Imorgon röstar riksdagen om trepartiförslaget om äktenskapsbalk, som kommer att få en mycket bred majoritet i riksdagen.
Det anförs i debatten att detta är en fullständig självklarhet eftersom det ju gäller "alla människors lika rätt och värde", den framgångsrika argumentation som RFSL lobbat för sedan länge. Trots att det finns röster även inom samkönade förhållanden som bejakar att begreppen kan vara olika men juridiken densamma.
Jag anser mig fullständigt bejaka "alla människors lika rätt och värde" men har ändå landat i att detta mycket väl kan förenas med respekt för att ordet äktenskap rent definitionsmässigt sedan urminnes tid avser förbindelsen mellan man och kvinna. Den uppfattningen finns mycket brett i väldens länder.
Min personliga övertygelse i denna fråga är i linje med kristdemokraternas motion, en fullständig likabehandling mellan sär- och samkönade giftermål i en civilrättslig giftermålsbalk (där Sverige genom detta driver på i världen) och en frihet för kyrkor att välsigna giftermål och äktenskap på sätt som man själv bestämmer.
Jag beklagar att regeringen inte kunnat enas om denna linje, som jag tror kommer att bli riksdagens inom ett antal år.
Jag har i tidigare inlägg på denna blogg - och i debattartiklar och i min riksdagsgrupp - givit uttryck för min uppfattning i denna fråga.
Läs även andra bloggares åsikter om äktenskap, giftermål, centerpartiet, kristdemokraterna, politik, regeringen, rfsl, alliansen
Visar inlägg med etikett äktenskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett äktenskap. Visa alla inlägg
tisdag, mars 31, 2009
fredag, januari 23, 2009
Civilrättsligt giftermål - lika för alla par!
I förrgår lämnade de tre allianspartierna in sin motion om att alla par ska kunna ingå äktenskap borgerligt och i kyrkan. Statsminister Reinfeldt har ett starkt engagemang i frågan sedan länge, han var ju en av de två moderater som i mitten på 1990-talet var för partnerskapslagen. Idag ser han liksom RFSL och de allra flesta i regeringen och riksdagen det som självklart att politikerna ska bestämma att "bröllopsklockorna ska ringa i kyrkorna även för samkönade par redan i sommar".
Ett argument för varför detta är så självklart är att hävda att det handlar om alla människors lika rätt och värde. Punkt. Det vill säga, vill man likställa samkönades rättighet att gifta sig helt och hållet i en civilrättslig lagstiftning men ge kyrkorna fortsattt frihet att själva utforma sina välsignelseceremonier, då är man tydligen inte för alla människors lika rätt och värde. Jag blir ledsen över den argumentationen.
Jag tycker istället att det faktiskt är rimligt att respektera ordet äktenskaps faktiska betydelse sedan många sekler - giftermål mellan man och kvinna - och de människor för vilka begreppet lever och har stor betydelse. På samma sätt som vi fullt ut respekterar de samkönades rätt att gifta sig med varandra i en och samma giftermålsbalk som gäller för alla. Jag vet att det finns många homosexuella som tycker att detta är en bra lösning, och jag har tidigare uppmanat RFSL att i segerns stund visa generositet.
Jagv tycker att kristdemokraterna har rört sig rejält för att möjliggöra en rimlig kompromiss, när man nu föreslår en giftermålsbalk lika för alla par. Jag tycker det är ett modernt och framåtsyftande och konstruktivt förslag, jag beklagar att regeringen inte kunde enats om detta och jag tror liksom de flesta ledarsidor, kyrkor och många andra att detta kommer att förverkligas inom inte alls så många år.
Jag stod som en av 4 inbjudare från varje alliansparti till en mycket givande diskussion kring detta för några dagar sedan i riksdagen och med en bred och bra panel; Barbro Hedwall (DN), Sten-Gunnar Hedin (Pingstkyrkan), Christer Sturmark (Humanisterna), Anders Arborelius (Katolska Kyrkan) och några till.
Här inbjudan:
Seminarium om civilrättslig lösning av äktenskapsfrågan
Sverige | 21 jan 2009
I dag hålls ett seminarium omkring en civilrättslig lösning av äktenskapsfrågan. Inbjudare till seminariet, där pastor Sten-Gunnar Hedin är en av de medverkande, är fyra riksdagsman från vart och ett av allianspartierna.
Seminariet är framför allt till för att informera alla intresserade i riksdagen om hur en civilrättslig lagstiftning kring äktenskap skulle kunna se ut.
En sådan lösning har i debatten fått stöd och förespråkats av humanister, liberaler, kyrkor och samfund.
Till dagens seminarium som hålls i Skandiasalen i Riksdagen är Madeleine Leijonhufvud, professor, Anders Arborelius, biskop Katolska kyrkan, Christer Sturmark, ordförande Humanisterna, Barbro Hedwall, ledarskribent Dagens Nyheter, Sten-Gunnar Hedin, pastor i Pingströrelsen, Karin Wiborn, missionsföreståndare Svenska Baptistsamfundet och Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen inbjudna att medverka.
Seminariet hålls mellan klockan 14.00 och 15.30 i eftermiddag. Inbjudande riksdagsmän är Stefan Attefall, kd, Lars-Arne Staxäng, m, Staffan Danielsson, c, och Cecilia Wikström, fp.
Läs även andra bloggares åsikter om äktenskap, könsneutrala äktenskap, giftermål, giftermålsbalk, centerpartiet, moderaterna, humanisterna, rfsl,
Ett argument för varför detta är så självklart är att hävda att det handlar om alla människors lika rätt och värde. Punkt. Det vill säga, vill man likställa samkönades rättighet att gifta sig helt och hållet i en civilrättslig lagstiftning men ge kyrkorna fortsattt frihet att själva utforma sina välsignelseceremonier, då är man tydligen inte för alla människors lika rätt och värde. Jag blir ledsen över den argumentationen.
Jag tycker istället att det faktiskt är rimligt att respektera ordet äktenskaps faktiska betydelse sedan många sekler - giftermål mellan man och kvinna - och de människor för vilka begreppet lever och har stor betydelse. På samma sätt som vi fullt ut respekterar de samkönades rätt att gifta sig med varandra i en och samma giftermålsbalk som gäller för alla. Jag vet att det finns många homosexuella som tycker att detta är en bra lösning, och jag har tidigare uppmanat RFSL att i segerns stund visa generositet.
Jagv tycker att kristdemokraterna har rört sig rejält för att möjliggöra en rimlig kompromiss, när man nu föreslår en giftermålsbalk lika för alla par. Jag tycker det är ett modernt och framåtsyftande och konstruktivt förslag, jag beklagar att regeringen inte kunde enats om detta och jag tror liksom de flesta ledarsidor, kyrkor och många andra att detta kommer att förverkligas inom inte alls så många år.
Jag stod som en av 4 inbjudare från varje alliansparti till en mycket givande diskussion kring detta för några dagar sedan i riksdagen och med en bred och bra panel; Barbro Hedwall (DN), Sten-Gunnar Hedin (Pingstkyrkan), Christer Sturmark (Humanisterna), Anders Arborelius (Katolska Kyrkan) och några till.
Här inbjudan:
Seminarium om civilrättslig lösning av äktenskapsfrågan
Sverige | 21 jan 2009
I dag hålls ett seminarium omkring en civilrättslig lösning av äktenskapsfrågan. Inbjudare till seminariet, där pastor Sten-Gunnar Hedin är en av de medverkande, är fyra riksdagsman från vart och ett av allianspartierna.
Seminariet är framför allt till för att informera alla intresserade i riksdagen om hur en civilrättslig lagstiftning kring äktenskap skulle kunna se ut.
En sådan lösning har i debatten fått stöd och förespråkats av humanister, liberaler, kyrkor och samfund.
Till dagens seminarium som hålls i Skandiasalen i Riksdagen är Madeleine Leijonhufvud, professor, Anders Arborelius, biskop Katolska kyrkan, Christer Sturmark, ordförande Humanisterna, Barbro Hedwall, ledarskribent Dagens Nyheter, Sten-Gunnar Hedin, pastor i Pingströrelsen, Karin Wiborn, missionsföreståndare Svenska Baptistsamfundet och Stefan Gustavsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen inbjudna att medverka.
Seminariet hålls mellan klockan 14.00 och 15.30 i eftermiddag. Inbjudande riksdagsmän är Stefan Attefall, kd, Lars-Arne Staxäng, m, Staffan Danielsson, c, och Cecilia Wikström, fp.
Läs även andra bloggares åsikter om äktenskap, könsneutrala äktenskap, giftermål, giftermålsbalk, centerpartiet, moderaterna, humanisterna, rfsl,
söndag, november 09, 2008
civilrättsligt giftermål - igen
9 moderata allianskollegor skrev denna artikel i lördags. Jag delar mycket av resonemanget.
Frågan har i hög grad förändrats genom att kd rört sig rejält och kompromissat genom att öppna för en civilrättslig lagstiftning lika för alla. Detta stöds av både kyrkor och humanister och tunga ledarsidor m fl. Detta torde vara en konstruktiv och framtidsinriktad linje.
Jag begriper inte riktigt varför inte regeringen kunde enats om detta. Skälet är väl att man ser frågan med RFSL ögon som menar att full jämlikhet kräver att samkönade förhållanden utöver full civilrättslig likhet även måste benämnas exakt lika vid välsignelser i kyrkor.
Respekten för RFSLs uppfattning får ta över respekten för deras uppfattning som ser äktenskapsbegreppet per definition som förbindelsen mellan man och kvinna.
Jag hoppas på en fortsatt dialog med ömsesidigt respekt när frågan kommer till riksdagen.
Frågan har i hög grad förändrats genom att kd rört sig rejält och kompromissat genom att öppna för en civilrättslig lagstiftning lika för alla. Detta stöds av både kyrkor och humanister och tunga ledarsidor m fl. Detta torde vara en konstruktiv och framtidsinriktad linje.
Jag begriper inte riktigt varför inte regeringen kunde enats om detta. Skälet är väl att man ser frågan med RFSL ögon som menar att full jämlikhet kräver att samkönade förhållanden utöver full civilrättslig likhet även måste benämnas exakt lika vid välsignelser i kyrkor.
Respekten för RFSLs uppfattning får ta över respekten för deras uppfattning som ser äktenskapsbegreppet per definition som förbindelsen mellan man och kvinna.
Jag hoppas på en fortsatt dialog med ömsesidigt respekt när frågan kommer till riksdagen.
torsdag, november 06, 2008
Äktenskap eller giftermål...
Jag har ju skrivit om detta här och i artiklar tidigare. Bilägger nedan en färsk artikel.
RFSL företräder ju skickligt sina ståndpunkter, och har fått fullt genomslag hos många människor och politiker för att äktenskapsfrågan handlar om alla människor lika rätt och värde, ingenting annat. Men så enkel är ju inte frågan.
Som om jag, som har respekt för den hävdvunna definitionen av begreppet äktenskap, inte skulle stå bakom alla människors lika rätt och värde.
Jag tycker att det förslag som kristdemokraterna presenterat innebär att de rört sig långt i frågan, och att det borde kunnat bli regeringens linje; att det juridiska giftermålet sker civilrättsligt lika för alla och att sedan religiösa välsignelser sker i resp kyrka eller religion. Denna linje har även fått stöd från många håll; frikyrkor, RFSU, humanister, debattörer m fl.
Istället ska nu äktenskapsbegreppet omdefinieras så att det i ett första steg omfattar även samkönade förhållanden. Några fler steg är det inte tal om, som socialdemokraternas talesperson försäkrade på 1990-talet då partnerskapslagen infördes.
Jag inser att det sannolikt är en bred majoritet för detta i riksdagen, eftersom oppositionen samlat också vill detta. Jag är dock övertygad om att det finns många även där som delar min syn i frågan. Kanske är detta en sådan fråga som lämpar sig för fri röstning?
giftermål för alla!
På 1990-talet skedde ett mycket stort framsteg för att juridiskt likställa samkönade förhållanden med olikkönade sådana, partnerskapslagen infördes.
När riksdagen 1994 beslutade om detta var det endast två moderater som röstade för, varav en var Fredrik Reinfeldt.
Idag säger moderaterna ja inte endast till registrerade partnerskap utan också till samkönade äktenskap, vilket säger mycket om det stora opinonssvängning som fortsätter att ske i denna viktiga fråga.
När trenden är stark är det lätt att hamna i bakvatten, vilket har skett mig i denna fråga. Jag bejakar helt och fullt människors rätt att på samma juridiska fundament leva tillsammans oavsett kön.
Däremot har jag respekt för den mycket långa tradition som definierar ordet äktenskap som relationen mellan man och kvinna, och som än idag betyder mycket för många människor i Sverige och i världen. Även bland de homosexuella finns det många som accepterar ordet partnerskap eftersom det faktiskt finns skillnader i kön mellan sam- och särkönade förhållanden.
Detta enkla konstaterande leder ibland till upprördhet, vilket jag tycker är trist. Alla människor är lika mycket värda, kärlek är lika mycket värd men för den skull är inte alla människor och förhållanden identiska.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande - RFSL - har varit mycket engagerade och skickliga i sin opinionsbildning, och deras krav är att full likabehandling för de homosexuella kräver att deras samlevnad fullt ut ska benämnas med det urgamla begreppet äktenskap. Annars är det orättvist.
Det är på just denna punkt som jag inte fullt ut stödjer dem. Begreppet äktenskap ser jag per definition som ett förhållande mellan man och kvinna, med lång tradition bakom sig och med betydelse för många människor. Är det helt nödvändigt för full respekt för alla människors lika värde att definiera om ordet äktenskap så att det ändrar sin ursprungliga och hävdvunna mening? Jag tror och tycker inte det.
Nu finns det tankar om att i den civila lagstiftningen likställa sam- och särkönade förhållanden helt och fullt både juridiskt och ordmässigt genom en giftermålsbalk. Jag tycker att det är ett utmärkt förslag.
Sedan kan kyrkor och religioner - och de människor som vill - fortsätta att välsigna i religionsfrihetens namn.
RFSL och andra har i detta läge att välja mellan två saker; antingen kan man ta hem en stor seger efter decennier av kamp, den civilrättsliga lagstiftningen likställer äntligen helt och fullt sam- och särkönade förhållanden. Och man kan vara generös nog att acceptera att beteckningen äktenskap inte används i lagstiftningen, eftersom den per definition har begränsningar och av respekt för andra människors känslor i detta.
Begreppet giftermålsbalk skulle ju också innebära att de som föredragit benämningen äktenskapsbalk tillsammans med en likvärdig partnerskapslag gör en betydande kompromiss.
Men RFSL väljer nog inte denna väg, att ta hem en seger, utan man kommer sannolikt att välja fortsatt strid för att det inte bara ska vara rätt innehåll i den nya balken, utan framförallt (?) rätt ord.
Jag tycker man kunde vara lite mer storsint i den segerns stund som detta ändå innebär för alla som arbetat för likställdhet mellan olika förhållanden.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
RFSL företräder ju skickligt sina ståndpunkter, och har fått fullt genomslag hos många människor och politiker för att äktenskapsfrågan handlar om alla människor lika rätt och värde, ingenting annat. Men så enkel är ju inte frågan.
Som om jag, som har respekt för den hävdvunna definitionen av begreppet äktenskap, inte skulle stå bakom alla människors lika rätt och värde.
Jag tycker att det förslag som kristdemokraterna presenterat innebär att de rört sig långt i frågan, och att det borde kunnat bli regeringens linje; att det juridiska giftermålet sker civilrättsligt lika för alla och att sedan religiösa välsignelser sker i resp kyrka eller religion. Denna linje har även fått stöd från många håll; frikyrkor, RFSU, humanister, debattörer m fl.
Istället ska nu äktenskapsbegreppet omdefinieras så att det i ett första steg omfattar även samkönade förhållanden. Några fler steg är det inte tal om, som socialdemokraternas talesperson försäkrade på 1990-talet då partnerskapslagen infördes.
Jag inser att det sannolikt är en bred majoritet för detta i riksdagen, eftersom oppositionen samlat också vill detta. Jag är dock övertygad om att det finns många även där som delar min syn i frågan. Kanske är detta en sådan fråga som lämpar sig för fri röstning?
giftermål för alla!
På 1990-talet skedde ett mycket stort framsteg för att juridiskt likställa samkönade förhållanden med olikkönade sådana, partnerskapslagen infördes.
När riksdagen 1994 beslutade om detta var det endast två moderater som röstade för, varav en var Fredrik Reinfeldt.
Idag säger moderaterna ja inte endast till registrerade partnerskap utan också till samkönade äktenskap, vilket säger mycket om det stora opinonssvängning som fortsätter att ske i denna viktiga fråga.
När trenden är stark är det lätt att hamna i bakvatten, vilket har skett mig i denna fråga. Jag bejakar helt och fullt människors rätt att på samma juridiska fundament leva tillsammans oavsett kön.
Däremot har jag respekt för den mycket långa tradition som definierar ordet äktenskap som relationen mellan man och kvinna, och som än idag betyder mycket för många människor i Sverige och i världen. Även bland de homosexuella finns det många som accepterar ordet partnerskap eftersom det faktiskt finns skillnader i kön mellan sam- och särkönade förhållanden.
Detta enkla konstaterande leder ibland till upprördhet, vilket jag tycker är trist. Alla människor är lika mycket värda, kärlek är lika mycket värd men för den skull är inte alla människor och förhållanden identiska.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande - RFSL - har varit mycket engagerade och skickliga i sin opinionsbildning, och deras krav är att full likabehandling för de homosexuella kräver att deras samlevnad fullt ut ska benämnas med det urgamla begreppet äktenskap. Annars är det orättvist.
Det är på just denna punkt som jag inte fullt ut stödjer dem. Begreppet äktenskap ser jag per definition som ett förhållande mellan man och kvinna, med lång tradition bakom sig och med betydelse för många människor. Är det helt nödvändigt för full respekt för alla människors lika värde att definiera om ordet äktenskap så att det ändrar sin ursprungliga och hävdvunna mening? Jag tror och tycker inte det.
Nu finns det tankar om att i den civila lagstiftningen likställa sam- och särkönade förhållanden helt och fullt både juridiskt och ordmässigt genom en giftermålsbalk. Jag tycker att det är ett utmärkt förslag.
Sedan kan kyrkor och religioner - och de människor som vill - fortsätta att välsigna i religionsfrihetens namn.
RFSL och andra har i detta läge att välja mellan två saker; antingen kan man ta hem en stor seger efter decennier av kamp, den civilrättsliga lagstiftningen likställer äntligen helt och fullt sam- och särkönade förhållanden. Och man kan vara generös nog att acceptera att beteckningen äktenskap inte används i lagstiftningen, eftersom den per definition har begränsningar och av respekt för andra människors känslor i detta.
Begreppet giftermålsbalk skulle ju också innebära att de som föredragit benämningen äktenskapsbalk tillsammans med en likvärdig partnerskapslag gör en betydande kompromiss.
Men RFSL väljer nog inte denna väg, att ta hem en seger, utan man kommer sannolikt att välja fortsatt strid för att det inte bara ska vara rätt innehåll i den nya balken, utan framförallt (?) rätt ord.
Jag tycker man kunde vara lite mer storsint i den segerns stund som detta ändå innebär för alla som arbetat för likställdhet mellan olika förhållanden.
Staffan Danielsson
Riksdagsledamot (c)
fredag, oktober 03, 2008
giftermål för alla!
På 1990-talet skedde ett mycket stort framsteg för att juridiskt likställa samkönade förhållanden med olikkönade sådana, partnerskapslagen infördes.
När riksdagen 1994 beslutade om detta var det endast två moderater som röstade för, varav en var Fredrik Reinfeldt.
Idag säger moderaterna ja inte endast till registrerade partnerskap utan också till samkönade äktenskap, vilket säger mycket om det stora opinonssvängning som fortsätter att ske i denna viktiga fråga.
När trenden är stark är det lätt att hamna i bakvatten, vilket har skett mig i denna fråga. Jag bejakar helt och fullt människors rätt att på samma juridiska fundament leva tillsammans oavsett kön.
Däremot har jag respekt för den mycket långa tradition som definierar ordet äktenskap som relationen mellan man och kvinna, och som än idag betyder mycket för många människor i Sverige och i världen. Även bland de homosexuella finns det många som accepterar ordet partnerskap eftersom det faktiskt finns skillnader i kön mellan sam- och särkönade förhållanden.
Detta enkla konstaterande leder ibland till upprördhet, vilket jag tycker är trist. Alla människor är lika mycket värda, all kärlek är lika mycket värd men för den skull är inte alla människor och förhållanden identiska.
I centergruppen i riksdagen har vi en öppen och levande dialog i denna fråga som i så många andra, och jag vill länka till några goda kollegors bloggar och synpunkter i denna fråga, Fredrick Federley och Johan Linander.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande - RFSL - har varit mycket engagerade och skickliga i sin opinionsbildning, och deras krav är att full likabehandling för de homosexuella kräver att deras samlevnad fullt ut ska benämnas med det urgamla begreppet äktenskap. Annars är det orättvist.
Det är på just denna punkt som jag inte fullt ut stödjer dem. Begreppet äktenskap ser jag per definition som ett förhållande mellan man och kvinna, med lång tradition bakom sig och med betydelse för många människor. Är det helt nödvändigt för full respekt för alla människors lika värde att definiera om ordet äktenskap så att det ändrar sin ursprungliga och hävdvunna mening? Jag tror och tycker inte det.
Nu finns det tankar om att i den civila lagstiftningen likställa sam- och särkönade förhållanden helt och fullt både juridiskt och ordmässigt genom en giftermålsbalk. Jag tycker att det är ett utmärkt förslag.
Sedan kan kyrkor och religioner - och de människor som vill välsigna sitt förhållande där - fortsätta att göra detta i religionsfrihetens namn.
RFSL och andra har i detta läge att välja mellan två saker; antingen kan man ta hem en mycket stor seger efter decennier av kamp, den civilrättsliga lagstiftningen likställer äntligen helt och fullt sam- och särkönade förhållanden. Och man kan vara generös nog att acceptera att beteckningen äktenskap inte används i lagstiftningen, eftersom den per definition har begränsningar och av respekt för andra människors känslor i detta.
Begreppet giftermålsbalk skulle ju också innebära att de som föredragit benämningen äktenskapsbalk tillsammans med en likvärdig partnerskapslag gör en betydande kompromiss.
Men RFSL väljer nog inte denna väg, att ta hem en seger, utan man kommer sannolikt att välja fortsatt strid för att det inte bara ska vara rätt innehåll i den nya balken, utan framförallt (?) rätt ord.
Jag tycker man kunde vara lite mer storsint i den segerns stund som detta ändå innebär för alla som arbetat för likställdhet mellan olika förhållanden.
När riksdagen 1994 beslutade om detta var det endast två moderater som röstade för, varav en var Fredrik Reinfeldt.
Idag säger moderaterna ja inte endast till registrerade partnerskap utan också till samkönade äktenskap, vilket säger mycket om det stora opinonssvängning som fortsätter att ske i denna viktiga fråga.
När trenden är stark är det lätt att hamna i bakvatten, vilket har skett mig i denna fråga. Jag bejakar helt och fullt människors rätt att på samma juridiska fundament leva tillsammans oavsett kön.
Däremot har jag respekt för den mycket långa tradition som definierar ordet äktenskap som relationen mellan man och kvinna, och som än idag betyder mycket för många människor i Sverige och i världen. Även bland de homosexuella finns det många som accepterar ordet partnerskap eftersom det faktiskt finns skillnader i kön mellan sam- och särkönade förhållanden.
Detta enkla konstaterande leder ibland till upprördhet, vilket jag tycker är trist. Alla människor är lika mycket värda, all kärlek är lika mycket värd men för den skull är inte alla människor och förhållanden identiska.
I centergruppen i riksdagen har vi en öppen och levande dialog i denna fråga som i så många andra, och jag vill länka till några goda kollegors bloggar och synpunkter i denna fråga, Fredrick Federley och Johan Linander.
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande - RFSL - har varit mycket engagerade och skickliga i sin opinionsbildning, och deras krav är att full likabehandling för de homosexuella kräver att deras samlevnad fullt ut ska benämnas med det urgamla begreppet äktenskap. Annars är det orättvist.
Det är på just denna punkt som jag inte fullt ut stödjer dem. Begreppet äktenskap ser jag per definition som ett förhållande mellan man och kvinna, med lång tradition bakom sig och med betydelse för många människor. Är det helt nödvändigt för full respekt för alla människors lika värde att definiera om ordet äktenskap så att det ändrar sin ursprungliga och hävdvunna mening? Jag tror och tycker inte det.
Nu finns det tankar om att i den civila lagstiftningen likställa sam- och särkönade förhållanden helt och fullt både juridiskt och ordmässigt genom en giftermålsbalk. Jag tycker att det är ett utmärkt förslag.
Sedan kan kyrkor och religioner - och de människor som vill välsigna sitt förhållande där - fortsätta att göra detta i religionsfrihetens namn.
RFSL och andra har i detta läge att välja mellan två saker; antingen kan man ta hem en mycket stor seger efter decennier av kamp, den civilrättsliga lagstiftningen likställer äntligen helt och fullt sam- och särkönade förhållanden. Och man kan vara generös nog att acceptera att beteckningen äktenskap inte används i lagstiftningen, eftersom den per definition har begränsningar och av respekt för andra människors känslor i detta.
Begreppet giftermålsbalk skulle ju också innebära att de som föredragit benämningen äktenskapsbalk tillsammans med en likvärdig partnerskapslag gör en betydande kompromiss.
Men RFSL väljer nog inte denna väg, att ta hem en seger, utan man kommer sannolikt att välja fortsatt strid för att det inte bara ska vara rätt innehåll i den nya balken, utan framförallt (?) rätt ord.
Jag tycker man kunde vara lite mer storsint i den segerns stund som detta ändå innebär för alla som arbetat för likställdhet mellan olika förhållanden.
söndag, juni 10, 2007
kommentar DN-debatt idag
En kommentarar till de 8 moderaterna på DN-debatt idag.
Deras argumentation är felaktig och oerhört tillspetsad i följande citat: "Resonemang där äktenskapsbegreppet utgår från fortplantning utesluter inte bara sammanboende utan vigselringar. Det utesluter även gifta par som inte kan eller vill skaffa biologiska barn. Och det är dessutom ett direkt påhopp på ensamstående och/eller ogifta föräldrar".
Vårt enkla budskap är ju att begreppet äktenskap som hittills avser förhållandet mellan man och kvinna, (vilket är själva förutsättningen för underverket att "skapa nya människor"). Att tvingas "bevisa detta" för att få ingå äktenskap är en tanke som vi självfallet aldrig haft och det är trist att våra kollegor lånar sig till sådana debattmetoder.
Jag instämmer med "Grupp åtta" att det är bra att det nu sker en djupare debatt i denna fråga.
Deras argumentation är felaktig och oerhört tillspetsad i följande citat: "Resonemang där äktenskapsbegreppet utgår från fortplantning utesluter inte bara sammanboende utan vigselringar. Det utesluter även gifta par som inte kan eller vill skaffa biologiska barn. Och det är dessutom ett direkt påhopp på ensamstående och/eller ogifta föräldrar".
Vårt enkla budskap är ju att begreppet äktenskap som hittills avser förhållandet mellan man och kvinna, (vilket är själva förutsättningen för underverket att "skapa nya människor"). Att tvingas "bevisa detta" för att få ingå äktenskap är en tanke som vi självfallet aldrig haft och det är trist att våra kollegor lånar sig till sådana debattmetoder.
Jag instämmer med "Grupp åtta" att det är bra att det nu sker en djupare debatt i denna fråga.
måndag, juni 04, 2007
debattartikel äktenskap
Jag vet att den här frågan väckor känslor och att många avstår från att diskutera den, trots uppfattningar. Och jag är överraskad över en del reaktioner och mediaklipp, som ångar förakt över min uppfattning enligt nedan. Och jag har blivit kallad för hemska saker.
Här ett inlägg från mig, som summerar min uppfattning. Kommentera den gärna.
Jag har medundertecknat en debattartikel om äktenskapsbegreppet. Dess slutsats är att det har ett värde att behålla äktenskapsbegreppet för förbindelsen mellan man och kvinna, och att dagens två begrepp – äktenskap och partnerskap – lever vidare bredvid varandra. Innan en förändring eventuellt görs bör detta utredas djupare.
Jag har sedan artikeln publicerades mottagit en hel del upprörda reaktioner, varav en del mycket kränkande.
Självfallet står jag upp för människors lika värde, för kärlekens gränslöshet och för samma juridiska rättigheter för både sär- och samkönade förhållanden.
Jag inser att denna fråga är svår men den är värd att diskutera, med ömsesidig respekt för varandra. Jag respekterar fullt ut de som vill använda begreppet äktenskap för alla förhållanden, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig i många fall.
Jag förespråkar alltså en lagstiftning byggd på dagens med två olika begrepp, och som t ex Svenska Kyrkan, där jag är medlem, står bakom. Jämfört med de allra flesta andra länder är detta en radikal och progressiv lagstiftning.
Starka krafter vill nu gå vidare och låta partnerskapet uppgå i äktenskapsbegreppet. Det är uppenbart att det politiskt korrekta idag är att bejaka detta, och visst finns det skäl för detta. En könsneutral äktenskapslagstiftning gör all kärlek likvärdig inför lagen, är huvudargumentet. Och visst är kärlek lika mycket värd.
Huvudargumentet för att behålla två begrepp är att det ändå är en faktisk skillnad mellan olika förhållanden, och att det traditionella äktenskapsbegreppet därför liksom hittills bör avse det biologiska huvudspåret mellan man och kvinna. För samkönade relationer används liksom hittills begreppet partnerskap, med samma juridiska rättigheter och där kärleken är lika mycket värd.
De homosexuella har varit och är fortfarande på många håll starkt utsatta för förtryck och diskriminering, och jag har förståelse för att många slåss så starkt för samma äktenskapsbegrepp och reagerar upprört mot de som tycker annorlunda.
Men man kan faktiskt ha en annan uppfattning, vilket jag har redovisat, och den måste också få föras fram och respekteras.
Här ett inlägg från mig, som summerar min uppfattning. Kommentera den gärna.
Jag har medundertecknat en debattartikel om äktenskapsbegreppet. Dess slutsats är att det har ett värde att behålla äktenskapsbegreppet för förbindelsen mellan man och kvinna, och att dagens två begrepp – äktenskap och partnerskap – lever vidare bredvid varandra. Innan en förändring eventuellt görs bör detta utredas djupare.
Jag har sedan artikeln publicerades mottagit en hel del upprörda reaktioner, varav en del mycket kränkande.
Självfallet står jag upp för människors lika värde, för kärlekens gränslöshet och för samma juridiska rättigheter för både sär- och samkönade förhållanden.
Jag inser att denna fråga är svår men den är värd att diskutera, med ömsesidig respekt för varandra. Jag respekterar fullt ut de som vill använda begreppet äktenskap för alla förhållanden, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig i många fall.
Jag förespråkar alltså en lagstiftning byggd på dagens med två olika begrepp, och som t ex Svenska Kyrkan, där jag är medlem, står bakom. Jämfört med de allra flesta andra länder är detta en radikal och progressiv lagstiftning.
Starka krafter vill nu gå vidare och låta partnerskapet uppgå i äktenskapsbegreppet. Det är uppenbart att det politiskt korrekta idag är att bejaka detta, och visst finns det skäl för detta. En könsneutral äktenskapslagstiftning gör all kärlek likvärdig inför lagen, är huvudargumentet. Och visst är kärlek lika mycket värd.
Huvudargumentet för att behålla två begrepp är att det ändå är en faktisk skillnad mellan olika förhållanden, och att det traditionella äktenskapsbegreppet därför liksom hittills bör avse det biologiska huvudspåret mellan man och kvinna. För samkönade relationer används liksom hittills begreppet partnerskap, med samma juridiska rättigheter och där kärleken är lika mycket värd.
De homosexuella har varit och är fortfarande på många håll starkt utsatta för förtryck och diskriminering, och jag har förståelse för att många slåss så starkt för samma äktenskapsbegrepp och reagerar upprört mot de som tycker annorlunda.
Men man kan faktiskt ha en annan uppfattning, vilket jag har redovisat, och den måste också få föras fram och respekteras.
söndag, juni 03, 2007
kära dagbok 2
Det är synd att diskussionen ofta blir väldigt laddad i en fråga som är värd att diskutera. Min uppfattning är att alla människor är lika mycket värda, kärleken är gränslös och olika förhållanden ska ha samma juridiska rättigheter. Sedan är det skillnad mellan förhållanden och jag landar i uppfattningen att det hävdvunna äktenskapsbegreppet bör vara kvar, och att Sverige liksom många andra länder också använder begreppet partnerskap.
Detta är en ståndpunkt som är mycket radikal i de flesta av världens länder och som var mycket korrekt i Sverige till rätt nyligen. Men i Sverige idag är den "ute" och den politiskt korrekta uppfattningen bland politiker och media är att det är "stenålder" att tycka så.
Jag har den största respekt för de som vill använda samma begrepp, och tycker det är trist att den respekten inte är ömsesidig i många fall.
Just uppfattningar som inte "får diskuteras" kan ofta vara värda att diskutera. T ex när det tidigare (och tyvärr även idag) handlade om det fruktansvärda förtrycket av homosexuella under århundraden. Och nog är det även nu diskussionen ska ske i just begreppsfrågan innan lagstiftningen sannolikt ändras, efteråt är det ju för sent.
Detta är en ståndpunkt som är mycket radikal i de flesta av världens länder och som var mycket korrekt i Sverige till rätt nyligen. Men i Sverige idag är den "ute" och den politiskt korrekta uppfattningen bland politiker och media är att det är "stenålder" att tycka så.
Jag har den största respekt för de som vill använda samma begrepp, och tycker det är trist att den respekten inte är ömsesidig i många fall.
Just uppfattningar som inte "får diskuteras" kan ofta vara värda att diskutera. T ex när det tidigare (och tyvärr även idag) handlade om det fruktansvärda förtrycket av homosexuella under århundraden. Och nog är det även nu diskussionen ska ske i just begreppsfrågan innan lagstiftningen sannolikt ändras, efteråt är det ju för sent.
lördag, juni 02, 2007
kära dagbok!
Kära dagbok! Jag har fått en del epost och reaktioner sedan jag undertecknade en debattartikel i DN enl nedan. En del positiva och många negativa. Vid ett möte med partikamrater i hemlänet höll de flesta inte med mig. DNs ledarsida - och några andra - sågar artikeln ordentligt.
Vi föreslog att dagens äkenskapsbegrepp och partnerskapsbegrepp bibehålls, en uppfattning som är mycket radikal i de allra flesta av världens länder, liksom i Sverige för inte så länge sedan.
Men det politiskt korrekta idag är en könsneutral äktenskapslagstiftning, och den vinden är stark och likriktad bland politiker och media. Kanske också bland folket,men inte lika säkert.
Och vi föreslog att frågan borde utredas djupare. Inte mycket medhåll där heller.
Varför gör du dig omöjlig genom att sticka ut så här, har några undrat? Vore det inte enklare att tycka som "alla andra"?
Kanske det. Men det här är en lite speciell och viktig fråga, tycker jag. Om människors lika värde, om kärlekens gränslöshet och om samma juridiska rättighter, därom är vi alla överens.
Jag har brottats med mig själv men jag landar sedan i att man har kvar begreppen Äktenskap och Partnerskap. Det är trist att då utsättas för fullständigt sanslösa beskyllningar, men det visar naturligtvis vilken laddning frågan har för en del.
Jag respekterar de som har en annan uppfattning, och det känns naturligtvis trist att inte möta samma respekt tillbaka.
Jo, centerpartiets unga lejon och lejoninna i vår riksdagsgrupp, de mycket begåvade och sympatiska Fredrick och Annie respekterar min övertygelse och rätt till egen uppfattning, även om de inte alls håller med i sak. (se min bloglista). Och jag kan dela Fredricks analys på sin blog att det ungdomliga inslaget i artikeln var begränsat. Och tyvärr stämmer de lite trista orden "till åren komna" kanske in lite grand även på mig, men där gäller det ju bara att gilla läget. Var tid har sin tjusning, så det så!
Här kommer jag osökt in på min förestående födelsedag och den lilla annons jag idag satt in i Östgöta Corren, för kännedom:
"Inte nu!
Jag fyllde nyligen 50 år. 60 år avser jag - förhoppningsvis - att fira i efterhand år 2017.
Välkomna då, men inte nu!
Staffan Danielsson, Erikstad"
(jag surfade just in på en blog för ett annat av våra unga lejon, min gode vän Muharrem Demirok från Linköping och i partistyrelsen. Och jag uppskattar verkligen sättet som han sågar mig på. Sådana inlägg är "farliga", de påverkar och får en att fundera långt effektivare än storsläggan. Murre är en skicklig politiker och jag känner med glädje flåset i nacken!)
Vi föreslog att dagens äkenskapsbegrepp och partnerskapsbegrepp bibehålls, en uppfattning som är mycket radikal i de allra flesta av världens länder, liksom i Sverige för inte så länge sedan.
Men det politiskt korrekta idag är en könsneutral äktenskapslagstiftning, och den vinden är stark och likriktad bland politiker och media. Kanske också bland folket,men inte lika säkert.
Och vi föreslog att frågan borde utredas djupare. Inte mycket medhåll där heller.
Varför gör du dig omöjlig genom att sticka ut så här, har några undrat? Vore det inte enklare att tycka som "alla andra"?
Kanske det. Men det här är en lite speciell och viktig fråga, tycker jag. Om människors lika värde, om kärlekens gränslöshet och om samma juridiska rättighter, därom är vi alla överens.
Jag har brottats med mig själv men jag landar sedan i att man har kvar begreppen Äktenskap och Partnerskap. Det är trist att då utsättas för fullständigt sanslösa beskyllningar, men det visar naturligtvis vilken laddning frågan har för en del.
Jag respekterar de som har en annan uppfattning, och det känns naturligtvis trist att inte möta samma respekt tillbaka.
Jo, centerpartiets unga lejon och lejoninna i vår riksdagsgrupp, de mycket begåvade och sympatiska Fredrick och Annie respekterar min övertygelse och rätt till egen uppfattning, även om de inte alls håller med i sak. (se min bloglista). Och jag kan dela Fredricks analys på sin blog att det ungdomliga inslaget i artikeln var begränsat. Och tyvärr stämmer de lite trista orden "till åren komna" kanske in lite grand även på mig, men där gäller det ju bara att gilla läget. Var tid har sin tjusning, så det så!
Här kommer jag osökt in på min förestående födelsedag och den lilla annons jag idag satt in i Östgöta Corren, för kännedom:
"Inte nu!
Jag fyllde nyligen 50 år. 60 år avser jag - förhoppningsvis - att fira i efterhand år 2017.
Välkomna då, men inte nu!
Staffan Danielsson, Erikstad"
(jag surfade just in på en blog för ett annat av våra unga lejon, min gode vän Muharrem Demirok från Linköping och i partistyrelsen. Och jag uppskattar verkligen sättet som han sågar mig på. Sådana inlägg är "farliga", de påverkar och får en att fundera långt effektivare än storsläggan. Murre är en skicklig politiker och jag känner med glädje flåset i nacken!)
fredag, juni 01, 2007
Äktenskap och Partnerskap
Efter dagens DN-debatt om äktenskapet, där jag är en undertecknare, har min riksdagskollega Ulf Holm (mp)totalt sågat mig, och övriga. Utan några jämförelser i övrigt så förstår jag avlägset hur HBT-personer känt det genom alla tider när bl a etablissemanget mobbat dem. För kännedom Ulfs attack, och mitt svar:
Svar till Ulf Holm, riksdagsledamot för miljöpartiet.
Jag har full respekt för Ulf Holms uppfattning i frågan om äktenskapsbegreppet, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig. Frågan om själva äktenskapsbegreppet är svår och värd att diskutera, med respekt för varandra. Alla människor är lika mycket värda, kärleken är gränslös och olika förhållanden ska ha samma juridiska rättigheter, där är vi säkert överens. Sedan är det skillnad mellan förhållanden och jag landar i uppfattningen att det hävdvunna äktenskapsbegreppet bör vara kvar, och att Sverige liksom många andra länder också använder begreppet partnerskap.
Ulf Holm beskyller mig bl a för att "känna sådan aversion mot HBT-personer". Det är kränkande och fullständigt osant, och det är väldigt trist om Ulf Holm känner sådan aversion mot mig att han kan påstå något sådant.
Staffan Danielsson
fredag den 1 juni 2007
VARFÖR SÅDAN RÄDSLA FÖR HBT-PERSONER?
Öppet brev till Alf Svensson, Torbjörn Fälldin, Ingegerd Troedsson med flera med anledning av debattartikel i Dagens Nyheter i dag den 1 juni 2007.
Jag och Miljöpartiet förfäras över den politiska syn som skribenterna från tre av regeringens partier för fram. Artikeln ska läsas med bakgrund av den senaste tidens händelser, till exempel hat-attacken mot en kvinnlig anställd på Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, RFSL, lokal i Stockholm som skedde i måndags. Eller de bråk och demonstrationer som skedde vid Pride-festivalen i Moskva förra helgen där flaskor och ägg haglade mot alla vi som vill fira Pride-festivalen och visa stöd för allas lika värde och rätt i samhället.
Det är vidare märkligt hur ni kan känna en sådan aversion mot hbt-personer, vad är det som ni är rädda för?
Ni underblåser i er artikel de homofobiska strömningar som finns i vissa kretsar i Sverige och andra länder.
Det verkar som att förståelsen för människors rätt till kärlek och att få visa dem inte får plats i ert samhälle. Det skrämmer mig väldigt mycket. Kärleksbudskapet verkar inte gälla alla i regeringens politik.
Jag önskar att ni på allvar funderar över vilket samhälle vi vill ha - ett samhälle där alla människors kärlek respekteras och är lika värd eller ett samhälle med utanförskap för personer som älskar någon av samma kön.
Ulf Holm
Riksdagsledamot (mp) och hbt-ansvarig
Svar till Ulf Holm, riksdagsledamot för miljöpartiet.
Jag har full respekt för Ulf Holms uppfattning i frågan om äktenskapsbegreppet, och beklagar att den respekten inte är ömsesidig. Frågan om själva äktenskapsbegreppet är svår och värd att diskutera, med respekt för varandra. Alla människor är lika mycket värda, kärleken är gränslös och olika förhållanden ska ha samma juridiska rättigheter, där är vi säkert överens. Sedan är det skillnad mellan förhållanden och jag landar i uppfattningen att det hävdvunna äktenskapsbegreppet bör vara kvar, och att Sverige liksom många andra länder också använder begreppet partnerskap.
Ulf Holm beskyller mig bl a för att "känna sådan aversion mot HBT-personer". Det är kränkande och fullständigt osant, och det är väldigt trist om Ulf Holm känner sådan aversion mot mig att han kan påstå något sådant.
Staffan Danielsson
fredag den 1 juni 2007
VARFÖR SÅDAN RÄDSLA FÖR HBT-PERSONER?
Öppet brev till Alf Svensson, Torbjörn Fälldin, Ingegerd Troedsson med flera med anledning av debattartikel i Dagens Nyheter i dag den 1 juni 2007.
Jag och Miljöpartiet förfäras över den politiska syn som skribenterna från tre av regeringens partier för fram. Artikeln ska läsas med bakgrund av den senaste tidens händelser, till exempel hat-attacken mot en kvinnlig anställd på Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, RFSL, lokal i Stockholm som skedde i måndags. Eller de bråk och demonstrationer som skedde vid Pride-festivalen i Moskva förra helgen där flaskor och ägg haglade mot alla vi som vill fira Pride-festivalen och visa stöd för allas lika värde och rätt i samhället.
Det är vidare märkligt hur ni kan känna en sådan aversion mot hbt-personer, vad är det som ni är rädda för?
Ni underblåser i er artikel de homofobiska strömningar som finns i vissa kretsar i Sverige och andra länder.
Det verkar som att förståelsen för människors rätt till kärlek och att få visa dem inte får plats i ert samhälle. Det skrämmer mig väldigt mycket. Kärleksbudskapet verkar inte gälla alla i regeringens politik.
Jag önskar att ni på allvar funderar över vilket samhälle vi vill ha - ett samhälle där alla människors kärlek respekteras och är lika värd eller ett samhälle med utanförskap för personer som älskar någon av samma kön.
Ulf Holm
Riksdagsledamot (mp) och hbt-ansvarig
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
