Den extrema torkan: Mina krav till landsbygdsministern

Jag krävde redan förra veckan i media att regeringen skulle tillsätta en krisgrupp och genast vidta åtgärder så att indragna EU-stöd eller sanktioner inte ska ske om torkan är orsaken.

Jag skulle också lämna in en interpellation till landsbygdsministern för att redovisa mina krav och förslag på åtgärder som omgående borde vidtas, som jag fått genom dialog med drabbade lantbrukare både IRL (in real life) och på nätet.

Nu har alltfler uppmärksammat den extremt allvarliga situationen, liksom media, och även landsbygdsministern och Jordbruksverket och LRF har hållit en presskonferens. Det är bra och helt nödvändigt.

Tyvärr får inte interpellationer under valår besvaras i augusti utan först efter valet kanske i oktober. Det beklagar jag. Jag har istället ställt två skriftliga frågor till landsbygdsministern, och väntar svar inom några veckor. Här den ena och här den andra (se också nedan)

Jag är övertygad om att det är av stort värde att många röster når ut i samhällsdebatten om situationens blodiga allvar, och till regering och myndigheter.

Fråga nummer ett:

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

 Årets torka är extrem. Beten och vallar bränns ned, vårsäden likaså, och svår foderbrist väntar.

Väderprognoserna har inget regn i sikte på ytterligare tio dagar från i dag, den 6 juli 2018, och danska långtidsprognoser varnar för fortsatt långvarig torka. Sverige har över tid ett stabilt och bra klimat för matproduktion men några gånger per sekel kan förhållandena bli extrema med dramatiska följder för jordbruk och land.

För 150 år sedan, 1868, var torkan också extrem och svåra nödår satte igång utvandringen till Amerika. Det är inte aktuellt nu men för många bönder, och för deras djur,  är läget alltmer ansträngt; grödor och beten bränns ned, allvarlig brist på foder och halm väntar, nötkreatur måste slaktas, köerna växer och priserna sjunker.

Den ekonomiska och psykiska pressen ökar hos allt fler bönder. På grund av torkan riskerar många att bryta mot reglerna för EU-stöd och kan drabbas av indragna stöd och sanktioner.

Många djurbönder är redan hårt pressade efter flera år med mycket låga mjölkpriser.

Torkan drabbar stora delar av norra Europa, vilket förstärker allvaret i situationen. I Danmark och i Sverige befarar man skördeförluster på många miljarder danska kronor.

LRF driver på både våra politiker och Jordbruksverket om att snabbt betala ut det som återstår från 2015, 2016 och 2017. Men också tidiga utbetalningar av årets pengar.

LRF för också en dialog med regeringen om hur vi kan använda EU:s krisstöd, men också om nationella stödinsatser. Det är bra.

Regeringen och myndigheterna måste nu omgående agera för att göra vad som är möjligt för att lindra effekterna på alla sätt som är möjliga och för att i dialog med näringen, livsmedelsindustrin, handeln med flera successivt göra alltmer.

Nöd måste kunna gå före lag, och blir torkans följder så stora som kan befaras så måste rimligen Sverige och EU snabbt kunna klara ut att regelverken i år i tunga avseenden (beten, djurkrav med mera) inte ska tillämpas.

Många bönder kan komma att pressas mellan brist på foder och långa slaktköer, och djurskyddslagens regler är stränga. Det är en desperat situation om det inte finns foder, kön till slakt är fem månader och djurskyddslagen kräver att djuren har normalt hull.

Är betena nedbrända och hettan stark måste tillskottsutfodring ske och djuren kan behöva stallas in, vilket strider mot beteslagen. Har man betesmarker med särskilda naturvärden som är nedbrända och djuren hungrar får inte tillskottsutfodring ske eftersom detta är en förutsättning för stöd.

Har man hästar och ges möjlighet att använda ett bete som är hägnat med taggtråd som annars inte skulle användas är detta förbjudet.

Finns gården i områden med sämre förutsättningar erhåller man kompensationsstöd som kräver ett bestämt antal djur. Sker utslaktning på grund av torkan och antalet temporärt minskar kan stödet halveras.

Sverige tillämpar många och hårda tvärvillkor. Kan man på grund av torkan inte uppfylla dessa kan EU-stödet reduceras med 4 procent.

Lantbrukarna har så mycket att nu oroa sig för och tvingas till mycket svåra beslut. Det är orimligt att de också ska behöva riskera indragna EU-stöd eller sanktioner. Regeringen måste därför omgående ge besked om att allt ska göras för att detta inte ska ske, om orsaken till regelbrotten är extremtorkan.

Samtidigt som regeringen och Jordbruksverket och andra myndigheter löpande måste agera föreslår jag att regeringen inrättar en nationell krisgrupp där departement, myndigheter och näring med flera ingår, för att redan nu få en överblick över situationen och hur den utvecklas samt vilka åtgärder som kan vidtas för att på kort och längre sikt minska påfrestningarna.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

 Avser statsrådet och regeringen att tillsätta en krisgrupp på grund av den extrema torkan samt mildra EU-regler som på grund av torkan skulle drabba bönderna hårt?

Fråga nummer två:

till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)

Jag föreslår i en annan fråga att regeringen snarast agerar för att tillsätta en krisgrupp och genast vidtar åtgärder så att EU:s regelverk på grund av den extrema torkan inte drabbar bönderna med indragna EU-stöd eller sanktioner.

Skulle foderbristen bli så stor som kan befaras kan nötkreatur tvingas till slakt. Det är redan flera månaders kö till slakterierna, och de kan bli mycket längre. Ju mer nötkött som kommer ut på marknaden, ju större risk för allt lägre priser.

Även fodret till hästarna, som är nästan lika många som mjölkkorna (ca 315 000 respektive 335 000), kan ta slut. Allt fler söker nu säkra sitt vinterfoder men många kan komma att misslyckas, vilket kan leda till svåra konsekvenser. Bristen kommer också att driva upp priserna kraftigt.

Det är bra att dispenser har givits för att använda det som växer på träda och andra arealer.

Den sannolika halmbristen gör att de som har överskott på halm bör så långt möjligt sälja den.

Många har tecknat odlingskontrakt med spannmålshandeln att leverera ett bestämt antal ton av till exempel spannmål. Om torkan gör att detta inte är möjligt drabbas man av betydande ekonomiska kostnader. Även här bör parterna överväga specialregler på grund av extremtorkan.

På längre sikt bör krisgruppen analysera fler insatser som kan vidtas för att lindra effekterna för näring och lantbrukare. Kostnadssänkningar bör genomföras, till exempel rejäla sådana vad gäller drivmedelsskatter där Sverige ligger högt.

Skulle torkan utvecklas som kan befaras måste också diskussioner upptas med EU om att få använda EU:s krisfond för rejäla utbetalningar vid naturkatastrofer. Har sådana sonderingar redan inletts är det bra.

Många medborgare undrar hur man kan bidra för att underlätta för lantbruket. Svaret är enkelt: prioritera köp av mat från Sverige. Detta både av miljö- och djurskyddsskäl, av omtanke om det öppna landskapet och den biologiska mångfalden och nu också för att använda till exempel det svenska nötkött som kommer att finnas i riklighet så att det kommer till nytta så snart som möjligt. Här bör stat och livsmedelshandel och näring kunna samverka för ökat genomslag.

De målsättningar som regeringen har satt upp för den offentliga sektorns inköp av mat bör också övergå till att fokusera på inköp av närodlad mat från Sverige, vanlig miljövänlig mat och ekomat, inte ekomat från hela världen.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

Hur ser statsrådet och regeringen på konsekvenserna av den extrema torkan, och vilka åtgärder man har vidtagit och avser att vidta?

IP-debatt. Trafikministern: Körkortskraven för synfältsbrister ses över!

Jag har sedan 2006 kämpar för att Sveriges fyrkantiga och unikt stränga regler vad gäller kraven på de som ser bra men har någon brist i sitt synfält ska mildras.

2005 beslutade EU om regler för körkortskrav för de med någon brist i sitt synfält. Sverige har sedan dess gått mycket längre än dessa regler, och har som enda land i EU och världen låtit syntestmaskinen Humphrey avgöra om sidoseende är tillräckligt. Huvudet spänns fast, blicken måsta riktas rakt fram och under oerhörd stress måste mycket höga krav klaras.

I alla andra länder avgör praktiska körprov, i många används inte syntestmaskin. Men i Sverige anser transportstyrelsen att ögonläkare och erfarna körprovsexaminatorer inte ska användas för att göra kvalificerade bedömningar, det är ”rättvisare” att syntestmaskinen är enväldig domare med facit som transportstyrelsen satt mycket högt.

Genom denna fruktansvärda fyrkantighet har många 1.000-tals människor som ser bra men har någon brist i sitt synfält orättmätigt berövats sina körkort sedan 2005. Det är en skandal. Sedan något år kan man få en chans att köra upp i en körsimulator, 60-70 % klarar de högt ställda kraven, vilket ju bevisar hur många som felaktigt har berövats sina körkort.

Alliansens statsråd litade på Transportstyrelsen. Statsrådet Anna Johansson ((S) likaså. 

Igår den 6 mars hade jag och rätt nye trafikministern Tomas Eneroth en interpellationsdebatt, där jag åter krävde en oberoende utredning av Sverige rigida stränghet i sina fyrkantiga regelverk relativt alla andra länder.

Statsrådet lämnade ett kort svar med några sedvanliga meningar om vikten av trafiksäkerhet och att han har förtroende för Transportstyrelsen. Och ingen oberoende utredare skulle tillsättas.

Men! Han lämnade detta positiva besked, okänt för mig:

”Under 2018 ser Transportstyrelsen över det kapitel i de transportmedicinska föreskrifterna som handlar om synkrav för körkort. Översynen kommer att inkludera internationella jämförelser gällande synfältskrav. De överenskommelser som togs fram utifrån den europeiska medicinska expertgruppens arbete byggde på den då bästa tillgängliga vetenskapen. Ny forskning och nya undersökningsmetoder för att värdera synfältsdefekter har sedan dess kommit och kan möjligtvis leda till nya slutsatser”. 

Detta är självfallet positivt och intressant. Kanske har den allt starkare kritiken, och den allt mer nakna verkligheten om Sveriges unikt stränga regler, bidragit till den helt nödvändiga översyn som nu ska göras. Kanske har statsrådet Eneroth agerat, vilket han i så fall förtjänar beröm för.

Eller också har nya krafter i transportstyrelsen tagit dessa initiativ, för vilket i så fall dessa och transportstyrelsen ska creddas.

Sak samma. En översyn görs, internationella jämförelser görs som kan leda till nya slutsatser.

Worst case vore naturligtvis att det inte blir några nya slutsatser, allt är perfekt som det är idag.

Och best case vore naturligtvis att Humphrey-testerna som i andra länder blir ett bedömningsunderlag, att utvidgade praktiska körprov införs som avgörande examination, samt att körsimulator kan användas i gränsfallsbedömningar.

Transportstyrelsens översyn kommer naturligtvis att granskas noga utifrån den djupa kunskap som många drabbade personer har byggt upp i nätverk på t ex Facebook i gruppen ”Rättvisa körkortskrav” . Personer som i sin desperation lagt ner enorm möda på faktainsamling och internationella jämförelser är t ex Thomas Hammarström (som startat forumet), Krister Inde, Johan Ursjö, Daniel Lindgren, Carl Lagercrantz, Micke Palm och Roland Nilsson. Många är också de som stridit  för sin rätt till körkort i oftast fruktlösa domstolsförhandlingar, eftersom transportstyrelsens bedömningar ju sällan eller aldrig ifrågasätts, T ex Lars Persson, Lars Pihl, Tony Svensson, Stig H Johansson, Christer Roos, Kaj Johansson, Karl-Erik Eriksson, Pernilla Svensson, Leif Ohlsson, Göran Pettersson, Hans Rapp och många, många fler.

Professor emeritus vid Linköpings Universitet Kjell Ohlsson sade redan för 10 år sedan att vissa begränsningar i synfältet inte behöver försämra körkortsdugligheten. En av Sveriges främsta ögonläkare, Bo Philipsson, poängterar hur en synfältsbrist kan motverkas genom hur man rör huvudet och blicken i trafiken.

Personer med någon brist i sitt synfält har ofta diabetes eller glaucom, och deras både förbund har också länge engagerat sig i dessa frågor.

Jag slutade den positiva diskussionen med statsrådet Eneroth med att överlämna den skrivelse som förre skolchefen på Östergötlands naturbruksgymnasier Roland Nilsson har skickat till t ex trafikutskottet. Jag hade gjort understrykningar och jag bad Tomas Eneroth att om han tvivlade på mina uppfattningar att läsa Roland Nilssons förnämliga genomgång av den orätt och stränghet som helt i onödan har drabbat så många som ser bra men har någon brist i sitt synfält.

Det lovade statsrådet att göra och skrivelsen skulle också stämplas in i departementets diarium.

Jag lägger nedan in Roland Nilssons skrivelse som jag uppmanar alla intresserade att läsa.

Låt oss nu hoppas att nya krafter på transportstyrelsen, och i regering och riksdag, verkligen kommer att anpassa Sveriges regelverk till den praxis som fungerar väl i Norge och i många EU-länder, med trafiksäkerheten i centrum men utan orimligt stränga och fyrkantiga krav på de som ser bra men har någon brist i sitt synfält. 

                                  Ut enligt sändlista            

Övergrepp i det tysta!

Med detta brev vill jag beskriva ett myndighetsövergrepp på det svenska folket, som sker i det tysta och som årligen drabbar många oskyldiga människor. Det handlar om de orimliga synfältskrav som Transportstyrelsen tillämpar i Sverige vad gäller körkort och som helt saknar förankring i modern internationell forskning. Det handlar om en skandal i det svenska rättssamhället och som måste få komma fram i ljuset.

EU har ett  bindande direktiv vad gäller synkrav för direktseende där exempelvis för B-körkort föreskrivs minimikravet 0 på ena ögat och 0.5 på det andra. Man får således vara helt blind på det ena ögat och bara se 50 % på det andra för att få köra personbil. Detta kan verka märkligt men internationell forskning har visat att personer som är vana vid så låg synskärpa kan kompensera detta genom att hjärnan klarar av att bearbeta synintrycken så att säker körning kan uppnås. Det handlar också om ett utvecklat rörelsemönster av huvudet.

Det indirekta seendet kallas synfält och avser vad man kan uppfatta av vad som händer perifert eller indirekt. Även på detta område finns krav i EU-direktivet men detta är av någon anledning inte bindande. Länder kan således begära dispens för avvikelser. Transportstyrelsen har sökt och beviljats ett sådant undantag och har genom detta världens hårdaste krav på synfält. EU:s kravnivå bygger på internationell forskning och evidensbaserad erfarenhet på området. Allt flera forskare menar att mindre brister i synfältet inte påverkar förmågan att köra bil och att hjärnan kompenserar sådana genom sin bearbetning av synintrycken samt rörelse av huvudet. På Transportstyrelsen i Sverige har man en motsatt uppfattning och bygger sina teorier på egen begränsad och gammal forskning som inte står i samklang med internationella kollegors och experters kunskap på området.

Avvikelser i synfält kan uppstå på grund av vissa sjukdomstillstånd såsom diabetes, glaukom, tumörer och stroke. Självklart ska inte personer med kraftigt nedsatt syn köra bil antingen det gäller direktsyn eller synfält. Vad detta brev vill belysa är att vi i Sverige tillämpar ett regelverk gällande synfältskrav som på felaktiga grunder årligen berövar tusentals personer rätten att köra bil utan att trafiksäkerheten ökar. Dessa skulle fått behålla sina körkort i alla länder i hela världen utom i Sverige. Detta är inget annat än ett övergrepp. Transportstyrelsen menar att detta sker som ett led i nollvisionen. Det finns emellertid ingen statistik som tyder på att det svenska synfältskravet ökar trafiksäkerheten. I vissa länder tex Norge upprättas statistik på medicinska orsaker till olyckor, vilket inte är tillåtet i Sverige. Dylik statistik påvisar inte ökad risk i trafiken för förare med mindre synfältsdefekter. Andra internationella studier pekar på samma sak.

Det finns i EU en praxis som kallas proportionalitetsprincipen. Den innebär i korthet att inga lagar och regler får tillämpas om inte kollektivets nytta är större än det ingrepp som orsakas för den enskilde. Många av de drabbade är i yrkesaktiv ålder och får ofta hela sin tillvaro förstörd utan att det ökar trafiksäkerheten och i strid mot modern forskning på området.

Än en gång är det värt att påpekas att trafikfarliga förare inte ska köra omkring på våra vägar. Detta handlar om de orimliga synfältskrav som Transportstyrelsen tillämpar och som är resultatet av ett fåtal tjänstemäns överdrivna nit och övertro på sina egna försöksresultat som kraftigt ifrågasatts av forskare och experter men som med näbbar och klor försvaras. Alla ifrågasättanden avvisas även när de kommer från världsledande forskare på området. Vid en internationell konferens förra året där det senaste på området avhandlades deltog ingen från Transportstyrelsen. Intresset för och viljan att ta del av aktuell forskning är minimal. Det råder faktaresistens bland ansvariga tjänstemän. Man saknar helt enkelt intresse för aktuella forskningsresultat på området. När frågan kommer på tal och kritik framförs i riksdagen övertygar tjänstemännen fortlöpande sina politiska företrädare på departementsnivå som själva inte heller behärskar området. Ofta hänvisar kritikerna till hur andra EU-länder arbetar med frågan. Exemplena är många liksom frågan varför vi inte kan göra på samma sätt som övriga Europa tex Norge eller Holland? I dessa och andra länder hanteras personer med synfältsavvikelser enligt EU-normen på ett humant och värdigt sätt. Problemet konstateras varefter en utrednings- och träningsprogramfas tillämpas. Först när ingen annan åtgärd hjälper dras körkortet in. I programmet ingår träning och körtest med speciell besiktningman som bedömer körförmågan.

Hur går det då till i Sverige? Jo här avgörs körförmågan med ett sk Humphrey-test. En Humphrey-testmaskin används i övriga västvärlden enbart till vad den är tillverkad för nämligen att mäta progressionen i vissa ögonsjukdomar tex glaukom och diabetes. Detta sker genom att huvudet fixeras i en apparat där sedan mycket svaga ljuspunkter projicieras på insidan av en sfärisk yta. Ett öga i taget mäts med fixerat fokus. Transportstyrelsen i Sverige har genom sina sk experter definierat hur ett mätprotokoll ska se ut för att vara godkänt. I princip får inga mätpunkter missas. I så fall måste ögonläkaren rapportera detta Transportstyren med snabbt indraget körkort som följd utan dialog med den berörde. För personer i Sverige med synfältsproblem avgörs på fyra minuter förmågan att köra bil i ett statiskt ljusprickstest som helt saknar koppling till verkliga trafik-situationer. Detta förfaringssätt har kraftigt ifrågasatts av internationella och inhemska forskare och experter. Transportstyrelsens ansvariga tjänstemän är emellertid immuna mot fakta och framhärdar att detta är en tillförlitlig metod trots att inga andra motsvarande myndigheter i hela världen delar deras uppfattning eller tillämpar denna metod.

För att i någon mån hantera kritiken gavs för några år sedan VTI i uppdrag att utveckla en simulator där körförmågan kan testas hos förare som berövats körkortet på grund av brister i synfältet. I en avancerat dataspelsliknande miljö testas körförmågan. Sittande i en personbilsmiljö spelas olika filmsekvenser upp på skärmar och förmågan att avläsa dessa och reagera i tid mäts och jämförs med en referensgrupps. De animerade trafiksituationerna har definierats av Transportstyrelsen. Testet genomförs på VTI i Linköping och kostar fn 18750 kr, vilket den enskilde själv får bekosta exklusive kostnad för resa och övernattning. Kön dit är ca ett halvår och därtill kommer väntetid för resultatet som bedöms av två olika experter. Test genomförs bara en dag per vecka. Det har visat sig enligt VTI:s egen statistik att ca 60 % av de som testas blir godkända! Således har dessa personer tvingats genomgå denna dyra, tidsödande och mentalt påfrestande process helt i onödan. Detta är ett ytterligare ett tydligt bevis på att den väg Transportstyrelsen valt är felaktig, kontraproduktiv, verkningslös och omänsklig. När ett eventuellt godkänt resultat lämnats kan den enskilde söka dispens för B-kort som då oftast beviljas på kortare eller längre tid. Ett nytt körkort utfärdas som med kringkostnader ytterligare belastar den drabbade med ca 2000 kr. Ett körkort som den enskilde blivit fråntagen på grund av ett missat Humphreytest.

Test i simulatormiljö har ifrågasatts av flera skäl. Då testmiljön på programvaran bara finns i ett exemplar får bara testet genomföras en gång. Missar man ges inget nytt tillfälle och loppet är kört för gott. Den geografiska belägenheten i Linköping skapar naturligtvis problem för personer boende ”norr om dalälven”. Den extremt höga kostnaden är ett hinder för många som helt enkelt saknar ekonomiska förutsättningar. Det kan nämnas att körförmågan i kognitivt hänseende testas inom ramen för offentlig sjukvård på flera ställen i landet. Då handlar det om personer som drabbats av bla stroke och adhd. Varför kan inte personer med synfältsproblem hanteras på samma sätt?

Vidare är den animerade dataspelsmiljön främmande för äldre personer som naturligtvis skulle föredra en verklig miljö, vilket också föreskrivs i EU-direktivet. Sådana speciella uppkörningar ordnas i övriga EU-länder och finns tillgängliga på olika platser i respektive land. Transportstyrelsens ”experter” avfärdar denna metod som osäker och inte tillförlitlig. Självklart blir en verklig trafikmiljö mera naturtrogen då testmiljön genomförs i en tvådimensionell miljö där djupeffekterna blir svårbedömda. Ett annat problem för många som genomgår VTI-simulatortestet är illamående och kräkningar. Det har visat sig att testmiljön som utgörs av ett litet slutet utrymme med simulerad fysisk rörelse skapar åksjukeproblem. Kräkpåsen som finns nära till hands utgör en klen tröst med vetskapen att reaktionsförmågan måste ligga på topp och avvikelser kan medföra underkänt test och ingen möjlighet tillåts för omprov. Många måste pausera testet eller rent av avbryta det på grund av kraftigt illamående. Så många som en tredjedel av de testade har uppgett sig må illa.  Allt detta finns beskrivet i VTI:s egen rapport. Av denna rapport framgår också att man där inte kan se något samband mellan vilka som klarar testet och den testades synfältsproblem. Detta talar ju också för att Transportstyrelsens synfältskrav inte är relevanta.

Ytterligare ett argument mot förfarandet i sin helhet att selektivt utsätta vissa grupper för särskild granskning är inget annat än diskriminering. Det råder inget tvivel om att många äldre, såväl sjuka som friska, inte kan köra bil på ett säkert sätt. Likväl får dessa människor fortsätta framföra sina fordon utan åtgärd. Men de personer som drabbas av diabetes, glaukom, stroke och tumörer i huvudet granskas mycket noga och behandlas så illa att många upplever sig trakasserade av såväl Transportstyrelsen som vissa enskilda läkare. Rimligtvis bör alla förare av diskrimineringsskäl granskas på samma sätt.

Det paradoxala i sammanhanget med Transportstyrelsens tillämpning av sitt regelverk är att en person som ser 1.0 på båda ögonen men har mycket små avvikelser i synfältet berövas sitt körkort för gott medan en person som är blind på ena ögat och endast ser 50 % på det andra men inte har några avvikelser i sitt synfält obekymrat kan köra vidare. Det borde säga sig självt att sådana skevheter i regelverket är orimliga och rättsosäkra. De svenska reglerna för onekligen tanken till att sila mygg och svälja kameler! En anpassning till EU-direktivet måste snarast genomföras.

För att inte göra detta brev för omfattande har jag medvetet hoppat över alla referenser till olika forskarrön och rapporter. Det är min förhoppning att detta övergrepp på tusentals människor årligen uppmärksammas så att en ändring snarast kan komma till stånd – förslagsvis genom en anpassning till EU-direktivet i alla avseenden. Vad som är gott nog i resten av Europa och världen borde rimligtvis också gälla i vårt land. Jag kan enkelt tillhandahålla nödvändiga faktareferenser i ärendet liksom förmedla kontakt till experter, sakkunniga, forskare på området samt individer som drabbats mycket hårt.

Det är utomordentligt märkligt att ett fåtal lokala ”experter” på Transportstyrelsen fått hantera denna viktiga fråga så länge och under åren på felaktiga grunder berövat åtskilliga tusentals personer sina körkort. Många av dessa har fått sitt liv lagt i spillror då man är helt beroende av sitt körkort för sitt uppehälle. Detta kan inte få fortsätta längre i ett rättssamhälle som Sverige.

Hälsningar                                                                                                                                      

Roland Nilsson                                                                                                                                                    

Tekn mag                                                                                                                                                             

fd skolchef vid Region Östergötland                                                                       

epost: roland.f.nilsson@telia.com

mobtfn: 070-5289777

En djurskyddslag med rättssäkerhet! Interpellation!

Jag har länge drivit på för att djurskyddslagen måste bli mer rättssäker, och att lantbrukarens/djurägarens möjligheter att få sin sak prövad måste stärkas jämfört med det myndighets- och tjänstemannavälde som rått så länge.

Här en debattartikel i Land Lantbruk med Daniel Bäckström från 2017.

Här ett blogginlägg från 2013 om en tvångsomhändertagen kobesättning i Värmland och en i Skåne. Jag JO-anmälde också länsstyrelsen i Skåne.

Jag lämnar kanske riksdagen efter valet. Nu interpellerar jag landsbygdsministern och vill att två saker arbetas in i den kommande ändrade djurskyddslagen.

(Veterinären och professorn vid Lantbruksuniversitetet Ulf Magnusson instämmer i denna artikel mot
länsstyrelseinspektörernas ibland okunniga  och arroganta framfart gentemot djurägare).

"Regeringen ska under våren lägga en proposition till riksdagen om ny djurskyddslag, och enligt lagrådsremissen kommer vissa skevheter att rättas till, till exempel den orimligt hårda och fyrkantiga regeln att länsstyrelsen efter tre förelägganden kan, eller ska, tvångsomhänderta hela besättningen och, oftast, utfärda djurförbud. Detta ska tas bort och ersättas av en helhetsbedömning. Det är bra och i rätt riktning.  Mitt syfte med denna interpellation är att, i grevens tid, söka påverka regeringen och ansvariga statsråd på två centrala punkter.
En utredning ska tillsättas om straffen för brott mot djur, och kanske kan punkterna läggas till där.
Mitt syfte med denna interpellation är att, i grevens tid, söka påverka regeringen och ansvariga statsråd på två centrala punkter. En utredning ska tillsättas om straffen för brott mot djur, och kanske kan punkterna läggas till där.

Punkt nr 1: Jag anser att det inte är rimligt att länsstyrelsen kan tvångsomhänderta en hel djurbesättning utan lantbrukarens vetskap (förrän det sker) när det uppenbart inte handlar om ett akut djurskyddsläge utan ”enbart” om en längre tid med diskussioner och förelägganden mellan myndighet och djurägare. Lantbrukarens möjligheter att i efterhand, när ladugården är tom och djuren borta och försålda, få rätt genom att överklaga till förvaltningsdomstol är i praktiken nästan obefintliga. Domstolen prövar främst om beslutet gått rätt till enligt bland annat praxis om tre förelägganden, inte om länsstyrelsens bedömning varit riktig eller om konsekvenserna för lantbrukaren varit rimliga i förhållande till de brister som funnits i verksamheten.

Min uppfattning är att ett statligt myndighetsbeslutande om att utan förvarning tvångsomhänderta en hel djurbesättning är fullständigt omvälvande för lantbrukaren/djurägaren/människan. Straffet, eller konsekvenserna, är dramatiska när att verksamheten omedelbart upphör samtidigt som man drabbas av kostnader och värdeförluster på många hundra tusen kronor, eller miljonbelopp när besättningen är större.

Jag anser att ett rättssamhälle, med rättssäkerhet, rimligen måste låta ett tvångsomhändertagande av alla djur som länsstyrelsen vill göra i de situationer som jag har redovisat hänskjutas till domstol för avgörande om lantbrukaren motsätter sig länsstyrelsens beslut. Då kan djurhållningen bedömas på plats, och då kan domstolen avgöra vilka åtgärder eller vilka straff/kostnader/tvångsomhändertaganden som är rimliga i förhållande till de brister som finns.

Punkt nr 2: När en myndighet/länsstyrelse anser att en djurhållning med alltför stora brister måste upphöra, och när beslutet har fastställts även i domstol (när så eventuellt är gällande ordning), borde lantbrukaren, om inte bristerna är akuta med hänsyn  till djuren, få en viss tid på sig att själv försälja djuren. Under den tiden bör någon, vid behov, kunna uppdras att ha tillsynsansvar över att djuren har det tillräckligt bra, minst på den nivå som gällt under de månader eller år som föregått länsstyrelsens beslut.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht: Är statsrådet beredd att i kommande proposition till riksdagen arbeta in de två frågor som jag föreslår, rätt till domstolsprövning respektive att en djurägare själv när så är rimligt kan få sälja sina djur?"

Anpassa Sveriges körkortregler om synfältsbrister till Norges! Interpellation!

Jag har sedan ca 2006 gjort allt jag kunnat för att Sveriges närmast rigida stränga körkortsregler för de som ser bra men har viss brist i sitt synfält ska mildras och att Sverige istället ska anpassa sina regelverk till hur det fungerar i Norge, övriga EU-länder, USA mm.

Jag har motionerat, interpellerat och skrivit debattartiklar.

Lite har hänt i rätt riktning genom att en körsimulator nu finns i Linköping, Men Sverige borde likt Norge och andra länder tillåta praktiska uppkörningsprov med erfarna examinatorer.

Jag interpellerar nu infrastrukturminister Tomas Eneroth, kanske en sista gång ifall jag inte tar plats i nästa riksdag.

Lååång IP om dödshjälp, här inom fem år!

‪En lååång och viktig interpellation i riksdagen om en fråga där folkviljan inom fem år, tror jag, kommer att leda till en nödvändig rätt till dödshjälp även i Sverige.

Här länk till det som jag tidigare, sedan ca 2006 (!) , skrivit och drivit i denna fråga, där jag har ett stort engagemang.

Här länk till debatten i kammaren, där 4 personer deltog, socialminister Annika Strandhäll, Staffan Danielsson, Johan Hultberg och Barbro Westerholm. 

Det blev en innehållsrik debatt där argumenten för en rätt till dödshjälp väl kom fram. Socialministern var berörd i frågan, respektfull, men företrädde givetvis partilinjen, ingen utredning...

Jag ser det ändå som ett steg framåt. Nej-linjen, och nej till utredning, blir allt svårare att försvara och kommer snart att genombrytas!

IP-debatt med justitieministern - Terrorn mot minkfarmare måste stoppas!

Som sagt i ett annat blogginlägg, jag har julspurtat med 4 interpellationsdebatter idag i riksdagen.

Här en länk till protokoll och web-TV.

En allvarlig och viktig interpellation till justitieminister Morgan Johansson handlade om den terror som en liten grupp djurrättsaktivister utsätter en minkfarmare utanför Falkenberg för genom intrång och demonstrationer på gården och vid familjens bostad, dag som natt, vardag som helgdag.

Jag krävde skyndsamma åtgärder, att en utredning skulle tillsättas, att man ska kunna upprätta en tillfällig skyddszon på några km runt bostad och företag dit aktivister och demonstranter inte får komma för att utöva sin terror, samt kraftfullare bötesstraff .

Justitieministern var tyvärr lite passiv, tycker jag, och tveksam till att tillfälligt kunna begränsa den väldigt generella demonstrationsrätten, tyvärr. Dock ska polisen föreslå åtgärder och jag hoppas de lyssnar på debatten. Morgan Johansson lyfte möjligheten till kameraövervakning och snabbare polisinsatser, det vore ju bra.

Här nedan det mesta av vad jag sa:

"Jag beskriver i min interpellation den terror en enskild minkfarmare och hans familj utsatts för 12-13 gånger de senaste månaderna, dag som natt, vardag som helg.

En ledande kraft bland de djurrättsaktivister som nu terroriserar en enskild minkfarmare utanför Falkenberg delade en länk till en Facebooksida som vill stoppa minkfarmen utanför Falkenberg i ett debattforum som heter Politisk Allmändebatt. Denne person hade som sin profilbild ett citat som sa att det är rättfärdigt att döda de forskare som arbetar med djurförsök om det är enda sättet att stoppa försöken. 

Denne person är ledande bland de som utöver terror mot företagaren och hans familj utanför Falkenberg. Han är tidigare straffad och dömd till fängelse, han har nu kontaktförbud men är alltjämt pådrivande i att bl a skjutsa de som gör intrång på gården dag som natt, vardag som helg.

Tidningen Land Lantbruk har de senaste månaderna i ett antal artiklar beskrivit de trakasserier och den fysiska och psykiska terror som de återkommande besöken, dag som natt, vid gården och bostaden har inneburit. Ibland kommer enstaka personer, ibland flera tiotals. Ibland är de maskerade, ibland inte. Ibland använder de sig av högtalare, vilket har skrämt djuren.

En lördagskväll under hösten kom ett tjugotal personer till gården. De tutade utanför bostaden, använde sig av sirener och bjällror och krävde att Niclas Pettersson skulle komma ut. Bara sönerna var hemma.

De ringde efter hjälp, inkräktarna vägrade att lämna gården och handgemäng utbröt. Niclas Pettersson fick ett knytnävsslag i ansiktet och blev sprejad med rödfärg. Dagen efter återkom demonstranterna och kedjade fast sig. På Instagram har en av demonstranterna lagt ut en bild på ett skelett som dinglar i en galge med texten Niclas (f d minkfarmare).

På facebook finns flera sidor med hot och hat mot företagaren och hans verksamhet. Facebook stänger inte ned sidorna. (Hur kan detta få fortgå, justitieministern?).

Det jag beskriver är oerhört allvarligt och handlar alltså om ren och skär terror mot en småföretagare och hans familj. Staten måste reagera mycket starkare mot detta än vad som hittills skett.

Jag tycker att det är beklämmande hur lite polisen kan göra för att skydda företagaren med familj.

Är verkligen en minkfarm på landet en allmän plats som demonstranter upprepade gånger dag och natt kan uppehålla sig i närheten av för att demonstrera?

Är det i en rättsstat verkligen acceptabelt att en företagare kan tvingas till att upphöra med sin verksamhet genom upprepade hot och trakasserier mot denna verksamhet och mot företagarens familj?

Är verkligen ett djurstall på landet i närheten av en bostad en allmän plats där rätten att demonstrera alltid gäller?

Borde det inte, i situationer där trakasserier och demonstrationer sker mot ett enskilt småföretag och en enskild familj på ett uppenbart djupt påfrestande sätt, såväl fysiskt som psykiskt, vara möjligt för polis eller domstol att inrätta en temporär frizon på några kilometer där besöksförbud gäller det fåtal personer som ägnar sig åt att försöka ta lagen i egna händer? Och skulle överträdelse ske måste kraftiga bötesstraff utdömas?

Nu handlar det om en enda, eller ett fåtal, minkuppfödare. I morgon kan det handla om andra lantbruksföretagare som producerar till exempel ägg, grisar eller mjölk.

Därför är det så viktigt att utifrån det konkreta exempel som jag redovisar utreda hur polis och domstol ska kunna ges starkare befogenheter när enskilda småföretagare och enskilda familjer – människor av kött och blod – drabbas av militanta aktivister som demonstrerar och gör intrång oerhört nära arbetsplatser och bostäder.

Sverige är ett land som med lag ska styras och där det i sista hand är riksdagen som fastställer hur till exempel djuruppfödning får bedrivas, inte aktivister som försöker tvinga företagare att sluta med sin verksamhet.

1.    Hur ser ministern på allvaret i den situation jag har beskrivit, där en företagare och hans familj har drabbats?

Jag måste säga att svaret är passivt och lamt, jag hör ingen upprördhet och handlingskraft för att skydda företagare och familj mot de upprepade trakasserierna och terrorn kring djurstallar och familjens bostad. 

Om inte våra lagar och regler skulle medge att företagaren och hand familj fredas från attacker och besök och trakasserier så måste de ändras. Resultatet får inte bli att de som terroriserar segrar genom att företaget tvingas i konkurs eller läggs ned.

Jag har respekt för att det finns olika uppfattningar om hur uppfödning av mink för pälsproduktion ska ske, eller om den ska förbjudas. I en demokrati diskuteras frågan och avgörs i sista hand genom beslut i landets parlament. Vill man få ett annat beslut får man driva opinion i syfte att få majoritet för det man vill i riksdagen.

Jag har också respekt för att man kan ordna demonstrationer för att uttrycka det man vill förändra. I Sverige är till exempel yttrandefrihet, mötesfrihet och rätt att ordna möten på allmän plats genom att exempelvis demonstrera viktiga demokratiska rättigheter.

Samtidigt måste det finnas gränser för hur man får demonstrera, till exempel när det upprepade gånger både dag och natt sker nära en näringsidkares verksamhet och bostad, och i kombination med direkta eller indirekta hot och rena trakasserier.

I Sverige råder dessutom näringsfrihet, och det är alltså tillåtet att tillverka eller producera allt som inte är förbjudet. Ägnar man sig åt exempelvis minkuppfödning, vilket är tillåtet i Sverige, och följer de stränga regelverk för djurskydd och annat som myndigheterna föreskriver, ska man enligt min uppfattning inte kunna utsättas för sådana trakasserier som nu drabbar Niclas Pettersson med familj i Halland.

1.    Är vi alltså överens om att en rättsstat inte kan acceptera det terror som återkommande drabbat en enskild företagare och hans familj på landsbygden vid djurstallar och bostad?

2.    Är vi alltså överens om att dagens regeltillämpningar är otillräckliga?

3.    Och är vi överens om att en utredning skyndsamt måste tillsättas så att staten och polisen ska ges medel för att freda företagare som utsätts för trakasserier och närmast terror så att den upphör? Och att de som överträder en förbudszon ges kraftiga böter eller fängelse.

4.    Borde det inte, i situationer där trakasserier och demonstrationer sker mot ett enskilt småföretag och en enskild familj på ett uppenbart djupt påfrestande sätt, såväl fysiskt som psykiskt, vara möjligt för polis eller domstol att inrätta en temporär frizon på några kilometer där besöksförbud gäller det fåtal personer som ägnar sig åt att försöka ta lagen i egna händer?

5.    Anser ministern att dagens regeltillämpningar, som uppenbart inte kan förhindra att trakasserierna bara fortsätter, är tillräckliga?

 Avser ministern att låta utreda vilka åtgärder som bör vidtas så att staten på ett bättre sätt än i nuläget kan freda de företagare som utsätts för trakasserier och närmast terror i syfte att få dem att upphöra med sin verksamhet?

Facebookssidor kan rimligen inte få ägna sig åt hot och hat motföretagare och familjer.

Det behövs skyddszoner och kraftiga bötesstraff

Vidrig gruppvåldtäkt i Malmö. Krafttag ett måste!

Lars Anders Johansson på Timbro talar klarspråk om de krafttag som nu måste till för att klara upp och förhindra upprörande våldtäkter och gruppvåldtäkter.

De skyldiga till den uppenbarligen vidriga gruppvåldtäkten i Malmö, och kanske fler gruppvåldtäkter, måste identifieras och häktas och straffas, och finns det signalement på dem måste det givetvis redovisas så att fler tips kan komma från allmänheten. 

Jag diskuterar på onsdag den 20 december i riksdagen med justitieministern om större öppenhet i fråga om information och statistik och analyser om brott. 

https://timbro.se/smedjan/gruppvaldtakterna-ar-ett-eldprov-rattsstaten/

Brottsligheten bland svenskar och utlandsfödda - Interpellation

Min interpellation till justitieministern.

Jag gav våren 2016 riksdagens utredningstjänst (RUT) i uppdrag att ta fram uppgifter om brottsligheten i Sverige fördelad på nationalitet och födelseland, samt hur statistiken förs i andra nordiska länder. Jag kunde inte få fram någon svensk statistik om detta eftersom BRÅ (Brottsförebyggande Rådet) 1994 slutade redovisa detta. I Danmark och Norge ingår detta i den statistik som förs.

BRÅ gjorde 1996 och 2005 rapporter om brottsligheten bland svenskar och invandrare. Deras motivering var denna, som jag helt instämmer i:

 "Brå har dock gjort bedömningen att en kunskapsbaserad bild av svenskars och invandrares brottslighet är bättre än en som är grundad på gissningar och personliga uppfattningar. Avsaknad av aktuella fakta om brottsligheten bland utrikes födda och deras barn underlättar att myter skapas och befästs."

BRÅ skrev också 2005: "Ett syfte är att få en bild av hur invandrare och svenskar skiljer sig åt i den registrerade brottsligheten i dag. Sedan den förra studien har Sverige genomgått en ekonomisk kris som bland annat resulterat i en ökad konkurrens på arbetsmarknaden. Parallellt har antalet invandrare från krigsdrabbade länder ökat kraftigt. De utrikes födda som bosatt sig i Sverige under 1990-talet har därför haft särskilt svårt att etablera sig i det svenska samhället. Det finns anledning att förmoda att bilden av brottsligheten bland svenskar och invandrare förändrats en del sedan förra studien."

Detta gäller naturligtvis i än högre grad idag efter ett decennium med mycket hög migration från många olika länder och världsdelar.

Orsaken till att verkligheten behöver beskrivas och analyseras även vad gäller brottslighet är naturligtvis att det ger en god grund till att sätta in bäst åtgärder för att förebygga och minska den. 

Jag skrev i augusti 2016 på SvD Debatt och krävde att regeringen och BRÅ ser till att brottsstatistik som på andra samhällsområden förs också vad gäller brottslighet och nationalitet, samt att aktuella rapporter tas fram om brottslighetens utveckling sedan 2005.

Jag har även bloggat och skrivit flera artiklar.

Expressens Anna Dahlberg kräver också detta liksom även Dagens Nyheter. (Här länk).

Både justitieminister Morgan Johansson och BRÅ har i ledande svensk etermedia förklarat att man varken avser att göra det ena eller det andra.

Jag anser detta vara ett brott mot svensk offentlighetsprincip och jag menar att det är tjänstefel av både minister och myndighet att mörka statistik och att vägra ta fram relevanta rapporter om brottslighetens utveckling.

När jag nu interpellerar justitieministern i dessa viktiga frågor inser jag att svaret kan bli detsamma som tidigare, en medborgare eller riksdagsledamot ska inte kunna få ut statistik om brott och nationalitet och BRÅ ska inte längre göra rapporter om brottslighetens utveckling bland svenskar och invandrare trots en unikt hög migration det senaste decenniet och med grov allvarlig brottslighet som växer på i varje fall enskilda delområden..

Jag vill ändå att justitieministern i Sveriges Riksdag ska svara på mina frågor, så att det i riksdagens protokoll inför framtiden är entydigt vilken uppfattning ministern har och varför han och regeringen inte vill kartlägga och analysera verkligheten.

Skulle justitieministerns besked stå fast anser jag att det är ett brott mot de öppenhetsprinciper som normalt präglar svensk samhällsförvaltning.

Jag frågar justitieminister Morgan Johansson:

Ska BRÅ, och/eller andra samhällsinstitutioner, föra statistik om brott och nationalitet på samma vis som på andra samhällsområden, och som andra länder gör, eller ej?

Ska BRÅ, och/eller andra samhällsinstitutioner, analysera brottslighetens utveckling som BRÅ gjorde 1996 och 2005, eller ej?

Om justitieministern skulle hålla fast vid att statistik inte ska redovisas om brott och nationalitet, och/eller att inga analyser längre ska göras om brottslighetens utveckling bland svenskar och invandrare trots en hög migration och en brottslighet som ökar på vissa områden, vill jag ha svar på frågan om varför detta inte ska tillåtas?

Orimlig terror mot minkfarmare - måste stoppas!

"Borde inte, i situationer när trakasserier och ”demonstrationer” sker mot ett enskilt småföretag och en enskild familj på ett uppenbart fysiskt och psykiskt djupt påfrestande sätt, polis eller domstol kunna inrätta en temporär ”frizon” på några km där besöksförbud därtill gäller för det fåtal personer som nästan yrkesmässigt ägnar sig åt att söka ta lagen i egna händer?

Nu handlar det om en enda, eller ett fåtal minkuppfödare. Imorgon kan det handla om andra lantbruksföretagare som producerar t ex ägg eller grisar eller mjölk."

Jag interpellerar statsministern om de trakasserier och den terror som en minkfarmare utanför Falkenberg drabbats av på ett fullständigt orimligt sätt de senaste månaderna, för honom själv, för hans familj och för hans företag.

ATL skriver om interpellationen.

Här är interpellationen.

Kraven på brottstatistik och rapporter växer. Det är BRÅtt!

Jag skrev den 9 aug 2016 en viktig linjeartikel på SvD Debatt och krävde att justitieminister Morgan Johansson och brottsförebyggande rådet (BRÅ) skulle sluta mörka verkligheten genom att sekretessbelägga brottstatistik om nationalitet och att åter låta göra rapporter om brottsligheten bland svenskar och invandrare.

Jag skrev också att jag skulle interpellera justitieministern om detta. Det börjar bli dags!

I början av detta år tog Agenda, Rapport och Aktuellt upp frågan och jag skrev en ny debattartikel i Expressen.  Här skriver SVT Nyheter.

Anna Dahlberg är en lysande journalist och hon belyser i en tung krönika på Expressens ledarsida orimligheten i att regeringen och BRÅ som nu döljer verkligheten istället för att redovisa och analysera den,  vilket ju alldeles uppenbart försvårar en öppen och konstruktiv debatt och att kunna sätta in relevanta åtgärder för att förebygga brott. Expressen skriver en glasklar ledare juni 2017.
Även DN har i flera ledare stött kraven på att spegla verkligheten bättre om brott, och man skriver den 22 maj 2017 att "Det går att ta hårdare tag mot kriminaliteten samtidigt som man bekämpar dess orsaker. I den dubbla kampen behövs mer kunskap, inte mindre. Vi får aldrig vara rädda för fakta." 

Kriminologen Jerzy Sarnecki som av media anses vara det store gurun på dessa områden hävdar numera ständigt att "ökad invandring leder inte till ökat antal brott", vilket försiktigt men tydligt här vederläggs av statsvetaren Anders Sundell. Och jag replikerar honom på DN Debatt. Och jag skriver i Dagens Samhälle januari 2017.

Sarnecki börjar dock få lite kalla fötter, se här en replik i DN den 23 maj 2017:

"Tvärtemot vad som hävdas i DN:s huvudledare 22/5 har jag konsekvent framfört att det behövs mer forskning om invandrarnas överrepresentation i brottslighet. Jag har tillsammans med kolleger publicerat en sådan undersökning 2013 samt 2016 en rapport om brottslighet och åtgärder mot brott i socialt utsatta områden. Det finns fortsatt stort behov av forskning på området.

Invandrarnas överrepresentation i brottslighet har visats i drygt 20 undersökningar sedan 1974. Om syftet är att förebygga brott är det inte meningsfullt att upprepa sådana undersökningar, eller att regelbundet publicera statistik där brottsligheten hos olika etniska grupper redovisas. Nya undersökningar av överrepresentation är meningsfulla bara om de utgör första steget i studier som syftar till att belysa orsaker och skapa kunskapsunderlag för åtgärder."

Även i repliken anser han dock alltjämt att brottsstatistik inte ska redovisas efter nationalitet (vilket görs på alla andra samhällsområden, typ) och att invandringen med uppåt en miljon sedan 2005 inte motiverar någon ny rapport eftersom detta "har visats i drygt 20 undersökningar sedan 1974". 

OBS: Den sista rapporten 2005. Invandringen sker nu från helt andra länder och kulturer, och brottsligheten förändras, men Sarnecki vet redan vad som behövs genom statistik och rapporter från förra seklet, typ. En ofattbar inställning som är tjänstefel, enligt min mening.

SMERs rapport stort steg framåt för att diskutera dödshjälp!

Jag har ett stort engagemang i frågan om en noga utredd rätt till dödshjälp när det är individens yttersta vilja vid svåra lidanden i livets slutskede.

Det är en svår fråga men jag är väldigt trygg i min uppfattning att Sverige bör, och inom ca 5 år kommer att, införa en sådan rätt, liksom allt fler länder i världen.

Här är en länk till ett blogginlägg där jag summerar mycket i frågan.

Våren 2016 hade jag en interpellationsdebatt med dåvarande sjukvårdsminister Gabriel Wikström som gav ett tydligt besked att SMER (Statens Medicinskt Etiska Råd) borde arbeta med frågan om dödshjälp.

SMER tog glädjande nog fasta på detta och har gjort en gedigen "kunskapssammanställning" (är jag säker på) om dödshjälpsfrågan i olika länder och om viktiga principfrågor kring den.

De presenterar idag sin rapport på Sveriges största debattforum - DN Debatt -, bara det en viktig signal om frågans vikt och aktualitet.

Här är länk till SMERs hemsida, där länkar finns till den 185-sidiga rapporten och till kommentarer från SMER och en sammanfattning av rapporten med frågor och svar.

Det är enligt min uppfattning alldeles uppenbart att SMERs kunskapssammanställning visar på vikten av att dessa angelägna frågor, om dödshjälp och om avvägningar mellan de faktorer som SMER lyfter fram, nu analyseras i en parlamentarisk utredning eller av en enmansutredning.

Jag är sedan några år med i styrelsen för den seriösa föreningen Rätten Till en Värdig Död, och självfallet är dagens Kunskapssammanställning från SMER en stor framgång för föreningens uthålliga och konstruktiva arbete med dessa frågor.

Jag kommer i närtid att interpellera socialminister Annika Strandhäll om detta.

Statens "eviga" ansvar för hamnen vid Borghamn, Vadstena - Damberg svarar!

Staten, Kong Maj:t, åtog sig år 1842 (den 17 oktober) ett underhållsansvar "för all framtid" när man köpte hamnen, och byggnader i anslutning, av "Götha Canal Bolag".

Statens åtagande har sedan länge fullföljts av Domänverket och numera Sveaskog.

Nu avser Sveaskog att sälja hamnen.

Tre Vadstenabor, aktiva i Vadstenacentern, har ställt berättigade frågor till Sveaskog hur statens ansvar kommer att uppfyllas efter försäljning.

Jag menar att deras fråga är mycket relevant och har för egen del ställt den vidare till ansvarigt statsråd i regeringen, Mikael Damberg.

Hans svar har nu kommit, det är kort och det är intressant! (Se nedan).

Statsrådet utgår ifrån att Sveaskog ser över de avtal som gäller hamnen, bedömer om de fortfarande gäller och i så fall säkerställer att de fortsatt efterlevs alternativt förs över till en lämplig statlig aktör".

Jag och de tre Vadstenaborna, med Anders Agnemar i spetsen, gläds över den stora framgång som svaret innebär, vi välkomnar verkligen Mikael Dambergs klarspråk och vi hoppas att avtalet alltjämt gäller och ska följas av Staten, även efter en eventuell försäljning!

"Till riksdagen
Svar på fråga 2017/18:238 Sveaskogs ansvar för underhållet av hamnen i Borghamn av Staffan Danielsson (C)
Staffan Danielsson har frågat mig om jag anser att statens åtagande för underhållet av hamnen som Sveaskog äger i Borghamn fortsatt gäller. Frågan är ställd med anledning av att Sveaskog avser att sälja hamnen till en privat aktör.
Under den tid som Sveaskog ägt hamnen i Borghamn har bolaget bekostat såväl det löpande underhållet av hamnen som en omfattande renovering för tre år sedan. Jag kan därmed konstatera att Sveaskog tagit ansvar för statens historiska åtaganden för hamnen i Borghamn.
Regeringen har högt ställda förväntningar på att bolag med statligt ägande sköts föredömligt inom de ramar som lagstiftningen ger och i enlighet med ägarens långsiktiga uppdrag och mål.
När nu hamnen är föremål för avyttring har jag därför fullt förtroende för att Sveaskog ser över de avtal som gäller hamnen, bedömer ifall de historiska åtaganden som funnits fortsatt gäller i juridisk bemärkelse, och i förekommande fall säkerställer att de fortsatt efterlevs alternativt förs över till en lämplig statlig aktör.
Stockholm den 15 november 2017
Mikael Damberg"


 

Jordbruk är livsnödvändigt, inte miljöfarligt! IP-debatt.

Jag har i flera år skrivit motioner i riksdagen, samt interpellerat landsbygdsministern, att jordbruket i miljöbalken, och andra sammanhang, inte borde klumpas ihop som "miljöfarlig verksamhet" tillsammans med gruvindustri, tung kemisk industri, oljeindustri, pappersindustri osv utan istället åsättas en egen beteckning, förslagsvis livsnödvändig verksamhet. I andra hand vore miljöpåverkande verksamhet klart bättre än miljöfarlig.

Magnus Oscarsson interpellerade förra veckan landsbygdsministern på samma tema. Jag gick givetvis upp i debatten med miljöministern, som tyvärr var oförstående. Däremot var det givetvis bra att hon hyllade Sverige bönder i tydliga ordalag.

Må droppen urholka stenen.

Klargörande ip-debatt om Systembolaget. Styrelsen och socialministern visste..

Jag diskuterade idag det famösa agerande från Systembolagets styrelse och VD genom att i annonser och brev till Sverige alla riksdagsledamöter ge direktiv till hur reglerna för bolagets verksamhet ska utformas, med ingen öppning för gårdsförsäljning på några få vingårdar.

Socialministern informerade om att hon vid ett möte med Systembolagets styrelse och ledning den 11 september fick information om att man skulle genomföra externa opinionsaktiviteter. Alltså är annonser och VDs brev förankrade i Systembolagets styrelse, och har även rapporterats till regeringen i samtal med ministern.

Socialministern ansåg att detta agerande i ett statligt ägt bolag, att driva opinion i politiska frågor om sin egen verksamhet, är fullt i sin ordning.

Med samma passivitet skulle alltså t ex ÖB kunna driva opinion för ett svenskt medlemskap i NATO, och enligt ”Strandhälldoktrinen” skulle regeringen passivt låta detta ske utan att ingripa.

Jag anser det sensationellt att regeringen anser att statliga bolag, och myndigheter, antar jag, ska kunna tolka sitt uppdrag så att man skriver sina uppdragsgivare på näsan i annonser och brev hur reglerna för den verksamhet de är satta att sköta ska utformas. Det är en himmelsvid skillnad mellan att föra fram detta i remissvar och dylikt, eller att göra det i en kraftfull opinionsbildning så som skett.

Jag tycker att det borde finnas skäl för KU att granska detta.

Här länk till min interpellation, och snart länk till IP-debatten.

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 5.

I min interpellation från dec 2012, länk här och text nedan, 

hänvisar jag till professor emeritus KjellOhlsson vid Linköpings universitet som är expert på hur människor och maskiner fungerar tillsammans, och är kritisk till de svenska regelverken.

Läs gärna hans kloka analys som  stämmer mycket väl med

 hur nog alla andra länder resonerar och agerar.

den 4 december

Interpellation

2012/13:167 Nyanserade synfältskrav för körkort

av Staffan Danielsson (C)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Jag har de senaste åren engagerat mig i frågan om hur pass bra man måste kunna se för att få inneha körkort. Många personer som ser bra fråntas varje år sitt körkort, trots att de ofta kört prickfritt i flera decennier. Orsaken är att de har vissa brister i sitt synfält, det vill säga att när de ser rakt fram uppfattar de inte riktigt lika många synintryck från sidan som de som har perfekt syn gör.

Det är en desperat situation att se bra men ändå förbjudas att köra bil. Många drabbade kämpar med överklaganden och visar att de klarar uppkörningsprov och test i bilsimulator och tester i en maskin som testar synfält. I andra länder i Europa eller i USA hade de sannolikt fått behålla sitt körkort, men inte längre i Sverige.

Orsaken är att i Sverige är det Transportstyrelsens ögonspecialister som fastställer exakt vilka testresultat som måste uppnås för det maskintest som föreskrivs. Ibland klarar man den ena maskinen men inte den andra. Och testresultaten varierar betydligt, bland annat eftersom de innebär en enorm stresssituation för dem som genomgår dem. I andra länder är maskintesten ett underlag bland andra men ofta kan körkort ändå behållas eller erhållas om man klara praktiska uppkörningsprov och/eller test i körsimulator.

Det vetenskapliga underlaget för att exakt låta testmaskiner bestämma när människor som ser bra men som har vissa brister i sitt sidseende har så pass allvarliga brister att körkortet måste dras in är omtvistat.

I Sverige har Transportstyrelsen ändå valt att låta synfältstesten nästan helt avgöra körkortsfrågan, man bestämmer själv exakt vilka testresultat som måste uppnås för varje typ av maskin, och klarar en testperson inte dem så dras körkortet. Detta motverkar godtycke och gör att alla testpersoner likabehandlas, är motivet. Å andra sidan förutsätter det att kraven är vetenskapligt korrekta och att korrelationen mellan testresultat och bilkörningsförmåga är stor, vilket starkt ifrågasätts av trafikexpertis med ett bredare perspektiv.

Hade de personer med vissa brister i synfältet som i Sverige fråntagits sina körkort bott i andra EU-länder, eller i USA eller Kanada, hade de i stor utsträckning fått behålla körkortet.

Transportstyrelsen vill låta påskina att Sverige har liknande regler som andra länder, men min uppfattning är att Sverige tillämpar sina regelverk extremt fyrkantigt och strängt.

Sverige ska liksom övriga EU-länder självfallet ha bilförare som kör säkert och som har tillräckligt goda förutsättningar för att köra säkert. Antalet trafikolyckor minskar också, och Sverige ligger i täten i världen vad gäller trafiksäkerhet.

Självfallet är det viktigt att ställa krav på till exempel omdöme och kunskaper och synförmåga på svenska körkortsinnehavare.

Samtidigt måste alltid en avvägning göras hur långt kraven ska sträckas. Sverige har valt en förnuftig linje när människor blir äldre och drabbas av försämras syn och även vanligen av synfältsbortfall. I stället för att kalla in alla äldre till regelbundna syn- och synfältskontroller gäller körkortet oavsett ålder, och det är upp till den enskilde och dennes omdöme att successivt begränsa och upphöra med sin bilkörning när synen och andra kroppsfunktioner förändras. Ett motiv för detta är att äldre som grupp har en liten olycksfrekvens i trafiken.

Även vad gäller de många hundratusentals människor med god syn men med brister i sina synfält accepterar Sverige att de finns och att de kör bil. Inte heller deras olycksfrekvens skiljer sig från normalbilistens. Skulle det vara trafikosäkert att köra bil med vissa brister i synfältet borde givetvis alla i riskzonen regelbundet kallas in till undersökningar och göra förnyade körprov. Så sker inte.

I stället har läkare anmälningsskyldighet när man bedömer att en patient av medicinska skäl är olämplig som bilförare (tidigare uppenbart olämplig). Det är läkarnas bedömning som avgör vilka som kommer att prövas av Transportstyrelsens körkortsenhet, som också har konsultläkare att rådfråga.

Genom att skärpa läkarnas anmälningsplikt kommer alltfler människor nu att åläggas att göra synfältstest. Med dagens förment exakta testkrav kommer sannolikt antalet människor som ser bra men som berövas sina körkort på grund av synfältsbrister att öka kraftigt.

Av alla de med brister i sina synfält i Sverige är det alltså ett fåtal som för det första söker läkare och för det andra av läkaren bedöms som olämplig att köra bil. De flesta torde ha drabbats av till exempel diabetes eller glaukom (starr) där synfältet ofta påverkas.

För att underlätta bedömningen och få ett likvärdigt kriterium har Transportstyrelsen och dess trafikmedicinska råd infört mycket detaljerade krav på vilka testresultat man måste uppnå i olika synfältstestsapparater (främst Humphrey, Goldman, Esterman). Man kräver ett statiskt synfält på 120 grader horisontellt och 40 grader vertikalt. Inom detta område måste de allra flesta mätpunkter visa att inga synfältsbrister finns.

Testet är mycket stressande och olika apparater och utförare kan ge betydande spridning i resultaten. För den som inte klarar testet mycket bra finns vanligen ingen återvändo, körkortet dras in. Det spelar nästan ingen roll om man haft synfältsbristen medfödd och kört bil prickfritt i hundratusentals mil.

Att förlora rätten att köra bil trots att man ser bra (men har brister i sitt synfält) är en oerhört långtgående frihetsinskränkning. Av de ca 150 som varje år fråntas sina körkort på grund av Transportstyrelsens testregler är det en del som protesterar och några få som lyckas få en omprövning. Oftast betyder tester och bedömningar från erfarna ögonläkare eller väl avlagda praktiska körkortsprov ingenting. Klarar man inte rätt synfältstestarmaskin står beslutet vanligen fast.

Det blir enklare för läkarna, likabehandling av dem som hamnar i maskinen men ändå i betydande grad ett lotteri.

Bertil Lindblom, vetenskaplig expert hos Transportstyrelsen, har själv skrivit att avgörandet huruvida synfältskravet är uppfyllt är i många fall en tolkningsfråga.

I samband med att EU har antagit minimidirektiv har Sverige snarast skärpt sin tillämpning genom att så i detalj specificera synfältskraven och låta testmaskiner stå för nästan hela avgörandet. Sverige torde ha bland de strängaste och mest detaljerade kraven på synfältstest i världen.

Som framgår ovan finns det sannolikt hundratusentals personer i landet som inte skulle klara detta test, men som behåller sina körkort och kör utan att detta bedöms öka trafikolycksfrekvensen i landet.

I andra länder varierar sätten att mäta synförmåga och kraven på fullgoda synfält. Det finns delstater i USA och många länder där synfälten knappast testas alls utan där huvudfokus läggs på synskärpa och på praktiska körprov.

Många är de som legat i gränslandet vid synfältstest och blivit fråntagna sina körkort. En del har orkat överklaga och några har till och med lyckats få tillbaka sina körkort efter omprövning.

Jag kan nämna några av de många som jag haft mycket kontakt med: Thomas Hammarström, Tony Svensson, Sune Franzén, Lisbeth Andersson, Kjell Sundin, Göran Pettersson och Mats Olofsson.

Deras kritik är att synfältskraven är så detaljerat uppsatta, och att just resultaten i synfältstestmaskiner ges en så helt utslagsgivande roll.

Professor Kjell Ohlsson vid Linköpings universitet är expert på hur människor och maskiner fungerar tillsammans och kritisk till det svenska regelverket vad gäller synfältskrav. Enligt honom är det vetenskapliga stödet för samband mellan synfältsbortfall och körprestation mycket svagt. Testen är artificiella och har inte mycket att göra med de krav som ställs på bilföraren i en konkret trafiksituation.

Maskintesterna har enligt Kjell Ohlsson ett antal fundamentala brister. De är alltför statiska. De är inte tillräckligt tillförlitliga. De mäter inte det funktionella synfältet i dynamiska köruppgifter. I praktiken krymper synfältet vid körning. De detaljerade svenska kriterierna är alltför diffusa, dåligt vetenskapligt underbyggda och faktiskt rätt godtyckliga.

En person som har brister i synfältet kompenserar vanligen detta i betydande grad genom att röra huvudet mer och flytta blicken oftare, vilket empiriska studier också visar. Människor med mycket begränsade synfält klarar mer visuellt krävande uppgifter än att köra bil, till exempel att spela bordtennis på elitnivå eller inneha flygcertifikat. Detta förklarar att bilförare kan köra prickfritt i hundratusentals mil utan incidenter trots att de lider av betydande synfältsbortfall.

Synfältet försämras progressivt från 50 års ålder, liksom även mörkerseendet, vilket inte föranleder allmänna synfältstester eller körkortsindragningar.

I stället för att slaviskt följa testmaskiner ger test i bilkörningssimulatorer ett bättre underlag för att bedöma syn- och synfältsfel.

Professor Kjell Ohlsson arbetar vid Linköpings universitet med bland annat en av världens mest avancerade simulatorer som finns vid VTI (simulator 3) och med den vid Linköpings universitets Virtual & Simulation Lab. Argussimulatorn vid Karolinska sjukhuset är oöverträffad vad gäller antalet komplexa trafikscenarier.

Enligt Kjell Ohlsson säger ett simulatortest betydligt mer om en persons förmåga att framföra en bil än de syntest som genomförs vid körkortsprövningar. Han menar att det vore önskvärt att man i stället för ohemula krav på visuellt synfält (vilket har slopats i många länder) föreskrev väl godkända prov på körförmåga i vetenskapligt utprövade scenarier i verifierade simulatorer. Körförmågan kan också, om det anses nödvändigt, verifieras i ett normalt praktiskt körkortsprov.

Kjell Ohlsson kritik är att i dag även personer med mindre allvarliga synfältsbortfall i perifera delar drabbas av körkortsåterkallelse. Han anser att de som forskar inom området trafiksäkerhet och perception borde vara bättre skickade att avgöra om en person ska anses utgöra en potentiell fara för sin omgivning vid bilkörning än läkare utan specialisering inom områdena visuell perception, synergonomi och reliabilitet. Rigida testmetoder med bristande validitet och reliabilitet bör inte ligga till grund för körkortsåterkallelser.

Att bli fråntagen sitt körkort är en oerhörd frihetsinskränkning i livet, särskilt om man ser bra och har kört prickfritt sedan länge. Självfallet ska de som har körkort ha kunskaper och förmåga att köra på ett trafiksäkert sätt. De som klarat körkortsteori och praktik behåller i dag sina körkort in på ålderns höst, trots att synfält och mörkerseende och annat försämras. Mot den bakgrunden känns det fel att ställa så hårda krav på att klara synfältstest som Sverige i dag gör, för de fåtal som kommer under Transportstyrelsens prövning varje år.

Jag har lagt flera motioner i denna fråga, som utskottet avslagit med hänvisning till Transportstyrelsens argumentation som bygger på dess trafikmedicinska råds uppfattning.

Svenska Diabetes- och Glaukomförbunden har också engagerat sig i dessa frågor, eftersom dessa sjukdomar kan påverka synfälten.

Jag anser att frågan om att på vilka grunder körkort ska dras in när man har god men inte perfekt syn inte enbart är en ögonspecialist- eller myndighetsfråga. Det är också ett politiskt ansvar att avgöra hur högt ribban för perfekt syn ska sättas relativt hur man klarar uppkörningar och test i körsimulator. Därför är mitt förslag till statsrådet att tillsätta en utredare som analyserar de svenska regelverken i ett internationellt perspektiv och som tar in både ögon- och trafikexpertis i arbetet.

Vad gäller betydelsen av testning i erkända bilkörningssimulatorer föreligger samstämmighet mellan Transportstyrelsen och till exempel Kjell Ohlsson. Det finns utmärkta simulatorer i Sverige men det återstår något års utvecklingsarbete för att anpassa dem till detta.

Jag vill fråga statsrådet om hon är beredd att agera med anledning av vad jag här framfört, framför allt med avseende på den erkände trafikforskaren Kjell Ohlssons analys.

Är statsrådet beredd att förstärka forsknings- och utvecklingsmedlen för detta angelägna ändamål?