Ta fingeravtryck och samkör register!

Att inte regeringen eller riksdagen vidtagit kraftfulla åtgärder för att omöjliggöra falska personuppgifter är obegripligt. Ta fingeravtryck och samkör register!

Sex män från främst Uzbekistan häktas för förberedelse till terrorbrott. De har sökt uppehållstillstånd och kanske asyl i Sverige, en av dem har flera pass och körkort med personuppgifter.

Det är många tusentals personer, i hög grad asylsökande, som utan pass från hemlandet får uppge ålder själva, vilket inte alltid stämmer. Det finns de som uppger olika identiteter och kan utnyttja det för att t ex få dubbla ersättningar mm.

Svenska pass är också efterfrågade för att t ex kunna användas för att användas för att ta sig till Sverige, mm.

Sverige ligger internationellt högt, skulle jag tro, med hur många pass som anmäls förkomna så att man får ut ett nytt pass. Bloggaren Lars Wilderäng (Cornucopia) är kritisk. Åtgärder har vidtagits men mer behövs. Expressens Anna Dahlberg skriver som vanligt bra om detta.

Likaså är Sverige märkligt naivt när man inte tar fingeravtryck och liknande på alla som söker asyl och arbetstillstånd osv, och inte heller samkör register för att avslöja de som uppger flera identiteter och alltså kan söka asyl under olika namn, erhålla bidrag i olika namn osv. Nuri Kino belyser detta missbruk väl i en artikel i SvD. Likaså Carolin Dahlman i Kristianstadsbladet.

Sverige och ansvariga myndigheter och politiker är märkvärdigt passiva i dessa frågor. Skärpning!

Att inte regeringen eller riksdagen vidtagit kraftfulla åtgärder för att omöjliggöra falska personuppgifter är obegripligt. Ta fingeravtryck och samkör register!

Mina Memoarer, blogginlägg fem. Dödshjälp, Körkort, Djurskydd, Carpe Diem.

Jag åkte ur riksdagen hösten 2014, när Lena Ek tog tillbaka "sitt mandat". Lena fick 1.560 personröster (9 %) och jag 1.212 (7 %), vilket jag var mycket tillfreds med.

Jag fick kommande vinter ett erbjudande från bokförläggaren och skogsbrukaren mm Anders Bockgård från Nämndemansgården i Skrickerum i Valdemarsvik, en spännande person, att medverka i en antalogi som han skulle ge ut med mina minnen från strider i LRF och i riksdagen. Jag accepterade liksom ett antal andra personer som alla, tycker jag, hade givande och intressanta bidrag.

Beställ och läs gärna boken "Kluvet land, här länk till Anders Bockgård.

Kommer det många synpunkter och dialoginlägg kanske jag sedan sammanställer dem i ytterligare ett blogginlägg!

Detta är alltså mina memoarer, blogginlägg två (av fem)!

(Blogginlägg ett; Inledning, Min bakgrund och min livsväg, Bonde på Erikstad och engagemang i LRF och Centerpartiet, Radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990 - liksom också LRFs spårbyte, Envis och stridbar i LRF och Centerpartiet)

(Blogginlägg två; (se nedan); Föreningsbanken och landshypotek, Skandalöst höga LRF-pensioner, Valberedningens förslag till LRF-ordförande, Vägen till riksdagsledamot, Bättre stöd underifrån än uppifrån.)

(Blogginlägg tre; Lantbrukets ryggsäck och allianens svek, Det stora livsmedelshyckleriet, Välj närodlat före ekologiskt från hela världen, Organiskt - inte ekologiskt.)

(Blogginlägg fyra; Riksdag och försvar, Striden om signalspaning/FRA, Ekologiskt i den breda åsiktskorridoren, En annan åsiktskorridor - fri migration.)

Blogginlägg fem; Rätt till dödshjälp, För stränga körkortsregler, Lantbrukares underläga mot länsstyrelsen i djurskyddsfrågor, Stärk allemansrättens skyldigheter, Carpe Diem.

Rätt till dödshjälp

Jag är intresserad av moral- och principfrågor, och har ett stort patos för den enskilde människan. Jag förespråkar t ex  individens rätt att själv vid svåra lidanden i livets slutskede kunna få avgöra sitt öde, t ex genom att få dö/somna in innan en svår dödskamp sätter in, t ex vid den fruktansvärda sjukdomen ALS. Idag bestämmer Staten att du måste leva tills du dör, hur svårt du än lider innan och hur hett du än av fri vilja åstundar att ta farväl av dina närmaste lite i förtid.

Socialstyrelsens medicinskt-etiska råd har föreslagit att en sådan möjlighet bör införas och utredas, och alltfler länder i världen är redan där. Jag har drivit denna fråga i debattartiklar och i motioner och i interpellationer med socialminister Göran Hägglund, och inom Centerpartiet starkt avrådd av min gruppledare barnläkaren Anders W Jonsson. I opinionsundersökningar svarar regelmässigt 70-80 % att de är positiva till detta. Frågan är dock tabu och klyver Sverige mellan det ledande etablissemanget och de vanliga människorna.

Som medlem i styrelsen till Rätten Till en Värdig Död (RTVD) kommer jag att fortsätta mitt engagemang. Jag tycker att det är fruktansvärt när en lidande människa som inget hellre önskar än att få sluta lite i förtid förvägras detta av Staten. Individens egen vilja måste ges en starkare ställning gentemot statens i denna fråga, självklart inom ramen för ett strängt och tydligt regelverk. Jag står bakom aborträtten, att kunna utsläcka ett liv i ett mycket tidigt skede. Men varför ska då en människa som levt ett långt liv inte kunna tillerkännas rätten att dö/somna in lite tidigare vid svåra lidanden i livets slutskede?

För stränga körkortsregler

Jag har också lagt mycken kraft på orättvisorna mor dem som ser bra men har vissa brister i ditt sidoseende, dvs i sitt synfält. Ofta har de drabbats av en stroke eller har diabetes eller glaukom. Sverige tillämpar här världens strängaste regler och förvägrar många rätten att köra bil genom att ställa mycket höga krav på att klara test i synmaskiner som är oerhört stressande. I andra länder i Europa och USA tillämpas reglerna mera förnuftigt och man ges möjligheten att bevisa sin körförmåga genom noggranna praktiska körprov. Ansvaret för Sveriges närmast rigida regler bär några läkare på Transportstyrelsen och regeringen borde snarast låta en oberoende expert utreda Sveriges regelverk i jämförelse med omvärldens. Jag har också JO-anmält transportstyrelsen och deras ansvariga.

Sveriges körkortsprov är nu så svåra att de hindrar alltfler att få körkort, genom svåra prov och stora kostnader. Jag anser att de borde vara mindre komplicerade och kostsamma.

Lantbrukares underläge mot länsstyrelsen i djurskyddsfrågor

JO-anmälningar är en viktig möjlighet för att få myndigheter granskade, dock ska det mycket till för en myndighet (JO) ska kritisera en annan.

Jag har bett Justitieombudsmannen att granska Länsstyrelsen i Skånes agerande i en del djurskyddsärenden. (Och jag har motionerat i riksdagen och skrivit artiklar). Djurskyddslagen ger länsstyrelsen och dess djurinspektörer utomordentliga befogenheter att omhänderta djur som far illa. Var gränser går är flytande och i praktiken innebär ett besök från länsstyrelsen efter de anonyma anmälningar som ofta görs, av olika skäl, att lantbrukare känner sig utsatta och oroliga. Det är alltid 2 inspektörer, lantbrukaren står där ensam, och är djurhållningen bekymmersam kan ett plötsligt tvångsomhändertagande utan förvarning av alla kor eller grisar ske där ofta polisen är med. Lantbrukaren är i ett stort underläge gentemot myndigheten där enskilda inspektörer, veterinärer och transportörer ofta ”pratar ihop sig” vilket sedan ingen domstol normalt ifrågasätter.

Länsstyrelsen i Skåne samarbetar nära med företaget Djurambulansen, som kan uppträda som myndighetens förlängda arm, och ibland tar myndigheten med sig TV4 för att belysa för medborgarna hur djurägare kan missköta sina djur. Att detta kan ha någon integritetsintrångsaspekt för människor som redan ligger och hårt kommer att straffas verkar inte förespegla varken myndigheter eller media.

Om länsstyrelsen plötsligt tvångsomhändertar en lantbrukares alla kor eller grisar rasar tillvaron, näringsverksamheten försvinner och man drabbas av väldiga kostnader för transporter och kostsamma uppstallningar under ofta långa tider och även av ofta låga slakt- eller försäljningsintäkter. Utöver skam och vanära och näringsförbud går ofta den egna ekonomin överstyr, man har brustit och straffen blir flera och hårda.

Naturligtvis ska djur som far illa snarast ges en bra djuromsorg, och naturligtvis finns det akutlägen när djur måste tvångsomhändertas.

Däremot måste rättssäkerhet alltid gälla och bedömer länsstyrelsen, kanske efter flera månaders eller års dialog med en djurägare, att djurhållningen måste upphöra är detta oftast befogat. Ett så totalt genomgripande ingrepp måste ändå rimligen som huvudregel prövas och beslutas genom att länsstyrelsens beslut kommer lantbrukaren tillhanda och kan överklagas till domstol.

Idag har länsstyrelsen mandatet att utan förvarning tvångsomhänderta djuren och detta beslut kan sedan endast i efterhand överklagas till förvaltningsdomstol som endast prövar formerna för beslutet, inte djurhållningen i sig.

Därtill borde tvångsomhändertagande endast tillgripas i nödfall, huvudprincipen borde vara att länsstyrelsen beslutar att djurhållningen måste upphöra och ställer djurhållningen under sträng kontroll samtidigt som djurägaren ges några månader för att sälja djuren till slakt eller som livdjur utan de stora förluster och kostnader som länsstyrelsens tvångsomhändertagande för med sig. Samt att rätten att överklaga ett så omvälvande beslut till domstol respekteras.

En lantbrukare och LRF-medlem borde heller inte lämnas ensam när djurskyddsinspektörer besöker en gård där betydande brister finns, utan det borde vara praxis att någon medlantbrukare/medmänniska finns med. Huvudinriktningen ska naturligtvis vara att med råd och stöd och föreskrifter förbättra djurhållningen. Är detta inte möjligt måste i sista hand djurhållningen avvecklas, men i så ordnade former som möjligt.

Stärk allemansrättens skyldigheter

Jag har också i riksdagen engagerat mig vad gäller allemansrätten och dess skyldigheter och begränsningar, utifrån stora bärplockarläger utanför Mehedeby i norra Uppland. Där, och på många andra platser i Sverige, bor bärplockare från främst Rumänien i veckor eller månader i husvagnar och enkla regnskydd medan de plockar bär.

Allemansrätten stadgar att världsmedborgare (?) fritt får röra sig i skog och mark i Sverige och t ex plocka bär och svamp. Det är en urgammal sedvanerätt för bygdens människor som successivt utvidgats till alla medborgare i EUs länder, och kanske världens. Och visst finns det mycket bär och svamp i Sveriges skogar.

I den rätten finns en praxis att man utan tillstånd kan övernatta 1-2 nätter ”var som helst” i skog och natur, förutsatt att man inte skräpar ner eller missköter sig.

Bärplockarlägren är tyvärr ofta exempel på motsatsen. 50-100 personer eller fler bosätter sig längs skogsvägar veckor eller månader och lämnar ofta lägren åt sitt öde med mycket skräp och avfall och exkrementer som markägare av kommunen ofta åläggs att forsla bort till betydande kostnader.

Detta är enligt min uppfattning fullständigt oacceptabelt. Lagar ska följas och människor ska behandlas lika. Samma problematik uppstår nu regelmässigt även i större städer då de allt fler människor som tigger ibland upprättar ”vildcampingar” på tomter, parkeringsplatser eller torg. Även där blir kostnaderna betydande när avhysning ska ske, och att verkställa sådan tar ofta lång tid.

Om en markägare, eller kommun, polisanmäler olaglig camping är nuvarande lagar så krångliga och märkliga att markägaren måste begära hos kronofogden om avhysning, till en kostnad på 600 kr per berörd person som först måste identifieras. Först efter beslut av kronofogden kan sedan polisen agera.

Detta är absurt. Reglernas måste snarast ändras så att en markägare, när allemansrätten överträds, genast kan polisanmäla detta och polisen verkställer avhysning omgående. Tyvärr har varken alliansregeringen eller nuvarande regering agerat i frågan.

Nu kommersialiseras bärplockningen alltmer. Uppköpare dammsuger skogarna på bär som främst plockas av människor från andra länder i Europa eller från Asien. Detta behöver ske i ordnade former och skogens bär är inte obegränsade. Kommer man hit långväga ifrån borde man nog ha ett kontrakt med en uppköpare som garanterar en minimiinkomst.

Det behövs också en diskussion om allemansrättens gränser. Är bär, och svamp, i de svenska skogarna en tillgång för alla som kommer till Sverige, eller borde någon avgränsning ske? Borde på sikt bäruppköparna försäkra sig om avtal med berörda markägare? Om inte verksamheten sköts bättre än idag kommer trycket på att begränsa allemansrätten i riktning mot reglerna i övriga EU att öka.

Carpe Diem

Jag gillar de latinska visdomsorden Carpe Diem, fånga dagen, ta vara på livet. Livet är kort och går väldigt fort, det inser man allt klarare med tiden.

Historia är en rik erfarenhetskälla som människan ständigt bör ösa ur och lära av. Tyvärr sker detta i alldeles för begränsad omfattning. Det är ofattbart hur historien tyvärr är kantad av mänskligt lidande och oförrätter, och vilka fasansfulla massmord och krig som genomförts i alla tider i gudars och politiska frälsningslärors och enskilda personers namn, från människans tillblivelse och till idag.

Dagens verklighet är knappast bättre. Ständiga nyhetsrapporter om inbördeskrig och religiösa fanatikers illdåd i deras guds namn. Och det fasansfulla förtrycket i Nordkorea. Med mycket mera.

Som väl är finns också mycket som är gott och kantas av humanism och medmänsklighet och kärlek. Livet bör naturligtvis ägnas åt att stärka detta på allt möjligt sätt, och lika starkt motarbeta hat och förtryck och fanatism i alla dess former. Och må kärleken segra över hatet.

Utifrån den grundsynen har jag under min livsresa lagt mycken tid på det som kommit i min väg, vilket blev landsbygd och lantbruk (och en del andra frågor enligt ovan), i övertygelsen att det är viktigt för vårt land – och för världen – att naturgivna resurser förvaltas uthålligt och varsamt, så att de kan bidra till människans försörjning och överlevnad.

Mina Memoarer, blogginlägg ett. Mina strider i LRF och i Riksdagen mm

Jag åkte ur riksdagen hösten 2014, när Lena Ek tog tillbaka "sitt mandat". Lena fick 1.560 personröster (9 %) och jag 1.212 (7 %), vilket jag var mycket tillfreds med.

Jag fick kommande vinter ett erbjudande från författaren och bokförläggaren och skogsbrukaren mm Anders Bockgård från Nämndemansgården i Skrickerum i Valdemarsvik, en spännande person, att medverka i en antalogi som han skulle ge ut med mina minnen från strider i LRF och i riksdagen. Jag accepterade liksom ett antal andra personer som alla, tycker jag, hade givande och intressanta bidrag.

Beställ och läs gärna boken "Kluvet land, här länk till Anders Bockgård.

Detta är ett första blogginlägg med mina Memoarer. Om mig, om mina minnen, min bakgrund och min livsväg, bonde på Erikstad och engagemang i LRF och Centerpartiet, radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990 - liksom LRFs spårbyte, envis och stridbar i LRF och centerpartiet.

Det kommer 4 st blogginlägg till, se länkar nedan.

Segraren skriver alltid historien, typ. All respekt till t ex LRFs och Bo Dockereds (se hans memoarbok) beskrivning av spårbyte och jordbruksbeslut 1990, all respekt till Centerpartiets beskrivning av ideprogramsdebatt och sin medmänskliga och öppnare asyl- och migrationspolitik.
Men även min minoritetsbeskrivning torde ge en bredare bild över det som hände, och vara  intressant för dagens LRF:are och Centerpartister. Och jag står ju alltjämt kvar vid mina uppfattningar, då som nu!

(Den mycket liberale samhällsdebattören Fredrik Segerfeldt går just nu ut hårt mot det svenska jordbruket och kräver avreglering och fria marknadskrafter. Mycket känns igen från tiden före, under och efter Sveriges extremt radikala jordbrukspolitiska beslut 1990 - Omställning 90. Då vek LRF ner sig, bytte spår och hoppade upp på tåget vilket enligt min uppfattning möjliggjorde för en  nästan enig riksdag att fullfölja det som dåtidens "Segerfeldtar" ville. Det är glädjande att idag se ett helt annat agerande från LRF, helt i  min anda! Vad gäller 7 politiska partier inklusive Centerpartiet och friare invandring anser jag mig i allt väsentlig ha fått rätt i det jag har hävdat, men här fortsätter debatten. Och jag har givetvis inte vare sig från LRF eller Centerpartiet fått någon erkänsla för att jag i historiens ljus nog ända hade starka poänger, då och nu..!)

Sociala medier, rätt använda, är fantastiska instrument för information och dialog och jag hoppas att personer från då, t ex Bo Dockered, Hans Jonsson, Caroline Trapp, Lars-Göran Pettersson, Helena Jonsson, Leif Zetterberg och Paul Borgström samt t ex Karl-Erik Olsson, Olof Johansson, Maud Olofsson, Annie Lööf, Eskil Erlandsson och många fler, och personer nu, gärna lämnar synpunkter i kommentarer till blogginläggen samt i de Facebooksforum som jag kommer att länka till blogginläggen, t ex Politisk Centerdebatt, Politisk Allmändebatt, Centervänner PolCV, Svensk lantbruks- och livsmedelsdebatt, Vi är LRF, Spannmålsbönderna, Mjölkdebatten, Alliansens Vänner och en del andra. Jag länkar också på twitter.

Kommer det många synpunkter och dialoginlägg kanske jag sedan sammanställer dem i ytterligare ett blogginlägg!





Detta blogginlägg; Inledning, Min bakgrund och min livsväg, Bonde på Erikstad och engagemang i LRF och Centerpartiet, Radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990 - liksom också LRFs spårbyte, Envis och stridbar i LRF och Centerpartiet

Blogginlägg två; Föreningsbanken och landshypotek, Skandalöst höga LRF-pensioner, Valberedningens förslag till LRF-ordförande, Vägen till riksdagsledamot, Bättre stöd underifrån än uppifrån.

Blogginlägg tre; Lantbrukets ryggsäck och allianens svek, Det stora livsmedelshyckleriet, Välj närodlat före ekologiskt från hela världen, Organiskt - inte ekologiskt.

Blogginlägg fyra; Riksdag och försvar, Striden om signalspaning/FRA, Ekologiskt i den breda åsiktskorridoren, En annan åsiktskorridor - fri migration.

Blogginlägg fem; Rätt till dödshjälp, För stränga körkortsregler, Lantbrukares underläga mot länsstyrelsen i djurskyddsfrågor, Stärk allemansrättens skyldigheter, Carpe Diem

Envis, lojal och stridbar med landsbygd och lantbruk i fokus!

Inledning

Jag har alltid brunnit för en rättvisare värld med mer humanism och medmänsklighet och mindre klyftor. Och jag har också hållit miljö och resurshushållning högt liksom vikten av att jordens människor har tillräckligt med mat och att Sverige av båda miljö- och resurshushållningsskäl ger goda förutsättningar för ett livskraftigt jordbruk och en levande landsbygd. Detta ger i sin tur biologisk mångfald och förutsättningar att sluta kretsloppen samt tryggar öppna produktiva landskap och en stark inhemsk livsmedelsindustri.

Jag ska berätta lite om mig själv och mina strider och varför jag i Centerpartiets riksdagsgrupp trots hård motvind drev en migrationsdebatt samt även fick starka rekommendationer att ”tagga ner” min öppenhet om ekomatskonceptets brister.

Att lära av historien och av andra är guld värt för mänskligheten och människan. Tyvärr mördas och lider människor i mängder av inbördes- och religionskrig än idag, vad har vi lärt? Ungdomar läser mycket färre böcker än tidigare. Illa. Den religiösa fanatismen kan vara fasansfull.

Memoarer/minnesanteckningar från människor är oftast viktiga bitar av verkligheten, och fler borde skriva, har jag alltid tyckt. Både omskrivna personer, men även vanliga personer! Därför nu även jag.

Jag är 67 år och lämnade riksdagen i september 2014 efter 10 år, jag är född på en gård utanför Linköping, ville bli journalist eller socionom men blev agronom och en av Östergötlands mera opraktiska bönder, engagerade mig i LRF och Centerpartiet, var valberedningens kandidat 2004 till att efterträda Caroline Trapp som LRFs ordförande men förlorade och lämnade riksstyrelsen samt ersatte istället Lena Ek i riksdagen när hon blev Centerpartiets enda EU-parlamentariker samma år.

Jag är glad över möjligheten att skriva i Anders Bockgårds bokprojekt för att summera mina ”staccato-memoarer”.  Lite om mig och om några för mig centrala frågor och strider.

Om LRFs radikala och felaktiga ”spårbyte” under Bo Dockered. Om Dockereds, Jonssons och Trapps ohemult slösaktiga pensioner, i det fördolda. Om LRFs och Statens välmenande men delvis fiaskoartade strategi ”den svenska modellens jordbruk”. Om att ”organic” inte bort få ta monopol på begreppet ekologi. Om att nästan bli LRFs ordförande. Om FRAs signalspaning och C-konvulsioner från Annie Johansson (Lööf) och Federley. Om Centerpartiets idéprogramdebatt och fri invandring som mantra. Om åsiktskorridoren och heliga svenska asylregler. Och om dödshjälp, om för stränga synfältskörkortskrav, om statliga djurskyddsövergepp och om allemansrättens fokusering på rättigheter men inte skyldigheter.

Min bakgrund och livsväg

Om mig. Farfarsfar Nils Petter gick folkhögskola och drev sina förfäders gård som var en av 4 gårdar i byn Fjälster i Tuna socken i Vimmerby kommun. Han gick till folkhögskolan och visade sig sedan vara en entreprenör som vågade satsa och ta risk. 1884 tog han det djärva beslutet att ta gården Erikstad i socknen Bankekind nära Linköping med 170 ha åker och typ 30 kor på arrende. Ett väldigt steg! Jordägare var baroniet Adelswärd i Åtvidaberg. NPD (Nils Petter) hjälpte sedan 1910 min farfar Henning att köpa Erikstad med 486 ha, mest skog.

Det röda våghuset vid gårdsplanen inköptes av Henning som kreatursvåg, det stod tidigare vid grå logen på Tuttorp i Bankekind , där kopparmalmsfororna från Bersbo i Åtvidaberg vägdes på vägen mot Norrköping.

NPD köpte och sålde skog, anlade och köpte stora sågverk (Gullringen, Blankaholm, Norrköping, Tunaberg) och 15.000 ha skog och stod på topp i början av 1920-talet. Sedan dog efterfrågan och guldmyntfot infördes vilket urholkade hans stabila koncern och östgötabanken tog över. Han dog bedrövad, dock lyckades hans många långa söner vartefter rädda en del.

På mödernet härstammar jag från Visingsö, dit några skånska bröder Per och Pål lär ha kommit på 1800-talet. Morfar var målare och allt i alloarbetare på ”öa”, familjen hade mycket små marginaler under t ex 1930-talet.

Min far Dag var yngst av 3 bröder och lång och smal, var kapten på I4 under kriget och frös illa och återvände aldrig till kalla norrland. Han tog över Erikstad på 1950-talet och upphörde befriat med den olönsamma mjölkproduktionen 1970.  Han förvaltade länge Alreiks stora donation i bygden och gjorde storverk med att effektivisera driften av jord och skog.

Min mor Margareta lyckades studera till sjuksköterska och träffade Dag på sjukhuset när han vårdades för magsår. Hon älskade sitt yrke och inställde sig som pensionär flera gånger med begynnande demens överraskande till tjänstgöring på vårdcentral och akutsjukhus.

Jag hade en lycklig barndom som äldst av 4 syskon. Jag var och är ett känsligt barn med stort rättvise- och världsförbättrarpatos. Jag mobbades lite av Börje och Kalle i skolan vilket gjorde att jag fick byta småskola. Det var inte så farligt men var ändå tungt och har påverkat mig. Jag lider med alla barn och människor som utsätts för mobbning, människan är ett flockdjur på gott och, tyvärr, ont.

Jag var och är humanist och ville bli journalist eller socionom. Jag sadlade dock om och kände ansvar för att kanske ta över gården och lyckades bli agronom.

Jag träffade min fru Ewa på luciabal på Lantbrukshögskolan, vi hade 3 fina år i Kalmar (och därefter) där jag var informationsansvarig på Kalmar lantmän.

Bonde på Erikstad och engagemang i C och LRF

1978 började jag arbeta tillsammans med min far på Erikstad med växtodling och skog. På gårdens styva leror odlades främst höstvete och med god hjälp av lantmännens traktorverkstad klarade jag trots en besvärande opraktiskhet driften hyggligt, därtill med besvärande överkunskaper i t ex lantbrukskemi och växtodling i bagaget…(jag bjuder lantmästarna på detta..). Det är härligt att vara bonde så länge ekonomin går ihop.

I början var det skönt att arbeta ensam med radiohörlurar som nödvändigt sällskap. Sedan engagerade jag mig i Centerpartiet i Linköping och i LRF, av både sociala skäl men framförallt för att kunna påverka samhällsutveckling och företagande. Min far var lite aktiv i Högerpartiet (nuvarande M) men jag gick åt vänster under studietiden, dock inte längre än till Centerpartiet. Jag uppskattade partiets miljö- och landsbygdsförankring, småföretagsinriktning samt hjärta för de svaga i samhället genom arbetet för grundtrygghet.

Snabbt efter hemkomsten och efter valet 1979 kontaktade jag jordbruksminister Anders Dahlgren (C) och fick förtroendet att vara hans informationssekreterare i regeringen Fälldin 2 till 1982. Utan tidigare ungdomsförbundsengagemang var detta en port till rikspolitiken som betydde mycket, naturligtvis. Jag tappade den onödigt stora respekt för denna som man lätt kan ha. Jag kämpade med liv och lust för både levande landsbygd och ett livskraftigt jordbruk samt var mycket aktiv i kärnkraftsomröstningsopinionsbildningen. Både min chef Anders, som var mycket bra, och jag ställde oss bakom partilinjen.

Generationsskiftet på gården genomfördes 1986 när min bror och jag köpte ut våra 2 systrar. I slutet på 1990-talet köpte jag även ut min bror, som nog skulle blivit en bättre bonde än mig men som med allt större flygerfarenhet istället lyckades få sitt drömjobb som flygkapten i Emirates i Dubai.

Min växtodlargärning stod på topp under 1980-talet. Genom att alla riksdagens partier förutom det färska Miljöpartiet genomförde Europas mest radikala avregleringsbeslut för jordbruket 1990 ”ställde jag om” gården till häststall och ridhus samt lade alltmer av åkern i träda för att sedan arrendera ut växtodlingen från 2005.

Radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990, liksom också LRFs Spårbyte

1990 års beslut hade blivit helt förödande för svenskt jordbruk om det hade fullföljts, så att jordbruket hade fått konkurrera utan stöd på världsmarknaden från 1995. Det är absolut inget exempel på en lyckad avreglering, vilket ibland hävdas. Tvärtom, hade inte Sveriges EU-inträde återfört tullskydd och ersättningar så hade det svenska jordbruket drabbats av katastrofal utslagning, kapitalförstöring, nedläggning och extrem stordrift.

Under 1980-talet var politikerna tydliga med vartåt det lutade. Den motkraft som fanns var böndernas organisation LRF, som kunde mobilisera en folklig opinion och som riksdagen hade stor respekt för.

Överraskningen blev stor, hos både bönder och politiker, när LRFs ordförande Bo Dockered plötsligt proklamerade ett ”spårbyte”. LRF insåg att avregleringen var oundviklig, sa man, och ville hoppa upp på tåget.

Politikerna var förbluffade. Ingen, inte ens LRF, motsatte sig alltså en ensidig svensk avreglering av det svenska jordbruket.

Dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt uttrycker i sina memoarer sin häpnad över att LRF kastade in handduken, men socialdemokraterna tackade och tog emot och även Centerpartiet tvingades ställa sig bakom regeringens planer.

Visst fanns det delar i spårbytet som var förståeliga, att bondekooperation och bönder t ex måste bli mer marknadsinriktade. Däremot blev det förödande att den enda kraft som kunde ha bromsat de extremliberala politikerna, LRF, valde att kasta in handduken och i praktiken gav politikerna grönt ljus för ett marknadsliberalt experimenterade i full skala, som enda land i Europa.

Envis och stridbar i LRF och Centerpartiet

Jag hade tidigt engagerat mig i LRF på lokalavdelningsnivå, skrev motioner till riksförbundsstämman, och kände stor oro för mitt växtodlingsföretag och för det svenska jordbruket om vi som enda europaland skulle utlämnas till att konkurrera på världsmarknaden utan tullskydd och ersättningar.

Jag reagerade starkt på LRFs spårbyte och gjorde allt för att förhindra det, med debattartiklar, motioner och inlägg på länsförbundsstämmor. Men Bo Dockered hade valt väg och lyckades med sitt kraftfulla ledarskap att få med sig de med ledningen oftast lojala länsförbundsledningarna, så även i Östergötland.

Min besvikelse var stor och i protest blev jag informationsbyråkrat i 3 år på lantbruksstyrelsen (nuvarande Jordbruksverket) i Jönköping, dit jag mest dagspendlade 30 mil t o r. Mitt främsta minne därifrån är när jag i höjd med Braheborg i radion fick nyheten att skaraborgarna under ledning av Hans Jonsson (vilket förde honom till riksförbundsstyrelsen) blockerade myndigheten. Jag satt under dagen i en bunker tillsammans med myndighetens ledning och skickade med blandade känslor ut desperata pressmeddelanden som inte ledde till någonting.

Jag fick dock stöd av de flesta LRF-medlemmarna i Östergötland och min motståndskamp gjorde att jag till allmän överraskning blev föreslagen till LRFs länsförbundsstyrelse, och ett år senare till ordförande, efter hedersmannen Åke Björn som inte hade haft någon lätt sits mellan mig och Dockered. På stämman 1991 talade halva länsförbundsstyrelsen emot mig som ordförande men jag valdes ändå med bred majoritet.

Jag ser det som en stor merit att jag när jag slutade som ordförande 1999, och efterträddes av den förträfflige Anders Johansson i Nässja, rådde stor harmoni i både länsförbund och styrelse.

Jag valdes sedan in i LRFs riksförbundsstyrelse 1997. Under min tid i LRF stod både jag och östgötarna för en stark näringspolitisk linje, att LRF visst skulle utveckla marknad och möjligheter men att man också, eftersom de politiska spelreglerna var så avgörande för lantbruket, skulle kraftfullt driva på för rättvisa spelregler relativt bönder i övriga EU-länder.

Jag sågs säkert som besvärlig och envis av många i LRFs ledning, och det ryktet har jag fått leva med även i Centerpartiet. Det kan finnas fog för en sådan syn, även om jag bestämt hävdar att jag i grunden är konstruktiv och lojal och bra på att samla styrelse och medlemmar till ett gemensamt agerande. (det är precis så här memoarer kan användas, att oförblommerat frossa i sin egen analys och uppfattning!).

Naturligtvis har min ”bråkighet” berott på en stark övertygelse i sakfrågor, som jag inte vikit ifrån, mer om detta senare.

Huvudströmningen i LRF de senaste 25 åren har varit att tona ner LRFs näringspolitiska profil och istället lyfta fram företagandet och se och gynna dess möjligheter på alla tänkbara sätt. Jag är fullt med på det senare, men inte på bekostnad av det förra, så kan min opposition beskrivas.

Anpassa Sveriges körkortregler om synfältsbrister till Norges! Interpellation!

Jag har sedan ca 2006 gjort allt jag kunnat för att Sveriges närmast rigida stränga körkortsregler för de som ser bra men har viss brist i sitt synfält ska mildras och att Sverige istället ska anpassa sina regelverk till hur det fungerar i Norge, övriga EU-länder, USA mm.

Jag har motionerat, interpellerat och skrivit debattartiklar.

Lite har hänt i rätt riktning genom att en körsimulator nu finns i Linköping, Men Sverige borde likt Norge och andra länder tillåta praktiska uppkörningsprov med erfarna examinatorer.

Jag interpellerar nu infrastrukturminister Tomas Eneroth, kanske en sista gång ifall jag inte tar plats i nästa riksdag.

1.000-tals berövas orättmätigt sina körkort - Interpellation

Jag begär i denna interpellation att statsrådet Anna Johansson, och gärna också transportstyrelsen, ska analysera och ändra Sveriges alltför stränga regelverk för de som ser bra men har mindre brister i sitt synfält. (att de med allvarliga brister inte ska ha körkort är vi självklart överens om). 

Andra länder har rimligare regler och använder körprov. Transportstyrelsens krav gäller endast de som kommer till deras kännedom, någon uppsökande verksamhet mot de mångdubbelt fler med samma synfältsbrister som de som berövas sina körkort förekommer inte. Likaså kör tio- och hundratusentals med körkort från andra länder bil och lastbil i Sverige, många med samma synfältsbrister som Sverige inte accepterar, utan att transportstyrelsen ingriper. 

Norge, med lägre trafikdödlighet än Sverige, har ingen körsimulator och testar kördugligheten i praktiska körprov, medan Sverige kräver fixerade tester i syntestmaskiner och i den färska körsimulator som just tagits i bruk. Sverige tillåter inte praktiska körprov som andra länder gör.

Riksdagen den 21 mars 2017

Staffan Danielsson, riksdagsledamot (C)

Här nedan utdrag ur interpellationen, här länk till de 15 blogginlägg med fakta som jag gjort och här, igen, länk till själva interpellationen!

Jag har i tiotalet år som riksdagsledamot arbetat för att de tiotusentals eller hundratusentals personer som har mindre brister i sina synfält, varav ett antal tusen anmälts till Transportstyrelsen av läkare som har anmälningsplikt, ska kunna behålla eller ta körkort efter utvidgad uppkörning eller prov i körsimulator.

I dag ställer Transportstyrelsen de strängaste kraven i världen på de med mindre brister i sina synfält, något som det åligger läkarna att rapportera till Transportstyrelsen, medan alla de mångdubbelt fler, ofta äldre, som har samma brister men som inte gått till läkare obehindrat kör vidare utan att Transportstyrelsen bedriver någon uppsökande verksamhet alls.

Transportstyrelsen visar med detta agerande att deras stränghet mot det relativt få personer som rapporteras in inte är försvarbart.

Norge har till exempel mindre trafikdödade per miljon invånare än Sverige trots att det där inte finns någon körsimulator och rejäla uppkörningsprov kan göras i hela landet. Detta vederlägger givetvis helt Transportstyrelsens linje att synfältsdrabbade ska klara extremt höga krav i omtvistade syntestmaskiner, under oerhörd stress och med huvudet fixerat, och att detta test är helt avgörande, medan körprov unikt nog förbjudits.

Hundra- och tusentals människor med mindre brister i sitt synfält har på grund av Transportstyrelsens rigida stränghet fråntagits sitt körkort trots att de ser bra; detta väcker ofta desperation och trauman, företag och sommarstugor får säljas och rörelsefriheten kan begränsas mycket starkt.

Internationella forskare och ledande trafiksäkerhetsexperter och ögonläkare förstår inte vad Sverige håller på med.

S- och MP-gruppen i trafikutskottet våren 2014 ställde sig våren 2014 bakom min motion om att regeringen snarast skulle låta en utredare granska Sveriges regelverk i en internationell jämförelse samt beakta kritiken från trafiksäkerhetsexperter och ögonläkare i Sverige. S- och MP-gruppen förtjänar att hedras för sitt mod i denna rättvise- och rättssäkerhetsfråga och för att de lyssnat inte bara på Transportstyrelsen utan också på de många som drabbats så hårt av de unikt stränga svenska regelverken.

Jag hoppas att undersökande och grävande journalister på Uppdrag granskning eller Kalla fakta eller på vilka seriösa tidningar eller etermedier som helst granskar denna enligt min åsikt skandal, som fortfarande pågår. 

Utredare och andra granskare har tillgång till allt material de behöver, skulle jag tro, genom att jag just har gjort 15 blogginlägg som redovisar de fakta som styrker att Sveriges särklassigt hårda och fyrkantiga krav berövar många rätten att köra bil trots att de ser tillräckligt bra för att göra det.

Här är länken till mina inlägg: http://staffandanielsson.blogspot.se/2017/03/rimliga-regler-for-de-med-mindre.html

Medan många svenskar har förlorat den frihet som ett körkort innebär kan alla de från andra länder som kan uppvisa ett körkort, oavsett kvaliteten på det, obehindrat köra i Sverige trots att många inte skulle ha haft något körkort om de svenska reglerna hade tillämpats.

Jag hoppas att mina blogginlägg och denna interpellation ska få Transportstyrelsen och regeringen att agera.

Jag vill med anledning av detta fråga statsrådet Anna Johansson:

Är statsrådet mot bakgrund av det material jag har presenterat beredd att till exempel tillsätta en oberoende utredare för att granska de svenska regelverken i denna fråga i ett internationellt perspektiv, i syfte att anpassa de svenska reglerna till internationell praxis eller till till exempel regelverken i Norge som har bland världens lägsta dödlighet i trafiken?

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/interpellation/korkortsregler-for-de-med-mindre-brister-i-sitt_H410383

Rimliga regler för de med mindre brister i sitt synfält - 15.

Jag har i tiotalet år som riksdagsledamot arbetat för att de 10.000- eller 100.000-tals personer som har mindre brister i sina synfält, varav ett antal tusen anmälts till transportstyrelsen av läkare som har anmälningsplikt, ska kunna behålla eller ta körkort efter utvidgad uppkörning och/eller prov i körsimulator.

Idag ställer transportstyrelsen strängast krav i världen på de med mindre brister i sina synfält som rapporteras till transportstyrelsen från läkarna, medan alla de mångdubbelt fler, ofta äldre, som har samma brister men som inte gått till läkare, obehindrat kör vidare utan att tranportstyrelsen bedriver någon uppsökande verksamhet alls.

Under decennier har några ledande personer på transportstyrelsen tillåtits sätta en extremt hög ribba för även de med mindre brister i sitt synfält, som om de varit medborgare i andra länder där ofta hade fått behålla sina körkort.

Norge har tex mindre trafikdödade per miljon invånare än Sverige trots att där inte finns någon körsimulator och rejäla uppkörningsprov kan göras över hela landet. Sverige kräver sedan länge att synfältsdrabbade ska klara extremt höga krav i syntestmaskiner, under oerhörd stress och med huvudet fixerat, medan körprov förbjudits.

100- och tusentals människor med mindre brister i sitt synfält har på grund av transportstyrelsens rigida stränghet fråntagits sina körkort trots att de ser bra, något som ofta väcker desperation och trauman, företag och sommarstugor får säljas och rörelsefriheten begränsas mycket starkt.

Internationella forskare förstår inte vad Sverige håller på med, liksom även ledande trafiksäkerhetsexperter och ögonläkare.

Jag interpellerade dåvarande trafikminister Svärd i december 2012, som öppnade för att prov med körsimulator var på gång. (Norge har som sagt ingen..). Den är med högt uppställde krav nyligen igång i Linköping och nära hälften har klarat kraven. Detta visar ju hur många som felaktigt har berövats sina körkort under flera decennier.

Det är bra att körsimulatorn har kommit igång men kraven för den behöver utvärderas, och Sverige måste snarast liksom andra länder tillåta uppkörningsprov för de med mindre brister i sitt synfält.

Jag har lagt en motion som nu behandlas i trafikutskottet och jag ställer nu en interpellation till trafikminister Anna Johansson. Jag påminner där om att S- och MP-gruppen i trafikutskottet våren 2014 reservationslöst ställde sig bakom min motion om att regeringen snarast skulle låta en utredare granska Sveriges regelverk i en internationell jämförelse,  samt i beaktande av kritiken från trafiksäkerhetsexperter och ögonläkare i Sverige. S- och MP-gruppen förtjänar att hedras för sitt mod i denna rättvise- och rättssäkerhetsfråga.

Jag vill i motionen och interpellationen att nuvarande regering låter granska transportstyrelsens regler genom att t ex en utredare tillsätts, i syfte att svenska regelverk inte ska vara strängast i världen med i princip noll effekt på trafiksäkerheten, utan anpassas till internationell standard, t ex som i Norge.

Jag anser också att dagens ledning på transportstyrelsen ska ta initiativ till en sådan granskning.

Och jag hoppas att undersökande och grävande journalister på Uppdrag Granskning eller Kalla Fakta eller på vilken seriös tidning eller etermedia som helst granskar denna skandal, tycker jag, som fortfarande pågår.

De har tillgång till allt material de behöver, skulle jag tro, genom att jag har gjort 15 blogginlägg, varav detta är det sista, som redovisar den orätt som har begåtts mot så många som ser bra men har mindre brister i sitt synfält när de berövats sina körkort, medan de i andra länder hade fått behålla dem.

Medan de förlorat den frihet som ett körkort innebär kan alla de från andra länder som kan uppvisa ett körkort, oavsett kvaliteten på det, obehindrat köra i Sverige varav många inte skulle haft något körkort om de svenska reglerna hade tillämpats.

Jag hoppas att dessa blogginlägg och denna interpellation ska få transportstyrelsen och regeringen att agera!

Här är länkar till de 14, utöver detta, blogginläggen med en rubrik till vart och ett:

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 1.
Min interpellation dec 2012 samt min motion sept 2016 samt en del länkar

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 2.
Länkar till JO-anmälan mot de ansvariga på transportstyrelsen för de alltför stränga reglerna från mig och 2 drabbade och engagerade personer, Thomas Hammarström och Daniel Lindgren.

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 3.
Länk till trafikutsottets betänkande våren 2014 där S- och MP-grupperna ställde sig bakom min motion och ville tillkännage till regeringen att låta utreda denna fråga.

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 4.
Länk till bl a Facebookssidan Rättvisa körkortskrav som Thomas Hammarström startat och där deras verklighet som fråntas sina körkort, och de stränga reglerna, väl beskrivs.

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 5.
Länk till IP 2012 med professor Kjell Ohlsson som kritiserar de fixerade syntestmaskinerna och sambandet mellan dem och bilkörning.

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 6.
Länk till kritiska synpunkter från en ledande svensk ögonläkare mm.

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 7.
Synpedagogen och hedersdoktorn mm Krister Inde skriver om synfältsfrågan och simulatortest och internationell forskning, bl a till riksdagens trafikutskott.

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 8.
Krister Inde utvecklar sina synpunkter och hänvisar till internationell forskning och praxis i olika länder mm, vilka inte ger Sverige något stöd för sin extremt stränga hållning.

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 9.
Krister Inde träffade vi en internationell konferens en ledande norsk myndighetsperson som intervjuas, och där körkortstestet bygger på praktiska uppkörningsprov i hela Norge.

Rimliga körkortsprov för de med mindre brister i sitt synfält - 10.
Krister Inde intervjuar professor Joanne Wood från Australien, där man gör praktiska körprov, hon riktar stark kritik mot Sverige.

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 11.
Privatpersonen Johan Ursjö, själv berörd, gör en kritisk genomgång av de syntestmaskiner som transportstyrelsen helt förlitar sig på mm

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 12.
Riksdagsledamot Leif Pettersson har förtjänstfullt arbetat med dessa frågor i flera år och kritiserar här att transportstyrelsen ej kontrollerar syn upp i åren (på andra än de med uppdagade brister i synfältet..).

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 13.
Publicisten Bertil Torekull, och en anonym som drabbats, berättar om hur de drabbats. De representerar många som desperat kämpar för friheten att köra bil, de ser bra men har mindre brister i sitt synfält och transportstyrelsen är kompromisslös.

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 14.
Mina synpunkter på VTIs körsimulator, i grunden ett stort steg framåt, men sannolikt för högt satta krav, initierade av transportstyrelsen.

Rimliga regler för de som har mindre brister i sitt synfält - 14.

Jag anser att transportstyrelsens oerhört stränga regler som gällt sedan mycket länge, att de med någon synfältsbrist som kommer till transportstyrelsens kännedom måste uppställa stränga krav vid test med huvudet fixerat i en syntestmaskin, är kvasivetenskapliga och inte förankrade i forskning och erfarenhet.

Därför har tusentals personer som ser bra men har mindre brister i sitt synfält i Sverige berövats sina körkort utan möjlighet att få visa sin körduglighet i körprov som i andra länder.

Därför är det naturligtvis bra att VTI i Linköping nu tagit fram en körsimulator där några av de som fråntagits sina körkort kan få testa sin körförmåga.

VTIs experter är professionella och gör ett gott arbete, dock ställer transportstyrelsen och Lars Englund även här strängare krav på testets genomförande, man får bara en chans, man får inte träna innan mm mm,
Därför kommer en del kritik från dem som testas i simulatorn som jag anser är viktig att VTI och framförallt transportstyrelsen tar till sig.

Av de som testats är det dock många, uppåt hälften som klarar provet och kan återfå körkortet, vilket naturligtvis är ett stort steg framåt efter decennier med endast syntestmaskiner.

Jag anser att det är ytterst problematiskt att det kostar ca 20.000 kr att genomföra testet, som man betalar i förväg oavsett hur testet sedan går. Ska körkort för dem som vill bevisa sin körduglighet när de har mindre brister i sitt synfält bli en klassfråga där bara de som har råd att betala kommer ifråga?

Även detta är ett starkt argument för att som i andra länder också acceptera praktiska körprov där erfarna körkortsprovare bedömer kördugligheten. .

Det är således alltjämt orimligt att endast Sverige inte accepterar att som i Norge och många andra länder tillåta utvidgade körprov med erfarna bedömare över landet. EU anvisar att detta ska kunna göras men Sverige har gått sig egna väg. Här måste en ändring snarast ske, och jag tror att bästa sättet är att regeringen låter en oberoende utreda granska Sveriges regelverk på detta område i relation till andra länders och i förhållande till vad forskare och experter för fram.


En kritisk synpunkt från Rättvisa körkortskrav: "Körprov i Vti:s simulator är förmodligen anpassad till lagtexten. Jag körde simulatorn i mars 2015 felfritt enligt min bedömning körde alltså inte på något klarade alltså av alla hinder trots detta fick jag svar från Vti drygt ett år efter i maj 2016 att jag inte klarat simulatorkörningen pga att jag inte hade ett tillräckligt säkerhetsavstånd?? Jag har ifrågasatt detta hos Vti och begärt att få se min körning och få veta var jag felat och se hela min bedömning. Men jag har nekats på båda punkterna. Jag får alltså inte veta var jag felat utan bara få besked om att jag har för dålig säkerhetsmarginaler. Jag har heller inte fått reda på hur många av testpersonerna med fullt seende som misslyckats. Detta är urdåligt och är ytterligare ett sätt att fortsätta dra in körkort. Ska man sedan betala en stor summa pengar för testet och ändå inte få ett vettigt besked om hur det gått så blir det ännu mera parodi
Jag har ingått i Vtis simulatoruppbyggnad som testperson."

Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 13.

Under det decennium som jag politiskt arbetat med synfältsfrågan har jag kommit i kontakt med så många översiggivna personer som ser bra men som har någon brist i sitt synfält.

Deras läkare har ålagts att rapportera in dem till transportstyrelsen för minsta brist i deras synfält. Deras körkort tas omedelbart ifrån dem. Och de stränga fyrkantiga kraven på testresultat i syntestmaskiner är svåra att klara under den oerhörda stress som fixeringen i en syntestmaskin innebär.

De kämpar för att få göra nya tester och de förvägras helt att som i andra länder få visa sin körduglighet i praktiska uppkörningsprov.

Klarar de inte syntestmaskinen så får de inte ens köra traktor och fyrhjuling i max 30 km, transportstyrelsen är sträng och konsekvent, syntestmaskinen och de stränga krav som transportstyrelsen har uppställt är som bibeln,  de är heliga.

Många har velat få dispens för att lugnt kunna köra till en sommarstuga eller arbetsplats men nej.

Publicisten Bertil Torekull ger i Expressen vid 84 års ålder utlopp för sin vrede när hans  ögonläkares rapportering gör att hans körkort återkallas, Samtidigt kör alla de lugnt vidare som inte gått till ögonläkaren utan att transportstyrelsen kör någonting, liksom alla de som kör i Sverige med utländska körkort där kraven på synfältet inte är lika stränga och där  uppkörning regelmässigt används som körkortsprov.


Jag fick nyligen en epost från en mycket respekterad akademiker i en liknande situation, som ger en god bild över hur man upplever transportstyrelsens rigiditet;

"I höstas konstaterades att jag har en hypofystumör som sedan dess framgångsrikt behandlats. I samband med denna upptäckte ögonläkaren att mitt synfält försämrats. Jag förbjöds köra bil. Sedan dess har detta förbättrats men kommer sannolikt aldrig att komma upp till de orimligt höga krav som ställs i vårt land. Jag har sannolikt haft tumören och nedsatt periferisyn i många år. Jag har kört prickfritt både bil och mc i 51 år och aldrig varit inblandad i olyckor. Min körsträcka är ca 3000 mil per år. Det blir totalt en bra bit över 100 000 mil! Jag har full syn på båda ögonen och full binokulärt horisontellt seende. Men jag har vissa mindre brister i synfältet vid ca 270 grader. Bor på landet och bedriver viss rörelse kring bla jord o skog. Jag betraktas tydligen som en trafikfara och kommer med gällande bestämmelser således aldrig mera få framföra fordon. Inte ens köra traktor på gården då vägen förbi är allmän. Hela min tillvaro är omkullkastad. Det krävs bara 50 % syn för att köra personbil. Jag har 100 men det hjälper inte. Vi som har full syn men smärre synfältsbrister utsätts för övergrepp och kränkningar. För att testa tillförlitligheten i testmaskinen har jag sökt upp tre olika ögonläkare och testats på tre olika apparater. Häpnadsväckande nog fick jag tre helt olika resultat. Detta godtycke är inte rättssäkert! Väger jag mig tre dagar i följd får jag ju så gott som samma vikt. Men mäter man synfältet på samma sätt får jag helt olika värden! Jag känner mig utsatt för godtycke och myndighetsövergrepp. Självklart ska man inte köra bil med brister i förmågan. Men genom att fixera huvudet och blicken i apparaten och därefter avgöra förmågan att köra bil från detta statiska synfältsprov är helt sjukt. Men som enskild människa känner man sig helt överkörd av myndighetsutövandet. Jag känner mig helt maktlös. Vad ska man ta sig till?

Därför sätter jag mycket stort värde på det arbete som ni gör för att hjälpa oss som drabbas. Varför ska vår lilla grupp drabbas av denna missriktade tjänstemannanit när inte alla konsekvent kontrolleras? Varför kan vi inte som i andra länder få visa att vi kan köra bil i verkligheten genom ett dynamiskt test vid tex en uppkörning?

Jag hoppas och vädjar till er att ni med hjälp av er position kan utöva inflytande över att förändra denna skamfläck i myndighetsutövningen och förhindra fler att utsättas för sådana övergrepp."


Här är ett av många liknande inlägg på FB-sidan Rättvisa körkortskrav:

"Hej vänner! sitter här lite ledsen/arg. min diabetesläkare godkände det ökända körkortsintyget även min ögonläkare som skrev : Med tanke på att det endast är en testpunkt som inte uppfyller synfältskraven helt föreslår jag att patienten får behålla sitt b-körkort. Men det tyckte inte vägverket. De vill nu ha ett yttrande m.m från mig sedan tar de kortet efter 28-års felfri körning!!!!!"

Överstelöjtnant emeritus Lars Pihl redogör i detalj om den rigida stränghet som transportstyrelsen tillämpar för de som har någon brist i sitt synfält. Och hur man i vanlig ordning helt dömer ut experter som har en ennan uppfattning. Lars ser bra men får inte ens köra på landsbygden i Dalarna till sin sommarstuga, och inte ens köra med fyrhjuling i 30/km per timma. Sanslöst! Däremot är det för transportstyrelsen helt OK att att de mångdubbelt fler, ofta äldre, som kör bil med större brister i sina synfält att fortsätter med det utan någon uppsökande verksamhet, vilket inte heller sker mot alla med EU- och internationella körkort.

Lars Pihls upprörande berättelse:

"
Inlägg i debatten om tillämpningen av Transportstyelsens synfältskrav.
Min bakgrund.
Jag är född 1939 och är pensionerad yrkesofficer. Min grad var vid pensioneringen 1994 var överstelöjtnant. Jag har mer än 50 års erfarenhet av bilkörning med fordon och körförhållanden av de mest skilda slag.
Tidigt på kvällen i juli 2013 drabbades jag av en lättare stroke. Den var så lätt att vid kontroll enligt AKUT-testet beslöt jag att vänta med läkarbesök till följande morgon. Efter undersökning på Mora lasarett togs behandling och uppföljning över av Sjukhuset i Eskilstuna. Här gjordes också synfältstest och kognitiv test, med inriktning på förmågan att köra bil. Det kognitiva testet gav inga indikationer till nedsatt förmåga att köra bil. Resultatet av synfältstestet sändes till Transportstyrelsen. Detta senare resulterade i indragning av körkortet, enbart med anledning av resultatet av synfälttestet. Då jag inte själv upplevde någon synförsämring bad jag, och fick, göra om testet. Resultatet blev detsamma. Jag begärde då att ytterligare en gång göra om testet men på ett annat sjukhus. Jag fick det och gjorde det tredje testet på St. Eriks sjukhus. Fortfarande med samma resultat.
Utöver detta har jag gjort en vanlig synundersökning hos optiker som konstaterar att jag har fullgod syn på båda ögonen när jag bär ordinerade glasögon.
Det var nu jag fick lärdom om begreppet Synfältsbortfall och också läste Prof. Kjell Ohlssons artikel i Glaukom-förbundets tidskrift. Denna insikt gjorde att jag började inse att jag kanske skulle få klara mig utan körkort. Jag skulle ju enligt min omgivning vara tacksam för att jag inte drabbats värre av min stroke. Alla andra funktioner, mentala och fysiska, fungerar ju, vilket också det kognitiva testet visade.
Som ett första steg att anpassa mig till min körkortslösa situation sökte jag dispens för att få tillstånd att få AM-körkort för bl a traktor med max-hastighet 30 km/tim. Detta skulle ge mig möjlighet att leva mitt friluftspräglade liv med jakt och fiske och vistelse ute i naturen.
Jag begärde denna dispens för tillstånd inom ett område med radien 20km, räknat från mitt fritidshus i Malung. Dispensen avslogs med hänvisning till risken att skada fotgängare och cyklister. Jag föreslog då att undantaga Malungs tätort i dispensområdet. Svaret på detta från Transportstyrelsen var det inte finns någon ”kod” för ett sådant undantag??.
Transportstyrelsens beslut överklagades till Förvaltningsrätten. Bl a hänvisade jag till Prof. Ohlssons artikel. Transporstyrelsen motsätter sig ändring av det överklagade beslutet. Min hänvisning till Prof. Ohlsson av färdas med, citat, ”Påståendet som citeras från professor Ohlssons artikel att Transportstyrelsens rutiner är utan vetenskaplig grund är grovt felaktigt och visar att professor Ohlsson saknar kunskaper på området.” Professor Ohlssons verksamhetsområde rör ju just relationen mellan människa och maskin. Vad beträffar kunskaper inom det här området ifrågasätter jag Transportstyrelsens kunskaper i området. Enligt den information jag har så saknar Transportstyrelsens Medicinska råd ögonläkare?? Hur kan då Transportstyrelsen ifrågasätta Prof. Ohlsson utan att ha inhämtat fakta om relevansen i mitt överklagande från en ögonläkare.
Resultatet blev att Transporstyrelsens Beslut ej skulle ändras. Jag begärde därefter prövningsrätt i Högsta Förvaltningsdomstolen. Prövningsrätt beviljades inte.
Som medborgare i ett rättssamhälle måste jag ifrågasätta behörigheten hos en Statlig myndighet, som Transportstyrelsen, att i en juridisk handling avfärda en professors åsikter med att han ”saknar kunskap i området”.
Fortsatt kamp mot en orättfärdig myndighetsutövning.
Trots Transportstyrelsens uppfattning om Prof. Ohlssons kunskaper på området på börjas på VTI utvecklingen av ett simulatortest för att avgöra förarförmågan hos personer med synfältsbortfall. Detta var just ett av de tunga förslagen i Prof. Ohlssons artikel. Jag förväntar mig inget erkännande från Transporstyrelsen om huruvida de har påverkats av Prof. Ohlsson, det finns flera forskare än han bla i Holland, Tyskland och USA som har forskat i till vilken grad synfältsbortfall påverkar körförmågan och metoder att kontrollera detta utan att utsätta andra trafikanter för fara.
I Sverige framförs mycket kritik mot hur Transportstyrelsen hanterar detta med synfältsbortfall där detta leder fram till körkortsindragning. Man måste uppleva konsekvensen av att bli av med sitt körkort då skälet för individen inte är så uppenbart. Den förklaring man som drabbad får är, att det är just typiskt att den drabbade inte själv upplever att det finns luckor i synfältet.
Det är just detta, att transportstyrelsens tillämpning av resultatet av synfältstestet inte tar hänsyn till hjärnans underbara förmåga att själv lära sig att kompensera för brister som uppstår i hjärnan på grund av skador t x och som berör oss med synfältsbortfall. Hjärnan skaffar sig en förmåga, utan vår direkta vilja, att styra ögon- och huvudrörelser för att kompensera för de luckor som uppstått i synfältet. Detta fixar hjärnan så bra att vi inte i vår normala tillvaro inte märker luckorna. Transportstyrelsen använder i sin tillämpning endast skadan som visas efter synfältstest, utan att lyssna till dem som vet bättre.
Simulatortest.
Äntligen kom så informationen om att man höll på att utveckla ett simulatortest för bedömning av körförmågan hos personer med synfältsbortfall och som fått sitt körkort indraget på grund av detta.
Jag fick information om detta tidigt och anmälde mig att ingå i den grupp som skulle vara försökspersoner under utvecklingsarbetet. Tyvärr kom jag aldrig med i dragningen.
Så till slut kom meddelande om att testkörningar igångsatts, under mars månad 2016 och möjlighet gavs att boka tid. Kostnaden gavs också vid detta tillfälle, SEK 18.750. Resultat av testet skulle skickas hem som ett Testprotokoll c:a en vecka efter testet. Det var noga med att betalningen var gjord senast 2 dagar innan dagen för testet.
Jag fick min tid för körning till 2016-08-30, resultatet sändes till mig 24 veckor senare!!
Den enda information som gavs före testet var att man kanske kunde uppleva åksjuka under testet, om man av det skälet tvingades avbryta skulle del av de inbetalda pengarna kunna återbetalas. Ingen annan information om hur testmaskinen var uppbyggd eller vad det innebar att ha en virtuell miljö att köra i. ”Inkörningen” var 8 min landsvägskörning i testbilen innan själva provet, som registrerades på video, började, körningen skulle vara c:a 45 min. Jag kände inga farhågor för illamående då jag aldrig haft problem med det oavsett vad jag färdats med, inkluderat avancerad flygning.
Jag hade före detta tillfälle ingen som helst erfarenhet av att vistas i eller köra något fordon i virtuell miljö. Jag hade vid ett tillfälle suttit i en flygsimulator i Västerås, i coc-pit på en jumbojet och landat på Arlanda. Inte många likheter med en halv Saab 9000.
Jag anlände till lokalen för testet. Inte heller här gavs någon information om testet och vad som väntade. Ingen av ledningen mötte.
Efter 8-min körning började den delen av testet som registrerades för bedömning. Jag fick alltså köra i en virtuell trafikmiljö, något som jag helt saknade erfarenhet av. Under körningen ser man i vind- o
sidorutor att bilen rör sig. Hastighetsmätaren anger också en hastighet. Men det säte jag sitter i rör sig inte alls. Jag får inte, som vid vanlig bilkörning, en förnimmelse av hastighetsändring, broms eller acc, i kroppen, förmedlad via sits och rygg från förarsätet. Jag tolkar det jag kände då som en mental konflikt mellan vad ögonen registrerade och vad kroppen kände. Jämför med den konflikt kroppen upplever vid svindelkänsla då ögat säger att du är i högt upp i luften och fötterna säger hjärnan att du står på backen. Med alla dessa intryck, som kroppen o hjärnan helt saknar erfarenhet av, ska jag anpassa min körning i en virtuell trafikmiljö som jag saknar erfarenhet av. Om jag på det lägger att det var tre år sedan jag satt bakom ratten i en bil, hur görs bedömningen av min förmåga att köra trafiksäkert? Vid ett tillfälle, vid körningen i stadsmiljö blev jag ”bilsjuk”, och kräktes upp lite, som jag svalde tillbaka. Jag kände mig oerhört pressad. Efter körningen var jag helt utpumpad och benen var som av spagetti
I senaste numret av StrokeKontakt redovisas att 5 st fått sina körkort tillbaka, av hur många testade? Om uppgifterna och statistiken är rätt drabbas 9000 om året av stroke och 3000 av dem får synfälltsbortfall, och som då kanske får sina körkort indragna. Det blir mycket att göra för VTI. Men med tanke på kostnaden försvinner säkert många. Det blir sannolikt så, om inte kostnadsbilden justeras, att det blir en ynnest för dem som kan plocka fram detta belopp. Jag gjorde det inte med lätthet, men körkortet betyder så mycket för mig att jag ansåg kostnaden motiverad, om än inte skälig. Nu blev jag ju dessutom inte godkänd vilket gör besvikelsen och kostnaden dubbelt svår att bära.
Det meddelades före testet, att det vid underkännande inte var möjligt för omprov. Skälet angavs vara att då visste man som förare vad som skulle komma och därför skulle inte resultatet vara rättvisande. Med svensk lagstiftning är ju inte övningskörning eller kontroll tillåten om körkortet blivit indraget men väl om man aldrig haft körkort?? Av detta skäl är alltså simulatortestet den enda möjlighet som erbjuds den som fått sitt körkort indraget, utan möjlighet till omtest.
Med alla slag av dispenser som ges av transportstyrelsen, varför är det inte möjligt att ge dispens för ”uppkörning” för auktoriserad bilskoleinspektör, att göra kontroll av personens körförmåga, kombinerat med ett kognitivt test, av den typ som jag fick göra. Jag vet att kunniga personer inom det här aktuella området har ställt frågan till erfarna bilskoleinspektörer om de skulle kunna bedöma en förares lämplighet under dessa förhållanden, svaret var – JA.
I mitt fall synes det inte finnas något alternativ. En förnyad synfältskontroll ger sannolikt oförändrat resultat. Ögonläkaren på St Erik bedömde min skada som permanent, men jag har heller inte märkt någon försämring. Min fråga är då, jag har framställt den också till Prof. Jan Andersson men han hänvisade till Transportstyrelsen:
Kan man göra en graderad bedömning av simulatortestet för att eventuellt medge dispens för att få ett AM-körkort för att köra traktor och EU-moped. Detsamma som jag sökte dispens för tidigare, men fick avslag på.
Kampen går vidare.
Detta inlägg kommer att sändas till Transportstyrelsen med kopior till dem jag har haft kontakt med och liksom jag erfarit Tranportstyrelsens ovilja/oförmåga att ta in synpunkter och erfarenheter i sin tillämpning av sina egenfabricerade riktlinjer för körkortsindragning.
Jag kommer också att försöka få Stroke-förbundets stöd för att via media stöd för en mera nyanserad tillämpning av skadan Synfältsbortfall påverkan på körförmågan. Vi som drabbats av stroke känner av den och dess verkan på oss behöver inte belastas ytterligare av negativ myndighetsutövning som resulterar i totalt förbud att köra bil, trots att detta inte alltid är motiverat. Kan vänligen Dr Lars
Englund lyssna till de forskare och länder med en mera nyanserad inställning till synfältsbortfallets påverkan av körförmågan. Vidare bör simulatortestet utvecklas så att körmiljön blir så naturlig som det är tekniskt möjligt. Den nu använda körmiljön är ett billigt och onaturligt alternativ till verklig körning på väg,"