Analys av Centerpartiets nya migrationspolitik

Jag har i sju år drivit på för att Sveriges migrationspolitik måste ligga i närheten av övriga EU-länders. Jag har givetvis drivit på även inom Centerpartiet för detta, men fått mycket stark kritik som typ främlingsfientlig.

Nu verkar Centerpartiet faktiskt närma sig min linje i betydande grad eller helt och hållet, vilket jag självfallet välkomnar starkt. 

Tyvärr gör man det under utsändande av dimridåer, den nya migrationstalespersonen Jonny Cato hävdar t ex i en expressenintervju att Centerpartiets omläggning och nya signaler inte är en restriktivare och mer realistisk linje.

Det innebär att att Centerpartiet alltså i många år haft uppfattningen likt mig att Sveriges migrationspolitik inte i nämnvärd grad kan avvika från övriga EU-länders..Är det någon mer än han som kan tro på detta? Om så var fallet, varför har jag skällts ut och isolerats när jag 2015 och 2015 osv sa detsamma som Centerpartiet nu plötsligt säger? Har alltså jag och Johanna Jönsson i alla år haft samma uppfattning?

Dubbla budskap är oftast förödande för ett politisk parti. Jag hoppas att Centerpartiet stärker sin trovärdighet genom att pudla och medge att man byter kurs, det kan ge den nya kursen trovärdighet till skillnad från om den påstås vara densamma som den gamla.

Centerpartiets självbild, oavsett den förra eller den nuvarande migrationspolitiken, är det naturligtvis inget fel på. Här några Cato-citat:

" Vi är på något sätt det enda partiet som lyckas balansera medmänsklighet och humanism med ordning och reda." 

"Var det fel att vi stängde gränserna 2016? 

– Ja."

"Skulle du säga att ni vill skärpa er migrationspolitik? 

– Nej, det skulle jag inte säga."

Jag har i detta blogginlägg gjort en genomgång av Centerpartiets hittillsvarande ståndpunkter i migrationspolitiken som inte stämmer med "inte avvika i nämnvärd grad" eftersom de i betydande grad är mycket mer generösa än övriga EU-länders positioner.

I några av dessa ståndpunkter skärper nu Centerpartiet sin hållning , men flera återstår.

I DN-artikeln skriver man att små barn bör återförenas med sina föräldrar även om föräldrarna inte kan försörja dem (vilket övriga EU-länder typ kräver). Detta har jag också en öppenhet för, givet att man samtidigt inte medger detta (en snabb anhöriginvandring) när det handlar om äldre tonåringars (ensamkommandes) föräldrar och ofta många syskon. Jag tolkar Centerpartiets formulering som att man tycker likadant, vilket jag välkomnar.

Även denna passus i DN-artikeln är en ny linje som jag välkomnar; 

"I väntan på att Europas ledare eventuellt får till bredare gemensamma europeiska lösningar måste vi i Sverige göra det vi kan för att rikta om migrationspolitiken till lagliga vägar. Dessa förändringar skulle innebära en migrationspolitik som riktar sig till de mest utsatta och som minskar risken att människor ska tvingas sätta sina liv på spel, samtidigt som de göder kriminella organisationer för att ta sig hit."

Jag har sagt ungefär detsamma sedan länge vilket tidigare har ansetts vara väldigt kontroversiellt, eftersom debatten i Sverige ju främst har handlat om de resursstarka asylsökande som haft resurser och mod och styrka att betala flyktingsmugglare för att ta sig till Sverige, medan situationen för den överväldigande majoriteten som är kvar under ofta eländiga förhållanden i närområdet och i flyktingläger inte har varit alls i fokus.

Även denna passus förstärker bilden av en helt ny linje när man åter talar om "olagliga vägar" till Sverige, något som inte funnits på kartan tidigare ("olagliga vägar" innebär väl att den obegränsade asylrätten inskränks?"): 

"Vi är också beredda att se över om sättet man har tagit sig till Sverige på ska påverka möjligheten till permanent uppehållstillstånd. Vår uppfattning är att permanenta uppehållstillstånd är bättre ur integrationssynpunkt, men vill inom ramen för migrationskommittén se över på vilka grunder man ska få permanenta respektive tillfälliga uppehållstillstånd."

Detta innebär att C öppnar upp för att acceptera tillfälliga uppehållstillstånd, likt övriga EU-länder, i stor utsträckning, en rejäl positionsförflyttning.

Även dessa rader om att "papperslösa" ( t ex många som fått avslag på asylansökan)  ska utvisas, frivilligt eller med tvång, är starkare formulerade än tidgare, vilket är bra:

"Har man fått avslag på sin asylansökan så är det självklart att man måste lämna landet, vi vill se över hur Migrationsverket ska kunna arbeta för att öka det frivilliga såväl som det tvångsmässiga återvändandet."

Läs Kvartal! Om DÖ 2014 och JÖ 1933!

Den mycket intressanta och givande samhällsdiskussionsskriften (på nätet) Kvartal är ett måste att följa! Anmäl dig till deras nyhetsbrev till höger på den länkade sidan ovan. Man kan också bidra ekonomiskt frekvent om man vill stödja utgivningen, vilket jag också rekommenderar.

Statsvetaren Tommy Möller skriver på Kvartal mycket intressant om 1933 års överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet och en del Frisinnade och om dess likheter (som är betydande) och olikheter med 2019 års januariöverenskommelse (JÖ).

Läs Tommy Möller!

Jag har nu läst journalisten och liberalen Per T Ohlssons mycket intressanta bok (2014) Svensk Politik, en genomgång av svensk inrikespolitik från 1800-talets början och till 2014.
Den lyfte upp min kunskap om skeendena för 50 och 100 och 200 år sedan betydligt vilket har betydelse för vad som sker idag mellan de tre stora krafterna i svensk politik, Socialismen/socialdemokratin, liberalismen och konservatismen. (Gudskelov inte Kommunismen, även om Sveriges Kommunistiska Parti (idag Vänsterpartiet) under många decennier varit stödparti till Socialdemokraterna, och hade mycket nära samarbete med kommunismen, med Sovjetunionen och Stalin och med andra förtryckande och förbrytande kommunistdiktaturer).

Jag ska i några blogginlägg här, snart, kort referera det jag tyckte var särskilt intressant.

På en punkt, där jag är mycket insatt, har Per T Ohlsson missat en avgörande faktor men i övrigt beskriver han säkert verkligheten väl.
Han missade vad som avgjorde att Sverige med liten marginal blev medlem i EU efter folkomröstning och sedan riksdagsbeslut.
Det var jordbrukspolitiken, LRF och Centerpartiet.

På 1980-talet ville starka krafter (ekonomer, röda politiker, liberaler, media) att Sveriges reglerade jordbrukspolitik skulle skrotas, trots att den såg likadan ut i övriga Västeuropa. Trycket på detta var starkt men frågan var känslig och LRF som var en stark opinionsbildare sade blankt nej.
Men LRF under sin starke bondeledare Bo Dockered och strateg Viggo Fringel gjorde till slut en enorm felbedömning, loppet var kört och det var bättre att göra spårbyte och hoppa upp på det ultraliberala tåget och påverka dess framfart, än att istadigt stå med klackarna i backen.
Kjell-Olof Feldt har i sin memoarbok beskrivit hur detta överraskade honom och S, som aldrig hade trott att LRF skulle möjliggöra det jordbrukspolitiska beslutet (Omställning 90). Vi hade aldrig vågar genomföra det om bönderna hade sagt nej, skriver Feldt.
Jag själv var då lantbrukare i Östergötland och insåg helt och fullt det kaos och den utslagning som beslutet skulle medföra runt 1996, när fem års "omställningsstöd" skulle upphöra och tullarna skulle tas bort vilket skulle sänka priserna med tiotals och flera tiotals procent. Jag kämpade av all kraft för att LRF skulle säga blankt nej och driva kraftfull opinionsbildning. Men Dockered och LRFs ledning fick med sig riksförbudsstämman med bred majoritet, det var främst en del östgötar som uttryckte kritik.
Min kamp fick starkt gehör i jordbrukssverige och främst i Östergötland där jag plötsligt valdes till ordförande för östgötabönderna. När jag sedan mot LRFs inrådan fortsatte som fritidspolitiker för Centerpartiet ledde detta till att jag placerades som 2:a på Centerns riksdagslista i Östergötland, vilket 2004 när ettan Lena Ek blev EU-parlamentariker ledde till att jag, efter att i maj förlorat en ordförandestrid i LRFs riksförbund, blev riksdagsledamot.

Nåväl. Efter det att 6 partier av riksdagens då 7 (endast det färska Miljöpartiet ställde sig utanför) i bred samstämdhet och med LRFs rätt goda minne beslutade om en extremt radikal avreglering som skulle driva stora delar av det svenska jordbruket i utslagning och konkurs var alltså läget extremt kritisk för det svenska jordbruket.
I det läget ansökte Sverige om medlemskap i EU och en folkomröstning närmade sig. De flesta bönder och sannolikt de flesta Centerpartister var nog negativa till detta, både LRF och Centerpartiet var splittrade.
LRF insåg att ett svenskt EU-medlemskap skulle avbryta det ultraliberala jordbruksbeslutet precis i grevens tid eftersom Sverige vid ett EU-medlemskap skulle bli en del av EUs reglerade jordbrukspolitik med tullar och ersättningar.
LRF tog därför trots många medlemmars tveksamhet ställning för ett Ja till EU i folkomröstningen och satsade kraftfullt i opinionsbildningen.
I Centerpartiet stod det och vägde men jag menar att LRFs vägval också avgjorde Centerpartiets, som också att kampanja på JA-sidan.
Hade LRF och Centerpartiet, som deras systerorganisationer i Norge, istället tagit ställning för ett Nej till svenskt EU-medlemskap, då hade folkomröstningen med bred marginal givet ett Nej, det är jag övertygad om.
LRF och Centerpartiet avgjorde alltså folkomröstningen, och det är jag mycket glad för. Men jag är alltjämt lika upprörd över att LRF genom sin uppgivna hållning jämnade vägen för det ultraliberala och radikala svenska jordbrukspolitiska beslutet 1990.
Om denna fullständigt avgörande faktor i folkomröstningen skriver Per T Ohlsson ingenting, sannolikt beroende på att han inte fått del av den information jag nu lämnar..Jag hoppas att den är med i kommande skrifter av honom och andra!

Är bara C, L, MP och V medmänskliga i migration?

Mycket av debatten i t ex olika FB-grupper, som inte minst jag ofta deltar i, handlar om migrationsfrågor, där ofta mer godhjärtade står mot andra. Jag menar att vi alla oftast är humanister som vill väl men som kommit till olika slutsatser om vilken migrationspolitik som Sverige kan föra. Jag summerar min lägesanalys så här:

De som, i likhet med t ex mig, anser att Sverige måste anpassa sin migrationspolitik i EU-riktning resonerar oftast i helikopterperspektiv. De som vill ha fortsatt mer generösa regler i Sverige, av medmänsklighet, typ, resonerar oftast utifrån individnivå och om alla säkert fina människor som bör få stanna i Sverige om de nu lyckats ta sig hit. Skulle den svenska politiken bestämmas på det senare sättet skulle signalerna till de hundratals miljoner som flyr eller söker en bättre tillvaro bli mycket starka, sök ta er till Sverige. Det vore inte hållbart, därav min uppfattning och därför har jag tyvärr hamnat på kant med mitt parti i frågan. Jag står närmare S och M som idag har en mer realistisk syn, enligt min uppfattning. Jag uppskattar verkligen att många som vill så väl är med och breddar debatten här. Ni ligger nära C, L, MP och V och Tro och Solidaritet (S). Min bedömning är dock att denna konstellation inte kommer att kunna styra Sverige i denna fråga.

Vikten av sociala medier! Thomas Gur, Bernt Herlitz

Det finns en, kanske växande, misstro mot press och etermedia. Speglar de verkligheten eller har de en agenda där vissa nyheter väljs bort?

Fanns, eller finns, den s.k Åsiktskorridoren, där main stream-Nyheter som speglar migrationen positivt lyftes fram medan nyheter kring problem tonades ned? Min uppfattning är entydigt ja, baserat bl a på egna erfarenheter.

Två aktuella exempel visar väl hur "fel nyheter" inte lyfts fram av etablerade medier, eller av delar av dem, beroende på att de som drabbats anses ha tvivelaktiga åsikter eller ha gjort fel.

Som väl är finns sociala medier som i mycket är en rikedom, enligt min uppfattning. (Mycket är också fel och ska bekämpas, visst). Där speglas alla nyheter, både de som är mera politiskt korrekta men även sådana som inte är det.

Den seriösa och erkände samhällsdebattören Thomas Gur bjöd under Almedalsveckan både förra året och i år in till ett spontanmöte kring migration på sidan av Visby domkyrka. Jag lyssnade förra året, vi var kanske 70-80 stycken, lugnt och stilla.

I år häde detsamma och Thomas Gur presenterade sin 9,5 teser, Martin Luther hade väl fler.

Sedan hände det sensationella, enligt min uppfattning. Personal från Svenska kyrkan tyckte att mötet var obehagligt, och att stämningen var dålig. Domprosten Hermansson bestämde sig för att ringa i kyrkklockorna för att avbryta mötet eftersom han ansåg att det inträffade var så samhällsfarligt att det var "fara å färde". 

Domprosten slirar på sanningen. Han hörde Thomas Gur säga saker som han inte sa, och han påstår att han fick "knuffa sig fri".

Smålandsposten sammanfattar väl det mycket anmärkningsvärda som hände.

Rapporteringen om vad som hände var i vanlig ordning blixtsnabb på sociala medier, tidningen Dagen och Nyheter Idag var snabba. Jag trodde att "gammelmedia" rätt dåligt speglade händelsen men ser nu vid en googling att både TT och Aftonbladet/Expressen och en del "landsortspress" har skrivit.  Bra! Några opinionsbildare (t ex Johan Hakelius, Carl Bildt, Sven-Otto Littorin) och några borgerliga tidningar (Smålandsposten, SvD, GP/Teodorescu).

Dagens Nyheter ser jag inget från och från den samlade vänsterfronten hörs ingen upprördhet alls, tja, egentligen ingenting. Det är rätt talande. Knappast några liberala tidningar tycker att frågan är värd att kommentera.

Andreas Magnusson är en vänsterkrönikör i vänstermagasinet Paragraf. Han skriver ändå helt utifrån domprostens världsbild från början som innehåller flera subjektiva osanningar. Han ger domprosten en mild kritik och är mera upprörd över Thomas Gur som borde ha sökt polistillstånd.

En annan persons öde som främst belysts i SD-vänliga Samhällsnytt (tidigare Avpixlat) är tandhygienisten Bernt Herlitz. Han bröt mot sekretesslagen när han till Migrationsverket redovisade sin uppfattning att några av hans patienter som var ensamkommande flyktingbarn inte var barn utan vuxna män. Det Migrationsverket gjorde var att informera de berörda och deras gode män. Hans kontakt med Migrationsverket ledde till att han avskedades av region Gotland. Han överklagade till tingsrätten och fick delvis framgång. Region Gotland överklagade till arbetsdomstolen med hjälp av dyra advokater och vann, vilket leddet till att Herlitz dömdes att betala deras advokatkostnader på över en halv miljon kronor.

Jag tycker att hans straff är väldigt hårt relativt det misstag han gjort. När jag googlar hittar jag egentligen ingenting från media i övrigt om honom. Därför länkar jag till en artikel i Samhällsnytt som speglar hur Herlitz upplever det skedde som naturligtvis är en katastrof för honom.Hans brott och det straff som han drabbats av, avsked samt den väldiga advokaträkningen från Region Gotland, anses uppenbarligen inte ha nyhetsvärde. Vare sig brottet i sig, eller konsekvenserna när han delvis vann och regionen överklagade en del och fick rätt vilket ledde till krav på över en halv miljon kronor.

I sakfrågan torde Herlitz enligt min bedömning ha rätt, att några av hans patienter var vuxna män och inte barn. Uppenbart innebär patientsekretessen att man inte ska skriva till andra myndigheter, vilket Herlitz uppfattade trodde var OK efter ett uttalande från Migrationsverkets rättsenhetschef i Almedalen.

Herlitz har öppnat ett konto där de som vill kan stödja honom med att betala Region Gotlands advokatkostnader, vilket så många har gjort att över 530.000 kr har kommmit in. Även detta tycker jag har nyhetsvärde men inte heller detta redovisas av media utöver typ Samhällsnytt.

Har det som hänt Bernt Herlitz verkligen inget nyhetsvärde? Ge gärna era synpunkter.

Och om det har nyhetsvärde, varför skriver inte media något om det? Min tro är att det spelar in att man inte vill lyfta frågan om åldersbedömning och att många fått asyl som barn fast de är vuxna, samt att man ser kritiskt på vad Herlitz gjorde och väl menar att hans straff är rimligt och inget att belysa?

Corren och Staffan Danielsson alltmer i fas om migrationspolitiken!

Här ett foto från i onsdags - 13 juni 2018 - på Amineh Kakabaveh, mig och Finn Bengtsson när Amineh mycket välförtjänt fick Finn Bengtssonpriset för civilkurage mm.

Finn Bengtsson hade rätt om DÖs orimlighet och hade modet att stå upp för sin övertygelse. Idag tycker hans parti, och alliansen, likadant, men inte då. Och Finn är kvar i kylan.
Första mottagare av Finn Bengtsson-priset och för civilkurage var Sara Skyttedal (KD), den andra var jag.
Idag fick Amineh Kakabaveh (V) mycket välförtjänt priset, för sitt outtröttliga starka engagemang och mod i kampen mot hedersvåld och -förtryck med mera. Hon har motarbetats och flyttats ned på riksdagslistan av sitt parti.

Correns Christian Dahlgren har flera gånger skrivit uppskattande om Finn Bengtsson och om Sara Skyttedal.

Nu skriver han uppskattande, med all rätt, om både Finn och Amineh! Jag instämmer, det är de värda.

Mig förbigår han med tystnad.

Jag skulle tro att mitt civilkurage handlar om fel frågor, typ.

Jag får nöja mig med att Widar Andersson i Folkbladet skrivit väl om mig, att en staty borde resas..

Christian Dahlgren var en av dem som flera gånger brunmärkte mig runt 2013 när jag hävdade att Sverige som litet EU-land i norr måste anpassa sina asylregler i EU-riktning. Idag har S och M gjort det långt mer än det jag sa, utan att utsättas för samma sågningar som jag fick utstå.

Även Christian Dahlgren har idag ett annat ljud i skällan, t ex i denna ledare från den 30 maj:

"Ideologiskt har politiken fastnat i en radikal agenda av normkritik, identitetspolitik, klimatalarmism och en väldigt liberal hållning till invandring. Svenskarna är överlag positiva till ett mångkulturellt samhälle, men drar värderingsmässigt åt ett konservativt håll.

Alltså konservativt i den meningen att politikerna bör fokusera på att pragmatiskt lösa problem i medborgarnas vardagsverklighet, snarare än att ägna sig åt statlig uppfostringsverksamhet och försöka stöpa om samhället efter ideologiska modeåsikter, vanligen importerade från amerikanska universitets vänsterkretsar.

Folk gillar folk som är som folk, helt enkelt. Inte mästrande yrkespolitiker som står och predikar världsfrånvänt uppe i några elfenbenstorn. SD:s frammarsch kan tolkas som ett uttryck för att det får vara nog nu. Det borde utmana de andra partierna att söka bättre markkontakt."

Jag instämmer! Corren och jag kommit varandra närmare! Jag får nog nöja mig med det, någon upprättelse är det sällan man får i politiken.

DN följer upp sin famösa Sandvikenartikel, efter 4 år. Bra! Äntligen!

Äntligen publicerar DN fyra år för sent ett reportage om en usel lobbyrapport som Sandviken beställde 2014 och som DN fullständigt okritiskt skrev om.

Jag har bloggat och twittrat flera gånger om den. Och här.

Artikeln visar den förtjänstfulla granskning och totalsågning som nationalekonomen Tino Sanandaji​ gjorde om den halva miljard som Sandviken påstods tjäna varje år på migrationen.

Artikeln visar också hur ingen, förutom någon på Sandvikens kommun, idag försvarar rapporten, inte DN, inte programmet medierna, inte dåvarande ministrar Ullenhag och Ohlsson som tillsammans med väldigt många på t ex twitter länkade till beviset för migrationens lönsamhet.

Men då, och fram till nu, har inte mycken journalistisk granskning gjorts av rapporten. Det är märkligt men förklaringen är ju enkel, varför ifrågasätta något som Åsiktskorridoren så gärna ville tro på och förmedla vidare.

Jag citeras i artikeln och min uppfattning är ju att mediernas välvilliga rapportering om migrationen i bl a folkuppfostrande  syfte är kontraproduktiv och orsak till att förtroende för media sviktar på detta område.

Jag har inte läst rapporten men väl Sanandajis granskning av den som är förödande.

Mikael Delin påtalar en del att många invandringskritiska män skriver kritiskt om rapporten, som ju är så uppenbart falsk och nämner sim sagt att några statsråd hyllat den, och säkert väldigt många mer.

Jag står för min uppfattning om rapporten oavsett vilka i övrigt som älskar eller hatar den, vilket ju naturligtvis också gäller det jag i många år drivit i migrationspolitiken. Jag bortser från vad t ex främlingsfientliga  eller vänner av fri invandring skriver men jag vet ju att det så många börjar i den änden.

Bra att DN och Delin äntligen följer upp sin o
kritiska artikel om en fake news rapport, det var på tiden!

Ett annat mycket allvarligare exempel på hur media medvetet, med all sannolikhet, försummat sitt granskande journalistiska ansvar, är den rättsskandal som jag slagit larm om och JO-anmält och KU-anmält mm, att migrationsverket under många år fram t o m 2015 inte kontrollerade asylsökandes ålder utan passivt valde att godta den ålder den asylsökande själv uppgav. Tiotusentals vuxna män mellan 20 och 30 har härigenom valt att söka sig till Sverige och här fått asyl och personnummer som barn, och placerats i skola och på HVB-hem som barn tillsammans med barn.

Inga media har egentligen grävt i detta, JO har omgående lagt ner anmälan och som kronan på verket säger KU helt nyligen i sin granskning inget negativt om det skedda, regering och myndigheter har handlat helt OK. Detta är skrämmande.

Här finns möjlighet till flera uppföljande granskningar kring medias passivitet under Åsiktskorridorens glansdagar.

Mitt punktsättarinlägg i dagens riksdagsdebatt, efter 13 riksdagsår. Och varför jag avstår om amnesti/gymnasiestudier

Jag har skrivit mycket om vägval i svensk migrationspolitik, om ålderskontroll vid asylansökan, med mera. Och med mera.

I dagens riksdagsdebatt sätter jag punkt för 13 år i Sveriges riksdag. Se mitt anförande här på riksdagens web-TV. (scrolla ned till mitt namn i talarlistan). Här protokollet från debatten. 

Jag intervjuas av Expressen-TV. och av Radio Östergötland. SVT Ost skriver här.

Expressen skriver här om 3 liberaler och om mitt beslut.

Här ett foto när jag tackar för 13 oerhört givande år i Sveriges riksdag genom att skaka hand med en av riksdagens Talmän.

Jag summerar i några meningar mina insatser i riksdagen och varför jag kommer att avstå i riksdagsbeslutet om amnesti (gymnasiestudier) för en grupp ensamkommande asylsökande som alla fått avslag i flera instanser.

Frågan är misskött och svår.

Frågan skär genom många partier. I dagens riksdagsdebatt kommer utöver berörda utskottsledamöter flera andra riksdagsledamöter att ta till orda, utöver mig själv också två liberaler (Christina Örnebjär och Nina Lundström) samt två riksdagsledamöter från KD (Emma Henriksson och Roland Utbult). Socialdemokraten Sara Karlsson har lämnat riksdagen i protest mot regeringens proposition.

Mitt punktsättarinlägg:

Riksdagen är ett demokratins högsäte i Sverige, vi rätt få som förunnas att få vara med här i demokratins tjänst under en tid håller alltid våra jungfrutal, och vartefter vårt sista tal i kammaren, kanske ett punktsättartal som jag idag.

Jag ska säga några ord om asyl- och migrationspolitiken, som är komplicerad och laddad, och där det finns olika sakuppfattningar i de flesta partier. Det vittnar även dagens riksdagsdebatt om.  Mitt eget parti, Centerpartiet, står mycket samlat i dessa frågor, jag avviker på några punkter som en av mycket få förtroendevalda.

Och jag ska motivera varför jag i detta svåra beslut som dagens debatt handlar om, amnesti åt en stor avskiljd grupp ensamkommande asylsökande som fått avslag, kommer att lägga ned min röst.

Mitt inlägg blir naturligtvis rätt kort och koncentrerat, den som till äventyrs vill se mitt resonemang mer utvecklat, liksom vad jag engagerat mig i under min riksdagstid sedan 2004, hänvisar jag till min blogg startad ca 2006, bara googla mitt namn.

Jag har framförallt arbetat med försvarsfrågor, där jag gläds över mitt partis tydliga ställningstagande i Natofrågan, samt med landsbygds-, lantbruks- och livsmedelsfrågor samt några etiska frågor, framförallt om rätt till dödshjälp vid svåra lidanden i livets slutskede, och mycket mer!

Jag är en varm humanist och delar visionen om en värld i fred och utan gränser, men är också samtidigt en realist som inser att med dagens väldiga klyftor och utbredda fattigdom och fruktansvärda inbördeskrig och stora flyktings- och arbetskraftsinvandringsströmmar så är en reglerad migrationspolitik ofrånkomlig.

Min första kontakt på allvar med migrationsfrågorna var 2011 när vår stämma lanserade begreppet Nybyggarlandet Sverige, och 2012 när en arbetsgrupp inom mitt parti föreslog att Centerpartiet skulle stå upp för en helt fri invandring. Detta utlöste en stor idédebatt som landade väl, vi enades om både visioner och praktisk politik.

Jag skrev i april 2012 på DN Debatt om rättsskandalen att Sverige då, och fram t o m 2015, som enda land inte gjorde medicinska åldersbedömningar utan i praktiken godtog den ålder som den asylsökande själv uppgav. Jag beskylldes som främlingsfientlig, ingenting kunde vara mera fel. Idag är det jag då skrev och krävde genomfört i bred samstämmighet.

Hösten 2013 motsatte jag mig att centerstämman skulle ta ställning för att Sverige som enda land skulle öppna sina ambassader för de som vill söka asyl i Sverige, jag ville att detta skulle drivas på EU-nivå.

Idag anser jag att Sverige står inför ett vägval i migrationspolitiken. Sverige har idag i praktiken en rätt oreglerad invandring där de som har modet och kraften att ta sig till Sverige och kan uthärda en del svåra år genom att illegalt, som papperslös, stanna kvar även om man fått avslag på asyl- eller arbetsansökan, lyckas vartefter i stor utsträckning att så småningom få uppehållstillstånd och medborgarskap.

Antingen får detta bejakas och fortsätta som ett faktum som inte går att ändra, eller får asyl- och arbetskraftsprövningen ske snabbare och följas av utvisningsbeslut som verkställs om man får nej.

Idag diskuterar vi regeringens förslag om en amnesti till ca 9.000 människor som 2015 ansökte om asyl i Sverige som ensamkommande barn under uppgivna 18 år men som alla upprepade gånger fått avslag på sin asylansökan. Ja, jag vet att förslaget innebär att de ska ges rätt att utan krav på resultat studera på gymnasium i 3-4 år. Även om de sedan inte skulle få arbete är det min uppfattning att deras anknytning till Sverige efter 6-7 år är så stark att egentligen ingen då kommer att utvisas till t ex Afghanistan, därför använder jag ordet amnesti och beklagar att regeringen inte haft kuraget att tala om var detta handlar om.

Jag har ju diskuterat åldersbedömning sedan 2012 och min uppfattning är att över 30 % av de som sökt, och ofta erhållit, asyl som barn under 18 år, egentligen har varit vuxna män mellan 20 och 30 år. Ingen vet naturligtvis exakt hur stor andelen är men jag anser att indicierna för det jag bedömer är mycket starka, vilket jag har utvecklat på min blogg och i artiklar.

Det innebär att över 3.000 av de som idag kan ges möjlighet att studera på gymnasium är vuxna män mellan 20 och 30 som uppgivit sig vara barn under 18 år.

För mig är detta djupt problematiskt och ett huvudskäl till att jag kommer att lägga ned min röst.

Hade regeringens förslag gällt dem som faktiskt var barn under 18, med 1-2 års säkerhetsmarginal, när de ansökte om asyl så finns det också enligt min mening skäl för Sverige att ge dem uppehållstillstånd och senare medborgarskap trots att de enligt vår migrationslagstiftning har fått avslag i flera instanser.

När 40 % av alla ensamkommande under uppgivna 18 år till EU under 2015 valde att ta sig till Sverige med 2 procent av EUs befolkning var huvudorsaken att Sverige utöver att vara ett rikt land också hade de mest generösa asylreglerna och förmånliga villkor i övrigt. Sverige lockade egentligen hit väldigt många av de som vi nu diskuterar, och kan därför sägas ha ett delansvar för att de kom hit.

När det plötsligt kom så många så klarade Sverige inte av att behandla asylansökningarna i rimlig tid och mottagandet blev också utdraget och påfrestande trots behjärtansvärda insatser av både det offentliga och det civila Sverige.

Därför är det inte orimligt att anse att Sverige kan ha ett ansvar för att diskutera en amnesti, en särbehandling, för de som enligt våra migrationsregler har fått avslag på sina asylansökningar och som ska utvisas.

Ett argument för att bevilja amnesti är också det som jag tidigare nämnde och som många för fram, allt färre utvisas och alltfler väljer att gå under jorden för att efter några år som papperslös åter söka uppehållstillstånd, dvs Sverige har i praktiken idag en rätt oreglerad migration som också har stora avigsidor och som innebär mänskliga lidanden på flera sätt.

Därför är det för oss som snart ska besluta ett mycket svårt beslut som väntar. Jag instämmer helt i den förödande kritik som framförts mot regeringens beredning och förslag.

Jag har respekt för vår talesperson Johanna Jönsson och för mina kollegor i centerpartiets riksdagsgrupp som landat i att stödja regeringens förslag. Jag har också respekt för att andra partier landat i att rösta nej.

För egen del, efter denna röstförklaring, kommer jag alltså inte att rösta nej men inte heller rösta ja. Mitt beslut att lägga ned min röst är också en stark kritik mot hur Sveriges migrationspolitik, och vårt godtagande av uppgiven ålder, var utformad under 2015 och tidigare och är därtill en stark kritik mot hur regeringen utformat den amnesti som det ju faktiskt handlar om.

Den som vill se mitt djupare resonemang i många inlägg på min blogg, googla mitt namn och sök t ex under etiketten invandring eller ålderskontroll asyl.

Med detta, Talman, tackar jag för snart 13 oerhört givande år i Sveriges riksdag där jag verkligen har sökt göra mitt allra bästa, som alla andra här, och jag vill göra det genom att att symboliskt ta farväl genom att skaka hand med folkets främsta företrädare i denna kammare , med en av riksdagens talmän.

Spänningar inom S i migrationspolitiken - Ledarsidorna.se avslöjar

Ni som följer mig vet att jag sedan 2012 - med idéprogramdebatten och min artikel på DN Debatt om medicinska åldersbedömningar - diskuterar asyl- och migrationspolitik utifrån analysen att Sverige, som litet land i norra Europa, måste anpassa sina regelverk i riktning mot övriga EU-länder.

För detta enkla konstaterande har jag av media och av politiker skällts för att vara typ främlingsfientlig. Inget kunde vara mera fel, jag är en varm humanist. Men, det är riktigt att jag jag i några riksdagsomröstningar inte har kunnat rösta nej utan har lagt ned min röst.

Mindre känt är att det inom de flesta partier går skarpa skiljelinjer mellan de olika uppfattningarna om migrationspolitiken. I Liberalerna kommer 3 riksdagsledamöter att avstå eller rösta ja till regeringens gymnasieamnesti; Christina Örnebjär, Nina Lundström och Birgitta Ohlsson. De har lagt en gemensam motion.

Hos Moderaterna finns också en rätt stark opinion i den riktningen men riksdagsgruppen håller ihop, vad jag vet.

Kristdemokraterna är delade i migrationspolitiken ändå upp i partistyrelsen men vad jag vet så håller riksdagsgruppen ihop om nej till gymnesisamnesti.

Och Socialdemokraterna, som vi alla vet, där röstar alla enligt partilinjen vilket är en förklaring till deras långa regeringsduglighet. Men många riksdagsledamöter skulle med all säkerhet gärna rösta nej. Sara Karlsson lämnar t ex riksdagen i protest.

Den fristående socialdemokraterna Johan Westerholm (son till liberalen Barbro Westerholm) har god insyn i socialdemokratin och avslöjar här på sin sajt Ledarsidorna.se att UD med Utrikesminister Margot Wallström och statssekreterare Annika Söder (och säkert stödda av 5 socialdemokratiska sidoorganisationer) i ledningen aktivt motarbetar regeringens skärpta migrationspolitik.

Stämmer detta, vilket jag håller för rätt sannolikt, är det sprängstoff.

Fakenews från Migrationsverket om deras åldersbedömning av ensamkommande 2015.

När vi diskuterar viktiga samhällsfrågor i Sverige, och i USA, måste naturligtvis debatten utgå ifrån verkligheten och inte från "Fake News".

Jag har diskuterat rättsskandalen när Migrationsverket under många år svek rättssäkerhet och likabehandling när man underlät att medicinskt kontrollera ålder på ensamkommande asylsökande som uppgav sig vara barn under 18 år, och istället i praktiken nästan jämt godtog den ålder som den asylsökande själv uppgav.

Jag har i detta blogginlägg redovisat varför jag kommer att avstå i frågan om amnesti/gymnasiestudier för ca 9.000 ensamkommande som alla fått avslag i flera instanser på sina asylansökningar, och jag skriver också om det vägval som jag anser att Sverige står inför i migrationspolitiken.

Corren och NT intervjuar mig om detta den 18 maj.

Jag hävdar bl a att starka indicier pekar på att över 30 % av dessa som nu ska få amnesti var och är vuxna män mellan 20 och 30 år, dvs över 3.000.

(tillagt 18 maj: Expressen gör en stor genomgång av de 9.000, dock helt utan att gå in på hur stor andel som kan ha varit vuxna män mellan 20 och 30 när de sökte om asyl i Sverige som barn under 18 år. Hoppas Ludde Hellberg läser detta blogginlägg..!).

Migrationsverket ifrågasätter i artikeln genom Irene Sokolow detta:

"På Migrationsverket saknar man statistik över hur många unga ensamkommande som var över 18 när de anlände till Sverige, men ställer sig samtidigt frågande till Staffan Danielssons uttalande.

– Syftet med lagförslaget är att ge de unga som bedömdes som barn när de ansökte om asyl, men drabbades av långa handläggningstider och därmed hunnit bli vuxna, en ny möjlighet att få uppehållstillstånd, säger Irene Sokolow vid Migrationsverket och fortsätter:

– De som bedömts som uppenbart vuxna när de ansökte om asyl, har under hela processen betraktats just som vuxna. De personerna omfattas inte av förslaget, säger hon."

Det hon säger, och vill förmedla en bild av, är tyvärr osant och ett praktexempel på Fake News som naturligtvis inte en statlig myndighet ska ägna sig åt.

Hon sätter bilden av att det skedde en ålderskontroll under 2015 när ca 36.000 ensamkommande, hela 40 % av alla som tog sig till EU, valde Sverige. Detta är fullständigt fel.

Migrationsverket upphörde redan kring 2010 med medicinska åldersbedömningar och godtog i praktiken nästan alltid den ålder som den asylsökande uppgav. Endast om det var fullständigt uppenbart att den asylsökande som uppgav sig vara barn istället var en vuxen man kring 30-40 år eller mer så betraktades ett fåtal som vuxna trots att de uppgivit sig vara barn.

Däremot godtogs de som uppgav sig vara barn trots att de sannolikt var vuxna män mellan 20 och 30 år regelmässigt som barn utan att någon medicinsk ålderskontroll gjordes. Dessa "barn" behandlades under hela asylprocessen som barn, placerades på HVB-hem med barn och fick vartefter oftast uppehållstillstånd och medborgarskap med personnummer som barn.

Migrationsverket genom Irene Sokolow ägnar sig alltså åt en mycket anmärkningsvärd desinformation när hon vill ge Correns och NTs läsare intrycket av att de unga som "bedömdes som barn" när de sökte asyl under 2015 faktiskt "alla" var barn och att de som var "uppenbart vuxna" inte fick söka asyl som barn. 

Correns och NTs läsare vet ju inte att med "uppenbart vuxna" avser migrationsverket män som är 30-40 år och mer. Därför ägnar sig tyvärr migrationsverket här åt att sprida falska och felaktiga budskap, man sprider alltså Fakenews. Och det ska myndigheter, och ingen annan, hålla på med. Gör man det är det utomordentligt allvarligt.

Förra flyktingombudsmannen Merit Wager, utsedd av Mauricio Rocas, driver sedan länge en blogg där miggor, migrationshandläggare, anonymt berättar om sin vardag på migrationsverket. I detta inlägg berättar en migga just om att godta personer som barn, och beordrats till det, "eftersom personen åtminstone inte ser ut att vara 40"..(Visst är det anonymt och därför osäkert men raden av inlägg på Merit Wagers blogg ger ändå en samlad bild med stor tyngd, skulle jag vilja hävda.

Här skriver Merit Wager själv om sina mångåriga erfarenheter av åldersbedömning och ålder. Och även här. Här en sammanställning av länkar.

Här några länkar till som belägger det jag hävdar: Här och här.

Sverige måste välja väg i migrationspolitiken

Centerpartiet har, inte alls överraskande, med enig partistyrelse och nästan enig riksdagsgrupp och med stort stöd av de egna väljarna enligt en opinionsundersökning, landat i att stödja regeringens förslag om att ca 9.000 ensamkommande asylsökande under 2015 som fått avslag ändå ska få uppehållstillstånd om de avser att studera på gymnasium.

Jag har i bl a denna debattartikel i Dagens Samhälle redovisat att jag kommer att lägga ned min röst.

Jag har i detta tidigare blogginlägg utvecklat min syn om det vägval som jag anser att Sverige står inför i migrationspolitiken, antingen en allt friare invandring i alltmer oreglerade former, eller en skärpning av reglerna med snabbare asyl- och arbetskraftsinvandringsbeslut där de som får nej utvisas. Detta senare kan dock vara svårt eller omöjligt att genomföra.

Här ytterligare några blogginlägg i dessa frågor; här och här och här och här.

Den piggaste nyhetstidningen i Östergötland är som vanligt Folkbladet, som intervjuar mig i frågan.

Corren och NT och Radio Östergötland verkar inte anse det ha nyhetsvärde att en riksdagsledamot från Östergötland tänker själv i den hetaste frågan i landet just nu.

Inte heller riksmedia har hört av sig, frånsett Dagens Eko som nämnt det. Två liberala riksdagsledamöter kommer också att rösta annorlunda än sitt parti.

Nyheter Idag har dock gjort en korrekt intervju.

Artikeln är låst men jag lägger in den här, hoppas det är OK, det är ju jag som är intervjuad..?

(Tillagt 17 maj; Norrköpings tidningar skriver en artikel om mitt beslut).
(Tillagt 21 maj. Expressen redovisar fakta kring den grupp som ska ges amnesti).

"SVERIGE I en intervju med Nyheter Idag berättar riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C) om beslutet att gå sin egen väg, sin identitet som centerpartist och det han beskriver som en åsiktskorridor.

– Det är klart att mina kamrater i riksdagsgruppen är besvikna på mig, säger han.

ANNONS

För Staffan Danielsson var det ingen överraskning att Centerpartiet till slut ställde sig bakom regeringens förslag.

– Jag tycker ju att Annie Lööf och Johanna Jönsson [talesperson för migrationsfrågor, reds. anm.] har varit väldigt tydliga med att Centern egentligen kräver ett mer generöst beslut än det regeringen har föreslagit, och det har man tillgodosett i viss omfattning. Så att det skulle landa där tycker jag har varit uppenbart, helt enkelt.

Själv har han valt att lägga ner sin röst och går därmed mot sin egen partilednings linje. Han tycker dock att frågan är svår och att det finns goda skäl att diskutera en amnesti för de som faktiskt var barn när de kom hit.

– Det som jag tycker är djupt problematiskt är att det enligt min uppfattning, och jag har ju jobbat mycket och engagerat mig mycket i det här med åldersbedömningar, att av de här 9 000 så är över 30 procent vuxna män mellan 20 och 30, säger Staffan Danielsson och hänvisar till vad han har skrivit i sin blogg.

– Ingen vet ju exakt, för det finns ju inget facit här, men starka indicier talar ju för att det handlar om över 30 procent. Och då är det i så fall över 3 000 av de här som är vuxna män som har uppgivit fel ålder och som nu omfattas av den här amnestin. Det tycker jag är stötande.

Tror att förslaget röstas igenom

Han menar också att man borde kalla förslaget för vad det är – en amnesti.

– Min tro är att har man varit i Sverige i ett par år nu och fått avslag, och sedan får den här möjligheten att gå i gymnasiet tre-fyra år, då är vi framme vid 2022, och min tro är att även om man inte skulle få jobb då så kommer man inte att utvisas till Afghanistan i det läget efter sex-sju år i Sverige. Det är därför jag menar att i praktiken hade det varit ärligare att besluta om en amnesti och kalla det för vad det är och inte för något annat.

I sitt eget parti är det bara han som kommer att lägga ner sin röst, och han tror att förslaget kommer att gå igenom.

– Jag uppfattar att det är en enig partistyrelse, vilket Annie har sagt, och en enig riksdagsgrupp utöver mig då.

Hur har partiet tagit emot det?

– Det är klart att mina kamrater i riksdagsgruppen, som jag har djup respekt för, är besvikna på mig och tycker att jag borde ha följt partilinjen, så är det ju. Den här frågan har jag följt under lång tid, det är en stor och viktig fråga, och här har jag ju en lite annan syn på migrationspolitiken än mitt parti.

– Jag menar att med Schengensamarbetet och fri rörlighet inom EU så är utrymmet för ett litet land i norra Europa att ha väsentligt mer generösa migrationsregler väldigt litet. Vi måste anpassa oss, och det är det som jag har fört fram och fått kritik för. Men så tycker jag och då har jag inte kunnat rösta på partilinjen några gånger tidigare och inte heller denna gång.

Staffan Danielsson menar att han vanligtvis är lojal mot partiet, men i den här frågan har det inte varit möjligt.

– Antingen kan man säga att ”Staffan visar civilkurage”, eller kan man säga ”Staffan är illojal mot partilinjen”. Och bägge stämmer ju, typ.

Han har varit centerpartist sedan 1970-talet och tycker att han fortfarande hör hemma i partiet. Det är just på migrationsområdet som han har en avvikande uppfattning.

– Jag delar visionen om en värld utan gränser och fri rörlighet och evig fred, och så vidare. Att vi ska jobba i den riktningen. Men som dagens värld ser ut så menar jag att Sverige inte har någon annan möjlighet än att ligga väldigt nära övriga EU-länder.

Oroad för Alliansen

För några år sedan var alla Allianspartier med på parollerna om öppna gränser och öppna hjärtan. Men sedan 2015 har partierna lagt om sin politik i mer restriktiv riktning. Kvar står Centerpartiet.

– Centern står ju kvar för det som sju partier var överens om och har det som sin grundinställning, tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ, typ. Det är ju en lite ovanlig kombination. Sossarna står ju egentligen inte bakom det här förslaget utan det är Miljöpartiet som fått det igenom, som jag ser det. Så det är ju sossarna, Moderaterna, KD och L delvis, och SD som är mer restriktiva nu.

Själv har han med sin särskilda hållning blivit anklagad för att ligga nära Sverigedemokraterna.

– Man frågar inte vad jag tycker och varför, utan utgår från att jag är främlingsfientlig, vilket är djupt förorättande och förolämpande för mig som är en varm humanist. Det tycker jag är tråkigt i svensk debatt, åsiktskorridoren. Att det har varit så svårt att diskutera och att man hela tiden drar in vad andra partier tycker och inte diskuterar sakfrågan, säger Staffan Danielsson.

Moderatledaren Ulf Kristersson har kommenterat Centerpartiets ställningstagande och menar att det nu blir svårare för Allianspartierna att samarbeta i invandringsfrågan.

– Där känner jag naturligtvis, liksom många inom Alliansen, en oro. Det är klart att det här inte underlättar Allianssamarbetet och att bilda en regering.

– Vi har olika uppfattningar ibland men vi vill gemensamt regera Sverige vilket jag är väldigt stark anhängare av, och jag hoppas att vi kommer överens om migrationspolitiken vartefter.

Jonathan Norströmjonathan.norstrom@nyheteridag.se


Fotnot: Jörgen Sparrfeldt (Politik från höger till vänster) hävdar att Nyheter Idag är en nazisttidning. Det torde vara åtalbart, om det inte är sant. Wikipedia skriver, se nedan. Artikeln är korrekt. Hade det varit en nazisttidning hade jag naturligtvis varken blivit intervjuad eller klippt in artikeln. Jag läser ibland Flamman och Proletären för att ha överblick, och jag tycker av samma skäl att man någon gång kan läsa t ex Samtiden (SDs nättidning) och även Nyheter Idag. https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyheter_Idag.

Andelen ensamkommande barn som är vuxna, min bedömning.

Det förs nu en intensiv debatt om regeringens förslag att 9.000 ensamkommande som sökte asyl under 2015 (typ) och som fått avslag ska få uppehållstillstånd för att på hel-eller deltid utan krav på närvaro, resultat eller godkänd examen avse att genomgå gymnasiestudier.

Det är ett undermåligt lagförslag i utkanten av hur lagstiftningen får gå till.

Det handlar i praktiken om en amnesti riktad till en utvald grupp, och det hade varit bättre att, givet att något skulle göras, istället besluta om en amnesti. Inte kommer de som efter 3-4 år på gymnasiet varit i Sverige i 6-7 år att utvisas framåt år 2024.

Hade amnestin endats omfattat de som var barn under 18 år när de kom till Sverige hade det varit en sak.

Nu omfattar den också alla de vuxna män mellan 20 och 30 år som vid ankomsten uppgav att de var barn under 18, vilket närmast är stötande i relation till många andra som får avslag.

Min bedömning är att över 30 % av de ensamkommande som söker asyl har varit/är mellan 20 och 30 år. Det finns ju inget facit på detta, bara indicier.

Jag har summerat mina indicier för min bedömning i detta blogginlägg.

Jag har i kommentarer på Facebook redovisat följande:



"Frågan är svår. Det handlar ju om en amnesti och det hade varit bättre att besluta om en sådan, och ta debatten om rimligt eller ej, istället för dessa gymnasiestudier. Den majoritet ensamkommande som fått avslag på sin asylansökan och som lockades till Sverige p g av våra generösa regelverk och som var barn under 18 år när de kom, där finns skäl för en ”amnesti”. 

Dessa skäl finns dock inte för de 3-4.000 som också omfattas av amnestin trots att de är vuxna män mellan 20 och 30 (min bedömning på indicier, redovisad på min blogg, något facit finns ju inte). De kommer nu att gå på gymnasium med tonåringar.

Jag har några gånger tyvärr inte kunnat rösta med mitt parti i asyl-och migrationsfrågor och jag kommer även denna gång att avstå."

Och jag skriver i Dagens Samhälle att Sverige står inför ett vägval i migrationspolitiken.

Hur rösta om ensamkommande - en riksdagsledamots kval

Mustafa Panshiri, med ursprung i Afghanistan och tidigare polis i Linköping, skriver initierat och tänkvärt i nättidskriften Kvartal (som man fritt kan och bör prenumerera på) om bl a de nära 10.000 ensamkommande mellan 15 och 30 år (min bedömning) som fått avslag på sin asylansökan.

SvD chefredaktör Tove Lifvendahl skriver idag tänkvärt om samma grupp och om de ska få amnesti eller inte. Ja, hon använder inte det ordet men min uppfattning är ju att det märkliga och krångliga förslaget om rätt till gymnasiestudier oavsett ålder och utan krav på att klara dem i praktiken är just det, en amnesti.

Minna Ljunggren och Tovemyr från tankesmedjan FORES anser regeringens asylförslag "djupt oroande".

Jag har skrivit i SvD och på min blogg, om Sveriges vägval i migrationspolitiken, och om den svåra frågan om denna "amnesti" förklädd till "gymnasiestudier".

Min poäng om vägvalet är att Sverige idag i praktiken har en rätt oreglerad invandring, den som lyckas ta sig hit kan i praktiken, om man uthärdar några svåra år i början, räkna med uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap vartefter. Kanske inte första gången, men har man varit i Sverige ytterligare 4 år illegalt som t ex "papperslös" (och kanske arbetat med ett samordningsnummer och haft barnen i skola) så ökar anknytningen.

Sveriges vägval består i att antingen fortsätta som nu med en i praktiken alltmer oreglerad invandring, vilken i sig leder till ytterligare ökad invandring när ryktet sprider sig, eller att skärpa asylprocessen med beslut inom max ett halvt år och om avslag så utvisning, och motsvarande för ekonomiska migranter utan arbetstillstånd.

Vad gäller situationen för just den grupp asylsökande som i stort antal kom 2015 har Tove Lifvendahl och Mustafa Panshiri helt rätt i att Sverige på allt sätt, egentligen, skickade signaler till omvärlden fram till den 24 november 2015 att kom gärna till Sverige och sök asyl eller sök arbete.

Jag delar uppfattningen att Sverige därigenom har ett ansvar för att så många lockades hit.

Ska Sverige ha en reglerad migrationspolitik, vilket jag anser är ett måste som världen ser ut, kan vi inte samtidigt då och då utfärda särskilda amnestier för utvalda grupper eller återgå till den mer generösa migrationspolitik än övriga EU-länder som vi hade till hösten 2015.

Båda dessa åtgärder skulle skicka starka signaler till asylsökande och ekonomiska migranter, i miljontal, att ta sig till Sverige. Och trots att den tillfälliga lagen har skärpt asylreglerna i EU-riktning tar Sverige ändå emot fler asylsökande per invånare än nästan alla EU-länder, och fler än övriga Nordens länder tillsammans.

Vi i riksdagen får nu massor av epost med vädjanden från #vistårinteut", från människor som arbetar med eller lärt känna de asylsökande genom ideella insatser, vilka på allt sätt argumenterar för att just dessa som kom 2015 och som varit här i flera år ska få denna "gymnasieamnesti".  De pekar bl a på att annars går nästan alla under jorden och en del tvingas till brottslighet, typ.

Det är egentligen ingen stark argumentation och den belägger ju min uppfattning om dagens rätt oreglerade invandring.

En del skriver också att de kan tänka sig en "gymnasiestamnesti" kopplad till att Sverige samtidigt signalerar att Sverige nu tagit så stort ansvar under så många år att våra regelverk inom de närmaste åren måste skärpas så långt internationella regler medger, typ.

Ett sådan villkorad amnesti skulle i alla fall skicka motstridiga signaler till asylsökande och ekonomiska migranter.

Jag ska liksom alla riksdagsledamöter sannolikt snart ta ställning till regeringens av lagrådet strimlade förslag om rätt till gymnasistudier för alla ensamkommande under 2015, typ.

Det hade varit bättre om det hade utformats som en amnesti, då hade diskussionen mera handlat om principfrågan och inte om alla märkligheter kring gymnasiestudier. Nu lär det handla om gymnasiestudier..

Det hade också varit bättre om förslaget hade villkorats med att Sverige samtidigt måste tydligt markera att detta är en engångsamnesti och att Sverige de närmaste åren måste ha en mer restriktiv asyl och migrantpolitik.

Nu är det inte så.

(Jag har också ett förslag hur alliansen kunde enas om anhöriginvandringen. Låt makar och små barn återförenas snabbare än genom att man har uppehållstillstånd och kan försörja, men ha fortsatt det kravet för att tonåringar ska kunna ta hit sina föräldrar och syskon.)

JO följer rättskandalen om åldersbedömningar, men agerar inte, än

Justitieombudsmannen (JO) ska granska att Sveriges myndigheter sköter sig och arbetar rättssäkert.

Så här skriver JO själv om sin uppgift:

"Riksdagens ombudsmän (JO) granskar att myndigheterna behandlar medborgarna i enlighet med lagen."

Jag JO-anmälde Rättsmedicinal- och Migrationsverket för deras åldersbedömningar efter journalisten Negra Efendics SvD-artiklar.

Negra E har gjort ett imponerande grävjobb gentemot motsträviga myndigheter under ett antal månader. Här det färskaste anmärkningsvärda avslöjandet och hennes serie av prisvärda artiklar.

Jag tycker det är alldeles uppenbart att myndigheterna är ute på djupa vatten i sin användning av den oprövade knäledsmetoden, som internationell expertis, och numera även de själva, ändrar resultatet på i en stor andel av resultat som prövats en gång till.

Chefs-JO passar och hänvisar till socialstyrelsen och migrationsdomstolen...Så ingen åtgärd, men ”följer utvecklingen”.

Det är krut i JO! NOT!

Ät det verkligen så här passivt som justitieombudsmannen ska ta sitt stora ansvar som "Riksdagens ombudsmän"?

Förresten, passivt? När JO inte gör något uttalande eller vidtar någon åtgärd är det ju en aktiv uppbackning av att myndigheten inte gjort några fel.

JO gör dock en viktig sista kommentar. Chefsjustitieombudsmannen har uppmärksammat debatten (ja, tacka för det när jag har anmält..) om myndigheternas åldersbedömningar och avser att fortsätta att "följa utvecklingen".

Detta sista tar jag ändå som en framgång. Med tanke på JOs hittillsvarande passivitet måste nog myndigheternas misskötsel i åldersbedömningarna bli än mer uppenbar än den redan är innan JO griper in, uppenbarligen.

Oddsen för detta är ändå inte så dåliga, genom Negra Efendics skickliga grävande, som fortsätter!