Mitt inlägg i asyldebatten på C-stämman

Media skriver om gårdagens debatter och beslut på centerstämman i Falun. Jag gläds storligen åt Natobeslutet med bred majoritet, verkligheten har förändrats och ett nödvändigt starkt nordiskt försvarssamarbete kan endast ske under ett gemensamt Natoparaply.

Man skriver också om asyldebatten, här i ekot, här i SvD och här igen, och i Expressen. Jag samtalade med Johanna Jönsson i SVT Forum.

Jag har fått frågor om jag inte längre ska diskutera asyl- och migrationsfrågor i samhällsdebatten. Jovisst ska jag det. Däremot ska jag inte längre på ett bra tag tjata om detta i centerrörelsen.

Här är mitt blogginlägg inför gårdagens debatt på centerstämman och här mitt enminutersinlägg i debatten;

"Centerpartiet har en väldigt bra politik och en lysande partiledare. Vi kan nå 15-20 %.

Ett parti som ska styra Sverige måste ha en realistisk politik på alla områden. Vi kan inte som Miljöpartiet driva förslag med mycket hjärta men utan ekonomisk realism. Sverige riskerar att gå in i väggen om vi som enda land i Europa öppnar våra ambassader för de många miljoner flyktingar som finns. Låt oss driva på för att EUs länder tillsammans gör det, men Sverige kan inte ensamma gå före.

Centerstämman tog 2013 ett radikalt beslut om att svenska ambassader skulle öppnas. Idag kommer detta att åter bekräftas en bedövande enig stämma, trots att jag gjort vad jag har kunnat för att ändra det.

Jag respekterar givetvis partiets ståndpunkt, jag hoppas att det inte kommer att bromsa vår uppgång och ska i Centerpartiet inte längre tjafsa om detta på ett bra tag. (Läs mer på min blogg!)

"Känd kritiker kapitulerar", Dagens Eko.



 

Nato, ålderskontroll, vildcamping-Roligt när man får gehör!

Det ska bli stimulerande att vara med i riksdagen igen. En viktig plattform. Oftast tar det tid att få igenom det man driver som enskild riksdagsledamot, och ibland aldrig. Men denna vecka noterar jag stora genombrott med 3 frågor som jag drivit envetet och uthålligt i många år! Det känns mycket bra!

Jag deltog i 3 interpellationsdebatter igår. Om vattendirektivet för lantbruket med miljöministern, om allemansrätt och vildcampare med justitieministern och om bättre ålderskontroll för ensamkommande i tveksamma fall med justitieministern.

Mitt fleråriga arbete för att allemansrättens skyldigheter måste upprätthållas mycket bättre än idag, och att markägare måste kunna vända sig till Polisen för att omgående få hjälp med avhysning av otillåtna bosättningar, är äntligen på rätt väg. Tyvärr hände ingenting under förra regeringen, och inte heller oppositionen stödde mina motioner, vill jag minnas.
Justitieminister Morgan Johansson agerar nu och tillsätter en utredare med direktiv i rätt riktning, Bra! Ett genombrott. Även moderaterna har nu lagt förslag i rätt riktning och jag vet att Centerpartiet också arbetar med frågan.  Vi får se vad det blir av detta, men bra att det rör på sig!
(Tillagt 16 september. jag diskuterade detta i P1 Morgon i augusti)

Centerpartiets styrelse föreslår nu stämman att Sverige ska inleda den process för att gå med i Nato! Utmärkt. Under mina 8 år som försvarspolitisk talesperson i riksdagen insåg jag successivt att verkligheten har förändrats så att nuvarande mycket nära samarbete mellan Sverige och Nato utan dramatik borde övergå i att Sverige blir fullvärdig medlem med beslutanderätt och får §5 skyddet, som är oerhört viktigt. Detta borde ju utredas, vilket jag och C drev på så att utredaren Bertelman tillsattes och kom till rätt entydiga slutsatser.
I den nya utredning som ska tillsättas har dock S fått in ett veto att Sveriges nuvarande alliansfrihet inte får analyseras.
Ryssland blir alltmer oberäkneligt och rustar upp kraftfullt, tiden går och därför är det rätt, anser jag att partistyrelsen nu lägger sitt modiga och insiktsfulla förslag till stämman!

Jag har också som ni vet drivit på för att Sverige bör anpassa några asylregler i EU-riktning, vilket varit oerhört laddat att säga eftersom migrationsfrågorna är så heta och utrymmet för att föreslå något sådant varit politiskt "fel". T ex bör ålderskontrollen när migrationsverket bedömer att en asylsökande som anser sig vara barn kan vara betydligt äldre förbättras. Idag har migrationsverket agerat och tillkännagivit att man kommer att skärpa sina rutiner. Bra!

(Tillagt 5 september:

Stämmohandlingarna har kommit. Jag har naturligtvis med extra intresse läst om partistyrelsens svar på östgötamotionen om att anpassa några asylregler i EU-riktning. (se sidan 193). Reglerna för anhöriginvandring kan ses över och ålderskontroll ska ske rättssäkert. Tillfälliga uppehållstillstånd, istället för permanenta, skulle ha "ringa inverkan på antalet asylansökningar i Sverige".
Jag trodde inte att man skulle stå fast vid förra stämmans oerhört radikala beslut att Sverige ensamma ska öppna sina ambassader för flyktingar som vill söka asyl i Sverige. Det skulle ju ge en oöverskådlig mängd asylansökningar, eftersom ju många miljoner flyktingar i de berörda länderna kan ta sig till våra ambassader. Men det gör man faktiskt, så tolkar jag denna text:

"Vid partistämman i Karlstad beslutade Centerpartiet att verka för att utländska medborgare ska kunna söka asyl vid svenska ambassader utomlands. Partistyrelsen medger att det i områden där det råder krigstillstånd skulle medföra betydande svårigheter att hantera asylärenden på ett säkert sätt. Om det ens är möjligt att hålla ambassaden öppen. Samtidigt finns goda skäl att öppna möjligheten att söka asyl på ambassader i länder där sådan verksamhet kan bedrivas på ett säkert och rimligt sätt. I arbetet 7565 med detta finns också anledning att överväga möjligheten att införa humanitära visum, gärna i samarbete med EU och andra länder.")

Modigt och rätt av Annie Lööf m fl om Nato!

Partiledare Annie Lööf samt våra utrikes- och försvarspolitiska talespersoner Kerstin Lundgren och Daniel Bäckström skriver på SvD Brännpunkt att Sverige bör gå med i Nato!

Jag har som försvarspolitisk talesperson under 8 år brottats med frågan om Sveriges säkerhet och jag skriver under på varje ord i deras artikel!

Starkt och modigt och rätt av Centerpartiets styrelse!

Det finns en del andra goda argument, t ex de alltmer komplexa och dyra vapensystemen, som gör att Sveriges säkerhet blir alltmer bräcklig om vi inte militärt samarbetar mycket nära med andra länder. EU-medlemskapet räcker inte, EUs försvarsorganisation är i praktiken Nato och Sveriges, Finlands, Nordens och de baltiska ländernas säkerhet förstärks kraftfullt om Sverige, och förhoppningsvis Finland, går med.

Först under ett gemensamt Natoparaply kan det Nordiska militära samarbetet kraftfullt utvecklas, vilket är nödvändigt!

Här, och här, och här, några länkar till några av de blogginlägg där jag öppnat för vikten av att Sverige analyserar och överväger Natomedlemskap.

Alliansfriheten då? Ingen skugga över den men nu är det 2015 och Ryssland är oberäkneligt, att då förlita sig på samma alliansfrihet som på 1900-talet är att gambla med Sverige, Nordens och de baltiska ländernas säkerhet.

Försvarsminister Peter Hultqvist och S är lamslagna i Natofrågan genom inbördes oenighet, därför försöker han igår i DN att öppna en alternativ linje där Sverige istället bilateralt samarbetar allt närmare USA. Det visar på kraften i att något måste hända.

Men att Sverige och USA som jämbördiga parter skulle öka sitt samarbete men utan att Sverige är med i Nato, det är plan B eller C.

Huvudspåret är precis det som det öppna och modiga och (social)liberala Centerpartiet nu banar vägen för genom ett förhoppningsvis beslut med bred majoritet på partistämman i september!
 

Väldigt mycket talar för Nato!

Som talesperson för Centerpartiet i försvarsfrågor under 8 år argumenterade jag, och partiet, starkt för att Sveriges militära samarbeten, inklusive Nato, måste analyseras på djupet.

Det var en framgång att förre moskvaambassadören Tomas Bertelman till slut fick i uppdrag att göra en rapport, som blev mycket bra.

Jag skriver nu mitt politiska testamente i den frågan på SvD Brännpunkt, väldigt mycket talar för Nato!

En invändning brukar vara att Natos §5 inte bara skyddar oss, den innebär skyldighet att ställa upp också. Jovisst, och det gör EUs dubbla solidaritetsparagrafer också! I båda fallen avgör Sverige hur och med vad man vill bidra, i Natofallet skulle vi därtill kunna inlägga veto mot en fredsinsats om vi motsätter oss den.



 

Ska Sverige inte bidra militärt utan bara få?

Jag vet att många hyllar alliansfriheten och att Sverige inte heller ska vara så frekventa i att skicka fredsbevarande trupp till oroshärdar. Det ska andra göra, kanske desamma som vi hoppas och räknar med ska komma till vår undsättning om det skulle behövas.
Jag tycker att Jasenko Selimovic, med erfarenheter från Bosnien, har något att säga. Till oss här i Sverige men också till USA, EU och Nato.
Just nu är det Ukraina som behöver vapen, och kurder som behöver det och fältsjukhus. Men EU, Nato och Sverige ska kanske inte lägga sig i. Ja, eller kanske då de andra men inte Sverige. Eller?
 

Ansvarslöst att inte utreda Nato!

Centerpartiet och jag drev fram att förre ambassadören Tomas Bertelman fick regeringens uppdrag att analysera Sveriges militära samarbeten, varav det särklassigt viktigaste är det med de västliga demokratiernas säkerhetsorganisation, "Atlantpakten" eller NATO.

Bertelman har nu levererat en vad jag förstår alldeles utmärkt rapport. Den har redan diskuterats på ett seminarium med Folk och Försvar.

Jag har tidigare uttryckt tydligt hur viktig Natofrågan är för Sverige.

Försvarsminister Peter Hultqvist, och S och MP och V och SD, reagerar negativt. S är inbördes oeniga och har sedan gammalt en beröringsskräck ibland för USA, samtidigt som man kan samarbeta hur nära som helst på samma gång. Det är uppenbart, tycker jag, att S-linjen kan ge samma resultat som i EU-frågan, inga analyser och blankt nej samtidigt som man anpassar sig väldigt mycket..och så byter man fot och ställer folket inför fait accomplie, ungefär.. För Centerpartiet och mig är detta orimligt, naturligtvis måste Natofrågan utredas och diskuteras med medborgarna och inom partierna. Än en gång, det är fullständigt ansvarslöst av de rödgröna och SD att förvägra folket denna analys och denna möjlighet att diskutera frågan.

Jag anser att Bertelmans förslag att Sverige, gärna tillsammans med Finland, utreder frågan om nuvarande mycket nära militära samarbete med Nato bör leda till ett medlemskap eller ej är helt självklart. Det är fullständigt ansvarslöst, enligt min mening, att sticka huvudet i busken, eller strutshuvudet i sanden, och hänvisa till att någon analys inte behövs eftersom det dels utreddes och avgjordes en gång för alla typ år 1948..., och dels har avvisats av S/MP-regeringen... Denna svaga regering tar på sig ett mycket stort ansvar när man helt avvisar att analysera Sveriges säkerhet och ett Natomedlemskap eller ej.

Bertelman säger som det är, att den myckna retoriken från alla Sveriges försvarspolitiker med försvarsministern i spetsen att istället för Nato-medlemskap etablera ett mycket nära militärt samarbete med länderna i Norden, främst Finland, bara har "marginella" effekter på vår försvarsförmåga.

Det är möjligt att Sveriges, och Finlands, säkerhet är tillräcklig genom att våra länder "ligger sked" med Nato genom ett samarbete om allting förutom medlemskap, dvs vi har liksom Ukraina inga gemensamma försvarsförpliktelser. Vi vet dock att Ukrainas nära samarbeta med Nato i dess partnerskap för fred inte betydde någon militär hjälp när Ryssland invaderat Krim och, faktiskt, områden i Östra Ukraina.

Jag ska återkomma i denna viktiga fråga, men nöjer mig nu med min tydliga reaktion ovan samt genom att länka till försvarsdebattören Annika Nordgren Christensens utmärkta blogginlägg.

(Länk också till en intressant kommentarer, ifrån Göteborgsposten).

Varudeklaration: Jag är numera riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson (C) emeritus, och diskuterar nu som medborgare och centerpartimedlem. Försvarspolitisk talesperson för Centerpartiet är idag riksdagsledamot Daniel Bäckström.



 

Förhindra terrorträning och lagför folkrättsbrott.

Inspirerad av Edward Nordén (C)  i Svalöf skrev jag en motion september 2013 om det växande antalet svenska medborgare som rekryteras till terrororganisationer utomlands, t ex islamiska staten (IS) som med fasansfulla brott mot mäskliga rättigheter mördar, våldtar, torterar och förslavar med mycket mera. Medeltiden i sina sämsta stunder har kommit tillbaka.

Motionen avslogs av ett enigt justitieutskott i februari 2014, med mycket tunna motiveringar, tycker jag (se punkt 19).

Efter IS pågående övergepp och fasor, och efter det att det blir allt tydligare vilken betydande roll som rekryterade fanatiker från länder i Europa spelar, och där ett betydande antal är svenska medborgare, är det motionen diskuterar och förslår nu högaktuellt.
Ledarsidor och nyhetsartiklar lyfter nu motionens förslag.

Edward Nordén och jag skrev denna debattartikel på SvD Brännpunkt. Må bollen nu rulla och regelverken snarast skärpas.

Putin förser sannolikt rebeller med avancerade vapensystem!

Det är att likna vid massmord, när ett civilt passagerflygplan med nära 300 passagerare besinningslöst skjuts ner med avancerade ryska vapensystem, med stor sannolikt kopplade till upprorsmakare i östra Ukraina som med stor sannolikhet erhållit både vapensystem och utbildning/"frivilliga" från det fredsälskande Rysslands högsta politiska ledning.

Hur kan man annars förklara det faktum att upprorsmakarna har mycket högmoderna avancerade vapensystem som kommer från Ryssland? Hur har de kommit i besittning av dessa, och hur har de kommit över kunskapen att avfyra dem?

Gunnar Hökmark (M) talar klarspråk i detta blogginlägg, som jag i allt väsentligt kan ställa mig bakom.

Min sista (?) försvarsdebatt, en vänlig sådan!

Efter 8 år i försvarsutskott och försvarsberedning deltog jag för nog sista gången i en riksdagsdebatt i tisdags.

Det har varit intressanta och stimulerande år i de försvars- och säkerhetsfrågor som ju är så viktiga för vårt land, och där också mycket har hänt, både i Sverige och i omvärlden.

Centerpartiet har alltid lagt stor vikt vid värdet av en bred samsyn i dessa frågor, om det är möjligt. Jag delar helt den uppfattningen och har sökt bidra till att en sådan, och gläds naturligtvis åt att de 4 försvarsberedningsrapporter som jag medverkat till 2007, 2008, 2013 och 2014 alla faktiskt har präglats av detta. I försvarsutskottet har samstämmigheten inte alls varit lika stor..

Rysslands militanta agerande har nödvändiggjort ökade resurser till försvaret, efter en lång tids minskning, vilket är bra. Jag har ständigt framhållit att utöver vårt eget försvar så beror vårt lands säkerhet i växande grad på ett nära och förtroendefullt militärt samarbete med andra demokratier i Norden, i EU och med Nato. Tyvärr har denna fråga analyserats alltför lite i de omvärldsanalyser som försvarsberedningen har gjort, vilket är en allvarligt brist. Det är glädjande att försvarsberedningen både 2008 och 2013 i bred samsyn föreslog att Sveriges militära samarbeten med andra demokratier behöver analyseras, och det är bra att regeringen i vintras utsåg ambassadör Tomas Bertelman att göra detta.

Jag valde att göra mitt sista riksdagsinlägg om försvaret lite lättsammare, och lyckades faktiskt att provocera upp flera goda utskottskamrater och meddebattörer till alltför vänliga inlägg, men så kan det ju vara vid ett avsked. Jag kvitterade vänligheterna eftersom jag verkligen har trivts bra i försvarsutskottet och med de hårt arbetande kollegor som ibland varit mycket oense men ofta också riktigt överens. Så tack Peter Hultqvist, Torbjörn Björlund, Peter Rådberg och Johan Forsell för vänliga ord och instämmanden och twitterbudskap (Johan)  i debatten!

Här en länk till debatten, och här ett koncentrat av mina snusförnuftiga lättsamheter:

"Jag tycker att oppositionspartierna har formulerat sig väl, fast de har fel, i sina motioner och reservationer".
"Efter att ha lyssnat till de tidigare inläggen från mina kollegor i försvarsutskottet gör jag nu bedömningen att det jag hade tänkt säga redan är sagt, och därför tänker jag avstå från att säga det jag tänkt säga. Gjorde fler politiker detta skulle inte lika mycket behöva sägas som kanske redan är sagt. Å andra sidan är det demokratiskt viktigt att det som sägs blir sagt, även om det kanske redan har sagts, och i den bemärkelsen står jag bakom att allt som idag har sagts verkligen också borde ha sagts, ni kan vara förvissade om det!"

Var detta då min sista försvarsdebatt..? Ja, sannolikt. Visst har jag en chans att fortsätta i riksdagen om Centerpartiet i Östergötland får två mandat eller om t ex Lena Ek fortsätter som statsråd, eftersom jag är 2:a efter Lena på Centerpartiets valsedel i Östergötland. Jag hoppas att så blir fallet (!), men skulle så bli är det inte alls säkert att jag då efter 8 år med försvarsfrågorna skulle fortsätta med dem. Oavsett vilket tar jag med mig denna vänliga dialog från kammaren den 17 juni!



 

Staffan Danielsson kommenterar försvarsberedningens rapport

Staffan Danielsson kommenterar försvarsberedningens rapport den 15 maj:
http://www.regeringen.se/sb/d/18692/a/240414

 Osäkerheten i vår omvärld har ökat efter Rysslands exempellösa kränkning av Ukrainas suveränitet i strid med folkrätt och ingångna avtal. En enig Försvarsberedning talar klarspråk om detta, vilket är mycket bra.

Denna försvarsberedning har varit annorlunda genom att utöver många goda åtgärdsförslag även vara precis i fråga om budgetramar och finansiering. Centerpartiet ser ett stort värde i en bred samsyn om Sveriges försvars- och säkerhetspolitik, och det är glädjande att en sådan också har uppnåtts. Två partier skiljer dock ut sig i hög grad och det finns 5 specifika avvikande meningar därtill.

Jag beklagar att Socialdemokraterna skiljer ut sig genom att driva finansieringsförslag som vi anser skadliga för jobb och företagande.

Omvärldsläget gör att det är bra och nödvändigt att försvarets resurser successivt förstärks under de kommande åren på en rad områden, att övningsverksamheten prioriteras och att Gotland ges ett ökat fokus.

Det är också bra att försvarsberedningen så starkt lyfter fram vikten av att Sverige utvecklar sina militära samarbeten med andra demokratier, i EU, med Nato och med de nordiska länderna och länderna runt Östersjön. Beredningen lägger en rad konkreta förslag hur dessa samarbeten kan utvecklas, vilket är utmärkt. En stark tonvikt ligger på de nordiska länderna, särskilt Finland, men samarbetet med Nato inom ramen för det svenska partnerskapet nämns också som avgörande för försvarets utveckling. Sverige bör också sträva efter att det utvecklas ett differentierat partnerskap inom Nato. Den pågående utredningen om Sveriges militära samarbeten är naturligtvis högaktuell och jag hoppas att den kan ge en god grund till en konstruktiv dialog i partierna och med medborgarna.

På personalförsörjningsområdet läggs en rad konstruktiva förslag, vilket Centerpartiet välkomnar.

Hemvärnet med de nationella skyddsstyrkorna utgör en stor del av arméstridskrafterna och är en mycket viktig resurs för försvaret av det svenska territoriet. Det är utmärkt att försvarsberedningen föreslår att hemvärnsförbanden bör utvecklas för att kunna lösa mer kvalificerade uppgifter, t ex med granatkastare och burna luftvärnsrobotar, liksom att hemvärnets numerär på sikt bör bli högre än dagens mål om 22.000 soldater.

De frivilliga försvarsorganisationerna har flera viktiga uppgifter i försvaret med stark koppling till rekrytering och folkförankring. Det är bra att beredningen anser det viktigt att långsiktigt säkerställa de frivilliga försvarsorganisationernas möjlighet att bidra till försvaret och samhällets krisberedskap.

Här och här och här och här några länkar till mina tidigare blogginlägg om försvarsfrågor.

ÖB glasklar om försvaret av Gotland

Jag skrev om Rysslands alarmerade agerande gentemot Ukraina för några dagar sedan.

I tisdags informerade UD och Must försvarutskottet om deras bedömning av läget. Mycket intressant. Det är helt nödvändigt att Sverige bedriver underrättelseinhämtning, även genom en noga kontrollerad signalspaning.

Idag var ÖB på utskottet. Jag ställde en fråga till honom, ungefär så här:

Flera partier kräver sedan länge  en rejäl utbyggnad av fast militära resurser på Gotland. Man har föreslagit en uppbyggnad av kvalificerat luftvärn med lång räckvidd, och med "kustmålsrobotar". Man vill se markförband med tung materiel grupperat på Gotland. Ett parti vill stationera en bataljon där, ett annat pratar om en halv brigad... Alla gotlänningar ska erbjudas hemvärnsutbildning osv.

Jag har nöjt mig med att instämma i att ett ökat fokus på Gotland kan behövas, men hållit öppet för på vilket sätt detta kan ske. Visst kan personal och materiel som idag finns på fastlandet flyttas över till Gotland, men kanske kan man komma långt inom nuvarande grundorganisation med ett flexibelt uppträdande och med t ex en förstärkt övningsverksamhet för marin och flyg.

Frågan om ökade luftvärnsresurser är aktuell och bör nu noga prövas, vad ska anskaffas och var ska det lokaliseras.

Jag noterar att försvarsmakten och ÖB i sina perspektivplaner och budgetunderlag inte alls föreslagit att fasta militära resurser bör flyttas till Gotland. Hur ser ÖB på detta?

ÖB svarade kristallklart att det stämmer, försvarsmakten vill inte omlokalisera fasta resurser till Gotland. Försvaret ska ju vara rörligt och insatsberett och kunna sättas in där det behövs när det hettar till.

Så här entydigt uttrycker sig Överbefälhavaren i en färsk TT-intervju:

"Något fast försvar på Gotland behövs inte, enligt ÖB.
– Man ska plocka dit resurser, även militära, med hänsyn till hur saker och ting utvecklar sig, det vill säga olika operativa beslut med hänsyn till händelseutvecklingen. Jag står fast vid att om man väljer att lägga sakerna i korgen, så är det att binda ena handen på ryggen.
Det ska inte vara fast alltså?
– Det ska inte vara fast, säger Sverker Göranson, som säger att försvaret har ”mycket god kontroll på skeendet och utvecklingen”.

Var kommer nu försvarsberedningen att landa? Ja, det får vi se, och min bedömning är som sagt att det kan behövas ett ökat fokus på Gotland. Jag har ju noterat de tydliga kraven från FP, KD, S och SD - och från flera försvarsbloggar och äldre militärer och ledarsidor - och har respekt för dem. Men jag har också en mycket stor respekt för vår försvarsmakt och för de bedömningar som den och ÖB gör.

Det är uppenbart att försvaret har knappt med budgetutrymme för sin personalförsörjning och för materielinköpen. Att ovanpå detta lägga ned befintliga fasta resurser på fastlandet och bygga upp dem på Gotland skulle föranleda betydande kostnader, vilka naturligtvis måste prövas mot behoven jag just pekade på.

Här också några länkar med mina kommentarer kring Ryssland/Ukraina, försvarsbudget och Sveriges mycket viktiga militära samarbeten med demokratier i vår omvärld:

DN, Dagens eko, Expressen, SvT





 

MP är ett extremt parti!

Jag skrev denna debattartikel på SvD Brännpunkt hösten 2012. Den är högaktuell idag vad gäller försvaret, men i lika hög grad vad gäller Sveriges industri och jordbruk!

Peter Rådberg (MP) diskuterar försvars- och säkerhetspolitik på Brännpunkt 23/10 och skriver bland annat följande: "Därför bör Sverige verka för en radikal svensk och global nedrustning, och för att resurser som idag förslösas på militär rustning omfördelas till insatser som kan förebygga krig och konflikter."
I Miljöpartiets program finns detta statement: "Det militära försvaret ska på sikt ställas om till ett ickevåldsförsvar, som både kan göra insatser mot ickemilitära hot, hantera konflikter och föra ickevåldskamp vid ett eventuellt angrepp. På sikt ska det militära försvaret helt avskaffas."
Miljöpartiet gör anspråk på att vara regeringsfähiga, trots en energi- och utsläppspolitik som skulle driva svenska industrier utomlands, trots en extrem jordbrukspolitik som skulle driva jordbruk och livsmedelsindustri ur landet och trots en försvars- och säkerhetspolitik som skulle skapa ett vakuum av osäkerhet i Norden.Miljöpartiets extrema positioner bör granskas noga, eftersom de skulle utsätta Sverige, miljön och försvaret för svåra påfestningar.
Centerpartiet är det moderna miljöpartiet som driver på utvecklingen för en bättre miljö i Sverige utan att ersätta svensk miljövänligare produktion med import från industrier och jordbruk i andra länder som är mer miljöstörande, och som står upp för att svenskt försvar behöver stärkas istället för att försvagas.
STAFFAN DANIELSSON (C)
riksdagsledamot

 

 

Ett nytt lackmustest för Ryssland?

Utvecklingen i Ryssland under president Putin är naturligtvis djupt oroande i flera avseenden; vad gäller t ex korruption, mänskliga rättigheter, demokrati och inte minst stormaktsambitioner, upp/återrustning och kriget med Georgien och vapenskramlet nu i Krim och längs Ukrainas gränser.

Detta understryker vikten av att Sverige har ett rimligt starkt försvar och ett mycket nära och förtroendefullt militärt samarbete med andra demokratier i EU, i Norden och med Nato.

Äntligen, och mycket tack vare Centerpartiets insatser, ska en utredare nu analysera Sveriges militära samarbeten och deras utveckling och hur de ska utvecklas vidare eller ej. Detta ger underlag för en viktig dialog med medborgarna, och ger också medborgarna en god möjlighet till att tränga in på djupet i dessa viktiga frågor. Detta har länge varit komplicerat och svårt att göra.

Försvarsberedningen skrev 2008 att Rysslands agerande mot Georgien skulle vara ett lackmustest på hur de respekterar internaionellt erkända gränser och staters rätt till att utan inblandning forma sin framtid, ungefär. Lackmuspapperets utslag blev rött,  Ryssland kontrollerar idag en del av Georgien.

Detta är naturligtvis mycket allvarligt.

Nu handlar det om Ukraina, ett land som är ca 7-8 gånger större än Georgien och som liksom Georgien innehåller betydande minoriteter. Ca 15 % av befolkningen är ryssar och bor i Östra Ukraina och på Krimhalvön där även Ryssland arrenderar en stor marinbas i Svarta Havet.

President Janukowitch, med störst stöd i östra Ukraina, har visat sin oförmåga att ena landet och därtill berikat sig och de sina i hög utsträckning, och har flytt till Ryssland efter att hans säkerhetsstyrkor i en desperat attack mördat många demonstranter i Kiev.

Putin har beordrat en stor militärövning längs Ukrainas gränser, likt den som föregick inmarschen i Georgien, och ryska helikoptrar och trupper förefaller ha en närvaro i Krim.

Detta är naturligtvis mycket allvarligt. Carl Bildt anser situationen "alarmerande".

Försvarsberedningen filar nu på sin rapport om det svenska försvarets fortsatt inriktning, medan skuggorna hopas över Ukraina. Det finns hoppfulla tendenser men också djupt oroande sådana. Naturligtvis följer Sverige och vår försvarsmakt mycket noga utvecklingen.

Det fanns en tid för något decennium sedan med förhoppningar om avspänning och ett Ryssland i nära samarbete med EU och med Nato. Det är tragiskt att det nu istället känns som om det snarare är det kalla krigets stämningar som präglar mycket av Rysslands tänkande och agerande.

tillagt 2 mars: Utvecklingen förvärras, Ryssland är medlem i FN men tar uppenbarligen inga initiativ där, för att lyfta fram vad man nu vill. Istället agerar man i strid med folkrätten.
Det är en djupt oroande och allvarligt utveckling på Krim, Ryssland agerar alarmerande, detta måste få konsekvenser i Sverige, EU, Nato. Ukraina är liksom Sverige aktiva i Natos partnerskap, samt har varit aktiva i internationella fredsinsatser som Sverige. Viktigt att utvärdera i den svenska analys som pågår.
Jag är oerhört glad över att Centerpartiet lyckades driva fram att analysen var helt nödvändig att göra, trots de bromsande krafter som fanns. Den kan nu ge ett mycket viktigt bidrag till att klarlägga hur Sverige militärt samarbetar med andra demokratier idag, hur samarbeten har utvecklats och hur de bör utvecklas eller ej. Utifrån detta kan sedan en bred folklig dialog genomföras, och jag utgår ifrån att Centerpartiet för sin del är mycket aktivt i denna, både inom och utom vår rörelse.

Försvarsberedningens arbete är i sitt slutskede om det svenska försvarets inriktning till ca 2020. Det är klart att det som nu händer kan påverka beredningens slutsatser och förslag, även om Rysslands oberäknelighet och negativa utveckling på olika områden redan finns med i bilden.








 

Folk och försvar i Sälen 2014, uppvärmning!

Min åttonde Sälenkonferens, tiden går..

Och intressant och givande ska det bli, försvarsdebatten är rätt intensiv och programmet är bra.

Både försvarsutskottets och försvarsberedningens ordförande uttalar sig nu för att försvaret av Sverige börjar i Sverige. Och vem håller inte med. Bakgrunden är en diskussion från ca 2006 kring "inifrån och ut" respektive "utifrån och in" där det fanns röster som menade att Sveriges säkerhet stärks genom att vi deltar mycket  i internationella fredsinsatser. Naturligtvis handlar det om både och, Sveriges försvar och försvarsplanering har basen i Sverige men vår säkerhet beror också av att vi deltar i arbetet för fred och säkerhet i världen genom att ta vårt ansvar i internationella fredsinsatser, vilket också vässar vårt försvar en del.

Och läser man artikeln så är ju Cecilia Widegren tydlig med att Sverige ska ta ansvar för internationell fred och säkerhet, där den är hotad, genom fortsatt deltagande i fredinsatser. Däremot ifrågasätter hon målbilden 2.000 soldater insatta i fredsinsatser som var levande för en del år sedan. Det har jag också gjort en tid.

Socialdemokraterna har förespråkat en halvering, vi får se var försvarsberedningen landar. Även om det just nu nu blir allt färre soldater insatta utomlands är behoven stora, det pågår som bekant fasansfulla inbördeskrig i tex Afrika och mellersta Östern. För Centerpartiet är det viktigt att Sverige tar ett fortsatt betydande ansvar i internationella fredsinsatser.

Carl Wiseman skrev inför Sälenkonferensen i fjol 3 intressanta prologer i Frivärld Magasin, och har kompletterat med en fjärde i år, läsvärt.  Annika Nordgren Christensen analyserar tänkvärt på sin blogg, och Brix Ski (enligt Wiseman Marcus Brixskiöld) gör en rätt gedigen, och balanserad, historisk exposé över försvarets och försvarsbeslutens utveckling sedan andra världskriget och till nu.

Wiseman deltar i år i Sälenkonferensen och jag länkar också till ett färskt blogginlägg från honom. En annan försvarsbloggare - den fortsatt anonyme Skipper - tar ut svängarna rejält och bedömer att nu blåser nygamla vindar med nästan ensidigt svenskt invasionsförebyggande fokus (om också jag spetsar till lite), och endast lite fredsinsatser. OK att trenderna i försvaret skiftar, som på alla politikområden, och att det nu sker en viss omfokusering men min bedömning är ändå att kontinuiteten överväger.

En stor diskussionsfråga, med all rätt, blir kring Sveriges militära samarbeten, som ju betyder så mycket för vår säkerhet. Jag gladde mig ju nyligen över att detta äntligen ska utredas, vilket är en nödvändighet i omvärldsanalysen inför ett nytt försvarsbeslut, som jag ser det. (Att seriösa partier har motsatt sig detta är helt enkelt gåtfullt och förtjänar stark kritik).

Krigsvetenskapsakademien har just presenterat en bok kring Natofrågan, ett bra initiativ. Nordiska högerungdomar (moderater i Sverige) talar för Natomedlemskap. Aftonbladet talar emot, liksom S-professorn Ulf Bjereld.  PM Nilsson i Dagens Industri är för.

Alla svenska partier vill se ett ökat nordiskt försvarssamarbete. Tyvärr finns det begränsningar, vilket visats genom avbrutna materielsamarbeten (Archer) och norskt nej till gemensam flygövervakning.

Sverige samarbetar redan mycket nära med Nato på olika sätt, och har nyligen inträtt i Natos responce forces (NRFs) övningsverksamhet. En viktig poäng med den tillsatta utredningen är också att den ger underlag till en bredare folklig debatt om Sverige och Nato.

Personalförsörjningen kommer naturligtvis också att diskuteras, det är en stor och krävande reform som kräver stora insatser från försvaret och stöd från samhället i övrigt. Försvaret lär sig och utvecklar sitt arbete alltmer, och det är glädjande att  ÖB inför Folk och Försvar i Sälen bedömer att rekryteringen de närmaste åren kommer att täcka försvarets behov.

Försvarsmakten redovisar i sin långtidssplan (perspektivplan) allvarsamma bedömningar vilket noga behöver analyseras, t ex i försvarsberedningen. Även riksrevisionens granskningar ger anledning till eftertanke. Här kommenterar generallöjtnant Jan Salestrand och försvarsministern.

Folk och Försvar ger här en bakgrund till årets diskussioner med en rad bra länkar.














 

Sverige utreder försvarssamarbetet i Norden, med EU och med NATO. Välkommen centerframgång!

Centerpartiet har vid flera stämmor tagit ställning för att Sveriges militära samarbeten i Norden, med EU och med Nato behöver analyseras. Hur har de utvecklats, vad betyder de, hur bör de utvecklas vidare.

Två försvarsberedningar, år 2008 och 2013, har i bred samsyn också ställt sig bakom detta.

Jag har skrivit en del om frågan på denna blogg och i flera olika debattartiklar, främst i SvD, samt även i ett gästinlägg på Carl Wisemans blogg. Försvarsmaktens färska långtidsplan (perspektivplan) lyfter med stort allvar fram det militära samarbetets betydelse för vår säkerhet. Tyvärr har det funnits en politisk beröringsskräck i frågan.

Det är roligt när ihärdigt politiskt arbete kröns med framgång! Regeringen har nu beslutat att en utredare ska analysera ett ökat försvarssamarbete, helt i linje med försvarsberedningens förslag från i somras!

"Utredningen ska se hur Sveriges försvarspolitiska samarbete ser ut i dag och hur det kan utvecklas framöver. Översynen görs eftersom den parlamentariska försvarsberedningen i en rapport i våras efterlyste en sådan granskning", säger försvarsminister Karin Enström.

- Det är mycket glädjande att regeringen nu följer försvarsberedningens förslag genom att låta en utredare analysera Sveriges militära samarbeten och hur de ska utvecklas, säger riksdagsledamot Staffan Danielsson (C) i en kommentar.

- Centerpartiet har kämpat länge för detta och det är en stor framgång att det nu sker. Sveriges militära samarbeten betyder mycket för vårt lands säkerhet och samlade försvarsförmåga. Oerhört mycket har skett i omvärlden de senaste decennierna och en mycket viktig del i omvärldsanalysen inför nästa försvarsbeslut får nu äntligen en möjlighet att komma på plats.

Mobil: 0703-228199



 

Välkommen ut, Wiseman!

Ett anti-militariskt nätverk har offentligtgjort vem försvarsbloggaren Wiseman är.

Expressen avslöjar vilka som skriver hatiskt under signatur, nätverk och hackare och kriminella utforskar, militära underrättelsetjänster likaså. Det är inte så lätt att vara anonym på nätet.

Jag har några gånger välkomnat ledande försvarsbloggar att "komma ut". Bättre att göra det på eget bevåg än att bli konfronterad som major Carl Bergqvist vid F21 i Luleå nu blev. Och särskilt svårt att avslöja någon som skriver under sitt smeknamn i flygvapnet kan det knappast vara, utan många av bloggens läsare torde ju haft en aning, t e x jag.

Samtidigt förstår jag Wisemans argument för sin anonymitet, det här är svåra avvägningar. Anonymiteten, och hans omdömesgilla penna,har ju lyft en från början säkert rätt oansenlig blogg till en opinionskraft i försvarsdebatten. Eller, om jag får rätta mig, utan det som Carl Bergqvist dokumenterat i alla år, gott omdöme och god kvalitet och förmåga att hålla subjektiviteten på armlängds lucka, hade naturligtvis ingen anonymitet i världen hjälpt för att öka besöksantalet på bloggen.

Wiseman skriver själv i Dagens Industri.

Välkommen ut, Carl Bergqvist, även om det var lite motvilligt! Vi får se hur det påverkar bloggen Wiseman. Jag hoppas att den fortsätter som tidigare och med kanske t o m ökad tyngd, vi får se!

Du har naturligtvis ett starkt samhällsintresse och politiskt intresse, kanske kan du hitta nya kanaler för det vartefter? Många skulle säkert köa då.

Har du vägarna förbi Stockholm så välkommen på fika, eller så!

Tillagt: Bjarne Grankvist (jag litar på att han heter så..) skriver om bloggar och anonymitet). Och intervju i SvD. Lars Wilderäng, som också kommit ut, kommenterar Gripenaffären på ett initierat och intresant sätt.

 

Tappen ur tunnan för JAS Gripen!

Tappen ur tunnan för JAS Gripen! Det här kan bli riktigt stort! Grattis Sverige och Saab!...Ja, och Linköping och Östergötland!
Fantastiskt roligt att Brasilien köper Gripen, bra och prisvärt! Starkt jobbat, Saab! Nu bör Schweiz landa rätt!

Norges politiker mumlade om "dyrt och dåligt". Och att F35 var "billigare"...Nog sagt om det.

Schweiz anslog istället tonen, bra och prisvärt!
Och Brasilien fortsätter, bra teknik till bra pris!

Trist att V och MP, även i Linköping, närmast vill lägga ned tillverkning och export av ett av världens främsta moderna stridsflygplan.

Bra med bred enighet i riksdagen mellan Alliansen och S om att Sverige köper minst 60 Gripen, och att godkänna avtalet med Schweiz om 22 plan.

Tillagt 19 dec. Lars Wilderäng kommenterar initierat och intressant.
Tillagt 20 dec. Debatt i Radio Östergötland

 

Mycket allvarsamma budskap från Sveriges Försvarsmakt.

Försvarsmaktens färska perspektivplan (långtidsplan) kom för en tid sedan, och ska tas på mycket stort allvar. Generallöjtnant Jan Salestrand redovisade den på ett seminarium med Folk och Försvar nyligen.

 

Annika Nordgren Christensen med bakgrund i riksdagen (MP) och försvarsberedningen är en kunnig och med all rätt respekterad försvarsdebattör. Hon gjorde snabbt denna analys av perspektivplanen, som jag i mycket kan instämma i, under bloggrubriken "Ett rop på hjälp"!

 

Så här inleder N. Christensen: "För en försvarsintresserad person är den sprängfylld med politisk dynamit. Försvarsmakten gör helt enkelt kaos med halvkvävda försköningar eller tillrättalagda beskrivningar om problem (och utmaningar) och den övergripande slutsatsen är att hela dokumentet är ett rop på hjälp – eller i alla fall ett rop på vägval och definitioner som endast den politiska nivån kan och ska göra."

 

N. Christensens tolkning av försvarsmaktens beskrivning av försvarspolitikens vägval är att det inte främst handlar om kvantitet eller kvalitet (smalare med kvalitet gäller) utan "det stora vägvalet handlar istället om att antingen redovisa för medborgarna att vi har ett försvar som bygger på nästan omedelbar hjälp från andra, i hela skalan kränkning – krig och att tydligt ta ansvar för det genom att säga att det räcker och att det är rimligt, eller ta debatten och beslutet om att ingå ömsesidiga försvarsgarantier genom NATO-medlemskap."

 

Det är ord och inga visor.

 

N. Christensen lyfter vidare fram bl a följande i perspektivplanen:

 

* Försvarsmakten efterlyser en modern allomfattande nationell säkerhetsstrategi som tar ställning till nationella intressen och som inkluderar militära hot.

 

* Försvarsmakten anger att insatsorganisation 14 inte kan intas med nuvarande resurser, och att konsekvenserna av prolongerade anslagsramar är så omfattande för den operativa förmågan 2020 att det fordras en översyn av Försvarsmaktens uppgifter. Den gradvisa reduceringen av operativ förmåga får efter hand allt mer omfattande konsekvenser.

 

* Försvaret har endast förmåga att kortvarigt ta upp striden mot en kvalificerad motståndare samt begränsad uthållighet vid en utdragen kris. Förmågan att framgångsrikt möta ett begränsat väpnat angrepp saknas, utöver att kortvarigt kunna ta upp striden. Reduceringen av delar eller hela krigsförband innebär att uthålligheten att hantera systematiska kränkningar nedgår ytterligare och att det endast kan ske under begränsad tid med geografiska begränsningar eller genom delat ansvar med andra. Samtliga koncept fordrar ett internationellt militärt samarbete som tillåter operativa och praktiska förberedelser för taktiska förband. Vidare krävs militärt stöd vid väpnat angrepp eller vid en utdragen kris.

 

* För att klara ekonomin inom nuvarande försvarsramar måste förband läggas ned och förmågor väljas bort, samtidigt som nya förmågor behöver utvecklas (Cyber, rymd, obemannade system mm).

 

* "Eftersom politikerna har bestämt sig för att Sverige inte ska vara NATO-medlem, men att vi ska försvaras av och med NATO, måste vi vara beredda på att man i ett krisläge kommer peka på Försvarsmakten och ge order om att det vi inte har fått i uppgift ändå ska fungera, varför det vore ganska bra om vi kan få det i uppgift redan innan, typ." (N. Christensens egen tolkning av ett viktigt stycke i perspektivplanen).

 

Försvarsforum där bl a Kungl. Krigsvetenskapsakademin ingår, ordnade ett intressant Natoseminarium för några veckor sedan, som Annika Nordgren Christensen modererade. I Norge deltog bl a Norges förre ÖB och i Sverige bl a förre ambassadören Sven Hirdman, som talade för den svenska alliansfriheten med alla argument som vi känner från förra seklet och som säkert har en relevans även idag, även om oerhört mycket har hänt i omvärlden sedan dess.

 

N. Christensen har också gjort ett intressant blogg inlägg om det försvarspolitiska läget inför försvarsberedningens kommande rapport nr 2, "det svenska samförståndet". Hon redovisar där sitt "värstascenario" inför nästa  försvarsbeslut: "Mitt värstafallscenario är att nästa försvarsbeslut blir ett sammelsurium av olika intressen och symboliska vinster, istället för ett konsekvent och sammanhållet system som är användbart, används aktivt internationellt och förmår att plugga in i andra försvarsmakter, hur magert eller fett det än må vara.".

 

Jag är, som ledamot i försvarsberedningen,  naturligtvis betydligt mer optimistisk! Dock är perspektivplanen ett dokument som jag tar på mycket stort allvar, och beredningens uppgift är inte lätt i avvägningen av resursnivå och inriktning. Min uppfattning är naturligtvis också att perspektivplanens budskap entydigt visar på vikten av att nu i bred politisk enighet t ex låta försvarsberedningen få ett nytt uppdrag att från maj 20014 och till november 2015 analysera Sveriges militära allianser, vilket två försvarsberedningar uttalat, vilket Centerpartiet drivit länge och vilket KD nu anslutit sig till.

 

Utöver det självklara argumentet att en heltäckande omvärldsanalys kräver genomgång och analys av ett så centralt område som Sveriges militära samarbeten med andra demokratier, så är det andra avgörande argumentet att denna fråga är så viktig att det svenska folket behöver kunna ta del av en gedigen analys som underlag för en bred folklig dialog inför framtiden. Idag närmar sig Sverige Nato alltmer genom medlemskapet i Natos partnerskap för fred, genom deltagandet i olika Natoledda fredsinsatser, genom att öva i Nato Responce Force (NRF) mm utan att frågan analyseras. Min uppfattningen är nog att frågan faktiskt inte är lika dramatisk som tidigare, men det vet vi ju först efter analys och diskussion!

 

Jag vill också markera att jag tror att verkligheten nu talar så starkt för den analys som Centerpartiet vill ha att jag inte alls utesluter att t ex alliansen tillsammans med S och MP kan enas om detta!

 

Det tas ju fram andra analyser, och det diskuteras allt mer om dessa frågor, vilket jag ser positivt på. Projektet försvarsforum där Allmänna Försvarsföreningen (AFF) ingår är ett gott exempel på detta liksom den rapport som Kungliga Krigsvetenskapsakademien arbetar på liksom allt det gedigna arbete som Folk och Försvar gör. 

 

Här också några inblickar i hur Finland (utrikesminister Erkki Tuomioja i Ekots lördagsintervju) och Lettland (försvarsminister Artis Pabriks) resonerar. Även Finlands president diskuterar kring detta, vilket redovisas i detta kritiska inlägg  i Fri Värld magasin av ambassadör Pauli Järvenpää vid det säkerhetspolitiska institutet ICDS i Tallinn. Fri värld har kopplingar till bl a moderaterna. Ambassadör och statssekreterare i Försvarsdepartementet emeritus Sven Hirdman utvecklar i detta Brännpunktsinlägg argumenten mot svenskt medlemskap i Nato. Och Socialdemokraternas talespersoner i utrikes- respektive försvarspolitik skriver i UNT om vikten av fortsatt svensk militär alliansfrihet.

 

 

 

 

 

 
 

Hotet från Ryssland...

Jag försöker att vara en öppen och transparent politiker, och uppskattar sociala medier. Jag för en löpande dialog med t ex olika anonyma och nonyma bloggar som diskuterar försvarsfrågor, och försöker ge min och Centerpartiets uppfattning i aktuella frågor.

Trots att jag tycker mig ha besvarat många frågor finns en förväntan om fler svar.

Därför detta blogginlägg.

Jag tycker att försvarsberedningen färska rapport var bra, med en realistisk bild av försvar och säkerhet i världen med särskilt fokus på Norden och Ryssland. Vi gjorde bl a konstaterandet att Rysslands försvar är på väg uppåt efter den stora nedgång som skedde efter Sovjetunionens fall på 1990-talet. Vi skrev också helt korrekt att övningsverksamheten är mindre, en bedömning som då torde varit den vanliga i länder utanför Ryssland.

Sedan dess har Ryssland och Putin sökt att visa musklerna genom att använda de försvarsresurser som vi ju vet finns till en plötsligt stor övning i Östra Ryssland med 160.000 soldater berörda. ( dvs kanske 15-20 % av totalen).

Försvarsbloggarna har snabbt uppmärksammat detta i olika inlägg, t ex Wiseman och Skipper.

Även en del tidningsledare har gjort det, t ex NWT.

Ett tema är naturligtvis oro för vart Ryssland är på väg med sin växande militära styrka. Ett annat är att man raljerar med försvarsberedningens rapport som hade "otroligt fel rörande Rysslands förmåga att genomföra större övningar" (Skipper) och "försvarsberedningens rapport, som kom så sent som i förra månaden, kan man därför lika gärna slänga i papperskorgen. Den är resultatet inte av skarpa analyser utan av politiskt önsketänkande och kompromissande.." (NWT).

Jag får nu frågor om vilka slutsatser som jag och Centerpartiet dragit av den ryska storövningen, liksom av den ryska flygövningen under påsken på internationellt vatten över Östersjön.

Först, jag står naturligtvis fullt ut bakom analyserna och bedömningarna i försvarsberedningens färska rapport.

För det andra, nu ska försvarsberedningen utifrån rapporten, och tillkommande relevanta omvärldsfakta, överväga försvarets framtida inriktning och storlek.

För det tredje, naturligtvis fortsätter regering och riksdag och försvarsmakt att följa omvärlden och vad som händer, t ex om det finns anledning att omvärdera Rysslands militära styrka och inriktning. Att övningarna länge varit mer begränsade är ju ett faktum och jag tycker att kritiken enligt ovan mot försvarsberedningen är överdriven och att rapporten är bra. Likaså är det väl känt vilken numerär Ryssland har i sitt försvar, och vilken upp- eller återrustning som nu är på gång.

Den genomförda storövningen, liksom även återgången till flygövningar enligt mönster från tidigare, behöver naturligtvis följas och utvärderas, vilket försvaret gör löpande. Jag är nyfiken på hur övningen genomfördes och vad den de facto innebär i ökad rörlighet och förmåga jämfört med tidigare.

Ryssland är ett väldigt land och en militär stormakt i kraft av detta och genom sitt försvar, där det faktum att man tillsammans med USA är de två stora kärnvapennationerna väger allra tyngst.

För Sveriges del är Ryssland ett land i vår närhet som vi tidigare för flera 100 år sedan ofta var i krig med, och som bl a bemäktigade sig Finland. Även under kommunismens diktatur och under andra världskriget och det kalla kriget var dåvarande Sovjetunionen ett reellt hot.

Idag är Ryssland inte någon kommunistdiktatur utan mer åt demokratihållet, även om det som bekant finns stora brister i olika avseenden. Sverige måste naturligtvis fortsätta att uppmärksamt följa Rysslands både politiska och militära utveckling, vilket  t ex analyseras ingående i Försvarsberedningens rapport. Vi ska samtidigt göra allt vi kan för att stödja en rysk utveckling i rätt riktning och vinnlägga oss om ökad handel och samarbete i olika avseenden.

Jag har i ett färskt blogginlägg resonerat kring aktuella försvarsfrågor och även försvarsbudgetens storlek samt om Sveriges militära samarbeten med andra goda demokratier, vilket tillsammans med det egna försvaret också är en mycket viktig faktor för vårt lands säkerhet.





 

Säkerheten för lokalanställda i svenska ISAF-styrkan

Efter flera turer har ett förslag lagts för hur lokalanställda vid den svenska ISAF-styrkan i Afghanistan, och i andra fredsbevarande insatser, ska kunna beredas asylprövning i Sverige när asylskäl finnes.

Jag har i flera inlägg här på bloggen diskuterat denna viktiga fråga och är naturligtvis för att asyl ska kunna beviljas både tolkar och andra som arbetat nära den svenska kontingenten när asylskäl finnes. Jag tycker att det framtagna förslaget är intressant och borde kunna fungera, bra att det diskuteras.

Det kritiseras nu för att vara för lite generöst, alla som arbetat just som tolkar i svenska fredsinsatser borde kunna beredas asyl i grupp om de så önskar. Flera ledarsidor, och respekterade krönikörer, kräver detta.

Man hänvisar till att andra länder ger asyl åt alla som arbetat som just tolkar. Min uppfattning är att länderna oftast prövar detta och ger asyl åt de med asylskäl men inte en generell gruppasyl.

Det är många som lever under förfärliga hot i Afghanistan, och talibaner och andra skyr inga medel för att med våld och terror mörda och attackera mänskor som motsätter sig deras fundamentalistiska världsbild. En utsatt grupp är säkert de som på olika sätt arbetat nära ISAF-insatsen och för den lagliga regeringen och för Afganistans polis och armé.

Jag tycker alltså det är bra om det på plats i Aghanistan kan ske en asylprövning för de som arbetat åt den svenska ISAF-insatsen och som fått en sådan hotbild att asyl bör beviljas. Det kan gälla tolkar, men sannolikt även andra som arbetat nära svenskarna.

Huvudspåret för FNs fortsatta insatser för Afghanistan måste dock hela tiden vara att stötta en fortsatt demokratisk utveckling där odemokratiska religiösa fanatiker inte ges möjlighet att åter ta över makten och där attackerna och hoten mot oskyldigaa människor måste få en ände.