Har jag fuskat med SJs årskort?

Jag försöker och vill vara en öppen och transparent politiker i nära dialog med medborgare och väljare.

Jag skriver om det jag driver i politiken på denna blogg sedan 2006, jag modererar flera livliga debattforum på Facebook, Politisk Centerdebatt, Politisk Allmändebatt, Centervänner PolCV, Svensk Lantbruks- och livsmedelsdebatt, rätten till en värdig död - diskussionsforum m fl.

Vill man följa mig på Facebook finns sidan Följ Staffan Danielsson.

Riksdagsledamöters arvoden och ersättningar ska naturligtvis granskas noga, och vara rimliga.

Jag försvarade på sin tid Håkan Juholt som egentligen bara följde gällande regler, men som föll på att socialdemokratin ju har hårdare krav på sina egna i dessa frågor.

Nu har reglerna för SJs årskort kommit upp till diskussion sedan Tomas Tobé använt bonuspoäng till mat i bistron på tåget och även till att köpa privata tågresor med poängen.

Detta har inte kostat arbetsgivare/riksdagen något men riksdagen har i någon reglementspunkt 44 (tror jag) angivit att vi som får kort inte ska använda bonuspoängen. Hur väl detta har informerats om är jag oklar på, uppenbart är att många riksdagsledamöter inte har varit medvetna om begränsningen.

SJ årskort disponeras av väldigt många inom offentlig sektor och näringslivet mm, så förmånsproblematiken gäller egentligen alla som använder sådana kort bekostade av arbetsgivaren.

Arbetsgivaren riksdagen väljer alltså vad gäller Silver Plus att varken själv utnyttja poängens förmåner, som man har betalt för, eller att låta någon riksdagsledamot göra det. Dock är kortet personligt och uppenbart kan kortinnehavaren t ex köpa mat i tågbistron för poängen.

Gör man det är tydligen skattereglerna sådana att man ska anmäla uttaget till sin arbetsgivare som ska lägga på arbetsgivaravgifter på förmånen och dra skatt på den. Hur vanligt är att detta görs? Hur kan det kontrolleras? Hur kontrolleras det?

Som riksdagsledamot har man rätt att antingen välja det dyrare årskort Guld från SJ, eller det lite mindre dyra (5.800 kr) årskort Silver Plus.

Jag har valt Silver Plus, och har vid några tillfällen använt bonuspoäng på kortet till att handla enklare mat i tågbistron för kanske 300-400 kr. Förmodligen har jag fått frågan "Vill du handla för dina poäng på kortet" och har då sagt OK för det utan djupare eftertanke, jag är ju på arbetsresa och jag har ju avstått från Guldkortet där måltider i första klass ingår.

När SVT i en epost igår rundfrågade riksdagsledamöter om detta så svarade jag så här:

"En riksdagsledamot som behöver åka tåg regelbundet, t ex till bostaden och till olika möten över landet, har rätt att få ett SJ Guldkort eller ett SJ Silver Plus. Guld är nära 6.000 kr dyrare och medför utöver resa i första klass, liksom Silver Plus, även måltider där samt bättre sovkupe vid nattåg, typ.

Om arbetsgivaren står för ett Guldkort på tåg så ingår rätt till måltider i första klass. Detta utlöser inte någon förmånsbeskattning för den enskilde, vare sig hen är riksdagsledamot eller någon annan.

Om arbetsgivaren står för ett Silver Plus kort på tåg ingår frukost men inte måltider. Bonuspoäng utfaller utan extra kostnad för arbetsgivaren, som kan användas för t ex måltider i bistron på tåget.

Om en riksdagsledamot använder dessa bonuspoäng för att köpa en måltid i bistron på tåget ska hen uppenbarligen ange detta till riksdagsförvaltningen som förmån, så att riksdagen betalar arbetsgivaravgift och riksdagsledamoten skatt för den förmån hen har erhållit. Detta ska väl alla med Silver plus i tjänsten göra, antar jag..

En fråga, hur kan en enklare måltid i bistron  utlösa ett förmånsvärde samtidigt som en dyrare måltid i första klass inte gör det. I båda fallen betalar arbetsgivaren/ riksdagen respektive årskort och måltiderna utgör ingen extra kostnad utan ingår i Guld och kan köpas utan extra kostnad på bonuspoäng i Silver Plus. Jag antar att Skatteverket har ett mycket bra svar på det, men jag kommer faktiskt inte på det. 

Jag har alltså valt Silver Plus, jag har vid några tillfällen köpt en enklare måltid i bistron för bonuspoäng, kanske  för 3-400 eller så det senaste året. Jag har inte använt bonuspoängen till något annat."

SVTs artikel anger korrekt att jag, och andra, har använt kortet felaktigt (även om många nog varit i "god tro"), samt även att jag gjort jämförelsen med Guldkortet och inte riktigt begriper skillnaden. Andra media rubricerar att vi har "fuskat".

Jag anser mig alls inte ha fuskat, jag var oklar på regelpunkt 44, och har när jag några gånger använt Silver Plus kortets bonuspoäng trott att det var bättre att avstå från måltider i första klass för några enstaka inköp i bistron som inte kostar något för riksdagen. 

Lämna gärna synpunkter på detta!

Tillagt 20 mars:

Några rader till, för det här är märkligt.

Här är skatteverkets regler för att ett obegränsat antal trerätters i första klass inte ska tas upp som skattepliktig förmån:

"Fri kost på allmänna transportmedel

Förmån av fri kost på allmänna transportmedel vid tjänsteresa är en skattefri förmån om kosten obligatoriskt ingår i priset för resan (11 kap. 2 § IL).

Skattefriheten förutsätter att färdbiljetten inte kan köpas exklusive måltiderna. För den som exempelvis reser i första klass får alltså en förstaklassbiljett inte kunna köpas till ett lägre pris utan att kost ingår.

Med allmänna transportmedel avses flyg, tåg och andra kommunikationsmedel som mot betalning är tillgängliga för allmänheten."

Däremot ska alltså man ta upp enklare mat som köpts i tågets bistro för bonuspoäng utan extra kostnad för arbetsgivaren som en förmån. Det innebär att handlar man vid t ex 15 tillfällen för 1.000 kr ska arbetsgivaren och den som innehar kortet betala 314 kr plus 550 kr = 864 kr i skatt. 

Här nedan är riksdagens regler för Silver plus som säger att man får använda bonuspoängen vid tjänsteresor. just här står det inte att man då ska ta upp det som en ekonomisk förmån men det ska man säkert förstå själv...

Detta är rätt absurt på två sätt. 

För det första är det absurt och oförsvarligt att skatteverket accepterar fria måltider i första klass som en skattefri förmån samtidigt som man kräver förmånsbeskattning för inköp utan kostnad för arbetsgivaren i tågets enklare bistro. 

Och för det andra ska skattelagstiftningen gälla lika för alla, Visst ska riksdagens ledamöter respektera riksdagens regler men det ska självklart alla andra som använder bonuspoängen också göra. Och som alla skatteregler ska detta kunna kontrolleras. Min tro är att ytterst få tar upp inköp för bonuspoäng som förmån, och att ingen kontroll sker. Därför bör skattereglerna ses över, jag är för likabehandling och för att regler ska kunna kontrolleras och för schablonlösningar om så är möjligt.

Betala radio/TV via skatten!

Kultirministern tillkännagav för några dagar sedan på DN-debatt att nuvarande radio/TV-avgift ska behållas tillsvidare, minst 6 år och sannolikt längre...

Jag har flera gånger motionerat om att det verkligen är onödigt att driva in en public serviceavgift av "alla" som 10 procent, minst, kan smita ifrån, och som kostar mycket att ebitera och driva in. Jag tycker också att argumentet att det är "bara" 10, kanske 15 - 20 procent, som smiter ifrån avgiften är mycket dåligt. Det är en stor andel och det handlar om mycket pengar som går public service förbi.

Centerpartiet har genom sin kulturpolitiske talesperson Per Lodenius tydligt deklarerat samma grundinställning. Denna SvD-artikel från 2011 visar partiernas positioner.

I en kommentar till regeringens beslut är Per både nöjd (att frågan utreds) och missnöjd (att det dröjer så länge).

En färsk domstolsdom har nu förkunnat att TV-avgift även måste betalas av den som inte innehar en TV men som har en dator. Och vem har inte det?

Rätt sannolikt kan även den som har en surfplatta, och kanske t o m mobiltelefon, få betala TV-avgift...

Det kommer att kräva ännu mer fakturor, register, kontroller och kostnader. Många som inte har TV och inte ser på public service på datorn kommer att bli mycket irriterade.

Uppenbart har starka krafter i regeringen (m)otsatt sig Centerpartiets tydliga grundhållning i denna fråga och kompromissen tycker jag mera behåller status quo än signalerar förändring. Jag tycker det går alldeles för sakta och befarar växande problem med allt sämre betalningsvilja och jakt på TV- och datorinnehavare.

Det vore ju mycket mer enkelt och praktiskt att public service betalas av alla genom skatten på samma sätt som vi betalar alla andra statliga åtaganden. Barometern ger uttryck för detta i en insiktsfull ledare, "att skjuta upp det oundvikliga".

Grundtrygghet och skatteprinciper, garantiersättning och allmän a-kassa

Det gjordes en bred uppgörelse om inkomstskatterna i början av 1990-talet. Begreppet "den underbara natten" myntades av Rolf Wirtén (fp).

Sedan dess har marginalskatten snabbt höjts över 50 procent genom att den s.k "värnskatten" på 5 procent infördes och snabbt cementerades.

CUF gillar tanken på ett enklare skattesystem och även tanken på en "platt skatt". Dvs tjänar du 200.000 per år betalar du 33 procent i skatt, säg 66.000 kr. Och tjänar du 400.000 betalar du 132.000 kr (jag bortser från grundavdragets effekter).

Idag betalar du alltså 55 procent av en inkomstökning i skatt vid höga inkomster, inte 33 procent.

Skattesystemet blir enklare och mer internationellt anpassat, men höginkomsttagarna får en skattesänkning.

Centerpartiet står liksom de flesta partier liksom de gamla EU-länderna för att en progressiv skatteskala bör behållas vilket också är min grundinställning. Jag är dock öppen för att diskutera olika alternativ för hur skattesystemet ska utvecklas framöver, gärna i en bred överenskommelse, och där marginalskatterna, fastighetsskatten, kapitalbeskattningen m.m. kan ingå.

Den f.d folkpartisten Camilla Lindberg samt ultraliberalen (?) Jan Rejdnell skriver på SvD Brännpunkt om detta, och Magnus Andersson, CUF, kommenterar.

Jag länkar till detta eftersom debatten är angelägen, artikeln är välskriven och framförallt för det principiellt intressanta de skriver om en grundtrygghet (garantiersättning) för alla.

Detta är ju en av Centerpartiets hörnpelare, vikten av grundtrygghet. Miljöpartiet har fört fram tanken om medborgarlön, vilket är i samma riktning.

Socialbidraget fungerar ju faktiskt som en grundtrygghet, en rättighet när man är illa ute. Den förutsätter dock en ingående prövning av ens ekonomiska resurser, som måste vara på upphällningen, och därmed ett djupt intrång i den enskildes integritet.

Kopplat till detta finns också frågan om allmän a-kassa eller ej. Centerpartiet och alliansen förespråkar ju detta, medan de rödgröna - som annars gärna talar vitt och brett om solidaritet och att "alla ska med" - här gör allt för att förhindra det och behålla en frivillighet, vilket gör att den som drabbas av arbetslöshet i sista hand hänvisas till socialbidrag.

Införandet av en allmän a-kassa är ett steg i rikning mot ett grundskydd som en svensk medborgare äger rätt till utan den integritetsintrång som socialbidragsprövningen innebär. Kanske en garantiersättning kan vara en väg för att införa en grundtrygghet för alla även innan man uttömt alla sina ekonomiska resurser?

Läs även andra bloggares åsikter om platt skatt, grundtrygghet, brännpunkt, centerpartiet, folkpartiet, socialdemokraterna, a-kassan, arbetslöshetsförsäkring, politik

Mona Sahlin öppnar för chockhöjning av inkomstskatterna

Vi vet alla bakgrunden. Alliansen har sänkt inkomstskatterna med 70 miljarder kronor. En lågavlönad har fått ca 1500 kr mindre i skatt per månad.

De rödgröna har öst sin galla över detta hela tiden. De har motsatt sig varje enskilt jobbskatteavdrag och menar att alliansen förstört Sveriges ekonomi, monterat ner välfärden och gynnat de rika genom sina skattesänkningar.

Lars Ohly deklarerar att skatterna snarast bör återställas till sin "riktiga" nivå, dvs innan sänkningarna gjordes.

Samtidigt har de rödgröna märkligt nog i sitt gemensamma valprogram accepterat nästan alla alliansens skattesänkningar, 61 av de 70 miljarderna...! De kanske inte var så dumma egentligen, trots all propagande emot?!

Och Mona Sahlin påstår att de under mandatperioden endast ska höja skatterna för de "allra rikaste". Vanliga inkomsstagare ska självfallet inte få några skattehöjningar....Kanske var inte alliansens skattesänkningar så dumma egentligen?

Kan man lita på de rödgrönas dubbla budskap i denna viktiga fråga som i hög grad berör privatekonomin för de allra flesta svenskar? För budskapen är ju dubbla; skattesänkningarna är helt fel och förkastliga fast de ska vara kvar..?

Men kommer inte de rödgröna att höja tillbaka skatterna?

Jo, det finns en mycket stor risk för det. Vi vet vad Lars Ohly slåss för. Och Mona Sahlin ger idag en stor intervju i Östgöta Correspondenten, tyvärr ännu inte utlagd på nätet.

Hon får där frågan: "Ni har kritiserat regeringen hårt för sättet att dra isär samhället och ensidigt satsa på att sänka skatterna. Men ni har ju själva accepterat det mesta i jobbskatteavdraget? Hur går det ihop?"

Och hon svarar, och läs nyanserna noga nu:

"Man kan ju inte bara PANG! rycka loss 100 miljarder, som de borgerliga har sänkt skatten med, och ändra förutsättningarna för medborgarna över en natt. Folk måste ha lugn och ro också. Det betyder inte att vi accepterar det. Då går vi i en annan riktning, då ändrar vi skatten för pensionärer - och för miljonärer."

De rödgröna höjer alltså skatten lite i de högre inkomstskikten, så att dessa får behålla allt mindre av en inkomsthöjning. Men för pensionärerna byter man inte riktning, där vill ju alla nu gå i jobbskatteavdragets riktning, lägre skatter.

Jag menar att det inte går att lita på de rödgrönas och Mona Sahlins och Lars Ohlys trovärdighet som skattesänkarpartier. De vågar uppenbarligen inte gå till val på att åerställa alliansens skattesänkningar och alltså höja skatten med 1500 kr per månad för vanliga inkomsttagare.

Men Mona Sahlin är mycket tydlig i denna intervju. Hon accepterar inte jobbskatteavdragen, vilket innebär att hon på sikt vill höja tillbaka skatterna med över 70 miljarder! Det går dock inte på en natt, och särskilt inte inför ett val. Men det går på sikt! Så lita inte på Mona Sahlin och Lars Ohly som skattesänkare, de är obotliga skattehöjare!

Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, lars ohly, socialdemokraterna, centerpartiet, alliansen, moderaterna, politik, val 2010, skatter

S ville köpa SAAB - vill nu avskeda 3 ggr fler RUT-jobb

Socialdemokraterna gillar manliga jobb i bilindustrin, helt uppenbart. De levde rövare när SAAB krisade och var beredda att låta skattebetalarna köpa och driva en bilfabrik, det handlade om kanske 3-4.000 jobb.

Näringsminister Olofsson hade is i magen, och SAAB nysatsar nu med nya privata ägare.

Samtidigt har tack vare alliansens politik 11.000 människor tagit steget in på arbetsmarknaden från ofta arbetslöshet, människor som kanske inte har så lång utbildning men som brinner för att få jobba och visa vad de går för. Många är kvinnor, många är invandrare. De är stolta och glada över sina nya jobb med hushållsnära tjänster, och deras kunder är lika nöjda.

Socialdemokraterna talar med förakt i rösten om dessa "pigjobb", vilket säger det mesta om hur långt från arbetareparti de har kommit. Deras kamp för att avskaffa RUT-avdraget, som gör att de tidigare svarta jobben under otrygga förhållanden, eller inga jobb alls, nu utförs under full anställningstrygghet och med avtalsenliga villkor, är ett hån mot alla dessa hårt arbetande och stolta människor som blir allt fler i en stor tillväxtsektor.

Socialdemokraterna var alltså beredda att satsa vad som helst för att rädda (de oftast manliga) jobben i en bilfabrik. Samtidigt är man beredd att göra nästan vad som helst för att de 11.000 - som blir allt fler - i de hushållsnära tjänsterna ska tvingas tillbaka till arbetslöshet.

Tragiskt och trist är detta, att socialdemokraterna och de rödgröna (alltså även MP) vill att 11.000 människor ska förlora sina jobb och att de snart 11.000 till som skulle anställas inte ska få den chansen.
Läs även andra bloggares åsikter om rut.rut-jobb, saab, socialdemokraterna, miljöpartiet, centerpartiet, de rödgröna, alliansen, politik, arbetslöshet

Kilometerskatten (och i så fall V-MP-S) hotar integriteten

Carl B Hamilton (FP) lyfter i ett debattinlägg på Politikerbloggen fram tankeväckande integritetsaspekter på vänsteroppositionens förslag på en ny kilometerskatt för lastbilar.

Jag var suppleant i trafikutskottet och minns väl diskussioner från den tiden kring kilometerskatten. Det finns argument för den och mot den. En sak är att införa den om den sammanlagda skattebelastningen för svenska lastbilar inte höjs, men så tänker sannolikt inte vänsteroppositionen.

Carl B tar upp integritetsaspekterna på ett tankeväckande sätt, tycker jag. Har Vänsterpartiet och Miljöpartiet - som brukar ha ett högt tonläge i integritetsdebatten innan man viker sig för S och går med på en hel del - tänkt igenom dessa?

Läs även andra bloggares åsikter om integritet, kilometerskatt, signalspaning, FRA, politik, centerpartiet, piratpartiet, vänsterpartiet, miljöpartiet, socialdemokraterna, riksdagen, regeringen

Sänkt skatt för pensionärer med ca tio miljarder kr!

Jag har sedan en tid kommit till slutsatsen att skatten för pensionärer med förtur bör sänkas i flera steg, och har redovisat detta i blogginlägg och i debattartiklar.

Trots att alliansen sänkt skatten för förvärvsarbetare med 71 miljarder kronor (!), främst riktad till de med låga och medelinkomster - ca 1.500 kr i månaden -, så ligger Sverige kvar som etta eller tvåa i världsskattetoppen. Alliansen vill med rätta fortsätta att sänka skatterna, medan de rödgröna som motsatt sig varje enskild skattesänkning säkert sträver efter att höja skatten med åtminstone de 1.500 kr och mer per månad som alliansen sänkt den.

Maud Olofsson, Fredrick Reinfeldt och Göran Hägglund (som började) vill alla också sänka skatten för pensionärerna. Socialdemokraterna, som aldrig sänkt skatten för pensionärer tidigare, påstår sig nu vilja detta samtidigt som man vill höja tillbaka skatterna för de förvärvsarbetande. Vi inser säkert alla var det slutar, med skattehöjningar för oss alla upp till de tidigare gemensamma världsrekordnivåerna.

Men hur mycket ska då alliansen sänka skatterna med för pensionärerna under nästa mandatperiod, givet att utrymme finns?

Göran Hägglund vill sänka men inte så att nivån blir densamma, eftersom pensionärer inte har icke avdragsgilla kostnader för inkomsternas förvärvande.

Min uppfattning idag är att målet faktiskt ska vara samma beskattning för löntagare och pensionärer.

Jobbskatteavdraget är bra och nödvändigt och är betydelsefullt för att människor ska få behålla mer av sina arbetsinkomster, och öka drivkrafterna för arbete.

Men hur ska Sverige gå vidare med fortsatta skattesänkningar efter de 71 miljarderna i de 4 jobbskatteavdragen?

Ok att pensionärerna ska komma först!

Den outtröttlige Berthel Nordström (88 år?!) argumenterar tillsammans med pensionärsorganisationerna för att sänka skatten till samma nivå som för förvärvsarbetare.

Han hävdar att för detta erfordras 14 miljarder kronor, varav alliansen redan har levererat 3,5 miljarder genom de skattesänkningar i två steg som redan riktats till pensionärerna.

Återstår alltså drygt tio miljarder i så fall.

Med tanke på att Sveriges pensionärer i en internationell jämförelse inte ligger anmärkningsvärt högt (vad jag kunnat få fram), att de allra flesta EU- och OECD-länder har en väsentligt lägre beskattning för pensionärer och att det finns en stark poäng i en lika beskattning för yrkesaktiva och pensionärer så är det mycket som enligt min mening talar för att målet bör vara att sänka skatten för pensionärer med nivån tio miljarder under kommande mandatperiod, givet att utrymme finns.

Pensionssystemet har redan en "centerprofil" genom att garantipensionen successivt har höjts, vilket tillsammans med bostadstillägget ger en disponibel inkomst inte långt under de som har en högre pension på t ex upp till 15.000 kr i månaden och mer. Kommande skattesänkningar, eventuellt kombinerade med en översyn av bostadstilläggen, bör givetvis inriktas på de med låga pensioner men bör i grunden ha ett generellt anslag.

Läs även andra bloggares åsikter om pensioner, spf, jobbskatteavdrag, pensionsskatt, centerpartiet, politik

Viktiga jordbruksbeslut på centerstämman!

Fortsatt intensiv centerstämma. Starkt stöd för energiuppgörelsen och för Maud Olofsson.

Mer debatt om jordbrukets konkurrenskraft än jag hade väntat,positivt. Och uppenbart att stämman ville skicka en signal till partiet att noga följa utvecklingen och ge besked till lantbruket om att dess konkurrenskraft måste upprätthållas.

Christer Laurell från Skåne förslog en kontrollstation år 2013 inför den beslutade stora dieselskattehöjningen år 2015. Jag stödde självfallet detta, och så blev också stämmans beslut!

Dessutom beslutade stämman med rejäl majoritet att stödja Bo Hagströms - Skaraborg - förslag att besked ska lämnas under 2009 om hur klimatskattehöjningarna på jordbruket ska kompenseras genom skatteväxling.

Som ni vet är jag en varm anhängare av Allians för Sverige och mycket glad över att vårt samarbete fungerar så bra. Men visst handlar det om 4 olika partier och visst har vi olika ingångar inför de beslut som regeringen enas om.

Jag har ju kritiserat regeringens förslag till riksdagen att fördubbla det svenska jordbrukets dieselskatt, vilket ger till resultat att Sverige kommer att ligga dubbelt så högt som de därnäst följande länderna och flerdubbelt högre än EU-genomsnittet. Den svenska skatten på drivmedel för bilar, lastbilar och industrier ligger idag ca topp 5 inom EU och höjs så att Sverige kommer i topp 3 ungefär, men lång ifrån att vi belastar bilar med dubbel skattenivå som v i vill göra med jordbruket.

Jag har kritiserat centerpartiet i regeringen för att ha gått med på denna kraftiga skatteskärpning för jordbruket, eller snarare för att inte ha lyckats att hålla emot starka krav på dessa skattehöjningar från andra håll i regeringen.

I mitt inlägg på centerstämman nämnde jag att de som drev skattehöjningarna var krafter inom finansdepartementet, samt rörelser med koppling till blått och blåsippor...

Läs även andra bloggares åsikter om jordbruk, lantbruk, centerpartiet, lrf, regeringen, alliansen, politik, energi, dieselskatt

Förmögenhetsskatt för Stefan Persson och Kamprad..??

Nästan alla länder har tagit bort förmögenhetsskatten för dess skadliga effekter. Den dränerar Sverige på kapital, den leder till skatteplanering, den bromsar tillväxt och investeringar.

Många länder har arvs- och gåvoskatt, vilket s-regeringen tog bort. Men se förmögenhetsskatten, den ska tillbaka. Det handlar om populism, så klart. Göran Persson hade långt gångna planer på att ta bort även förmögenhetsskatten, nu passar det paret Sahlin/Östros att haka på vänsterpartiets kamp för att driva kapital ur Sverige. Oppositionen borde döpas om till de Blodrödgröna.

Nu bör kontrollfrågor ställas. Kommer alltså förmögenhetsskatt att införas för de allra mest förmögna i Sverige, typ Stefan Persson och Ingvar Kamprad. Eller kommer de att placeras i en särskild gräddfil utan skatt?

Ingvar Kamprads kapital ligger sedan länge i tryggt förvar utanför Sverige, och trots alliansens likställande av förmögenhetsbeskattningen med länderna i vår omvärld har han inte vågat eller velat flytta hem det till Sverige. Kommer Stefan Persson och andra maxförmögna att nu i dagens kriskonjunktur att flytta ut det kapital som så väl behövs här till andra länder?

De som vill se fler jobb, företag och investeringar i Sverige ska rösta på Allians för Sverige nästa höst. Och vill man få satsningar på småföretagen och låg- och medelinkomsttagarna bör centerpartiet ligga bra till!

Men Mona och Thomas/ Sahlin och Östros. Svara på frågan, börjar ni med att införa förmögenhetsskatt för de allra rikaste så att de flyttar ut sitt kapital först till det stora flertal länder som har avvecklat förmögenhetsbeskattningen. Och sedan fortsätter ni nedåt så att dräneringen fortsätter?

Hur detta kan gagna Sverige i en tid när kapital är det som behövs allra mest för att få igång tillväxt och investeringar, det är obegripligt att förstå. Vänsterpopulismen har fått två ansikten till bredvid Lars Ohlys, det är mycket trist för Sverige.

Till sist en fråga ( ni kan ha hört den förut) Kommer den nya förmögenhetsskatten att först drabba de med störst kapital? Eller kommer dessa sist eller aldrig att drabbas?

Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, socialdemokraterna, centerpartiet, regeringen, förmögenhetsskatt, Stefan Persson, politik,

Läs även andra bloggares åsikter om mona sahlin, ekonomi, skatter

Ölskatten höjs - gatuförsäljningen ökar

Jag har på två centerstämmor argumenterat kraftigt för att Sverige måste anpassa sin ölskatt nedåt, mot EUs nivåer, för att minska det fullständigt ohämmade inflödet av öl över våra gränser. Vi vet alla att dagens unga - och äldre - lätt får tag på billigt öl på gator och torg, utan några ålderskontroller, samtidigt som kriminella nätverk gör pengar och tillväxer.

Det här är enligt min mening ett fullständigt ohållbart läge, och det är rätt bedrövligt att varken den förra eller den här regeringen vågar eller vill göra något verkningsfullt åt detta. Vackra ord om kampen mot den stora tillgängligheten finns det gott om i debatten, men försäljningen fortsätter obehindrat och mängder av våra unga vänjer sig vid fri tillgång och starkare öl med alkoholhalter uppåt 7-8 procent.

Jag tycker att de som - som ett axiom - endast kan tänka sig att fortsatt höja ölskatten tar på sig ett stort ansvar för att dagens fullständigt ohållbara läge tillåts fortsätta. Några procents ökad försäljning av öl på systembolaget framställs som en väldig framgång och att läget därför blivit bättre på den "fria försäljningsmarknaden". Självfallet finns där inget vetenskapligt samband utan inflödet kan mycket väl ha ökat ännu mer, där förs ju av naturliga skäl ingen exakt statistik. Det grundläggande ohållbara läget består faktiskt oförändrat.

Jag är besviken och det kommer att bli svårt att bejaka detta beslut. Min grundsyn är att alliansregeringen och vi i riksdagen måste hålla ihop och vinna voteringarna - för varje ev. förlust kommer ett ohållbart läge närmare vilket naturligtvis måste undvikas. I vissa frågor finns det dock en större öppenhet för en friare röstning, typ religion, jakt och alkoholfrågor....

Centerpartiets uppfattning i denna fråga är fastslagen på stämman 2005 och bekräftad återigen för några veckor sedan; vi ska arbeta för en sänkt ölskatt. Det finns starka strömningar för detta även hos andra allianspartier, men kd och ansvarig minister har uppenbarligen lyckats väl med förhandlingen i frågan.

Ett argument är att alliansen prioriterar inkomstskattesänkningar - jobbavdraget - före ev ölskattesänkning. Jag ställer fullt upp på den prioriteringen, men sannolikt ger ju en ölskattesänkning inget inkomstbortfall för staten eftersom en större andel av försäljningen styrs över från gatan till systembolaget.

hur blir försvarsbudgeten?

Riksdagen och svenska folket väntar nu på alliansregeringens första riktigt genomarbetade budget, den förra fick ju p g av ett orimligt kort tid mellan valdag och budgetlåsning arbetas fram under en oerhörd tidspress.

Försvarsområdet intresserar självfallet mig och mina kollegor i försvarsutskottet särskilt, liksom förhoppningsvis många andra. I sommar har det faktiskt förts en försvarsbudgetdebatt, initierad av finansministern. Tyvärr inte helt samordnad med försvarsministern.

Jag har kritiserat Anders Borg för att hänvisa till kontakter med partiledarna för att underbygga sitt utspel om kraftiga miljardbesparingar. Och min tro är att försvarsbudgeten för 2008 i mycket stora drag kommer att likna innevarande års budget, där alliansen ju höjde anslaget med nära en halv miljard över den tidigare nivån.

Sedan får vi se vad regeringen gör för bedömning av besparingsmöjligheter i kommande budgetar efter 2008. Uppenbart är att det finns ett betydande utrymme för att effektivisera och sänka kostnaderna för försvarsmaterielen, och det är möjligt att det grovt går att bedöma utrynmet för detta redan nu.

Det definitiva ställningstagandet till hur budgetarna efter 2008 ska se ut bör dock enligt min uppfattning inte tas förrän försvarsberedningen - i november - har lagt fram sin analys om säkerhetsutvecklingen i vår omvärld, och när försvarsdepartementets arbetsgrupp har hunnit göra en djupanalys av effektiviseringsmöjligheterna i försvarsmaterielsupphandlingen. Därefter får en bedömning göras hur en ändrad inriktning ska förankras i riksdagen.

Jag fick igår en fråga från SvD,här, om hur jag såg på att prioritera besparingar i försvaret på bekostnad av alliansen vallöfte att öka Sveriges utlandsstyrkor. Jag avvisade självfallet detta som en omöjlighet, vallöften är till för att hållas och det är nödvändigt att Sverige bidrar till fredsbevarande insatser i världen.

Jag citeras ha sagt att "de" - min alliansregering" - får inte gå ifrån detta. Jag tror mig omöjligen ha sagt "de" om "vår alliansregering", däremot säkerligen mycket tydligt gjort bedömningen att regeringen kommer att stå fast vid att prioritera utrymme för de internationella insatserna enligt planen.

Ja, så här resonerar jag i dessa dagar. Den slutliga låsningen av statsbudgeten bestäms i dagarna av regeringen, och trots goda kontakter in i regeringskansliet vet jag inte i skrivande stund hur försvarsbudgeten kommer att se ut, sannolikt är det ännu inte helt klart. Och så ska det vara, regeringen lägger fram sin budget, och riksdagen har sedan att gå igenom den och fatta beslut.

Mina förhoppningar om en stark och bra statsbudget är stora!!

Stockholm - och Sverige - halkar efter...

Intressant och avslöjande undersökning som presenterats idag, priser, löneläge och köpkraft i 71 storstäder i världen.'

Med tanke på sossarnas världsbild borde ju Stockholmarna ligga i topp i löneläge och köpkraft. Efter alla år med s-regering, ja ni vet skrytvalsen.

Men våra världshögsta skatter och alltmer devalverade priser (17 devalveringar sedan 1970-talet, som alla urholkar vår köpkraft) gör att Stockholm och Stockholmarna kommer först på plats nr 28 av de 71 städerna i köpkraft. Till yttermera vissa, Stockholm ligger efter alla övriga nordiska läner i köpkraft.

Fullständigt obegripligt, eftersom dessa länder ju styrts och styrs av borgerliga regeringar i mycket större utsträckning än vad som varit fallet i Sverige....

I all sin enkelhet och nakenhet förefaller det mig som om det här undersökningen slår hål på sossarnas världsbild som de ju är så skickliga på att dupera svenskarna med; Sverige är störst, bäst och vackrast, basta. Och allt tack vare oss...

jojo, plats 28 i köpkraft....att jämföra med på t ex 1960-talet, då vi nog låg i topp tre i alla fall.

Och tillväxten nu grundlades mycket under borgerliga regeringar och påtryckningar på 1980-och 1990-talet - under sossarnas passivitet och agerande först under galgen. Den dryga miljonen utanför arbetsmarknaden nu visar att en ny politik är ett måste, och alliansen har redan utformat hur den ska se ut.