Vi tippar valet - och diskuterar resultatet!

I väntan på valresultatet kan vi väl jämföra våra gissningar. Jag chansar så här; just det, jag gissar utifrån opinionsundersökningar S 25 %, M 18 %, SD 21%, V 9,5%, C 9 %, L 6 %, KD 5.5 %, MP 5 %.
Det skulle ge rödgröna 39,5 % och alliansen 38,5..

Vad gissar ni?

Sedan lägger jag in vallokalundersökning och valresultat..! Och möjlighet till fortsatta diskussioner. 

Exempel på ökad brottslighet - eller är det som förr?

Två bilder om brottsligheten i Sverige står emot varandra.

1.Det är som förr,brottsligheten ökar inte och brotten är inte grövre.
("Sarneckis teorem", bara kriminologer ska uttala sig..)

2. Brottsligheten ökar och har blivit grövre.
(många vanliga medborgare).


Jag kopierade några länkar från twitter för några veckor sedan, och har lagt till några i närtid nu. Bara en liten del av det informationsflöde om brottslighet som passerar förbi.

Aftonbladet., mordskjutning i Helsingborg.

SvD, assistansbedrägeri.

SVT, bilrånare med automatvapen.

Expressen, knivskärning på skola.

Expressen, bilbränder.
https://www.expressen.se/gt/nya-bilbrander-i-goteborg-i-natt/

SVT, anständig vård.

Expressen, pistolhotades av rånare i hemmet.

Polisen Stockholm, brand.

Sveriges Radio, bilmålvakter.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/gang-angrep-familjemedlemmar-vid-badplats

https://www.di.se/nyheter/antalet-anlagda-skolbrander-okar-kraftigt-hogst-i-varlden/

Nyhetsbyrån, tjuvåkande familj hotfull.

https://mitti.se/nyheter/kvinna-pistolranad-centrum/

https://mitti.se/morgonkollen/familj-djursholm-ranades/
(detta hemfridsbrott och rån mot en hel familj ger numera notiser och är inga toppnyheter, utan ett grovt brott som frekvent förekommer. Förfärligt).

https://www.expressen.se/kvallsposten/tva-bevapnade-man-ranade-kvinna-i-hennes-bostad/

https://www.expressen.se/gt/man-ford-till-sjukhus-efter-stort-slagsmal/

https://mitti.se/nyheter/brott/bilran-mindre-vecka/

https://www.expressen.se/nyheter/flera-beskjutna-i-uppsala-misstankt-mordforsok/

https://www.expressen.se/nyheter/valdsamt-upplopp-kastade-sten-pa-arbetande-brandman/

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/e1LWKR/inbrott-slutade-i-grov-misshandel

Artikelen.

GP, äldre man frånryckt guldkedja.


https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Rxdn3J/sjukskoterskor-pa-akuten-slar-larm-en-krigszon-varje-dag

Fake news från SLU, och från TT. Ekojordbruk klarar inte torkan bättre.

Ekoforskarna på SLU trumpetar genom Maria Wivstad ut i Sveriges Radio, vilket senare förmedlas vidare av TT, och många tidningar,  att "Ekologiskt jordbruk kan klara den extrema torkan bättre".

Inga kritiska frågor ställs.

Tidningar runt om i landet, miljöpartisten Lorents Tovatt i TVs Opinion live, för fram detta "kan klara" som ett obestridligt faktum.

Lantbrukstidningen ATL hakar på.

Är detta alltså en vetenskaplig sanning, eller är det bara FakeNews från välvilliga ekoforskare och media som så gärna vill att ekocertifierat jordbruk ska vara så mycket bättre än vårt vanliga miljövänliga jordbruk.

Jag såg en artikel om att skörden av ekospannmål bara var ca 50 % av normalskörd, medan skörden i det vanliga miljövänliga jordbruket var 30 % lägre. Den är publicerad i ekoweb;


Även Arla bedömer att ekojordbruket drabbas hårdare av torkan och riktar ett särskilt stöd till ekomjölken.

Två erfarna ekoodlare kommenterar på LRFs debattforum:

"Erland Olbers Min uppfattning som ekobonde i 20 år är att ekoodling är torkänsligare främst beroende på en mindre bladmassa som kan täcka marken. När jorden blottas är det kört...

5

Hantera

Gilla

 · Svara · 1d

Håkan Stensson Jag har bara varit KRAVbonde i nitton år men har samma erfarenhet."

Det är rätt uppenbart att det moderna vanliga jordbruket har betydande fördel av sin mineralgödsel under ett extremt torrår som detta, vårgrödorna etableras snabbare och har förutsättningar för att klara torkan bättre. Likaså gör mineralgödsel på vallåterväxten att en sista vallskörd kan bli betydligt bättre.

Andra indikationer på att ekojordbruket snarare har större svårigheter ett extremt torrår är att man fullt ut konkurrerar med det vanliga jordbruket om att köpa dess halm, samt att KRAV och Staten därtill ger ekogårdar tillåtelse att också konkurrera med det vanliga jordbruket om dess vall- och spannmålsfoder, med oförändrade ekostöd och med full möjlighet att ändå sälja sina livsmedel till fulla ekopriser.

Vetenskapsjournalisten Jan-Olov Johansson skriver i UNT om att det inte är ekocertifieringen som avgör torkkänsligheten utan andra faktorer.

Sveriges Lantbruksuniversitet är ett starkt varumärke och har ett gott rykte. Står man bakom det tvivelaktiga budskap som av lätt insedda skäl sprids från EPOK, SLUs "ekologiska Centrum"?

Uppenbart är att allmänhet, media, handel och politiker nu ges uppfattningen att Sveriges jordbruk blir mindre utsatt för extrem torka om det i sin helhet, eller i varje fall mycket mer än idag, skulle gå över till ekocertifierad produktion. Göteborg är redan så övertygad om ekomatens överlägsenhet att man inte ska köpa in ett enda kg mat från den svenska modellens miljövänliga jordbruk som arbetar inom världens strängaste miljö- och djurskyddslagar. En käftsmäll på det svenska jordbruket.

Många andra kommuner och regioner fokuserar främst på att köpa ekocertifierad mat från Sverige och andra länder, istället för närodlad mat från Sverige.

Det hörs sällan ett enda litet knäpp från SLUs stora majoritet av forskare, som forskar kring hela jordbruket (oavsett vilket odlingskoncept) som ifrågasätter propagandan för ekojordbrukets fördelar och överlägsenhet. Jag inser att en orsak är att politiken så styr lantbruksuniversitet, och gärna vill se mer ekojordbruk och ekoforskning. Och den som ifrågasätter det kan drabbas av mindre forskningsanslag, typ.

Detta håller dock inte. SLU måste redovisa korrekta vetenskapliga fakta om jordbruket, t ex om hur olika odlingskoncept klarar extrem torka, eller ej.

Så min enkla fråga till SLU och dess ledning är alltså: Är det korrekt att ekojordbruket klarar extrem torka bättre än det vanliga miljövänliga svenska jordbruket? Är koncepten likvärdiga eller klarar det vanliga moderna jordbruket torkan bättre?

Jag tar emot Ert svar på min blogg eller i diskussionsgrupper på Facebook eller som kommentar till mina inlägg på SLUs och EPOKs hemsidor. Jag skriver snart debattartikel i media som lämpligen oxå kan besvaras där.

(Här länkar till några andra blogginlägg från mig om jordbruk och ekologi med mera. Och här en till.

Rättvisa åt Pensionärerna!

En central del i min personkrysskampanj är inriktad på äldrefrågor och pensioner.

Idag skriver jag i Corren på insändarplats samt medverkar med andra ledande centerpartister på Seniormässan i trädgårdsföreningen i Linköping, och imorgon. Välkommen dit, eller att kontakta mig på epost staffandan@gmail.com eller per mobil 0725-587721!

Rättvisa åt pensionärerna!

Efter valet kommer sannolikt endast ca 2 % av riksdagens ledamöter (6 st) vara över 65 år trots att 27 % av väljarna är det. Ingen från Östergötland kan komma att vara över 61 år. Det är enligt min jäviga uppfattning inte bra.

Läget för Sveriges pensionärer är heller inte bra. Pensionerna halkar efter andra EU-länder, den orättfärdiga merskatten för pensionärer är delvis kvar och den som tjänat in pensionspäng hela livet i ett låglöneyrke har knappast högre netto efter skatt och bostadstillägg än en garantipensionär.

Om de med låg pension har ett sparkapital, t ex en sommarstuga, så dras dessutom bostadstillägget in till dess att kapitalet är uppätet eller sålt. Detta är orimligt. En sorts ”socialisering”.

För barnfamiljer gäller maxtaxan, och där finns ingen spärr som ger de med förmögenhet en mindre subvention, dvs högre kostnad så länge tillgångar finns.

Bostadstillägget för pensionärer bör alltså likt för maxtaxan inte reduceras om man har ett sparkapital, eller i varje fall bör beloppsgränserna höjas kraftigt. Och samma principer borde råda för barnfamiljer som för pensionärer.

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot (C)

Här andra blogginlägg som jag skrivit kring pensionärer och äldrefrågor:

Här,    och Här,   och Här.

BRÅ, Jerzy Sarnecki och Morgan Johansson i vild reträtt!

BRÅ, Jerzy Sarnecki och Morgan Johansson i vild reträtt!

(Och Sarnecki i vilt motanfall).

Uppdrag Granskning gjorde ikväll ett utmärkt reportage om grov brottslighet i form av våldtäkter.

Jag har i flera år krävt att Sverige som andra länder för statistik om grov brottslighet och nationalitet, som i alla andra länder. Samt att BRÅ åter gör analyser av brottsligheten även bland invandrare.

Justitieminister har närmast blankt avvisat detta, det är "att fiska i grumliga vatten med främlingsfientliga motiv", typ. Och han har tydligt deklarerat att den förra rapporten baserad på siffror från typ förra seklet räcker för att tolka verkligheten även idag...

Kriminologen Sarnecki Intervjuades i programmet och medgav motvilligt att någon forskning kanske behövdes, främst av honom själv. Samtidigt buntade han ihop alla som ville ha mer öppen statistik och mer analyser som typ främlingsfientliga rasistiska krafter på extremhögerkanten. Alltså även mig.

Jag betackar mig för Sarneckis och Morgan Johanssons ohemula och upprörande ihopbuntningar. Jag är socialliberal och en varm humanist, inget annat. Men jag anser bestämt att försöker man mörka verkligheten kring grov brottslighet som både Sarnecki och Johansson faktiskt vill, så bara förvärrar man det man vill förhindra. Ryktesspridning växer, alltfler reportage görs av olika kvalitet och alltfler börjar tro att nästan alla brott begås av andra än infödda svenskar.

Plötsligt har Sarnecki och Johansson inget emot att Brå åter analyserar brottsutvecklingen, de har t o m fräckheten att påstå att de varit öppna för det i många år trots att de båda kategoriskt motsatt sig det.

Läs länken och länkarna i bla detta blogginlägg. Läs gärna också denna ExpressenDebatt från feb 2017!

Sarnecki har sedan fräckheten och omdömeslösheten att gå till frontalangrepp på Uppdrag Granskning, med sällan skådad härskarteknik och överhetsfasoner. Som så ofta hävdar han att ingen annan än han, eller möjligen andra kriminologer, ska uttala sig i dessa frågor, inga andra är nämligen kvalificerade att göra det, vare sig medborgare eller politiker eller granskande journalister.

Jag tycker att Mustafa Panshiri, Amineh Kakabaveh, Ann Heberlein, och jag själv, hade värdefulla synpunkter i denna så viktiga och laddade fråga som verkligen förtjänar en djupare diskussion. För en gångs skull fick andra än bara Sarnecki ge sina inspel.

Kommer Sarnecki efter denna avklädning, och frontalangrepp på allt och alla, att fortsatt vara den kriminolog man intervjuar så är jag nästan beredd att äta upp min sko.

Jag kräver att Sarnecki omgående slutar upp med att bunta ihop alla som vill diskutera som extremister och rasister, och att han ber t ex mig, och många andra, om ursäkt för att hans ihopklumpning givetvis också drabbar mig, och dem.

Även Morgan Johansson, justitieminister, bör besinna sig när han använder samma debatt- och härskarteknik som Sarnecki.

Jag välkomnar att SCB och BRÅ åter börjar föra brottsstatistik som i andra länder och tidigare i Sverige, att BRÅ gör nya analyser som i tidigare rapporter, samt att forskare äntligen tar tag i detta uppenbart outforskade område.

Jag hoppas att Sarnecki inte är en av dem, hur ska någon kunna ha förtroende för vad han kommer fram till med så starka känslor och fördomar och blinda beskyllningar?
Hans självförhärligande att han är den ende krimonologen som i alla fall forskat lite om det han så starkt försökt att stoppa.., medan "andra kriminologer inte gjort många knop" är också ett självcentrerat uttalande som totalsågar hans kollegor...

Tack Uppdrag Granskning för en modig och behövlig och givande Granskning!

Alltfler debatter mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet..

Annie Lööf och Jonas Sjöstedt åker land och rike runt och debatterar. De är oense i sak men respekterar varandra och varandras partier. Typ.

Nu ska min kollega på riksdagslistan i Östergötland Muharrem Demirok diskutera med Vänsterpartiets riksdagsledamot här Linda Westerlund Snecker den 22 aug i Linköping. 

Jag slits av motstridiga känslor kring att diskutera alltmer med Vänsterpartiet. Naturligtvis behöver detta socialistiska parti med kommunistiska rötter starkt kritiseras. Samtidigt innebär ju allt fler samtal med dem att de legitimeras, typ.

Så här formulerar Muharrem inbjudan:
"Muharrem Demirok

Är du också trött på att valrörelsen bara verkar handla om käbbel? Du sa si och du sa så. Ja, då kanske detta är något för dig?

Vi skiljer oss åt i väldigt många frågor och är oftast oeniga i sakfrågor, men vi är eniga om att det politiska samtalet bär oss framåt och att det ska ske med respekt för varandra. Här bjuder vi in till en samtalskväll, där du får vara med och prata om samtiden och framtiden."

"POLITISK SAMTAL UTAN KÄBBEL MEN MED ÖL!"

Välkommen till ett politisk samtal utan käbbel med Centerpartiets riksdagskandidat Muharrem Demirok och Vänsterpartiet riksdagsledamot Linda Westerlund Snecker.

En kväll som ägnas åt samtal om samtid och framtid mellan ideologisk helt olika partier som ändå har en hel del gemensamt. 

Politik handlar om att lösa samhällets utmaningar, inte häftiga tidningsrubriker. Men det är också skillnad på att rösta center och på att rösta vänster. Din röst är viktig och politik blir alltid roligare med öl!

Alla är välkomna! Ingen anmälan behövs."

Jag delade inbjudan med denna kommentar: 

"Jag delar gärna detta politiska samtal, men är egentligen lite tveksam till att legitimera Vänsterpartiet genom alltför nära samröre..Det är ju ett parti med kommunistiska rötter som har kvar mycket socialism och avskaffa kapitalismen och vars ungdomsförbund lär vara rätt samhällsomstörtande. Så visst behövs tuff debatt. 

Sen har jag ju lite svårt för Linda Snecker som har benämnt centerpartiet som "rasistcentern" och mig som rasist."

Några andra medskick till samtalskvällen kan vara denna genomgång av Vänsterpartiets kommunistiska rötter som Magnus Utvik gör i denna bok, Partiet på kant med (V)erkligheten - En historia om Solidaritet.

Även i TV4:s morgonprogram. Och här skriver förre partimedlemmen Magnus Utvik själv i Expressen.

Vänsterpartiets syn på demokrati har genom tiderna varit förfärlig. Den verkar inte vara något vidare än idag med central- och toppstyrning, t ex när Amineh Kakabaveh förbjuds att personkrysskampanja av partistyrelsen...

Anders Gustafsson i BLT skriver väl om Vänsterpartiets socialism och avskaffande av kapitalismen.

Dan Olofsson skriver kraftfullt på  DN Debatt om Vänsterpartiets orealistiska, populistiska  och farliga politik (bakom betalvägg men DN skulle väl låsa upp..).

Benjamin Katzeff Silberstein skriver i en ledare i SvD lika kraftfullt om Vänsterpartiets nesliga historia i förhållande till kommunistdiktaturer världen över.

Jonas Sjöstedt skickade gratulationstelegram när Maduro blev president i Venzuela efter Chavez. Venezuela är nu ett land i spillror. 

Vänsterpartiets politik skulle snabbt kross Sveriges ekonomi, med chockskattehöjningar på företag och personer, med enorma statsutgiftsökningar för sextimmars arbetsdag, för massor av överbud på alla samhällssektorer.

Tillagt aug 20 kl 22:

Fråga till Linda W. Snecker:

Du kallade mig hösten 2015 för "rasistcenterns Staffan Danielsson". Orsaken var att jag ansåg att medicinska åldersbedömningar behövde göras när åldern på ensamkommande asylsökande var osäker, liksom i övriga EU-länder. Samt att jag också ansåg att en hel del ensamkommande uppgivit för låg ålder, därtill uppmanande av sina flyktingsmugglare.

Båda dessa mina uppfattningar delas idag vad jag vet av alla partier i Sveriges riksdag, möjligen undantagandes Vänsterpartiet.

Linda Snecker har inte tagit tillbaka sin oerhörda anklagelse mot mig, endast sagt att hon kanske borde använt begreppet "främlingsfientlig mytskapare" istället.

Anser alltså Linda Snecker att 7 av riksdagens politiska partier är rasistpartier som ägnar sig åt "främlingsfientligt mytskapande"?

Om ja, då har hon samma uppfattning om dem och mig.

Om nej, då borde hon rimligen ta tillbaka sina totalt obefogade beskyllningar mot mig och oförbehållsamt be mig om ursäkt.

Linköpingscentern kräver upphandling av mat från Sverige! Följ efter, Offentlig sektor!

Pressinfo!

Linköpingscentern kräver att kommunen köper mat från Sverige! Riksdagsledamot Staffan Danielsson räknar med samma initiativ i kommuner/regioner över hela landet!

(Enligt Svenskt Kött är 40-50 % av köttet som serveras i offentliga måltider importerat, det allra mesta producerat utan svenska miljö- och djurskyddskrav och utan att sluta kretsloppen och gynna biologisk mångfald i Sverige och utan att bidra till svensk självförsörjningsgrad och säkerhet och utan att stödja Sveriges Bönder i krisen p g av den extrema torkan. Detta är skandalöst!

https://www.dagenssamhalle.se/debatt/kommunerna-bor-stalla-hogre-krav-pa-kottet-23297)

Centerpartiet Linköping​ den 7 augusti 2018:

"Den extrema torkan slår nu hårt mot det svenska jordbruket, fodret räcker inte till, många djur måste slaktas och det blir ett stort överskott på kött. På sikt innebär detta också att landets självförsörjningsgrad minskar ytterligare. Det offentliga måste göra vad det kan för att stötta den svenska livsmedelsproduktionen och säkra tillgången i framtiden.

Gösta Gustavsson​ har idag lämnat in en motion till kommunfullmäktige om att att Linköpings kommun alltid upphandlar mat som är producerad enligt kriterierna i Sveriges stränga miljö- och djurskyddslagar. Detta leder till att kommunen köper mat som produceras i Sverige så långt tillgång finns."

Kommentar från Staffan Danielsson, riksdagsledamot;

Centerpartiet i Linköping tar nu initiativet för att Linköpings kommun måste göra allt för att ställa upp kriterier i sin matupphandling så att man, bl a med anledning av den extrema torkan, säkerställer att man upphandlar mat från Sverige. Annie Lööf, Magdalena Andersson och Tobias Baudin rekommenderar medborgarna att ställa upp för det svenska jordbruket genom att köpa mat från Sverige när den finns på marknaden.
Självfallet måste politikerna i kommun och regioner, som hanterar skattebetalarnas pengar, agera i samma riktning! Omedelbart och uthålligt!
Detta sker utan åthävor i övriga EU-länder och måste nu tillämpas även i Sverige.
Jag hoppas att motionen från Linköpingscentern kan bli ett riktmärke för massor av liknande initiativ från centerpartister, och andra,  i kommuner och landsting/regioner över hela landet!
Att intet göra, att passivt fortsätta att upphandla nötkött och annan mat från länder långt borta, är att svika det svenska lantbruket (samt miljö och djurskydd) i den mycket allvarliga situation det befinner sig i. Jag vill utgå ifrån att breda majoriteter i Linköping, och i kommuner och regioner över hela landet, kommer att ställa sig bakom centerkraven!

Jag har i flera tidigare blogginlägg diskuterat denna högaktuella fråga; här (Göteborgscenterns utmärkta debattartikel i Expressen), och här och här (det extrema Miljöpartiet), och här (Nödåren 1867-69, lär av historien!).

Göteborgs käftsmäll på det svenska jordbruket!

Här är en utmärkt debattartikel i Expressen av Emmyly Bönförs som med all rätt sågar Göteborgs mål för att upphandla mat.

Målet är alltså att inte ett kg mat ska upphandlas från det miljövänliga svenska jordbruk som står för 80-90 % av livsmedelsproduktionen i Sverige. Det är förfärligt.

Samma vänsterpartier som styr Göteborg står bakom de stränga svenska miljö- och djurskyddslagarna. Att då klassa ner den mat som produceras inom dessa ramar till en B-vara som hör gårdagen till är en föraktfull käftsmäll på världens mest miljö- och djurskyddsvänliga jordbruk, det svenska.

Min uppfattning är entydig.

(Jag har utvecklat den i detta tidigare blogginlägg).

Ledande politiker uppmanar nu medborgarna att köpa mat från Sverige, utifrån miljö- och djurskyddsskäl men även p g av den extrema torkan som slår hårt mot det svenska jordbruket, och där det betyder mycket om konsumtionen av nötkött och annan svensk mat ökar.

Naturligtvis ska kommuner och regioner för skattebetalarnas pengar göra samma prioritering, genom att ställa upp kriterier som leder till att man köper närodlad mat från Sverige.

Övriga EU-länder köper utan dramatik inhemsk mat som en självklarhet.

Kommunernas upphandlingsmål bör därför vara 1. kriterier enligt Sveriges stränga miljö- och djurskyddslagar som leder till att mat från Sverige upphandlas när tillgång finns på marknaden.

2. Närodlad mat från regionen.

3. Om man så önskar så kan andelen ekocertifierad mat som ska köpas in anges, t ex mellan 10 och 30 %. (Det innebär upp till tre gånger så mycket som ekomatens andel av den svenska matproduktionen, 10 %).

Om kommuner eller regeringen sätter upp mål på att man inte alls eller endast begränsat ska upphandla mat från det dominerande miljövänliga svenska jordbruket är det alltså en käftsmäll på detta, enligt min bestämda uppfattning. Har Sverige bestämt stränga miljö- och djurskyddslagar ska den offentliga sektorn köpa huvuddelen av sin mat från det jordbruk som 80-90 % av Sveriges bönder bedriver.

Sverige har två goda miljöalternativ när det gäller att köpa mat, dels det vanliga miljövänliga jordbruket inom ramarna för Sveriges stränga miljö- och djurskyddslagar och dels det svenska ekocertifierade jordbruket.

Nästan inga erfarna äldre i riksdagen i höst. STOR SKANDAL!

Tidningen Senioren har tagit fram häpnadsväckande siffror på hur lågt partierna värderar att ha erfarna äldre över 65 år på valbar plats inför höstens val.

27,5 % av väljarna är över 65 år men endast 6 (sex) riksdagsledamöter i den nya riksdagen lär vara över 65 år. Det innebär att endast 1,7 % av riksdagens ledamöter kommer att representera de 27, 5 % som röstar i valet.

Detta är faktiskt en stor skandal, att äldres erfarenheter och kunnande värdesätts så väldigt lågt av våra politiska partier.

 I min valkrets, Östergötland, kommer sannolikt den äldsta att vara runt 60 år efter valet och i Centerpartiets riksdagsgrupp efter valet kommer det sannolikt inte att finnas någon över 65 år.

Jag blev nerpetad av distriktsstämman till plats fyra, helt i demokratisk ordning. Min ålder var tyvärr ingen merit och jag har kritiserat Centerpartiets mycket liberala migrationspolitik.

Jag gör en personvalskampanj och den som vill stödja mig i Östergötland ska ta Centerpartiets lista och sedan kryssa mitt namn på fjärde platsen. Om minst 5 % (gärna fler) av de som röstar på Centerpartiet gör det finns en chans att jag kan fortsätta att driva på i riksdagen en mandatperiod till!

Här om min personkrysskampanj, och här mer om min personkrysskampanj, och här. 
Jag beskrev i min kanske sista riksdagsdebatt vad jag drivit för frågor, och jag söker alltså mandat för att fortsatt driva på en mandatperiod till.

Den programdeklaration jag gjorde inför valet 2014 är fortsatt lika aktuell.

Synen på svenskt jordbruk, och ekojordbruk, samt principerna för offentlig upphandling av mat.

Miljöpartiet, och naturskyddsföreningen, och många medborgare och politiker och journalister och handlare m fl, är övertygade om att ekocertifierad mat är den överlägset bästa miljömaten, och att målet borde vara att offentliga sektorn bara upphandlar eko (Göteborg och några kommuner lär redan ha beslutat om det målet) och att allt jordbruk i Sverige på sikt borde vara eko.

Ekocertifierat jordbruk har på bara tre decennier gått från nästan noll (Alternativt jordbruk) till runt 10 % av värdet i den svenska livsmedelsproduktionen (namnbytet till ”Ekologiskt jordbruk” var genialt, hur det nu kunde accepteras eftersom det ju inte finns något ”ekologiskt jordbruk”, ekologi är ju ett vetenskapligt begrepp, läran om samspelet i naturen), och till 17 % av åkermarken (främst belägen i norr och i skogs- och mellanbygder).

Jag har respekt för hela det svenska jordbruket, både det vanliga miljövänliga jordbruket i världstät och för ekojordbruket. Min uppfattning är att det handlar om två rätt likvärdiga miljökoncept, med lite olika för- och nackdelar.

MP och flera politiska partier partier anser egentligen att endast ekokonceptet gäller och att därför Staten ska lägga snart någon knapp miljard i extra EU-stöd till ekokonceptet, inklusive riktade stöd till forskning och marknadsföring och information med mera. Likaså anser man att den offentliga sektorn borde upphandla sin mat nästan enbart från ekojordbruket, i Sverige och utlandet, och sätter upp allt högre mål.

Rätt nyligen har regeringen, S/MP, beslutat att målet är att kommuner och regioner och myndigheter ska köpa in minst 60 % av sin mat som ekocertifierad. Alliansen och SD är emot detta enormt höga mål.

Offentlig sektor köper idag in mat årligen för ca 10 miljarder kr, varav 35 % nog redan är ekocertifierad, en stor övervikt mot hur produktionen ser ut (10 %). Om målet 60 % nås kommer endast kanske 10-20 % köpas in från det vanliga miljövänliga svenska jordbruket eftersom en betydande del är import av mat som inte produceras i Sverige och vissa specialitetssortiment.

Sverige fick världens strängaste miljö- och djurskyddslagstiftning för jordbruk ca 1988 (present till Astrid Lindgren). LRF gillade läget och kampanjade för ”världens renaste jordbruk eller ”den svenska modellens jordbruk”. Det skulle hålla höga marknadsandelar i Sverige och även gå på export.

Så har det tyvärr inte blivit. Sveriges självförsörjningsgrad har minskat från 100 % 1945 till ca 45 % idag, vi importerar kanske mest i Europa per person. I livsmedelsbutikerna spelar priset en roll och svenskproducerat är ofta 5-10 % dyrare än mycken importmat.

Ekocertifierat är sedan ytterligare 25-60 % dyrare.

Dock har matens andel av hushållsbudgeten på 40 år mer än halverats från 30 % till en bit under 15 % (inklusive 2 % alkoholdrycker), vilket ger de som vill prioritera t ex dyrare ekomat möjlighet att göra detta.

Det är en väldig skillnad att med statliga mål och bidrag och upphandlingsmål gynna ett certifieringskoncept som har 10-20 % av marknaden, jämfört med att sträva efter att hela jordbruket ska läggas om till detta koncept.

Skulle detta senare, som MP och naturskyddsföreningen och V och Krav osv vill, fullföljas är risken oerhört stor att importen av billigare importmat ökar så att Sveriges självförsörjning kanske minskar ytterligare medan marknaden för ekocertifierat mättas och drabbas av överskott och prispress.

Detta vore förfärligt.

Jag har också pekat på det motsägelsefulla i att ekojordbruket profilerar sig hårt mot det ”konventionella giftjordbruket” (som naturskyddsföreningen och Coop brukar säga) samtidigt som man regelmässigt tillåter en betydande användning av växtnäringsrester från detta jordbruk genom stallgödsel, halm, köttmjöl och biogödsel från etanol och biogas mm. När den extrema torkan nu slår till och hästar och nötkreatur konkurrerar om allt foder som går att uppbringa ändras också Kravreglerna så att även ekojordbruket fritt kan använda vanligt foder, vilket ytterligare minskar möjligheterna för det vanliga miljövänliga lantbruket att köpa in foder genom ökad konkurrens samtidigt som ekoprofilen tunnas ut genom ökad användning av växtnäring från det vanliga jordbruket.

Jag har självfallet inget emot att ekomaten vinner framgångar på marknaden och i offentlig sektor, men jag anser att det ska ske på egna ben och inte genom statliga ingripanden. Däremot ska staten gärna stöda miljöinsatser i jordbruket, oavsett odlingskoncept.

Staten ska se till hela det svenska jordbrukets bästa.

Vad gäller hur den offentliga sektorn ska köpa in sin mat  är det min uppfattning att den så långt möjligt, och i första hand, ska ställa upp kriterier enligt våra stränga miljö- och djurskyddslagar som resulterar i att ca 80 % av matinköpen eller mer är mat från Sverige. (Detta sker som en självklarhet i övriga EU-länder, att man köper inhemsk mat).

Jag tycker att det är utmanande, och fel, när många kommuner och regioner nu beslutar att köpa in en stor del, eller huvuddelen, eller all sin mat, som ekocertifierad, från Sverige och andra länder.

Varför ska barn i skolan och äldre i äldreomsorgen som därhemma köpt och köper främst mat från Sverige och främst från det vanliga miljövänliga jordbruket inte få äta det också i skolan och på äldreboendet? Vad svarar man den stora majoriteten bönder som producerar världens bästa miljövänliga mat när den egna kommunen eller regionen i allt mindre utsträckning vill köpa den mat de producerar? Vilken signal till konsumenter och handel och jordbruk och förädlingsindustri skickar detta?

Alla vet ju att det kostar betydligt mera med ekocertifierat men resonerar ofta som så att då ökar vi andelen vegetariskt så blir inte merkostnaden så stor. Detta är ett inte rimligt resonemang eftersom minskat matspill eller mer vegetariskt ju kan väljas oavsett om man handlar ekocertifierat eller ej.

MP och naturskyddsföreningen och många flera anser att ekocertifierat är bättre än mat från ”världens miljöbästa vanliga jordbruk, det svenska”.

Jag håller däremot de två svenska odlingskoncepten som rätt likvärdiga, och betydligt bättre än importmaten (bla beroende på att det svenska jordbruket sluter kretsloppet i Sverige och bidrar till öppna landskap och biologiskt mångfald med mycket mer).

Därför är det min bestämda uppfattning att kommuner och regioner borde köpa in mat enligt kriterier från svenska miljö- och djurskyddslagar, från det svenska jordbruket. Samt att inköpen rimligen borde ske efter ungefär hur stor andel mat som produceras av dem. Kanske en liten övervikt för ekocertifierat om man vill stödja det lite extra, typ 20 %, vilket innebär dubbelt mer än deras marknadsandel.

Att däremot besluta i kommuner och regioner att man för skattebetalarnas pengar ska köpa in huvuddelen eller allt som ekocertifierat och lite och allt mindre från det miljövänliga jordbruk som de allra flesta lantbrukarna bedriver i kommunen och regionen och landet, det anser jag vara fel. Sådana beslut utgår ifrån uppfattningen att ekokonceptet är det enda riktiga miljökonceptet medan det vanliga miljövänliga svenska jordbruket inte är något sådant och bör på sikt utgå. Den uppfattningen har jag kallat en käftsmäll i ansiktet på världens bästa vanliga miljövänliga jordbruk, det svenska.

Dessa beslut skickar naturligtvis mycket kraftfulla signaler till medborgare, lantbrukare, politiker, handel och journalister att ekomat är framtiden medan den svenska modellens världsledande jordbruk är utgående vara. Min uppfattning är också att en viktig orsak till att den vanliga svenskproducerade maten tappat på marknaden är att den så starkt kritiseras av starka miljökrafter, som MP, naturskyddsföreningen samt även av COOP och andra handelskedjor, samt även de signaler som Staten skickar genom regeringens höga upphandlingsmål för juts ekocertifierat.

Hur ska de politiker som kräver att kommuner och regioner ska upphandla allt eller det mesta som ekocertifierat kunna se de 80-90 % av de svenska lantbrukarna som producerar världens bästa vanliga miljömat i ögonen och säga att deras mat är sämre än ekomaten och därför inte ska upphandlas?

Och vilket svek mot det vanliga miljövänliga svenska jordbruket är det inte när samma politiska partier som beslutade om världens kanske mest stränga miljö- och djurskyddslagar för att skapa ”världens renaste lantbruk” sedan efter en tid minskar eller upphör att upphandla den maten utan istället kräver ekocertifierat?

Beslut initierat av Miljöpartiet i t ex Göteborg om att 100 % av kommunens matupphandling ska vara ekocertifierad från Sverige och andra länder är alltså extremt radikalt och oerhört nedsättande mot det svenska dominerande moderna miljövänliga jordbruket. Att Miljöpartiet centralt nu vill att Sveriges självförsörjningsgrad på mat ska nära fördubblas, från ca 45 % till 80 % är välkommet och innebär en anslutning till vad Centerpartiet drivit och driver sedan länge. Men MPs recept för att uppnå detta är ohållbart och extremt radikalt, målen för ekojordbruket i Sverige ska höjas, någon kvarts miljard ytterligare ska tillföras i statsbudgeten och universitet och högskolor ska utbilda fler ekobönder.

Miljöpartiets politik är extremt radikal och innebär en väldig risk för att den svenska matproduktion inte ökar utan snarare minskar samtidigt som importmaten ökar ytterligare när allt fokus läggs på ekokonceptet och när skördarna minskar med 20-40 % samtidigt som maten blir 25-60 % dyrare.

 Därför anser jag att Staten i respekt för hela det miljövänliga svenska lantbruket kraftfullt borde driva följande upphandlingsstrategi för mat i Sveriges kommuner och regioner:

1.     I första hand ska mat upphandlas som är producerad enligt utvalda kriterier enligt Sveriges stränga miljö- och djurskyddslagar. Detta ska leda till att kommunen köper mat som produceras i Sverige så långt tillgång finns. Det torde innebära att 70-80 % eller mer av maten kommer från det svenska jordbruket, både det vanliga miljövänliga och det ekocertifierade. Huvuddelen av inköpen bör komma från det dominerande miljövänliga svenska jordbruket.

2.     I andra hand kan gärna försteg göras för mer lokalt producerad mat från regionen.

3.     I tredje hand kan också mål uppsättas för andelen ekocertifierad mat från Sverige och andra länder, t ex i intervallet 10-30 % vilket skulle säkerställa att mer ekocertifierat köps in än vad som motsvarar dess andel av produktionen.

Jag anser också att jordbruksforskningen, som idag delas mellan övergripande forskning för hela jordbruket och forskning kring ekokonceptet, borde reformeras.

Riksdag och regering styr forskningen till att i betydande uppfattning handla om ett enda certifieringskoncept. Detta uppfattar forskarna, och vill ju gärna ha forskningspengar, så att diskussionen kring vad som är långsiktigt bäst för att utveckla ett hållbart jordbruk sammankopplas alltmer till att det är ekocertifieringen, vilket ger låsningar och hämmar både forskning och debatt.

Min uppfattning är att forskningen kring ett allt mer hållbart jordbruk främst ska bedrivas samlat och inte alltför mycket med extra fokus på enskilda certifieringssystem. Det bästa från olika certifieringssystem och jordbrukskoncept ska istället utvärderas och förbättras i institutioner och projekt där hela jordbrukets utveckling är i fokus.

Mina Memoarer, blogginlägg fem. Dödshjälp, Körkort, Djurskydd, Carpe Diem.

Jag åkte ur riksdagen hösten 2014, när Lena Ek tog tillbaka "sitt mandat". Lena fick 1.560 personröster (9 %) och jag 1.212 (7 %), vilket jag var mycket tillfreds med.

Jag fick kommande vinter ett erbjudande från bokförläggaren och skogsbrukaren mm Anders Bockgård från Nämndemansgården i Skrickerum i Valdemarsvik, en spännande person, att medverka i en antalogi som han skulle ge ut med mina minnen från strider i LRF och i riksdagen. Jag accepterade liksom ett antal andra personer som alla, tycker jag, hade givande och intressanta bidrag.

Beställ och läs gärna boken "Kluvet land, här länk till Anders Bockgård.

Kommer det många synpunkter och dialoginlägg kanske jag sedan sammanställer dem i ytterligare ett blogginlägg!

Detta är alltså mina memoarer, blogginlägg två (av fem)!

(Blogginlägg ett; Inledning, Min bakgrund och min livsväg, Bonde på Erikstad och engagemang i LRF och Centerpartiet, Radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990 - liksom också LRFs spårbyte, Envis och stridbar i LRF och Centerpartiet)

(Blogginlägg två; (se nedan); Föreningsbanken och landshypotek, Skandalöst höga LRF-pensioner, Valberedningens förslag till LRF-ordförande, Vägen till riksdagsledamot, Bättre stöd underifrån än uppifrån.)

(Blogginlägg tre; Lantbrukets ryggsäck och allianens svek, Det stora livsmedelshyckleriet, Välj närodlat före ekologiskt från hela världen, Organiskt - inte ekologiskt.)

(Blogginlägg fyra; Riksdag och försvar, Striden om signalspaning/FRA, Ekologiskt i den breda åsiktskorridoren, En annan åsiktskorridor - fri migration.)

Blogginlägg fem; Rätt till dödshjälp, För stränga körkortsregler, Lantbrukares underläga mot länsstyrelsen i djurskyddsfrågor, Stärk allemansrättens skyldigheter, Carpe Diem.

Rätt till dödshjälp

Jag är intresserad av moral- och principfrågor, och har ett stort patos för den enskilde människan. Jag förespråkar t ex  individens rätt att själv vid svåra lidanden i livets slutskede kunna få avgöra sitt öde, t ex genom att få dö/somna in innan en svår dödskamp sätter in, t ex vid den fruktansvärda sjukdomen ALS. Idag bestämmer Staten att du måste leva tills du dör, hur svårt du än lider innan och hur hett du än av fri vilja åstundar att ta farväl av dina närmaste lite i förtid.

Socialstyrelsens medicinskt-etiska råd har föreslagit att en sådan möjlighet bör införas och utredas, och alltfler länder i världen är redan där. Jag har drivit denna fråga i debattartiklar och i motioner och i interpellationer med socialminister Göran Hägglund, och inom Centerpartiet starkt avrådd av min gruppledare barnläkaren Anders W Jonsson. I opinionsundersökningar svarar regelmässigt 70-80 % att de är positiva till detta. Frågan är dock tabu och klyver Sverige mellan det ledande etablissemanget och de vanliga människorna.

Som medlem i styrelsen till Rätten Till en Värdig Död (RTVD) kommer jag att fortsätta mitt engagemang. Jag tycker att det är fruktansvärt när en lidande människa som inget hellre önskar än att få sluta lite i förtid förvägras detta av Staten. Individens egen vilja måste ges en starkare ställning gentemot statens i denna fråga, självklart inom ramen för ett strängt och tydligt regelverk. Jag står bakom aborträtten, att kunna utsläcka ett liv i ett mycket tidigt skede. Men varför ska då en människa som levt ett långt liv inte kunna tillerkännas rätten att dö/somna in lite tidigare vid svåra lidanden i livets slutskede?

För stränga körkortsregler

Jag har också lagt mycken kraft på orättvisorna mor dem som ser bra men har vissa brister i ditt sidoseende, dvs i sitt synfält. Ofta har de drabbats av en stroke eller har diabetes eller glaukom. Sverige tillämpar här världens strängaste regler och förvägrar många rätten att köra bil genom att ställa mycket höga krav på att klara test i synmaskiner som är oerhört stressande. I andra länder i Europa och USA tillämpas reglerna mera förnuftigt och man ges möjligheten att bevisa sin körförmåga genom noggranna praktiska körprov. Ansvaret för Sveriges närmast rigida regler bär några läkare på Transportstyrelsen och regeringen borde snarast låta en oberoende expert utreda Sveriges regelverk i jämförelse med omvärldens. Jag har också JO-anmält transportstyrelsen och deras ansvariga.

Sveriges körkortsprov är nu så svåra att de hindrar alltfler att få körkort, genom svåra prov och stora kostnader. Jag anser att de borde vara mindre komplicerade och kostsamma.

Lantbrukares underläge mot länsstyrelsen i djurskyddsfrågor

JO-anmälningar är en viktig möjlighet för att få myndigheter granskade, dock ska det mycket till för en myndighet (JO) ska kritisera en annan.

Jag har bett Justitieombudsmannen att granska Länsstyrelsen i Skånes agerande i en del djurskyddsärenden. (Och jag har motionerat i riksdagen och skrivit artiklar). Djurskyddslagen ger länsstyrelsen och dess djurinspektörer utomordentliga befogenheter att omhänderta djur som far illa. Var gränser går är flytande och i praktiken innebär ett besök från länsstyrelsen efter de anonyma anmälningar som ofta görs, av olika skäl, att lantbrukare känner sig utsatta och oroliga. Det är alltid 2 inspektörer, lantbrukaren står där ensam, och är djurhållningen bekymmersam kan ett plötsligt tvångsomhändertagande utan förvarning av alla kor eller grisar ske där ofta polisen är med. Lantbrukaren är i ett stort underläge gentemot myndigheten där enskilda inspektörer, veterinärer och transportörer ofta ”pratar ihop sig” vilket sedan ingen domstol normalt ifrågasätter.

Länsstyrelsen i Skåne samarbetar nära med företaget Djurambulansen, som kan uppträda som myndighetens förlängda arm, och ibland tar myndigheten med sig TV4 för att belysa för medborgarna hur djurägare kan missköta sina djur. Att detta kan ha någon integritetsintrångsaspekt för människor som redan ligger och hårt kommer att straffas verkar inte förespegla varken myndigheter eller media.

Om länsstyrelsen plötsligt tvångsomhändertar en lantbrukares alla kor eller grisar rasar tillvaron, näringsverksamheten försvinner och man drabbas av väldiga kostnader för transporter och kostsamma uppstallningar under ofta långa tider och även av ofta låga slakt- eller försäljningsintäkter. Utöver skam och vanära och näringsförbud går ofta den egna ekonomin överstyr, man har brustit och straffen blir flera och hårda.

Naturligtvis ska djur som far illa snarast ges en bra djuromsorg, och naturligtvis finns det akutlägen när djur måste tvångsomhändertas.

Däremot måste rättssäkerhet alltid gälla och bedömer länsstyrelsen, kanske efter flera månaders eller års dialog med en djurägare, att djurhållningen måste upphöra är detta oftast befogat. Ett så totalt genomgripande ingrepp måste ändå rimligen som huvudregel prövas och beslutas genom att länsstyrelsens beslut kommer lantbrukaren tillhanda och kan överklagas till domstol.

Idag har länsstyrelsen mandatet att utan förvarning tvångsomhänderta djuren och detta beslut kan sedan endast i efterhand överklagas till förvaltningsdomstol som endast prövar formerna för beslutet, inte djurhållningen i sig.

Därtill borde tvångsomhändertagande endast tillgripas i nödfall, huvudprincipen borde vara att länsstyrelsen beslutar att djurhållningen måste upphöra och ställer djurhållningen under sträng kontroll samtidigt som djurägaren ges några månader för att sälja djuren till slakt eller som livdjur utan de stora förluster och kostnader som länsstyrelsens tvångsomhändertagande för med sig. Samt att rätten att överklaga ett så omvälvande beslut till domstol respekteras.

En lantbrukare och LRF-medlem borde heller inte lämnas ensam när djurskyddsinspektörer besöker en gård där betydande brister finns, utan det borde vara praxis att någon medlantbrukare/medmänniska finns med. Huvudinriktningen ska naturligtvis vara att med råd och stöd och föreskrifter förbättra djurhållningen. Är detta inte möjligt måste i sista hand djurhållningen avvecklas, men i så ordnade former som möjligt.

Stärk allemansrättens skyldigheter

Jag har också i riksdagen engagerat mig vad gäller allemansrätten och dess skyldigheter och begränsningar, utifrån stora bärplockarläger utanför Mehedeby i norra Uppland. Där, och på många andra platser i Sverige, bor bärplockare från främst Rumänien i veckor eller månader i husvagnar och enkla regnskydd medan de plockar bär.

Allemansrätten stadgar att världsmedborgare (?) fritt får röra sig i skog och mark i Sverige och t ex plocka bär och svamp. Det är en urgammal sedvanerätt för bygdens människor som successivt utvidgats till alla medborgare i EUs länder, och kanske världens. Och visst finns det mycket bär och svamp i Sveriges skogar.

I den rätten finns en praxis att man utan tillstånd kan övernatta 1-2 nätter ”var som helst” i skog och natur, förutsatt att man inte skräpar ner eller missköter sig.

Bärplockarlägren är tyvärr ofta exempel på motsatsen. 50-100 personer eller fler bosätter sig längs skogsvägar veckor eller månader och lämnar ofta lägren åt sitt öde med mycket skräp och avfall och exkrementer som markägare av kommunen ofta åläggs att forsla bort till betydande kostnader.

Detta är enligt min uppfattning fullständigt oacceptabelt. Lagar ska följas och människor ska behandlas lika. Samma problematik uppstår nu regelmässigt även i större städer då de allt fler människor som tigger ibland upprättar ”vildcampingar” på tomter, parkeringsplatser eller torg. Även där blir kostnaderna betydande när avhysning ska ske, och att verkställa sådan tar ofta lång tid.

Om en markägare, eller kommun, polisanmäler olaglig camping är nuvarande lagar så krångliga och märkliga att markägaren måste begära hos kronofogden om avhysning, till en kostnad på 600 kr per berörd person som först måste identifieras. Först efter beslut av kronofogden kan sedan polisen agera.

Detta är absurt. Reglernas måste snarast ändras så att en markägare, när allemansrätten överträds, genast kan polisanmäla detta och polisen verkställer avhysning omgående. Tyvärr har varken alliansregeringen eller nuvarande regering agerat i frågan.

Nu kommersialiseras bärplockningen alltmer. Uppköpare dammsuger skogarna på bär som främst plockas av människor från andra länder i Europa eller från Asien. Detta behöver ske i ordnade former och skogens bär är inte obegränsade. Kommer man hit långväga ifrån borde man nog ha ett kontrakt med en uppköpare som garanterar en minimiinkomst.

Det behövs också en diskussion om allemansrättens gränser. Är bär, och svamp, i de svenska skogarna en tillgång för alla som kommer till Sverige, eller borde någon avgränsning ske? Borde på sikt bäruppköparna försäkra sig om avtal med berörda markägare? Om inte verksamheten sköts bättre än idag kommer trycket på att begränsa allemansrätten i riktning mot reglerna i övriga EU att öka.

Carpe Diem

Jag gillar de latinska visdomsorden Carpe Diem, fånga dagen, ta vara på livet. Livet är kort och går väldigt fort, det inser man allt klarare med tiden.

Historia är en rik erfarenhetskälla som människan ständigt bör ösa ur och lära av. Tyvärr sker detta i alldeles för begränsad omfattning. Det är ofattbart hur historien tyvärr är kantad av mänskligt lidande och oförrätter, och vilka fasansfulla massmord och krig som genomförts i alla tider i gudars och politiska frälsningslärors och enskilda personers namn, från människans tillblivelse och till idag.

Dagens verklighet är knappast bättre. Ständiga nyhetsrapporter om inbördeskrig och religiösa fanatikers illdåd i deras guds namn. Och det fasansfulla förtrycket i Nordkorea. Med mycket mera.

Som väl är finns också mycket som är gott och kantas av humanism och medmänsklighet och kärlek. Livet bör naturligtvis ägnas åt att stärka detta på allt möjligt sätt, och lika starkt motarbeta hat och förtryck och fanatism i alla dess former. Och må kärleken segra över hatet.

Utifrån den grundsynen har jag under min livsresa lagt mycken tid på det som kommit i min väg, vilket blev landsbygd och lantbruk (och en del andra frågor enligt ovan), i övertygelsen att det är viktigt för vårt land – och för världen – att naturgivna resurser förvaltas uthålligt och varsamt, så att de kan bidra till människans försörjning och överlevnad.