Sveriges slapphet med ID-nummer mycket allvarligt.

Detta är en politisk skandal, tycker jag. Håller du med, eller har jag fel? Om ett land tappar kontrollen över vilka som finns i landet, och tillåter personer utan rätt att vistas i landet att arbeta och få del av de sociala trygghetssystemen, med växande gråzoner och skuggsamhälle, har regeringar då klarat sitt uppdrag eller förtjänar man misstroende eftersom man inte klarat en grundläggande del av sin uppgift?

"”Vi har helt tappat kontrollen över vilka som är här”, kommenterade Marit Murphy Handelsberg vid gränspolisen (DN 28/11)."

Expressens Anna Dahlberg har tidigt uppmärksammat misskötta samhällsfrågor, så även denna (2017). Samhällsdebattören Rebecca Weidmo Uvell slog larm om detta för flera år sedan. 

Sedan år 2000 tilldelas personer som vistas i Sverige utan att vara svenska medborgare ”samordningsnummer”, som gör att man ändå kan arbeta här och få del av en del av våra trygghetssystem. En del går till asylsökande som kan arbeta medan deras sak prövas. Men många går till personer man inte ens vet vilka de är, kontrollen är typ obefintlig. Numren är tänkta att gälla ett år, men det har myndigheterna noll koll på. Inte heller har man koll på om de som fått samordningsnumren är kvar i Sverige eller ej. Personer ”ej folkbokförda” står för en betydande del (13 %) av brottsligheten i Sverige, enligt Håkan Boström på Göteborgs-Posten. Jacob Sidenvall på Smålandsposten är skarp i sin kritik.
Denna slapphet innebär att regering och riksdag har tappat kontrollen över hur många invånare som Sverige har, kanske är vi 10,5- 11 miljoner invånare istället för uppgivna 10,3. Att myndigheterna inte längre genomför folkräkningar är lätt att förstå. Att resurserna i Sverige på flera områden är ansträngda till bristningsgränsen (sjukvård, polis, bostäder mm) är lätt att förstå, noll koll.

Efter 20 år med växande gråzoner och ofta usel kontroll över utdelandet av "samordningsnummer" (ett personnummer light) börjar t o m ansvariga myndigheter nu få kalla fötter.

Boriana Åberg (M) frågande finansministern om samordningsnummer den 26 november. 

Expressen kritiserar starkt i en ledare regeringens senfärdighet med att bromsa slappheten med "ID-fuskarna". 

Polis och myndigheter försöker arbeta mot missbruk av bidragssystem och brott mot välfärdssystemen. 

Ett sätt att få bättre kontroll över vilka som finns i Sverige är att regelmässigt använda fingeravtryck och ansiktsavläsning för att identifiera personer, samt genom att samköra personuppgifter mellan olika myndigheter, vilket idag ofta är förbjudet av integritetsskäl, dvs i praktiken också deras integritet som missbrukar systemen. Anna Dahlberg driver också på om detta. 

13 spännande år i riksdagen - Gratulerar Muharrem eller Magnus!

(Tillagt 12 september; reportage i SVT Öst, och i JordbruksAktuellt och intervju i Radio Östergötland).
(Tillagt 20 september. Ledare i Norrköpings tidningar, samt artikel över landet i Altinget.
(Tillagt kanske aldrig, intervju eller ledarkommentar i Corren).

Jag har haft förmånen, och förtroendet, att företräda Centerpartiet och Östgötarna i riksdagen, i tretton år.
Riksdagen är naturligtvis en fantastisk plattform om man har ett starkt samhällsintresse och vill vara med och utveckla och förbättra vårt land.., och världen!

Jag valde vid 71 års ålder ( god hälsa och fortsatt stark politisk glöd) att trots petning ner till plats fyra på riksdagslistan av distriktsstämman göra en personkrysskampanj, för att ge östgötska centerväljarna möjligheten att kryssa mig. Det har 815 personer gjort och jag tackar dem naturligtvis alla.

Dock räckte det inte, två andra starka och skickliga centerkollegor fick ändå större förtroende. Jag gratulerar dem båda till detta, och särskilt den av dem som nu kommer att ta den plats i riksdagen som jag haft till låns och nu lämnar!

Magnus och Muharrem är utmärkta personer och skickliga politiker och kommer att sätta avtryck i riksdagen, oavsett vem som tar över centerns östgötamandat. Jag önskar all framgång!

(En liten tillbakablick för den intresserade:
Att jag blev riksdagsledamot 2004 var en sinkadus, ingen ”karriärplanering”. Jag var bonde och fritidspolitiker i Linköping, tog berättigad strid med LRF och Bo Dockered när LRF genom sitt spårbyte ca 1988 öppnade vägen för en extremt liberal och isolerad jordbrukspolitik, 1990 års jordbrukspolitiska beslut. Detta upphörde som väl var 1995 när Sverige blev EU-medlem. EU-valet
avgjordes av att LRF inte hade något annat val än att trots stor splittring i medlemsleden engagera sig på ja-sidan, vilket var helt avgörande för valresultat. Med ett LRF på nej-sidan hade Sverige än idag nog stått utanför. Så inget ont som inte har något gott med sig, jag är en varm och övertygad EU-vän! Striden kring 1990 års jordbruksbeslut ledde överraskande till att jag blev ordförande för Östergötlands bönder vilket i sin tur ledde till att Centerpartiet placerade mig högt upp på riksdagslistan, och 2004, när Lena Ek blev EU-parlamentariker, till riksdagen.

Jag har länge varit en av riksdagens mest transparenta ledamöter genom ständiga samtal med medborgare på nätet via blogg, Facebook och Twitter. Det har givit mig massor och, hoppas jag, även  en del för dem som jag samtalat med. Jag kommer säkert att fortsätta att diskutera där och ibland i medierna, det kommer att underlätta den första abstinensen när riksdagen fallit bort.

Tyvärr kom jag på kant med mitt parti i migrationsfrågan i september 2013, när partistämman trots mina varningar på SvD Debatt höll fast vid att Sverige ensamt bland världens länder skulle öppna sina ambassader för de av världens flyktingar som ville söka asyl i Sverige. Den helt orealistiska partilinjen gäller än idag efter bekräftelse på stämmorna även 2015 och 2017, när mina motioner avslogs. Min uppfattning är densamma, detta är i dagens verklighet en orealistisk linje för ett verklighetsförankrat politiskt parti. (På sikt hoppas jag givetvis däremot att Sverige, och EUs övriga länder, ska kunna öppna sina ambassader för de på flykt. Och att krig och flyktingströmmar upphör!).


Jag har 4 gånger på grund av min övertygelse i migrationsfrågan avstått i riksdagsomröstningar när mitt parti motsatt sig EU-anpassningar av Sveriges migrationspolitik. Dock torde Centerpartiet i hög
grad ha närmat sig det jag fört fram i migrationspolitiken. Det som alltjämt skiljer i det som vi faktiskt driver är frågan om familjeåterförening. Där har jag föreslagit, som en kompromisslösning i alliansen och för Sverige, att kanske skulle Sverige kunna vara mer generös än övriga EU vad gäller snar återförening utan försörjningskrav för make/maka och små barn, medan tonåringar får vänta några år innan de kan ta hit sina föräldrar och ofta många syskon.

Min egen regionaltidning, Corren, har på ledarplats under förra mandatperioden flera gånger kritiserat min uppfattning om vikten av medicinska åldersbedömningar och att Sverige anpassar sin migrationspolitik i EU-riktning. Man har talat om typ fiske i grumliga vatten, brunfärgad, framlingsfientlighet. Detta är helfel, jag är en varm humanist. Det har tagit mig väldigt hårt att så orättmätigt bli så uthängd på hemmaplan. Idag har Corren vad jag förstår accepterat den migrationspolitik som Sveriges tre största partier väl står bakom, utan att såga den vid fotknölarna som man gjorde med mig, trots att den går längre än vad jag förespråkade. Jag har också upplevt ett ointresse från Corren att spegla vad jag åstadkommit på riksplanet, kanske beroende på att man inte vill ge mig uppmärksamhet eftersom jag varit "fel" ute i migrationspolitiken.

Det som nog avgjorde att jag flyttades ner till plats fyra på riksdagslistan i årets val var distriktsstyrelsens beslut hösten 2017 att för första gången inte skicka med några svarskuvert när medlemmarna som vanligt fick chansen att rangordna 7 riksdagskandidater i provvalet. Istället skulle medlemmarna gå in på nätet och logga in med en unik kod och rösta där. För första gången skickades inte några frankerade ( vill jag minnas) svarskuvert med... Det gjorde att valdeltagandet bara blev runt 11 %... Mina målgrupper, medelålders och äldre, föll i stor utsträckning bort. Jag är starkt kritik till det beslutet, jag är verkligen starkt positiv till att använda nätet men man måste också respektera dem som inte är så vana vid att använda det. Så jag hoppas att det åter blir svarskuvert medskickade vid provvalet om 3 år!

Vad jag har kämpat för och arbetat med i politiken under min riksdagstid, och tidigare, framgår väl av  alla tusentals blogginlägg ( bara googla mitt namn) där allt finns redovisat.

För att hjälpa den ev intresserade på traven, så lägger jag in några länkar, här mitt punktsättartal i riksdagen i juni 2018,

här min samlade genomgång av punkter i vår migrationspolitik som jag inte anser realistiska i dagens verklighet. (att jag länkar till dem här beror naturligtvis på att jag anser att ett potentiellt regeringsparti måste ha en realistisk migrationspolitik, och att jag kommer att fortsätta söka förändra den i nödvändig riktning.

och här och här och här).

Mina Memoarer, blogginlägg ett. Mina strider i LRF och i Riksdagen mm

Jag åkte ur riksdagen hösten 2014, när Lena Ek tog tillbaka "sitt mandat". Lena fick 1.560 personröster (9 %) och jag 1.212 (7 %), vilket jag var mycket tillfreds med.

Jag fick kommande vinter ett erbjudande från författaren och bokförläggaren och skogsbrukaren mm Anders Bockgård från Nämndemansgården i Skrickerum i Valdemarsvik, en spännande person, att medverka i en antalogi som han skulle ge ut med mina minnen från strider i LRF och i riksdagen. Jag accepterade liksom ett antal andra personer som alla, tycker jag, hade givande och intressanta bidrag.

Beställ och läs gärna boken "Kluvet land, här länk till Anders Bockgård.

Detta är ett första blogginlägg med mina Memoarer. Om mig, om mina minnen, min bakgrund och min livsväg, bonde på Erikstad och engagemang i LRF och Centerpartiet, radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990 - liksom LRFs spårbyte, envis och stridbar i LRF och centerpartiet.

Det kommer 4 st blogginlägg till, se länkar nedan.

Segraren skriver alltid historien, typ. All respekt till t ex LRFs och Bo Dockereds (se hans memoarbok) beskrivning av spårbyte och jordbruksbeslut 1990, all respekt till Centerpartiets beskrivning av ideprogramsdebatt och sin medmänskliga och öppnare asyl- och migrationspolitik.
Men även min minoritetsbeskrivning torde ge en bredare bild över det som hände, och vara  intressant för dagens LRF:are och Centerpartister. Och jag står ju alltjämt kvar vid mina uppfattningar, då som nu!

(Den mycket liberale samhällsdebattören Fredrik Segerfeldt går just nu ut hårt mot det svenska jordbruket och kräver avreglering och fria marknadskrafter. Mycket känns igen från tiden före, under och efter Sveriges extremt radikala jordbrukspolitiska beslut 1990 - Omställning 90. Då vek LRF ner sig, bytte spår och hoppade upp på tåget vilket enligt min uppfattning möjliggjorde för en  nästan enig riksdag att fullfölja det som dåtidens "Segerfeldtar" ville. Det är glädjande att idag se ett helt annat agerande från LRF, helt i  min anda! Vad gäller 7 politiska partier inklusive Centerpartiet och friare invandring anser jag mig i allt väsentlig ha fått rätt i det jag har hävdat, men här fortsätter debatten. Och jag har givetvis inte vare sig från LRF eller Centerpartiet fått någon erkänsla för att jag i historiens ljus nog ända hade starka poänger, då och nu..!)

Sociala medier, rätt använda, är fantastiska instrument för information och dialog och jag hoppas att personer från då, t ex Bo Dockered, Hans Jonsson, Caroline Trapp, Lars-Göran Pettersson, Helena Jonsson, Leif Zetterberg och Paul Borgström samt t ex Karl-Erik Olsson, Olof Johansson, Maud Olofsson, Annie Lööf, Eskil Erlandsson och många fler, och personer nu, gärna lämnar synpunkter i kommentarer till blogginläggen samt i de Facebooksforum som jag kommer att länka till blogginläggen, t ex Politisk Centerdebatt, Politisk Allmändebatt, Centervänner PolCV, Svensk lantbruks- och livsmedelsdebatt, Vi är LRF, Spannmålsbönderna, Mjölkdebatten, Alliansens Vänner och en del andra. Jag länkar också på twitter.

Kommer det många synpunkter och dialoginlägg kanske jag sedan sammanställer dem i ytterligare ett blogginlägg!





Detta blogginlägg; Inledning, Min bakgrund och min livsväg, Bonde på Erikstad och engagemang i LRF och Centerpartiet, Radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990 - liksom också LRFs spårbyte, Envis och stridbar i LRF och Centerpartiet

Blogginlägg två; Föreningsbanken och landshypotek, Skandalöst höga LRF-pensioner, Valberedningens förslag till LRF-ordförande, Vägen till riksdagsledamot, Bättre stöd underifrån än uppifrån.

Blogginlägg tre; Lantbrukets ryggsäck och allianens svek, Det stora livsmedelshyckleriet, Välj närodlat före ekologiskt från hela världen, Organiskt - inte ekologiskt.

Blogginlägg fyra; Riksdag och försvar, Striden om signalspaning/FRA, Ekologiskt i den breda åsiktskorridoren, En annan åsiktskorridor - fri migration.

Blogginlägg fem; Rätt till dödshjälp, För stränga körkortsregler, Lantbrukares underläga mot länsstyrelsen i djurskyddsfrågor, Stärk allemansrättens skyldigheter, Carpe Diem

Envis, lojal och stridbar med landsbygd och lantbruk i fokus!

Inledning

Jag har alltid brunnit för en rättvisare värld med mer humanism och medmänsklighet och mindre klyftor. Och jag har också hållit miljö och resurshushållning högt liksom vikten av att jordens människor har tillräckligt med mat och att Sverige av båda miljö- och resurshushållningsskäl ger goda förutsättningar för ett livskraftigt jordbruk och en levande landsbygd. Detta ger i sin tur biologisk mångfald och förutsättningar att sluta kretsloppen samt tryggar öppna produktiva landskap och en stark inhemsk livsmedelsindustri.

Jag ska berätta lite om mig själv och mina strider och varför jag i Centerpartiets riksdagsgrupp trots hård motvind drev en migrationsdebatt samt även fick starka rekommendationer att ”tagga ner” min öppenhet om ekomatskonceptets brister.

Att lära av historien och av andra är guld värt för mänskligheten och människan. Tyvärr mördas och lider människor i mängder av inbördes- och religionskrig än idag, vad har vi lärt? Ungdomar läser mycket färre böcker än tidigare. Illa. Den religiösa fanatismen kan vara fasansfull.

Memoarer/minnesanteckningar från människor är oftast viktiga bitar av verkligheten, och fler borde skriva, har jag alltid tyckt. Både omskrivna personer, men även vanliga personer! Därför nu även jag.

Jag är 67 år och lämnade riksdagen i september 2014 efter 10 år, jag är född på en gård utanför Linköping, ville bli journalist eller socionom men blev agronom och en av Östergötlands mera opraktiska bönder, engagerade mig i LRF och Centerpartiet, var valberedningens kandidat 2004 till att efterträda Caroline Trapp som LRFs ordförande men förlorade och lämnade riksstyrelsen samt ersatte istället Lena Ek i riksdagen när hon blev Centerpartiets enda EU-parlamentariker samma år.

Jag är glad över möjligheten att skriva i Anders Bockgårds bokprojekt för att summera mina ”staccato-memoarer”.  Lite om mig och om några för mig centrala frågor och strider.

Om LRFs radikala och felaktiga ”spårbyte” under Bo Dockered. Om Dockereds, Jonssons och Trapps ohemult slösaktiga pensioner, i det fördolda. Om LRFs och Statens välmenande men delvis fiaskoartade strategi ”den svenska modellens jordbruk”. Om att ”organic” inte bort få ta monopol på begreppet ekologi. Om att nästan bli LRFs ordförande. Om FRAs signalspaning och C-konvulsioner från Annie Johansson (Lööf) och Federley. Om Centerpartiets idéprogramdebatt och fri invandring som mantra. Om åsiktskorridoren och heliga svenska asylregler. Och om dödshjälp, om för stränga synfältskörkortskrav, om statliga djurskyddsövergepp och om allemansrättens fokusering på rättigheter men inte skyldigheter.

Min bakgrund och livsväg

Om mig. Farfarsfar Nils Petter gick folkhögskola och drev sina förfäders gård som var en av 4 gårdar i byn Fjälster i Tuna socken i Vimmerby kommun. Han gick till folkhögskolan och visade sig sedan vara en entreprenör som vågade satsa och ta risk. 1884 tog han det djärva beslutet att ta gården Erikstad i socknen Bankekind nära Linköping med 170 ha åker och typ 30 kor på arrende. Ett väldigt steg! Jordägare var baroniet Adelswärd i Åtvidaberg. NPD (Nils Petter) hjälpte sedan 1910 min farfar Henning att köpa Erikstad med 486 ha, mest skog.

Det röda våghuset vid gårdsplanen inköptes av Henning som kreatursvåg, det stod tidigare vid grå logen på Tuttorp i Bankekind , där kopparmalmsfororna från Bersbo i Åtvidaberg vägdes på vägen mot Norrköping.

NPD köpte och sålde skog, anlade och köpte stora sågverk (Gullringen, Blankaholm, Norrköping, Tunaberg) och 15.000 ha skog och stod på topp i början av 1920-talet. Sedan dog efterfrågan och guldmyntfot infördes vilket urholkade hans stabila koncern och östgötabanken tog över. Han dog bedrövad, dock lyckades hans många långa söner vartefter rädda en del.

På mödernet härstammar jag från Visingsö, dit några skånska bröder Per och Pål lär ha kommit på 1800-talet. Morfar var målare och allt i alloarbetare på ”öa”, familjen hade mycket små marginaler under t ex 1930-talet.

Min far Dag var yngst av 3 bröder och lång och smal, var kapten på I4 under kriget och frös illa och återvände aldrig till kalla norrland. Han tog över Erikstad på 1950-talet och upphörde befriat med den olönsamma mjölkproduktionen 1970.  Han förvaltade länge Alreiks stora donation i bygden och gjorde storverk med att effektivisera driften av jord och skog.

Min mor Margareta lyckades studera till sjuksköterska och träffade Dag på sjukhuset när han vårdades för magsår. Hon älskade sitt yrke och inställde sig som pensionär flera gånger med begynnande demens överraskande till tjänstgöring på vårdcentral och akutsjukhus.

Jag hade en lycklig barndom som äldst av 4 syskon. Jag var och är ett känsligt barn med stort rättvise- och världsförbättrarpatos. Jag mobbades lite av Börje och Kalle i skolan vilket gjorde att jag fick byta småskola. Det var inte så farligt men var ändå tungt och har påverkat mig. Jag lider med alla barn och människor som utsätts för mobbning, människan är ett flockdjur på gott och, tyvärr, ont.

Jag var och är humanist och ville bli journalist eller socionom. Jag sadlade dock om och kände ansvar för att kanske ta över gården och lyckades bli agronom.

Jag träffade min fru Ewa på luciabal på Lantbrukshögskolan, vi hade 3 fina år i Kalmar (och därefter) där jag var informationsansvarig på Kalmar lantmän.

Bonde på Erikstad och engagemang i C och LRF

1978 började jag arbeta tillsammans med min far på Erikstad med växtodling och skog. På gårdens styva leror odlades främst höstvete och med god hjälp av lantmännens traktorverkstad klarade jag trots en besvärande opraktiskhet driften hyggligt, därtill med besvärande överkunskaper i t ex lantbrukskemi och växtodling i bagaget…(jag bjuder lantmästarna på detta..). Det är härligt att vara bonde så länge ekonomin går ihop.

I början var det skönt att arbeta ensam med radiohörlurar som nödvändigt sällskap. Sedan engagerade jag mig i Centerpartiet i Linköping och i LRF, av både sociala skäl men framförallt för att kunna påverka samhällsutveckling och företagande. Min far var lite aktiv i Högerpartiet (nuvarande M) men jag gick åt vänster under studietiden, dock inte längre än till Centerpartiet. Jag uppskattade partiets miljö- och landsbygdsförankring, småföretagsinriktning samt hjärta för de svaga i samhället genom arbetet för grundtrygghet.

Snabbt efter hemkomsten och efter valet 1979 kontaktade jag jordbruksminister Anders Dahlgren (C) och fick förtroendet att vara hans informationssekreterare i regeringen Fälldin 2 till 1982. Utan tidigare ungdomsförbundsengagemang var detta en port till rikspolitiken som betydde mycket, naturligtvis. Jag tappade den onödigt stora respekt för denna som man lätt kan ha. Jag kämpade med liv och lust för både levande landsbygd och ett livskraftigt jordbruk samt var mycket aktiv i kärnkraftsomröstningsopinionsbildningen. Både min chef Anders, som var mycket bra, och jag ställde oss bakom partilinjen.

Generationsskiftet på gården genomfördes 1986 när min bror och jag köpte ut våra 2 systrar. I slutet på 1990-talet köpte jag även ut min bror, som nog skulle blivit en bättre bonde än mig men som med allt större flygerfarenhet istället lyckades få sitt drömjobb som flygkapten i Emirates i Dubai.

Min växtodlargärning stod på topp under 1980-talet. Genom att alla riksdagens partier förutom det färska Miljöpartiet genomförde Europas mest radikala avregleringsbeslut för jordbruket 1990 ”ställde jag om” gården till häststall och ridhus samt lade alltmer av åkern i träda för att sedan arrendera ut växtodlingen från 2005.

Radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990, liksom också LRFs Spårbyte

1990 års beslut hade blivit helt förödande för svenskt jordbruk om det hade fullföljts, så att jordbruket hade fått konkurrera utan stöd på världsmarknaden från 1995. Det är absolut inget exempel på en lyckad avreglering, vilket ibland hävdas. Tvärtom, hade inte Sveriges EU-inträde återfört tullskydd och ersättningar så hade det svenska jordbruket drabbats av katastrofal utslagning, kapitalförstöring, nedläggning och extrem stordrift.

Under 1980-talet var politikerna tydliga med vartåt det lutade. Den motkraft som fanns var böndernas organisation LRF, som kunde mobilisera en folklig opinion och som riksdagen hade stor respekt för.

Överraskningen blev stor, hos både bönder och politiker, när LRFs ordförande Bo Dockered plötsligt proklamerade ett ”spårbyte”. LRF insåg att avregleringen var oundviklig, sa man, och ville hoppa upp på tåget.

Politikerna var förbluffade. Ingen, inte ens LRF, motsatte sig alltså en ensidig svensk avreglering av det svenska jordbruket.

Dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt uttrycker i sina memoarer sin häpnad över att LRF kastade in handduken, men socialdemokraterna tackade och tog emot och även Centerpartiet tvingades ställa sig bakom regeringens planer.

Visst fanns det delar i spårbytet som var förståeliga, att bondekooperation och bönder t ex måste bli mer marknadsinriktade. Däremot blev det förödande att den enda kraft som kunde ha bromsat de extremliberala politikerna, LRF, valde att kasta in handduken och i praktiken gav politikerna grönt ljus för ett marknadsliberalt experimenterade i full skala, som enda land i Europa.

Envis och stridbar i LRF och Centerpartiet

Jag hade tidigt engagerat mig i LRF på lokalavdelningsnivå, skrev motioner till riksförbundsstämman, och kände stor oro för mitt växtodlingsföretag och för det svenska jordbruket om vi som enda europaland skulle utlämnas till att konkurrera på världsmarknaden utan tullskydd och ersättningar.

Jag reagerade starkt på LRFs spårbyte och gjorde allt för att förhindra det, med debattartiklar, motioner och inlägg på länsförbundsstämmor. Men Bo Dockered hade valt väg och lyckades med sitt kraftfulla ledarskap att få med sig de med ledningen oftast lojala länsförbundsledningarna, så även i Östergötland.

Min besvikelse var stor och i protest blev jag informationsbyråkrat i 3 år på lantbruksstyrelsen (nuvarande Jordbruksverket) i Jönköping, dit jag mest dagspendlade 30 mil t o r. Mitt främsta minne därifrån är när jag i höjd med Braheborg i radion fick nyheten att skaraborgarna under ledning av Hans Jonsson (vilket förde honom till riksförbundsstyrelsen) blockerade myndigheten. Jag satt under dagen i en bunker tillsammans med myndighetens ledning och skickade med blandade känslor ut desperata pressmeddelanden som inte ledde till någonting.

Jag fick dock stöd av de flesta LRF-medlemmarna i Östergötland och min motståndskamp gjorde att jag till allmän överraskning blev föreslagen till LRFs länsförbundsstyrelse, och ett år senare till ordförande, efter hedersmannen Åke Björn som inte hade haft någon lätt sits mellan mig och Dockered. På stämman 1991 talade halva länsförbundsstyrelsen emot mig som ordförande men jag valdes ändå med bred majoritet.

Jag ser det som en stor merit att jag när jag slutade som ordförande 1999, och efterträddes av den förträfflige Anders Johansson i Nässja, rådde stor harmoni i både länsförbund och styrelse.

Jag valdes sedan in i LRFs riksförbundsstyrelse 1997. Under min tid i LRF stod både jag och östgötarna för en stark näringspolitisk linje, att LRF visst skulle utveckla marknad och möjligheter men att man också, eftersom de politiska spelreglerna var så avgörande för lantbruket, skulle kraftfullt driva på för rättvisa spelregler relativt bönder i övriga EU-länder.

Jag sågs säkert som besvärlig och envis av många i LRFs ledning, och det ryktet har jag fått leva med även i Centerpartiet. Det kan finnas fog för en sådan syn, även om jag bestämt hävdar att jag i grunden är konstruktiv och lojal och bra på att samla styrelse och medlemmar till ett gemensamt agerande. (det är precis så här memoarer kan användas, att oförblommerat frossa i sin egen analys och uppfattning!).

Naturligtvis har min ”bråkighet” berott på en stark övertygelse i sakfrågor, som jag inte vikit ifrån, mer om detta senare.

Huvudströmningen i LRF de senaste 25 åren har varit att tona ner LRFs näringspolitiska profil och istället lyfta fram företagandet och se och gynna dess möjligheter på alla tänkbara sätt. Jag är fullt med på det senare, men inte på bekostnad av det förra, så kan min opposition beskrivas.

Corren och Staffan Danielsson alltmer i fas om migrationspolitiken!

Här ett foto från i onsdags - 13 juni 2018 - på Amineh Kakabaveh, mig och Finn Bengtsson när Amineh mycket välförtjänt fick Finn Bengtssonpriset för civilkurage mm.

Finn Bengtsson hade rätt om DÖs orimlighet och hade modet att stå upp för sin övertygelse. Idag tycker hans parti, och alliansen, likadant, men inte då. Och Finn är kvar i kylan.
Första mottagare av Finn Bengtsson-priset och för civilkurage var Sara Skyttedal (KD), den andra var jag.
Idag fick Amineh Kakabaveh (V) mycket välförtjänt priset, för sitt outtröttliga starka engagemang och mod i kampen mot hedersvåld och -förtryck med mera. Hon har motarbetats och flyttats ned på riksdagslistan av sitt parti.

Correns Christian Dahlgren har flera gånger skrivit uppskattande om Finn Bengtsson och om Sara Skyttedal.

Nu skriver han uppskattande, med all rätt, om både Finn och Amineh! Jag instämmer, det är de värda.

Mig förbigår han med tystnad.

Jag skulle tro att mitt civilkurage handlar om fel frågor, typ.

Jag får nöja mig med att Widar Andersson i Folkbladet skrivit väl om mig, att en staty borde resas..

Christian Dahlgren var en av dem som flera gånger brunmärkte mig runt 2013 när jag hävdade att Sverige som litet EU-land i norr måste anpassa sina asylregler i EU-riktning. Idag har S och M gjort det långt mer än det jag sa, utan att utsättas för samma sågningar som jag fick utstå.

Även Christian Dahlgren har idag ett annat ljud i skällan, t ex i denna ledare från den 30 maj:

"Ideologiskt har politiken fastnat i en radikal agenda av normkritik, identitetspolitik, klimatalarmism och en väldigt liberal hållning till invandring. Svenskarna är överlag positiva till ett mångkulturellt samhälle, men drar värderingsmässigt åt ett konservativt håll.

Alltså konservativt i den meningen att politikerna bör fokusera på att pragmatiskt lösa problem i medborgarnas vardagsverklighet, snarare än att ägna sig åt statlig uppfostringsverksamhet och försöka stöpa om samhället efter ideologiska modeåsikter, vanligen importerade från amerikanska universitets vänsterkretsar.

Folk gillar folk som är som folk, helt enkelt. Inte mästrande yrkespolitiker som står och predikar världsfrånvänt uppe i några elfenbenstorn. SD:s frammarsch kan tolkas som ett uttryck för att det får vara nog nu. Det borde utmana de andra partierna att söka bättre markkontakt."

Jag instämmer! Corren och jag kommit varandra närmare! Jag får nog nöja mig med det, någon upprättelse är det sällan man får i politiken.

Svenska Kyrkan på DN Debatt om "respektfylld dialog" och om "medmänsklighet".

På DN debatt skriver 6 organisationer med Svenska Kyrkan, Riksidrottsförbundet och Röda korset i spetsen att:

"• Vi står fast vid våra grundläggande principer om alla människors lika värde och medmänsklighet. Vi ser varje dag många som verkar för ett öppet samhälle där alla ska bemötas utifrån alla människors lika värde. Vi ser ett enormt engagemang för att tillsammans bygga det samhälle vi vill ha, där medmänsklighet och humanitära värderingar är ledstjärnor. Vi vill visa bilden av det mångfacetterade Sverige där delaktighet och tillit spelar avgörande roll.

• Ett öppet Sverige där alla får plats. Vi tar ställning mot de hatiska och fördomsfulla uttryck som rasism, extremism och intolerans står för. Vi gör det målmedvetet över hela landet genom hundratusentals medlemmar, aktiva och frivilliga. Vi vill fokusera på innanförskap i stället för utanförskap. På hur vi stärker den sociala sammanhållningen och de goda krafterna som får människor att växa, känna sig respekterade, behövda och tagna i anspråk ut­ifrån sina förutsättningar. Vi vill bidra till tillit i stället för polarisering samt skapa förutsättningar för att öka demokratisk delaktighet och reell inkludering.

• Den respektfulla dialogen behövs mer än någonsin.Det behövs en sansad debatt där åsikter bryts mot varandra i demokratisk ordning, utan polariserande populistiska övertoner."

Samtidigt som man alltså efterlyser en "respektfylld dialog" så fördömer man indirekt de som man påstår inte står upp för "alla människors lika värde och medmänsklighet". Dvs de som inte tycker som Svenska Kyrkan, Riksidrottsförbundet eller Röda Korset i den svenska migrationspolitiken.

Detta är en oerhörd anklagelse. Jag själv har t ex sedan 5-6 år hävdat att Sverige måste anpassa sin migrationspolitik i EU-riktning. Jag är en varm humanist som självfallet anser människor lika mycket värda och som värderar medmänsklighet oerhört högt. 

Men i en värld med begränsade resurser och enormt mycket lidande och fattigdom måste en prioritering ske av hur resurser ska användas för medmänsklighet och humanism, här i Sverige och i närområdet där nästan alla flyktingar finns och ofta lider svårt. 

Att då Svenska Kyrkan med flera sätter sig till doms över vad som är en "medmänsklig" migrationspolitik och vad som inte är det, och alltså verkligen inte visar andra den respekt som man själv påstår sig efterlysa, kan egentligen bäst beskrivas med artikelförfattarnas egna ord; "Polariserande populistiska övertoner". 

Jag trodde faktiskt mycket bättre om både Svenska Kyrkan, Riksidrottsförbundet och Röda Korset!

Jenny Sonesson skriver i Göteborgs-Posten på samma tema, som jag ju instämmer i.

"Ärkebiskopen och de övriga avsändarna garanterar i sin text att de värnar alla människors lika värde och medmänsklighet. Att utmåla sina egna uppfattningar som de enda möjliga för humanister innebär emellertid att det motsatta framstår som inhumant. Det är en sofistikerad härskarteknik som kan skapa olust hos meningsmotståndare och få dem att skämmas för sina åsikter. De flesta vill socialt uppfattas som hyggliga personer som vill sina medmänniskor väl."

Anna Dahlberg, Expressen, skriver återigen mycket poängfyllt, jag tänker ju i samma banor som hon.

"I veckan presenterade Novus en undersökning som försöker gå till botten med väljarnas inställning i asylpolitiken. Kanske är förklaringen att många är okunniga? Till Novus förvåning svarade den största gruppen rätt på kunskapsfrågan om antalet asylsökande förra året. Även efter att det korrekta svaret hade presenterats för samtliga ansåg 56 procent att Sverige borde ta emot färre asylsökande än i dag. Bara 12 procent ville ha en mer generös asylpolitik. Siffrorna är nästan identiska med resultatet i en DN/Ipsos-mätning nyligen."

Alice Teodorescu, Göteberogs-Posten, skriver också med goda poänger.

Fakenews från Migrationsverket om deras åldersbedömning av ensamkommande 2015.

När vi diskuterar viktiga samhällsfrågor i Sverige, och i USA, måste naturligtvis debatten utgå ifrån verkligheten och inte från "Fake News".

Jag har diskuterat rättsskandalen när Migrationsverket under många år svek rättssäkerhet och likabehandling när man underlät att medicinskt kontrollera ålder på ensamkommande asylsökande som uppgav sig vara barn under 18 år, och istället i praktiken nästan jämt godtog den ålder som den asylsökande själv uppgav.

Jag har i detta blogginlägg redovisat varför jag kommer att avstå i frågan om amnesti/gymnasiestudier för ca 9.000 ensamkommande som alla fått avslag i flera instanser på sina asylansökningar, och jag skriver också om det vägval som jag anser att Sverige står inför i migrationspolitiken.

Corren och NT intervjuar mig om detta den 18 maj.

Jag hävdar bl a att starka indicier pekar på att över 30 % av dessa som nu ska få amnesti var och är vuxna män mellan 20 och 30 år, dvs över 3.000.

(tillagt 18 maj: Expressen gör en stor genomgång av de 9.000, dock helt utan att gå in på hur stor andel som kan ha varit vuxna män mellan 20 och 30 när de sökte om asyl i Sverige som barn under 18 år. Hoppas Ludde Hellberg läser detta blogginlägg..!).

Migrationsverket ifrågasätter i artikeln genom Irene Sokolow detta:

"På Migrationsverket saknar man statistik över hur många unga ensamkommande som var över 18 när de anlände till Sverige, men ställer sig samtidigt frågande till Staffan Danielssons uttalande.

– Syftet med lagförslaget är att ge de unga som bedömdes som barn när de ansökte om asyl, men drabbades av långa handläggningstider och därmed hunnit bli vuxna, en ny möjlighet att få uppehållstillstånd, säger Irene Sokolow vid Migrationsverket och fortsätter:

– De som bedömts som uppenbart vuxna när de ansökte om asyl, har under hela processen betraktats just som vuxna. De personerna omfattas inte av förslaget, säger hon."

Det hon säger, och vill förmedla en bild av, är tyvärr osant och ett praktexempel på Fake News som naturligtvis inte en statlig myndighet ska ägna sig åt.

Hon sätter bilden av att det skedde en ålderskontroll under 2015 när ca 36.000 ensamkommande, hela 40 % av alla som tog sig till EU, valde Sverige. Detta är fullständigt fel.

Migrationsverket upphörde redan kring 2010 med medicinska åldersbedömningar och godtog i praktiken nästan alltid den ålder som den asylsökande uppgav. Endast om det var fullständigt uppenbart att den asylsökande som uppgav sig vara barn istället var en vuxen man kring 30-40 år eller mer så betraktades ett fåtal som vuxna trots att de uppgivit sig vara barn.

Däremot godtogs de som uppgav sig vara barn trots att de sannolikt var vuxna män mellan 20 och 30 år regelmässigt som barn utan att någon medicinsk ålderskontroll gjordes. Dessa "barn" behandlades under hela asylprocessen som barn, placerades på HVB-hem med barn och fick vartefter oftast uppehållstillstånd och medborgarskap med personnummer som barn.

Migrationsverket genom Irene Sokolow ägnar sig alltså åt en mycket anmärkningsvärd desinformation när hon vill ge Correns och NTs läsare intrycket av att de unga som "bedömdes som barn" när de sökte asyl under 2015 faktiskt "alla" var barn och att de som var "uppenbart vuxna" inte fick söka asyl som barn. 

Correns och NTs läsare vet ju inte att med "uppenbart vuxna" avser migrationsverket män som är 30-40 år och mer. Därför ägnar sig tyvärr migrationsverket här åt att sprida falska och felaktiga budskap, man sprider alltså Fakenews. Och det ska myndigheter, och ingen annan, hålla på med. Gör man det är det utomordentligt allvarligt.

Förra flyktingombudsmannen Merit Wager, utsedd av Mauricio Rocas, driver sedan länge en blogg där miggor, migrationshandläggare, anonymt berättar om sin vardag på migrationsverket. I detta inlägg berättar en migga just om att godta personer som barn, och beordrats till det, "eftersom personen åtminstone inte ser ut att vara 40"..(Visst är det anonymt och därför osäkert men raden av inlägg på Merit Wagers blogg ger ändå en samlad bild med stor tyngd, skulle jag vilja hävda.

Här skriver Merit Wager själv om sina mångåriga erfarenheter av åldersbedömning och ålder. Och även här. Här en sammanställning av länkar.

Här några länkar till som belägger det jag hävdar: Här och här.

Linköpings/Norrköpings News vill skandalisera mig..., och Ulf Kristersson!

(Tillagt den 10 maj. Lars Vikinge ger själv en intervju med nättidningen Fria Tider som av Expo beskrivits som högerextrem, främlingsfientlig och rasistisk, där han utvecklar sin kritik mot att jag svarat på frågor från Nyheter Idag). 
(Fel av mig. Det är nät- och papperstidningen Nya Tider som intervjuat Lars Vikinge, en tidning som Expo beskrivit som "Tidningen är djupt förankrad i den rasideologiska miljön och har kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen" samt "Nya Tider präglas av en hårdvinklad Kreml-vänlig rapportering parad med konspirationsteorier, inte sällan antisemitiska.").

Sedan jag på sociala medier redovisat att jag kommer att lägga ned min röst i riksdagsbeslutet om amnesti (gymnasiestudier) för 9.000 ensamkommande asylsökande som alla fått avslag i flera instanser och som alla uppgav sig vara under 18 år när de sökte asyl, så hörde mycket få medier av sig. Dagens Eko nämnde det. Min regionaltidning Corren ansåg som man oftast brukar att det faktum att en lokal riksdagsledamot - jag själv - avstod från att rösta i en högaktuell rikspolitisk fråga inte hade något nyhetsvärde.
(Den tidning som har nyhetspuls i länet är främst Folkbladet, de gjorde också en intervju!)

Nätsajten Nyheter Idag ringde och vill göra en intervju. Den drivs av Chang Frick, med bakgrund i bl a MUF och SD, numera borgerlig. Den har ansetts stå SD nära men betecknar sig nu enligt wikipedia som "libertariansk, allmänborgerlig eller liberalkonservativ".

Den lär ha ca 600.000- 1.000.000 unika besökare per månad enligt och jag har blivit intervjuad där någon gång tidigare, och blivit korrekt behandlad.

Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren medverkar där och Janne Josefsson på Uppdrag Granskning var intervjuad nyligen. Moderaternas partiledare Ulf Kristersson har intervjuats flera gånger i Nyheter Idag som ska vara med framöver när Kristersson springer i motionsspåret. "Det går alldeles utmärkt, säger en leende M-ledare".

Jag accepterade att bli intervjuad och skrev på Facebook detta: "Nättidningen Nyheter Idag, med lite blandat rykte, har gjort en korrekt intervju med mig kring mina tankar kring den svåra frågan om amnesti (jag anser ju att det i praktiken handlar om det) för ensamkommande asylsökande under 2015 till den 24 november. 
Var man barn under 18 finns skäl för det, men knappast för vuxna män mellan 20 och 30, är min summering. Artikeln är låst men jag har klippt in den i detta blogginlägg."

Linköpings/Norrköpings New är en intressant ny nättidning som sedan något år breddar den mycket begränsade mediafloran i Östergötland.

För några dagar sedan ringde journalisten Elisabeth Däljemar mig och gjorde en intervju, en rätt märklig intervju. Jag reagerade så pass starkt på hennes påståenden i sina frågor att t ex Medborgerlig Samling är ett högerparti som är emot invandring av muslimer (hon uttryckte sig ungefär så och faktiskt än mer drastiskt typ "muslimfientligt" att jag skrev ner hur jag mindes hennes frågor och mina svar, se nedan.

Nu skriver Däljemar i Norrköpings News ett försök till "skandalartikel" mot mig rubricerad: 

"

C-riksdagsman lägger ner sin flyktingröst och framträder på främlingsfientlig sajt

Regeringens plan om att låta ensamkommande flyktingbarn, som hotas av utvisning få stanna i Sverige för att studera har kritiserats hårt. Men nu backar Centern upp regeringspartierna S och MP. Riksdagsmannen Staffan Danielsson (C) från Östergötland, tänker dock gå emot partilinjen. Vilket han uttalat sig generöst om på Nyheter Idag, en sajt som klassas som främlingsfientlig."

Artikeln är lång och rätt korrekt, men som sagt starkt tendensiös i vissa påståenden.

Däljemar intervjuar också min gode vän i Centerpartiets Linköpingskrets Lars Vikinge som ger mig rätt stark kritik. "– Att ställa upp för en publikation som Nyheter Idag är minst sagt tveksamt – och då uttrycker jag mig milt. Jag skulle själv inte ta i den med tång! säger Centerns kretsordförande i Linköping, Lars Vikinge, som även poängterar att han inte ser något som helst problem i att 20-30-åringar går i skola tillsammans med 16-17-åringar."

(Tillagt den 10 maj. Lars ger själv en intervju med nättidningen Fria Tider som av Expo beskrivits som högerextrem, främlingsfientlig och rasistisk, där han utvecklar sin kritik mot att jag svarat på frågor från Nyheter Idag).
(Fel av mig. Det är nät- och papperstidningen Nya tider som intervjuat Lars Vikinge, en tidning som Expo beskrivit som "Tidningen är djupt förankrad i den rasideologiska miljön och har kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen" samt "Nya Tider präglas av en hårdvinklad Kreml-vänlig rapportering parad med konspirationsteorier, inte sällan antisemitiska.").

Partiledare för Medborgerlig Samling är Ilan Sadé, en utmärkt person som jag känner väl sedan hans tid som ordförande för Centerstudenter för rätt länge sedan. Han reagerar kraftfullt på journalisten Däljermars subjektiva uppfattningar om MED.

Även nya nättidningar kan alltså välja vinklingar som är main stream i "gammelmedia", som framgår. Vad säger ni som läser detta, borde jag likt Lars Vikinge inte ha tagit i Nyheter Idag med tång, eller gjorde jag rätt som Ulf Kristersson och Janne Josefsson när jag lät mig bli intervjuad!

"Från: Staffan Danielsson 

Skickat: den 3 maj 2018 11:59
Till: 'Elisabeth Däljemar' <elisabeth.daljemar@linkopingnews.se>
Ämne: SV: Intervjukontakt

Hej

Tack för intervju om att jag avstår i riksdagsomröstningen om gymnasiestudier.

Jag summerar några av dina frågor och påståenden i intervjun här nedan, har jag missuppfattat något får du gärna reagera.

Fråga: Är det fel att ensamkommande vuxna män går i gymnasium med tonåringar.

Mitt svar: Nej , det kan fungera givet att erforderliga resurser tillförs till berörda skolor och klasser.

Fråga: Hur kunde du låta dig intervjuas i Nyheter Idag som är främlingsfientlig?

Mitt svar: 20-25 % av medborgarna röstar på partier långt åt vänster eller höger, typ. Jag publicerar mig och blir ibland intervjuad i ”gammelmedia” , till säkert 98 % eller så. Jag väljer bort extrema vänster och högerorganisationer som AFA och Nordiska motståndsrörelsen.

Men jag läser ibland någon artikel i Flamman och proletären, och i Samtiden (SDs nättidning) och i Nyheter Idag. Jag har några gånger accepterat att bli intervjuad när Nyheter Idag har ringt. Deras läsekrets lär vara 600.000 läsare i månaden, enligt någon undersökning. De har en inriktning på migration med invandringskritisk approach, och benämns av wikipedia som högerpopulistisk. Tidningens redaktör Chang Frick vill beskriva tidningen som libertarian, borgerlig och liberaldemokratisk.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyheter_Idag

Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren lär medverka ibland och när jag kort kollade artiklar fann jag snabbt en intervju med Janne Josefsson från Uppdrag Granskning.  Visst kan man avstå från att varken läsa något i de tidningar jag nämnt och vägra alla intervjuer.  Jag tror dock att man som politiker bör bevaka omvärlden och även någon gång kunna svara på frågor även från tidningar i ytterkanterna men inte över gränsen. Var denna går bör dock alltid kunna diskuteras.

Fråga: Men du låter dig allt bli intervjuad av Nyheter Idag, och du har kritiserat en kommun som avskedade en lärare som deltagit i demonstrationer med Folkets demonstration. Det finns de som menar att du själv är framlingsfientlig, stämmer det?

Mitt svar: Jag är en varm humanist och Centerpartist sedan 1970-talet. Jag står verkligen upp för att Sverige ska stå upp för asylrätten och kraftfullt bidra till FNs humanitära insatser med mycket mera. Jag har sedan ca 2012 hävdat att Sverige som litet land i norra Europa, och när Schengen medför fri rörlighet mellan EU-länder, inte kan föra en väsentligt mer generös asylpolitik än övriga EU-länder. I Åsiktskorridorens Sverige gav detta mig stark kritik för att vara främlingsfientlig, brun och rasist, typ. Jag blir väldigt upprörd över dessa helt ogrundade lögner.

Idag är Sveriges migrationspolitik mer restriktiv än jag föreslagit men de partier som drivit igenom detta stämplas inte som främlingsfientliga eller bruna.

Fråga:Men hur kunde du försvara läraren Annelie Sjöberg som köptes ut från sin lärartjänst i Söderköping efter att ha deltagit och talat på Folkets demonstration några gånger?

Mitt svar: Jag lärde känna Annelie som lärare och centerpartist i Söderköping. Hon medmodererade ett tag några debattforum på Facebook med mig och några andra. Hon deltog i några demonstrationer med ”Folkets demonstration” som jag inte vet så mycket om mer än att det var motdemonstranter och bråk. Jag hade helt avrått henne att delta om hon frågat om det, men nu deltog hon och talade om feminism. Jag är kritik mot Söderköpingskommun som tydligen ansåg att det inte var förenligt med att vara lärare där och att på sin fritid delta i Folkets demonstration. Jag uppfattar Sveriges demokrati som så att sköter man sitt jobb så ska man inte avskedas om man använder sina demokratiska rättigheter på fritiden inom ramen för vad som är tillåtet enligt våra lagar.

Fråga: Men hur lämpligt är det att någon som t ex gjort som Annelie, eller som är Sverigedemokrat, eller som är med i Medborgerlig samling, som är ett högerparti som är emot invandring av muslimer, undervisar elever som kommit som flyktingar hit eller har dessa som patienter?

Mitt svar: Du påstår alltså att de som sympatiserar med t ex Sverigedemokraterna eller med Medborgerlig samling (och kanske med kommunister och vänsterpartister?) därmed inte borde få arbeta i skolor och på sjukhus, eller i äldreomsorg osv, eftersom deras åsikter är oacceptabla och att det inte är rätt mot de nyanlända att de får undervisas eller vårdas av männsikor med de åsikterna? Och vad är ditt belägg för att Medborgerlig samling är emot invandring av muslimer? Min uppfattning, åter, är att Sverige är en demokrati med åsikts- och yttrande- och mötesfrihet, och att vi inte belägger människor som sköter sina jobb korrekt med yrkesförbud eftersom de har fel åsikter. Det har andra samhällstyper gjort med förfärande resultat.

Min syn på det vägval som jag menar att Sverige står inför i migrationspolitiken, samt min redovisning av varför jag kommer att att lägga ned min röst i omröstningen om amnesti till en spcicik grupp asylsökande som alla fått avslag finns här:

http://staffandanielsson.blogspot.se/2018/04/sverige-maste-valja-vag-i.html

Mvh

Staffan Danielsson"