Det gäller ju att inte imponeras när man reser till främmande land. Sverige är ju ändå på något vis alltings moder och Linköping jordens medelpunkt..
Några intryck från New York och FN, efter en dryg dag...(Jag borde nog varit här redan för 20-30 år sedan, men det har jag ju inte). Då vet man nog så lite att man kan egentligen kan allt. Så är det, som en känd svensk statsman brukar säga. Punkt.
Skämt åsido. Kvarteren runt FN skrapan, kring ca 45 till 49.onde gatan någonting, och kring 1 -3 avenyn är visserligen mycket höga ibland - skyskrapor - men kvarteren i marknivå är lättgångna med massor av små och större butiker i en charmig blandning. Vi bor ju centralt och har korta gångavstånd till mycket. Faktiskt lite små stadskaraktär så världshuvudstad det är!
I FNs centrala administration här jobbar kanske 4.000 människor av Fns totalt ca 63.000 i olika organ. Jämfört med Bryssel och EU-byråkratin känns FN närmast - ja, litet är ju fel att säga - mindre än EUs högborgar i Bryssel. FN-skrapan - ett av de första höghusen i hötorgsskrapestil (fast tvärtom) - är byggd på 1950-talet och renoveras nu. Salarna för generalförsamlingen, ekonomiska och social rådet och säkerhetsrådet är byggda räcker fortfarande till trots väsentligt fler medlemsländer idag, och rymmer alltså med råge 192 delegater från alla medlemsländer, 54 delegater i ekosoc och 15 medlemmar i säkerhetsrådet, där mycken makt ligger. Inte minst hos de 5 ständiga medlemmarna med veto; USA, Ryssland, China, Storbrittannien och Frankrike.
Generalförsamlingens tak, ja, ryktet säger att snömassorna knäckte det lite för någon vecka sedan, problem vi ju denna vinter känner igen även från Sverige.
Indien, Japan, Brasilien, Tyskland m flera klappar på porten. En prognos kanske är att säkerhetsrådets sammansättning förändras ungefär samtidigt som EU-parlamentet lämnat Strassbourg...
Idag har vi främst besökt den svenska ständiga FN-representationen med ett trettio-fyrtiotal personer, ledda av ambassadör Anders Lidén och vice chefen ambassadör Per Örnéus. Vi hade förmånen att få lyssna och diskutera en hel del med dem idag, med stort utbyte. Sverige gör bra bilar (..!), högkvalietsmat men vi har i snitt en mycket bra standard på våra diplomater också.
Fns generalförsamling träffas på hösten, nu pågår arbete i t ex säkerhetsrådet och i de 6 fasta utskotten, i ekosoc-rådet och dessa veckor över 8.000 personer samlade kring kvinnokommissionens arbete, inte minst många företrädare för NGO:s - fackförbund, organisationer, en representant för Sametinget osv osv.
Inflytandet i FN har under åren delvis förskjutits till de nya stormakterna enligt ovan, samt till G77-gruppen (som idag är ca 130!), dvs en mycket brokig blandning av utvecklingsländer från jordens alla hörn.
FNs tre grundpelare känner ni väl till..; insatser för fred och säkerhet, länders utveckling samt att lyfta människors rättigheter och ge bistånd. Visst är det mycket byråkrati i FN, men tänk bort FN och världen vore sämre rustad i betydande grad. Inte minst vad gäller FNs mycket stora insatser på det humanitära området, som inte alltid ger lika mycket rubriker som de handfasta säkerhetsfrågorna.
Viktiga frågor i säkerhetsrådet just nu är t ex situationen i Tschad och FNs mission där (just nu pågår 17 olika fredsbevande FN-missioner i världen), läget i Sudan med val i södra delen i januari, samt Afganistan.
Kvällen avslutades med en mottagning i ambassadörens residens för besökande politiker och NGO:er (Non Governmental Organisations). Svenska FN-föreningen i Stockholm ska ha en eloge för sin stora grupp engagerade personer i olika åldrar.
Läs även andra bloggares åsikter om fn, new york, politik, riksdagen, centerpartiet
tisdag, mars 02, 2010
lördag, februari 27, 2010
Min stund i världen..., och Reepalus.
Fredrick Reinfeldt har talat om "sin stund i världspolitiken" som halvåret när Sverige var ordförandeland i EU. Och det ligger en del i det.
För en enkel riksdagsledamot som mig handlar stunden kanske om de två närmaste veckorna då jag äntligen får göra en global insats genom att följa FNs arbete i New York. Vad månde man kunna uträtta, och varför har det dröjt så länge? Det frågar sig säkert många, eller åtminstone jag själv..
Nåväl, det ska bli intressant, FNs arbete för jämställdhet står bl a på dagordningen och vi är 6 riksdagsledamöter som efter en del år i riksdagen nu ska granska världssamfundet.
Det är FNs "Commission on the Status of Women" - etablerad redan 1946 - som sammanträder med många delegater och möten. Utöver att följa detta arbete ska vi givetvis få en bred genomgång av FNs verksamhet och av den svenska FN-representationen, samt även besöka Washington tre timmars tågresa bort.
Jag återkommer med intryck.
I Sverige har den sedan länge ledande Malmösossen Ilmar Reepalu - som ofta gjort rätt sympatiska intryck - hamnat på en allt tunnare is, efter att ha varit helt okänslig för den antisemitism som judar i Malmö drabbats av.
Nu försöker han backa, men det låter i klavéret när han drar tillbaka foten. Min riksdagskollega Federley, som kandiderar till riksdagen även i Malmö och som är en engagerad person, har utmanat Reepalu på debatt i frågan i en brännpunktsartikel i SvD.
Och Reepalu tar till vad han har av härskartekniker genom att benämna Fredrick "den där som ibland klär ut sig i kvinnokläder". Uppenbart är detta - liksom sannolikt även HBT-världen i övrigt - något föraktligt och löjeväckande för Reepalu. Liksom även förresten för den ofta skicklige utrikespolitikern Urban Ahlin som två gånger i riksdagens utrikespolitiska debatt apostroferade Federley som någon som borde muntra upp alliansens fester.
Sakfrågan om hur judar trakasseras i Malmö är mycket allvarlig, och det är faktiskt beklämmande hur Ilmar Reepalu har uttalat sig i svensk och internationell press med att bagatellisera det hela.
Och det blir inte bättre av att Reepalus attityd till andra minoriteter demonstreras så naket som jag beskrivit.
Läs även andra bloggares åsikter om hbt, rfsl, gay, reepalu, anti-semitism, judar, malmö, politik, centerpartiet
För en enkel riksdagsledamot som mig handlar stunden kanske om de två närmaste veckorna då jag äntligen får göra en global insats genom att följa FNs arbete i New York. Vad månde man kunna uträtta, och varför har det dröjt så länge? Det frågar sig säkert många, eller åtminstone jag själv..
Nåväl, det ska bli intressant, FNs arbete för jämställdhet står bl a på dagordningen och vi är 6 riksdagsledamöter som efter en del år i riksdagen nu ska granska världssamfundet.
Det är FNs "Commission on the Status of Women" - etablerad redan 1946 - som sammanträder med många delegater och möten. Utöver att följa detta arbete ska vi givetvis få en bred genomgång av FNs verksamhet och av den svenska FN-representationen, samt även besöka Washington tre timmars tågresa bort.
Jag återkommer med intryck.
I Sverige har den sedan länge ledande Malmösossen Ilmar Reepalu - som ofta gjort rätt sympatiska intryck - hamnat på en allt tunnare is, efter att ha varit helt okänslig för den antisemitism som judar i Malmö drabbats av.
Nu försöker han backa, men det låter i klavéret när han drar tillbaka foten. Min riksdagskollega Federley, som kandiderar till riksdagen även i Malmö och som är en engagerad person, har utmanat Reepalu på debatt i frågan i en brännpunktsartikel i SvD.
Och Reepalu tar till vad han har av härskartekniker genom att benämna Fredrick "den där som ibland klär ut sig i kvinnokläder". Uppenbart är detta - liksom sannolikt även HBT-världen i övrigt - något föraktligt och löjeväckande för Reepalu. Liksom även förresten för den ofta skicklige utrikespolitikern Urban Ahlin som två gånger i riksdagens utrikespolitiska debatt apostroferade Federley som någon som borde muntra upp alliansens fester.
Sakfrågan om hur judar trakasseras i Malmö är mycket allvarlig, och det är faktiskt beklämmande hur Ilmar Reepalu har uttalat sig i svensk och internationell press med att bagatellisera det hela.
Och det blir inte bättre av att Reepalus attityd till andra minoriteter demonstreras så naket som jag beskrivit.
Läs även andra bloggares åsikter om hbt, rfsl, gay, reepalu, anti-semitism, judar, malmö, politik, centerpartiet
fredag, februari 26, 2010
Sovjetiskt SJ hade klarat snön enligt S????
Socialdemokraternas trafikexpert Lena Hallengren ger i Dagens Industri svaret till hur SJ hade klarat denna enorma snövinter under sosse-ledning. Enkelt. Utan konkurrens hade allt fungerat perfekt...Och kommer att göra det ännu mer framgent...
Man tar sig för pannan, även från Egyptens snöfria förhållanden.
Däremot skriver hon ingenting om det eftersatta underhåll som i många decennier under främst s-ledning grundat dagens tågproblem, förståeligt nog.
Lars Ohly kommer att applådera Hallengren. Men är han verkligen något sanningsvittne?
Läs även andra bloggares åsikter om sj, järnväg, förseningar, socialdemokraterna, centerpartiet, politik, riksdagen, snöproblem
Man tar sig för pannan, även från Egyptens snöfria förhållanden.
Däremot skriver hon ingenting om det eftersatta underhåll som i många decennier under främst s-ledning grundat dagens tågproblem, förståeligt nog.
Lars Ohly kommer att applådera Hallengren. Men är han verkligen något sanningsvittne?
Läs även andra bloggares åsikter om sj, järnväg, förseningar, socialdemokraterna, centerpartiet, politik, riksdagen, snöproblem
tisdag, februari 23, 2010
Land utan kvinnor..
Egypten, där en av världens äldsta kulturer föddes genom floddeltavälfärd och organisation, genom faraoner och dyrkan av solguden Ra. Samt av hans maka Mut (lite osäker på stavningen) och deras son. Känns treenigheten igen..?
Långt senare växte kristendomen och islam snabbt fram, efter Jesus respektive Muhammeds framträdanden. Judendomen var mycket deras rötter, med anor kanske jämbördiga med egyptierna.
Tre världsreligioner, med samma rötter. Gamla testamentet vittnar om ständiga strider och oförrätter. Så trots fredliga kärleksbudskap tolkas kärnbudskpet alltid av människor, en del mycket bokstavligt/fundamentalistiskt. Precis så här måste alla tro, annars är man otrogen och inget värd.
Tänk om religionerna kunde leva sida vid sida i fred och kärlek, och varje människa fritt kunde välja vilken man ville tro på eller någon annan eller inte alls. De tre stora har ju också so mycket mer som förenar än som skiljer.
Världen skulle vara så mycket enklare och förhoppningsvis fredligare då.
Inga religiöst styrda stater som längre dikterar precis hur alla måste leva, inga dödsstraff för att lämna statsreligionen, moderna lagar och inte bokstavstrogna från tusentals år sedan.
Sol och bad vid Röda Havet, vid en liten bevattnad del av öknen. Busstur till Nilens bördiga floddelta, till Thebe numera Luxor, Övre Egyptens gamla huvudstad. Där faraonerna från nya riket hemligen begravdes i konungarnas dal. Vars dolda gravkamrar med dyrbarheter och ting för faraos återuppståndelse ändå efter många sekler - eller tidigare - plundrades.
Jag undrar om kvinnorna var lika osynliga då, men tror det ej. För vi ser nästan inga kvinnor. Det är män som omger och servar oss. Det är män som arbetar vid sevärdheterna. Kvinnor skymtar på gatorna, men arbetar i mycket hög utsträckning i hemmet, saknar ofta längre utbildning.
Trots att vårt land i norra Europa är en så jämförelsevis ung kultur (pyramiderna restes närapå innan inlandsisen lämnade Sverige) hoppas jag ändå att vår jämlikhet och jämställdhet ska på sikt genomsyra även äldre kulturer. Kanske hoppas de detsamma, fast tvärtom.
Och hur ska människor från de olika kulturerna mötas? Vilken ska vara veckans lediga dag? Hur ska vi hälsa på varandra, och se på varandra? Accepterar ett liberalt samhälle fullt ut de som vill leva enligt gamla religiösa regler, och där män och kvinnor i stor utsträckning lever åtskilt?
Det principiella grundsvaret är självfallet ja, men finns gränser och var ska de gå?
Läs även andra bloggares åsikter om egypten, religioner, kristendomen, islam, burka
Långt senare växte kristendomen och islam snabbt fram, efter Jesus respektive Muhammeds framträdanden. Judendomen var mycket deras rötter, med anor kanske jämbördiga med egyptierna.
Tre världsreligioner, med samma rötter. Gamla testamentet vittnar om ständiga strider och oförrätter. Så trots fredliga kärleksbudskap tolkas kärnbudskpet alltid av människor, en del mycket bokstavligt/fundamentalistiskt. Precis så här måste alla tro, annars är man otrogen och inget värd.
Tänk om religionerna kunde leva sida vid sida i fred och kärlek, och varje människa fritt kunde välja vilken man ville tro på eller någon annan eller inte alls. De tre stora har ju också so mycket mer som förenar än som skiljer.
Världen skulle vara så mycket enklare och förhoppningsvis fredligare då.
Inga religiöst styrda stater som längre dikterar precis hur alla måste leva, inga dödsstraff för att lämna statsreligionen, moderna lagar och inte bokstavstrogna från tusentals år sedan.
Sol och bad vid Röda Havet, vid en liten bevattnad del av öknen. Busstur till Nilens bördiga floddelta, till Thebe numera Luxor, Övre Egyptens gamla huvudstad. Där faraonerna från nya riket hemligen begravdes i konungarnas dal. Vars dolda gravkamrar med dyrbarheter och ting för faraos återuppståndelse ändå efter många sekler - eller tidigare - plundrades.
Jag undrar om kvinnorna var lika osynliga då, men tror det ej. För vi ser nästan inga kvinnor. Det är män som omger och servar oss. Det är män som arbetar vid sevärdheterna. Kvinnor skymtar på gatorna, men arbetar i mycket hög utsträckning i hemmet, saknar ofta längre utbildning.
Trots att vårt land i norra Europa är en så jämförelsevis ung kultur (pyramiderna restes närapå innan inlandsisen lämnade Sverige) hoppas jag ändå att vår jämlikhet och jämställdhet ska på sikt genomsyra även äldre kulturer. Kanske hoppas de detsamma, fast tvärtom.
Och hur ska människor från de olika kulturerna mötas? Vilken ska vara veckans lediga dag? Hur ska vi hälsa på varandra, och se på varandra? Accepterar ett liberalt samhälle fullt ut de som vill leva enligt gamla religiösa regler, och där män och kvinnor i stor utsträckning lever åtskilt?
Det principiella grundsvaret är självfallet ja, men finns gränser och var ska de gå?
Läs även andra bloggares åsikter om egypten, religioner, kristendomen, islam, burka
Etiketter:
personligt,
religion,
resor,
utrikes
torsdag, februari 18, 2010
Rösta fritt i riksdagen är frimodigt?
Johan Hammarkvist är en intressant ledarskribent i Norra Skåne(C) som nu skrivit om frimodiga riksdagsledamöter som röstar emot sitt eget parti och regering.
Jag har tidigare i några inlägg här skrivit om detta.
Visst ska en människa och en riksdagsledamot vara frimodig och orädd och driva och stå för sina åsikter!
Och i riksdagen är det mycket enklare att göra det i opposition när man ändå regelmässigt förlorar nästan alla voteringar.
Men om regeringens majoritet är liten och man tillsammans med övriga alliansledamöter vill ha en stark och handlingskraftig regering som klarar av att regera och sitta kvar, då blir det svårare.
Jag står självfallet bakom principen att det kan finnas tillfällen då man kan tvingas att rösta emot sitt parti och den regering man stöder. Och Hammarkvist lyfter korrekt fram att jag som enda riksdagsledamot i hela riksdagen röstade med kd i frågan om civilrättsliga äktenskap. Vilket inte fällde någon regering, dock. Och det finns vissa typer av t ex moraliskt/etiska frågor där det kan förekomma en friare röstning.
Det är också korrekt att jag både i frågan om signalspaning (FRA) och - kan jag tillägga - nu när det gäller att stå upp för den energiöverenskommelse som alliansen enades om för ett år sedan, har agerat starkt för att centerpartiets riksdagsgrupp enigt ska stötta sin regering.
Så även om det kan finnas frågor som gör att man kan rösta emot, eller kanske lämna, sitt parti, så gäller det för partier som vill kunna regera Sverige och vara regeringsdugliga att deras riksdagsgrupper tillsammans kan ta det ansvaret. Varje viktigt beslut där oppositionen fäller regeringen ger en svagare regering som snart kan falla. Därför ska det oerhört mycket till att i sådana frågor gå emot sin egen regering.
Johan Hammarkvist verkar uppenbarligen positiv till att några borgerliga ledamöter borde fällt regeringens signalspaningsproposition, så att oppositionen, som vill ungefär detsamma, hade fått igenom flera års fördröjning.
Nu diskuteras åter den energiuppgörelse där alliansen lyckades lösa upp svåra motsättningar och lotsa en oerhört betydelsefull uppgörelse genom riksdagen. Självfallet måste vi borgerliga riksdagsledamöter där både stå för beslutet i sin helhet - som är beslutat - och för de enskilda delarna.
Är det en frimodighet i sådana frågor som Johan Hammarkvist efterlyser, i så fall har vi en i grunden olika syn på det handlingsutrymme som finns för enskilda riksdagsledamöter vars parti är med och regerar Sverige med en knapp majoritet.
Om liberala riksdagsledámöter inte tillsammans kan kompromissa och samlat stödja sin regering utan allt oftare frimodigt röstar hit och dit, då blir borgerliga regeringar nog rätt sällsynta, tyvärr.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, politik, riksdagen, alliansen, regeringen
Jag har tidigare i några inlägg här skrivit om detta.
Visst ska en människa och en riksdagsledamot vara frimodig och orädd och driva och stå för sina åsikter!
Och i riksdagen är det mycket enklare att göra det i opposition när man ändå regelmässigt förlorar nästan alla voteringar.
Men om regeringens majoritet är liten och man tillsammans med övriga alliansledamöter vill ha en stark och handlingskraftig regering som klarar av att regera och sitta kvar, då blir det svårare.
Jag står självfallet bakom principen att det kan finnas tillfällen då man kan tvingas att rösta emot sitt parti och den regering man stöder. Och Hammarkvist lyfter korrekt fram att jag som enda riksdagsledamot i hela riksdagen röstade med kd i frågan om civilrättsliga äktenskap. Vilket inte fällde någon regering, dock. Och det finns vissa typer av t ex moraliskt/etiska frågor där det kan förekomma en friare röstning.
Det är också korrekt att jag både i frågan om signalspaning (FRA) och - kan jag tillägga - nu när det gäller att stå upp för den energiöverenskommelse som alliansen enades om för ett år sedan, har agerat starkt för att centerpartiets riksdagsgrupp enigt ska stötta sin regering.
Så även om det kan finnas frågor som gör att man kan rösta emot, eller kanske lämna, sitt parti, så gäller det för partier som vill kunna regera Sverige och vara regeringsdugliga att deras riksdagsgrupper tillsammans kan ta det ansvaret. Varje viktigt beslut där oppositionen fäller regeringen ger en svagare regering som snart kan falla. Därför ska det oerhört mycket till att i sådana frågor gå emot sin egen regering.
Johan Hammarkvist verkar uppenbarligen positiv till att några borgerliga ledamöter borde fällt regeringens signalspaningsproposition, så att oppositionen, som vill ungefär detsamma, hade fått igenom flera års fördröjning.
Nu diskuteras åter den energiuppgörelse där alliansen lyckades lösa upp svåra motsättningar och lotsa en oerhört betydelsefull uppgörelse genom riksdagen. Självfallet måste vi borgerliga riksdagsledamöter där både stå för beslutet i sin helhet - som är beslutat - och för de enskilda delarna.
Är det en frimodighet i sådana frågor som Johan Hammarkvist efterlyser, i så fall har vi en i grunden olika syn på det handlingsutrymme som finns för enskilda riksdagsledamöter vars parti är med och regerar Sverige med en knapp majoritet.
Om liberala riksdagsledámöter inte tillsammans kan kompromissa och samlat stödja sin regering utan allt oftare frimodigt röstar hit och dit, då blir borgerliga regeringar nog rätt sällsynta, tyvärr.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, politik, riksdagen, alliansen, regeringen
Etiketter:
alliansen,
integritet,
personligt,
politik,
politiker
Jan Guillou ljuger om USA och Afghanistan
Johanne Hildebrandt är en läsvärd och kunnig krönikör i Aftonbladet, med breda erfarenheter av länder i krig och inbördeskrig.
Hon har sakligt resonerat kring FNs fredsinsats i Afghanistan, och fått mothugg av den förre Sovjetinformatören Jan Guillou, också författare med mera.
Han hävdar liksom Vänsterpartiet att Sverige - och säkert USA och andra länder - borde lämna Afghanistan med sina fredsstyrkor. Antagligen menar han - också likt de lysande analytikerna i kretsen kring Lars Ohly - att pengar istället borde skickas till landet för att bygga upp bl a flickskolor...
I sin replik till Johanne Hildebrand är Guillou ute på inte bara de djupa vattnen enligt ovan utan han förvrider verkligen också verkligheten - vilket jag i rubriken summerat som "ljuger" - genom följande konstaterande:
"Det är anhängarna av kriget i Afghanistan som har de svåra frågorna att besvara, inte krigets kritiker. Exempelvis vad Sverige skulle ha för militär funktion när USA och de andra militära stormakterna lämnar Afghanistan nästa år, om Barack Obama håller vad han lovar."
Guillou påstår alltså att USA enligt Obama kommer att lämna Afghanistan med sina soldater nästa år. Detta hans påstående är alltså fullständigt falskt, vilket nog inte varje läsare av Aftonbladet har insikt i.
Det Obama har sagt är att hans ambition är att USA efter den ökade insats som nu sker ska successivt börja minska sina styrkor från 2011, i den takt som Afghanistans armé och polis själva kan ta över ansvaret för säkerheten i landet.
Detta är ju även Sveriges politik, utöver redan stora civila insatser är självklart inriktningen att minska vår militära insats i takt med att landet blir säkrare, och att då öka de civila insatserna.
Men Guillou och Lars Ohly vill att Sverige och övriga över 40 länder som deltar i FN-insatsen omedelbart ska lämna landet och låta det återigen slitas sönder i ett förödande inbördeskrig. Guillou och Vänsterpartiet ger faktiskt inga konkreta förslag hur detta ska kunna undvikas när världssamfundet genom att svika Afghanerna ska ge fritt fram för inbördeskrig och för en eventuell ny talibandiktatur med allt vad vi vet att det skulle föra med sig.
Det är lätt att tycka till och kritisera, men bevare oss för att Guillou och Vänsterpartiet skulle få inflytande över FNs - och Sveriges - fredsbevarande insatser i Afganistan. Därför är det rödgröna samarbetet mycket oroande vad gäller försvars- och säkerhetsfrågor i Sverige och på andra håll.
Läs även andra bloggares åsikter om afganistan, jan guillou, aftonbladet, johanne hildebrandt, försvar, FN, politik, centerpartiet
Hon har sakligt resonerat kring FNs fredsinsats i Afghanistan, och fått mothugg av den förre Sovjetinformatören Jan Guillou, också författare med mera.
Han hävdar liksom Vänsterpartiet att Sverige - och säkert USA och andra länder - borde lämna Afghanistan med sina fredsstyrkor. Antagligen menar han - också likt de lysande analytikerna i kretsen kring Lars Ohly - att pengar istället borde skickas till landet för att bygga upp bl a flickskolor...
I sin replik till Johanne Hildebrand är Guillou ute på inte bara de djupa vattnen enligt ovan utan han förvrider verkligen också verkligheten - vilket jag i rubriken summerat som "ljuger" - genom följande konstaterande:
"Det är anhängarna av kriget i Afghanistan som har de svåra frågorna att besvara, inte krigets kritiker. Exempelvis vad Sverige skulle ha för militär funktion när USA och de andra militära stormakterna lämnar Afghanistan nästa år, om Barack Obama håller vad han lovar."
Guillou påstår alltså att USA enligt Obama kommer att lämna Afghanistan med sina soldater nästa år. Detta hans påstående är alltså fullständigt falskt, vilket nog inte varje läsare av Aftonbladet har insikt i.
Det Obama har sagt är att hans ambition är att USA efter den ökade insats som nu sker ska successivt börja minska sina styrkor från 2011, i den takt som Afghanistans armé och polis själva kan ta över ansvaret för säkerheten i landet.
Detta är ju även Sveriges politik, utöver redan stora civila insatser är självklart inriktningen att minska vår militära insats i takt med att landet blir säkrare, och att då öka de civila insatserna.
Men Guillou och Lars Ohly vill att Sverige och övriga över 40 länder som deltar i FN-insatsen omedelbart ska lämna landet och låta det återigen slitas sönder i ett förödande inbördeskrig. Guillou och Vänsterpartiet ger faktiskt inga konkreta förslag hur detta ska kunna undvikas när världssamfundet genom att svika Afghanerna ska ge fritt fram för inbördeskrig och för en eventuell ny talibandiktatur med allt vad vi vet att det skulle föra med sig.
Det är lätt att tycka till och kritisera, men bevare oss för att Guillou och Vänsterpartiet skulle få inflytande över FNs - och Sveriges - fredsbevarande insatser i Afganistan. Därför är det rödgröna samarbetet mycket oroande vad gäller försvars- och säkerhetsfrågor i Sverige och på andra håll.
Läs även andra bloggares åsikter om afganistan, jan guillou, aftonbladet, johanne hildebrandt, försvar, FN, politik, centerpartiet
Etiketter:
försvar,
försvarsdebatt,
personer,
utrikes
onsdag, februari 17, 2010
Statens rättsövergepp mot min betesmark - igen!
Vi har en beteshage hemma som säkert betats i många hundra år. Ekar, berg, gräs i en salig blandning. Biologisk mångfald och pastoral idyll.
Vid EU-inträdet 1995 klassade marken givetvis som betesmark, och jag har sedan dess anmält den varje år till Jordbruksverket och erhållit någon dryg tusenlapp per hektar i betesstöd.
År 2005 frikopplades stödrätterna och jag erhöll ca 5 stycken sådana, vilket årligen ger en viss ersättning enligt ovan. Eftersom den urgamla betesmarken ju verkligen är betesmark.
Eu och Sverige överenskom år 2009 att uppställa nya regler för hur betesmarker ska se ut vad gäller t ex max antal träd per hektar, 50 stycken.
I höstas kontrollerades betesmarkerna av länsstyrelsen, innan bläcket hunnit torka på överenskommelsen EU-Sverige. Den enda person som gjorde kontrollen gjorde i bedömningssporten "hur många träd står här per hektar" bedömningen att det var något fler än 50.
Och Jordbruksverket låter mig inte få möjlighet att hugga ner några träd så att betesmarken kan anpassas till de nya reglerna och bestå som betesmark.
Utan istället får jag följande myndighetsbeslut:
”Inventeringen av jordbruksmark visar att du fick stödrätter 2005 för mark som inte är godkänd för gårdsstöd. De stödrätter som du fick vid tilldelningen av 2005 och som var baserade på den marken är därmed tilldelade på felaktig grund. Dessa stödrätter ska därför dras tillbaka.”
Jag borde redan vid min EU-ansökan 2005 ha insett att mina betesmarker hade för många träd, trots att Sverige och EU ju kom överens om nya regler först år 2009! Och trots att jag omöjligen kunnat förutse de regler för 2005 som bestämdes 2009 så får jag stå mitt kast - menar ett statligt verk - och mina betesmarker ska alltså förlora sina stöd och växa igen.
Att de är urgamla och värdefulla är staten och jag överens om.
Jag begriper inte hur den svenska staten och ett ansvarigt verk kan göra detta - som jag tycker - rättsövergrepp. (Därför detta reprisinlägg. Och tyvärr finns det fler exempel av liknande slag under de senaste årens olika ändringar och kontroller av åkrar och betesmarker).
Läs även andra bloggares åsikter om lantbruk, jordbruk, betesmark, lrf, jordbruksverket, EU, byråkrati, rättsövergrepp
Vid EU-inträdet 1995 klassade marken givetvis som betesmark, och jag har sedan dess anmält den varje år till Jordbruksverket och erhållit någon dryg tusenlapp per hektar i betesstöd.
År 2005 frikopplades stödrätterna och jag erhöll ca 5 stycken sådana, vilket årligen ger en viss ersättning enligt ovan. Eftersom den urgamla betesmarken ju verkligen är betesmark.
Eu och Sverige överenskom år 2009 att uppställa nya regler för hur betesmarker ska se ut vad gäller t ex max antal träd per hektar, 50 stycken.
I höstas kontrollerades betesmarkerna av länsstyrelsen, innan bläcket hunnit torka på överenskommelsen EU-Sverige. Den enda person som gjorde kontrollen gjorde i bedömningssporten "hur många träd står här per hektar" bedömningen att det var något fler än 50.
Och Jordbruksverket låter mig inte få möjlighet att hugga ner några träd så att betesmarken kan anpassas till de nya reglerna och bestå som betesmark.
Utan istället får jag följande myndighetsbeslut:
”Inventeringen av jordbruksmark visar att du fick stödrätter 2005 för mark som inte är godkänd för gårdsstöd. De stödrätter som du fick vid tilldelningen av 2005 och som var baserade på den marken är därmed tilldelade på felaktig grund. Dessa stödrätter ska därför dras tillbaka.”
Jag borde redan vid min EU-ansökan 2005 ha insett att mina betesmarker hade för många träd, trots att Sverige och EU ju kom överens om nya regler först år 2009! Och trots att jag omöjligen kunnat förutse de regler för 2005 som bestämdes 2009 så får jag stå mitt kast - menar ett statligt verk - och mina betesmarker ska alltså förlora sina stöd och växa igen.
Att de är urgamla och värdefulla är staten och jag överens om.
Jag begriper inte hur den svenska staten och ett ansvarigt verk kan göra detta - som jag tycker - rättsövergrepp. (Därför detta reprisinlägg. Och tyvärr finns det fler exempel av liknande slag under de senaste årens olika ändringar och kontroller av åkrar och betesmarker).
Läs även andra bloggares åsikter om lantbruk, jordbruk, betesmark, lrf, jordbruksverket, EU, byråkrati, rättsövergrepp
Etiketter:
jordbruk,
personligt,
östergötland
EU och LRF - lika höga Visioner - som inte nås..
Man ska ha höga visioner! Självklart! Risken är att de inte nås, men det får man ta.
De kan dock sättas alltför högt, vilket kan slå tillbaka om resultatet blir för långt ifrån.
Både EU och LRF ligger nog i det häradet för de visioner som i båda fallen sattes 2000 med syfte på 2010.
EU skulle genom Lissabonstrategin (Fou,tillväxt osv) år 2010 bvara den "mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomin i världen"...
Och LRF skulle genom Vision 2010 göra de gröna näringarna "att inta en tätposition i Sverige vad gäller tillväxt, lönsamhet och attraktionskraft".
EU har en bit kvar, så är det (som Carl Bildt skulle ha sagt).
Och LRF har en riktigt låååång bit kvar eftersom t ex mjölk-, kött- och spannmålsföretagen alla har den sämsta lönsamheten på mycket länge med röda siffor och svåra likviditetsproblem för många. Animalieproduktionen har dessutom minskat kraftigt i flera decennier, mjölken ligger nu ca 15 procent under den produktionskvot man erhöll vid EU-inträdet, grisproduktionen har minskat med något liknande och nötköttsproduktionen täcker numera bara hälften av den svenska konsumtionen.
Knappast i täten vad gäller tillväxt och lönsamhet alltså, utan precis tvärtom.
Hur avrapporterar LRF då i medlemstidningen Land resultatet av visionen? Och sätter man upp någon ny vision...?
Jodå, det avrapporteras i alla fall i sista numret av Land i december 2009. Stor neutral rubrik på omslaget, ett mittuppslag med rätt lite text som är mest resonerande "å ena sidan och å andra sidan".
Vsst är det mycket kärvt för den traditionella jordbruksproduktionen, säger ordförande Lars-Göran Pettersson. Men å andra sidan har nya verksamheter som turism, hästar och entreprenad utvecklats väl...Och skogen går rätt bra.
Ville man hade det platsat med braskande fiaskorubriker. Men det ville nog inte Land. Och vem vill väl det...(tyvärr verkar inte denna text ha lagts upp på Lands hemsida...).
Ledarskribenten Kerstin Davidson skriver i vanlig ordning klokt om "en betänklig backning" och sätter liksom Lars-Göran P. sitt hopp till den nya livsmedelsstrategi som LRF nu ska ta fram.
Det ska bli mycket intressant att se hur den och dess mål ska formuleras!!
Jag ställde flera interpellationer till Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist (S) under 2005 och 2006, och hoppades givetvis att en ny alliansregering skulle göra skillnad. Visst har det hänt en del, men läget är som jag redovisat och det måste nu börja vända, både vad gäller tillväxt och lönsamhet. Krympning och olönsamhet är inget att ha, nämligen!
Få se om de gröna näringarna börjat komma igång på internet och läsa bloggar. Hitills kan jag säga att både ungdomsgenerationen med t ex de viktiga integritetsfrågorna och försvarsdebatten på en del bloggar ligger långt före. Så du "grönnäring" som läser gärna detta, visa gärna att Ni är på gång genom en kommentar!
Läs även andra bloggares åsikter om lantbruk, jordbruk, lrf, land, tidningen land, atl, centerpartiet, gröna näringarna
De kan dock sättas alltför högt, vilket kan slå tillbaka om resultatet blir för långt ifrån.
Både EU och LRF ligger nog i det häradet för de visioner som i båda fallen sattes 2000 med syfte på 2010.
EU skulle genom Lissabonstrategin (Fou,tillväxt osv) år 2010 bvara den "mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomin i världen"...
Och LRF skulle genom Vision 2010 göra de gröna näringarna "att inta en tätposition i Sverige vad gäller tillväxt, lönsamhet och attraktionskraft".
EU har en bit kvar, så är det (som Carl Bildt skulle ha sagt).
Och LRF har en riktigt låååång bit kvar eftersom t ex mjölk-, kött- och spannmålsföretagen alla har den sämsta lönsamheten på mycket länge med röda siffor och svåra likviditetsproblem för många. Animalieproduktionen har dessutom minskat kraftigt i flera decennier, mjölken ligger nu ca 15 procent under den produktionskvot man erhöll vid EU-inträdet, grisproduktionen har minskat med något liknande och nötköttsproduktionen täcker numera bara hälften av den svenska konsumtionen.
Knappast i täten vad gäller tillväxt och lönsamhet alltså, utan precis tvärtom.
Hur avrapporterar LRF då i medlemstidningen Land resultatet av visionen? Och sätter man upp någon ny vision...?
Jodå, det avrapporteras i alla fall i sista numret av Land i december 2009. Stor neutral rubrik på omslaget, ett mittuppslag med rätt lite text som är mest resonerande "å ena sidan och å andra sidan".
Vsst är det mycket kärvt för den traditionella jordbruksproduktionen, säger ordförande Lars-Göran Pettersson. Men å andra sidan har nya verksamheter som turism, hästar och entreprenad utvecklats väl...Och skogen går rätt bra.
Ville man hade det platsat med braskande fiaskorubriker. Men det ville nog inte Land. Och vem vill väl det...(tyvärr verkar inte denna text ha lagts upp på Lands hemsida...).
Ledarskribenten Kerstin Davidson skriver i vanlig ordning klokt om "en betänklig backning" och sätter liksom Lars-Göran P. sitt hopp till den nya livsmedelsstrategi som LRF nu ska ta fram.
Det ska bli mycket intressant att se hur den och dess mål ska formuleras!!
Jag ställde flera interpellationer till Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist (S) under 2005 och 2006, och hoppades givetvis att en ny alliansregering skulle göra skillnad. Visst har det hänt en del, men läget är som jag redovisat och det måste nu börja vända, både vad gäller tillväxt och lönsamhet. Krympning och olönsamhet är inget att ha, nämligen!
Få se om de gröna näringarna börjat komma igång på internet och läsa bloggar. Hitills kan jag säga att både ungdomsgenerationen med t ex de viktiga integritetsfrågorna och försvarsdebatten på en del bloggar ligger långt före. Så du "grönnäring" som läser gärna detta, visa gärna att Ni är på gång genom en kommentar!
Läs även andra bloggares åsikter om lantbruk, jordbruk, lrf, land, tidningen land, atl, centerpartiet, gröna näringarna
tisdag, februari 16, 2010
Centerårsmöten!
Det är årsmötessäsong nu, och det är alltid roligt att medverka i olika kommunkretsar och avdelningar.
I lördags fm hade Norrköpingscentern sitt årsmöte i Arbetets museum i Norrköping, med visning av den fantastiska EWK-utställningen. En bra framtidsinriktad gruppdiskussion och så mitt eget inlägg, optimistiskt - Nu kan det bara gå uppåt! - och med fokus framåt.
I söndags em var det dags för Kindacenterns årsmöte i Horn - en av södra Sveriges kallaste platser och säkert också vackraste. Risgrynsgröt, och kaffe! Och diskussion inte minst om pensionärernas villkor.
Måndagen besökte jag Eksjöcenterns årsmöte, och dessförinnan givande överläggningar med den välskötta kommunens kommunalråd Lennart Bogren, med högt förtroende. Diskussioner kring försvarsfrågor, givetvis, Eksjö är ju en tung garnisonskommun.
Kvällens överläggningar i Mariannelund blev intressanta och intensiva; jag talade varmt för en region med Småland och Östergötland, vi diskuterade energiöverenskommelsen och jag pressades på besked i frågan om pensionärernas skatter.
Jag redovisade då min uppfattning frän flera blogginlägg här, målet bör vara att skatterna sänks till löntagarnivån. Detta tydliga besked uppskattades av både löntagare och pensionärer.
Så bilfärd hem i vinternatten i den sena söndagskvällen. Som så många gånger förr! Efter det att Charlotte Kalla just tagit guld!
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, pensionärsskatt, pensionärer, politik, centern, eksjö
I lördags fm hade Norrköpingscentern sitt årsmöte i Arbetets museum i Norrköping, med visning av den fantastiska EWK-utställningen. En bra framtidsinriktad gruppdiskussion och så mitt eget inlägg, optimistiskt - Nu kan det bara gå uppåt! - och med fokus framåt.
I söndags em var det dags för Kindacenterns årsmöte i Horn - en av södra Sveriges kallaste platser och säkert också vackraste. Risgrynsgröt, och kaffe! Och diskussion inte minst om pensionärernas villkor.
Måndagen besökte jag Eksjöcenterns årsmöte, och dessförinnan givande överläggningar med den välskötta kommunens kommunalråd Lennart Bogren, med högt förtroende. Diskussioner kring försvarsfrågor, givetvis, Eksjö är ju en tung garnisonskommun.
Kvällens överläggningar i Mariannelund blev intressanta och intensiva; jag talade varmt för en region med Småland och Östergötland, vi diskuterade energiöverenskommelsen och jag pressades på besked i frågan om pensionärernas skatter.
Jag redovisade då min uppfattning frän flera blogginlägg här, målet bör vara att skatterna sänks till löntagarnivån. Detta tydliga besked uppskattades av både löntagare och pensionärer.
Så bilfärd hem i vinternatten i den sena söndagskvällen. Som så många gånger förr! Efter det att Charlotte Kalla just tagit guld!
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, pensionärsskatt, pensionärer, politik, centern, eksjö
Etiketter:
centerpartiet,
personligt,
östergötland
lördag, februari 13, 2010
Ständigt denne FEDERLEY..!
Vi är 28 hårt arbetande riksdagsledamöter i centerpartiets riksdagsgrupp. Män och kvinnor, heterosexuella (tror jag), rotade i våra valkretsar på landsbygd och i stad, omdömesgilla och så vidare.
Och så har vi Fredrick Federley...
Vi tar ansvar och driver fram centerpolitik i alliansen så det står härliga till. Vi debatterar i kammaren och skriver debattartiklar. Någon gång belönas vi för vårt slit med en liten notis i någon tidning.
Tänk om ändå Fredrick Federley kunde nöja sig med det!
Men se det duger inte för Stockholmscenterns Stolthet. Helsidesuppslag i morgontidningar ska det vara. Huvudledare i både Aftonbladet och Expressen, det får vi stå ut med. (Och han, givetvis.)
Vi åker på någon solresa ibland. Bryr sig någon mediarepresentant om det? Inte alls. Inte en spaltmillimeter.
Men om Fredrik hostar på Mallorca går ryktet snabbt in i tabloidpressen. Och om han eller hans syster Ursula - jag är lite oklar med relationen - klär ut sig på Gran Canaria så stoppas pressarna.
Obegripligt. Usel nyhetsvärdering som vanligt. Inget intresse för att spegla vårt envetna politiska manglande i utskott och korridorer, hur mycket vi än läcker om spännande interiörer.
Men om Federley halkar i någon vinterspelsbacke (TV 5-serie) så är fotograferna genast framme.
Ständigt denne Federley.
Tänk så lugnt och skönt det skulle vara om han tog lärdom av oss. Mera Grey än Gay. Mera Fredrick än Ursula. Mera kammardebatt än stureplansdisco.
Som ni märker, så här skulle jag kunna hålla på länge. Ni märker den sedan länge uppdämda bitterheten. Nu måste den ut! (Kanske det kan ge någon liten rubrik, också.., men det blir väl fokus på Fredrick ändå, i vanlig ordning).
Vem sa bitterhet? JAG ÄR INTE BITTER! Jag vill bara ha rättvisa. Varför är medier aldrig rättvisa??
Kan Fredrick ha mutat dem? Sponsrar han dem kanske? Eller sponsrar de honom?Ingenting skulle förvåna mig. Förmodligen kommer han att bli KU-anmäld också av någon upprörd socialdemokrat. Lyckans ost!
När Fredrick stred för integriteten i FRA-debatten hade han ju viktiga poänger. Och fick gehör för mycket. Vi lyssnade och tog vara på många inspel från honom och andra kritiker. Men det räckte ju inte. Mer skulle det vara.
Vi satt en halv natt på miljödepartementet och förhandlade om detta med honom och Annie Johansson. Men frågade media oss om hur det var att ägna natten åt detta?? Nej då, men se Fredrick frågade man utan och innan.
Sån`t sätter sina spår. Men blir inte bitter men desillusionerad. Var finns den gammaldags hederliga kvalitetsinriktade journalistiken som ägnar sig åt oss hårt arbetande politiker i riksdagen? Dog den med Barbro Alving (BANG), kanske?
Jag har minsann också stuckit ut någon gång, och tagit i rejält. Inga burkor i skolan, till exempel. Och det intresserade väl lite, faktiskt. Men skulle Fredrick och Ursula komma så till en premiär skulle det säkert ta priset, i vanlig ordning.
.............................................
Jag slutar ironierna här, börjar gå på tomgång. Lite allvar, då:
Fredrick är en hårt arbetande och skicklig politiker, och en mycket god kamrat i riksdagsgruppen. Han har ansvar för de mycket grannlaga migrationsfrågorna vilket han sköter alldeles utmärkt, med stort engagemang. Han politiska bredd är stor och han driver på och tar plats även i många andra viktiga frågor, inte minst öppenhets- och integritetsfrågorna.
Vi samarbetar i EU-nämnden på ett alldeles utmärkt sätt, och Fredrick kan ju ta och vinna en debatt med vem som helst utan att anstränga sig. Han har som gammal CUF-ordförande synpunkter över hela det politiska fältet, ofta helt riktiga men ibland kan de vara fel (Facit = mig själv).
Fredrick tillför centerpartiets riksdagsgrupp viktiga kvalitéer bl a genom att vara lite annorlunda än många av oss andra. Det är i grunden väldigt bra, jag tycker att riksdagen ska vara representativ för svenska folket och att så många som möjligt ska kunna identifiera sig med olika riksdagsledamöter.
Jagb hoppas att Stockholmscenterns mycket spännande riksdagslista med Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Fredrick Federley i topp kommer att gå fram kraftigt, och att Fredrick återfinns i riksdagen även efter kommande val.
Allra sist, Fredricks privatliv, då? Tja, det har vi väl alla ett. Inte lika ovanligt och spännande som Fredricks kanske är (?), men ändå. Och ingen kan ju beskylla Fredrick för att smyga med sitt, tvärtom! Han är en transparent person, eller heter det transperson...(Jag vet, jag är inte så hemma på området).
Våra låtanden och göranden vid sidan av riksdagsuppdraget ska självfallet kunna granskas, vare sig vi jobbar dubbla eller tredubbla heltider som advokat eller författare eller något veckoslut på Kanarieöarna. Det får Fredrik tåla, även om jag kan tycka att intresset är överdrivet.
Vi får se vad granskningen resulterar i, skulle något vara diskutabelt får lärdom i så fall dras. Av Fredrick, av advokaten och av oss alla andra!
Visst är Fredrik lite yvig, mer yvig än de allra flesta av oss, och visst kommer han nog att bli mindre yvig med tiden. Det kan säkert förädla honom en del, men risken är att han blir lite tråkigare också...Vi får se, det ska bli spännande att följa hans utveckling!!
Fredrik skriver på sin blogg om "ursulagate", här. Där finns också länkar till andra sansade kommentarer.
AB, SvD,Exp,NewsmillLäs även andra bloggares åsikter om fredrick federley, federley, centerpartiet, riksdagen, politik, expressen, aftonbladet
Och så har vi Fredrick Federley...
Vi tar ansvar och driver fram centerpolitik i alliansen så det står härliga till. Vi debatterar i kammaren och skriver debattartiklar. Någon gång belönas vi för vårt slit med en liten notis i någon tidning.
Tänk om ändå Fredrick Federley kunde nöja sig med det!
Men se det duger inte för Stockholmscenterns Stolthet. Helsidesuppslag i morgontidningar ska det vara. Huvudledare i både Aftonbladet och Expressen, det får vi stå ut med. (Och han, givetvis.)
Vi åker på någon solresa ibland. Bryr sig någon mediarepresentant om det? Inte alls. Inte en spaltmillimeter.
Men om Fredrik hostar på Mallorca går ryktet snabbt in i tabloidpressen. Och om han eller hans syster Ursula - jag är lite oklar med relationen - klär ut sig på Gran Canaria så stoppas pressarna.
Obegripligt. Usel nyhetsvärdering som vanligt. Inget intresse för att spegla vårt envetna politiska manglande i utskott och korridorer, hur mycket vi än läcker om spännande interiörer.
Men om Federley halkar i någon vinterspelsbacke (TV 5-serie) så är fotograferna genast framme.
Ständigt denne Federley.
Tänk så lugnt och skönt det skulle vara om han tog lärdom av oss. Mera Grey än Gay. Mera Fredrick än Ursula. Mera kammardebatt än stureplansdisco.
Som ni märker, så här skulle jag kunna hålla på länge. Ni märker den sedan länge uppdämda bitterheten. Nu måste den ut! (Kanske det kan ge någon liten rubrik, också.., men det blir väl fokus på Fredrick ändå, i vanlig ordning).
Vem sa bitterhet? JAG ÄR INTE BITTER! Jag vill bara ha rättvisa. Varför är medier aldrig rättvisa??
Kan Fredrick ha mutat dem? Sponsrar han dem kanske? Eller sponsrar de honom?Ingenting skulle förvåna mig. Förmodligen kommer han att bli KU-anmäld också av någon upprörd socialdemokrat. Lyckans ost!
När Fredrick stred för integriteten i FRA-debatten hade han ju viktiga poänger. Och fick gehör för mycket. Vi lyssnade och tog vara på många inspel från honom och andra kritiker. Men det räckte ju inte. Mer skulle det vara.
Vi satt en halv natt på miljödepartementet och förhandlade om detta med honom och Annie Johansson. Men frågade media oss om hur det var att ägna natten åt detta?? Nej då, men se Fredrick frågade man utan och innan.
Sån`t sätter sina spår. Men blir inte bitter men desillusionerad. Var finns den gammaldags hederliga kvalitetsinriktade journalistiken som ägnar sig åt oss hårt arbetande politiker i riksdagen? Dog den med Barbro Alving (BANG), kanske?
Jag har minsann också stuckit ut någon gång, och tagit i rejält. Inga burkor i skolan, till exempel. Och det intresserade väl lite, faktiskt. Men skulle Fredrick och Ursula komma så till en premiär skulle det säkert ta priset, i vanlig ordning.
.............................................
Jag slutar ironierna här, börjar gå på tomgång. Lite allvar, då:
Fredrick är en hårt arbetande och skicklig politiker, och en mycket god kamrat i riksdagsgruppen. Han har ansvar för de mycket grannlaga migrationsfrågorna vilket han sköter alldeles utmärkt, med stort engagemang. Han politiska bredd är stor och han driver på och tar plats även i många andra viktiga frågor, inte minst öppenhets- och integritetsfrågorna.
Vi samarbetar i EU-nämnden på ett alldeles utmärkt sätt, och Fredrick kan ju ta och vinna en debatt med vem som helst utan att anstränga sig. Han har som gammal CUF-ordförande synpunkter över hela det politiska fältet, ofta helt riktiga men ibland kan de vara fel (Facit = mig själv).
Fredrick tillför centerpartiets riksdagsgrupp viktiga kvalitéer bl a genom att vara lite annorlunda än många av oss andra. Det är i grunden väldigt bra, jag tycker att riksdagen ska vara representativ för svenska folket och att så många som möjligt ska kunna identifiera sig med olika riksdagsledamöter.
Jagb hoppas att Stockholmscenterns mycket spännande riksdagslista med Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Fredrick Federley i topp kommer att gå fram kraftigt, och att Fredrick återfinns i riksdagen även efter kommande val.
Allra sist, Fredricks privatliv, då? Tja, det har vi väl alla ett. Inte lika ovanligt och spännande som Fredricks kanske är (?), men ändå. Och ingen kan ju beskylla Fredrick för att smyga med sitt, tvärtom! Han är en transparent person, eller heter det transperson...(Jag vet, jag är inte så hemma på området).
Våra låtanden och göranden vid sidan av riksdagsuppdraget ska självfallet kunna granskas, vare sig vi jobbar dubbla eller tredubbla heltider som advokat eller författare eller något veckoslut på Kanarieöarna. Det får Fredrik tåla, även om jag kan tycka att intresset är överdrivet.
Vi får se vad granskningen resulterar i, skulle något vara diskutabelt får lärdom i så fall dras. Av Fredrick, av advokaten och av oss alla andra!
Visst är Fredrik lite yvig, mer yvig än de allra flesta av oss, och visst kommer han nog att bli mindre yvig med tiden. Det kan säkert förädla honom en del, men risken är att han blir lite tråkigare också...Vi får se, det ska bli spännande att följa hans utveckling!!
Fredrik skriver på sin blogg om "ursulagate", här. Där finns också länkar till andra sansade kommentarer.
AB, SvD,Exp,NewsmillLäs även andra bloggares åsikter om fredrick federley, federley, centerpartiet, riksdagen, politik, expressen, aftonbladet
Etiketter:
centerpartiet,
personer,
personligt,
politiker
fredag, februari 12, 2010
Sänkt skatt för pensionärer med ca tio miljarder kr!
Jag har sedan en tid kommit till slutsatsen att skatten för pensionärer med förtur bör sänkas i flera steg, och har redovisat detta i blogginlägg och i debattartiklar.
Trots att alliansen sänkt skatten för förvärvsarbetare med 71 miljarder kronor (!), främst riktad till de med låga och medelinkomster - ca 1.500 kr i månaden -, så ligger Sverige kvar som etta eller tvåa i världsskattetoppen. Alliansen vill med rätta fortsätta att sänka skatterna, medan de rödgröna som motsatt sig varje enskild skattesänkning säkert sträver efter att höja skatten med åtminstone de 1.500 kr och mer per månad som alliansen sänkt den.
Maud Olofsson, Fredrick Reinfeldt och Göran Hägglund (som började) vill alla också sänka skatten för pensionärerna. Socialdemokraterna, som aldrig sänkt skatten för pensionärer tidigare, påstår sig nu vilja detta samtidigt som man vill höja tillbaka skatterna för de förvärvsarbetande. Vi inser säkert alla var det slutar, med skattehöjningar för oss alla upp till de tidigare gemensamma världsrekordnivåerna.
Men hur mycket ska då alliansen sänka skatterna med för pensionärerna under nästa mandatperiod, givet att utrymme finns?
Göran Hägglund vill sänka men inte så att nivån blir densamma, eftersom pensionärer inte har icke avdragsgilla kostnader för inkomsternas förvärvande.
Min uppfattning idag är att målet faktiskt ska vara samma beskattning för löntagare och pensionärer.
Jobbskatteavdraget är bra och nödvändigt och är betydelsefullt för att människor ska få behålla mer av sina arbetsinkomster, och öka drivkrafterna för arbete.
Men hur ska Sverige gå vidare med fortsatta skattesänkningar efter de 71 miljarderna i de 4 jobbskatteavdragen?
Ok att pensionärerna ska komma först!
Den outtröttlige Berthel Nordström (88 år?!) argumenterar tillsammans med pensionärsorganisationerna för att sänka skatten till samma nivå som för förvärvsarbetare.
Han hävdar att för detta erfordras 14 miljarder kronor, varav alliansen redan har levererat 3,5 miljarder genom de skattesänkningar i två steg som redan riktats till pensionärerna.
Återstår alltså drygt tio miljarder i så fall.
Med tanke på att Sveriges pensionärer i en internationell jämförelse inte ligger anmärkningsvärt högt (vad jag kunnat få fram), att de allra flesta EU- och OECD-länder har en väsentligt lägre beskattning för pensionärer och att det finns en stark poäng i en lika beskattning för yrkesaktiva och pensionärer så är det mycket som enligt min mening talar för att målet bör vara att sänka skatten för pensionärer med nivån tio miljarder under kommande mandatperiod, givet att utrymme finns.
Pensionssystemet har redan en "centerprofil" genom att garantipensionen successivt har höjts, vilket tillsammans med bostadstillägget ger en disponibel inkomst inte långt under de som har en högre pension på t ex upp till 15.000 kr i månaden och mer. Kommande skattesänkningar, eventuellt kombinerade med en översyn av bostadstilläggen, bör givetvis inriktas på de med låga pensioner men bör i grunden ha ett generellt anslag.
Läs även andra bloggares åsikter om pensioner, spf, jobbskatteavdrag, pensionsskatt, centerpartiet, politik
Trots att alliansen sänkt skatten för förvärvsarbetare med 71 miljarder kronor (!), främst riktad till de med låga och medelinkomster - ca 1.500 kr i månaden -, så ligger Sverige kvar som etta eller tvåa i världsskattetoppen. Alliansen vill med rätta fortsätta att sänka skatterna, medan de rödgröna som motsatt sig varje enskild skattesänkning säkert sträver efter att höja skatten med åtminstone de 1.500 kr och mer per månad som alliansen sänkt den.
Maud Olofsson, Fredrick Reinfeldt och Göran Hägglund (som började) vill alla också sänka skatten för pensionärerna. Socialdemokraterna, som aldrig sänkt skatten för pensionärer tidigare, påstår sig nu vilja detta samtidigt som man vill höja tillbaka skatterna för de förvärvsarbetande. Vi inser säkert alla var det slutar, med skattehöjningar för oss alla upp till de tidigare gemensamma världsrekordnivåerna.
Men hur mycket ska då alliansen sänka skatterna med för pensionärerna under nästa mandatperiod, givet att utrymme finns?
Göran Hägglund vill sänka men inte så att nivån blir densamma, eftersom pensionärer inte har icke avdragsgilla kostnader för inkomsternas förvärvande.
Min uppfattning idag är att målet faktiskt ska vara samma beskattning för löntagare och pensionärer.
Jobbskatteavdraget är bra och nödvändigt och är betydelsefullt för att människor ska få behålla mer av sina arbetsinkomster, och öka drivkrafterna för arbete.
Men hur ska Sverige gå vidare med fortsatta skattesänkningar efter de 71 miljarderna i de 4 jobbskatteavdragen?
Ok att pensionärerna ska komma först!
Den outtröttlige Berthel Nordström (88 år?!) argumenterar tillsammans med pensionärsorganisationerna för att sänka skatten till samma nivå som för förvärvsarbetare.
Han hävdar att för detta erfordras 14 miljarder kronor, varav alliansen redan har levererat 3,5 miljarder genom de skattesänkningar i två steg som redan riktats till pensionärerna.
Återstår alltså drygt tio miljarder i så fall.
Med tanke på att Sveriges pensionärer i en internationell jämförelse inte ligger anmärkningsvärt högt (vad jag kunnat få fram), att de allra flesta EU- och OECD-länder har en väsentligt lägre beskattning för pensionärer och att det finns en stark poäng i en lika beskattning för yrkesaktiva och pensionärer så är det mycket som enligt min mening talar för att målet bör vara att sänka skatten för pensionärer med nivån tio miljarder under kommande mandatperiod, givet att utrymme finns.
Pensionssystemet har redan en "centerprofil" genom att garantipensionen successivt har höjts, vilket tillsammans med bostadstillägget ger en disponibel inkomst inte långt under de som har en högre pension på t ex upp till 15.000 kr i månaden och mer. Kommande skattesänkningar, eventuellt kombinerade med en översyn av bostadstilläggen, bör givetvis inriktas på de med låga pensioner men bör i grunden ha ett generellt anslag.
Läs även andra bloggares åsikter om pensioner, spf, jobbskatteavdrag, pensionsskatt, centerpartiet, politik
onsdag, februari 10, 2010
Har Statsministern förtroende för sin regering - riksdagsdebatt!
Två socialdemokrater med rätt att interpellera, vilket de gör i en utsträckning att skulle vi andra hålla samma volym skulle riksdagen braka ihop och regeringen endast få svara på interpellationer, mötte igår Maud Olofsson i en riksdagsdebatt. De hade frågat statsministern om han hade förtroende för näringsministern eftersom hon - enligt Patrik Björk och Peter Hultkvist - skötte Vattenfall så illa.
Bosse Ringholm anslöt sig till deras attack med högljudd kritik ifrån sitt sedvanliga besserwisserperspektiv. Statsministern visade nonchalans mot interpellationsinstrumentet och demonstrerade noll förtroende för näringsministern...
Maud Olofsson debatterade i sak och skötte debatten mycket bra.
Jan Andersson (C) ställde skarpa motfrågor till debattörerna, vilket inte uppskattades. Och jag gick in med några korta inlägg där jag ifrågasatte om inte det snarare var så att de som ställer interpellationer om statsministern har förtroende för sin regering är de som missbrukar interpellationsinstrumentet.
Aftonbladets ledarsida rescenserar debatten idag, och landar i att s-ledamöterna nog var ute i ogjort väder, är min slutsats! I så fall håller jag med Aftonbladet, vilket ju sällan annars är fallet.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, maud olofsson, centerpartiet, socialdemokraterna, statsministern, debatt
Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, fredrick reinfeldt
Bosse Ringholm anslöt sig till deras attack med högljudd kritik ifrån sitt sedvanliga besserwisserperspektiv. Statsministern visade nonchalans mot interpellationsinstrumentet och demonstrerade noll förtroende för näringsministern...
Maud Olofsson debatterade i sak och skötte debatten mycket bra.
Jan Andersson (C) ställde skarpa motfrågor till debattörerna, vilket inte uppskattades. Och jag gick in med några korta inlägg där jag ifrågasatte om inte det snarare var så att de som ställer interpellationer om statsministern har förtroende för sin regering är de som missbrukar interpellationsinstrumentet.
Aftonbladets ledarsida rescenserar debatten idag, och landar i att s-ledamöterna nog var ute i ogjort väder, är min slutsats! I så fall håller jag med Aftonbladet, vilket ju sällan annars är fallet.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, maud olofsson, centerpartiet, socialdemokraterna, statsministern, debatt
Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, fredrick reinfeldt
Etiketter:
centerpartiet,
interpellation,
politiker,
riksdagen
tisdag, februari 09, 2010
Mona Sahlin en lyktstolpe, eller sopsäck? Nej då!
Jag gillar internet och dess enorma möjligheter väldigt mycket!
Även Facebook, "rätt använd", ger stora mervärden i kontakter och dialog med många.
Jag använder för egen del Facebook till att ibland kolla vad människor jag känner gör i sin vardag och vad de har för synpunkter. Jag går inte med i många grupper av alla de slag som finns, men det är ju valfritt.
Jag uppmärksammade en sådan grupp där många jag kände gick med; "Kan den här lyktstolpen få flera fans än Mona Sahlin". 43.000 fans...
Och jag skrev ett inlägg på Facebook, som sedan lyftes upp av Politikerbloggen och hittills har fått ca 50 kommentarer. De flesta tycker att jag inte har någon humor.
Tja...
Jag har också uppmärksammats på att det finns många liknande eller "värre" grupper, Reinfeldt - Sopsäck är ett exempel.
Och OK, texten säger ju inte att Sahlin är en lyktstolpe eller Reinfeldt en sopsäck utan mera antyder detsamma.
Så min spontana reaktion kanske var i överkant, men så är ju Facebook, mitt inlägg speglar min reaktion då!
Men jag står fast, OK att de som vill - ungdomar och folk med humor.. - går med som fans, men jag fortsätter att vara tråkig och avstår!
Och bedriver väl då mitt sätt en liten minikampanj i just den riktningen, på Facebook!
Läs även andra bloggares åsikter om lyktstolpe, mona sahlin, sopsäck, fredrick reinfeldt, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, politik, facebook, riksdagen
Även Facebook, "rätt använd", ger stora mervärden i kontakter och dialog med många.
Jag använder för egen del Facebook till att ibland kolla vad människor jag känner gör i sin vardag och vad de har för synpunkter. Jag går inte med i många grupper av alla de slag som finns, men det är ju valfritt.
Jag uppmärksammade en sådan grupp där många jag kände gick med; "Kan den här lyktstolpen få flera fans än Mona Sahlin". 43.000 fans...
Och jag skrev ett inlägg på Facebook, som sedan lyftes upp av Politikerbloggen och hittills har fått ca 50 kommentarer. De flesta tycker att jag inte har någon humor.
Tja...
Jag har också uppmärksammats på att det finns många liknande eller "värre" grupper, Reinfeldt - Sopsäck är ett exempel.
Och OK, texten säger ju inte att Sahlin är en lyktstolpe eller Reinfeldt en sopsäck utan mera antyder detsamma.
Så min spontana reaktion kanske var i överkant, men så är ju Facebook, mitt inlägg speglar min reaktion då!
Men jag står fast, OK att de som vill - ungdomar och folk med humor.. - går med som fans, men jag fortsätter att vara tråkig och avstår!
Och bedriver väl då mitt sätt en liten minikampanj i just den riktningen, på Facebook!
Läs även andra bloggares åsikter om lyktstolpe, mona sahlin, sopsäck, fredrick reinfeldt, centerpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, politik, facebook, riksdagen
Skaka hand eller bära Burka..?
Jag har inte hunnit med att kommentera Stockholms Tingsrätt dom rörande den muslimska man som vägrade skaka hand med, och uppträdde nonchalant mot, den kvinnliga VD:n där han sökte praktikplats. Diskrimineringsombudsmannen är glad. Mannens bild av det inträffade framkommer väl i denna SvD-artikel från 2008. Arbetsförmedlingens version finns här.
Förre ambassadören i Turkiet är upprörd.
Chefredaktören på Kommunalarbetaren tänker i samma banor. Liksom Marie Hagberg, ordförande i nätverket mot hedersrelaterat våld.
Kommunalrådet i Linköping, Muharrem Demirok, själv muslim, är också upprörd över DOs synsätt.
Vad tycker då jag, som i dessa frågor inte har det bästa ryktet i en del renodlat liberala kretsar efter min motion om "burka och rånarluva".
Måste man ta människor i hand i Sverige eller ej? Nej, det måste man i och för sig ej. Men om motivet är att man inte respekterar den man inte vill hälsa på, t ex att den är oren eller inte jämlik, då blir det svårare.
Är den aktuella mannen diskriminerad på grund av sin syn på kvinnor eller är det kvinnan som är diskriminerad av honom just för att hon - och alla andra kvinnor - är kvinna?!
Och i förlängningen så känner jag att DO anser att en kvinna som haft ansiktet dolt och inte fått samma praktikplats också borde tillerkännas samma skadestånd.
Folkpartiets partisekreterare var blixtsnabbt ute och krävde lagändring.
Jag måste säga att de här frågorna är värda och viktiga att diskutera, och inte enkla.
Att skaka hand är något helt annat och mindre problematiskt än att dölja ansiktet för varandra, det tycker jag, men också värt en diskussion.
Läs även andra bloggares åsikter om burka, skaka hand, muslim, do, diskriminering, centerpartiet, folkpartiet, politik, arbetsförmedlingen
Förre ambassadören i Turkiet är upprörd.
Chefredaktören på Kommunalarbetaren tänker i samma banor. Liksom Marie Hagberg, ordförande i nätverket mot hedersrelaterat våld.
Kommunalrådet i Linköping, Muharrem Demirok, själv muslim, är också upprörd över DOs synsätt.
Vad tycker då jag, som i dessa frågor inte har det bästa ryktet i en del renodlat liberala kretsar efter min motion om "burka och rånarluva".
Måste man ta människor i hand i Sverige eller ej? Nej, det måste man i och för sig ej. Men om motivet är att man inte respekterar den man inte vill hälsa på, t ex att den är oren eller inte jämlik, då blir det svårare.
Är den aktuella mannen diskriminerad på grund av sin syn på kvinnor eller är det kvinnan som är diskriminerad av honom just för att hon - och alla andra kvinnor - är kvinna?!
Och i förlängningen så känner jag att DO anser att en kvinna som haft ansiktet dolt och inte fått samma praktikplats också borde tillerkännas samma skadestånd.
Folkpartiets partisekreterare var blixtsnabbt ute och krävde lagändring.
Jag måste säga att de här frågorna är värda och viktiga att diskutera, och inte enkla.
Att skaka hand är något helt annat och mindre problematiskt än att dölja ansiktet för varandra, det tycker jag, men också värt en diskussion.
Läs även andra bloggares åsikter om burka, skaka hand, muslim, do, diskriminering, centerpartiet, folkpartiet, politik, arbetsförmedlingen
Etiketter:
burka,
debatt,
etik och moral,
religion
En tisdag i riksdagen
* Eu-nämnden kl 09-10, utfrågning av statsministern inför toppmöte. Jag frågade om risken för att FNs klimatspanels felaktigheter (Himalayas smältning, jordens medeltemperatur höjd senaste decenniet) kan påverkan arbetet för lägre växthusgasutsläpp. Svar, jo, argumentet används i länder som inte vill minska..
* Försvarsutskott (tillsammans med utrikesutskottet i början), fullsatt, ÖB och Armeinspektören redovisade läget kring de stupade soldaterna i Afghanistan. Jag ställde en fråga om uppföljning och kontakt med den Afghanska polisen, eftersom överfallet ju skedde vid en förtrolig kontakt med dem.
* Lunch - strömming - med goda kamrater. Diskuterade bl a snus, som jag tycker ska få säljas inom EU liksom cigaretter. Kamp för mindre tobak, ja, men inte för cigaretter och mot snus..!
* Lyssnade sedan i kammaren på en interpellatuionsdebatt där tandemparet Björk/Hultkvist med stöd av Bosse Ringhom attackerade Maud Olofsson för att Vattenfall har expanderat i Tyskland med kärnkraft och kolkraft (jag hårddrar lite). Och om Statsministern har förtroende för Näringsministern.
Bristande respekt för riksdagen att inte statsministern svarar, menade Ringholm. Jag gjorde två inlägg på temat att det snarare var interpellanterna som i så fall visade detta genom att fråga statsministern om han har förtroende för den regering han själv tillsatt..!
* Kort avlyssning på Stefan Tornberg och Inger Fredriksson som redogjorde för läget om tryckfrihet och yttrandefrihet.
* Och nu riksdagsgrupp...
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, eu-nämnd, eu, vattenfall, kärnkraft, maud olofsson
* Försvarsutskott (tillsammans med utrikesutskottet i början), fullsatt, ÖB och Armeinspektören redovisade läget kring de stupade soldaterna i Afghanistan. Jag ställde en fråga om uppföljning och kontakt med den Afghanska polisen, eftersom överfallet ju skedde vid en förtrolig kontakt med dem.
* Lunch - strömming - med goda kamrater. Diskuterade bl a snus, som jag tycker ska få säljas inom EU liksom cigaretter. Kamp för mindre tobak, ja, men inte för cigaretter och mot snus..!
* Lyssnade sedan i kammaren på en interpellatuionsdebatt där tandemparet Björk/Hultkvist med stöd av Bosse Ringhom attackerade Maud Olofsson för att Vattenfall har expanderat i Tyskland med kärnkraft och kolkraft (jag hårddrar lite). Och om Statsministern har förtroende för Näringsministern.
Bristande respekt för riksdagen att inte statsministern svarar, menade Ringholm. Jag gjorde två inlägg på temat att det snarare var interpellanterna som i så fall visade detta genom att fråga statsministern om han har förtroende för den regering han själv tillsatt..!
* Kort avlyssning på Stefan Tornberg och Inger Fredriksson som redogjorde för läget om tryckfrihet och yttrandefrihet.
* Och nu riksdagsgrupp...
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, eu-nämnd, eu, vattenfall, kärnkraft, maud olofsson
måndag, februari 08, 2010
Bra c-förslag om avdrag för datorkostnader!
Centerpartiet har haft kommundagar i Göteborg, som gav ett bra avstamp inför valet. Maud Olofsson anslog den offensiva ton som präglade hela sammankomsten.
Integritetsfrågorna lyftes särskilt, vilket kändes mycket bra. Jag deltog i ett panelsamtal med Per Ankersjö, Annie Johansson och Muharrem Demirok, och betonade frågornas vikt, att centerpartiet driver och ska driva dem i enlighet med vårt öppenhetsmanifest, men att vi ibland ställs inför plågsamt svåra avvägningar, särskilt - naturligtvis - i regeringsställning.
Centerpartiet föreslår nu att kostnader för dator och IT i bostaden ska omfattas av HUS-avdraget. Dvs dessa tjänster blir väsentligt billigare och kommer att bidra till framväxten av fler företag som fixar de problem som återkommande drabbar datorer och uppkopplingar osv.
ROT-avdraget är socialdemokraterna för, det sänker kostnaden för renovering och reparationer i bostäderna. RUT-avdraget är socialdemokraterna emot, det sänker kostnaden för hushållsnära tjänster utöver byggnadstjänster, det ger tusentals nya jobb och gör svarta jobb vita.
Nu driver centerpartiet på för att även datorservice ska klassas som en hushållsnära tjänst, vilket är alldeles utmärkt. Det ska bli intressant att se hur s övriga partier ställer sig till detta, och om s i vanlig ordning motsätter sig allt som inte har koppling till de manliga byggnadsjobben. Magnus och Annie har skrivit om detta.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, maud olofsson, politik, riksdagen, hus-avdrag, rot-avdrag
Integritetsfrågorna lyftes särskilt, vilket kändes mycket bra. Jag deltog i ett panelsamtal med Per Ankersjö, Annie Johansson och Muharrem Demirok, och betonade frågornas vikt, att centerpartiet driver och ska driva dem i enlighet med vårt öppenhetsmanifest, men att vi ibland ställs inför plågsamt svåra avvägningar, särskilt - naturligtvis - i regeringsställning.
Centerpartiet föreslår nu att kostnader för dator och IT i bostaden ska omfattas av HUS-avdraget. Dvs dessa tjänster blir väsentligt billigare och kommer att bidra till framväxten av fler företag som fixar de problem som återkommande drabbar datorer och uppkopplingar osv.
ROT-avdraget är socialdemokraterna för, det sänker kostnaden för renovering och reparationer i bostäderna. RUT-avdraget är socialdemokraterna emot, det sänker kostnaden för hushållsnära tjänster utöver byggnadstjänster, det ger tusentals nya jobb och gör svarta jobb vita.
Nu driver centerpartiet på för att även datorservice ska klassas som en hushållsnära tjänst, vilket är alldeles utmärkt. Det ska bli intressant att se hur s övriga partier ställer sig till detta, och om s i vanlig ordning motsätter sig allt som inte har koppling till de manliga byggnadsjobben. Magnus och Annie har skrivit om detta.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, maud olofsson, politik, riksdagen, hus-avdrag, rot-avdrag
söndag, februari 07, 2010
Sorg över stupade och skadade i Afganistan
ISAFs och FNs fredsinsats i Aghanistan och för Afghanistans plågade folk innebär strider och risk för förluster, även i det svenska området.
Sveriges insats har tidigare drabbats av förlusten av två soldater och därtill har ett antal skadats.
Idag söndag nås vi av rapporten om två soldater till som stupat, och en som skadats -oklart hur allvarligt - i ett väpnat överfall väster om Mazar-e Sharif.
Detta är djupt sorgligt och och våra tankar och vår stora medkänsla går till deras anhöriga och närstående, liksom till hela den svenska fredsstyrkan.
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, isaf, swecon, försvaret, politik, centerpartiet
Sveriges insats har tidigare drabbats av förlusten av två soldater och därtill har ett antal skadats.
Idag söndag nås vi av rapporten om två soldater till som stupat, och en som skadats -oklart hur allvarligt - i ett väpnat överfall väster om Mazar-e Sharif.
Detta är djupt sorgligt och och våra tankar och vår stora medkänsla går till deras anhöriga och närstående, liksom till hela den svenska fredsstyrkan.
Läs även andra bloggares åsikter om afghanistan, isaf, swecon, försvaret, politik, centerpartiet
torsdag, februari 04, 2010
Staten stjäl bönders betesmarksrätter, skyller på EU...
Jag sticker emellan med ett jordbruksinlägg. Ett långt och engagerat sådant, ursäkta...(= läs ni som är intresserade.., av jordbruk, bete, EU eller myndigheter och politik..)
Kan först dock nämna - vilket inte gör inlägget kortare - att jag i måndags var på ett givande besök i Kalmar arrangerat av kommuncentern där. Först ett studiebesök på en fin grisgård hos Daniel och Jennie Juneberg, sedan en givande debatt om försvar och värnplikt med ett tjugotal centerpartister.
Måndagen dessförinnan medverkade jag på Finspångscenterns årsmöte i sträng kyla. Fredrik Blomberg tar över den ledande c-rollen efter den förträfflige Denny Lawroth, som välförtjänst slutar en lång c-gärning som kommunstyrelsens ordförande. Även Fredrik, säkert en helt förträfflig begravningsrådgivare, kommer att göra mycket nytta för Finspång och centerpartiet.
Den i Finspång och Östergötland välkände Hugo Andersson återkommer efter en långvarig paus (var det några decennier?) på fullmäktigelistan, men kan få svårt att hinna med eftersom han också lär toppa landstingslistan. En spännande nytändning som bådar gott!
Nåväl, jordbruk. Och jag är personligen berörd, låt det klart sägas. Men tusentals andra är också berörda.
Vi har en beteshage hemma som säkert betats i många hundra år. Ekar, berg, gräs i en salig blandning. Biolgisk mångfald och pastoral
Vid Eu-inträdet 1995 klassade marken givetvis som betesmark, och jag har sedan dess anmält den varje år till Jordbruksverket och erhållit någon tusenlapp per hektar i betesstöd.
År 2005 frikopplades stödrätterna och jag erhöll ca 5 stycken sådana, vilket årligen ger en viss ersättning enligt ovan. År 2006 - tror jag - gjordes en kontroll där marken naturligtvis godkändes som betesmark. (Dock klagade man på att det var för dåligt betat och gav mig böter, trost att detta enligt mig främst berodde på ett mycket regnigt år och sen kontroll i november).
Under 2009 (och tidigare) har Sverige förhandlat med EU om regelverken för att betesmarker ska klassas som beten, eftersom EU menar att det finns för många träd i en del svenska beteshagar. Efter hårda förhandlingar enades parterna om att det ska vara max 50 träd per hektar, i vissa fall kan 60 träd godtas.
LRF har kritiserat detta, men jag har för min del tyckt att det ändå var bra med ett tydligt regelverk, och att nu får ju vi med betesmark där träden bedöms vara för många välja mellan att hugga ner några och fortsätta med bete, låta marken växa igen eller plantera igen den med gran.
Jag högg bort en del träd för 3-4 år sedan och var övertygad om att mina betesmarker klarade de nya kraven.
I höstas kontrollerades betena igen av länsstyrelsen, inna bläcket hunnit torka på överesnkommelsen EU-Sverige. Den enda person som gjorde kontrollen gjorde i bedömningssporten "hur många träd står här per hektar" bedömningen att det vär något fler än 50.
Jag håller inte med, men OK då. Jag får hugga ner några träd till, så att fortsatt betesstöd kan erhållas och de urgamla betesmarkerna bevaras en tid till. Staten och jag har ju varit överens i flera hundra år, och särskilt de senaste 14, att mina betesmarker är betesmarker, och staten har varje år bekräftat vårt avtal om detta genom att godkänna min ansökan och utbetala pengar.
Men hej, vad jag bedrog mig. För Staten gäller inte samma regler som för alla andra som träffar avtal. Staten kan ensigt bryta ett avtal och hänvisa till "force majeure", dvs Europeiska Unionen.
Jag borde redan vid min EU-ansökan 2005 ha insett att mina betesmarker hade för många träd...??? (Trots att Sverige och EU ju kom överens om nya regler först år 2009!!).
Det faktum att Sverige/Staten/Jordbruksverket/Länsstyrelsen fram till hösten 2009 godkänt mina betesmarker som betesmarker är inget värt, det är de nu inte längre.
Därför drar Staten in mina 4 st betesmarksrätter till sig och jag har inte längre några sådana. Möjligen kan jag också drabbas av återbetalningskrav och böter eftersom jag felaktigt ansökt om och erhållit ersättning för betesmarken sedan 2005 utan att vara berättigad till det....???
Hade kontrollen skett i år , 2005, kommer dock inte några betesrätter att dras tillbaka...?? (Eller var det att återbetalningskrav då inte ska aktualiseras, jag ska kolla).
Hade jag sålt mina stödrätter - det kan man göra - till någon annan för några år sedan skulle Staten ha tagit dessa från denne, eftersom han/hon borde insett att Staten och EU år 2009 skulle överenskomma att betesmarkerna ju inte var betesmarker...??
Sverige kan inte rimligen uppträda så här, i efterhand bryta ingångna avtal och under löpande stödår ändra regelverket och stjäla - jag hittar inget bättre ord - bönders stödrätter. Självfallet skulle man uppmärksammat oss på de med EU överenskomna nya regelverken och givit oss alternativen att anpassa betesmarkerna eller göra skog av dem.
Jag och många kommer att hävda vår rätt så långt vi kan i domstolssystemet och genom anmälan till de ombudsman som ska skydda medborgarna mot övergrepp från myndigheter/Staten. Ta inte våra stödrätter ifrån oss.
Staten och vi är ju överens om värdet av att hålla dessa betesmarker öppna, utan EU-stöden riskerar ju de att planteras igen, trost att ingen vill det.
Självfallet kommer frågan också att ställas till regeringen och berörda statsråd, menar ni att myndigheterna verkligen kan agera så här; orättmätigt, olikabehandling av medborgare, skönsbedömning, "postuma" beslut.
Jag vet att myndigheterna har en självständighet i Sverige - som jag egentligen ifrågasätter , jag har motionerat om att utreda ministerier som i nästan alla andra länder - men visst går det ibland också att ta initiativ om saker går fel. Jag hoppas att mitt mångordiga exempel ovan är ett exempel på detta.
Läs även andra bloggares åsikter om betesmark, jordbruk, lrf, centerpartiet, jordbruksverket, EU, eu-stöd, JO
Kan först dock nämna - vilket inte gör inlägget kortare - att jag i måndags var på ett givande besök i Kalmar arrangerat av kommuncentern där. Först ett studiebesök på en fin grisgård hos Daniel och Jennie Juneberg, sedan en givande debatt om försvar och värnplikt med ett tjugotal centerpartister.
Måndagen dessförinnan medverkade jag på Finspångscenterns årsmöte i sträng kyla. Fredrik Blomberg tar över den ledande c-rollen efter den förträfflige Denny Lawroth, som välförtjänst slutar en lång c-gärning som kommunstyrelsens ordförande. Även Fredrik, säkert en helt förträfflig begravningsrådgivare, kommer att göra mycket nytta för Finspång och centerpartiet.
Den i Finspång och Östergötland välkände Hugo Andersson återkommer efter en långvarig paus (var det några decennier?) på fullmäktigelistan, men kan få svårt att hinna med eftersom han också lär toppa landstingslistan. En spännande nytändning som bådar gott!
Nåväl, jordbruk. Och jag är personligen berörd, låt det klart sägas. Men tusentals andra är också berörda.
Vi har en beteshage hemma som säkert betats i många hundra år. Ekar, berg, gräs i en salig blandning. Biolgisk mångfald och pastoral
Vid Eu-inträdet 1995 klassade marken givetvis som betesmark, och jag har sedan dess anmält den varje år till Jordbruksverket och erhållit någon tusenlapp per hektar i betesstöd.
År 2005 frikopplades stödrätterna och jag erhöll ca 5 stycken sådana, vilket årligen ger en viss ersättning enligt ovan. År 2006 - tror jag - gjordes en kontroll där marken naturligtvis godkändes som betesmark. (Dock klagade man på att det var för dåligt betat och gav mig böter, trost att detta enligt mig främst berodde på ett mycket regnigt år och sen kontroll i november).
Under 2009 (och tidigare) har Sverige förhandlat med EU om regelverken för att betesmarker ska klassas som beten, eftersom EU menar att det finns för många träd i en del svenska beteshagar. Efter hårda förhandlingar enades parterna om att det ska vara max 50 träd per hektar, i vissa fall kan 60 träd godtas.
LRF har kritiserat detta, men jag har för min del tyckt att det ändå var bra med ett tydligt regelverk, och att nu får ju vi med betesmark där träden bedöms vara för många välja mellan att hugga ner några och fortsätta med bete, låta marken växa igen eller plantera igen den med gran.
Jag högg bort en del träd för 3-4 år sedan och var övertygad om att mina betesmarker klarade de nya kraven.
I höstas kontrollerades betena igen av länsstyrelsen, inna bläcket hunnit torka på överesnkommelsen EU-Sverige. Den enda person som gjorde kontrollen gjorde i bedömningssporten "hur många träd står här per hektar" bedömningen att det vär något fler än 50.
Jag håller inte med, men OK då. Jag får hugga ner några träd till, så att fortsatt betesstöd kan erhållas och de urgamla betesmarkerna bevaras en tid till. Staten och jag har ju varit överens i flera hundra år, och särskilt de senaste 14, att mina betesmarker är betesmarker, och staten har varje år bekräftat vårt avtal om detta genom att godkänna min ansökan och utbetala pengar.
Men hej, vad jag bedrog mig. För Staten gäller inte samma regler som för alla andra som träffar avtal. Staten kan ensigt bryta ett avtal och hänvisa till "force majeure", dvs Europeiska Unionen.
Jag borde redan vid min EU-ansökan 2005 ha insett att mina betesmarker hade för många träd...??? (Trots att Sverige och EU ju kom överens om nya regler först år 2009!!).
Det faktum att Sverige/Staten/Jordbruksverket/Länsstyrelsen fram till hösten 2009 godkänt mina betesmarker som betesmarker är inget värt, det är de nu inte längre.
Därför drar Staten in mina 4 st betesmarksrätter till sig och jag har inte längre några sådana. Möjligen kan jag också drabbas av återbetalningskrav och böter eftersom jag felaktigt ansökt om och erhållit ersättning för betesmarken sedan 2005 utan att vara berättigad till det....???
Hade kontrollen skett i år , 2005, kommer dock inte några betesrätter att dras tillbaka...?? (Eller var det att återbetalningskrav då inte ska aktualiseras, jag ska kolla).
Hade jag sålt mina stödrätter - det kan man göra - till någon annan för några år sedan skulle Staten ha tagit dessa från denne, eftersom han/hon borde insett att Staten och EU år 2009 skulle överenskomma att betesmarkerna ju inte var betesmarker...??
Sverige kan inte rimligen uppträda så här, i efterhand bryta ingångna avtal och under löpande stödår ändra regelverket och stjäla - jag hittar inget bättre ord - bönders stödrätter. Självfallet skulle man uppmärksammat oss på de med EU överenskomna nya regelverken och givit oss alternativen att anpassa betesmarkerna eller göra skog av dem.
Jag och många kommer att hävda vår rätt så långt vi kan i domstolssystemet och genom anmälan till de ombudsman som ska skydda medborgarna mot övergrepp från myndigheter/Staten. Ta inte våra stödrätter ifrån oss.
Staten och vi är ju överens om värdet av att hålla dessa betesmarker öppna, utan EU-stöden riskerar ju de att planteras igen, trost att ingen vill det.
Självfallet kommer frågan också att ställas till regeringen och berörda statsråd, menar ni att myndigheterna verkligen kan agera så här; orättmätigt, olikabehandling av medborgare, skönsbedömning, "postuma" beslut.
Jag vet att myndigheterna har en självständighet i Sverige - som jag egentligen ifrågasätter , jag har motionerat om att utreda ministerier som i nästan alla andra länder - men visst går det ibland också att ta initiativ om saker går fel. Jag hoppas att mitt mångordiga exempel ovan är ett exempel på detta.
Läs även andra bloggares åsikter om betesmark, jordbruk, lrf, centerpartiet, jordbruksverket, EU, eu-stöd, JO
Etiketter:
besök,
EU,
jordbruk,
politik,
östergötland
onsdag, februari 03, 2010
Reinfeldt och jag alltmer i takt om pensioner..!
Sverige har fortfarande bland världens absolut högsta skatter, och för att klara konkurrenskraft och jobb är det viktigt att skattetrycket för förvärvsinkomster och företag förtsätter nedåt, inte uppåt.
Vi vet hur vänsteroppositionen har röstat om nästan alla alliansens skatte- och arbetsgivaravgiftssänkningar, dvs emot.
Utan alliansens 4 jobbskatteavdrag (och två skattesänkningar för pensionärerna) hade skatten varje månad för en vanlig löntagare varit 1.500 kr högre.
Jag har låtit riksdagens utredningstjänst jämföra pensionärernas villkor i Sverige med i andra EU-länder. Statistik är ofta svårtolkat - det vet statsministern - men resultatet tycker jag visar på att skatterna i flera steg bör sänkas för pensionärerna. De flesta länder har väsentligt lägre skatter för pensionärerna och endast några har högre.
Detta har jag drivit en tid, internt och i debattartiklar. Fortsatta skattesänkningar för förvärvsarbetande och företag bör också vara möjliga om ekonomin nu tar fart igen, men först bör skatterna sänkas för pensionärerna, och främst för de med pensioner under ca 15.000 kr i månaden.
Även statsministern blir allt tydligare i denna fråga, och det tycker jag är bra. Pensionärerna kommer först, säger både han och kd-ledaren. Centerpartiet finslipar på sin valplattform och kommer säkert att landa ungefär där jag är, skulle jag tro, vilket kommer att ge en stark alliansplattform inför valet.
Läs även andra bloggares åsikter om pensioner, skatter, politik, centerpartiet, moderaterna, kristdemokraterna
Vi vet hur vänsteroppositionen har röstat om nästan alla alliansens skatte- och arbetsgivaravgiftssänkningar, dvs emot.
Utan alliansens 4 jobbskatteavdrag (och två skattesänkningar för pensionärerna) hade skatten varje månad för en vanlig löntagare varit 1.500 kr högre.
Jag har låtit riksdagens utredningstjänst jämföra pensionärernas villkor i Sverige med i andra EU-länder. Statistik är ofta svårtolkat - det vet statsministern - men resultatet tycker jag visar på att skatterna i flera steg bör sänkas för pensionärerna. De flesta länder har väsentligt lägre skatter för pensionärerna och endast några har högre.
Detta har jag drivit en tid, internt och i debattartiklar. Fortsatta skattesänkningar för förvärvsarbetande och företag bör också vara möjliga om ekonomin nu tar fart igen, men först bör skatterna sänkas för pensionärerna, och främst för de med pensioner under ca 15.000 kr i månaden.
Även statsministern blir allt tydligare i denna fråga, och det tycker jag är bra. Pensionärerna kommer först, säger både han och kd-ledaren. Centerpartiet finslipar på sin valplattform och kommer säkert att landa ungefär där jag är, skulle jag tro, vilket kommer att ge en stark alliansplattform inför valet.
Läs även andra bloggares åsikter om pensioner, skatter, politik, centerpartiet, moderaterna, kristdemokraterna
Etiketter:
alliansen,
pensionärer,
personer,
politiker
tisdag, februari 02, 2010
100.000 fler sysselsätta nu än 2006!!
Statistik är svårt och lurigt. Statsminister Reinfeldt hävdade utifrån ett underlag från sina medarbetare att sysselsättningen i Sverige sedan regeringsskiftet faktiskt ökat med 100.000 trots den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-talet.
Samtidigt har antalet sjukskrivna sjunkit från 200.000 till 100.000 och antalet förtidspensionärer från 550.000 till under 500.000!
En viktig orsak till både det ena och det andra är självfallet alliansens fokus på fler jobb och företag med rader av åtgärder. Utan dessa hade Sverige varit i ett mycket sämre läge, och i utgången av lågkonjunkturen och finanskrisen hade Sverige definitiv legat mycket sämre till om det inte skett någto regeringsskifte 2006!
Thomas Östros sågar i vanlig ordning Reinfeldts (medarbetares) misstag, och tillåter sig t o m att säga att felet säkert är medvetet gjort... Usch, så lågt, tycker jag.
Den stora nyheten är ju att sysselsättningen faktiskt har ökat trots finanskrisen!
Och den läsvärde Dick Erixon har faktiskt visat att det ändå handlar om 100.000 jobb, ändå! (vilket jag upptäckte via Karl Malmkvists blogg).
Läs även andra bloggares åsikter om reinfeldt, östros, sysselsättning, arbetslöshet, politik, centerpartiet, regeringen, moderaterna
Samtidigt har antalet sjukskrivna sjunkit från 200.000 till 100.000 och antalet förtidspensionärer från 550.000 till under 500.000!
En viktig orsak till både det ena och det andra är självfallet alliansens fokus på fler jobb och företag med rader av åtgärder. Utan dessa hade Sverige varit i ett mycket sämre läge, och i utgången av lågkonjunkturen och finanskrisen hade Sverige definitiv legat mycket sämre till om det inte skett någto regeringsskifte 2006!
Thomas Östros sågar i vanlig ordning Reinfeldts (medarbetares) misstag, och tillåter sig t o m att säga att felet säkert är medvetet gjort... Usch, så lågt, tycker jag.
Den stora nyheten är ju att sysselsättningen faktiskt har ökat trots finanskrisen!
Och den läsvärde Dick Erixon har faktiskt visat att det ändå handlar om 100.000 jobb, ändå! (vilket jag upptäckte via Karl Malmkvists blogg).
Läs även andra bloggares åsikter om reinfeldt, östros, sysselsättning, arbetslöshet, politik, centerpartiet, regeringen, moderaterna
fredag, januari 29, 2010
SvD ironiserar om mig och Statsministern..
Sanna Rayman är ett friskt salt på SvD:s ledarsida, och oftast delar jag hennes analyser.
Jag stack ut huvudet i den grannlaga frågan om att dölja ansiktet i skolor och daghem mm., och jag vill se centrala riktlinjer för att ansiktet inte ska döljas, vare sig med burka, mask eller rånarluva. Fredrick Reinfeldt visade engagemang och var politiskt inkorrekt när han med stor tydlighet motsatte sig en ökad användning av burka/nikab i Sverige.
Sanna Rayman skriver nu ett fullständigt politiskt korrekt mainstream inlägg i denna fråga, där hon menar att jag och några kd-kollegor står mot hela bloggvärlden och alla politiska partier. Och nog är -underförstått - några reaktionära galenpannor i denna icke-fråga, ungefär.
Jag tycker att hon missar i analysen ifrån sitt elfenbenstorn någonstans i Stockholm.
Det är inte längre bara jag och några till i riksdagen som diskuterar vikten av öppna ansikten i skolor och daghem mm., det gör också statsministern vilket i mina ögon hedrar honom.
Vidare menar integrationsminister Nyamko Sabuni och regeringen vad jag kan förstå att man inte ska dölja ansiktet för varandra i skolor, daghem, äldreomsorg och sjukvård (rätta mig om jag har fel). Skillnaden mellan dem och mig är att de liksom S förespråkar lokala beslut på varje skola osv där frågan aktualiseras (beslut som är lika med att inte acceptera dolda ansikten), medan jag i likhet med 15 skolor i Stockholm och de två stora lärarförbunden tycker det är bättre med centrala riktlinjer.
Vidare är bloggvärlden och många respekterade skribenter splittrade i denna faktiskt svåra fråga, där fler än man tror brottas med den i min riktning, inte minst en del med rötter i islam och från muslimska länder.
Sanna Rayman menar också - som sagt - att detta är en fullständigt onödig politisk icke-fråga att ens diskutera.
Tja, det kan man tycka. Visst är det ett försvinnande fåtal som vill dölja ansiktet för andra , (nästan?) enbart kvinnor från länder med en fundamentalistisk tolkning av islam samt en del nykonverterade kvinnor med svensk bakgrund. Kanske runt 100 stycken, enligt någon uppskattning, säklert många fler än för en del år sedan.
I Frankrike är det inte heller många, kanske några tusen eller lite fler, med samma bakgrund som i Sverige. Ändå diskuteras denna fråga livligt där.
Uppenbart är att det väcker känslor och synpunkter när man förhåller sig till önskemål från kvinnor som vill dölja sina ansikten (för män) på arbetsplatser, i skolor och i alla offentliga miljöer.
Jag har - inga jämförelser i övrigt - gjort en parallell till den uppenbarligen laddade diskussionen kring drygt 220 vargar i landet, där väldigt många engagerar sig utan att ha varit i kontakt med dem.
Och jag menar att det faktiskt är viktigt att politiker i de respekterade partierna tar till sig de bekymmer som många medborgare har i denna fråga och förhåller sig till den.
Har då människor bekymmer med att någon lärare eller några elever på daghem och skolor vill dölja sina ansikten? Efter vår motion i frågan fick jag mycket reaktioner från många människor från olika miljöer och med olika bakgrund, som uppskattade att frågan åtminstone fick diskuteras. Vid enkätomröstning på internet-Expressen i oktober röstade 12.000 personer (rekord) och 96 procent svarade ja på den fyrkantiga frågan om man var för ett förbud mot burka. Vid pågående enkätomröstning just nu hos Expressen har ca 5.000 personer röstat med resultat 90 procent. Och 89 procent vill inte heller att ansiktet ska döljas av andra klädnader. Samstämmigheten gläder mig som resonerar principiellt utifrån utgångspunkten att en fri och öppen kommunikation mellan människor i väsentlig grad försvåras om ena parten inte visar sitt ansikte. Det torde heller inte underlätta varken utbildning eller att söka och erhålla arbete.
Vid någon opinionsundersökning var de tillfrågade mycket delade i frågan, ca 55-45 mot förbud.
Jag tror alltså att den utmärkta Sanna Raymans analys att det här är en onödig icke-fråga som inte ska diskuteras av respektabla personer eller partier är fel.
Tvärtom, vill jag säga, är det viktigt att diskutera och förhålla sig till den så att acceptansen för den linje vi ska följa - vare sig det är ja eller nej till att dölja ansiktet i skolan mm - blir stor. En bestående situation där ett ja till att dölja ansiktet i dessa miljöer är väldigt stor bland det politiska och mediala etablissemanget, men inte alls så stor hos "verklighetens folk" (ursäkta begreppslånet, vad det nu innebär) anser jag inte alls är tillfredsställande, tvärtom.
Läs även andra bloggares åsikter om burka, nikab, fredrick reinfeldt, svd, politik, centerpartiet,
Jag stack ut huvudet i den grannlaga frågan om att dölja ansiktet i skolor och daghem mm., och jag vill se centrala riktlinjer för att ansiktet inte ska döljas, vare sig med burka, mask eller rånarluva. Fredrick Reinfeldt visade engagemang och var politiskt inkorrekt när han med stor tydlighet motsatte sig en ökad användning av burka/nikab i Sverige.
Sanna Rayman skriver nu ett fullständigt politiskt korrekt mainstream inlägg i denna fråga, där hon menar att jag och några kd-kollegor står mot hela bloggvärlden och alla politiska partier. Och nog är -underförstått - några reaktionära galenpannor i denna icke-fråga, ungefär.
Jag tycker att hon missar i analysen ifrån sitt elfenbenstorn någonstans i Stockholm.
Det är inte längre bara jag och några till i riksdagen som diskuterar vikten av öppna ansikten i skolor och daghem mm., det gör också statsministern vilket i mina ögon hedrar honom.
Vidare menar integrationsminister Nyamko Sabuni och regeringen vad jag kan förstå att man inte ska dölja ansiktet för varandra i skolor, daghem, äldreomsorg och sjukvård (rätta mig om jag har fel). Skillnaden mellan dem och mig är att de liksom S förespråkar lokala beslut på varje skola osv där frågan aktualiseras (beslut som är lika med att inte acceptera dolda ansikten), medan jag i likhet med 15 skolor i Stockholm och de två stora lärarförbunden tycker det är bättre med centrala riktlinjer.
Vidare är bloggvärlden och många respekterade skribenter splittrade i denna faktiskt svåra fråga, där fler än man tror brottas med den i min riktning, inte minst en del med rötter i islam och från muslimska länder.
Sanna Rayman menar också - som sagt - att detta är en fullständigt onödig politisk icke-fråga att ens diskutera.
Tja, det kan man tycka. Visst är det ett försvinnande fåtal som vill dölja ansiktet för andra , (nästan?) enbart kvinnor från länder med en fundamentalistisk tolkning av islam samt en del nykonverterade kvinnor med svensk bakgrund. Kanske runt 100 stycken, enligt någon uppskattning, säklert många fler än för en del år sedan.
I Frankrike är det inte heller många, kanske några tusen eller lite fler, med samma bakgrund som i Sverige. Ändå diskuteras denna fråga livligt där.
Uppenbart är att det väcker känslor och synpunkter när man förhåller sig till önskemål från kvinnor som vill dölja sina ansikten (för män) på arbetsplatser, i skolor och i alla offentliga miljöer.
Jag har - inga jämförelser i övrigt - gjort en parallell till den uppenbarligen laddade diskussionen kring drygt 220 vargar i landet, där väldigt många engagerar sig utan att ha varit i kontakt med dem.
Och jag menar att det faktiskt är viktigt att politiker i de respekterade partierna tar till sig de bekymmer som många medborgare har i denna fråga och förhåller sig till den.
Har då människor bekymmer med att någon lärare eller några elever på daghem och skolor vill dölja sina ansikten? Efter vår motion i frågan fick jag mycket reaktioner från många människor från olika miljöer och med olika bakgrund, som uppskattade att frågan åtminstone fick diskuteras. Vid enkätomröstning på internet-Expressen i oktober röstade 12.000 personer (rekord) och 96 procent svarade ja på den fyrkantiga frågan om man var för ett förbud mot burka. Vid pågående enkätomröstning just nu hos Expressen har ca 5.000 personer röstat med resultat 90 procent. Och 89 procent vill inte heller att ansiktet ska döljas av andra klädnader. Samstämmigheten gläder mig som resonerar principiellt utifrån utgångspunkten att en fri och öppen kommunikation mellan människor i väsentlig grad försvåras om ena parten inte visar sitt ansikte. Det torde heller inte underlätta varken utbildning eller att söka och erhålla arbete.
Vid någon opinionsundersökning var de tillfrågade mycket delade i frågan, ca 55-45 mot förbud.
Jag tror alltså att den utmärkta Sanna Raymans analys att det här är en onödig icke-fråga som inte ska diskuteras av respektabla personer eller partier är fel.
Tvärtom, vill jag säga, är det viktigt att diskutera och förhålla sig till den så att acceptansen för den linje vi ska följa - vare sig det är ja eller nej till att dölja ansiktet i skolan mm - blir stor. En bestående situation där ett ja till att dölja ansiktet i dessa miljöer är väldigt stor bland det politiska och mediala etablissemanget, men inte alls så stor hos "verklighetens folk" (ursäkta begreppslånet, vad det nu innebär) anser jag inte alls är tillfredsställande, tvärtom.
Läs även andra bloggares åsikter om burka, nikab, fredrick reinfeldt, svd, politik, centerpartiet,
Min blogg-kärnkraft-pensioner
Här ett "uppsamlingsblogginlägg"!
Jag gillar att blogga och diskutera med respekt för andra och andras uppfattningar. Roligt att Ni tittar in och kollar ibland och bidrar med någon kommentar eller länk, fortsätt med det och bli gärna "följeslagare" (jag har tre stycken redan...,).
Internet och bloggvärlden är en stor rikedom, rätt använd, och jag länkar till några läsvärda bloggar utifrån olika infallsvinklar; På Centerbloggar dyker allt fler bloggar upp och jag länkar till de som ligger högre än mig på olika topplistor; Fredrick Federley, Magnus Andersson, Per Ankersjö, Annie Johansson och Johan Hedin.
Förresten, jag tar med några fler bra centerbloggar; Anders W Jonsson, Johan Linander, Helén Törnqvist, Muharrem Demirok. Men följ gärna centerbloggar, det finns många fler!
Om jag sedan breddar blicken till andra utmärkta människor utanför centersfären som också finns på topplistorna så nämner jag i hast den opassande Marie Andersson (med PP-böjelser), den sympatiske s-toppbloggaren Peter Andersson, Mary X Jensen (m), den läsvärde Mark Klamberg (fp), Jinge (v), Birger Schlaug (mp?), Charlie Weimers (kd).
Puh!
Några riksdagskollegor (C) pratar nu om att gå ifrån den energiuppgörelse som riksdagen beslutade om i fjol, och som centerpartiets riksdagsgrupp och partistämma ställt sig bakom. Jag hoppas att de inte gör det, och min bild av verkligheten ligger nära den som Johan Linander redovisar.
Vad gäller Sveriges pensionärer så har regeringen sänkt skatten för dem några gånger (s har väl aldrig gjort det?), och jag anser att skatten bör sänkas ytterligare i flera steg under nästa mandatperiod. Jag hoppas att Centerpartiets högsta ledning snarast och tydligt slår fast detta!
Anders W Jonsson - barnläkare och på statsrådsberedningen i social frågor - har gjort en bra redovisning på sin blogg om pensionärernas verklighet.
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, topplista, kärnkraft, pensionärer, politik, centerpartiet, centern
Jag gillar att blogga och diskutera med respekt för andra och andras uppfattningar. Roligt att Ni tittar in och kollar ibland och bidrar med någon kommentar eller länk, fortsätt med det och bli gärna "följeslagare" (jag har tre stycken redan...,).
Internet och bloggvärlden är en stor rikedom, rätt använd, och jag länkar till några läsvärda bloggar utifrån olika infallsvinklar; På Centerbloggar dyker allt fler bloggar upp och jag länkar till de som ligger högre än mig på olika topplistor; Fredrick Federley, Magnus Andersson, Per Ankersjö, Annie Johansson och Johan Hedin.
Förresten, jag tar med några fler bra centerbloggar; Anders W Jonsson, Johan Linander, Helén Törnqvist, Muharrem Demirok. Men följ gärna centerbloggar, det finns många fler!
Om jag sedan breddar blicken till andra utmärkta människor utanför centersfären som också finns på topplistorna så nämner jag i hast den opassande Marie Andersson (med PP-böjelser), den sympatiske s-toppbloggaren Peter Andersson, Mary X Jensen (m), den läsvärde Mark Klamberg (fp), Jinge (v), Birger Schlaug (mp?), Charlie Weimers (kd).
Puh!
Några riksdagskollegor (C) pratar nu om att gå ifrån den energiuppgörelse som riksdagen beslutade om i fjol, och som centerpartiets riksdagsgrupp och partistämma ställt sig bakom. Jag hoppas att de inte gör det, och min bild av verkligheten ligger nära den som Johan Linander redovisar.
Vad gäller Sveriges pensionärer så har regeringen sänkt skatten för dem några gånger (s har väl aldrig gjort det?), och jag anser att skatten bör sänkas ytterligare i flera steg under nästa mandatperiod. Jag hoppas att Centerpartiets högsta ledning snarast och tydligt slår fast detta!
Anders W Jonsson - barnläkare och på statsrådsberedningen i social frågor - har gjort en bra redovisning på sin blogg om pensionärernas verklighet.
Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, topplista, kärnkraft, pensionärer, politik, centerpartiet, centern
Etiketter:
bloggar,
centerpartiet,
personer,
riksdagen
torsdag, januari 28, 2010
Burkadebatt i Studio 1 - P1, efter statsministerns utspel
Statsminister Fredrik Reinfeldt uttryckte sig inte politiskt korrekt - eller mainstream - i gårdagens radiodebatt med Mona Sahlin. Han visade engagemang och känslor när han talade för ett samhälle där vi liksom hitills inte döljer våra ansikten för varandra. Jag har ju samma uppfattning.
Och den här frågan behöver diskuteras, många har bekymmer med att en och annan börjar dölja ansiktet. Det lär var ca 100 st, enligt någon källa, en del nykonverterade svenskor.
Statsministerns motiv för detta var religiöst betingat - att förhindra kvinnoförtryck - och han uteslöt inte lagstiftning. Här han idag backat.
Mitt motiv är mer principiellt utifrån att kommunikation mellan människor på lika villkor bygger på att man kan se varandras ansikten. Jag har utvecklat min syn på flera blogginlägg i oktober 2009, här ett av dem.
Och här en länk till vår artikel på Brännpunkt i SvD.
Nåväl, Dagens Eko toppade med denna nyhet igår och flera tidningar med DN och Expressen i spetsen slår upp denna fråga stort idag. Expressen låter läsarna rösta om de vill se ett förbud mot burka, och just nu ville 93 procent av de drygt 2.000 röstande det. (När 12.000 expressenläsare röstade efter artikeln om vår motion var resultatet 96 procent, ett bevis för att denna fråga behöver diskuteras).
Studio 1 gjorde en uppföljande debatt idag kring detta, med reportage från Frankrike samt ett samtal mellan Luciano Astudillo, mig och programledarna Camilla Kvartoft och
Jörgen Huitfeldt).
Jag tyckte nog att det var rätt sakligt och belysande, där Luciano och jag nog hade samma grundsyn. Men han ville låta besluten tas på varje enskild skola medan jag ju vill se centrala riktlinjer.
Hur kan denna fråga vara så laddad, frågade Huitfeldt? Och jag jämförde med vargdebatten, båda frågorna berör många fast de inte själva haft kontakt med den.
I Frankrike har en parlamentarisk kommission nu föreslagit att man inte ska dölja ansiktet i offentlig verksamhet eller på allmänna kommunikationer. I Danmark föreslår regeringen att statsanställda inte ska dölja sina ansikten. Regler finns också i t ex Holland och Tyskland.
Uppdaterat den 29 januari: SvD skriver idag om detta under rubriken "Inget stöd för burkaförbud". Man syftar då på besked från de politiska partierna, inte på de enkätomröstningar jag nämnt ovan.
Läs även andra bloggares åsikter om burka, nikab, fredrik reinfeldt, mona sahlin, politik, centerpartiet, moderaterna, riksdagen
Och den här frågan behöver diskuteras, många har bekymmer med att en och annan börjar dölja ansiktet. Det lär var ca 100 st, enligt någon källa, en del nykonverterade svenskor.
Statsministerns motiv för detta var religiöst betingat - att förhindra kvinnoförtryck - och han uteslöt inte lagstiftning. Här han idag backat.
Mitt motiv är mer principiellt utifrån att kommunikation mellan människor på lika villkor bygger på att man kan se varandras ansikten. Jag har utvecklat min syn på flera blogginlägg i oktober 2009, här ett av dem.
Och här en länk till vår artikel på Brännpunkt i SvD.
Nåväl, Dagens Eko toppade med denna nyhet igår och flera tidningar med DN och Expressen i spetsen slår upp denna fråga stort idag. Expressen låter läsarna rösta om de vill se ett förbud mot burka, och just nu ville 93 procent av de drygt 2.000 röstande det. (När 12.000 expressenläsare röstade efter artikeln om vår motion var resultatet 96 procent, ett bevis för att denna fråga behöver diskuteras).
Studio 1 gjorde en uppföljande debatt idag kring detta, med reportage från Frankrike samt ett samtal mellan Luciano Astudillo, mig och programledarna Camilla Kvartoft och
Jörgen Huitfeldt).
Jag tyckte nog att det var rätt sakligt och belysande, där Luciano och jag nog hade samma grundsyn. Men han ville låta besluten tas på varje enskild skola medan jag ju vill se centrala riktlinjer.
Hur kan denna fråga vara så laddad, frågade Huitfeldt? Och jag jämförde med vargdebatten, båda frågorna berör många fast de inte själva haft kontakt med den.
I Frankrike har en parlamentarisk kommission nu föreslagit att man inte ska dölja ansiktet i offentlig verksamhet eller på allmänna kommunikationer. I Danmark föreslår regeringen att statsanställda inte ska dölja sina ansikten. Regler finns också i t ex Holland och Tyskland.
Uppdaterat den 29 januari: SvD skriver idag om detta under rubriken "Inget stöd för burkaförbud". Man syftar då på besked från de politiska partierna, inte på de enkätomröstningar jag nämnt ovan.
Läs även andra bloggares åsikter om burka, nikab, fredrik reinfeldt, mona sahlin, politik, centerpartiet, moderaterna, riksdagen
onsdag, januari 27, 2010
Saab,sjukförsäkring,finanskris - nu vänder det!
Vad roligt att Saab har fått en köpare! Det blir tufft, kräver massor av jobb och flyt, kan bli en skakig resa. Men vad roligt att företaget får chansen att med Spyker som ägare få igång tillverkning och försäljning av de nya modellerna, och utveckla nya mer miljö- och sportinriktade (?!).
Blommor till GM som faktiskt säljer, till Königsegg som uppenbarligen var på rätt spår och plogade banan för Spyker, och till regeringen och Maud Olofsson (med mycket god hjälp av statssekreterare Hägglund) som haft en tydlig och klar och ansvarsfull linje hela tiden!!
Trist att s (Eneroth) inte kunde avhålla sig från kritik i sin kommentar; "ungefär" att Maud inte gillar bilar...
Johan Hedin och Magnus Andersson med många flera skriver om detta.
Nu börjar alliansen och centerpartiet opinionsvägen framåt och uppåt!
Finanskrisen väl hanterad och åtgärderna för ökad sysselssättning och fler konkurrenskraftiga företag börjar bita, sjukförsäkringen var nödvändig att reformera och är i sin inriktning bra för medborgare och land, HUS-avdraget är en succé osv osv.!!
Blommor till GM som faktiskt säljer, till Königsegg som uppenbarligen var på rätt spår och plogade banan för Spyker, och till regeringen och Maud Olofsson (med mycket god hjälp av statssekreterare Hägglund) som haft en tydlig och klar och ansvarsfull linje hela tiden!!
Trist att s (Eneroth) inte kunde avhålla sig från kritik i sin kommentar; "ungefär" att Maud inte gillar bilar...
Johan Hedin och Magnus Andersson med många flera skriver om detta.
Nu börjar alliansen och centerpartiet opinionsvägen framåt och uppåt!
Finanskrisen väl hanterad och åtgärderna för ökad sysselssättning och fler konkurrenskraftiga företag börjar bita, sjukförsäkringen var nödvändig att reformera och är i sin inriktning bra för medborgare och land, HUS-avdraget är en succé osv osv.!!
söndag, januari 24, 2010
TT om fransk Burkadebatt
Apropå vår motion i höstas:
TT-Telegram den 23 januari 2010, 13.25
Enligt en färsk undersökning från opinionsinstitutet Ipsos är 57 procent av fransmännen för en lag som förbjuder bruket av heltäckande slöja.
Heltäckande slöja var ett okänt fenomen i Frankrike för bara några år sedan. I dag bär närmare 2 000 kvinnor sådan, enligt inrikesdepartementet. Tre fjärdedelar av dem är franska medborgare, en fjärdedel är kvinnor som konverterat till islam. 90 procent är under 40 år. (TT)
Skapa bevakning
Skapa en bevakning utifrån denna nyhet
Tillbaka
Tillbaka till nyhetslistan
Fransk imam vill ha slöjförbud
TT-Telegram den 23 januari 2010, 13.25
Ska burkan - och andra slöjor som täcker ansiktet - förbjudas i Frankrike? Ja, anser en imam som vill lagstifta mot heltäckande slöja.
Samtidigt är splittringen total i regeringens "burka-kommission" som lägger fram sin rapport på tisdag.
- Om de vill fortsätta att bära heltäckande slöja får de flytta till ett land där det är tradition, som Saudiarabien.
Det säger imamen Hassen Chalghoumi i en intervju i tidningen Le Parisien med anledning av den franska debatten (som inte gör skillnad mellan burkan, som mest bärs av afghanska kvinnor, och nikaben, den klädsel med ansiktsslöja som är vanligare i arabvärlden).
Till skillnad från andra religiösa representanter som uttalat sig i frågan, både muslimer och kristna, är Chalghoumi för en lag som förbjuder heltäckande slöja.
- Burkan har ingen plats i Frankrike, ett land där kvinnorna har haft rösträtt sedan 1945, konstaterar imamen i Parisförorten Drancy.
Röstbojkott
I ett halvår har en parlamentarisk kommission arbetat med frågan om man ska förbjuda heltäckande slöja på offentlig plats och på tisdag läggs den slutgiltiga rapporten fram. Men trots att kommissionens samtliga ledamöter fördömer bruket av heltäckande slöja tycks drömmen om en lösning i samförstånd längre bort än någonsin.
De socialistiska medlemmarna i kommissionen har i sista minuten meddelat att de inte tänker rösta igenom rapporten. De anser att kommissionens arbete störts av den pågående debatten om nationell identitet och av initiativen från Jean-François Copé, profil inom regeringspartiet UMP. Redan före jul meddelade Copé, ledare för UMP-gruppen i nationalförsamlingen, att han tänker lägga fram ett lagförslag. Många inom hans eget parti tog illa vid sig att han på det här viset körde över kommissionen.
Splittrad höger
Högern fortsätter dessutom att vara splittrad i frågan. Vissa går på Copés radikala linje med totalförbud medan andra vill inskränka lagen till att enbart gälla i offentliga byggnader. Ytterligare andra förespråkar en resolution, det vill säga ett offentligt ställningstagande från nationalförsamlingens sida. En resolution saknar tvingande tyngd men kan antas betydligt snabbare än en lag. Inget hindrar heller att man senare följer upp med en lagtext.
President Nicolas Sarkozy har hittills uttalat sig positivt för en resolution, utan att utesluta en lag. Många väntar sig att presidenten tar tydligare ställning i frågan på måndag kväll, då han intervjuas i tv.
Läs även andra bloggares åsikter om burka, slöja, nikab, centerpartiet, politik, frankrike
TT-Telegram den 23 januari 2010, 13.25
Enligt en färsk undersökning från opinionsinstitutet Ipsos är 57 procent av fransmännen för en lag som förbjuder bruket av heltäckande slöja.
Heltäckande slöja var ett okänt fenomen i Frankrike för bara några år sedan. I dag bär närmare 2 000 kvinnor sådan, enligt inrikesdepartementet. Tre fjärdedelar av dem är franska medborgare, en fjärdedel är kvinnor som konverterat till islam. 90 procent är under 40 år. (TT)
Skapa bevakning
Skapa en bevakning utifrån denna nyhet
Tillbaka
Tillbaka till nyhetslistan
Fransk imam vill ha slöjförbud
TT-Telegram den 23 januari 2010, 13.25
Ska burkan - och andra slöjor som täcker ansiktet - förbjudas i Frankrike? Ja, anser en imam som vill lagstifta mot heltäckande slöja.
Samtidigt är splittringen total i regeringens "burka-kommission" som lägger fram sin rapport på tisdag.
- Om de vill fortsätta att bära heltäckande slöja får de flytta till ett land där det är tradition, som Saudiarabien.
Det säger imamen Hassen Chalghoumi i en intervju i tidningen Le Parisien med anledning av den franska debatten (som inte gör skillnad mellan burkan, som mest bärs av afghanska kvinnor, och nikaben, den klädsel med ansiktsslöja som är vanligare i arabvärlden).
Till skillnad från andra religiösa representanter som uttalat sig i frågan, både muslimer och kristna, är Chalghoumi för en lag som förbjuder heltäckande slöja.
- Burkan har ingen plats i Frankrike, ett land där kvinnorna har haft rösträtt sedan 1945, konstaterar imamen i Parisförorten Drancy.
Röstbojkott
I ett halvår har en parlamentarisk kommission arbetat med frågan om man ska förbjuda heltäckande slöja på offentlig plats och på tisdag läggs den slutgiltiga rapporten fram. Men trots att kommissionens samtliga ledamöter fördömer bruket av heltäckande slöja tycks drömmen om en lösning i samförstånd längre bort än någonsin.
De socialistiska medlemmarna i kommissionen har i sista minuten meddelat att de inte tänker rösta igenom rapporten. De anser att kommissionens arbete störts av den pågående debatten om nationell identitet och av initiativen från Jean-François Copé, profil inom regeringspartiet UMP. Redan före jul meddelade Copé, ledare för UMP-gruppen i nationalförsamlingen, att han tänker lägga fram ett lagförslag. Många inom hans eget parti tog illa vid sig att han på det här viset körde över kommissionen.
Splittrad höger
Högern fortsätter dessutom att vara splittrad i frågan. Vissa går på Copés radikala linje med totalförbud medan andra vill inskränka lagen till att enbart gälla i offentliga byggnader. Ytterligare andra förespråkar en resolution, det vill säga ett offentligt ställningstagande från nationalförsamlingens sida. En resolution saknar tvingande tyngd men kan antas betydligt snabbare än en lag. Inget hindrar heller att man senare följer upp med en lagtext.
President Nicolas Sarkozy har hittills uttalat sig positivt för en resolution, utan att utesluta en lag. Många väntar sig att presidenten tar tydligare ställning i frågan på måndag kväll, då han intervjuas i tv.
Läs även andra bloggares åsikter om burka, slöja, nikab, centerpartiet, politik, frankrike
lördag, januari 23, 2010
Är byggbranschen effektiv eller "lat"?
Jonas Pettersson kandiderar till riksdagen i Stockholms stad och har en läsvärd och spännande blogg. Per Ankersjö länkar också till Jonas och hans redan omtalade You Tube-video.
Han sticker djärvt ut och vågar ifrågasätta en av våra många rätt heliga kor i Sverige, byggbranschen. Byggkostnaderna ökar ständigt, och Jonas visar från nationalräkenskaperna att produktiviten i branschen har stagnerat eller t o m sjunker, medan den i tillverkningsindustrin ökar rejält.
Jonas recept är ökad konkurrens, även med företag utanför Sverige.
Fackets reaktioner har Laval-karaktär, kan man säga. Inte "Go Home" men sannolikt "Shut up".
Det är ett bekymmer för oss alla om konkurrensen i en bransch inte fungerar, vilket ger mindre resurser till t ex "vård, skola omsorg" eller till försvaret.
Ser de rödgröna och de röda fackförbunden detta som ett problem? Tyvärr tror jag in det, och därför är en öppen dialog kring detta bra och nödvändig.
Läs även andra bloggares åsikter om laval, byggbranschen, politik, centerpartiet, lo
Han sticker djärvt ut och vågar ifrågasätta en av våra många rätt heliga kor i Sverige, byggbranschen. Byggkostnaderna ökar ständigt, och Jonas visar från nationalräkenskaperna att produktiviten i branschen har stagnerat eller t o m sjunker, medan den i tillverkningsindustrin ökar rejält.
Jonas recept är ökad konkurrens, även med företag utanför Sverige.
Fackets reaktioner har Laval-karaktär, kan man säga. Inte "Go Home" men sannolikt "Shut up".
Det är ett bekymmer för oss alla om konkurrensen i en bransch inte fungerar, vilket ger mindre resurser till t ex "vård, skola omsorg" eller till försvaret.
Ser de rödgröna och de röda fackförbunden detta som ett problem? Tyvärr tror jag in det, och därför är en öppen dialog kring detta bra och nödvändig.
Läs även andra bloggares åsikter om laval, byggbranschen, politik, centerpartiet, lo
Etiketter:
debatt,
fler i arbete,
politiker
fredag, januari 22, 2010
Mona Sahlin stressas av Maud Olofsson
Alex Voronov har i Eskilstunakuriren en intressant och saklig iakttagelse om Mona Sahlins negativa fixering vid Maud Olofsson..
Jag instämmer i att det verkar ligga en hel del i Voronovs analys, och så är ju politiken; det handlar om sakfrågor men det handlar också om personligheter.
Grundorsaken är säkert centerpartiets och Maud Olofssons politik med dess starka liberala förankring, vilket kontrasterar allt mer mot socialdemokraternas växande vänstervridning under Mona Sahlin och tillsammans med Lars Ohly.
Jag ser fram mot kommande bataljer mellan Maud och Mona fram till valet, och hoppas att de främst rör politik och inte person!
Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, maud olofsson, politik, centerpartiet.socialdemokraterna
Jag instämmer i att det verkar ligga en hel del i Voronovs analys, och så är ju politiken; det handlar om sakfrågor men det handlar också om personligheter.
Grundorsaken är säkert centerpartiets och Maud Olofssons politik med dess starka liberala förankring, vilket kontrasterar allt mer mot socialdemokraternas växande vänstervridning under Mona Sahlin och tillsammans med Lars Ohly.
Jag ser fram mot kommande bataljer mellan Maud och Mona fram till valet, och hoppas att de främst rör politik och inte person!
Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, maud olofsson, politik, centerpartiet.socialdemokraterna
Etiketter:
centerpartiet,
de rödgröna,
debatt,
media
torsdag, januari 21, 2010
Rekordökning för centerpartiet: + 60 %!!
Opinionsinstitut finns det en del och deras resultat varierar. En del förefaller mer svajiga, andra mer seriösa (= hyggliga utfall för centerpartiet bl a..).
Demoskop brukar svaja rejält, inte minst nu senast med 3,1 procent för C.
Expressen tog ut svängarna rejält i sin nyhetsartikel och statsvetaren Henric Oscarsson kommenterade klarsynt att "Om det här skulle bli valresultatet utplånas alliansen helt"...
Novus Opinion har jag då större förtroende för med gurun Arne Modig. Den redovisade igår 5,2 procent för centerpartiet. Glappet till t ex vårt liberala systerparti Folkpartiet var 1 procent, medan det i Demoskop var ca 5 procent någonting.
En mycket enkel analys av centerpartiets utveckling i opinionen mellan Demoskop och Novus undersökningar - med bara någon veckas mellanrum - är ju en rent sensationell ökning med ca 60 procent!!
Fortsätter trenden så hisnar man ju!
Och jag slutar med att länka till den valprognos som jag nog var först med att offentliggöra redan i december och som ligger fast!!
Läs även andra bloggares åsikter om opinion, opinionsundersökningar, politik, centerpartiet, demoskop, novus opion, valprognos, valprogoser, riksdagen
Demoskop brukar svaja rejält, inte minst nu senast med 3,1 procent för C.
Expressen tog ut svängarna rejält i sin nyhetsartikel och statsvetaren Henric Oscarsson kommenterade klarsynt att "Om det här skulle bli valresultatet utplånas alliansen helt"...
Novus Opinion har jag då större förtroende för med gurun Arne Modig. Den redovisade igår 5,2 procent för centerpartiet. Glappet till t ex vårt liberala systerparti Folkpartiet var 1 procent, medan det i Demoskop var ca 5 procent någonting.
En mycket enkel analys av centerpartiets utveckling i opinionen mellan Demoskop och Novus undersökningar - med bara någon veckas mellanrum - är ju en rent sensationell ökning med ca 60 procent!!
Fortsätter trenden så hisnar man ju!
Och jag slutar med att länka till den valprognos som jag nog var först med att offentliggöra redan i december och som ligger fast!!
Läs även andra bloggares åsikter om opinion, opinionsundersökningar, politik, centerpartiet, demoskop, novus opion, valprognos, valprogoser, riksdagen
onsdag, januari 20, 2010
Ny omvärldsanalys - aktivera Försvarsberedningen!
Jag skriver idag på SvD - Brännpunkt - en replik på Jan Björklunds/Allan Widmans/Birgitta Ohlssons artikel med krav på detaljerade dyra förändringar av försvaret, innan bläcket hunnit torka på det inriktningsbeslut som riksdagen tog i somras.
Det är verkligen, tycker jag, att börja i fel ände att utan en förnyad omvärldsanalys redan nu precisera exakt hur nuvarande färska försvarsbeslut ska förändras från år 2015. Som jag uppfattade Fp-ledaren i ett replikskifte i dagens partiledardebatt med Språkröret Peter Eriksson tydliggjorde han att Fp-förslagen bör träda i kraft ungefär då.
Om nu folkpartiet uppfattar omvärldssituation som så rejält annorlunda än när det nya försvarsbeslutet togs i somras att väsentliga förändringar av försvaret bör göras från 2015 (och jag är ju imponerad över precisionen i den nya Fp-analysen så långt i förväg..), är man rimligen också positiv till att omvärldsanalysen förnyas. Det vore också att ta saker och ting i rätt ordning. Jag tycker att ett sådant arbete kunde inledas i närtid, men självklart finns också andra alternativ, t ex efter valet.
Claes Arvidsson resonerar också kring detta på SvDs ledarblogg. Jag vill betona att det jag refererar till är en enig försvarsberedning som i juni 2008 föreslog följande:
" Det är viktigt att ständigt utvärdera hur
Sveriges samarbete inom EU, med Nato och andra berörda fora
kan utvecklas. Hur dessa samarbeten ska kunna förbättras
ytterligare, bör analyseras och utvecklas i särskild ordning. Det
bör lämpligen genomföras i anslutning till att Lissabonfördraget,
vilket påverkar förutsättningarna för svenskt agerande inom EU,
träder ikraft."
Jag kan för egen del tillägga att en ev analys självfallet även bör omfatta det militära samarbetet - som ju ökar - mellan de nordiska länderna.
Läs även andra bloggares åsikter om svd, brännpunkt, folkpartiet, centerpartiet, politik, försvar, försvarspolitik.alliansen, regeringen, riksdagen
Det är verkligen, tycker jag, att börja i fel ände att utan en förnyad omvärldsanalys redan nu precisera exakt hur nuvarande färska försvarsbeslut ska förändras från år 2015. Som jag uppfattade Fp-ledaren i ett replikskifte i dagens partiledardebatt med Språkröret Peter Eriksson tydliggjorde han att Fp-förslagen bör träda i kraft ungefär då.
Om nu folkpartiet uppfattar omvärldssituation som så rejält annorlunda än när det nya försvarsbeslutet togs i somras att väsentliga förändringar av försvaret bör göras från 2015 (och jag är ju imponerad över precisionen i den nya Fp-analysen så långt i förväg..), är man rimligen också positiv till att omvärldsanalysen förnyas. Det vore också att ta saker och ting i rätt ordning. Jag tycker att ett sådant arbete kunde inledas i närtid, men självklart finns också andra alternativ, t ex efter valet.
Claes Arvidsson resonerar också kring detta på SvDs ledarblogg. Jag vill betona att det jag refererar till är en enig försvarsberedning som i juni 2008 föreslog följande:
" Det är viktigt att ständigt utvärdera hur
Sveriges samarbete inom EU, med Nato och andra berörda fora
kan utvecklas. Hur dessa samarbeten ska kunna förbättras
ytterligare, bör analyseras och utvecklas i särskild ordning. Det
bör lämpligen genomföras i anslutning till att Lissabonfördraget,
vilket påverkar förutsättningarna för svenskt agerande inom EU,
träder ikraft."
Jag kan för egen del tillägga att en ev analys självfallet även bör omfatta det militära samarbetet - som ju ökar - mellan de nordiska länderna.
Läs även andra bloggares åsikter om svd, brännpunkt, folkpartiet, centerpartiet, politik, försvar, försvarspolitik.alliansen, regeringen, riksdagen
Etiketter:
alliansen,
försvar,
försvarsberedning,
nato
tisdag, januari 19, 2010
EUs fördrag - och dess solidaritetsförklaring - lever!
Både media (DN) och ledande anonyma bloggar (Wiseman) och min moderate kollega Rolf K Nilsson kommenterar scenariespelet och innebörden av det nya EU-fördraget vad gäller dess förpliktelser att bistå varandra om något land drabbas av kris eller katastrof. Jag länkar också till mitt förra inlägg i frågan.
Wiseman skriver: "Efter att ha sett diskussionen kunde jag bara konstatera att där dog solidaritetsförklaringen. I sedvanlig ordning var det ingen av politikerna som vågade trycka på knappen och effektuera solidariteten eller ens inkalla framtidens kontraktssoldater för att höja den svenska beredskapen. När NATO önskade svensk hjälp för att bistå sitt medlemsland (också EU-land), var det kalla handen från politikerna, Lissabonfördraget till trots!"
Och Rolf K menar också att: "att panelen smulade sönder den svenska solidaritetsförklaringen till att i praktiken inte vara värd någonting mer än en viljeyttring".
Båda menar sannolikt att om ett baltiskt land i ett scenariespel hotas av rysk invasion så bör svenska politiker omedelbart följa ÖBs förslag och skicka svensk trupp till landet, samt därtill omedelbart säga ja till Natos begäran att få upprätta en bas för en betydande expeditionär styrka i Sverige. Vi som inte genast gick med på det i spelet svek EUs - och Sveriges - utfästelse att bistå länder som hotas eller attackeras.
Jag håller inte alls med.
Självfallet lever solidaritetsförklaringarna. De är viktiga delar av EUs och Sveriges försvars- och säkerhetspolitik.
Men som jag sade i Sälen. De innebär inte per automatik att Sverige därmed svarar ja på varje propå från något grannland eller från Nato på begäran om precisa insatser.
Även om Rolf K Nilsson gärna vill skjuta från höften i ett sådant här utomordentligt allvarligt scenariespel - direktsänt i svensk TV - är det min övertygelse att frågans vikt kräver en mer nyanserad behandling.
Därför var jag noga med att lyfta fram att detta scenario är ett mycket tillspetsat sådant, som utgår ifrån att Ryssland skulle attackera ett grannland som är med i både Nato och EU, och kanske även angripa Sverige genom att ta Gotland. Detta innebär ett nytt stort krig där även Sverige dras in, efter 200 år av fred.
Skulle detta vara en realistisk möjlighet i närtid borde ju det svenska försvaret flerdubblas, och scenarieförfattarna vill också - i ett första steg? - öka försvarsbudgeten med ca 35-40 procent. Varken försvarsberedningen, riksdagen eller jag själv har ju bedömt en sådan utveckling som sannolik under överskådlig tid framåt.
Scenarieförutsättningarna var också - naturligen - mycket grova. Att som hypotetisk svensk scenarieregering ta ställning utan att veta hur EUs gemensamma bedömning var eller hur Nato agerat på sina anslutna länders territorier osv är närmast ogörligt.
Jag kan lugna Wiseman med att jag visst ansåg att Sverige borde vidta beredskapshöjningar, samt även att jag inte uteslöt en positiv reaktion på Natos begäran.
Slutligen. Wiseman kan under signatur ju ha uppfattningen att mina och våra besked i scenariet gör att "solidaritetsförklaringen dog", det är en sak. Allvarligare är att en moderat riksdagsledamot gör samma bedömning.
EU-ländernas åtagande att inom ramen för sina resurser ställa upp för varandra vid kriser och katastrofer, och i sista hand även militärt, är en grundläggande, naturlig och mycket viktig del av den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken. Den gäller, och det är mycket trist att se de oerhört långtgående slutsatser som nu görs efter den diskussion vi hade i Sälen om detta.
Jag diskuterar gärna vidare kring EUs försvars- och säkerhetspolitiska samarbete och jag vill ju också gärna se en genomgripande analys över Sveriges militära samarbete med EU, inom Norden och med Nato.
Jag är också beredd att diskutera nivån på Sveriges försvarsbudget, som kan behöva höjas, men jag vänder mig emot att EUs nya fördrag och dess förpliktelser per automatik skulle innebära att ländernas försvarsbudgetar skulle behöva höjas kraftigt.
Se också Folk och Försvar, Mark Klamberg, Försvarsmakten, Annika Nordgren Christensen,Johan Pettersson,Magnus Andersson,Charlie Weimers, Mats Engström
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, centerpartiet, eu, solidaritetsförklaring, politik, regeringen, folk och försvar
Wiseman skriver: "Efter att ha sett diskussionen kunde jag bara konstatera att där dog solidaritetsförklaringen. I sedvanlig ordning var det ingen av politikerna som vågade trycka på knappen och effektuera solidariteten eller ens inkalla framtidens kontraktssoldater för att höja den svenska beredskapen. När NATO önskade svensk hjälp för att bistå sitt medlemsland (också EU-land), var det kalla handen från politikerna, Lissabonfördraget till trots!"
Och Rolf K menar också att: "att panelen smulade sönder den svenska solidaritetsförklaringen till att i praktiken inte vara värd någonting mer än en viljeyttring".
Båda menar sannolikt att om ett baltiskt land i ett scenariespel hotas av rysk invasion så bör svenska politiker omedelbart följa ÖBs förslag och skicka svensk trupp till landet, samt därtill omedelbart säga ja till Natos begäran att få upprätta en bas för en betydande expeditionär styrka i Sverige. Vi som inte genast gick med på det i spelet svek EUs - och Sveriges - utfästelse att bistå länder som hotas eller attackeras.
Jag håller inte alls med.
Självfallet lever solidaritetsförklaringarna. De är viktiga delar av EUs och Sveriges försvars- och säkerhetspolitik.
Men som jag sade i Sälen. De innebär inte per automatik att Sverige därmed svarar ja på varje propå från något grannland eller från Nato på begäran om precisa insatser.
Även om Rolf K Nilsson gärna vill skjuta från höften i ett sådant här utomordentligt allvarligt scenariespel - direktsänt i svensk TV - är det min övertygelse att frågans vikt kräver en mer nyanserad behandling.
Därför var jag noga med att lyfta fram att detta scenario är ett mycket tillspetsat sådant, som utgår ifrån att Ryssland skulle attackera ett grannland som är med i både Nato och EU, och kanske även angripa Sverige genom att ta Gotland. Detta innebär ett nytt stort krig där även Sverige dras in, efter 200 år av fred.
Skulle detta vara en realistisk möjlighet i närtid borde ju det svenska försvaret flerdubblas, och scenarieförfattarna vill också - i ett första steg? - öka försvarsbudgeten med ca 35-40 procent. Varken försvarsberedningen, riksdagen eller jag själv har ju bedömt en sådan utveckling som sannolik under överskådlig tid framåt.
Scenarieförutsättningarna var också - naturligen - mycket grova. Att som hypotetisk svensk scenarieregering ta ställning utan att veta hur EUs gemensamma bedömning var eller hur Nato agerat på sina anslutna länders territorier osv är närmast ogörligt.
Jag kan lugna Wiseman med att jag visst ansåg att Sverige borde vidta beredskapshöjningar, samt även att jag inte uteslöt en positiv reaktion på Natos begäran.
Slutligen. Wiseman kan under signatur ju ha uppfattningen att mina och våra besked i scenariet gör att "solidaritetsförklaringen dog", det är en sak. Allvarligare är att en moderat riksdagsledamot gör samma bedömning.
EU-ländernas åtagande att inom ramen för sina resurser ställa upp för varandra vid kriser och katastrofer, och i sista hand även militärt, är en grundläggande, naturlig och mycket viktig del av den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken. Den gäller, och det är mycket trist att se de oerhört långtgående slutsatser som nu görs efter den diskussion vi hade i Sälen om detta.
Jag diskuterar gärna vidare kring EUs försvars- och säkerhetspolitiska samarbete och jag vill ju också gärna se en genomgripande analys över Sveriges militära samarbete med EU, inom Norden och med Nato.
Jag är också beredd att diskutera nivån på Sveriges försvarsbudget, som kan behöva höjas, men jag vänder mig emot att EUs nya fördrag och dess förpliktelser per automatik skulle innebära att ländernas försvarsbudgetar skulle behöva höjas kraftigt.
Se också Folk och Försvar, Mark Klamberg, Försvarsmakten, Annika Nordgren Christensen,Johan Pettersson,Magnus Andersson,Charlie Weimers, Mats Engström
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, centerpartiet, eu, solidaritetsförklaring, politik, regeringen, folk och försvar
Etiketter:
bloggar,
EU,
försvar,
försvarsberedning
Visst kan en försvarsindustristrategi behövas!
Försvarsindustrin och materielupphandling diskuterades igår i Sälen.
Professor Gunnar Eliasson, KTH, redovisade beräkningar - säkert mycket komplicerade -där han uppskattade vilken "spill-over" t ex Gripenprojektet ger i form av civila avknoppningar och ökad industrikompetens i Sverige. Effekten är flerdubbel större än själva projektkostnaden.
Därför tjänar Sverige på att genomföra många sådana projekt, torde väl professorns slutsats vara.
Visst betyder försvarsindustrin mycket, och visst betyder en teknisk spjutsspetsindustri mycket för forskning, utveckling och industriutveckling. Därför är det bra med en livskraftig försvarsindustri i Sverige som konkurrerar framgångsrikt både i Sverige och på exportmarknaderna. Däremot tillåter ju inte EUs konkurrensregler att Staten riktar upphandling endast till industrier baserade i Sverige, hur mycket spill-over de än ger. Undantaget, som förvisso fortfarande utnyttjas i hög grad i många EU-länder, är om landets säkerhet kräver detta.
Sverige arbetar hårt för att EUs 27 länder ska upphandla sin respektive försvarsmateriel i en fri konkurrens, och vissa framsteg har kunnat drivas fram under det svenska ordförandeskapet. Detta är dock en process som tar lång tid, och under den resan är det viktigt att Sverige inte ensidigt går före övriga länder.
Den försvarsindustri som finns i Sverige är starkt exportinriktad, kanske 80-90 procent exporteras. De svenska beställningarna har relativt sett kraftigt minskat, och de svenska upphandlingarna ska enligt den strategi som både regering och opposition faktiskt är överens om ske i konkurrens och så prisvärt som möjligt.
Upphandling ska först ske av befintlig och gärna beprövad materiel, och behöver ny materiel utvecklas ska detta i första hand ske i samverkan med andra.
Allan Widman (Fp) redovisade väl regeringens inriktning på området, medan Anders Karlsson (s) var ute på rätt djupa vatten när han nästan verkade vilja planmässigt reglera industrins verksamhet i förhandlingar med staten..., och sedan byta till sig importerade vapen mot de som produceras i Sverige...
Han efterlyste en försvarsindustristrategi som skulle planlägga detta.
Någon sådan statlig strategi vill säkert inte försvarsminsitern ha, och inte heller jag.
Däremot har ju en enig riksdag vid flera tillfällen efterlyst en försvarsindustristrategi som t ex sammanfattar och drar upp riktlinjer för hur staten på bästa sätt kan ge industrin i denna sektor bra grundläggande förutsättningar genom forsknings- och utvecklingssatsningar från både stat och industri. En sådan strategi är det naturligt att ta fram, i likhet med flera länder i vårt grannskap.
Professor Gunnar Eliasson, KTH, redovisade beräkningar - säkert mycket komplicerade -där han uppskattade vilken "spill-over" t ex Gripenprojektet ger i form av civila avknoppningar och ökad industrikompetens i Sverige. Effekten är flerdubbel större än själva projektkostnaden.
Därför tjänar Sverige på att genomföra många sådana projekt, torde väl professorns slutsats vara.
Visst betyder försvarsindustrin mycket, och visst betyder en teknisk spjutsspetsindustri mycket för forskning, utveckling och industriutveckling. Därför är det bra med en livskraftig försvarsindustri i Sverige som konkurrerar framgångsrikt både i Sverige och på exportmarknaderna. Däremot tillåter ju inte EUs konkurrensregler att Staten riktar upphandling endast till industrier baserade i Sverige, hur mycket spill-over de än ger. Undantaget, som förvisso fortfarande utnyttjas i hög grad i många EU-länder, är om landets säkerhet kräver detta.
Sverige arbetar hårt för att EUs 27 länder ska upphandla sin respektive försvarsmateriel i en fri konkurrens, och vissa framsteg har kunnat drivas fram under det svenska ordförandeskapet. Detta är dock en process som tar lång tid, och under den resan är det viktigt att Sverige inte ensidigt går före övriga länder.
Den försvarsindustri som finns i Sverige är starkt exportinriktad, kanske 80-90 procent exporteras. De svenska beställningarna har relativt sett kraftigt minskat, och de svenska upphandlingarna ska enligt den strategi som både regering och opposition faktiskt är överens om ske i konkurrens och så prisvärt som möjligt.
Upphandling ska först ske av befintlig och gärna beprövad materiel, och behöver ny materiel utvecklas ska detta i första hand ske i samverkan med andra.
Allan Widman (Fp) redovisade väl regeringens inriktning på området, medan Anders Karlsson (s) var ute på rätt djupa vatten när han nästan verkade vilja planmässigt reglera industrins verksamhet i förhandlingar med staten..., och sedan byta till sig importerade vapen mot de som produceras i Sverige...
Han efterlyste en försvarsindustristrategi som skulle planlägga detta.
Någon sådan statlig strategi vill säkert inte försvarsminsitern ha, och inte heller jag.
Däremot har ju en enig riksdag vid flera tillfällen efterlyst en försvarsindustristrategi som t ex sammanfattar och drar upp riktlinjer för hur staten på bästa sätt kan ge industrin i denna sektor bra grundläggande förutsättningar genom forsknings- och utvecklingssatsningar från både stat och industri. En sådan strategi är det naturligt att ta fram, i likhet med flera länder i vårt grannskap.
Etiketter:
debatt,
EU,
försvar,
försvarsmateriel
måndag, januari 18, 2010
S-v-mp: Mindre vapenexport-större försvarsindustri...??
Efter statsministerns avspända förvars- och säkerhetsanalyser idag i Sälen hade Mona Sahlin ett dito genomarbetat linjetal om rödgröna kompromisser. Talet hade ett lugnt tonläge och betonade den grundläggande samsynen i Sverige på detta område men markerade vad de rödgröna vill ändra på.
Jag gillar anslaget men det skiljer ju ändå en del del, och därtill är man oeniga och begraver sina konflikter i nya översyner osv, t ex vad gäller värnplikten.
Mona Sahlins besked - var det för de rödgrönas räkning - om Afganistan lät bra; fortsatt svensk fredsinsats tills Afghanistan själv klarar sin säkerhetssituation. Men Lars Ohly på presskonferensen deklarerade flammande att det för vänsterpartiet är en ödesfråga att Sverige genast lämnar detta land åt sitt öde vad gäller fredsinsatser...
Svensk vapenexport ska minskas genom strängare regelverk, det gladdes Ohly och Peter Eriksson åt.
Mona Sahlin gladdes åt att svensk försvarsindustri ska stärkas för alliansfrihetens trovärdighet. Men hur i helskotta ska detta gå till om exporten ska minska och försvarsbudgeten ska minska med 2-3 miljarder??
"Rädda Saab - rädda försvarsindustrin" är s slogan. Erk du, Maja du, var ska vi ta´t?
Jag återkommer senare.
Jag gillar anslaget men det skiljer ju ändå en del del, och därtill är man oeniga och begraver sina konflikter i nya översyner osv, t ex vad gäller värnplikten.
Mona Sahlins besked - var det för de rödgrönas räkning - om Afganistan lät bra; fortsatt svensk fredsinsats tills Afghanistan själv klarar sin säkerhetssituation. Men Lars Ohly på presskonferensen deklarerade flammande att det för vänsterpartiet är en ödesfråga att Sverige genast lämnar detta land åt sitt öde vad gäller fredsinsatser...
Svensk vapenexport ska minskas genom strängare regelverk, det gladdes Ohly och Peter Eriksson åt.
Mona Sahlin gladdes åt att svensk försvarsindustri ska stärkas för alliansfrihetens trovärdighet. Men hur i helskotta ska detta gå till om exporten ska minska och försvarsbudgeten ska minska med 2-3 miljarder??
"Rädda Saab - rädda försvarsindustrin" är s slogan. Erk du, Maja du, var ska vi ta´t?
Jag återkommer senare.
Etiketter:
de rödgröna,
försvarsmateriel,
internationellt
Kalla krigsfläktar i Sälen
Som alltid en intressant första dag i Sälen på Folk och Försvar. Försvarsminister Tolgfors hade en rapp och bra genomgång av försvarets nya inriktning som får beröm av både Annika Nordgren Christensen och Mark Klamberg .
ÖB var entydig i sin analys och uppfattning i fråga om frivillighet som rekryteringsgrund för försvaret.
Jag deltog med Karin Enström (m), Urban Ahlin (s) och Peter Rådberg (mp) i ett scenariespel av Bo Hugemark och Johan Tunbergerm med moderator Lars Adaktusson. Det osade rätt mycket kalla kriget om det, Ryssland genomför stora militärmanövrar nära "något baltiskt land", Nato vill mellanlanda i Sverige, ÖB vill skicka trupp till baltlandet osv. Indikationer på att Ryssland överväger att erövra Gotland...
Jag betonade att Ryssland idag varken är kommunistiskt eller inkluderar de stater som nu är fria länder och med i EU och Nato, att Rysslands folkmängd minskar till nermot 140 milj invånare, och att realismen i att Ryssland skulle angripa ett land som är med i Nato och EU - och kanske också Sverige - och därmed utlösa ett storkrig torde vara begränsad. Försvarsministern påpekade också att Rysslands försvarsbudget uppgår till runt tio procent av EUs.
Jag har också läst Hugemarks/Tunbergers skrift "trovärdig solidaritetsförklaring" där de menar att denna (inom EU och i Sverige) kräver försvarsplanering med bl a de baltiska staterna och därmed behöver Sveriges försvarsbudget öka på sikt med 13 till 15 miljarder kr.
Jag håller inte med. EUs solidaritetsförklaring innebär att länderna ska hjälpa varandra vid kriser och katastrofer, även militära, inom ramen för sina resurser. Den innebär inte med automatik att dessa ska öka inom specifierade områden.
Men behöver då inte Sveriges försvarsbudget på sikt öka?
Försvaret av Sverige är mycket viktigt och förtjänar en öppen och bred debatt. Först gäller det att göra en omvärldsanalys, och jag instämmer i att Rysslands utveckling de senaste åren inger oro. Försvarsberedningens lackmustest visar på rött.
Därför bör den vilande Försvarsberedningen aktiveras och göra en förnyad omvärldsanalys. Finns en bred samsyn kan denna även innefatta en analys över Sveriges bi- och multilaterala samarbeten och deras utveckling i enlighet med försvarsberedningen enhälliga förslag får två år sedan, och i enlighet med centerstämmans beslut i våras.
Jag har också under de senaste åren diskuterat Sveriges försvarsbudget i procent av BNP i relation till andra länder, och konstaterat att den relativt t ex de nordiska länderna har sjunkit. Detta och omvärldsutvecklingen indikerar att den kan behöva förstärkas.
Först därefter kommer vilka effekter som dessa analyser kan få för försvarets inriktning i olika avseenden. Centerpartiet står fullt ut bakom riksdagens försvarsbeslut vad gäller inriktning och budget men är självfallet berett att diskutera förändringar allt eftersom omvärlden och verkligheten förändras.
Uppdaterat 19 januari: DN skriver om scenariespelet, och förespråkar NATO-anslutning. Jag vill återigen framhålla att lika väl som en förnyad omvärldsanalys bör göras innan man i konkreta delar (typ Fp) vill förändra det rykande färska inriktningsbeslutet så bör frågan om Sveriges olika militära allianser först analyseras innan eventuella slutsatser dras. Detta har knappeligen gjorts på ett heltäckande sätt sedan 1950-talet (?). Både en enig försvarsberedning och Centerpartiet menar att det börjar vara dags för en sådan analys.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, sälen, folk och försvar, politik, centerpartiet, regeringen
ÖB var entydig i sin analys och uppfattning i fråga om frivillighet som rekryteringsgrund för försvaret.
Jag deltog med Karin Enström (m), Urban Ahlin (s) och Peter Rådberg (mp) i ett scenariespel av Bo Hugemark och Johan Tunbergerm med moderator Lars Adaktusson. Det osade rätt mycket kalla kriget om det, Ryssland genomför stora militärmanövrar nära "något baltiskt land", Nato vill mellanlanda i Sverige, ÖB vill skicka trupp till baltlandet osv. Indikationer på att Ryssland överväger att erövra Gotland...
Jag betonade att Ryssland idag varken är kommunistiskt eller inkluderar de stater som nu är fria länder och med i EU och Nato, att Rysslands folkmängd minskar till nermot 140 milj invånare, och att realismen i att Ryssland skulle angripa ett land som är med i Nato och EU - och kanske också Sverige - och därmed utlösa ett storkrig torde vara begränsad. Försvarsministern påpekade också att Rysslands försvarsbudget uppgår till runt tio procent av EUs.
Jag har också läst Hugemarks/Tunbergers skrift "trovärdig solidaritetsförklaring" där de menar att denna (inom EU och i Sverige) kräver försvarsplanering med bl a de baltiska staterna och därmed behöver Sveriges försvarsbudget öka på sikt med 13 till 15 miljarder kr.
Jag håller inte med. EUs solidaritetsförklaring innebär att länderna ska hjälpa varandra vid kriser och katastrofer, även militära, inom ramen för sina resurser. Den innebär inte med automatik att dessa ska öka inom specifierade områden.
Men behöver då inte Sveriges försvarsbudget på sikt öka?
Försvaret av Sverige är mycket viktigt och förtjänar en öppen och bred debatt. Först gäller det att göra en omvärldsanalys, och jag instämmer i att Rysslands utveckling de senaste åren inger oro. Försvarsberedningens lackmustest visar på rött.
Därför bör den vilande Försvarsberedningen aktiveras och göra en förnyad omvärldsanalys. Finns en bred samsyn kan denna även innefatta en analys över Sveriges bi- och multilaterala samarbeten och deras utveckling i enlighet med försvarsberedningen enhälliga förslag får två år sedan, och i enlighet med centerstämmans beslut i våras.
Jag har också under de senaste åren diskuterat Sveriges försvarsbudget i procent av BNP i relation till andra länder, och konstaterat att den relativt t ex de nordiska länderna har sjunkit. Detta och omvärldsutvecklingen indikerar att den kan behöva förstärkas.
Först därefter kommer vilka effekter som dessa analyser kan få för försvarets inriktning i olika avseenden. Centerpartiet står fullt ut bakom riksdagens försvarsbeslut vad gäller inriktning och budget men är självfallet berett att diskutera förändringar allt eftersom omvärlden och verkligheten förändras.
Uppdaterat 19 januari: DN skriver om scenariespelet, och förespråkar NATO-anslutning. Jag vill återigen framhålla att lika väl som en förnyad omvärldsanalys bör göras innan man i konkreta delar (typ Fp) vill förändra det rykande färska inriktningsbeslutet så bör frågan om Sveriges olika militära allianser först analyseras innan eventuella slutsatser dras. Detta har knappeligen gjorts på ett heltäckande sätt sedan 1950-talet (?). Både en enig försvarsberedning och Centerpartiet menar att det börjar vara dags för en sådan analys.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, sälen, folk och försvar, politik, centerpartiet, regeringen
Etiketter:
försvar,
försvarsberedning,
nato,
politiker
lördag, januari 16, 2010
Försvarsdebatt i Sälen!
När jag var aktiv i LRF var en viktig tilldragelse "Lantbruksveckan", som numera krympt ihop till någon eftermiddag eller så...
Som försvarspolitiker sedan 2006 fyller Folk och försvars konferens i Sälen ungeäfr samma viktiga funktion, men under 3 dagar. Den börjar i morgon och ska bli sedvanligt mycket intressant med ett fullmatat program.
Folkpartiets detaljerade utspel om försvaret efter 2014 innan bläcket hunnit torka på försvarsbeslutet i fjol somras - och innan någon ny omvärldsanalys har gjorts - kommenteras på rätt många bloggar, och jag länkar till Wisemans wisdoms (som är förtjust), till Cynismer (med Gotlandssynpunkter) och till Allan Widman (Strilaren 2 från fp).
Wiseman har tidigare befarat att officerare skulle lockas av Sverigedemokraterna - oklart varför tycker jag - men ser nu en ny frälsare stiga fram ur dimmorna. Och min kunniga kollega Widman hänvisar till den moderatleddda försvarsberedningen för den minskning av flygvapnet som föreslogs för två år sedan, och anger Folkpartiets kursändring till den 15 juni 2008. Sedan dess har alltså det nu gällande inriktningsbeslutet för försvaret i full enighet inom alliansen tagits fram och beslutats i juni 2009.
Och jag länkar till mitt eget inlägg för några dagar sedan med förslag att en förnyad omvärldsanalys bör göras, rimligen av det organ som över partigränserna arbetat med detta i olika former sedan 1950-talet (tror jag). Här finns som alltid även andra förslag, att det stora försvarsutskottet skulle göra detta, eller någon mer expertbetonad grupp från försvaret eller med "oberoende expertis".
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, försvarsdebatt, centerpartiet, alliansen, politik, riksdagen
Som försvarspolitiker sedan 2006 fyller Folk och försvars konferens i Sälen ungeäfr samma viktiga funktion, men under 3 dagar. Den börjar i morgon och ska bli sedvanligt mycket intressant med ett fullmatat program.
Folkpartiets detaljerade utspel om försvaret efter 2014 innan bläcket hunnit torka på försvarsbeslutet i fjol somras - och innan någon ny omvärldsanalys har gjorts - kommenteras på rätt många bloggar, och jag länkar till Wisemans wisdoms (som är förtjust), till Cynismer (med Gotlandssynpunkter) och till Allan Widman (Strilaren 2 från fp).
Wiseman har tidigare befarat att officerare skulle lockas av Sverigedemokraterna - oklart varför tycker jag - men ser nu en ny frälsare stiga fram ur dimmorna. Och min kunniga kollega Widman hänvisar till den moderatleddda försvarsberedningen för den minskning av flygvapnet som föreslogs för två år sedan, och anger Folkpartiets kursändring till den 15 juni 2008. Sedan dess har alltså det nu gällande inriktningsbeslutet för försvaret i full enighet inom alliansen tagits fram och beslutats i juni 2009.
Och jag länkar till mitt eget inlägg för några dagar sedan med förslag att en förnyad omvärldsanalys bör göras, rimligen av det organ som över partigränserna arbetat med detta i olika former sedan 1950-talet (tror jag). Här finns som alltid även andra förslag, att det stora försvarsutskottet skulle göra detta, eller någon mer expertbetonad grupp från försvaret eller med "oberoende expertis".
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, försvarsdebatt, centerpartiet, alliansen, politik, riksdagen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)