Laddat från Calmfors och Höjer om volymer och brott

Internet kan vara både fantastiskt och förfärligt. Du har tillgång till snabb och fyllig information om vad som helst, mycket är tänkvärt och baserat på analys och fakta  men lika mycket (?) är nog subjektivt och vinklat och mycket är t o m fel- eller lögnaktigt och propagandainriktat.

Var och en avgör hur hen värderar och söker information på nätet och diskuterar den med andra. Många får ut oerhört mycket positivt genom nätet och breddar sitt vetande och lär sig vilka källor och personer som är serösa och intressanta (här finns olika värderingar, javisst). Många fastnar tyvärr istället i att skärma in en del av verkligheten genom att bara välja in sajter som bekräftar olika rättshaverist- eller konspirationsteorier eller, ännu värre, propagerar för terror och fanatism.

Det finns bara ett acceptabelt och övergripande sätt, tror jag, att konsekvent från samhällets sida bejaka det "positiva och konstruktiva" på nätet och motverka det "destruktiva och negativa, och det är öppenhet och att kritiskt granska "allt som skrivs". Naturligtvis måste sajter av terrorkaraktär och liknande bekämpas, men grundläggande är öppenhet och diskussion och kritiskt granskning av vad som skrivs.

För egen del får jag en god omvärldsbevakning på nätet med fokus på mina intresseområden genom Twitter och de jag väljer att följa, både "goda" och en del kontroversiella men nödvändiga att följa för att få erforderlig bredd.

Även facebook och de som jag har förmånen att där vara bekant med och deras inlägg och länkar och de debattforum som där finns ger mig mycket tillbaka. Därför har jag startat och medmodererar några rätt livaktiga debattforum med inriktning på politik och det socialliberala mittfält som främst intresserar mig; Politisk Centerdebatt (öppet för alla på socialliberal grund), Politisk Allmändebatt (för debatt över parti- och blockgränser) och Centervänner PolCV, bara för medlemmar och sympatisörer. Forumen anser jag vara seriösa och mycket väl modererade, och de ger den intresserade en rikedom av inlägg och länkar och diskussioner.

Själv bidrar jag sedan flera år med inlägg och länkar som jag tycker är intressanta och värda att lyfta fram, naturligtvis med fokus på just mina intresseområden. Många andra gör detsamma eftersom antalet som är med i grupperna  är mellan 2.100 och 240.

Idag har jag vid en snabb koll på nätet hittat 4 intressanta och aktuella artiklar/inlägg. Jag länkar till dem i detta blogginlägg och sedan till blogginlägget i olika debattforum.

Först professor Lars Calmfors på DN debatt som både anser att "det varit tabu att diskutera volymer" (vilket jag ju anser men inte alla) och att det behövs en "volymkommission" eftersom Sverige inte klarar av att ta emot och integrera ett obegränsat antal flyktingar på ett rimligt sätt. Detta debattinlägg hade varken skrivit eller publicerats för något eller några år sedan eftersom tidsandan då faktiskt och tyvärr var av tabu-karaktär för en öppen debatt i dessa viktiga frågor.

I det nya intressanta nätforumet Kvartal skriver historikern mm Henrik Höjer en djupt allvarlig analys över brottsutvecklingen i utsatta svenska förortsområden och storstöder, typ. Även denna artikel hade nog inte skrivits eller publicerats för några år sedan.

Journalisten Joakim Lamotte skriver ett facebooksinlägg och är djupt orolig för att sexbrotten ökar i Sverige och att det kan finnas en koppling till olika kulturella bakgrunder. Han skriver: "Därför är det på sin plats att regeringen, som kallar sig feministisk, tillsätter en oberoende utredning för att ta reda på hur sexualbrotten i Sverige har påverkats av att det kommit många människor hit från länder med helt andra lagar och värderingar".
Också detta helt otänkbart att för några år sedan skriva utan att omedelbart rasiststämplas. 

Alliansens partisekreterare skriver i DN att man går till val tillsammans och med ett gemensamt valmanifest dör integration och migration kommer att ingå. Bra! 

Vad tar jag med mig av dessa, delvis kontroversiella länkar? 

Dels funderingar kring hur alliansen ska kunna mötas i asylpolitiken.

Och dels mina funderingar kring vikten av att alltid från samhällets sida belysa verkligheten eftersom man först när man väl känner den kan vidta relevanta åtgärder för att på bästa sätt agera .
Jag har länge varit kritisk till att Sverige till skillnad från tidigare och från övriga nordiska länder inte längre för brottsstatistik kopplad till bakgrund som t ex utlandsfödd eller från olika länder. BRÅ gjorde senast 2005 en djupare genomgång om detta, tror jag. Sedan har det ansetts typ främlingsfientligt att redovisa sådan statistik. 
Jag tror att det är tvärtom, redovisas ingen relevant statistik tror istället många att fler än som är fallet har utländsk bakgrund i brottsstatistiken. Och jag tror likaså att medias policy att oftast inte rapportera om detta också är contraproduktivt, fler tror då att brott begås av utlandsfödda än som faktiskt är fallet. (Därtill driver media genom detta massor av läsare till nätsajter av blandad kvalitet där rykten florerar).

Jag skulle vilja rikta en fråga eller interpellation till justitieministern om varför inte svensk brottsstatistik är mera heltäckande och om varför inte BRÅ fått något nytt uppdrag på detta områden sedan 2005. Vi får se om så blir fallet, frågorna är heta och känsliga.

Ska Sverige köpa kolgruvor och sen lägga ner dem?

Jo, Läsare av min blogg, håller ni med V och MP om att Sverige ska köpa kolgruvor för tiotals miljarder för skattebetalarnas pengar och sedan lägga ner dem så värdet blir många miljarder minus istället..?

Jag förstår inte tassandet i fråga om Vattenfall och deras kolgruvor. Alldeles uppenbart var det ett enormt misstag av dåvarande regeringen Persson att driva igenom affärsidén att  Vattenfall skulle expandera på kontinenten genom att köpa fossil energi för tiotals miljarder av skattebetalarnas pengar, tillgångar som nu rasat i värde.
Alternativen för Staten är nu att driva gruvorna vidare eller sälja dem.
Alternativet att istället bara lägga ner gruvorna och förlora alla investerade skattemiljarder och hamna i enorma konflikter med Tyskland på olika sätt, hur har det överhuvudtaget blivit ett alternativ?

Om det är så som Sverige borde bekämpa CO2-utsläppen i världen så borde vi väl skuldsätta landet upp över öronen och köpa kolgruvor i Tyskland och sedan Kina för att genast lägga ner dem.

Detta vore, det inser nog alla, en vanvettig strategi.

Men det är ju det som V och MP vill och som andra partier börjar mumla om.

Det är bra att Ansvarstagande  partier står upp för en jordnära realism och säger som det är, det vore en enorm misshushållning med skattebetalarnas pengar att först använda dem till stora mångmiljardsatsningar..., och sedan kasta pengarna i sjön.

"Trams", kommenterar Migrverket min JO-anmälan

Jag har som både medborgare och riksdagsledamot mycket stor respekt för riksdagens  ombudsmän, Justitieombudsmannen (se längst ner).

Det är en medborgerlig rättighet att kunna be JO att granska när man anser att myndigheter och enskilda tjänstemän agerar fel.

Jag har nu några gånger JO-anmält Migrationsverket dels för att inte ta sitt myndighetsansvar genom att inte till regeringen föreslå åtgärder som kunnat minska den mycket höga andel av asylsökande till EU som väljer Sverige, över 20 %, dels för att smita ifrån sitt ansvar för att bedöma ensamkommandes ålder när den kan tänkas vara betydligt över 18 år och dels för att härigenom bära ett ansvar när vuxna män som över hela landet placerats på asylboende för barn i två fall har begått ett mord och en våldtäkt.

Migrationsverket är uppenbart kaxiga för att JO snabbt avstod från att gå vidare efter min anmälan förra sommaren. Presschefen Fredrik Bengtsson twittrar flitigt vilket jag uppskattar, det är utmärkt att myndigheter kommunicerar med medborgarna på olika sätt.

Han beskriver sitt twittrande så här:

Fredrik Bengtsson

@myntetharalltid FÖLJER DIG

Presschef Migrationsverket. Brinner för migrationsfrågor. Twittrar oftast i gränslandet mellan privatperson och tjänsteman.

Däremot så skrev han en tweet efter min JO-anmälan nyligen som jag tycker är mycket anmärkningsvärd. Om den ger uttryck för hur Migrationsverket ser på sin roll som myndighet och hur man respekterar rätten för medborgare - och riksdagsledamöter - att kunna gå till JO för att granska en myndighet som t ex migrationsverket är det rätt alarmerande.

Så här skrev Fredrik tisdagen den 15 mars, och så här svarade jag honom:

1. staffan danielsson ‏@staffand  12 timför 12 timmar sedan

   Jag JO-anmäler migrverket för att ha placerat vuxna män på asylboenden för barn, som sedan begått mord och våldtäkt. "Trams", säger verket..

   63 retweets71 gillanden

   
   

   
   

   
   

   
   
2. staffan danielsson ‏@staffand  12 timför 12 timmar sedan

   staffan danielsson Retweetade Fredrik Bengtsson

   Ett mord och en grov våldtäkt av vuxna män som migrverket sagt vara under 18 år. Passa dig för att säga " trams".

   staffan danielsson lade till

   
   

   Fredrik Bengtsson @myntetharalltid
   

   @staffand Skulle vilja säga att det är allvarligt att en politiker gång på gång tar JO:s resurser i anspråk för rena tramsanmälningar.

   19 retweets20 gillanden

   
   

   
   

   
   

   
   

Tyvärr tycker jag att Migrationsverkets presschef här går för långt. Man ska inte ha synpunkter på hur medborgare, eller riksdagsledamöter, väljer att låta JO granska den egna myndigheten.

Jag tror att JO:s resurser inte ansträngs knappt något för att ta ställning till den anmälan som jag nu tvingas göra; Är det lämpligt att en presschef på en myndighet uttrycker åsikter för att förlöjliga den som JO-anmäler myndigheten?


Justitieombudsmannen (JO), eller Riksdagens ombudsmän som är det officiella namnet, granskar att myndigheterna arbetar enligt de lagar och regler som styr deras arbete – särskilt sådana lagar som berör enskildas rättigheter och skyldigheter i förhållande till det allmänna.

Allvarliga tjänstefel av Migrationsverket i åldersbedömning

Jag har länge diskuterat och drivit på att Migrationsverket måste ändra sin nuvarande godtrogna passivitet när man okritisk godtar nästan alla ensamkommande barn som söker asyl som barn under 18 år, trots att man då enbart godtar deras egna uppgifter och bortser från de starka drivkrafter som kan motivera många att uppge sig vara betydligt yngre än man gör.

Jag JO-anmäler nu åter Migrationsverkets nuvarande och förre GD för att brustit i sitt myndighetsansvar när man inte gjort tillräckliga åldersbedömningar i tveksamma fall, vilket lett till att många vuxna män sökt sig till Sverige i hopp om att få asyl som barn, samt också lett till att tusentals vuxna män över hela landet bor tillsammans med barn vilket inte är rätt mot vare sig barnen eller den personal som anställts för att arbeta med barn.

I min JO-anmälan har jag bilagt länkar till dessa artiklar mm som, tycker jag, belägger att min anmälan har god grund.

http://www.dagensmedicin.se/blogg/mats-reimer/2015/11/29/aldersbedomning---fifa-klokare-an-barnlakarforeningen/

http://www.svd.se/fullt-mojligt-att-avgora-alder-via-tander

http://www.svt.se/nyheter/barnlakare-vill-inte-gora-aldersbedomningar-at-migrationsverket

http://www.ltz.se/jamtland/ragunda/kommun-vill-ha-aldersbestamning-pa-ensamkommande

http://www.expressen.se/ledare/alderstest-ar-bra-for-barn/

http://www.smp.se/alvesta/alderstest-infors-efter-misstankt-valdtakt-i-alvesta/

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/alderstester-moraliskt-raett-foer-barnens-skull-17383

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2988325-migrationsverket-misstankte-alexandra-mordaren-ar-vuxen

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/faktabaserad-debatt-om-aldersbedoemning-oenskas-20817

http://www.dagenssamhalle.se/debatt/boerja-kontrollera-aldern-pa-ensamkommande-barn-17257

http://staffandanielsson.blogspot.se/2015/11/tva-starka-skal-for-alderstest-med.html

Mat från svenska bönder före eko från hela världen!

Föreståndaren Maria Wivstad på EPOK på SLU, särskilda forskningspengar för ekologiskt jordbruk, propagerade i Dagens Samhälle för att kommuner (och alla andra) ska prioritera ekomat. Jag replikerar och förespråkar,  om man vill handla miljö- och djurskyddsvänligt, att i första hand köpa närodlad mat från Sverige, i andra hand vanlig bra mat eller ekomat från Sverige och i tredje hand mat från andra länder med sämre miljö- och djurskydd.

Jag har skrivit till Sveriges ekologiska bönder, och här är en rad länkar om mitt och Centerpartiets ständiga arbete för det svenska jordbruket. Och här än fler...

 Det finns 2 bra miljöalternativ för kommuner att välja mellan när man upphandlar mat som kan produceras i Sverige.

Det ena är den miljö- och djurskyddsvänliga maten från hela det svenska jordbruket, närodlad mat som sluter kretsloppen och gynnar den biologiska mångfalden inom ramen för världens strängaste miljö- och djurskyddslagar.

Det andra är närodlad mat från Sverige som därtill är producerad enligt det ”ekologiska” konceptet med mycket animalieproduktion och utan mineralgödsel och kemiska bekämpningsmedel, vilket ger betydligt lägre skördar.

Importerad mat från kontinenten eller andra världsdelar är oftast betydligt sämre miljöalternativ.

De kommuner som sätter upp höga procentmål för att köpa ekomat från hela världen och sedan i övrigt köper importerad mat är inga miljökommuner. De jämförelser som ständigt nu görs om detta borde istället börja med hur stor andel av matinköpen som är närodlad mat inom stränga miljö- och djurskyddslagar. De kommuner som här har högsta inköpsandelar är de främsta miljökommunerna vad gäller mat, och detta borde listas och hedras!

Svenska Staten, och Sveriges kommuner, stöder ekojordbruket med miljardbelopp genom riktade miljöersättningar och riktad upphandling.

Staten anslår även betydande resurser till forskning och marknadsföring av ekomat.

Maria Wivstad är föreståndare för EPOK, centrum för ekologisk produktion, på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Hon skriver i Dagens Samhälle att kommuner bör köpa ekomat från hela världen före bra mat från Sveriges alla bönder. Så är innebörden i det hon skriver. Jag menar att målet istället i första hand borde vara att upphandla närodlat mat producerad inom stränga miljö- och djurskyddsregler som kan sluta kretsloppen och gynna biologisk mångfald i närområdet.

Detta borde vara både Lantbruksuniversitets och Sveriges kommuners grundläggande mål. I andra hand kan man sedan prioritera hur stor andel ekomat från Sverige, och hela världen, man vill upphandla.

I sin strävan att som statlig forskare sälja in just ekomat skriver Maria Wivstad följande, vilket är utomordentligt anmärkningsvärt:

” I praktiken har det visat sig att ekomat i skolor och landsting inte ökat utgifterna för maten, vilket slår hål på påståenden i media att kommuner och landsting varje år lägger miljardbelopp på subventioner av ekomat.”

Detta påstår alltså en statsanställd ekoföreståndare på SLU. Och sedan begär hon att vi ska tro på det övriga hon skriver, vilket trots partiskhet är mera balanserat.

Påståendet är barockt.

Enligt ekonomerna på SLU och i Lund påAgrifood (2012) kostar ekomaten 65 % mer än vanlig mat, med ett spann på 30-60 %.

Min fråga till Maria Wivstad, och andra ekoföreträdare som också ofta brukar hävda att trots betydligt dyrare inköpspriser så kostar inte ekomaten mer, är om hon och de anser att Sveriges kommuner kan trolla?

Om all mat köps in som ekomat till en merkostnad på runt 65 %, eller om 25 % köps in till en merkostnad på 40 %, hur kan detta ske utan att det kostar kommunerna någonting?

Sanningen är ju att kommunernas inköp av betydligt dyrare ekomat kostar årliga miljardbelopp, naturligtvis. (Staten stöder också ekojordbruket med runt 700 mkr per år). Att försöka blanda bort korten genom att påstå att så inte är fallet är lögn och skadar i längden förtroendet för både SLU och den ekologiska maten. Den är betydligt dyrare eftersom den främst är inriktad på animalieproduktion och ger betydligt lägre skördar genom de begränsningar den ålägger sig.

Naturligtvis kan och ska kommuner alltid söka vägar för att använda maten så effektivt och bra som möjligt genom att minska matsvinn och ha en allsidig kost osv. Detta kan och ska självfallet göras oavsett om råvaran är närodlad mat från Sverige eller ekomat från hela världen.

Min analys om Centerpartiets väg framåt!

På 1970-talet stod Centerpartiet på topp, 20-25 %, det stora borgerliga partiet. En bred och bra politik för hela Sverige. Sedan, hur rätt vi än hade, uppfattades vi som ett känslosamt enfrågeparti, vi fastnade i kärnkraften medan moderaterna blåste förbi och tog över rollen som det stora borgerliga partiet. Vi gick spikrakt ner till 4,8 % 1998, innan Maud Olofsson åter breddade oss och sedan hade modet att göra upp om energipolitiken med alliansen.

Idag har vi en mycket bra politisk plattform med våra tunga frågor allt starkare och tydligare. Och en lysande bra partiledare som åtnjuter ett stort förtroende. Och rader av goda och nödvändiga förslag för en bättre integration och fler jobb.

Samtidigt har moderaterna krisat.

Vi var på väg upp mot 8-9 % och borde kunnat nå 10-15 %, enligt min mening.

I dagens demoskop når vi 6 % och snittar 6,7 % i summerade opinionsundersökningar. Och M och L stiger i opinionen medan vi faktiskt inte gör det.

Jag vet, jag sa vid partistämman att jag inte längre på ett bra tag ska tjata om asylpolitiken i centerrörelsen. Nu har det gått ett halvår, det kom 100.000 asylsökande under hösten till Sverige och Centerpartiet ingick en migrationsöverenskommelse med 5 partier om ungefär de att-satser som östgötadistriktet ville men som massivt, vid stämman, avslogs. Läget har förändrats, och jag för åter fram min analys och uppfattning.

Vid riksdagsbeslutet om ID-krav avstod jag med följande röstförklaring. Min uppfattning är att även en alliansregering hade varit tvungen att vidta åtgärder för att bromsa när det kom 10.000 asylsökande per vecka till Sverige. Centerpartiet har alltid haft visioner och mål men vi har också alltid tagit ansvar för att kunna regera både landet och regioner och kommuner genom en realistisk politik med en stark ekonomi.

Nu, i opposition, verkar vi i just denna fråga, Sveriges asylregler, ha bytt plats med Miljöpartiet. Vi motsätter oss tillsammans med Vänsterpartiet egentligen alla åtgärder för att bromsa inflödet av asylsökande till Sverige trots att vi i regeringsställning, enligt min mening, hade varit tvungna att ta ansvar för något liknande.

Vår regeringsduglighet kan nu ifrågasättas. Centerpartiet nämns alltmer som den svaga länken i en ev kommande alliansregering. Om flyktingsituationen består 2018 kommer C att kunna gå med i en regering som för den politik som vi starkt kritiserat som "skamlig" och "omänsklig", typ? Och om vi gör det så kommer vi rimligen att drabbas av samma förödande kritik som nu drabbar Miljöpartiet.

Jag känner en djup oro för att Centerpartiet åter är på väg att fastna i en känslosam enfråga som riskerar att ta över och smalna in partiet som mellan 1980 och 2000.

Opinionsmässigt har vi uppenbarligen minskat från den uppgång som fanns till över 8 %. Jag tror att vi säkert har fått en del besvikna MP-väljare och en del väljare i storstäder och bland ungdom, som ju tror att Sverige klarar vad som helst, typ. Men dessa väljare är lättflyktiga. Och jag befarar att vi lever farligt i våra kärnområden med risk för betydande tapp.

Jag är som sagt egentligen tillfreds med Centerpartiets politik i allt utom vad gäller Sveriges asylregler, där jag anser den välmenande men naiv och orealistisk. Men just detta är nu den helt dominerande politiska frågan i Sverige och EU. Och sannolikt kommer den att vara fortsatt högaktuell under året med risk för nya smärtsamma, men kanske ofrånkomliga, beslut i Sveriges riksdag.

Centerpartiet kommer då sannolikt att rösta emot, tillsammans med Vänsterpartiet och kanske med Miljöpartiet sedan de eventuellt lämnat regeringen. Jag är mycket obekväm med sällskapet. Vänsterpartiet har alltid haft en fullständigt orealistisk ekonomisk politik med statlig utgiftsexplosion kombinerad med stora skattehöjningar för företagare och löntagare. Och Miljöpartiet rör sig i samma riktning kombinerat med åtgärder för att i praktiken driva industri och jordbruk ut ur Sverige.

Jag befarar alltså en ökenvandring för Centerpartiet (särskilt om vi försvårar för eller inte ingår i en ny alliansregering) med vikande opinionssiffror eller i vart fall små utsikter till att kunna växa. Det vore tragiskt eftersom vår samlade politik och vår partiledare tillsammans vore förtjänat av ett åtminstone fördubblat väljarstöd.

Jag inser att jag säkert kommer att få stark kritik, dels för att jag har den analys som jag här redovisat och dels för att jag har fräckheten att ge uttryck för den offentligt, eftersom det anses skada partiet och skicka dubbla budskap till väljarna eftersom en enda riksdagsledamot inte tycker lika som partilinjen i en enskild fråga.

Centerpartiet är dock inget centralstyrt vänsterparti. Vi är, som jag ser det, ett socialliberalt parti med högt i tak för olika åsikter och öppen debatt. Jag är djupt ärlig i min analys och känner ett ansvar för att ge uttryck för den och förhoppningsvis kunna påverka mitt parti i den riktning som jag tror är helt nödvändig.

Och, sammanfattningsvis, det innebär egentligen bara att vi inte återigen fastnar en en känslosam enfråga utan håller fast vid en bred och samlad och utmärkt politik för hela Sverige med företagande, miljö, grundtrygghet, utveckling i hela Sverige och frihet i centrum.

Vad gäller så migrationspolitiken är ju vår nuvarande linje att helst behålla Sveriges mer generösa asylregler och inte vidta några åtgärder för att begränsa asylinvandringen utan att istället driva fram radikala förbättringar för bättre integration och fler i arbete genom våra hundratals stora och små förslag.

Jag står helt bakom att Sverige ska ha en en fortsatt progressiv migrationspolitik i EU-tät och vara ledande i utvecklings- och humanitärt bistånd i världen, i varje fall per capita. Samt att Sverige av all kraft driver på för att de fruktansvärda inbördeskrigen upphör och att EUs länder tillsammans tar ett stort ansvar för flyktingarna, både i flyktinglägren och för de som tar sig till EU. Och likaså står jag bakom Centerpartiets många goda förslag för bättre integration och fler i arbete.

Det enda jag har ifrågasatt, och ifrågasätter, är om Sverige med växande flyktingströmmar till EU kan hålla fast vid mer generösa asylregler än övriga EU-länder. Där har nu 5 riksdagspartier gått mycket längre än vad jag någonsin föreslagit. Därtill tror jag inte att Sverige ensamt av EUs länder kan avstå att bromsa antalet asylsökande, om övriga EU-länder vidtar åtgärder och Sverige då skulle få en kraftigt ökad flyktingström utöver den redan höga andel till EU som vi i många år har tagit emot.

Centerpartiet menar att våra 100-tals förslag för bättre integration och fler i arbete skulle, om de genomfördes.., innebära att Sverige uthålligt skulle kunna ta emot 10.000-tals asylsökande i veckan eller fler. Nej, där håller jag inte med. Jag delar 5 riksdagspartiers uppfattning att Sveriges mottagningssystem är mycket hårt ansträngda och inte klarar fortsatt mycket stora och ökande antal asylsökande, ens om C-förslagen skulle genomföras i sin helhet.

Det här är alltså min politiska analys, och min uppfattning. Jag vill föra fram den och söka påverka diskussionerna i Centerpartiet, i syfte att få en förändring i den riktning jag anser vara helt nödvändig. Att ha denna analys och inte föra fram den, det vore att svika, tycker jag. Jag måste kunna se mig själv i ögonen. Jag får naturligtvis leva med om den faller platt till marken och samstämdheten i partistämma, partistyrelse och riksdagsgrupp består. Men jag kan inte avstå från att använda min demokratiska rätt, och skyldighet, till att föra fram min uppfattning.

Jag väljer att göra det genom detta blogginlägg och i debattforum i sociala medier, främst Politisk Centerdebatt och Centervänner PolCV på Facebook. Kanske ger det några ringar i vattnen. Och kanske skriver jag några debattartiklar på detta tema vartefter. Sedan avgör naturligtvis väljare, medlemmar och förtroendevalda om något av det jag för fram beaktas, eller ej.

Ge gärna stöd eller kritik här på bloggen, men framförallt i debattforumen, som modereras väl och är utmärkta för att kunna bryta åsikter med varandra.

Tillagt 19 mars: Jag har inte skrivit någon debattartikel i rikspress, utan i några centertidningar (Skånska Dagbladet och Länstidningen Östergötland (på ledarplats C) samt i Östgöta Corren.

RUT-rapport; 25 % av flyktingar har heltidsarbete efter 8 år.

Tillagt den 30 januari 2017. Läs mitt blogginlägg från okt 2016, viss korrigering.


Jag anser det mycket viktigt att samhällsdebatten utgår ifrån en så korrekt verklighet som möjligt. Därför har det bekymrat mig att beslutsfattare och medier de senaste åren, i bästa välmening, ofta förskönar migrationens vinster och förminskar graden av utmaningar/problem som vi står inför.

Ett flagrant exempel är Dagens Nyheters artikel för några år sedan om en tendentiös rapport av usel kvalitet om de stora vinster som Sandvikens kommun gjorde på migrationen, som inte vad jag vet korrigerats eller tagits bort från nätet. Det är mycket anmärkningsvärt men också rätt betecknande.

Ett annat exempel är uppgifterna om hur stor andel av flyktingarna som har universitets- och högskoleutbildning på svensk nivå, vilket ofta överdrivits, enligt min mening.

Jag tror liksom t ex min riksdagskollega i KD Aron Modig, i ett färskt välskrivet blogginlägg, att utmaningarna på migrationsområdet är större än de flesta inser.

Centerpartiet har som bekant många goda förslag för bättre integration och fler jobb men även om alla dessa genomfördes, vilket kan ta tid, återstår med säkerhet ytterligare mycket att göra.

Som exempel på hur stor utmaningen är att flyktingar ska komma i arbete används ständigt SCBs uppgifter om att det tar 7-8 år innan hälften av flyktingarna har fått arbete och ca 15 år innan 65 % har arbete.

Enligt SCBs AKU (arbetskraftsundersökning) var den totala andelen sysselsatta 2014 i åldern 20-64 år 80 procent. Bland kvinnorna var sysselsättningsgraden 78 procent och bland männen 82 procent.

Bland utrikes födda var sysselsättningsgraden 67 procent totalt, 62 procent bland kvinnorna och 72 procent bland männen. Enligt AKU var andelen heltidsanställda för befolkningen 15-74 år 77 procent 2014.. Bland dem som var födda i Asien var andelen 73 procent och bland dem som var födda i Afrika var andelen heltidsanställda 63 procent.

Min uppfattning är att dessa siffor närmast skönmålar den bistra verkligheten. Som arbete enligt SCB lär definitionen vara båda fasta och tillfälliga och deltidsarbeten och arbeten med 80 % lönebidrag som den tillfrågade har minst en timme den aktuella veckan.

Jag har därför bett riksdagens utredningstjänst (RUT) att ta fram uppgifter på hur utvecklingen är för
flyktingar och deras anhöriga som har heltidsarbete utan lönebidrag. Det är rimligen en relevant
uppgift att känna till för att på bästa sätt utifrån faktisk verklighet vidta åtgärder i rätt riktning.

Min ytliga analys ledde mig till tron att det nog tar kanske 12-15 år innan hälften har heltidsarbeten utan lönebidrag. Kanske var jag ändå för optimistisk.

RUT redovisar i sin rapport (som alla intresserade kan få genom att kontakta mig t ex på epost staffan.danielsson@riksdagen.se) effekten av lönebidragsarbeten, som man ju oftast har under flera år:

"Exempel på sådana insatser är instegsjobb och nystartsjobb. Ett mått som Arbetsförmedlingen använder för dessa insatser är andel personer som efter insatsens slut, har ett arbete utan stöd efter 90
dagar respektive 180 dagar. Arbetsförmedlingen visar att av dem som avslutat etableringsuppdraget
under 2014 hade fem procent ett arbete utan stöd efter 90 dagar och efter 180 dagar hade sex procent
ett arbete utan stöd. Efter avslutat instegsjobb 2014 hade sex procent av samtliga ett arbete utan stöd
90 dagar och sju procent hade ett arbete utan stöd 180 dagar. Efter avslutat nystartsjobb 2014 hade 33 procent av samtliga ett arbete utan stöd 90 dagar och 36 procent hade ett arbete utan stöd 180 dagar efter avslutat nystartsjobb."

Detta belyser kraftfullt vilken nackdel många utlandsfödda har av sämre språkkunskaper och låg utbildning. Instegsjobb riktar sig mot nyanlända till skillnad från nystartsjobb.

Vad gäller hur stor andel av flyktingar och anhöriga, och andra grupper, som har heltidsarbete utan lönebidrag är det förvånande, tycker jag, att SCBs AKU och RAMS inte ger några svar på det.

RUT, genom den vassa Anna Enström Järleborg,  har dock i samråd med SCB lyckats gräva fram 
mycket intressanta uppgifter i SCBs registerbaserade aktivitetsstatistik (RAKS), som bäst svarar på 
mina ställda frågor. 

I RAKS kategoriseras befolkningen efter huvudanknytning till arbetsmarknaden. De kategorier som används är; helårsanställd, nyanställd, avgången, delårsanställd, företagare, kombinatörer samt dem utan arbete. Det går även att få fram personernas inkomstkällor, t.ex. förvärvsarbete, aktivitetsstöd, sjuk- och aktivitetsersättning eller ålderspension.

Här är RUT-rapportens summering: 

"Om helårsanställda och företagare analyseras visar det sig att andelen helårsanställda inkl. företagare bland den totala befolkningen i Sverige 20-64 år ligger på 69 procent.

Andelen helårsanställda inkl. företagare bland flyktingar inkl. flyktinganhöriga uppgick till 25 procent efter 8 år i Sverige och andelen efter 15 år var 34 procent."

"Även bland flyktingar inkl. flyktinganhöriga är andelen helårsanställda inkl. företagare bland männen högre än bland kvinnorna. Bland männen är 32 procent helårsanställda inkl. företagare efter 8 år och 40 procent efter 15 år. För kvinnor är andelen helårsanställda inkl. företagare 18 procent efter 8 år och 28 procent efter 15 år."

I dessa uppgifter ingår därtill de som arbetar heltid och har stöd av lönebidrag, så siffrorna är betydligt lägre om intresse finns för andelen med heltidsarbete utan några statsbidrag. Att inte SCB kan redovisa detta finner jag mycket anmärkningsvärt.

Jag menar att detta tydligt visar på graden av de utmaningar/problem som Sverige redan möter och står inför. En given slutsats är också att de som säger nej till t ex lägre ingångslöner för de med dåliga språkkunskaper och långt till gymnasiekompetens (vilket Centerpartiet och i andra varianter också övriga allianspartier föreslår) måste prestera andra trovärdiga förslag som kan göra skillnad. Det räcker INTE att hänvisa till "more of the same" som utan större framgång prövats de senaste decennierna och som är det enda recept som regeringen och LO talar om.

Sydsvenskan har, också tillsammans med SCB, nyligen tagit fram statistik på hur långsamt som flyktingar kommer i arbete i Malmö. Av de som kom för tio år sedan hade endast 36 % arbete 2014 (sannolikt används då "en timme i veckan"- definitionen och arbeten med lönebidrag räknas in).
Efter 5 år hade 91 % av kvinnorna inte något arbete.

Dessa uppgifter bestyrker väl vad RUT-rapporten grävt fram.

Tillagt 2 mars.
Bloggen Fnordspotting (märkligt namn) gör en skarp analys, tycker jag, mellan Ylva Johanssons hurtiga mantra att "alla flyktingar ska ha jobb efter 2 år" och den bistra verkligheten.
Jag informerade arbetsmarknadsministern i en interpellationsdebatt igår och framhöll att läget är alarmerande, att det absolut inte räcker med "More of the same" vilket är det enda som regeringen föreslår utan att det behövs en "New Deal" a la typ Centerpartiets många goda och radikala förslag. Även om dessa skulle genomföras i sin helhet torde stora utmaningar kvarstå.
Ylva Johansson kommenterade inte de nya siffrorna alls, hänvisade till utbildning, matchning och
lärlingsjobb, typ och attackerade Centerpartiet och mig för att hota den svenska modellen.

RUT- rapporten efterfrågas livligt och det skrivs rätt mycket på sociala medier och jag har aldrig haft så många besök på denna blogg,  medan media inte uppmärksammat den. Än, vi får se. Jag tycker de nya siffrorna är alarmerande. Efter 15 år i Sverige har 34 % av flyktingarna "helårsjobb", vilket tydligen innefattar även deltidsjobb och alla jobb som stöds med höga statsbidrag/lönebidrag.

Thomas Gur skriver i Arbetsmarknadsnytt!

Ann-Charlotte Marteus skriver ledare i Expressen.

Johan Westerholm med den spetsiga och läsvärda bloggen Ledarsidorna.se har laddat upp rapporten här.

Mariestadstidningen, och andra borgerliga tidningar, använder RUT-rapporten som en grund för en sansad och intressant ledare med Centerpartiet i fokus.

Tillagt: PM Nilsson i Sveriges största affärstidning - Dagens Industri - tar efter en månad äntligen upp den alarmerande RUT-rapport som jag beställde om flyktingars så långa väg till arbete. Han föreslår en kriskommission för arbetsmarknad och skola med anledning av att verkligheten är långt sämre än det framställts.

Tillagt 10 april;
Dagens industris PM Nilsson skriver på ledarplats om flyktingars utbildning och arbete. Regeringen, och många, vill gärna försköna men verkligheten måste ju fram. Intressant att den RUT-rapport jag beställde, och informerade Ylva Johansson om i en interpellationsdebatt, omgående ledde till ett regeringsuppdrag till SCB på samma tema. Sent men bra av arbetsmarknadsministern;

Dödshjälp - en viktig riksdagsdebatt!

Jag har i något decennium drivit frågan om rätt till dödshjälp genom motioner, interpellationer och debattartiklar mm.

Sent igår kväll, efter tio, diskuterade statsrådet Gabriel Wikström, Johan Hultberg och jag frågan om dödshjälp i Sveriges Riksdag.

Det var en djup (enligt statsrådet) och sansad och respektfylld dialog.

Visst återkom Wikström till att många läkare är emot och att han inte "i dagsläget" vill tillsätta någon utredning och att samhället måste fundera noga osv. Det måste han egentligen lyfta fram, så laddad och tabubelagd som denna mycket viktiga fråga är.

Men!

Han bejakade ändå individens frihet att själv kunna lyssnas till och respekteras, och han lyfte fram Statens medicinskt-Etiska råd (SMER) som bättre än en politisk utredning på att analysera och lägga förslag i frågan.

Och det har ju SMER redan gjort, år 2008, då man föreslog att regeringen borde överväga att införa någonting i riktning mot Oregonmodellen. 

Jag undrar ändå om inte denna frågas laddning kommer att nödvändiggöra någon form av utredning. Men kanske inte! 

Styrelsen för Rätten till en Värdig Död har arbetat med denna fråga och jag rekommenderade statsrådet att noga ta del av detta.

Jag valde i mina 2 första inlägg att ge röst åt Harald Norbelie, som från andra sidan floden ställde fråga till statsrådet wikström, och Inga-Lisa Sangregorio​ vilka med oerhörd tyngd lyfter fram verkligheten.

Min kollega Johan Hultberg tog av sin partinål och hade två starka inlägg där han entydigt tog ställning i sakfrågan.

Mycket pekar också på att Moderaterna kommer att förespråka att denna fråga utreds.

Som jag alltid säger, verkligheten avgör i längden, denna fråga är i rörelse och gårdagens dialog i riksdagen ser jag som ett stort steg framåt.

Måtte SMER nu ha fått råg i ryggen att åter ta upp sitt förslag från 2008 och summera den utveckling som sker i EU och USA och åter tillskriva regeringen i frågan!

Här länk till debatten både i skrift och tal;

http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Interpellationsdebatter1/Debatt/?did=H310372

Tillagt 29 februari; Dagens Nyheter ger i en ledare tungt eldunderstöd för att denna fråga behöver utredas. Mycket glädjande och ett viktigt steg framåt. Man har precis uppfattat vad frågan handlar om!

Åsiktskorridor och ålderskontroll -i SvD

Flash; 17.11. 11 feb; Den 15-åring från Somalia ( enligt Daily Mail) som mördade en kvinna på ett asylboende i Mölndal var en vuxen man, enligt GP. Detta är mycket allvarligt. Om Migrationsverket godtroget har accepterat åldersuppgifter utan tillräcklig kontroll, samtidigt som man anställt personal för att arbeta med barn men som istället arbetade med minst en vuxen man, bär man sannolikt ett delansvar för att den fruktansvärda och tragiska händelsen kunde ske. 
Migrationsverket borde anmälas till JO, man torde tyvärr ha ett betydande ansvar för att en person som var anställd för att arbeta med barn under 18 istället arbetade med minst en vuxen man med kanske svåra trauman bakom sig.

....................................
Jag skrev redan 2012 på DN debatt om myndigheters/Migrationsverkets ansvar för att i tveksamma fall ta ansvar för att bedöma ålder på asylsökande. Och jag har fortsatt att diskutera detta, på min blogg och annorstädes. 

Denne läkare tror jag på, till skillnad från t ex ship to Gaza-aktivisten och KPMLr:aren (ja, jag vet att det ät ovidkommande..) Henry Ascher; http://www.dagensmedicin.se/blogg/mats-reimer/2015/11/29/aldersbedomning---fifa-klokare-an-barnlakarforeningen/

Jag skriver idag på SvD Debatt, igen, som enskild riksdagsledamot.  Centerpartiet står bakom migrationsverkets bedömningar och beslutade på partistämman i höstas att åldersbedömning ska ske enligt forskning och beprövad vetenskap, typ. Frågorna är fortsatt aktuella sedan ca 35.000 ensamkommande under 18 år kom till Sverige under 2015, socialstyrelsen kommer snart med en rapport om dagsläget vad gäller åldersbedömningsmetoder, migrationsöverenskommelsen sa att analys ska göras varför så stor andel av de ensamkommande söker sig till Sverige och regeringen och moderaterna vill att migrationsverket ska förbättra sina åldersbedömningar och använda känd teknik.

Det är möjligt att felmarginalen behöver vara 1-2 år men det är faktiskt inte rimligt att den ska vara 4-6 år eller mer, vilket en del barnläkare hävdar. 

Jag skriver också om Åsiktskorridoren, vilken så länge har försvårat en sansad och saklig debatt om olika frågor kopplade till migration.

Istället för diskutera i sak har ofta beskyllningar om rasism och främlingsfientlighet slungats ut, vilket har förgiftat debatten som tynat bort innan den ens hunnit börja, ungefär. Detta har bidragit till de stora förändringarna i väljaropinionen de senaste åren.

Jag lyfter några exempel på angrepp som har drabbat mig, från Sörmlands Nyheter, från Hallands Nyheter som manade mig att byta parti, från riksdagsledamot Linda Snecker, från Östgöta Corren t o m när man delvis försvarar mig, från en Corren-journalist som kopplar mig till 1930-talets antisemitiska strömningar, Ledarskribenten Christian Dahlgren i Corren har flera gånger skrivit negativt och även använt "brun"-ordet. Med mera.