Tre tunga företrädare för m, c och kd öppnade på DN-debatt igår för att det är dags att analysera erfarenheterna av att Sverige står utanför Euro-samarbetet. Utmärkt, bra timing!
Och professor Lars Calmfors har idag på DN Debatt en utmärkt analys - som ligger nära min egen - om hur Sveriges förhållande till Euron kan ses; kanske Sverige kan tjäna kortsiktigt på att stå utanför och devalvera sig ur ekonomiska svårigheter även om vi successivt blir allt mindre välbeställda.., men!
Calmfors slutsats är denna, som jag helt instämmer i:
"Med ett sådant perspektiv är det berättigat att ställa frågan om det verkligen är önskvärt att Sverige, när alla drabbas av ekonomisk kris, ska vinna fördelar på andras bekostnad genom en svag valuta. Men framför allt kan man se det som ett övergripande värde att ett svenskt deltagande i eurosamarbetet kan antas bidra till ökad politisk integration i Europa. Detta argument är enligt min mening det viktigaste och har lett mig till slutsatsen att Sverige bör införa euron."
Läs även andra bloggares åsikter om euro, emu, lars calmfors, centerpartiet, alliansen, riksdagen, politik, euron, kronan
fredag, januari 15, 2010
torsdag, januari 14, 2010
Dags för Försvarsberedningen att förnya sin omvärldsanalys!
Den stora Försvarskonferensen i Sälen närmar sig. Folkpartiledaren m fl kräver i SvD fler brigader (på fastlandet och på Gotland) och soldater, alla stridsvagnar och pansarfordon mm. ska behållas (och nya beställas), dagens JAS-plan bör alla behållas och moderniseras., mm.
Och man deklarerar: "Vi inser att ökade försvarsambitioner kan komma att kräva ökade ekonomiska ramar. Vi är i så fall beredda att fatta sådana beslut under nästa mandatperiod."
Orden "kan komma" torde vara ett av årets största understatement.
Jan Björklund krävde ungefär detsamma för ett år sedan, inför och på Sälenkonferensen. Därefter enades alliansregeringen om det nya försvarets inriktning och riksdagen fastställde detta i juni. Därefter har riksdagen också fastställt statsbudgeten för 2010, som hela alliansen stod bakom för några veckor sedan.
Innan bläcket på beslutet hunnit torka återkommer Fp med samma krav igen, och några till. Här gäller det att hänga med i svängarna.
Jag gläds över att Fp nu menar att dagens flygvapen behövs. Försvarsberedningen föreslog för något år sedan att antalet flygplan "i väsentlig grad" borde reduceras. Min utgångspunkt då var ungefär den som Fp har nu men kanske inte hade då.
Jag tycker alltså att Fp börjar i fel ända genom att först ta ansvar för en ny inriktning för försvaret och sedan i detalj kräva stora förändringar på punkt efter punkt.
Försvaret av Sverige är mycket viktigt och förtjänar en öppen och bred debatt. Först gäller det att göra en omvärldsanalys, och jag instämmer i att Rysslands utveckling de senaste åren inger oro. Försvarsberedningens lackmustest visar på rött.
Därför bör den vilande Försvarsberedningen aktiveras och göra en förnyad omvärldsanalys. Finns en bred samsyn kan denna även innefatta en analys över Sveriges bi- och multilaterala samarbeten och deras utveckling i enlighet med försvarsberedningen enhälliga förslag får två år sedan, och i enlighet med centerstämmans beslut i våras.
Jag har också under de senaste åren diskuterat Sveriges försvarsbudget i procent av BNP i relation till andra länder, och konstaterat att den relativt t ex de nordiska länderna har sjunkit. Detta och omvärldsutvecklingen indikerar att den kan behöva förstärkas.
Först därefter kommer vilka effekter som dessa analyser kan få för försvarets inriktning i olika avseenden. Centerpartiet står fullt ut bakom riksdagens försvarsbeslut vad gäller inriktning och budget men är självfallet berett att diskutera förändringar allt eftersom omvärlden och verkligheten förändras.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, folk och försvar, försvarsberedningen, folkpartiet, centerpartiet, politik riksdagen
Och man deklarerar: "Vi inser att ökade försvarsambitioner kan komma att kräva ökade ekonomiska ramar. Vi är i så fall beredda att fatta sådana beslut under nästa mandatperiod."
Orden "kan komma" torde vara ett av årets största understatement.
Jan Björklund krävde ungefär detsamma för ett år sedan, inför och på Sälenkonferensen. Därefter enades alliansregeringen om det nya försvarets inriktning och riksdagen fastställde detta i juni. Därefter har riksdagen också fastställt statsbudgeten för 2010, som hela alliansen stod bakom för några veckor sedan.
Innan bläcket på beslutet hunnit torka återkommer Fp med samma krav igen, och några till. Här gäller det att hänga med i svängarna.
Jag gläds över att Fp nu menar att dagens flygvapen behövs. Försvarsberedningen föreslog för något år sedan att antalet flygplan "i väsentlig grad" borde reduceras. Min utgångspunkt då var ungefär den som Fp har nu men kanske inte hade då.
Jag tycker alltså att Fp börjar i fel ända genom att först ta ansvar för en ny inriktning för försvaret och sedan i detalj kräva stora förändringar på punkt efter punkt.
Försvaret av Sverige är mycket viktigt och förtjänar en öppen och bred debatt. Först gäller det att göra en omvärldsanalys, och jag instämmer i att Rysslands utveckling de senaste åren inger oro. Försvarsberedningens lackmustest visar på rött.
Därför bör den vilande Försvarsberedningen aktiveras och göra en förnyad omvärldsanalys. Finns en bred samsyn kan denna även innefatta en analys över Sveriges bi- och multilaterala samarbeten och deras utveckling i enlighet med försvarsberedningen enhälliga förslag får två år sedan, och i enlighet med centerstämmans beslut i våras.
Jag har också under de senaste åren diskuterat Sveriges försvarsbudget i procent av BNP i relation till andra länder, och konstaterat att den relativt t ex de nordiska länderna har sjunkit. Detta och omvärldsutvecklingen indikerar att den kan behöva förstärkas.
Först därefter kommer vilka effekter som dessa analyser kan få för försvarets inriktning i olika avseenden. Centerpartiet står fullt ut bakom riksdagens försvarsbeslut vad gäller inriktning och budget men är självfallet berett att diskutera förändringar allt eftersom omvärlden och verkligheten förändras.
Läs även andra bloggares åsikter om försvar, försvaret, folk och försvar, försvarsberedningen, folkpartiet, centerpartiet, politik riksdagen
Måste en kommissionär ha varit statsråd?
Centerpartiet tillbakavisar nu Dagens Ekos uppgifter om tillsättandet av EU-kommissionär. Det är bra.
Samtidigt vidimerar man att regeringen enats om att den nya svenska kommissionären måste ha varit statsråd. I och med detta bortföll naturligtvis Lena Ek som kandidat.
Det är absolut ingen självklarhet att en kommissionär måste ha just den bakgrunden. Jag kollade lite på den nya kommissionens bakgrund. Många har varit ministrar, det stämmer, men många - 9 st tror jag - har inte varit det. De har istället som Lena haft en bakgrund högt upp i politiken och i Europaparlamentet, de kan ha varit diplomater eller kommer från näringslivet.
Det intressanta är således diskussionen innan statsrådskravet uppställdes, och jag beklagar att centerpartiet uppenbarligen fick vika sig i den helt avgörande formfrågan.
Läs även andra bloggares åsikter om eu-kommissionär, lena ek, centerpartiet, politik, regeringen, eu
Samtidigt vidimerar man att regeringen enats om att den nya svenska kommissionären måste ha varit statsråd. I och med detta bortföll naturligtvis Lena Ek som kandidat.
Det är absolut ingen självklarhet att en kommissionär måste ha just den bakgrunden. Jag kollade lite på den nya kommissionens bakgrund. Många har varit ministrar, det stämmer, men många - 9 st tror jag - har inte varit det. De har istället som Lena haft en bakgrund högt upp i politiken och i Europaparlamentet, de kan ha varit diplomater eller kommer från näringslivet.
Det intressanta är således diskussionen innan statsrådskravet uppställdes, och jag beklagar att centerpartiet uppenbarligen fick vika sig i den helt avgörande formfrågan.
Läs även andra bloggares åsikter om eu-kommissionär, lena ek, centerpartiet, politik, regeringen, eu
onsdag, januari 13, 2010
Dagens Eko måste ha fel
Dagens eko rapporterar att Lena Ek kunde ha blivit ny svensk EU-kommissionär, men att detta avböjdes av centerpartiets högsta ledning.
Detta måste vara fel.
Centerpartiet har en stark och drivande partiledare som klart vann över sin motkandidat, Lena Ek, för mycket länge sedan. Båda är utmärkta politiker, som verkligen betyder mycket för sitt parti.
Lena Ek är sedan 5 år centerpartiets enda ledamot i EU-parlamentet, och gör där ett fantastiskt jobb, omvittnat av alla.
Vi är många som har förespråkat Lena Ek som EU-kommissionär, och självfallet måste hennes kandidatur ha drivits av centerpartiets högsta ledning. Något annat är faktiskt inte tänkbart.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, lena ek, dagens eko, eu, eu-kommissionär, politik, regeringen
Detta måste vara fel.
Centerpartiet har en stark och drivande partiledare som klart vann över sin motkandidat, Lena Ek, för mycket länge sedan. Båda är utmärkta politiker, som verkligen betyder mycket för sitt parti.
Lena Ek är sedan 5 år centerpartiets enda ledamot i EU-parlamentet, och gör där ett fantastiskt jobb, omvittnat av alla.
Vi är många som har förespråkat Lena Ek som EU-kommissionär, och självfallet måste hennes kandidatur ha drivits av centerpartiets högsta ledning. Något annat är faktiskt inte tänkbart.
Läs även andra bloggares åsikter om centerpartiet, lena ek, dagens eko, eu, eu-kommissionär, politik, regeringen
Viktig integritetsdebatt i Centerpartiet
Liberal och Långsint - Mikael Elmlund - har mycket starkt kritiserat Centerpartiet och inte minst mig - "en virrhjärna till bonde" - för att vi inte lever ut de liberala principerna om öppenhet och integritet fullt ut.
Jag har menat att som världen tyvärr ser ut så får tyvärr vissa integritetsintrång under sträng kontroll accepteras för att skydda medborgarna mot säkerhetshot och terror.
Mikael lämnar nu centerpartiet efter en utträdeskamp som inte står nedläggningen av Saab efter, skulle jag vilja säga. Utdragen och plågsam.
Jag beklagar ändå det, och jag länkar till mina blogginlägg i våras om "FRA-kritiker - ni behövs i Centerpartiet" och "Är FRA-kritiken varmluft eller solsken - kyla eller mörker".
En aktuell integritets- och säkerhetsdebatt handlar om klädröntgen (nakenscanning) och jag har inte uteslutit detta i några inlägg. Jag får på pälsen för detta av flera som undrar vad jag är rädd för, och principiellt menar att risken för terrordåd på flygplan är så liten att säkerhetskontrollerna snarare borde upphöra än förstärkas.
En viktig debatt, och jag länkar till några av inläggen; Amanda Brihed - "Dagens knuff - Den sanna statistiken om risken för flygbomber och Danielssons absurda rädslor", , och Fredrik Moberg - "Staffan Danielsson är skiträdd", .
Jag klistrar också in min kommentar till denna debatt i en tidigare tråd på denna blogg:
"Alltså. den här integritets- och säkerhetsdebatten kopplat till flygresor och risken för flygkapningar och terrordåd är viktig.
Jag har deklarerat att jag inte utesluter att klädröntgen i vissa lägen skulle kunna accepteras, om detta bedöms öka säkerheten vid flygresan. Jag instämmer i att redan dagens säkerhetskontroller innebär integritetsintrång och att diskussionen om gränserna för detta är viktig.
En del inlägg förefaller rent principiellt mena att hot mot flygresor inte är mera frekventa än att tåg eller bussar sprängs i luften eller kapas, och att säkerhetskontrollerna vid flyget därför borde bort.
Jag kan ha respekt för denna linje som väl ansluter till analysen att ett öppet liberalt samhälle inte ska försvara sig mot t ex terrordåd eller andra säkerhetshot utan lita på att det goda i längden besegrar det onda just genom att man vågar leva ut sina principer fullt ut.
Jag är som ni vet mera pragmatiskt lagd. Jag måste som riksdagsledamot inte bara kunna debattera med Er som motsätter er t ex viss underrättelseinhämtning och säkerhetskontroller, för att förebygga säkerhetshot och terrordåd. Jag måste också kunna stå till svars gentemot dem som kan komma att drabbas av detta, om t ex ett flygplan störtar på grund av att säkerhetskontrollerna dragits in eller minimerats.
Skulle det svenska folket tydligt ansluta sig till uppfattningen att säkerhetskontroller vid flygresor bör upphöra eller minimeras eftersom detta långsiktigt bättre leder till en mindre risk för terrordåd, då gäller givetvis detta. Jag kan ha en stark sympati för denna principiella uppfattning, men har för egen del som ni vet landat i analysen att som världen ser ut så behövs dessa förebyggande åtgärder. Och jag menar också att detta är förankrat hos medborgarna.
Men debatt är grundläggande och avgörande i en levande demokrati. Jag har full respekt för er analys, som principiellt driver dessa frågor, och jag visar den respekten - tycker jag - genom att ta era synpunkter på fullaste allvar och diskutera."
Läs även andra bloggares åsikter om integritet, fra, fra-lagen, piratpartiet, centerpartiet, nakenscanning, politik,
Jag har menat att som världen tyvärr ser ut så får tyvärr vissa integritetsintrång under sträng kontroll accepteras för att skydda medborgarna mot säkerhetshot och terror.
Mikael lämnar nu centerpartiet efter en utträdeskamp som inte står nedläggningen av Saab efter, skulle jag vilja säga. Utdragen och plågsam.
Jag beklagar ändå det, och jag länkar till mina blogginlägg i våras om "FRA-kritiker - ni behövs i Centerpartiet" och "Är FRA-kritiken varmluft eller solsken - kyla eller mörker".
En aktuell integritets- och säkerhetsdebatt handlar om klädröntgen (nakenscanning) och jag har inte uteslutit detta i några inlägg. Jag får på pälsen för detta av flera som undrar vad jag är rädd för, och principiellt menar att risken för terrordåd på flygplan är så liten att säkerhetskontrollerna snarare borde upphöra än förstärkas.
En viktig debatt, och jag länkar till några av inläggen; Amanda Brihed - "Dagens knuff - Den sanna statistiken om risken för flygbomber och Danielssons absurda rädslor", , och Fredrik Moberg - "Staffan Danielsson är skiträdd", .
Jag klistrar också in min kommentar till denna debatt i en tidigare tråd på denna blogg:
"Alltså. den här integritets- och säkerhetsdebatten kopplat till flygresor och risken för flygkapningar och terrordåd är viktig.
Jag har deklarerat att jag inte utesluter att klädröntgen i vissa lägen skulle kunna accepteras, om detta bedöms öka säkerheten vid flygresan. Jag instämmer i att redan dagens säkerhetskontroller innebär integritetsintrång och att diskussionen om gränserna för detta är viktig.
En del inlägg förefaller rent principiellt mena att hot mot flygresor inte är mera frekventa än att tåg eller bussar sprängs i luften eller kapas, och att säkerhetskontrollerna vid flyget därför borde bort.
Jag kan ha respekt för denna linje som väl ansluter till analysen att ett öppet liberalt samhälle inte ska försvara sig mot t ex terrordåd eller andra säkerhetshot utan lita på att det goda i längden besegrar det onda just genom att man vågar leva ut sina principer fullt ut.
Jag är som ni vet mera pragmatiskt lagd. Jag måste som riksdagsledamot inte bara kunna debattera med Er som motsätter er t ex viss underrättelseinhämtning och säkerhetskontroller, för att förebygga säkerhetshot och terrordåd. Jag måste också kunna stå till svars gentemot dem som kan komma att drabbas av detta, om t ex ett flygplan störtar på grund av att säkerhetskontrollerna dragits in eller minimerats.
Skulle det svenska folket tydligt ansluta sig till uppfattningen att säkerhetskontroller vid flygresor bör upphöra eller minimeras eftersom detta långsiktigt bättre leder till en mindre risk för terrordåd, då gäller givetvis detta. Jag kan ha en stark sympati för denna principiella uppfattning, men har för egen del som ni vet landat i analysen att som världen ser ut så behövs dessa förebyggande åtgärder. Och jag menar också att detta är förankrat hos medborgarna.
Men debatt är grundläggande och avgörande i en levande demokrati. Jag har full respekt för er analys, som principiellt driver dessa frågor, och jag visar den respekten - tycker jag - genom att ta era synpunkter på fullaste allvar och diskutera."
Läs även andra bloggares åsikter om integritet, fra, fra-lagen, piratpartiet, centerpartiet, nakenscanning, politik,
lördag, januari 09, 2010
Lena Ek ny EU-minister?!
Birgitta Ohlsson (FP) från Linköping ursprungligen är en skicklig politiker som mycket väl kan bli EU-minister, och en bra sådan. Hon är själv med i gruppen på Facebook som vill detta.
Att en annan kompetent Fp-minister (Malmström) blir EU-kommissionär är ett rejält köttben åt Folkpartiet i de fördelningar som rättvist ju måste göras av både minister- och andra poster.
Det vore därför inte alls orimligt att t ex en centerpartist kunde bli nästa EU-minister, det är ju bra att olika partier bär de tunga EU-kopplade posterna. Att det skulle bli någon rotation mellan ministrar med anledning av att luckan efter Malmström ska fyllas är väl knappast sannolikt.
Lena Ek vore naturligtvis ett utmärkt val i så fall, vilket Per Ankersjö förespråkar här.
Per skriver också med länkar till debatten om klädröntgen - eller nakensscanning som skeptikerna myntat - där jag ju tidigare här inte uteslutit metoden om den i vissa lägen skulle kunna minska risken för terrordåd på flygplan. Behöver vi inte göra säkerhetskontroller eller om redan existerande är tillräckliga är det ju allra bäst. Många säger dock blankt nej, men förefaller att acceptera nuvarande "kroppsvisitationer".
Dagens Eko gjorde i torsdags en intervju med mig om försvarets inköp av pansarvagnar och jag skriver igår i Norrköping tidningar om att jag förespråkar en allmän A-kassa, höjt tak i A-kassan och sänkt skatt för pensionärer.
I natt var det - 27 grader här söder om Linköping, det är väl kallt. Men ingen blåst och en hisnande vacker midvinterdag och -natt. Även vi eldar för fullt i kaminen och tinar vattenkoppar i utfrysta häststallet...
Läs även andra bloggares åsikter om eu-minister, eu, lena ek, centerpartiet, politik, regeringen, patria, hägglunds, a-kassa
Att en annan kompetent Fp-minister (Malmström) blir EU-kommissionär är ett rejält köttben åt Folkpartiet i de fördelningar som rättvist ju måste göras av både minister- och andra poster.
Det vore därför inte alls orimligt att t ex en centerpartist kunde bli nästa EU-minister, det är ju bra att olika partier bär de tunga EU-kopplade posterna. Att det skulle bli någon rotation mellan ministrar med anledning av att luckan efter Malmström ska fyllas är väl knappast sannolikt.
Lena Ek vore naturligtvis ett utmärkt val i så fall, vilket Per Ankersjö förespråkar här.
Per skriver också med länkar till debatten om klädröntgen - eller nakensscanning som skeptikerna myntat - där jag ju tidigare här inte uteslutit metoden om den i vissa lägen skulle kunna minska risken för terrordåd på flygplan. Behöver vi inte göra säkerhetskontroller eller om redan existerande är tillräckliga är det ju allra bäst. Många säger dock blankt nej, men förefaller att acceptera nuvarande "kroppsvisitationer".
Dagens Eko gjorde i torsdags en intervju med mig om försvarets inköp av pansarvagnar och jag skriver igår i Norrköping tidningar om att jag förespråkar en allmän A-kassa, höjt tak i A-kassan och sänkt skatt för pensionärer.
I natt var det - 27 grader här söder om Linköping, det är väl kallt. Men ingen blåst och en hisnande vacker midvinterdag och -natt. Även vi eldar för fullt i kaminen och tinar vattenkoppar i utfrysta häststallet...
Läs även andra bloggares åsikter om eu-minister, eu, lena ek, centerpartiet, politik, regeringen, patria, hägglunds, a-kassa
tisdag, januari 05, 2010
Nakenscanning - en ny FRA - fråga..?
Integritetsfrågorna är mycket viktiga och behöver ständigt diskuteras utifrån ett restriktivt perspektiv. Centerpartiet har ett bra öppenhetsprogram och hävdar människors integritet så starkt som möjligt utifrån denna grund.
Så även i frågan om underrättelseinhämtning genom signalspaning, där vi lyssnat och byggt in rad åtgärder till skydd för integriteten. (Men OK, vi liksom riksdagen accepterar att signalspaning i tråd tyvärr behöver bedrivas, och kritiseras därför av dem som inte anser det, och det har jag diskuterat mycket här, se "signalspaning" i vänsterkanten på sidan).
Nu diskuteras en annan säkerhets- och integritetsfråga, hur den kontroll som tyvärr behöver ske inför flygfärder ska gå till. Det är ju bedrövligt att hot och handlingar har utförts genom att kapa och spränga flygplan och mörda 100-tals oskyldiga passagerare. Men så är tyvärr vår värld, Lockerbiekatastrofen har inträffat liksom Word Trade Centermassakern.
Idag genomlyses allt bagage inför en flygfärd och detektorer kollar även ev metallförekomst hos passagerarna. Dessa kan även kontrolleras genom kroppskontakt på olika sätt, med särskilda detektorer och handpåläggningar.
Detta förefaller idag vara rätt allmänt accepterat trots de integritetsingrepp som detta utgör.
Efter det senaste massmordsförsöket på ett fullsatt flygplan i USA med sprängmateral i kalsongerna hos en Al Qaidasympatisör diskuteras nu att införa en "nakenscanning" inför flygning, en sorts röntgenbild som klär av människan in på bara kroppen, bildlikt talat. Möjligen kan detta minska rådande kontroller, men det vet jag inte.
Johan Linander, vår utmärkte rättspolitiske talesperson och den utmärkta Hanna Wagenius (CUF) varnar nu för detta, och ifrågasätter det av integritetsskäl. Nyttan (att stoppa ev massmord) står inte i proportion till integritetsinskränkningen, menar Hanna, risken är närmast försumbar.
Det är bra att de reagerar, och visst ligger det mycket i det.
Jag inser att jag borde haka på och hålla med. I sak och för att inte försämra mitt integritetsrykte ytterligare hos dem som sågat mig för att acceptera signalspaning.
Men tyvärr, även i denna fråga värderar jag säkerhetsaspekten högt och har en viss acceptans för att denna kan motivera inte bara nuvarande integritetskränkningar utan kanske även den som en scanning innebär.
Hanna menar att man borde få välja om man vill flyga utan säkerhetskontroller (antar jag) eller om man nöjer sig med de nu etablerade eller om man möjligen kan acceptera "nakenscanning". Det är ett principiellt riktigt liberalt förhållningssätt, men som tyvärr kan begränsas av den krassa verkligheten. Så många olika säkerhetskontrollalternativ tål nog inte flygmarknaden.
Hur mycket mer integritetskränkande är det att genomlysa inte bara väskor utan även människor, utöver de kontroller som redan sker idag? Är det så mycket allvarligare med en scanning av människor?
Vi är ju alla lika skapade så de kontrollanter som ska kolla mångtusentals människor kommer ju inte att mötas av några överraskningar. Och de blir nog snabbt väldigt blasé.
Men integritetsintrånget finns där ändå, självfallet. Och ska ställas mot risken för att annars ökar risken något lite ifrån en redan mycket låg nivå för att några hundra flygplanspassagerare kan massmördas genom en medveten mänsklig bombaktion.
Jag emottar gärna synpunkter på denna problematik, men vill för egen del klargöra att jag ser så pass allvarligt på de risker som tyvärr - fruktansvärt nog - finns vid flygfärder att jag själv inte har några bekymmer med att acceptera en "nakenscanning", om denna ökar möjligheten att förebygga och hindra terrordåd riktade mot flygplan.
Naturisten Inge Gullander tycker så här.
Vad tycker Du?
Läs även andra bloggares åsikter om nakenscanning, integritet, signalspaning, FRA, centerpartiet, politik, flygsäkerhet, terrordåd,
Så även i frågan om underrättelseinhämtning genom signalspaning, där vi lyssnat och byggt in rad åtgärder till skydd för integriteten. (Men OK, vi liksom riksdagen accepterar att signalspaning i tråd tyvärr behöver bedrivas, och kritiseras därför av dem som inte anser det, och det har jag diskuterat mycket här, se "signalspaning" i vänsterkanten på sidan).
Nu diskuteras en annan säkerhets- och integritetsfråga, hur den kontroll som tyvärr behöver ske inför flygfärder ska gå till. Det är ju bedrövligt att hot och handlingar har utförts genom att kapa och spränga flygplan och mörda 100-tals oskyldiga passagerare. Men så är tyvärr vår värld, Lockerbiekatastrofen har inträffat liksom Word Trade Centermassakern.
Idag genomlyses allt bagage inför en flygfärd och detektorer kollar även ev metallförekomst hos passagerarna. Dessa kan även kontrolleras genom kroppskontakt på olika sätt, med särskilda detektorer och handpåläggningar.
Detta förefaller idag vara rätt allmänt accepterat trots de integritetsingrepp som detta utgör.
Efter det senaste massmordsförsöket på ett fullsatt flygplan i USA med sprängmateral i kalsongerna hos en Al Qaidasympatisör diskuteras nu att införa en "nakenscanning" inför flygning, en sorts röntgenbild som klär av människan in på bara kroppen, bildlikt talat. Möjligen kan detta minska rådande kontroller, men det vet jag inte.
Johan Linander, vår utmärkte rättspolitiske talesperson och den utmärkta Hanna Wagenius (CUF) varnar nu för detta, och ifrågasätter det av integritetsskäl. Nyttan (att stoppa ev massmord) står inte i proportion till integritetsinskränkningen, menar Hanna, risken är närmast försumbar.
Det är bra att de reagerar, och visst ligger det mycket i det.
Jag inser att jag borde haka på och hålla med. I sak och för att inte försämra mitt integritetsrykte ytterligare hos dem som sågat mig för att acceptera signalspaning.
Men tyvärr, även i denna fråga värderar jag säkerhetsaspekten högt och har en viss acceptans för att denna kan motivera inte bara nuvarande integritetskränkningar utan kanske även den som en scanning innebär.
Hanna menar att man borde få välja om man vill flyga utan säkerhetskontroller (antar jag) eller om man nöjer sig med de nu etablerade eller om man möjligen kan acceptera "nakenscanning". Det är ett principiellt riktigt liberalt förhållningssätt, men som tyvärr kan begränsas av den krassa verkligheten. Så många olika säkerhetskontrollalternativ tål nog inte flygmarknaden.
Hur mycket mer integritetskränkande är det att genomlysa inte bara väskor utan även människor, utöver de kontroller som redan sker idag? Är det så mycket allvarligare med en scanning av människor?
Vi är ju alla lika skapade så de kontrollanter som ska kolla mångtusentals människor kommer ju inte att mötas av några överraskningar. Och de blir nog snabbt väldigt blasé.
Men integritetsintrånget finns där ändå, självfallet. Och ska ställas mot risken för att annars ökar risken något lite ifrån en redan mycket låg nivå för att några hundra flygplanspassagerare kan massmördas genom en medveten mänsklig bombaktion.
Jag emottar gärna synpunkter på denna problematik, men vill för egen del klargöra att jag ser så pass allvarligt på de risker som tyvärr - fruktansvärt nog - finns vid flygfärder att jag själv inte har några bekymmer med att acceptera en "nakenscanning", om denna ökar möjligheten att förebygga och hindra terrordåd riktade mot flygplan.
Naturisten Inge Gullander tycker så här.
Vad tycker Du?
Läs även andra bloggares åsikter om nakenscanning, integritet, signalspaning, FRA, centerpartiet, politik, flygsäkerhet, terrordåd,
Vargfrågan - jag efterlyser ömsesidig respekt!
Vargjaktdiskussionen och dess stora laddningar är intressant. Natur- och miljöintresserade människor i stora städer omfamnar gärna naturen på håll och vill ha den så pastoral och ursprunglig som möjligt. Ingen handelsgödsel och inga "djurfabriker" (stora lantbruksföretag), inga kalhyggen och inga strandtomter, inga dieselbilar men mycket tågräls, mindre nötkreatur ("de släpper ut gaser") men mer betade hagmarker som på 1700-talet, mycket fritidsboende men mindre fastboende, mindre jakt och viltkött som människoföda från skogarna och mycket fler vargar och björnar...
Vart och ett av exemplen ovan är intressanta att diskutera djupare, och jag har kommenterat en del tidigare här på bloggen.
Men vad handlar detta djupare om?
Är det någon form av dåligt samvete för att man själv bor mitt i "asfalt och betong" som gör att landsbygden istället ska vara så naturnära och opåverkad av människan som möjligt? Är idealbilden alltfler naturreservat och alltfler människor i alltfler stora städer? Handlar det till dels om en okunskap om hur det är att idag leva på och söka utveckla även landsbygden så att människor kan bo kvar och finna utkomst där? Handlar det om att gångna generationers (våra förfäders och förmödrars) lärdomar och erfarenheter av hur man klarar utmaningarna "mitt i naturen" sedan tusentals år - genom jakt, åkerbruk och boskapsskötsel - inte längre överförs till dagens generationer?
Jag betvivlar inte och har stor respekt för det stora natur- och miljöengagemanget som kommer fram i vargdiskussionen, och även jag uppskattar i hög grad pastorala och "orörda" naturmiljöer.
Men jag vill också ha levande landsbygder i vårt land där människor kan bo och verka, och dit stadsbefolkningen kan ansluta på sin fritid i ett ömsesidigt intresse. Jag tror inte på "Naturparkskonceptet" annat än i vissa områden utan det gäller att hitta en rimlig avvägning mellan människans användande av och förekomst i naturen och hur man samtidigt kan ta rimliga hänsyn till växt- och djurlivet i övrigt.
Därför tror jag inte på att lämna sekler och millennier av boskapsskötsel, jakt och "viltvård" i konkurrens med främst olika rovdjur och återgå till att naturen så långt möjligt ska sköta sig själv utan människans inblandning. Det gäller istället att kombinera en balans mellan människan som en del i ekosystemet och med detta i sin helhet.
Vad gäller antalet vargar och björnar behöver alltså människan reglera deras utbredning genom en ansvarsfull jakt, och nivån på rovdjursstammarna och deras utbredning över landet bör avgöras i demokratisk ordning men med stor lyhördhet och delaktighet för människornas synpunkter i de områden som berörs.
Mot den bakgrunden är den ömsesidiga misstron som delvis förekommer mellan engagerade miljöintresserade landsbygdsbor å ena sidan, och engagerade och miljöintresserade stadsbor å andra sidan, mycket beklaglig. Här behövs mötesplatser och respektfulla diskussioner och här har politiska partier samt både landsbygds- och miljöorganisationer ett stort ansvar.
Centerpartiet med sitt miljöengagemang för både landsbygd och stad, och med sina djupa kunskaper, har en nyckelroll för att förena människor oavsett var de bor till en hygglig samsyn i resurshushållnings- och miljöfrågor. Det må handla om energipolitiken, utvecklingen av landsbygd och städer eller hur jakt ska bedrivas eller ej.
Jag slutar med att länka till några bloggar (människor) som utifrån olika synsätt och erfarenheter har diskuterat vargjakten de senaste dagarna; Gunilla Hjelm, Sanna Rayman (SvD), Magnus Andersson (Newsmill), Scaber Nestor, Daniel Åhs Karlsson, Henrik Lindgren.
Läs även andra bloggares åsikter om varg, vargjakt, landsbygd, politik, centerpartiet, lrf, muf, cuf, östergötland,
Vart och ett av exemplen ovan är intressanta att diskutera djupare, och jag har kommenterat en del tidigare här på bloggen.
Men vad handlar detta djupare om?
Är det någon form av dåligt samvete för att man själv bor mitt i "asfalt och betong" som gör att landsbygden istället ska vara så naturnära och opåverkad av människan som möjligt? Är idealbilden alltfler naturreservat och alltfler människor i alltfler stora städer? Handlar det till dels om en okunskap om hur det är att idag leva på och söka utveckla även landsbygden så att människor kan bo kvar och finna utkomst där? Handlar det om att gångna generationers (våra förfäders och förmödrars) lärdomar och erfarenheter av hur man klarar utmaningarna "mitt i naturen" sedan tusentals år - genom jakt, åkerbruk och boskapsskötsel - inte längre överförs till dagens generationer?
Jag betvivlar inte och har stor respekt för det stora natur- och miljöengagemanget som kommer fram i vargdiskussionen, och även jag uppskattar i hög grad pastorala och "orörda" naturmiljöer.
Men jag vill också ha levande landsbygder i vårt land där människor kan bo och verka, och dit stadsbefolkningen kan ansluta på sin fritid i ett ömsesidigt intresse. Jag tror inte på "Naturparkskonceptet" annat än i vissa områden utan det gäller att hitta en rimlig avvägning mellan människans användande av och förekomst i naturen och hur man samtidigt kan ta rimliga hänsyn till växt- och djurlivet i övrigt.
Därför tror jag inte på att lämna sekler och millennier av boskapsskötsel, jakt och "viltvård" i konkurrens med främst olika rovdjur och återgå till att naturen så långt möjligt ska sköta sig själv utan människans inblandning. Det gäller istället att kombinera en balans mellan människan som en del i ekosystemet och med detta i sin helhet.
Vad gäller antalet vargar och björnar behöver alltså människan reglera deras utbredning genom en ansvarsfull jakt, och nivån på rovdjursstammarna och deras utbredning över landet bör avgöras i demokratisk ordning men med stor lyhördhet och delaktighet för människornas synpunkter i de områden som berörs.
Mot den bakgrunden är den ömsesidiga misstron som delvis förekommer mellan engagerade miljöintresserade landsbygdsbor å ena sidan, och engagerade och miljöintresserade stadsbor å andra sidan, mycket beklaglig. Här behövs mötesplatser och respektfulla diskussioner och här har politiska partier samt både landsbygds- och miljöorganisationer ett stort ansvar.
Centerpartiet med sitt miljöengagemang för både landsbygd och stad, och med sina djupa kunskaper, har en nyckelroll för att förena människor oavsett var de bor till en hygglig samsyn i resurshushållnings- och miljöfrågor. Det må handla om energipolitiken, utvecklingen av landsbygd och städer eller hur jakt ska bedrivas eller ej.
Jag slutar med att länka till några bloggar (människor) som utifrån olika synsätt och erfarenheter har diskuterat vargjakten de senaste dagarna; Gunilla Hjelm, Sanna Rayman (SvD), Magnus Andersson (Newsmill), Scaber Nestor, Daniel Åhs Karlsson, Henrik Lindgren.
Läs även andra bloggares åsikter om varg, vargjakt, landsbygd, politik, centerpartiet, lrf, muf, cuf, östergötland,
måndag, januari 04, 2010
Heja på i Stockholm och Linköping, Centerpartiet!
Centerpartiet i Stockholms stad rör om i grytan ibland, som det gröna liberala miljöparti man är. Bra!
Jag gillar deras vision för Stockholms utveckling som inbegriper både grönytor och höghus, och det faktiska samband som finns dem emellan.
Per Ankersjö och Lukas Forslund har i två debattartiklar på SvD Brännpunkt väl utvecklat detta.
Även min hemkommun Linköping är ju en storstad - med svenska mått mätt..! Även hos oss rasade för några år sedan en höghusdebatt om några sådana skulle få byggas eller ej. Antingen skulle Linköping för evärdelig tid bevaras som en stad med lågbevuxen småstadsbebyggelse som breder ut sig över alltfler åkrar och hagmarker, eller också förtätas staden genom ett visst inslag av högre hus kopplat till att fler grönytor kan avsättas.
Flervåningshus är ju faktiskt ett effektivt sätt att utnyttja marken i en stad, människor vill gärna bo centralt och att stora städer främst skulle expandera över stora landområden istället för på höjden i olika typer av flervåningshus inklusive höghus vore nog inte det bästa från reurshushållnings- och miljösynpunkt.
Hur gick det i Linköping, då? Jo, Linköpingscentern och en bred majoritet i kommunfullmäktige har accepterat högre hus varsamt placerade på lämpliga platser. Några är redan byggda och tillför stadsbilden värden, tycker jag. och jag ser gärna att det kan bli fler!
Läs även andra bloggares åsikter om höghus, stockholm, linköping, centerpartiet, politik, östergötland
Jag gillar deras vision för Stockholms utveckling som inbegriper både grönytor och höghus, och det faktiska samband som finns dem emellan.
Per Ankersjö och Lukas Forslund har i två debattartiklar på SvD Brännpunkt väl utvecklat detta.
Även min hemkommun Linköping är ju en storstad - med svenska mått mätt..! Även hos oss rasade för några år sedan en höghusdebatt om några sådana skulle få byggas eller ej. Antingen skulle Linköping för evärdelig tid bevaras som en stad med lågbevuxen småstadsbebyggelse som breder ut sig över alltfler åkrar och hagmarker, eller också förtätas staden genom ett visst inslag av högre hus kopplat till att fler grönytor kan avsättas.
Flervåningshus är ju faktiskt ett effektivt sätt att utnyttja marken i en stad, människor vill gärna bo centralt och att stora städer främst skulle expandera över stora landområden istället för på höjden i olika typer av flervåningshus inklusive höghus vore nog inte det bästa från reurshushållnings- och miljösynpunkt.
Hur gick det i Linköping, då? Jo, Linköpingscentern och en bred majoritet i kommunfullmäktige har accepterat högre hus varsamt placerade på lämpliga platser. Några är redan byggda och tillför stadsbilden värden, tycker jag. och jag ser gärna att det kan bli fler!
Läs även andra bloggares åsikter om höghus, stockholm, linköping, centerpartiet, politik, östergötland
söndag, januari 03, 2010
Unga storstadsmoderater mot vargjakt utanför Stockholm
Det råder en allmän samsyn om att det ska finnas vargar och björn m fl rovdjur i Sverige. Frågan är var de ska finnas och hur många de ska få bli.
Rovdjur lever på att döda och äta upp andra djur, och varje varg och vargfamilj dödat alltså älgar och älgkalvar, rådjur och rådjurskid. Ibland attackerar de också får och hundar. För dessa bytesdjur är döden ofta skräckfylld och plågsam, men sådan är naturen.
Människan är också ett "rovdjur" och har alltid jagat och vartefter också hållit egna husdjur, för att erhålla mjölk och kött med mera. När de stora rovdjuren minskat har människan kunnat äta mer kött från vilt betande älgar och rådjur och hjortar med mera.
"Stureplansmoderaterna" genom MUFs ordförande Niklas Wykman tar nu helt avstånd från regeringens beslut (politikerbloggen, SvD) att öppna för en begränsad vargjakt i de bygder där det finns flest vargar och där det finns en betydande oro bland människorna på landsbygden.
Jag stöder däremot beslutet, och att regeringen visat kraft och mod genom att agera, vilket jag menar var nödvändigt.
Jag bor nära Linköping och vi har en varggrop i en skogsbacke, och nästan muntlig tradition om när den sista vargen sågs i senare delen av 1800-talet. Det sågs då som en välgärning av dåtidens människor, det blev lättare att utnyttja åkrar och betesmarker för nötkreatur och får i den kamp för att överleva och få fram mat som då gjorde att en betydande del av Sveriges befolkning utvandrade till USA.
Sedan dess har stora städer vuxit fram bl a "där stora floder flyta fram" och huvuddelen av Sveriges befolkning bor nu i städer och orter. En liten men växande andel väljer att inte äta kött (helt OK, men ska vara frivilligt) och många förespråkar att vargen rätt fritt ska få sprida sig över Sverige. Det är lätt att leva med varg i skogarna hävdar många som bor i städerna, medan opinionen är mycket mera splittrad där vargen faktiskt finns och växer till.
Även jag brukar skämta och säga att det är bra med många vargar i Sverige, så länge de håller sig ifrån min socken...Visst vore det en ökad mångfald av djurarter här i Bankekind om en ny art, vargen, (eller två, med björnen) skulle etablera sig i skogarna här. Samtidigt skulle bestånden av hare, rådjur, hjort och älg mycket kraftigt decimeras och man skulle nog ändå tänka sig för innan man gick ut i skogen med barn och hund.
Vargens naturliga biotoper är väl ändå de djupare skogarna och bergstrakterna i främst norra Sverige. Eftersom det bedrivs en renskötsel i delar av området där som kraftigt försvåras med varg i närheten finns det knappast varg där som istället etablerar sig längre söderut.
Att vargens utbredning behöver begränsas och att den alltså måste få jagas, råder det sannolikt stor samsyn om. Knäckfrågan är istället hur stor vargstam som ska tillåtas, och när vargjakt i mycket reglerade former ska börja tillåtas.
Vargstammen är nu större än det mål på 200 vargar som har satts upp, och i de bygder där det finns flest vargar kräver enligt min uppfattning en fortsatt hygglig acceptans för vargen att den får börja jagas och inte expandera ännu mer.
Om detta tycker storstadsbon Niklas Wykman inte, och han lägger hela moderata ungdomsförbundets tyngd i att nu kritisera regeringens beslut att tillåta en begränsad och strängt reglerad jakt.
Jag är glad över att vi har ett växande centerparti även i Stockholm och vid Stureplan, och jag hoppas och tror att det till skillnad från de unga moderaterna har en förståelse för att det i de bygder där det finns mest vargar faktiskt finns ett behov av att en strängt reglerad jakt.
Centerpartiet är det borgerliga miljöpartiet för både stad och land, och vi arbetar hårt för resurshushållning och biologisk mångfald. Människan behöver använda åkrar och betesmarker för växt- och djurproduktion, och behöver även använda skogarnas vilttillgång genom en väl skött jakt, med traditioner sedan årtusenden.
AB,DN,Jinges blogg, newsmill
Läs även andra bloggares åsikter om varg, vargjakt, muf, moderaterna, centerpartiet, politik, riksdagen, regeringen, niklas wykman, magnus andersson
Rovdjur lever på att döda och äta upp andra djur, och varje varg och vargfamilj dödat alltså älgar och älgkalvar, rådjur och rådjurskid. Ibland attackerar de också får och hundar. För dessa bytesdjur är döden ofta skräckfylld och plågsam, men sådan är naturen.
Människan är också ett "rovdjur" och har alltid jagat och vartefter också hållit egna husdjur, för att erhålla mjölk och kött med mera. När de stora rovdjuren minskat har människan kunnat äta mer kött från vilt betande älgar och rådjur och hjortar med mera.
"Stureplansmoderaterna" genom MUFs ordförande Niklas Wykman tar nu helt avstånd från regeringens beslut (politikerbloggen, SvD) att öppna för en begränsad vargjakt i de bygder där det finns flest vargar och där det finns en betydande oro bland människorna på landsbygden.
Jag stöder däremot beslutet, och att regeringen visat kraft och mod genom att agera, vilket jag menar var nödvändigt.
Jag bor nära Linköping och vi har en varggrop i en skogsbacke, och nästan muntlig tradition om när den sista vargen sågs i senare delen av 1800-talet. Det sågs då som en välgärning av dåtidens människor, det blev lättare att utnyttja åkrar och betesmarker för nötkreatur och får i den kamp för att överleva och få fram mat som då gjorde att en betydande del av Sveriges befolkning utvandrade till USA.
Sedan dess har stora städer vuxit fram bl a "där stora floder flyta fram" och huvuddelen av Sveriges befolkning bor nu i städer och orter. En liten men växande andel väljer att inte äta kött (helt OK, men ska vara frivilligt) och många förespråkar att vargen rätt fritt ska få sprida sig över Sverige. Det är lätt att leva med varg i skogarna hävdar många som bor i städerna, medan opinionen är mycket mera splittrad där vargen faktiskt finns och växer till.
Även jag brukar skämta och säga att det är bra med många vargar i Sverige, så länge de håller sig ifrån min socken...Visst vore det en ökad mångfald av djurarter här i Bankekind om en ny art, vargen, (eller två, med björnen) skulle etablera sig i skogarna här. Samtidigt skulle bestånden av hare, rådjur, hjort och älg mycket kraftigt decimeras och man skulle nog ändå tänka sig för innan man gick ut i skogen med barn och hund.
Vargens naturliga biotoper är väl ändå de djupare skogarna och bergstrakterna i främst norra Sverige. Eftersom det bedrivs en renskötsel i delar av området där som kraftigt försvåras med varg i närheten finns det knappast varg där som istället etablerar sig längre söderut.
Att vargens utbredning behöver begränsas och att den alltså måste få jagas, råder det sannolikt stor samsyn om. Knäckfrågan är istället hur stor vargstam som ska tillåtas, och när vargjakt i mycket reglerade former ska börja tillåtas.
Vargstammen är nu större än det mål på 200 vargar som har satts upp, och i de bygder där det finns flest vargar kräver enligt min uppfattning en fortsatt hygglig acceptans för vargen att den får börja jagas och inte expandera ännu mer.
Om detta tycker storstadsbon Niklas Wykman inte, och han lägger hela moderata ungdomsförbundets tyngd i att nu kritisera regeringens beslut att tillåta en begränsad och strängt reglerad jakt.
Jag är glad över att vi har ett växande centerparti även i Stockholm och vid Stureplan, och jag hoppas och tror att det till skillnad från de unga moderaterna har en förståelse för att det i de bygder där det finns mest vargar faktiskt finns ett behov av att en strängt reglerad jakt.
Centerpartiet är det borgerliga miljöpartiet för både stad och land, och vi arbetar hårt för resurshushållning och biologisk mångfald. Människan behöver använda åkrar och betesmarker för växt- och djurproduktion, och behöver även använda skogarnas vilttillgång genom en väl skött jakt, med traditioner sedan årtusenden.
AB,DN,Jinges blogg, newsmill
Läs även andra bloggares åsikter om varg, vargjakt, muf, moderaterna, centerpartiet, politik, riksdagen, regeringen, niklas wykman, magnus andersson
fredag, januari 01, 2010
Höj A-kassan och sänk skatten för pensionärer!
(En vintermånad med – 10 grader i snitt före och efter årssiftet. Rekordtjockt ozonskick ryktas det. Säkert tillfälligheter.)
Ett gott och rättvist – solidariskt – samhälle på frihetens och demokratins grund måste bygga på de liberala värderingarna och på marknadsekonomins fundament.
Även om det finns en bred samsyn om detta i Sverige och i stora delar av världen idag, så finns det fortsatta tveksamheter på vänsterkanten som gärna återfaller i ett tänkande präglat av planekonomi, förstatliganden och världsrekordhöga skatter som höjden av rättvisa och solidaritet.
Raden av återställare som de rödgröna egentligen är ute efter är förskräckande, egentligen vill de säkert ta bort alla jobbskatteavdragen och alltså höja inkomstskatten med 1.500 kr och mer för människor i vanliga inkomstlägen. Ta bort HUS-avdraget för hushållsnära tjänster vill man, återinföra förmögenhetsskatten som driver kapital ur Sverige vill man för att bara ta två ytterligare exempel.
Inför 2010 och valet är det viktigt för centerpartiet – och för alliansen – att nå ut inte bara med sin starka prioritering av jobb och företagande, marknadsekonomi och konkurrenskraft i Sverige, utan också med den rättvisa och solidaritet och trygghet som samhällets skyddsnät ska garantera medborgarna, och som verkligen centerpartiet och alliansen står för.
Reformeringen av a-kassa och sjukförsäkring var helt nödvändig, det var inte rimligt med 140 st nya förtidspensionärer per dygn (totalt över 550.000) i brinnande högkonjunktur 2006, det var inte rimligt med 200.000 långtidssjukskrivna då (100.000 nu) osv. Det var inte bra att efter ett års sjukskrivning med 80 procents ersättning förtidspensionera människor med 64 procents ersättning, regelmässigt för resten av livet. Det är bra med en bortre gräns för sjukskrivningar, då omprövning av situationen görs mot arbetsmarknaden, förtidspension eller fortsatt sjukskrivning.
Under nästa mandatperiod är det min uppfattning att centerpartiet (bl a!) ska arbeta för:
• Att a-kassan görs allmän och tillgänglig för alla som arbetar eller söker arbete (Idag utestängs alla de som inte kommit in på arbetsmarknaden, jag återkommer till denna upprörande orättvisa signerad s och v inom kort).
• Att a-kassetaket höjs. Det är 18.700 kr per månad sedan många år, och det vore rimligt att höja till över 20.000 kr.
• Att skatten i flera steg sänks för pensionärerna.
• Att ungdomars inträde på arbetsmarknaden underlättas genom lägre ingångslöner och förenkling/förändring av LAS.
• Att försörjningsstödet (”socialbidraget”) inte bara ger rätt att inneha TV utan också ha tillgång till dator och Internet. Utan detta stängs man delvis utanför samhället i olika avseenden.
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa, skatt, pensionärer, politik, riksdagen, centerpartiet, allmän a-kassa, ungdomsarbetslöshet,
Ett gott och rättvist – solidariskt – samhälle på frihetens och demokratins grund måste bygga på de liberala värderingarna och på marknadsekonomins fundament.
Även om det finns en bred samsyn om detta i Sverige och i stora delar av världen idag, så finns det fortsatta tveksamheter på vänsterkanten som gärna återfaller i ett tänkande präglat av planekonomi, förstatliganden och världsrekordhöga skatter som höjden av rättvisa och solidaritet.
Raden av återställare som de rödgröna egentligen är ute efter är förskräckande, egentligen vill de säkert ta bort alla jobbskatteavdragen och alltså höja inkomstskatten med 1.500 kr och mer för människor i vanliga inkomstlägen. Ta bort HUS-avdraget för hushållsnära tjänster vill man, återinföra förmögenhetsskatten som driver kapital ur Sverige vill man för att bara ta två ytterligare exempel.
Inför 2010 och valet är det viktigt för centerpartiet – och för alliansen – att nå ut inte bara med sin starka prioritering av jobb och företagande, marknadsekonomi och konkurrenskraft i Sverige, utan också med den rättvisa och solidaritet och trygghet som samhällets skyddsnät ska garantera medborgarna, och som verkligen centerpartiet och alliansen står för.
Reformeringen av a-kassa och sjukförsäkring var helt nödvändig, det var inte rimligt med 140 st nya förtidspensionärer per dygn (totalt över 550.000) i brinnande högkonjunktur 2006, det var inte rimligt med 200.000 långtidssjukskrivna då (100.000 nu) osv. Det var inte bra att efter ett års sjukskrivning med 80 procents ersättning förtidspensionera människor med 64 procents ersättning, regelmässigt för resten av livet. Det är bra med en bortre gräns för sjukskrivningar, då omprövning av situationen görs mot arbetsmarknaden, förtidspension eller fortsatt sjukskrivning.
Under nästa mandatperiod är det min uppfattning att centerpartiet (bl a!) ska arbeta för:
• Att a-kassan görs allmän och tillgänglig för alla som arbetar eller söker arbete (Idag utestängs alla de som inte kommit in på arbetsmarknaden, jag återkommer till denna upprörande orättvisa signerad s och v inom kort).
• Att a-kassetaket höjs. Det är 18.700 kr per månad sedan många år, och det vore rimligt att höja till över 20.000 kr.
• Att skatten i flera steg sänks för pensionärerna.
• Att ungdomars inträde på arbetsmarknaden underlättas genom lägre ingångslöner och förenkling/förändring av LAS.
• Att försörjningsstödet (”socialbidraget”) inte bara ger rätt att inneha TV utan också ha tillgång till dator och Internet. Utan detta stängs man delvis utanför samhället i olika avseenden.
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa, skatt, pensionärer, politik, riksdagen, centerpartiet, allmän a-kassa, ungdomsarbetslöshet,
onsdag, december 30, 2009
kyla,väder,ozon
I natt minus 19 grader, nu -15 på väg neråt, rekordtjockt ozonskick ryktas det...
Säkert tillfälligheter!
Säkert tillfälligheter!
lördag, december 26, 2009
Glasbits-Sex!
Ett poem till från Svalövs lantbruksskolas kurstidning Quick-Rothen från 1970. Evärdigliggörs härmed i bloggvärlden 2009, som julavkoppling;
Glasbits-Sex
En glasbit jag kände
han hette Konvex
hans pulsar de brände
av glasbitssex
Han älskade våldsamt
en fröken Konkav
hans åtrå var stor
han gick nästan av
De vore på party
engång i ett gitter
det gick som det gick
hon födde ett splitter
De flytta tillsammans
men allt gick i kras
de voro ju bara
bitar av glas
De levde erbarmligt
fingo så ärva
en släkting som krossats
en rik gammal skärva
Sen levde de länge
Konkav och Konvex
de lever nog tills
att en av dom spräcks
Läs även andra bloggares åsikter om svalöv, lantbruksskolor, naturbruksgymnasier, agronomer, schlager, sex
Glasbits-Sex
En glasbit jag kände
han hette Konvex
hans pulsar de brände
av glasbitssex
Han älskade våldsamt
en fröken Konkav
hans åtrå var stor
han gick nästan av
De vore på party
engång i ett gitter
det gick som det gick
hon födde ett splitter
De flytta tillsammans
men allt gick i kras
de voro ju bara
bitar av glas
De levde erbarmligt
fingo så ärva
en släkting som krossats
en rik gammal skärva
Sen levde de länge
Konkav och Konvex
de lever nog tills
att en av dom spräcks
Läs även andra bloggares åsikter om svalöv, lantbruksskolor, naturbruksgymnasier, agronomer, schlager, sex
fredag, december 25, 2009
Svalöv, schlagertext,Quickroten
Juletid, rensa hyllor, blicka bakåt.
Hittar A4-tidningen Quickroten från Svalövs lantbruksskola 1969-70. Med mig och 7 andra som drivande krafter. (Lundborg, Wiklander (tyvärr bortgången), Hofving,Lilja,Edholm, Noaksson, Irander).
Då fanns inte internet och bloggar, och därför tänker jag nu lyfta fram några alster från Quickroten för en bredare publicering. Kanske kan ett svensktoppsgenombrott äntligen komma för schlagertexten nedan..., känns som en föregångare till "Bonde söker fru" och "Grabben från graven bredvid"...
Rätt aktuell känns också den minnessten som prydde en hel sida med texten " Till minne av dem som trotsade jordbrukslagstiftningen och sökte höja produktionen - kvinnor och barn reste stenen i armod"..
En ensam bondgrabbs klagande sång
O, Svenska flicka, jordbruksdotter
skilda falla ödets lotter
Du, som är så snygg om vaden
lockades till stora staden
medan jag på landet kvar
säkert blir i alla dar
Du glömde mig som sitter här
på ödslig gård och har dig kär
Du vill dansa, gå på bio
och vara uppe efter nio
och inte åka många mil
till stan...men Du, nu har jag bil
Kom flicka lilla, min ögonfröjd
nu kan jag göra dig helt nöjd
förutom bilen har en faktor
kommit till, jag har köpt traktor
så kom, o, kom, o , kom, min kära
hjälp mig statens skatter bära
Tänk på fågelns sång i lunden
tänk på mig och tänk på hunden
tänk på allt vad landet ger
kom till mig, kom nu, jag ber
Du slipper mjölka, slipper spinna
bada Du vill bli min kvinna
Söta lilla goa fina, tänk på humlesurr och bina
och på hur du skulle må
en rofylld kväll med TV:2
Ack, Svenska flicka, jordbruksdotter
kom till mig...MEN FÖRE SLÅTTER
Läs även andra bloggares åsikter om svensktoppen, dansband, svalöv, centerpartiet, lrf, lantbruk, schlagertext
Hittar A4-tidningen Quickroten från Svalövs lantbruksskola 1969-70. Med mig och 7 andra som drivande krafter. (Lundborg, Wiklander (tyvärr bortgången), Hofving,Lilja,Edholm, Noaksson, Irander).
Då fanns inte internet och bloggar, och därför tänker jag nu lyfta fram några alster från Quickroten för en bredare publicering. Kanske kan ett svensktoppsgenombrott äntligen komma för schlagertexten nedan..., känns som en föregångare till "Bonde söker fru" och "Grabben från graven bredvid"...
Rätt aktuell känns också den minnessten som prydde en hel sida med texten " Till minne av dem som trotsade jordbrukslagstiftningen och sökte höja produktionen - kvinnor och barn reste stenen i armod"..
En ensam bondgrabbs klagande sång
O, Svenska flicka, jordbruksdotter
skilda falla ödets lotter
Du, som är så snygg om vaden
lockades till stora staden
medan jag på landet kvar
säkert blir i alla dar
Du glömde mig som sitter här
på ödslig gård och har dig kär
Du vill dansa, gå på bio
och vara uppe efter nio
och inte åka många mil
till stan...men Du, nu har jag bil
Kom flicka lilla, min ögonfröjd
nu kan jag göra dig helt nöjd
förutom bilen har en faktor
kommit till, jag har köpt traktor
så kom, o, kom, o , kom, min kära
hjälp mig statens skatter bära
Tänk på fågelns sång i lunden
tänk på mig och tänk på hunden
tänk på allt vad landet ger
kom till mig, kom nu, jag ber
Du slipper mjölka, slipper spinna
bada Du vill bli min kvinna
Söta lilla goa fina, tänk på humlesurr och bina
och på hur du skulle må
en rofylld kväll med TV:2
Ack, Svenska flicka, jordbruksdotter
kom till mig...MEN FÖRE SLÅTTER
Läs även andra bloggares åsikter om svensktoppen, dansband, svalöv, centerpartiet, lrf, lantbruk, schlagertext
tisdag, december 22, 2009
Stockholmsstads-Centern: Vilket getingbo!
Det är mycket viktigt för centerrörelsen i Sverige att Stockholmscentern har utvecklats så positivt! Här förs en spännande idédebatt och här tas initiativ som ger liv åt centerpartiets partistämmor!
Förra valet ökade centerpartiet och fick två riksdagsmandat i Stockholm av 42; förkroppsligade av Solveig Ternström och Fredrick Federley. Båda är personer med lyskraft som syns och hörs, vilket är extra viktigt i en storstadsvalkrets.
Ser man de övriga namnen från Stockholm hävdar sig centernamnen väl, här finns partiledare som Sahlin och Ohly men också många som inte är så namnkunniga.
Resultatet av partiets medlemsomröstning presenteras idag, tillsammans med nomineringskommitténs förslag till stämman.
Jag är imponerad över listan, vilket getingbo! En lista väl värd att ta hem 4 mandat och gärna fler!
Medlemsomröstningen vanns av Fredrick Federly knappt före Andreas Carlgren med Abir Al-Sahlani och Elisabeth Thand-Ringqvist hack i häl. Goda röstsiffror fick också Johan Hedin, Maria Bogren, Oscar Fredriksson, Elisabeth Falemo och Helen Törnqvist.
Maud Olofsson föreslås toppa listan, spännande!
I valet mellan Federley och Carlgren väljer nomineringskommittén att placera 1980- och 90-talets ledande Stockholmspolitiker Carlgren som tvåa före den under mandatperioden ledande Federly. Här finns en reservation som stämman får avgöra.
Men vilken lista, oavsett slutlig utformning! Den borde ha goda förutsättningar att vinna Stockholmarnas gillande.
Med ett växande stöd kommer utöver Carlgren och Federley även Abir Al-Sahlani och Elisabeth Thand-Ringqvist och kanske Johan Hedin in; Abir med rötterna i Irak och högt placerad på Centerpartiets EU-lista, Elisabeth med rötterna i Jämtland och tung sakkunnig i regeringskansliet samt Johan, en brinnande liberal och egen företagare!
Centerpartiet är det gröna liberala miljöalternativet av de borgerliga partierna, med engagemang för vanliga människor i arbete eller i pension, för utvecklingen i hela Sverige, för näringsliv och småföretagande och för frihet och integritet. Med mera!
Vi har sargats en del av regeringsansvaret som tvingar fram ansvar även för beslut i besvärliga frågor, t ex den svåra avvägningen mellan landets säkerhet och människors integritet vad gäller underrättelseinhämtning genom signalspaning.
Vi har ändå drivit frågan starkt från integritetssynpunkt , där Fredrick Federley betytt mycket, vi har lyssnat till kritiken och riksdagen har nu fattat beslut vilket ska utvärderas redan år 2011 vid den kontrollstation som vi föreslagit och fått igenom.
De radikalaste kritikerna accepterar överhuvudtaget ingen signalspaning i tråd. Det faktum att hela riksdagen, inklusive de rödgröna, ändå anser det - tyvärr - nödvändigt visar på allvaret i frågan så som vår värld ser ut. Skulle Centerpartiet likt Piratpartiet prioritera ner sitt ansvar för landets säkerhet och beakta endast integriteten i denna fråga skulle vår regeringsmedverkan kunna brista. Det finns också en stark opinion för Sveriges försvar och dess behov av underrättelseinhämtning, även om den inte (behövt) mobiliserats fullt ut i debatten till skillnad från integriteten.
En viktig del i Centerpartiets - och säkert Stockholmscenterns - valrörelse blir att fortsätta att lyfta integritetsfrågorna. FRA-frågan visar på vårt engagemang för dessa, och jag menar att vi med högburet huvud kan visa på med vilket allvar vi diskuterat och drivit dem även om vi har fått acceptera den avvägning som gjorts utifrån även landets och medborgarnas säkerhet där vi drivit fram integriteten.
Vad händer då på nomineringsfronten i andra valkretsar, t ex Östergötland. Förnomineringen är klar, medlemsomröstningen är klar och räknad, vi får se när nomineringskommittén presenterar den och sitt förslag till riksdagslista som ska fastställas (så sent som) den 20 mars på distriktsstämman.
Jag känner mig varm i kläderna och har "motvilligt" låtit mig nomineras till en ev ytterligare mandatperiod...En svensk jantetradition kräver ju ibland att man ska formulera sig just så. Utvecklingen går dock snabbt mot en mer "amerikansk" inställning - där man tar för sig mer - vilket jag tror är bra.
Vi får se hur det går i "amerikanska" Stockholm och även i Östergötland, där det också finns många starka kandidater.
Med detta en tillönskan om God Jul och Gott Nytt År till Dig som råkar läsa denna blogg just nu!!
Läs även andra bloggares åsikter om stockholmscentern, centerpartiet, politik, maud olofsson, fredrick federley, andreas carlgren, riksdagen
Läs även andra bloggares åsikter om signalspaning, fra
Förra valet ökade centerpartiet och fick två riksdagsmandat i Stockholm av 42; förkroppsligade av Solveig Ternström och Fredrick Federley. Båda är personer med lyskraft som syns och hörs, vilket är extra viktigt i en storstadsvalkrets.
Ser man de övriga namnen från Stockholm hävdar sig centernamnen väl, här finns partiledare som Sahlin och Ohly men också många som inte är så namnkunniga.
Resultatet av partiets medlemsomröstning presenteras idag, tillsammans med nomineringskommitténs förslag till stämman.
Jag är imponerad över listan, vilket getingbo! En lista väl värd att ta hem 4 mandat och gärna fler!
Medlemsomröstningen vanns av Fredrick Federly knappt före Andreas Carlgren med Abir Al-Sahlani och Elisabeth Thand-Ringqvist hack i häl. Goda röstsiffror fick också Johan Hedin, Maria Bogren, Oscar Fredriksson, Elisabeth Falemo och Helen Törnqvist.
Maud Olofsson föreslås toppa listan, spännande!
I valet mellan Federley och Carlgren väljer nomineringskommittén att placera 1980- och 90-talets ledande Stockholmspolitiker Carlgren som tvåa före den under mandatperioden ledande Federly. Här finns en reservation som stämman får avgöra.
Men vilken lista, oavsett slutlig utformning! Den borde ha goda förutsättningar att vinna Stockholmarnas gillande.
Med ett växande stöd kommer utöver Carlgren och Federley även Abir Al-Sahlani och Elisabeth Thand-Ringqvist och kanske Johan Hedin in; Abir med rötterna i Irak och högt placerad på Centerpartiets EU-lista, Elisabeth med rötterna i Jämtland och tung sakkunnig i regeringskansliet samt Johan, en brinnande liberal och egen företagare!
Centerpartiet är det gröna liberala miljöalternativet av de borgerliga partierna, med engagemang för vanliga människor i arbete eller i pension, för utvecklingen i hela Sverige, för näringsliv och småföretagande och för frihet och integritet. Med mera!
Vi har sargats en del av regeringsansvaret som tvingar fram ansvar även för beslut i besvärliga frågor, t ex den svåra avvägningen mellan landets säkerhet och människors integritet vad gäller underrättelseinhämtning genom signalspaning.
Vi har ändå drivit frågan starkt från integritetssynpunkt , där Fredrick Federley betytt mycket, vi har lyssnat till kritiken och riksdagen har nu fattat beslut vilket ska utvärderas redan år 2011 vid den kontrollstation som vi föreslagit och fått igenom.
De radikalaste kritikerna accepterar överhuvudtaget ingen signalspaning i tråd. Det faktum att hela riksdagen, inklusive de rödgröna, ändå anser det - tyvärr - nödvändigt visar på allvaret i frågan så som vår värld ser ut. Skulle Centerpartiet likt Piratpartiet prioritera ner sitt ansvar för landets säkerhet och beakta endast integriteten i denna fråga skulle vår regeringsmedverkan kunna brista. Det finns också en stark opinion för Sveriges försvar och dess behov av underrättelseinhämtning, även om den inte (behövt) mobiliserats fullt ut i debatten till skillnad från integriteten.
En viktig del i Centerpartiets - och säkert Stockholmscenterns - valrörelse blir att fortsätta att lyfta integritetsfrågorna. FRA-frågan visar på vårt engagemang för dessa, och jag menar att vi med högburet huvud kan visa på med vilket allvar vi diskuterat och drivit dem även om vi har fått acceptera den avvägning som gjorts utifrån även landets och medborgarnas säkerhet där vi drivit fram integriteten.
Vad händer då på nomineringsfronten i andra valkretsar, t ex Östergötland. Förnomineringen är klar, medlemsomröstningen är klar och räknad, vi får se när nomineringskommittén presenterar den och sitt förslag till riksdagslista som ska fastställas (så sent som) den 20 mars på distriktsstämman.
Jag känner mig varm i kläderna och har "motvilligt" låtit mig nomineras till en ev ytterligare mandatperiod...En svensk jantetradition kräver ju ibland att man ska formulera sig just så. Utvecklingen går dock snabbt mot en mer "amerikansk" inställning - där man tar för sig mer - vilket jag tror är bra.
Vi får se hur det går i "amerikanska" Stockholm och även i Östergötland, där det också finns många starka kandidater.
Med detta en tillönskan om God Jul och Gott Nytt År till Dig som råkar läsa denna blogg just nu!!
Läs även andra bloggares åsikter om stockholmscentern, centerpartiet, politik, maud olofsson, fredrick federley, andreas carlgren, riksdagen
Läs även andra bloggares åsikter om signalspaning, fra
söndag, december 20, 2009
ÖB backar från vad som tidigare aviserats!
För knappt ett år sedan aviserade försvarsmakten ett antal åtgärder inom ramen för sitt fögderi; bl a färre flygbas(underhålls)bataljoner, gemensam ledningscentral i Bålsta, nedläggning av Ärna flygplats.
Alla dessa förslag har rönt hård intern kritik från inte minst berörda förband men även från andra. Den har i hög grad åskådliggjorts på olika bloggar, i inlägg och kommentarer.
Nu backar ÖB från dessa förslag, de kostar mer än de smakar.
Nedläggningen av ledningscentralen i Hästveda i Skåne står uppenbarligen fast, men skjuts framåt.
Frågan om helikoptrar till ISAF och Swecon i Afghanistan blev några fler amerikanska, och från 2011 de HKP 10B som det jobbas för fullt med. HKP 4 ligger uppenbarligen kvar i malpåsen, i varje fall ytterligare en tid.
Mina kommentarer?
Som jag tidigare redovisat är dessa frågor så komplicerade att det är svårt att utifrån riksdagsperspektivet ta egen tydlig ställning utan att ha tillgång till hela beslutsunderlaget. Då handlar det mera om vem eller vilka man ska lita på, vilket också kan vara lite komplicerat.
Mitt huvudspår är ju naturligen den ansvariga myndigheten - försvarsmakten - och den sammanvägning den gör, och jag har självfallet förtroende för regeringen och försvarsministern.
Om jag summerar så har ÖB/försvarsmakten fullföljt sin linje i helikopterfrågan men backat i tre övriga ovan. Bloggdebatten om helikoptrarna har också varit mer öppen, medan kritiken varit rätt entydig i de tre övriga frågorna.
Det är bra att kunna ompröva och backa om verkligheten så kräver, och det ska ÖB ha credit för. Har den starka interna kritiken haft betydelse eller hade ÖBs beslut blivit detsamma ändå? Jag vet inte, men nog har kritikernas ställning stärkts genom dessa turer.
Några fler som kommenterar är Wiseman och igen, Peter Hammarberg och Strilaren 2 (Widman)
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, öb, helikoptrar, politik, centerpartiet, försvarsmakten
Alla dessa förslag har rönt hård intern kritik från inte minst berörda förband men även från andra. Den har i hög grad åskådliggjorts på olika bloggar, i inlägg och kommentarer.
Nu backar ÖB från dessa förslag, de kostar mer än de smakar.
Nedläggningen av ledningscentralen i Hästveda i Skåne står uppenbarligen fast, men skjuts framåt.
Frågan om helikoptrar till ISAF och Swecon i Afghanistan blev några fler amerikanska, och från 2011 de HKP 10B som det jobbas för fullt med. HKP 4 ligger uppenbarligen kvar i malpåsen, i varje fall ytterligare en tid.
Mina kommentarer?
Som jag tidigare redovisat är dessa frågor så komplicerade att det är svårt att utifrån riksdagsperspektivet ta egen tydlig ställning utan att ha tillgång till hela beslutsunderlaget. Då handlar det mera om vem eller vilka man ska lita på, vilket också kan vara lite komplicerat.
Mitt huvudspår är ju naturligen den ansvariga myndigheten - försvarsmakten - och den sammanvägning den gör, och jag har självfallet förtroende för regeringen och försvarsministern.
Om jag summerar så har ÖB/försvarsmakten fullföljt sin linje i helikopterfrågan men backat i tre övriga ovan. Bloggdebatten om helikoptrarna har också varit mer öppen, medan kritiken varit rätt entydig i de tre övriga frågorna.
Det är bra att kunna ompröva och backa om verkligheten så kräver, och det ska ÖB ha credit för. Har den starka interna kritiken haft betydelse eller hade ÖBs beslut blivit detsamma ändå? Jag vet inte, men nog har kritikernas ställning stärkts genom dessa turer.
Några fler som kommenterar är Wiseman och igen, Peter Hammarberg och Strilaren 2 (Widman)
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, öb, helikoptrar, politik, centerpartiet, försvarsmakten
torsdag, december 17, 2009
Biogas och fossilgas i Stockholm??! Kätterska tankar
Stockholm producerar en del biogas men trots rätt få biogasbilar - relativt totalen i området - så räcker inte volymerna. Det tar tid att få upp biogasproduktionen, tankställena är inte så många och ännu värre, det finns ibland inte gas.
Jag har några förslag och funderingar utifrån ett helikopterperspektiv.
1. Biogas är ett mycket bra drivmedel från miljösynpunkt, och förtjänar största möjliga expansion i Stockholm och över landet. Det tar ändå tid att få upp volymerna.
2. Jag har successivt fått en ökad öppenhet för att fossil gas (naturgas) skulle kunna spela en roll för att bidra till att minska Sveriges olje- och bensinberoende, samtidigt som detta även skulle öka biogasens möjligheter. Ju fler gasmackar och gasbilar, ju större potential för att koppla på och öka andelen biogas i gasmixen.
3. Men är inte naturgas något förfärligt som Sverige ska bekämpa och inte alls öka användningen av? Idag är Sverige säkert ett av de länder i Europa där fossilgasen används i särklass minst och vi skyr den som pesten. Den är fossil, nämligen, vilket är korrekt.
4. Men är fossil gas värre än fossil bensin och diesel? Och Sverige är ju ett i hög grad oljeímportsberoende land. Nej, tvärtom. En bil som tankas på naturgas reducerar sina miljöfarliga utsläpp med 30-40 procent, vill jag minnas.
5. Men tar inte naturgasen slut mycket fortare än oljan? Nej, tvärtom. Rysslands och andra länders gasfyndigheter lär räcka så där 10 gånger längre än oljan, flera hundra år.
6. Men slår inte naturgasen ut biobränslen och biodrivmedel i Sverige om den skulle expandera här? Jag befarade detta tidigare, när jag starkt motarbetade en gasledning från Småland och genom Östergötland mot Mälardalen (det finns ju gasledningar från Malmö och upp till Göteborg och en bit in i Småland). Regeringen jobbar sedan 5 -6 år eller mer på om detta ska tillåtas eller ej.
Jag är inte längre så orolig för att naturgas och biobränsle behöver stå emot varandra. Om naturgasen ersätter olja i främst tung industri samt bensin som drivmedel är det ju faktiskt miljömässigt ett betydande steg framåt. Utsläppen minskar rejält. Priset på gas är ju kopplat till oljepriset och bioenergins och biodrivmedelens expansion och konkurrensmöjligheter relativt olja är ju allt starkare.
7. Allra bäst är självfallet att all energi och drivmedel kommer från förnybara energikällor. Under överskådlig tid har Sverige dock ett stort oljeberoende från i hög grad Ryssland. Om en del av detta ersätts av den betydligt miljövänligare naturgasen - relativt sett - får vi ett ökat naturgas"beroende", så klart. Det nuvarande fossila oljeberoendet blir dock samtidigt mindre och mer diversifierat. Att entydigt förkasta detta som dåligt är väl ändå lite svårt, utsläppen minskar och biogasen får större möjligheter att expandera.
Med en ökad andel naturgas som drivmedel blir infrastrukturen för gas bättre, och genom detta kan sedan biogasen successivt öka sin andel i gasblandningen genom t ex egna mål och utfästelser från gasförsäljarna och genom morötter och inblandningskrav fråm staten.
8. Stockholm, då?! Så snabb expansion av biogasen som möjligt, givetvis, men insikt om att detta tar tid. Därför bör alltså naturgas - oftast LNG, dvs flytande naturgas - importeras med fartyg och på samma sätt som bensin till bensinmackarna förse gaspumparna med tillräckliga mängder gas. Varför detta inte fungerar i Stockholm vet jag inte, men detta måste fås att fungera snarast möjligt! Annars må huvuden rulla och ersättas med sådana som klara av att få detta att fungera.
Jag skulle också gärna se att Stockholm utreder en massiv satsning på gas som drivmedel, med naturgas i botten och med en växande andel biogas i takt med att anläggningar byggs ut. Detta skulle ge en mycket snabb minskning av bensinförbrukningen i området. Jag undrar om inte detta skulle hävda sig väl mot andra miljöalternativ på drivmedelssidan.
Behovet kan alltså tillgodoses genom "gastankers". Jag vet inte om en ledning från Nordstreamledningen och till Stockholm skulle ge en billigare och miljövänligare distribution relativt gastankers (och med omvandlingen av gasen till först flytande form och sedan åter till gas). Skulle det vara så har jag lite svårt att se det fruktansvärda i detta.
Detta är ju en mycket kättersk tanke idag, men jag tycker ändå att den frågan är relevant att åtminstone diskutera.
Den pigga gröna miljövänliga Stockholmscentern har ju högt i tak och brukar inte rädas att ta tag även i laddade framtidsfrågor. Varsågoda!
Läs även andra bloggares åsikter om naturgas, biogas, fossilgas, stockholm, politik, centerpartiet, miljö
Jag har några förslag och funderingar utifrån ett helikopterperspektiv.
1. Biogas är ett mycket bra drivmedel från miljösynpunkt, och förtjänar största möjliga expansion i Stockholm och över landet. Det tar ändå tid att få upp volymerna.
2. Jag har successivt fått en ökad öppenhet för att fossil gas (naturgas) skulle kunna spela en roll för att bidra till att minska Sveriges olje- och bensinberoende, samtidigt som detta även skulle öka biogasens möjligheter. Ju fler gasmackar och gasbilar, ju större potential för att koppla på och öka andelen biogas i gasmixen.
3. Men är inte naturgas något förfärligt som Sverige ska bekämpa och inte alls öka användningen av? Idag är Sverige säkert ett av de länder i Europa där fossilgasen används i särklass minst och vi skyr den som pesten. Den är fossil, nämligen, vilket är korrekt.
4. Men är fossil gas värre än fossil bensin och diesel? Och Sverige är ju ett i hög grad oljeímportsberoende land. Nej, tvärtom. En bil som tankas på naturgas reducerar sina miljöfarliga utsläpp med 30-40 procent, vill jag minnas.
5. Men tar inte naturgasen slut mycket fortare än oljan? Nej, tvärtom. Rysslands och andra länders gasfyndigheter lär räcka så där 10 gånger längre än oljan, flera hundra år.
6. Men slår inte naturgasen ut biobränslen och biodrivmedel i Sverige om den skulle expandera här? Jag befarade detta tidigare, när jag starkt motarbetade en gasledning från Småland och genom Östergötland mot Mälardalen (det finns ju gasledningar från Malmö och upp till Göteborg och en bit in i Småland). Regeringen jobbar sedan 5 -6 år eller mer på om detta ska tillåtas eller ej.
Jag är inte längre så orolig för att naturgas och biobränsle behöver stå emot varandra. Om naturgasen ersätter olja i främst tung industri samt bensin som drivmedel är det ju faktiskt miljömässigt ett betydande steg framåt. Utsläppen minskar rejält. Priset på gas är ju kopplat till oljepriset och bioenergins och biodrivmedelens expansion och konkurrensmöjligheter relativt olja är ju allt starkare.
7. Allra bäst är självfallet att all energi och drivmedel kommer från förnybara energikällor. Under överskådlig tid har Sverige dock ett stort oljeberoende från i hög grad Ryssland. Om en del av detta ersätts av den betydligt miljövänligare naturgasen - relativt sett - får vi ett ökat naturgas"beroende", så klart. Det nuvarande fossila oljeberoendet blir dock samtidigt mindre och mer diversifierat. Att entydigt förkasta detta som dåligt är väl ändå lite svårt, utsläppen minskar och biogasen får större möjligheter att expandera.
Med en ökad andel naturgas som drivmedel blir infrastrukturen för gas bättre, och genom detta kan sedan biogasen successivt öka sin andel i gasblandningen genom t ex egna mål och utfästelser från gasförsäljarna och genom morötter och inblandningskrav fråm staten.
8. Stockholm, då?! Så snabb expansion av biogasen som möjligt, givetvis, men insikt om att detta tar tid. Därför bör alltså naturgas - oftast LNG, dvs flytande naturgas - importeras med fartyg och på samma sätt som bensin till bensinmackarna förse gaspumparna med tillräckliga mängder gas. Varför detta inte fungerar i Stockholm vet jag inte, men detta måste fås att fungera snarast möjligt! Annars må huvuden rulla och ersättas med sådana som klara av att få detta att fungera.
Jag skulle också gärna se att Stockholm utreder en massiv satsning på gas som drivmedel, med naturgas i botten och med en växande andel biogas i takt med att anläggningar byggs ut. Detta skulle ge en mycket snabb minskning av bensinförbrukningen i området. Jag undrar om inte detta skulle hävda sig väl mot andra miljöalternativ på drivmedelssidan.
Behovet kan alltså tillgodoses genom "gastankers". Jag vet inte om en ledning från Nordstreamledningen och till Stockholm skulle ge en billigare och miljövänligare distribution relativt gastankers (och med omvandlingen av gasen till först flytande form och sedan åter till gas). Skulle det vara så har jag lite svårt att se det fruktansvärda i detta.
Detta är ju en mycket kättersk tanke idag, men jag tycker ändå att den frågan är relevant att åtminstone diskutera.
Den pigga gröna miljövänliga Stockholmscentern har ju högt i tak och brukar inte rädas att ta tag även i laddade framtidsfrågor. Varsågoda!
Läs även andra bloggares åsikter om naturgas, biogas, fossilgas, stockholm, politik, centerpartiet, miljö
måndag, december 14, 2009
Debattörer kräver höjd försvarsbudget - till vilken nivå?
Som Centerpartiets representant i Försvarsutskottet följer jag sedan 2006 det svenska försvaret med stort intresse. Jag har deltagit i och står liksom ledamöter från nästan alla partier bakom Försvarsberedningens två rapporter 2007 och 2008. Försvarsbeslutets inriktning 2004, liksom den absoluta huvuddelen även 2009, står en bred majoritet av riksdagen bakom. Detsamma gäller den nya solidaritetsförklaringen.
Det som skiljer är i huvudsak att de rödgröna - inbördes splittrade - anslår väsentligt mindre pengar samt att synen på försvarsindustrin, vapenexporten, de internationella fredsinsatserna och plikt eller ej för den nya inledande tremånadersutbildningen skiftar.
Försvarsminister Tolgfors har på sin blogg nu kommenterat några debattartiklar i pressen, samt den livliga debatten på bloggen Wisemans wisdoms, som domineras av anonyma inlägg från en del som är eller varit verksamma inom försvarsmakten.
Som framgått av min egen blogg följer jag diskussionen och söker relatera den till den bild som försvarsmakten redovisar i sina olika underlag, analyser och sitt verkställande. Samt givetvis till regeringens bedömningar i t ex statsbudgeten och i andra propositioner och beslut.
Den bild som kritikerna inom försvaret ger, vilket väl framkommer i inlägg och i många kommentarer, är starkt negativ till rätt mycket. Det handlar om påstådda misstag och svårigheter i materielanskaffning av olika slag - och det är ju uppenbart att detta är och har varit problematiskt i en rad avseenden -, om hur stridsledningssystem ska utformas och lokaliseras och om mycket mer.
Jag tror att vi brett kan vara överens om att försvaret - liksom andra myndigheter - ska organiseras och skötas så effektivt och professionellt som möjligt inom ramen för de resurser som riksdagen anslår till det. Detta är ingen lätt uppgift i en så komplicerad verksamhet som därtill levt under dramatiska bantningar och omvälvande förändringar under flera decennier. Den debatten är självfallet viktig att ständigt föra inom försvaret och mellan försvaret, regeringen och riksdagen. Samt genom Folk och försvar, och genom debattörer i den allmänna debatten på möten och i media. Och där skiftar åsikterna starkt i de frågor jag t ex redovisat.
Men jag skulle vilja rikta en fråga till de som så starkt nu uttalar sig om Sveriges försvarsförmåga som alldeles för liten och otillräcklig. Det är uppenbart att Ni samfällt menar att försvarsbudgeten är alldeles för liten i förhållande till länderna i vår omvärld och i förhållande till de hotbilder som vi behöver ha försvarsberedskap emot.
Och min fråga är helt enkelt, hur stor menar ni att försvarsbudgeten borde vara? Idag är den beslutade försvarsbudgeten för 2010 på 41,4 miljarder kronor. Skulle oppositionens linje vunnit hade den varit minst 2 miljarder kr mindre, därtill i hög grad underfinansierad genom att medel ej fanns för t ex en ökad grundutbildning och fredsinsatsen i Kosovo.
41,4 mdr kr motsvarar ca 1,3 procent av Sveriges BNP. Denna procentsiffra var för tjugo år sedan ca 2,5 procent. Då låg Sverige i Nordentäten, nu har vi halkat ner i kön. Finland anslår ungefär lika mycket, medan Norge ligger högre. Ryssland och USA anslår som "stormakter" över 4 procent och Nordkorea anslår enligt en källa 25 procent, vilket måste ses som rent kriminellt med tanke på befolkningens lidanden, undernäring och ständiga svältkatastrofer. Natos målsättning är 2,0 procent (fast t ex Tyskland ligger på 1,3 procent). Jag själv har uttalat att det är bra att allians för Sverige nu planerar för en realt oförändrad försvarsbudget de närmaste åren, för första gången på mycket länge.
OK, 41,4 miljarder är alltså alldeles för lite enligt många i debatten. Försvaret klarar inte sina uppgifter i en rad centrala avseenden. Borde Sverige utan att vara medlem i Nato som militärt alliansfritt land lägga sig på Natostandard, 2,0 procent? Vilket skulle ge ca 64 mdr till försvaret, plus 23 mdr. Eller skulle en höjning till 1,5 procent räcka, dvs ca 48 mdr, en höjning med knappt 7 mdr. Eller skulle Sveriges försvarsförmåga bli tillräckligt mycket bättre om 41,4 mdr istället för att minskas med 2 mdr skulle öka med 2 mdr?
Jag kanske provocerar lite, ursäkta i så fall. Men jag är helt enkelt ute efter en siffra som skulle lugna försvarsbudgetens kritiker inom försvaret så att de skulle kunna uttala att Sveriges försvar är tillräckligt stort med tanke på de utmaningar det kan komma att utsättas för.
Det vore självfallet mycket bättre om det rådde en bred acceptans om försvarsbudgetens nivå som rimlig och realistisk. Det stärker ju inte respekten för Sveriges försvar om dess storlek och effekt döms ut som helt otillräcklig av oss själva.
När jag fått svar på detta, var nivån borde ligga, kan vi resonera vidare om förutsättningarna för att lyfta försvarsbudgeten till denna högre nivå. Och självfallet fortsätta diskussionen hur försvaret givet den anslagna budgetnivån bäst ska organiseras och utnyttja sina resurser.
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvarsbudget, regeringen, försvarsdebatt, politik, riksdagen, centerpartiet, sten tolgfors
Det som skiljer är i huvudsak att de rödgröna - inbördes splittrade - anslår väsentligt mindre pengar samt att synen på försvarsindustrin, vapenexporten, de internationella fredsinsatserna och plikt eller ej för den nya inledande tremånadersutbildningen skiftar.
Försvarsminister Tolgfors har på sin blogg nu kommenterat några debattartiklar i pressen, samt den livliga debatten på bloggen Wisemans wisdoms, som domineras av anonyma inlägg från en del som är eller varit verksamma inom försvarsmakten.
Som framgått av min egen blogg följer jag diskussionen och söker relatera den till den bild som försvarsmakten redovisar i sina olika underlag, analyser och sitt verkställande. Samt givetvis till regeringens bedömningar i t ex statsbudgeten och i andra propositioner och beslut.
Den bild som kritikerna inom försvaret ger, vilket väl framkommer i inlägg och i många kommentarer, är starkt negativ till rätt mycket. Det handlar om påstådda misstag och svårigheter i materielanskaffning av olika slag - och det är ju uppenbart att detta är och har varit problematiskt i en rad avseenden -, om hur stridsledningssystem ska utformas och lokaliseras och om mycket mer.
Jag tror att vi brett kan vara överens om att försvaret - liksom andra myndigheter - ska organiseras och skötas så effektivt och professionellt som möjligt inom ramen för de resurser som riksdagen anslår till det. Detta är ingen lätt uppgift i en så komplicerad verksamhet som därtill levt under dramatiska bantningar och omvälvande förändringar under flera decennier. Den debatten är självfallet viktig att ständigt föra inom försvaret och mellan försvaret, regeringen och riksdagen. Samt genom Folk och försvar, och genom debattörer i den allmänna debatten på möten och i media. Och där skiftar åsikterna starkt i de frågor jag t ex redovisat.
Men jag skulle vilja rikta en fråga till de som så starkt nu uttalar sig om Sveriges försvarsförmåga som alldeles för liten och otillräcklig. Det är uppenbart att Ni samfällt menar att försvarsbudgeten är alldeles för liten i förhållande till länderna i vår omvärld och i förhållande till de hotbilder som vi behöver ha försvarsberedskap emot.
Och min fråga är helt enkelt, hur stor menar ni att försvarsbudgeten borde vara? Idag är den beslutade försvarsbudgeten för 2010 på 41,4 miljarder kronor. Skulle oppositionens linje vunnit hade den varit minst 2 miljarder kr mindre, därtill i hög grad underfinansierad genom att medel ej fanns för t ex en ökad grundutbildning och fredsinsatsen i Kosovo.
41,4 mdr kr motsvarar ca 1,3 procent av Sveriges BNP. Denna procentsiffra var för tjugo år sedan ca 2,5 procent. Då låg Sverige i Nordentäten, nu har vi halkat ner i kön. Finland anslår ungefär lika mycket, medan Norge ligger högre. Ryssland och USA anslår som "stormakter" över 4 procent och Nordkorea anslår enligt en källa 25 procent, vilket måste ses som rent kriminellt med tanke på befolkningens lidanden, undernäring och ständiga svältkatastrofer. Natos målsättning är 2,0 procent (fast t ex Tyskland ligger på 1,3 procent). Jag själv har uttalat att det är bra att allians för Sverige nu planerar för en realt oförändrad försvarsbudget de närmaste åren, för första gången på mycket länge.
OK, 41,4 miljarder är alltså alldeles för lite enligt många i debatten. Försvaret klarar inte sina uppgifter i en rad centrala avseenden. Borde Sverige utan att vara medlem i Nato som militärt alliansfritt land lägga sig på Natostandard, 2,0 procent? Vilket skulle ge ca 64 mdr till försvaret, plus 23 mdr. Eller skulle en höjning till 1,5 procent räcka, dvs ca 48 mdr, en höjning med knappt 7 mdr. Eller skulle Sveriges försvarsförmåga bli tillräckligt mycket bättre om 41,4 mdr istället för att minskas med 2 mdr skulle öka med 2 mdr?
Jag kanske provocerar lite, ursäkta i så fall. Men jag är helt enkelt ute efter en siffra som skulle lugna försvarsbudgetens kritiker inom försvaret så att de skulle kunna uttala att Sveriges försvar är tillräckligt stort med tanke på de utmaningar det kan komma att utsättas för.
Det vore självfallet mycket bättre om det rådde en bred acceptans om försvarsbudgetens nivå som rimlig och realistisk. Det stärker ju inte respekten för Sveriges försvar om dess storlek och effekt döms ut som helt otillräcklig av oss själva.
När jag fått svar på detta, var nivån borde ligga, kan vi resonera vidare om förutsättningarna för att lyfta försvarsbudgeten till denna högre nivå. Och självfallet fortsätta diskussionen hur försvaret givet den anslagna budgetnivån bäst ska organiseras och utnyttja sina resurser.
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, försvarsbudget, regeringen, försvarsdebatt, politik, riksdagen, centerpartiet, sten tolgfors
söndag, december 13, 2009
En objektiv opinionsanalys..- Äntligen! Och min valprognos!
Jag förstår att många otåligt väntat på min analys av opinionsläget, så varsågoda!
Andra politiker - och människor med för den delen - är ju ofta så märkvärdigt subjektiva, tycker jag. Varför kan de inte vara mer objektiva som jag...?
Nåväl. Om vi börjar med min valprognos, lite tidig men varför inte:
Valdeltagande: 80 procent.
Alliansen 48 procent - de rödgröna 45 procent - övriga 7 procent.
Centerpartiet 8,5 procent, kristdemokraterna 5,5 procent, folkpartiet 8,5 procent , moderaterna 25,5 procent.
Socialdemokraterna 33 procent,miljöpartiet 7 procent, vänsterpartiet 5 procent.
Kanske någon tycker jag känns lite väl optimistisk, eller pessimistisk, vi får se!
Vad grundar jag min prognos på? Opinionsläget nu är ju ungefär tvärtom, och i tio av elva tidigare val har det regeringsalternativ som lett (ledit) nu vunnit. Jag utesluter inte att det kan bli så, min vetenskapliga metodik har alltjämt vissa brister.
Men jag står fast vid min prognos! Oppositionen toppar nu efter en månad med kriser och negativ publicitet av olika slag, och har återtagit en del av den enorma ledning man skaffade sig i början av mandat perioden. Inom alliansen faller mycket ljus på stats- och finansministern, och de mindre partierna kommer i skuggan. Oppositionens samlade alternativ i olika frågor granskas knappast, inte heller deras splittring.
Alliansens samarbete fungerar väl och de nödvändiga förändringar i liberal riktning som har genomförts har varit nödvändiga, det var ohållbart med en halv miljon människor i förtidspension och flera hundratusen sjukskrivna. Företagens förutsättningar och konkurrenskraft har förbättrats och 200.000 människor mer kom i arbete innan finanskrisen brakade loss. Regeringen hanterar den så väl som det är möjligt, det ljusnar vid horisonten och arbetslöshetsprognoserna justeras nu kraftigt ner. Centerpartiet har fått med sig alliansen på ett starkt miljöarbete i Sverige och i ledningen för EU, vanliga inkomstttagare har fått betydande inkomstskattesänkningar osv.
Mot detta står att arbetslösheten p g av krisen faktiskt fortfarande ökar, att förändringarna i sjukförsäkring och A-kassa innebär vissa försämringar och att några punkter fått justeras, att miljöpartiets olika klimat- och miljöutfästelser alltid ligger högst samtidigt som vänsterpartiet utlovar ohämmat med nya statliga jobb och har pengar till allt osv.
Men det är nu och fram till valet som regeringsalternativen ska ställas mot varandra och jämföras med varandra. Enligt min analys kan en offensiv allians som stolt redovisar sina insatser under mandatperioden och ställer upp tydliga nya mål för nästa ha goda förutsättningar att vända till valvinst!
Centerpartiet brukar öka flera procent till valet, och har goda möjligheter att utifrån alliansens liberala grund visa på sin betydelse för klimat, energi och miljöfrågorna, för företag och småföretagande, för livskraft i hela Sverige, för de viktiga integritetsfrågorna och för fortsatta förbättringar för låg- och medelinkomsttagare samt pensionärer. Samtidigt med detta avgörs ju valet främst av vad man vill åstadkomma framåt, och här måste centerpartiet redovisa sina tydliga och starka prioriteringar.
När valet närmar sig kommer alliansens goda samarbete och förtroende i regeringsfrågan att ställas mot de rödgröna ledarnas bristande dito, miljöpartiets löften och politik kommer att granskas liksom vänsterpartiets och självfallet socialdemokraternas.
Sinuskurvan i opinionen för alliansen - först ner, sedan upp och så ner igen - kommer att vända upp inför valet. Kommer det att räcka till valvinst eller ej?
Det kommer självfallet att krävas mycket hårt arbete, och många faktorer spelar in.
Jag har nu givit min prognos, och jag lovar att efter valet ställa den mot utfallet och kommentera!
tilägg samma dags kväll: För den som vill ha en förmodligen mindre vetenskaplig, men ändå resonerade analys från en mer rödorienterad synvinkel länkar jag till Peter Anderssons läsvärda och välbesökta blogg.
Läs även andra bloggares åsikter om valprognoser, opinionsundersökningar, scb, sifo, politik, centerpartiet, alliansen, de rödgröna, riksdagen, regeringen
Andra politiker - och människor med för den delen - är ju ofta så märkvärdigt subjektiva, tycker jag. Varför kan de inte vara mer objektiva som jag...?
Nåväl. Om vi börjar med min valprognos, lite tidig men varför inte:
Valdeltagande: 80 procent.
Alliansen 48 procent - de rödgröna 45 procent - övriga 7 procent.
Centerpartiet 8,5 procent, kristdemokraterna 5,5 procent, folkpartiet 8,5 procent , moderaterna 25,5 procent.
Socialdemokraterna 33 procent,miljöpartiet 7 procent, vänsterpartiet 5 procent.
Kanske någon tycker jag känns lite väl optimistisk, eller pessimistisk, vi får se!
Vad grundar jag min prognos på? Opinionsläget nu är ju ungefär tvärtom, och i tio av elva tidigare val har det regeringsalternativ som lett (ledit) nu vunnit. Jag utesluter inte att det kan bli så, min vetenskapliga metodik har alltjämt vissa brister.
Men jag står fast vid min prognos! Oppositionen toppar nu efter en månad med kriser och negativ publicitet av olika slag, och har återtagit en del av den enorma ledning man skaffade sig i början av mandat perioden. Inom alliansen faller mycket ljus på stats- och finansministern, och de mindre partierna kommer i skuggan. Oppositionens samlade alternativ i olika frågor granskas knappast, inte heller deras splittring.
Alliansens samarbete fungerar väl och de nödvändiga förändringar i liberal riktning som har genomförts har varit nödvändiga, det var ohållbart med en halv miljon människor i förtidspension och flera hundratusen sjukskrivna. Företagens förutsättningar och konkurrenskraft har förbättrats och 200.000 människor mer kom i arbete innan finanskrisen brakade loss. Regeringen hanterar den så väl som det är möjligt, det ljusnar vid horisonten och arbetslöshetsprognoserna justeras nu kraftigt ner. Centerpartiet har fått med sig alliansen på ett starkt miljöarbete i Sverige och i ledningen för EU, vanliga inkomstttagare har fått betydande inkomstskattesänkningar osv.
Mot detta står att arbetslösheten p g av krisen faktiskt fortfarande ökar, att förändringarna i sjukförsäkring och A-kassa innebär vissa försämringar och att några punkter fått justeras, att miljöpartiets olika klimat- och miljöutfästelser alltid ligger högst samtidigt som vänsterpartiet utlovar ohämmat med nya statliga jobb och har pengar till allt osv.
Men det är nu och fram till valet som regeringsalternativen ska ställas mot varandra och jämföras med varandra. Enligt min analys kan en offensiv allians som stolt redovisar sina insatser under mandatperioden och ställer upp tydliga nya mål för nästa ha goda förutsättningar att vända till valvinst!
Centerpartiet brukar öka flera procent till valet, och har goda möjligheter att utifrån alliansens liberala grund visa på sin betydelse för klimat, energi och miljöfrågorna, för företag och småföretagande, för livskraft i hela Sverige, för de viktiga integritetsfrågorna och för fortsatta förbättringar för låg- och medelinkomsttagare samt pensionärer. Samtidigt med detta avgörs ju valet främst av vad man vill åstadkomma framåt, och här måste centerpartiet redovisa sina tydliga och starka prioriteringar.
När valet närmar sig kommer alliansens goda samarbete och förtroende i regeringsfrågan att ställas mot de rödgröna ledarnas bristande dito, miljöpartiets löften och politik kommer att granskas liksom vänsterpartiets och självfallet socialdemokraternas.
Sinuskurvan i opinionen för alliansen - först ner, sedan upp och så ner igen - kommer att vända upp inför valet. Kommer det att räcka till valvinst eller ej?
Det kommer självfallet att krävas mycket hårt arbete, och många faktorer spelar in.
Jag har nu givit min prognos, och jag lovar att efter valet ställa den mot utfallet och kommentera!
tilägg samma dags kväll: För den som vill ha en förmodligen mindre vetenskaplig, men ändå resonerade analys från en mer rödorienterad synvinkel länkar jag till Peter Anderssons läsvärda och välbesökta blogg.
Läs även andra bloggares åsikter om valprognoser, opinionsundersökningar, scb, sifo, politik, centerpartiet, alliansen, de rödgröna, riksdagen, regeringen
Betyg för Sveriges ordförandejobb i EU, MVG!
Jag lyssnade på Godmorgon världen just, som ofta på söndagsförmiddagen.
En britt gav liksom många inom EU Sverige ett gott betyg, en åtta på en tiogradig skala. En 4 av fem. VG till MVG. AB+ eller lilla a (för er som minns så långt tillbaka).
Jag delar den analysen. Ordförandeskapet lotsar de 27 EU-länderna till beslut, påverkar agendan och beslutsdiskussionen, men det är summan av de 27 länderna som fattar besluten.
Sverige har som vanligt jobbat skickligt, diplomatiskt och effektivt, tycker jag. Lissabonfördraget är antaget, det nya tandemparet är utsett, finanskrisen har fortsatt hanterats väl, Östersjöstrategin är antagen, EU har en gemensam rätt hygglig linje inför klimatmötet i Köpenhamn osv osv.
Det utmärkte Martin Ådahl på tankesmedjan Fores måste ha vaknat på fel sida när han i Godmorgon världen lät ovanligt magsur, gav Sverige en femma eller kanske sexa och menade att Sverige t ex borde ha fixat några mer karismatiska ledarpersoner än belgaren och brittiskan.
Tja, jag kan ha förståelse för den uppfattningen, även om det kanske också har sina fördelar med en lite mer samordningsinriktat ledarskap än med ett starkt pådrivande, om man vill vara lite försiktig med hur starkt och snabbt EUs samarbeten ska utvecklas på olika områden.
Men! Begär inte det omöjliga av ett ordförandeland. Man leder förhandlingarna men det är summan av de 27 länderna som faktiskt fattar besluten. Sverige lyckades samla länderna kring det nya fördraget och kring de nya posterna, bra jobbat! Att sedan ge intryck av att Sverige i strid med tunga länder borde ha ordnat ledarpersoner som många länder tvekade inför, det är att sätta ribban orimligt högt, tycker jag.
Martin får bara en femma (av tio) från mig för sin betygsättning i denna fråga, faktiskt!
Läs även andra bloggares åsikter om godmorgon världen, sveriges radio, fores, eu, ordförandeskap, politik, centerpartiet, rgeringen, riksdagen
En britt gav liksom många inom EU Sverige ett gott betyg, en åtta på en tiogradig skala. En 4 av fem. VG till MVG. AB+ eller lilla a (för er som minns så långt tillbaka).
Jag delar den analysen. Ordförandeskapet lotsar de 27 EU-länderna till beslut, påverkar agendan och beslutsdiskussionen, men det är summan av de 27 länderna som fattar besluten.
Sverige har som vanligt jobbat skickligt, diplomatiskt och effektivt, tycker jag. Lissabonfördraget är antaget, det nya tandemparet är utsett, finanskrisen har fortsatt hanterats väl, Östersjöstrategin är antagen, EU har en gemensam rätt hygglig linje inför klimatmötet i Köpenhamn osv osv.
Det utmärkte Martin Ådahl på tankesmedjan Fores måste ha vaknat på fel sida när han i Godmorgon världen lät ovanligt magsur, gav Sverige en femma eller kanske sexa och menade att Sverige t ex borde ha fixat några mer karismatiska ledarpersoner än belgaren och brittiskan.
Tja, jag kan ha förståelse för den uppfattningen, även om det kanske också har sina fördelar med en lite mer samordningsinriktat ledarskap än med ett starkt pådrivande, om man vill vara lite försiktig med hur starkt och snabbt EUs samarbeten ska utvecklas på olika områden.
Men! Begär inte det omöjliga av ett ordförandeland. Man leder förhandlingarna men det är summan av de 27 länderna som faktiskt fattar besluten. Sverige lyckades samla länderna kring det nya fördraget och kring de nya posterna, bra jobbat! Att sedan ge intryck av att Sverige i strid med tunga länder borde ha ordnat ledarpersoner som många länder tvekade inför, det är att sätta ribban orimligt högt, tycker jag.
Martin får bara en femma (av tio) från mig för sin betygsättning i denna fråga, faktiskt!
Läs även andra bloggares åsikter om godmorgon världen, sveriges radio, fores, eu, ordförandeskap, politik, centerpartiet, rgeringen, riksdagen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
