark foderbrist, många nöt kommer att behöva gå till slakt, om slakterierna tar emot, EU- reglernas krav kommer inte att kunna uppfyllas i en del avseenden, alla arealer måste få tas till foder, ingen ska drabbas av sanktioner om torkan gör att man inte klarar betes- eller djurkrav i olika avseenden.
Jag avser att ställa en snabb fråga eller interpellation i riksdagen till landsbygdsministern, har ni förslag på åtgärder som bör göras och problem som ni står inför så ge gärna era synpunkter här.

Det finns inget regn i 10-dygnsprognosen, jag bedömer detta som ett extremt torrår. Jag bedömer att en nationell krisgrupp snarast bör tillsättas av regeringen med myndigheter och näring  m fl med i. Bönderna bör snarast få besked om att nöd går före lag, dvs EU-regler måste hanteras så att sanktioner inte utgår p g av torkan och foderbrist och djurkrav mm.  Krisgruppen ska också behandla slaktköer, halmbrist och vartefter även andra åtgärder som kan lindra bördorna för näringen.

 Jag tänker också åka ut till drabbade gårdar, främst i Östergötland, för att få en bild av situationen, hör av dig om jag kan besöka er. Min mobil 0725-587721/ Staffan Danielsson

Ingen pensionär i riksdagen från Östergötland. Illa!

Jag har länge lyft fram de äldres våldsamma underrepresentation i riksdagen. Den 1 april i år t o m skämtade jag om eländet.

28 % av väljarna är 65+.
I valet 2014 var endast 2,5 % av riksdagsledamöterna över 65 år.
I Östergötland är i årets val ingen av kandidaterna på valbar plats över 65 år.
Jag "ligger bäst till" på plats 4, men östgötacentern har bara ett mandat.

Partierna talar med rätta om vikten av kvinnor och unga i riksdagen. Men äldre då, och deras erfarenheter och kunnande?

Norrköpings Tidningar avslöjar i en banbrytande ledare hur skandalöst illa det är ställt med representationen för de äldre i riksdagsvalet i Östergötland.

Jag befarar mycket starkt att det är lika illa över i stort sett hela landet. Jag förutspådde detta redan i vintras.

Jag gör vad jag kan, och driver en personkrysskampanj genom bla röda kampanjpennor, annonser, besök på marknader och till intresserade i hemmet.

Väljarna avgör! Men trist att partiernas stämmor ger de äldre så dåliga förutsättningar att bli representerade.

(Jag är inte i Almedalen utan kampanjar på hemmaplan. Idag avser jag att slå larm om den katastrofala torkan för länets och landets bönder, och kräva att myndigheter  och regering snabbt agerar för att sätta in åtgärder för att kunna använda alla arealer till foder oavsett EU-reglernas begränsningar).