torsdag, juli 05, 2018

Den extrema torkan - interpellation till landsbygdsministern - Snara åtgärder!

Jag bjöd i tisdags in till pressträff på några gårdar om den extrema torkan som plågar lantbruket, lantbrukare och deras djur. Om torkan fortsätter kan den ha drag av nödåret 1868, även om mycket naturligtvis skiljer sig vad gäller odlingsmetodik och handel mm.

Idag torsdag har regiontidningen Corren ett helt uppslag om "Snart katastrofläge för östgötabönderna". Utmärkt att det djupt allvarliga läget lyfts fram! Kan mitt initiativ ha bidragit är jag glad.

Jag har idag diskuterat situationen med några drabbade lantbrukare på olika platser i Östergötland. De är djupt oroade och har inte varit med om någon liknande extrem torka under sin lantbrukartid.

Jag lämnar nu in en interpellation och flera enkla frågor till landsbygdsminister Bucht, med förslag på snara åtgärder samt på att en nationell krisgrupp tillsätts. Det är viktigt att riksdag och regering redan nu känner trycket och inser lägets allvar., samt att regeringen snarast agerar med att tillsätta en krisgrupp samt klara ut att nöd går före lag vad gäller regelverk som torkan gör det omöjligt att uppfylla, mm.

Tillagt 7 juli. Läget eskalerar, här länk till Corren, länk till Land lantbruk, länk till Jordbruksaktuellt, länk till ATL, länk till Radio Östergötland.

"Interpellation till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht

Åtgärder för att mildra den extrema torkans effekter för lantbruket


Årets torka är extrem. Beten och vallar bränns ner, vårsäden likaså, svår foderbrist väntar.

Väderprognoserna har inget regn i sikte på ytterligare tio dagar från idag, den 6 juli 2018.

Danska långtidsprognoser varnar för fortsatt långvarig torka.


Sverige har över tid ett stabilt och bra klimat för matproduktion men några gånger per sekel kan förhållandena bli extrema med dramatiska följder för jordbruk och land. Vi vet ännu inte om denna torrperiod landar där men det går i dagsläget tyvärr inte att utesluta.

För 150 år sedan, 1868, var torkan också extrem och svåra nödår satte igång utvandringen till Amerika.

Det är inte aktuellt nu men för många bönder, och för deras djur,  är läget allt mer ansträngt, grödor och beten bränns ner, allvarlig brist på foder och halm väntar, nötkreatur måste slaktas, köerna växer,  priserna sjunker.

Den ekonomiska och psykiska pressen växer hos alltfler bönder. På grund av torkan riskerar många att bryta mot reglerna för EU-stöd och kan drabbas av indragna stöd och sanktioner.

Många djurbönder är redan hårt pressade efter flera år med mycket låga mjölkpriser.

Torkan drabbar stora delar av norra Europa, vilket förstärker allvaret i situationen.

I Danmark befarar man skördeförluster på många miljarder danska kronor;
Detsamma gäller för Sverige;

Danska LRF har lagt en rad förslag på åtgärder för vad staten kan göra för att lindra situationen;

LRF är självfallet mycket medvetna om det extremt tuffa läge som råder och som kan förvärras. LRF jobbar med en lång lista av åtgärder. Enligt LRFs ordförande Palle Borgström handlar bl a om att skapa förutsättningar för att allt gräs och halm tas tillvara. Det är viktigt att växtodlare och djurbönder får kontakt med varandra.
LRF driver på både våra politiker och Jordbruksverket om att snabbt betala ut det som återstår från 2015, 2016 och 2017. Men också tidiga utbetalningar av årets pengar.
LRF för också en dialog med regeringen om hur vi kan använda EUs krisstödsystem, men också om nationella stödinsatser. Det är bra.
Jag inser att myndigheterna och regeringen också börjar inse vidden av de svåra påfrestningar som jordbruket och väldigt många jordbrukare kommer att stå inför.

LRFs regionordförande i Värmland Patrik Ohlsson är bestört när han återkommer från en resa i Tyskland och ser de torkdrabbade åkrarna och betena i Sverige. Han skriver: ” Dimensionerna av den här torkkatastrofen är svårbegripliga, liksom de kommande konsekvenserna. Under måndagen har jag pratat slut på batteri i både mobil och headset med bekymrade kollegor. Att detta är en av svenskt lantbruks och svensk livsmedelsproduktions svåraste kriser står klart. Inga väderprognoser ger något hopp.
Och Patrik Ohlsson fortsätter i sitt inlägg på Facebook: ” Att göra något åt torkan kan ingen. Någon tillväxt enligt ambitionerna i livsmedelsstrategin lär vi inte se i år och nästa år. Effekterna är inte tillfälliga. Mejerierna ser redan böndernas leveranser minska. Till slakterierna är istället köerna för att få leverera djur rekordlånga med väntetider långt fram i nästa år. Kor och får som skulle fött lamm och kalvar kommer inte göra det. Utsäde kommer att fattas till våren, kärnorna skrumpnar bort och brådmognar. Livsmedelsarbetare kommer att förlora jobbet.
Politiker, myndigheter, banker och livsmedelsbranschen i leden efter bonden kan dock göra mycket för att hjälpa lantbruksföretag att över huvud taget överleva. Snabba åtgärder som räddar hopp och likviditet och avsättning på en vettig marknad är livsviktiga för bonden, för hela branschen och för den svenska livsmedelsproduktionen för flera år framöver. Nu krävs rådighet, vilja och beslutsförmåga. Detta är allvarligt på riktigt.”
Jag menar att vi redan vet tillräckligt för att inse att jordbruket och många jordbrukare kommer att drabbas hårt av redan den torka som hittills varit, och än hårdare ju längre den varar.
Därför måste regering och myndigheter omgående agera för att göra vad som är möjligt för att lindra effekterna på alla sätt som är möjliga och för att i dialog med näringen och med livsmedelsindustri och handel med flera successivt göra allt mer.

Jag har ovan visat på förslag från Danmark som säkert också är tillämpliga här. Jag har också i samtal med många lantbrukare, irl och i sociala medier, uppmärksammats på problem de står inför och som så långt möjligt bör undanröjas, t ex oron för att drabbas av indragna EU-stöd eller av sanktioner.

Nöd måste kunna gå före lag och blir torkans följder så stora som kan befaras så måste rimligen Sverige och EU snabbt kunna klara ut att regelverken i år i tunga avseenden (beten, djurkrav mm) inte ska tillämpas.
Många bönder kan komma att pressas mellan brist på foder och långa slaktköer, och djurskyddslagens regler är stränga. Det är en desperat situation om det inte finns foder, kön till slakt är 5 månader och djurskyddslagen kräver att djuren har normalt hull.
Är betena nedbrända och hettan stark måste tillskottsutfodring ske och djuren kan behöva stallas in vilket strider mot beteslagen.
Har man betesmarker med särskilda naturvärden som är nedbrända och djuren hungrar får inte tillskottsutfodring ske eftersom förutsättning för stöd är detta.
Har man hästar och ges möjlighet att använda ett bete som är hägnat med taggtråd som annars inte skulle användas är detta förbjudet.
Finns gården i områden med sämre förutsättningar erhåller man kompensationsstöd som kräver bestämt antal djur. Sker utslaktning p g av torkan och antalet temporärt minskar kan stödet halveras.
Sverige tillämpar många och hårda tvärvillkor. Kam man på grund av torkan inte uppfylla dessa kan EU-stödet reduceras med 4 %.
Lantbrukarna har så mycket att nu oroa sig för och tvingas till beslut om att det är orimligt att de också ska behöva riskera indragna EU-stöd eller sanktioner. Regeringen måste därför omgående ge besked om att allt ska göras för att detta inte ska ske, om orsaken till regelbrotten är extremtorkan.
Samtidigt som regeringen och jordbruksverket och andra myndigheter löpande måste agera föreslår jag att regeringen inrättar en nationell krisgrupp där departement, myndigheter och näring m fl ingår, för att redan nu få en överblick över situationen och hur den utvecklas samt vilka åtgärder som kan vidtas för att på kort och längre sikt minska påfrestningarna.

Skulle foderbristen bli så stor som kan befaras kan nötkreatur tvingas till slakt. Redan är det flera månaders kö till slakterierna vilket kan bli mycket längre. Ju mer nötkött som kommer ut på marknaden innebär också risk för allt lägre priser.
Även fodret till hästarna, som är nästan lika  många som mjölkkorna (ca 315.000 och 335.000), kan ta slut, alltfler söker nu säkra sitt vinterfoder men många kan komma att misslyckas vilket kan leda till svåra konsekvenser. Bristen kommer också att driva upp priserna kraftigt.
Det är bra att dispenser har givits för att använda det som växer på träda och andra arealer.
Den sannolika halmbristen gör att de som har överskott på halm bör så långt möjligt sälja den.
Många har tecknat odlingskontrakt med spannmålshandeln att leverera ett bestämt antal ton av t ex spannmål. Om torkan gör att detta inte kan göras drabbas man av betydande ekonomiska kostnader. Även här bör parterna överväga specialregler på grund av extremtorkan.
På längre sikt bör krisgruppen analysera fler insatser som kan vidtagas för lindra effekterna för näring och för lanrbrukare. Kostnadssänkningar bör genomföras, t ex rejäla sådana vad gäller drivmedelsskatter där Sverige ligger högt.
Skulle torkan utvecklas som kan befaras måste också diskussioner upptas med EU om att få använda EUs krisfond för rejäla utbetalningar vid naturkatastrofer. Har sådana sonderingar redan inletts är det bra.
Jag har blivit uppmärksammad på att interpellationer till skillnad från tidigare år inte får besvaras i kammaren under valår. Jag beklagar det men väljer ändå att lämna in den eftersom den ändå då blir känd för medborgarna, riksdagen, regeringen och media. Jag hoppas att  regeringen agerar omgående enligt mina förslag, även om interpellationen formellt måste besvaras med att den inte besvaras.
Mina frågor till landsbygdsministern är alltså hur regeringen ser på konsekvenserna av den extrema torkan, vilka åtgärder man har vidtagit och avser att vidta och om man har tillsatt en krisgrupp eller avser att göra det?
Jag kommer parallellt att lämna in flera enkla frågor baserade på interpellationen. Dessa ska ju besvaras inom några veckor.

Många medborgare undrar över hur man kan bidra för att underlätta för lantbruket. Svaret är enkelt, prioritera köp av mat från Sverige. Både av miljö- och djurskyddsskäl, av omtanke om det öppna landskapet och den biologiska mångfalden och nu också för att använda t ex det svenska nötkött som kommer att finnas i riklighet så att det kommer till nytta så snart som möjligt! Här bör stat och livsmedelshandel och näring kunna samverka för ökat genomslag.
De målsättningar som regeringen har satt upp för offentliga sektorns inköp av mat bör också övergå till att fokusera på inköp av närodlad mat från Sverige, vanlig miljövänlig mat och ekomat,  inte av ekomat från hela världen.

Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (C)"




Skicka en kommentar