söndag, juli 15, 2018

Det extrema Miljöpartiet: Öka matproduktionen genom lägre skördar


 Jag har till skillnad mot Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet respekt för hela det svenska jordbruket, inte bara för det "ekologiska". Och jag har skrivit mycket om detta, t ex här och här och här och här (Kära Sveriges ekologiska lantbrukare!) och här (bakom DNs betalvägg) och här ("100 % eko en katastrof")/..här (4 framstående jordbruksforskare) och här (interpellationer).

Jag skriver idag på SvD debatt om Miljöpartiets extrema fokus på endast ett certifieringskoncept, ekomat, vilket också gör deras, och delvis Sveriges, jordbrukspolitik extrem. MP vill satsa många miljarder av skattebetalarnas pengar på statsbidrag och upphandling på ekomat från Sverige och hela världen. Man vill inte att skolor och äldreomsorg mm ska köpa in knappt någon mat från det vanliga miljövänliga svenska lantbruket utan 60 % ska vara ekomat från Sverige och hela världen. Det är en käftsmäll på världens mest miljö- och djurskyddsvänliga vanliga lantbruk, det svenska. 

Miljöpartiet genom Isabella Lövin försöker nu knipa poäng genom att vilja öka Sveriges självförsörjningsgrad kraftigt genom att ytterligare öka de redan extremt höga målen för ekojordbruk och ekomat. 
"Ekologiskt jordbruk" ger 20-40 % lägre skördar och maten kostar 25-60 % mer. Hur kan en satsning på lägre och osäkrare skördar ge en kraftigt ökad svensk matproduktion?

Miljöpartiets ensidiga fokus på endast ett jordbrukskoncept, ekomat, är extremt och deras jordbruks- och matpolitik är därför också extrem. De gynnar ett enda odlingskoncept och de missgynnar det moderna miljövänliga svenska jordbruket genom högre skatter och inga offentliga inköp.

Det finns också en stark inbyggd motsättning hos Miljöpartiet. Man landar gärna i att förespråka vegetariskt eller veganskt samtidigt som ekojordbruket fungerar bäst när det är kopplat till animalieproduktion genom kor och nötkreatur.

Sverige borde snarast återgå till att använda sin statsbudget och sina offentliga matinköp till att stödja det miljövänliga svenska jordbruket i sin helhet utan extremt uppsatta mål 
för mindre delar av det. 
(Medborgare och kommuner som vill stödja ett miljövänligt jordbruk ska köpa närodlad mat från Sverige, vanlig bra miljömat eller ekomat. Den extrema torkan gör det än viktigare att t ex köpa nöt- och annat kött från Sverige!). 

Vill du få en god bild över Miljöpartiets extrema fokus på endast ett odlingskoncept som ges väldiga fördelar genom statsbidrag och offentliga inköpsmål med mycket mera så läs min utförliga debattartikel på SvD Debatt! Och diskutera gärna här på bloggen eller i mina debattforum på facebook Politisk Allmändebatt och Politisk Centerdebatt och Svensk Lantbruks- och livsmedelsdebatt.

(På LRFs hemsida finns ett spännande inlägg av signaturen Max Revenue, i rollen som tilltänkt VD för svenskt lantbruk, som jag kommenterar i detta FB-inlägg, läs gärna!, scrolla ner!).

(Tillagt 23 juli. Jag och Göran Gunnarsson skriver i Corren (se nedan) med kritik mot östgötakommuner med extremt höga mål för andelen organiskt/biologiskt i sina matupphandlingar. Och mot S/MP-regeringen som har det extremt höga målet att 60 % i offentlig sektors matupphandlingar ska vara "ekologiskt" från hela världen. Det är faktiskt att peka med hela handen och utdela en käftsmäll på världens bästa vanliga miljövänliga jordbruk, det svenska, som står för ca 90 % av produktionsvärdet i svensk matproduktion. Det är extremt att så tydligt skicka signalen att "ekologiskt certifierat" är bäst och målet,  medan den svenska modellen för världens renaste jordbruk är otillräcklig och sämre. Att detta så länge har tillåtits fortgå, framdrivet av det extrema Miljöpartiets linje i denna fråga, är faktiskt ofattbart. Målet för den offentliga sektorns matinköp ska istället vara att 70-80 % ska vara ursprungsmärkt mat från Sverige (vanlig miljövänlig mat eller ekomat), med kriterier från våra stränga miljö- och djurskyddslagar samt principen om närodlat. Den extrema torkan nödvändiggör att kommuner och regioner och myndigheter snarast antar nya upphandlingsmål enligt ovan, samt att vi alla stöder det svenska lantbruket i krisen genom att köpa bra mat från Sverige)




Min debattartikel i SvD:

Sverige klassar lantbruk som miljöfarlig verksamhet. Det borde kallas för livsnödvändig verksamhet.
Visst har allt jordbruk miljöpåverkan, men här ligger Sverige i internationell tätposition vad gäller t ex  minskat näringsläckage och starkt djurskydd.

Det finns inget ”ekologiskt jordbruk” och det är obegripligt hur ett lite fyrkantigt certifieringskoncept har kunnat få ta monopol på ett vetenskapligt begrepp, ekologi. Det är otillbörlig marknadsföring.
Sverige har två miljövänliga odlingskoncept i världsklass, det vanliga miljövänliga jordbruket och det ”ekologiska” jordbruket som väljer bort kemiska bekämpningsmedel och mineralgödsel.

Dock profiterar ekojordbruket regelmässigt på det vanliga miljövänliga jordbruket.
Krav och Staten, ofta nära lierade, ger t ex regelmässigt dispenser till att använda utsäde och foder från det vanliga miljövänliga jordbruket, när det egna utsädet eller foderproduktionen inte räcker till.
”Konventionell” halm och dito stallgödsel från kor och höns och grisar tillförs regelmässigt i betydande utsträckning till ekojordbruket inom ramen för ekoreglerna, och likaså köttmjöl från inte bara det svenska utan även från t ex det danska jordbruket eller t o m från jordbruk i andra värdsdelar. 

Orsaken till dispenser och näringstillförsel är att ekojordbruket har svårt att klara sin växtnäringsförsörjning på egen hand, det fungerar bäst med djurhållning och stallgödsel men överlag föreligger brist på växtnäring eftersom människornas matsmältningsrester ju inte återförs till kretsloppet annat än marginellt. Därför utarmas lätt åkrarna och därför dammsuger ekolantbruket marknaden på allt som innehåller  växtnäring och som godtas av Krav och av staten. 

Det organiskt/biologiska jordbruket (ett bättre ord än det ”ekologiska”) är ändå värd respekt för arbetet med att utveckla sitt koncept och är värd all framgång som det kan få på marknaden genom att stå på egna ben.

Det problematiska är att det i så hög grad med hjälp av ”ekologiska” argument har lyckats övertyga politiker, media, handel och många köpstarka eller trosvissa konsumenter om att det ”ekologiska” är den enda miljöalternativet vid matinköp. Som redan sagts så finns det två rätt likvärdiga miljöalternativ på marknaden, det svenska vanliga miljövänliga jordbruket med över 90 % av matproduktionen och det svenska organiskt/biologiska med under 10 %. Importalternativen är sämre, de har mindre stränga miljö- och djurskyddsregler, deras jordbruk sluter inte kretsloppen i Sverige och bidrar inte med öppna landskap eller biologisk mångfald här samt genererar därtill högre transportkostnader.

De studier av miljöpåverkan och av matkvalitet som gjorts i Sverige visar regelmässigt att de båda svenska odlingskoncepten är likvärdiga. Man har olika starka och svaga sidor, ekojordbruket använder t ex inte kemiska bekämpningsmedel men läcker mer växtnäring till sjöar och hav.

Ekokonceptets framgång i att på bara tre decennier gå från ett ”alternativt jordbruk” med extremt små volymer som sågs över axeln till att ses som det enda ”ekologiska” miljövänliga jordbruket av  många med uppåt 10 % av marknaden är enorm och bara att gratulera till.

Ekokonceptet stöttas ensidigt av starka lobbyorganisationer (naturskyddsföreningen m fl) och politiska partier (främst MP och V men även övriga partier hakar på triumfvagnen) samt också av alltfler forskare (som ofta forskar på området) och av handeln (som gärna ser ett premiumsortiment).

Detta gör att staten mycket kraftigt ökat statsbidragen till ekojordbruket, både omställningsstöd samt ”eviga” årliga areal och djurstöd, marknadsföringsstöd, riktade forskningsstöd och en del andra stöd. Sammantaget uppgår dessa stöd i statsbudgeten till snart 1 miljard kronor årligen, utöver de generella EU-stöden.

S/MP-regeringen har också beslutat om extremt höga politiska mål för hur stor andel av Sveriges åkermark  som ska vara organisk/biologisk år 2030, 30 %. Regeringen har därtill lagt fast målet att 60 % av den offentliga sektorns matinköp då ska vara”ekologiskt” producerat från hela världen. Det senare målet innebär att kommuner och regioner då knappt ska köpa in något från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket, vilket naturligtvis är en kraftfull käftsmäll på över 90 % av Sveriges bönder.

Signalen kan ju bara tolkas på ett sätt, och Miljöpartiet skriver t o m i sitt program att målet är att ”allt jordbruk på sikt ska vara ekologiskt”, vilket också stöds helt och fullt av miljöpartiinfluerade naturskyddsföreningen.

Skulle den offentliga sektorn faktiskt lyckas med att upphandla huvuddelen av sin mat ”ekologiskt” innebär det att merkostnaden för kommuner och regioner och myndigheter blir många miljarder kr årligen relativt om man istället hade köpt närodlad mat från det svenska vanliga miljövänliga jordbruket.

På grund av sina begränsande regelverk är nämligen skördarna i ekojordbruket 20-40 % lägre än i det moderna jordbruket i övrigt, och ekomaten kostar ca 25-60 % mer.
Sveriges förutsättningar för livsmedelsproduktion är goda, med bördiga åkrar och ett stabilt klimat med tillräckligt med regn. Ett antal gånger per sekel slår dock skördarna fel genom för mycket regn eller kyla eller för mycket sol och torka. Och någon eller några gånger per sekel kan det bli nödår som för 150 år sedan 1868, då den extrema torkan orsakade hungersnöd och många tusen dödsfall och satte igång utvandringen till Amerika.

I år är torkan extrem och drabbar stora delar av Sverige och norra Europa. Ingen kommer att hungra men många lantbrukare drabbas enormt både ekonomiskt och psykiskt, en del kan komma att förlora sina gårdar och massor av kor och kanske hästar utan foder kan komma att slaktas eller avlivas.
Ekojordbruket har i sig ojämnare skördar och drabbas sannolikt extra hårt vid en extrem torka som i år.

Miljöpartiet vill nu använda den extrema torkan till att ytterligare öka målet för de organiskt/biologiska åkrarnas andel i Sverige till 40 % och till att öka statsbidragen till ekojordbruket med ytterligare 200 milj kr, utöver vad som redan utgår. Och man vill att universitet och högskolor ska ”ges möjlighet” att erbjuda kurser i ”ekologiskt jordbruk”.

Detta är extremt och ansvarslöst, enligt min uppfattning. Staten ska inte agera agent åt enskilda jordbrukskoncept och bestämma hur vi själva och offentliga sektorn ska göra våra matinköp. Staten ska heller inte ösa pengar över enskilda odlingskoncept utan ska på rimligt sätt stödja miljöinsatser i jordbruket som kommer alla som gör sådana till del.

Miljöpartiet vill ha en ny livsmedelsutredning (den tidigare är två år gammal) och det kan väl inte skada. Man vill stödja mer svensk foderproduktion och sätta upp ett mål för 80 % självförsörjning på mat för Sverige. Det är steg i rätt riktning.

Men hur kan denna väldiga ökning av den svenska matproduktionen ske om huvudfokus är ekomat från jordbruk som avkastar 20-40 % mindre med större skördevariationer och som där maten kostar 25-60 % mer?

Och hur är det rimligt att skolbarn och äldre som hemma äter bra mat från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket istället i skolan och äldreomsorgen ska äta ekologiskt från hela världen till mycket högre kostnader?

Miljöpartiets ensidiga fokus på endast ett jordbrukskoncept, ekomat, är extremt och deras jordbruks- och matpolitik är därför också extrem. De gynnar ett enda odlingskoncept och de missgynnar det moderna miljövänliga svenska jordbruket genom högre skatter och inga offentliga inköp.

Det finns också en stark inbyggd motsättning hos Miljöpartiet. Man landar gärna i att förespråka vegetariskt eller veganskt samtidigt som ekojordbruket fungerar bäst när det är kopplat till animalieproduktion genom kor och nötkreatur.

Sverige borde snarast återgå till att använda sin statsbudget och sina offentliga matinköp till att stödja det miljövänliga svenska jordbruket i sin helhet utan extremt uppsatta mål för mindre delar av det.

Staffan Danielsson
Agronom och riksdagsledamot (C)

Göran Gunnarsson och min debattartikel i Corren:

Rätt att köpa svenskt!


Sverige klassar lantbruk som miljöfarlig verksamhet. Det borde kallas för livsnödvändig verksamhet.

Sverige har två miljövänliga odlingskoncept i världsklass, det vanliga miljövänliga jordbruket och det ”ekologiska” jordbruket som väljer bort bl a mineralgödsel. Ekologi är ett vetenskapligt begrepp och inget odlingskoncept borde kunna ta monopol på det.

Regeringen har beslutat att hela 60 % av den offentliga sektorns matinköp bör vara ekomat från hela världen. Miljöpartiet vill tillsammans med miljöpartiinfluerade naturskyddsföreningen att hela det svenska jordbruket ska bli ”ekologiskt”. Detta extremt radikala mål innebär att kommuner och regioner då knappt ska köpa in något från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket, vilket naturligtvis är en kraftfull käftsmäll på 80-90 % av Sveriges bönder.

Skulle den offentliga sektorn faktiskt lyckas med att upphandla huvuddelen av sin mat ”ekologiskt” innebär det att merkostnaden för kommuner och regioner blir 2-3 miljarder kr årligen.
På grund av sina begränsande regelverk är nämligen skördarna i ekojordbruket 20-40 % lägre än i det moderna jordbruket i övrigt, och ekomaten kostar ca 25-60 % mer.

Krav och Staten ger regelmässigt dispenser för ekojordbruket till att använda utsäde och foder från det vanliga miljövänliga jordbruket, när det egna utsädet eller foderproduktionen inte räcker till.

”Konventionell” halm och dito stallgödsel från kor och höns och grisar tillförs regelmässigt i betydande utsträckning till ekojordbruket inom ramen för ekoreglerna, och likaså köttmjöl från inte bara det svenska utan även från t ex det danska jordbruket.

Orsaken till dispenser och näringstillförsel är att ekojordbruket har svårt att klara sin växtnäringsförsörjning på egen hand, det fungerar bäst med djurhållning och stallgödsel men överlag föreligger brist på växtnäring. Därför utarmas lätt åkrarna och därför dammsuger ekolantbruket marknaden på allt som innehåller  växtnäring och som godtas av Krav och av Staten. 

Det organiskt/biologiska jordbruket (ett bättre ord än det ”ekologiska”) är ändå värd respekt för arbetet med att utveckla sitt koncept och är värd all framgång som det kan få på marknaden genom att stå på egna ben. Det ska dock inte subventioneras genom extremt höga statliga eller kommunala mål eller kostnader.

Motalas kostchef berömde sig och kommunen i Corren för att man ligger i Sverigetopp genom att handlar över hälften ”ekologiskt”. Endast lite köps alltså in från det miljövänliga jordbruk som står för 90 % av matproduktionen i Motala och länet.
Varför ska skolbarn och äldre som hemma ätit bra mat från det svenska jordbruket i skolan och äldreomsorgen istället äta främst ”ekologiskt”?

Den extrema torkan förstärker nu att länets kommuner och krogar (och vi medborgare) bör köpa ursprungsmärkt svenskt när vi handlar mat. Kraven bör uppfylla våra stränga miljö- och djurskyddslagar. Därigenom kan den extrema torkans effekter lindras för jordbruket.

Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)
Göran Gunnarsson, regionråd (C)

Skicka en kommentar