En ännu ropandes center-röst

 

 Per Brinkemo och Mauricio Rocas skriver i SvD om allvaret i Sveriges usla integration och växande grova brottslighet, och föreslår fem åtgärdsidéer. Samt: 

"En nödvändig förutsättning för att ett sådant program ska kunna förverkligas är en bestämd åtstramning av migrations- och flyktingpolitiken, i linje med vad andra nordiska länder sedan länge utövat som praxis. Sverige behöver kunna ta itu med de redan existerande integrationsproblemen och landet har redan gjort en unik insats vad det gäller att ta emot människor som behöver skydd eller vill söka ett nytt land att leva i. Det är nu dags att se till att Sverige kommer på rätt köl innan det är för sent."

Jag instämmer i vad de skriver.

Jag är starkt kritisk till de sju partier som åren 2010-214 (och flera än idag) förde en naiv migrationspolitik som därtill inte hade folklig förankring. 

Den som då förde fram behovet av en stramare politik i linje med övriga EU- och nordisk länder stämplades som främlingsfientlig, brunfärgad och kanske "rasist".

Jag fick erfara detta, och många andra.

Mitt eget parti, Centerpartiet, har i något decennium, och mer, varit pådrivande i att Sverige ska ha mer generösa migrationsregler än övriga EU, både vad gäller asyl- och arbetskraftsinvandring.

Man har under galgen motvilligt gjort betydande skärpningar av sin migrationspolitik, men är noga med att i humanistisk och medmänsklig anda, till skillnad från de flesta partier frånsett V och MP,  behålla några utvalda mer generösa punkter.

I december 2012 anslog Centerpartiets idéprogramgrupps ordförande Per Ankersjö tonen i glasklara ordalag, sammanfattade i Aftonbladets rubrik: 

”Sverige ska ha en helt fri invandring”.

”Förslaget ska ses som en fortsättning på det migrationspolitiska program som partiet presenterade förra året.  Då gjordes beräkningar som visade på en framtid med 40 miljoner invånare i Sverige.

– Vi har varit på väg åt det här hållet länge. Det är en naturlig konsekvens för den som tror på människors lika rätt och värde, säger Per Ankersjö, till vardags borgarråd i Stockholm.”

 

”Centerpartiet ska vara det borgerliga alternativet för de som gillar en liberal invandringspolitik”.

 

Programgruppens förslag orsakade stor turbulens och i det slutliga ideprogrammet fick formuleringarna bli en vision på sikt.

Kanske fick ändå idéprogrammet effekt. När det presenterades låg C på 4-5 % i opinionen, idag ligger man på 7-8 %. Väljarunderlaget har förändrats, många yngre och kvinnor från städer och storstäder har tillkommit.

 

I den praktiska politiken blev ändå Centerpartiets asyl- och arbetskraftsinvandringspolitik mycket liberal och den genomfördes i stor utsträckning under Reinfeldt två, med stöd i första delen av V och MP och 4 andra partier.

 

Till Centerstämman i september 2013 föreslog partistyrelsen att Sverige borde öppna sina ambassader för de av världens flyktingar som kunde ta sig till någon av dem och ville söka asyl i Sverige. Jag kunde acceptera att Sverige kunde driva på i EU för att EUs länder gemensamt skulle öppna sina ambassader, men insåg att Sverige ensamt omöjligen kunde göra det, köerna skulle bli enorma och antalet uppehållstillstånd, och senare medborgarskap i Sverige skulle bli 100-tusentals eller miljoner.

 

Därför skrev jag en debattartikel i SvD, som manade stämman att avslå förslaget som ju skulle kosta centerpartiet trovärdighet som ett icke seriöst regeringsparti.

 

Den publicerades före stämman och orsakade stor upprördhet från partiledningen, och därmed även från stämman, som istället skärpte förslaget. Jag frystes ut.

 

Trots mina motioner på följande stämmor är detta fortfarande Centerpartiets helt orealistiska politik. Som väl är har den aldrig drivits i media eller i riksdagen eller i migrationsförhandlingar, vad jag vet. Min fråga står kvar, hur kan Centerpartiet sedan 2013 på 3-4 partistämmor ha beslutat detta? Vad skulle hända om ambassaderna öppnades morgon?

 

Även på ett antal andra punkter har Centerpartiet i riksdagen drivit mycket liberala migrationskrav. Jag har listat dem i blogginlägg och debattartikel från januari 2018 om Sveriges vägval i migrationspolitiken. Som väl är har inte heller dessa uppmärksammats i politiken eller i media.

 

Jag har under senare år uppmärksammat den ökande grova brottsligheten i Sverige och den ökande otrygghet som alltfler upplever. Eftersom utvecklingen är djupt, djupt allvarlig.  Jag har startat FB-gruppen Brottsligheten i Sverige Rapportgrupp, för att spegla medias dagliga rapporter om brott samt debatten kring gängkriminalitet och annan grov brottslighet. En tung faktor bakom den grova kriminaliteten är den misslyckade integrationen i Sveriges många utanförskapsförorter där många första och andra generationens invandrare hamnar snett. Till detta kommer de ca 40 utländska klaner/släktnätverk som kommit till Sverige för att tjäna pengar på kriminalitet och bidragsbrott, enligt Polisen (vice rikspolischef Mats Löfving). Innan Löfvings uttalande var detta nära tabu att nämna. Statsministern och Jerzy Sarnecki med många fler talade endast om "socioekonomiska" faktorer.

 

Jag har fått kritik av förtroendevalda centerpartister för att jag driver brottsfrågorna och ibland länkar till grov brottslighet även från invandrare och utlänningar. Jag borde istället mera föra fram att de allra flesta invandrare är hederliga och arbetar, och att migrationen tillför Sverige mycket.

Javisst är det så, vilket många i politiken och media, inklusive jag själv, ofta för fram i relevanta sammanhang. Däremot är det ohållbart att diskutera hur den grova brottsligheten ska bekämpas och alltid inleda med att de allra flesta med utländsk bakgrund är hederliga och arbetar. Fokus är ju då på brottsutvecklingen och hur den ska fås att kraftigt minska.

 

En nödvändig förebyggande åtgärd för att tillsammans med många andra begränsa och minska den grova brottsligheten är, vilket Per Brinkemo och Mauricio Rocas skriver, en restriktiv migrationspolitik i många år framåt. Jag instämmer och är glad över att mitt parti har rört sig betydligt i den riktningen även om det återstår en del. Tyvärr har man även varit rätt passiv i att kräva kraftfulla åtgärder mot den grova brottsligheten, även om man även här nu börjar agera när frågan växer.

 

Jag är som sagt också kritisk mot att Sverige har EUs mest liberala politik för arbetskraftsinvandring, även till enkla jobb med åtföljande anhöriginvandring och ibland därmed kopplade bidragsbrott, t ex på LSS-området där en ekobrottsåklagare uppskattat andelen av LSS-stödet som är bedrägligt till enorma 50 %. Det låter orimligt högt, men även om andelen skulle vara 25 % eller 10 % är detta också helt orimligt, att enorma mängder skattepengar sprids ner i bedragares fickor. Här ligger jag nära argumentionen från socialdemokraterna och LO.

Om inte bedrägerierna mot LSS-systemet kan stoppas måste den fria företagsamheten på området ifrågasättas, som släppt fram så mycket kriminella bedragare. 

 

Jag är också kritisk till Centerpartiets ståndpunkt att invandringen till Sverige ska ökas genom att fler får invandra men att de inte ska omfattas av delar av de sociala trygghetssystemen utan får kvalificera sig in i dem, dvs arbetsmarknaden delas upp än mer i ett A- och ett B-lag utöver redan befintliga i B-laget, de som är här illegalt och svartarbetar eller lever kriminellt. 

 

Slutligen, jag saknar alliansen och är obekväm med att mitt parti samarbetar med S och MP, med ett inflytande även från V.

 

Samtidigt är jag ju centerpartist i snart sagt alla andra frågor.

 

Det räcker inte, får jag ibland höra från centervänner. Vore det inte bättre för både dig och partiet att du söker dig till andra jaktmarker, typ?

 

Min grunduppfattning är ju att ett socialliberalt parti med högt i tak välkomnar även de som på enstaka punkter har, och driver, en avvikande uppfattning.

 

Är mina enstaka punkter för många och för tunga, eller är det helt OK att tycka olika i 4-5 frågor? Är jag inte längre någon bra centerpartist? Kommentera gärna i FB-grupper eller skriv till staffandan@gmail.com.

Och håller Du, och Centerpartiet, med Per Brinkemo och Mauricio Rocas, och mig? Eller har de/vi fel?

Vi stöder Staffan Bergström - inför rätt till dödshjälp!

Staffan Danielsson har delat en länk

Administratör · 13 tim.

Jag och Anna Hedbrant startade i oktober 2019 ett upprop om Rätt till Dödshjälp. Vi förnyar nu detta genom att bilda Facebooksgruppen Vi stöder Staffan Bergström - Inför Rätt till Dödshjälp.

Läkaren Staffan Bergström hjälpte en svårt lidande man, Per Maritz, som höll på att kvävas i slutskedet av en svår ALS (musklerna förtvinar och andningsorganen drabbas ofta). Bergström skrev ut starka sömnmedel i dödlig dos på Per Maritz uttryckliga yttersta vilja, han tog medlet med sina sista krafter med familjen omkring sig och somnade sedan lugnt in/dog. Han skulle ha rest till Schweiz och dö på kliniken Dignitas, men corona förhindrade det.

Staffan Bergström hotas nu av olika straff, från att förlora sin läkarlegitimation till att åtalas för dråp eller medhjälp till mord. Hans "brott" är att visa barmhärtighet och respektera en svårt lidande persons yttersta vilja.

En bred folkmajoritet stöder att en rätt till dödshjälp utreds och införs, men ansvariga politiker, läkarförbundet och religiösa krafter förhindrar detta.

Stöd Staffan Bergström och Rätten till Dödshjälp genom att gå med i denna FB-Grupp och genom att dela inlägg vidare med detta budskap!

Bakgrund:

Jag och Anna Hedbrant har i många år kämpat för att Sverige ska införa en strängt reglerad rätt till dödshjälp, i likhet med allt fler länder och delstater i världen. Vi har gjort det som människor och medborgare. Vi har gjort det i politiken och som medlemmar i den mycket seriösa föreningen Rätten till en värdig död.
Vi hoppas att 20-30-40-50 eller fler ska ansluta sig som stödjare till detta upprop/denna Facebookssida tillsammans med Anna och mig, från alla riksdagspartier, från organisationer, som sig själva i form av ledande samhällsdebattörer och opinionsbildare m fl.
Och vi hoppas att tiotusentals människor ska ge sitt stöd till denna FB-sidas syfte genom att gilla den, genom att dela sidan och inlägg på den till sina FB-vänner och i FB-grupper, och genom att sedan dessa vänner i sin tur delar vidare till sina osv.
Vi hoppas att detta ska stärka folkopinionen ytterligare (redan finns en bred folkmajoritet på 60-70 %) för att öka trycket på regering och riksdag att besluta att utreda, och sedan införa, en rätt till dödshjälp.
De som är emot är främst en del läkare (som vill bestämma istället för att medborgarna gör det), en del präster och många politiker som ser frågan som tabu, trots det breda folkliga stödet.
Här är några länkar till min blogg som ger ytterligare länkar samt argumenten bakom att denna frihets- och barmhärtighetsreform måste införas; https://staffandanielsson.blogspot.com/…/dodshjalp-narmar-s….

Statens Medicinskt-Etiska råd (SMER) föreslog redan 2008 till regeringen att frågorna om gråzoner vid palliativ vård vid livets slut ( i sak och mellan olika läkare och sjukhus mm) samt frågan om dödshjälp borde utredas. Ingen regering har gjort något i frågan av rädsla för frågans tabu-karaktär, förutom statsrådet Gabriel Wikström som 2016 uppmanade SMER att arbeta vidare med frågorna. SMER presenterade också 2018 denna kunskapsöversikt som tydligt analyserar varför andra länder redan gått denna väg; http://www.smer.se/ra…/dodshjalp-en-kunskapssammanstallning/

Föreningen Rätten till en värdig död har också mycket seriöst och med mycket kunskap diskuterat dessa frågor.http://rtvd.nu/

Skulle beslutsfattarna fortsätta sin handlingsförlamning i denna fråga kan en folkomröstning behöva tvingas fram. Vi räknar dock med att det växande trycket kommer att snart leda till att en utredning tillsätts och att en noga genomarbetad rätt till dödshjälp sedan införs.

Detta forum kommer att modereras mycket väl, du kan göra inlägg samt i kommentarer ställa frågor, och länka till artiklar mm och ge synpunkter och dessa kan diskuteras, så klart.

Men återigen, du som tillhör den breda folkmajoriteten i denna fråga, öka trycket på de folkvalda att snabbt agera genom att gilla denna FB-sida och dela den och inlägg i den till dina FB-vänner!

Sverige den 19 november 2019

Staffan Danielsson, Linköping, f.d riksdagsledamot
Anna Hedbrant, Höganäs, coach

Vi som stödjer och ställer oss bakom initiativet till detta upprop:

Staffan Bergström, Gotland, överläkare
Johan Hultberg, Fjällbacka, riksdagsledamot (M)

Mycket stark debattartikel i Dagens Nyheter, ”Frivillig dödshjälp är en mänsklig rättighet”!

Med många och tunga och intressanta undertecknare, bl a flera politiker, t ex Jens Holm (V), Rasmus Ling (MP), Per Ramhorn (SD) och Barbro Westerholm (L). Flera andra namn borde varit med men var kanske inte tillfrågade, t ex Johan Hultberg (M). Det finns också en del yngre riksdagsledamöter inom tex S och M och C (och även i L och MP) som har en öppen inställning i frågan, jag hoppas att de vågar, och tillåts, att stå upp för sin uppfattning.

DN har också redovisat hur de politiska partierna på sina hemsidor redovisar sin räddhågade inställning till en rätt till dödshjälp. Inser de inte att de backar in i framtiden, där individens rätt att få sin yttersta vilja respekterad vid svåra lidanden i livets slutskede kommer att vara en självklarhet, givetvis strängt reglerad.

Heder till Liberalerna och Miljöpartiet som vill utreda frågan om dödshjälp och till Moderaterna och Sverigedemokraterna som internt arbetar med frågan. Ris till Socialdemokraterna och Centerpartiet som är helt på tvärs med folkviljan och framtiden i denna viktiga fråga. Ros till Centerpartiets Ungdomsförbund som är för en rätt till dödshjälp.

Jag tror att den utredning som tvivelsutan snart måste tillsättas blir avgörande. Den utgår rimligen från Statens medicinskt-etiska råds (SMERs) gedigna kunskapssammanställning.

Viktigt blir också när politiska partier börjar inse väljarkraften i att förespråka det som de flesta medborgare faktiskt vill!

Vill Du stödja opinionsbildningen för en rätt till dödshjälp, gå gärna med i den mycket seriösa föreningen Rätten till en värdig död, och gärna också i FB-gruppen Vi stödjer Staffan Bergström - inför rätt till dödshjälp.

https://www.facebook.com/groups/3366369563374646/

https://www.dn.se/debatt/frivillig-dodshjalp-ar-en-mansklig-rattighet/

Dödshjälp närmar sig - De OBARMHÄRTIGA bromsar, tyvärr

Jag har kämpat för att Sverige, likt allt fler länder och delstater i USA, ska införa en rätt till dödshjälp. Här ett annat av mina många blogginlägg och artiklar.

En bred folkmajoritet på 60-70 % är för, som i de allra flesta länder.

De som är emot vill inte att den yttersta viljan hos människor som lider svårt i svår cancer eller ALS i livets slutskede ska respekteras, de ska fortsätta att lida in absurdum. De läkare och präster och politiker som vägrar att ens utreda frågan agerar obarmhärtigt gentemot de lidande, det är tragiskt.

Det är ändå en tidsfråga innan frågan utreds och jag är övertygad om att Sverige kommer att införa denna frihetsreform som under sträng kontroll ger ett mycket litet antal lidande människor rätten att få dö/somna in omgivna av sina närmaste innan lidandet och plågorna blir för svåra.

Miljöpartiets kongress vill utreda dödshjälpsfrågan. Moderaterna ska utreda den internt. Centerpartiets stämma har varit nära att besluta om utredning. Jag hoppas att Liberalernas landsmöte kommer att ta beslut snart. Agerar inte dessa partier kanske SD kommer ut och ställer sig bakom folkmajoriteten...

Den mycket seriösa organisationen Rätten till en värdig död har i flera decennier kämpat för att Sverige ska införa en rätt till dödshjälp. Organisationen har också ett närstående diskussionsforum på Facebook.

Alltfler tunga mediaröster tar ställning. Dagens Nyheter är en av dem och nu också Expressen.

Anna Rundcrantz, vars läkarpappa ändrade sig om dödshjälp när han själv drabbas av svår cancer och tvingades avsluta sitt liv under svårt lidande och utan någon nåd från stat och läkare, deltog mycket starkt i Uppdrag Granskning och skrev nyss en förnämlig artikel i SvD och en lika förnämlig slutreplik där. Hon använder t o m uttrycket "närmast sadistiskt" om dem som står fast vid att hennes pappa, och andra i samma situation, inte ska kunna undslippa dödskampen under svåra plågor utan istället tvingas att fortsätta det oerhörda lidandet några veckor eller månader till.


Tillagt 19 november:
Liberalernas landsmöte ställde sig med bred majoritet bakom kravet på att frågan om dödshjälp måste utredas.

Richard Lundgren som hjälpte sin svårt sjuka och lidande hustru att dö, vilket var hennes yttersta vilja i ett svårt lidande i en svår sjukdom, dömdes nyligen till 1,5 års fängelse för dråp. Detta har väckt ett stort engagemang hos väldigt många människor. Här intervjuas han i TV4. Och här belyser TV4 frågan.
Notera att Richard Lundgrens hustrus fall faller utanför Oregonmodellen för dödshjälp som endast tillåts om man har max ett halvt år kvar att leva. 

Hur många svenskar är rasister? Lugn och sans!

Det har varit en upprörd debatt sedan Ivar Arpi i SvD, och Kajsa Dovstad i GP har skrivit i riktning att hög andel migranter kan göra att en del "urinnevånare" ibland känner sig obekväma.

Många på vänster- och liberalsidan menar typ att de som likt Arpi/Dovstad lyfter fram detta, och de säkert rätt många som ibland känner sig obekväma, är rasister. Punkt.

Patrik Lundberg i Expressen resonerar lite mer eftertänksamt än så, se nedan. Är t ex de många som flyttar från förorter eller bostadsområden när invandrare når 3-4 % eller mer av de boende också rasister?

Är de många som bor på Södermalm eller i villa- eller hyreshusområden med få invandrare och som inte kan tänka sig att flytta till områden med högre andel invandrare också rasister?

Sverige har i flera decennier haft en hög invandring, av arbetskraft och ekonomiska migranter och av asylsökande och deras anhöriga. Landet har gått från 8 miljoner invånare till över tio miljoner. Många nyanlända samlas i förorter där integrationen fungerar dåligt och där Polisen klassar dem som särskilt utsatta. .

Här behövs kraftåtgärder för att förbättra integration och få människor i arbete. Detta har politiker och partier lovat i flera decennier, tyvärr utan att så mycket har hänt.

Jag menar att debatten i Sverige i mindre grad än som är fallet bör ske utan att man beskyller varandra som rasister eller ultraliberaler "som sviker landet" osv. Tonläget bör sansas och diskussionen bör mera ske i sak och i respekt för varandra.

Jag anser att det är rätt få i Sverige som förtjänar dessa beteckningar som jag nämnt. .

Har jag fel?

Alltfler förespråkar rätt till dödshjälp

De flesta svenskar är för en rätt till dödshjälp, som finns i alltfler länder. Det finns en del läkare och präster som kallar en svårt lidande människas vilja för att vilja dö/somna in och slippa dödskampen nära livets slut, för "självmord", och som anser att det ska vara fortsatt förbjudet.

Jag anser detta vara en obarmhärtig linje som därtill låter statens makt att bestämma gå före en människas yttersta vilja.

Kajsa Dovstad är läkare och skriver väl i GP om att en rätt till dödshjälp bör införas.

Dana Pourkomeylian är jurist och ordförande för CUF i Västra Götaland och skriver ledare i Hallands Nyheter C) och är för en rätt till dödshjälp.

Lars J Eriksson är chefredaktör på Skånska Dagbladet (C) och förespråkar i denna ledare rätt till dödshjälp.

Staffan Danielsson, riksdagsledamot emeritus, drev under sin riksdagstid frågan mycket starkt.

Alltfler länder i världen inför nu rätt till dödshjälp, vilket fungerar väl med bred förankring i folkmajoriteten, och där frågan om att återgå till förbud knappast diskuteras.

Statens medicinskt/etiska råd (SMER) har länge sagt att regeringen borde utreda frågan om dödshjälp och om gråzoner kring detta i livets slutskede som finns genom olika praxis och rutiner som skiljer mellan läkare och sjukhus. Ingen regering har vågat eller velat utreda detta, vilket jag anser vara tjänstefel. SMERs rapport hösten 2017 visade tydligt att alltmer talar för att införa denna rätt.

Anders W Jonsson är läkare och Centerpartiets förste vice ordförande och liksom centerpartiet helt emot en rätt till dödshjälp. Han har haft starkt inflytande över att Centerpartiet vägrar att ens utreda frågan. Liksom över att mina motioner om att utreda frågan visserligen fått kraftigt ökad stöd på partistämmorna (från få procent för 6-7 år sedan till uppåt 40 % de senaste stämmorna) men hittills avslagits.

Tyvärr har Centerpartiets ledare Annie Lööf, som tidigare förespråkat dödshjälp, i kristen media sagt att hon har ändrat sig, efter att ha sett hur bra sjukvården hanterar vården av cancersjuka, vilket också är Anders W Jonssons argument. Alla står naturligtvis bakom en ständigt bättre palliativ vård med smärtlindring som fungerar, men detta ändra ju inte principfrågan om en svårt lidande människa i t ex ALS, vars muskler förtvinar och där man kan kvävas till döds, vars yttersta vilja är entydig men som Staten förvägrar, ska kunna få den villfaren. Eller ej.

Nyheter Idag.., om "mord" som var dödshjälp.

Nyheter Idag är en nättidning med stor upplaga. Den startades för en del år sedan av bl a piratpartisten Jacob Bergman och av Chang Frick, med en bakgrund i MUF och SD. Den skriver mycket om bl a migration och anses av många tillhöra "den främlingsfientliga sfären" och därför bör man inte läsa den eller intervjuas av den eller skriva i den.

Jag har några gånger blivit uppringd och intervjuad och det har resulterat i korrekta artiklar. Visst skriver tidningen mycket om migration med en mer kritisk ingång än övrig svensk media, som ju genomgående har ingången att lyfta fram det positiva och knappast granska det som kan vara negativt. Man går dock inte över gränsen till extremism, vad jag kan förstå, och man strävar efter att utgå från fakta, tycker jag vid en snabb genomläsning nu.

Jag har ofta kritiserat "gammalmedia" för att, låt vara i de bästa avsikter, vara oerhört försiktig med att rapportera om grov brottslighet med angivande av signalement eller att informera om vilka "grupper" eller "grupperingar" som begått brott eller varit i våldsamma slagsmål. Min uppfattning är att det driver deras läsare till sociala medier och t ex Nyheter Idag samtidigt som tystlåtenheten leder många till att tro att typ de allra flesta brott begås av personer med utländsk bakgrund.  Jag anser att "mörkläggningen" är helt kontraproduktiv. 

Jag har liksom f.d miljöpartisten Josefin Utas, nu medborgerlig samling, träffat Chang Frick en gång vilket var mycket intressant, och jag instämmer i stort i det som Josefin skriver. Tidningen Fokus, googlar jag nu fram, gjorde i november en stor intervju med Chang Frick som nog speglar honom väl, en frispråkig och kontroversiell person. Men också en mycket skicklig journalist, enligt min uppfattning. Enligt Frick har Nyheter idag varje månad 800.000 unika besök, vilket i så fall är mycket. Min uppfattning är att man kan läsa artiklar från Nyheter Idag ibland och låta sig intervjuas, för att bredda sin bild av verkligheten liksom även läsarna av nät-tidningen.  Jag menar att det är bättre än att aldrig läsa eller låta sig intervjuas.

Jag skriver detta blogginlägg efter att nyligen ha läst en lysande bra krönika i Nyheter Idag av Jakob Bergman om den djupt tragiska händelsen när en 87-årig make i desperation över sin hustrus lidanden av barmhärtighet hjälpte henne att få dö/somna in från plågorna. Sydsvenska och Expressen har också väl speglat det mordåtal som maken nu ställs inför. Men jag har inte läst något så välformulerat och poängfullt från andra tidningars ledarsidor eller krönikor där.

Här några länkar till min kamp för att en rätt till dödshjälp utreds och införs i Sverige av barmhärtighet och av respekt för en människas yttersta vilja. Idag accepterar vi abort, att en nytt liv utsläcks (vilket jag står bakom), men förbjuder att en människa som levt ett långt liv och närmar sig döden under svåra lidanden kan få sin yttersta vilja respekterad. Detta är orimligt och det är tjänstefel av flera ministrar och regeringar att inte ens låta utreda denna viktiga fråga. En bred folkmajoritet är för en rätt till dödshjälp, folkomröstningar i en rad delstater i USA har beslutat att införa Oregonmodellens rätt till dödshjälp, och jag är övertygad om att Sverige inför en sådan inom typ 5 år. I denna fråga tycker jag alltså inte som mitt eget parti, eller för övrigt övriga 7 riksdagspartier. Jag menar att deras okänsliga linje inte respekterar en människas yttersta vilja och kan vara obarmhärtig, som t ex i detta uppenbara fall från Skåne.

(När jag ögnade Nyheter Idag hittade jag flera artiklar där jag delar deras syn på vilka nyheter som ska publiceras, i strid mot praxis i "gammalmedierna". Jag tror att detta är en del i deras tillväxt.  Jag tycker att det har nyhetsvärde när en känd EU-parlamentarikers dotter som liksom sin förälder varit engagerad på hög nivå i en organisation döms till flera års fängelse för grova åldringsrån. Jag kan också tycka detta när en åldrad SVT-sportperson döms till livstids utvisning från USA för sexuella trakasserier. Nyheter Idag skriver också om crowdfundingen till boken om "Lort-Sverige 2.0" som Jens Gahnman och Mustafa Panshiri lyckades med, jag har inte läst det i andra medier.)

Är bara C, L, MP och V medmänskliga i migration?

Mycket av debatten i t ex olika FB-grupper, som inte minst jag ofta deltar i, handlar om migrationsfrågor, där ofta mer godhjärtade står mot andra. Jag menar att vi alla oftast är humanister som vill väl men som kommit till olika slutsatser om vilken migrationspolitik som Sverige kan föra. Jag summerar min lägesanalys så här:

De som, i likhet med t ex mig, anser att Sverige måste anpassa sin migrationspolitik i EU-riktning resonerar oftast i helikopterperspektiv. De som vill ha fortsatt mer generösa regler i Sverige, av medmänsklighet, typ, resonerar oftast utifrån individnivå och om alla säkert fina människor som bör få stanna i Sverige om de nu lyckats ta sig hit. Skulle den svenska politiken bestämmas på det senare sättet skulle signalerna till de hundratals miljoner som flyr eller söker en bättre tillvaro bli mycket starka, sök ta er till Sverige. Det vore inte hållbart, därav min uppfattning och därför har jag tyvärr hamnat på kant med mitt parti i frågan. Jag står närmare S och M som idag har en mer realistisk syn, enligt min uppfattning. Jag uppskattar verkligen att många som vill så väl är med och breddar debatten här. Ni ligger nära C, L, MP och V och Tro och Solidaritet (S). Min bedömning är dock att denna konstellation inte kommer att kunna styra Sverige i denna fråga.

Bred folkmajoritet för ett tiggeriförbud

Frågan om Sverige ska tillåta tiggeri som hittills, med tiggare spridda över hela Sverige utanför de flesta affärer, på gator och torg, på tunnelbanor osv, har blivit högaktuell sedan högsta förvaltningsdomstolen överraskande givit Vellinge kommun rätt att reglera och förbjuda tiggeri på lokalt avgränsade områden.

Jag gjorde snabbt denna kommentar på min blogg och i FB-grupper:

"Jag välkomnar högsta förvaltningsdomstolens beslut om att kommuner har rätt att regler, och lokalt förbjuda, tiggeri. Svårförståeligt att frågan ansetts så svår, och att underliggande instanser har gått emot kommunens vilja."

Min uppfattning i frågan har varit klar sedan länge.

Opinionsundersökningar visar entydiga resultat, en bred majoritet är för tiggeriförbud.

Jag gjorde en enkät på min FB-sida och i olika FB-grupper med fullständigt entydigt resultat, 83 % för och 17 % emot ett tiggeriförbud av över 900 röstande.

Om folkopinionen är så entydig, ska då verkligen politiker veta bättre och inte alls agera?

Expressen har liksom Dagens industri och andra media tagit ställning. Widar Andersson i Folkbladet Norrköping tänker som så ofta i samma riktning som jag, eller tvärtom.



Det sitter en ung kvinna och tigger utanför en av våra Ica-affärer. Trots tremånadersregeln har hon väl gjort det i 3-4 år nu. Ensam, sitter stilla i många timmar per dag. I ur och skur, i köld och värme. Hade det hon gör varit ett jobb hade det varit förbjudet av arbetsmiljöskäl. Hennes plats utanför affären får hennes familj nog betala dyrt för av den gruppering som "äger den", i strid med alla svenska lagar och regler. Många godhjärtade vänner av tiggeri vill att hon ska sitta kvar där många år till, jag vill att Sverige ska göra allt för att hon och hennes familj ska få det bättre i Rumänien. Är det hon som valt att tigga, eller hennes familj/släktingar åt henne?

Tillagt 5 mars -19. SVT-reporter har wallraffat som tiggare i Stockholm.

Slagord eller floskler? "Medmänsklighet"

I politiken letar ständigt partierna efter värdeladdade slagord som lyfter fram vad man anser sig står för. Ofta gränser de till floskler, av rätt naturliga skäl.

Solidaritet är ett. Trygghet ett annat. Lag och ordning ett tredje. Jämställdhet ett fjärde. Allas lika värde ett femte. Alla ska med ett sjätte. Och så vidare.

Nu lyfter flera partier, med mitt eget i spetsen, slagordet "Medmänsklighet".

Stockholm får nu ett medmänskligt styre med alliansen och MP. Det tidigare rödgröna styret var det tydligen inte.

Många kommuner över landet får också ofta ett medmänskligt styre, när Centerpartiet tar plats. Till skillnad från tidigare. Det förekommer även att MP och andra partier använder ordet medmänsklighet för att beskriva sin egen politik.

Jag har inte sett att något parti använder slagordet "omänsklig" politik. Eller "Mindre medmänsklig" politik.

Eller "bara en del ska med". Eller mer "Otrygghet". Eller "allas olika värde"..osv.

Jag tycker att ord är mycket viktiga, liksom ordens valörer.

Naturligtvis ska politiska partier lyfta fram det man står för och även sammanfatta det i korta slagord. Det behövs dock eftertanke och sans när dessa formuleras.

Även organisationer lanserar slagord. Naturskyddsföreningen och Krav m fl lyfter fram "ekologiska livsmedel". (Ekologi är ju ett vetenskapligt begrepp, och det är märkligt att ett odlingskoncept tillåtits ta monopol på det.)  Och man ställer dessa mot "O-ekologiska livsmedel" som man ibland säger kommer från det svenska "giftjordbruket".
Det är en upprörande falsk och felaktig svartmålning av världens miljö- och djurskyddsbästa vanliga jordbruk, det svenska. Att det får pågå är obegripligt.

EUs gränser, och migrationen. Australien.

I Sverige har vi lång tid diskuterat asyl- och Migrationsregler mellan Sverige och Danmark, typ.

Och inre gränskontroller eller ej vid Öresundsbron och dess närhet.

Öppnare gränser, eller mer slutna.

Samtidigt har alla riksdagens partier förutom Vänsterpartiet ställt sig bakom EUs politik för att förhindra eller begränsa migration över Medelhavet.

Där är 7 partier för slutenhet, i strid med vad flera av dem driver vad gäller Sveriges gränser.

Nej, det går inte så bra ihop, visst är det så.

Nu skriver Aftonbladet intressant om vart EUs fortsatta migrationspolitik är på väg. Den linje som Sveeige och de flesta länder förespråkar, att solidariskt dela på ansvaret att ta emot asylsökande och ekonomiska migranter, verkar tappa mark till förmån för en mer Australisk linje med att hejda migranter som vill in i Australien/EU och samla dem i uppsamlingsläger där deras asylskäl mm kan prövas. 

Var kommer EU att landa? 

Och var kommer de svenska partierna att landa?

Fake news från SLU, och från TT. Ekojordbruk klarar inte torkan bättre.

Ekoforskarna på SLU trumpetar genom Maria Wivstad ut i Sveriges Radio, vilket senare förmedlas vidare av TT, och många tidningar,  att "Ekologiskt jordbruk kan klara den extrema torkan bättre".

Inga kritiska frågor ställs.

Tidningar runt om i landet, miljöpartisten Lorents Tovatt i TVs Opinion live, för fram detta "kan klara" som ett obestridligt faktum.

Lantbrukstidningen ATL hakar på.

Är detta alltså en vetenskaplig sanning, eller är det bara FakeNews från välvilliga ekoforskare och media som så gärna vill att ekocertifierat jordbruk ska vara så mycket bättre än vårt vanliga miljövänliga jordbruk.

Jag såg en artikel om att skörden av ekospannmål bara var ca 50 % av normalskörd, medan skörden i det vanliga miljövänliga jordbruket var 30 % lägre. Den är publicerad i ekoweb;


Även Arla bedömer att ekojordbruket drabbas hårdare av torkan och riktar ett särskilt stöd till ekomjölken.

Två erfarna ekoodlare kommenterar på LRFs debattforum:

"Erland Olbers Min uppfattning som ekobonde i 20 år är att ekoodling är torkänsligare främst beroende på en mindre bladmassa som kan täcka marken. När jorden blottas är det kört...

5

Hantera

Gilla

 · Svara · 1d

Håkan Stensson Jag har bara varit KRAVbonde i nitton år men har samma erfarenhet."

Det är rätt uppenbart att det moderna vanliga jordbruket har betydande fördel av sin mineralgödsel under ett extremt torrår som detta, vårgrödorna etableras snabbare och har förutsättningar för att klara torkan bättre. Likaså gör mineralgödsel på vallåterväxten att en sista vallskörd kan bli betydligt bättre.

Andra indikationer på att ekojordbruket snarare har större svårigheter ett extremt torrår är att man fullt ut konkurrerar med det vanliga jordbruket om att köpa dess halm, samt att KRAV och Staten därtill ger ekogårdar tillåtelse att också konkurrera med det vanliga jordbruket om dess vall- och spannmålsfoder, med oförändrade ekostöd och med full möjlighet att ändå sälja sina livsmedel till fulla ekopriser.

Vetenskapsjournalisten Jan-Olov Johansson skriver i UNT om att det inte är ekocertifieringen som avgör torkkänsligheten utan andra faktorer.

Sveriges Lantbruksuniversitet är ett starkt varumärke och har ett gott rykte. Står man bakom det tvivelaktiga budskap som av lätt insedda skäl sprids från EPOK, SLUs "ekologiska Centrum"?

Uppenbart är att allmänhet, media, handel och politiker nu ges uppfattningen att Sveriges jordbruk blir mindre utsatt för extrem torka om det i sin helhet, eller i varje fall mycket mer än idag, skulle gå över till ekocertifierad produktion. Göteborg är redan så övertygad om ekomatens överlägsenhet att man inte ska köpa in ett enda kg mat från den svenska modellens miljövänliga jordbruk som arbetar inom världens strängaste miljö- och djurskyddslagar. En käftsmäll på det svenska jordbruket.

Många andra kommuner och regioner fokuserar främst på att köpa ekocertifierad mat från Sverige och andra länder, istället för närodlad mat från Sverige.

Det hörs sällan ett enda litet knäpp från SLUs stora majoritet av forskare, som forskar kring hela jordbruket (oavsett vilket odlingskoncept) som ifrågasätter propagandan för ekojordbrukets fördelar och överlägsenhet. Jag inser att en orsak är att politiken så styr lantbruksuniversitet, och gärna vill se mer ekojordbruk och ekoforskning. Och den som ifrågasätter det kan drabbas av mindre forskningsanslag, typ.

Detta håller dock inte. SLU måste redovisa korrekta vetenskapliga fakta om jordbruket, t ex om hur olika odlingskoncept klarar extrem torka, eller ej.

Så min enkla fråga till SLU och dess ledning är alltså: Är det korrekt att ekojordbruket klarar extrem torka bättre än det vanliga miljövänliga svenska jordbruket? Är koncepten likvärdiga eller klarar det vanliga moderna jordbruket torkan bättre?

Jag tar emot Ert svar på min blogg eller i diskussionsgrupper på Facebook eller som kommentar till mina inlägg på SLUs och EPOKs hemsidor. Jag skriver snart debattartikel i media som lämpligen oxå kan besvaras där.

(Här länkar till några andra blogginlägg från mig om jordbruk och ekologi med mera. Och här en till.

Mina Memoarer, blogginlägg fem. Dödshjälp, Körkort, Djurskydd, Carpe Diem.

Jag åkte ur riksdagen hösten 2014, när Lena Ek tog tillbaka "sitt mandat". Lena fick 1.560 personröster (9 %) och jag 1.212 (7 %), vilket jag var mycket tillfreds med.

Jag fick kommande vinter ett erbjudande från bokförläggaren och skogsbrukaren mm Anders Bockgård från Nämndemansgården i Skrickerum i Valdemarsvik, en spännande person, att medverka i en antalogi som han skulle ge ut med mina minnen från strider i LRF och i riksdagen. Jag accepterade liksom ett antal andra personer som alla, tycker jag, hade givande och intressanta bidrag.

Beställ och läs gärna boken "Kluvet land, här länk till Anders Bockgård.

Kommer det många synpunkter och dialoginlägg kanske jag sedan sammanställer dem i ytterligare ett blogginlägg!

Detta är alltså mina memoarer, blogginlägg två (av fem)!

(Blogginlägg ett; Inledning, Min bakgrund och min livsväg, Bonde på Erikstad och engagemang i LRF och Centerpartiet, Radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990 - liksom också LRFs spårbyte, Envis och stridbar i LRF och Centerpartiet)

(Blogginlägg två; (se nedan); Föreningsbanken och landshypotek, Skandalöst höga LRF-pensioner, Valberedningens förslag till LRF-ordförande, Vägen till riksdagsledamot, Bättre stöd underifrån än uppifrån.)

(Blogginlägg tre; Lantbrukets ryggsäck och allianens svek, Det stora livsmedelshyckleriet, Välj närodlat före ekologiskt från hela världen, Organiskt - inte ekologiskt.)

(Blogginlägg fyra; Riksdag och försvar, Striden om signalspaning/FRA, Ekologiskt i den breda åsiktskorridoren, En annan åsiktskorridor - fri migration.)

Blogginlägg fem; Rätt till dödshjälp, För stränga körkortsregler, Lantbrukares underläga mot länsstyrelsen i djurskyddsfrågor, Stärk allemansrättens skyldigheter, Carpe Diem.

Rätt till dödshjälp

Jag är intresserad av moral- och principfrågor, och har ett stort patos för den enskilde människan. Jag förespråkar t ex  individens rätt att själv vid svåra lidanden i livets slutskede kunna få avgöra sitt öde, t ex genom att få dö/somna in innan en svår dödskamp sätter in, t ex vid den fruktansvärda sjukdomen ALS. Idag bestämmer Staten att du måste leva tills du dör, hur svårt du än lider innan och hur hett du än av fri vilja åstundar att ta farväl av dina närmaste lite i förtid.

Socialstyrelsens medicinskt-etiska råd har föreslagit att en sådan möjlighet bör införas och utredas, och alltfler länder i världen är redan där. Jag har drivit denna fråga i debattartiklar och i motioner och i interpellationer med socialminister Göran Hägglund, och inom Centerpartiet starkt avrådd av min gruppledare barnläkaren Anders W Jonsson. I opinionsundersökningar svarar regelmässigt 70-80 % att de är positiva till detta. Frågan är dock tabu och klyver Sverige mellan det ledande etablissemanget och de vanliga människorna.

Som medlem i styrelsen till Rätten Till en Värdig Död (RTVD) kommer jag att fortsätta mitt engagemang. Jag tycker att det är fruktansvärt när en lidande människa som inget hellre önskar än att få sluta lite i förtid förvägras detta av Staten. Individens egen vilja måste ges en starkare ställning gentemot statens i denna fråga, självklart inom ramen för ett strängt och tydligt regelverk. Jag står bakom aborträtten, att kunna utsläcka ett liv i ett mycket tidigt skede. Men varför ska då en människa som levt ett långt liv inte kunna tillerkännas rätten att dö/somna in lite tidigare vid svåra lidanden i livets slutskede?

För stränga körkortsregler

Jag har också lagt mycken kraft på orättvisorna mor dem som ser bra men har vissa brister i ditt sidoseende, dvs i sitt synfält. Ofta har de drabbats av en stroke eller har diabetes eller glaukom. Sverige tillämpar här världens strängaste regler och förvägrar många rätten att köra bil genom att ställa mycket höga krav på att klara test i synmaskiner som är oerhört stressande. I andra länder i Europa och USA tillämpas reglerna mera förnuftigt och man ges möjligheten att bevisa sin körförmåga genom noggranna praktiska körprov. Ansvaret för Sveriges närmast rigida regler bär några läkare på Transportstyrelsen och regeringen borde snarast låta en oberoende expert utreda Sveriges regelverk i jämförelse med omvärldens. Jag har också JO-anmält transportstyrelsen och deras ansvariga.

Sveriges körkortsprov är nu så svåra att de hindrar alltfler att få körkort, genom svåra prov och stora kostnader. Jag anser att de borde vara mindre komplicerade och kostsamma.

Lantbrukares underläge mot länsstyrelsen i djurskyddsfrågor

JO-anmälningar är en viktig möjlighet för att få myndigheter granskade, dock ska det mycket till för en myndighet (JO) ska kritisera en annan.

Jag har bett Justitieombudsmannen att granska Länsstyrelsen i Skånes agerande i en del djurskyddsärenden. (Och jag har motionerat i riksdagen och skrivit artiklar). Djurskyddslagen ger länsstyrelsen och dess djurinspektörer utomordentliga befogenheter att omhänderta djur som far illa. Var gränser går är flytande och i praktiken innebär ett besök från länsstyrelsen efter de anonyma anmälningar som ofta görs, av olika skäl, att lantbrukare känner sig utsatta och oroliga. Det är alltid 2 inspektörer, lantbrukaren står där ensam, och är djurhållningen bekymmersam kan ett plötsligt tvångsomhändertagande utan förvarning av alla kor eller grisar ske där ofta polisen är med. Lantbrukaren är i ett stort underläge gentemot myndigheten där enskilda inspektörer, veterinärer och transportörer ofta ”pratar ihop sig” vilket sedan ingen domstol normalt ifrågasätter.

Länsstyrelsen i Skåne samarbetar nära med företaget Djurambulansen, som kan uppträda som myndighetens förlängda arm, och ibland tar myndigheten med sig TV4 för att belysa för medborgarna hur djurägare kan missköta sina djur. Att detta kan ha någon integritetsintrångsaspekt för människor som redan ligger och hårt kommer att straffas verkar inte förespegla varken myndigheter eller media.

Om länsstyrelsen plötsligt tvångsomhändertar en lantbrukares alla kor eller grisar rasar tillvaron, näringsverksamheten försvinner och man drabbas av väldiga kostnader för transporter och kostsamma uppstallningar under ofta långa tider och även av ofta låga slakt- eller försäljningsintäkter. Utöver skam och vanära och näringsförbud går ofta den egna ekonomin överstyr, man har brustit och straffen blir flera och hårda.

Naturligtvis ska djur som far illa snarast ges en bra djuromsorg, och naturligtvis finns det akutlägen när djur måste tvångsomhändertas.

Däremot måste rättssäkerhet alltid gälla och bedömer länsstyrelsen, kanske efter flera månaders eller års dialog med en djurägare, att djurhållningen måste upphöra är detta oftast befogat. Ett så totalt genomgripande ingrepp måste ändå rimligen som huvudregel prövas och beslutas genom att länsstyrelsens beslut kommer lantbrukaren tillhanda och kan överklagas till domstol.

Idag har länsstyrelsen mandatet att utan förvarning tvångsomhänderta djuren och detta beslut kan sedan endast i efterhand överklagas till förvaltningsdomstol som endast prövar formerna för beslutet, inte djurhållningen i sig.

Därtill borde tvångsomhändertagande endast tillgripas i nödfall, huvudprincipen borde vara att länsstyrelsen beslutar att djurhållningen måste upphöra och ställer djurhållningen under sträng kontroll samtidigt som djurägaren ges några månader för att sälja djuren till slakt eller som livdjur utan de stora förluster och kostnader som länsstyrelsens tvångsomhändertagande för med sig. Samt att rätten att överklaga ett så omvälvande beslut till domstol respekteras.

En lantbrukare och LRF-medlem borde heller inte lämnas ensam när djurskyddsinspektörer besöker en gård där betydande brister finns, utan det borde vara praxis att någon medlantbrukare/medmänniska finns med. Huvudinriktningen ska naturligtvis vara att med råd och stöd och föreskrifter förbättra djurhållningen. Är detta inte möjligt måste i sista hand djurhållningen avvecklas, men i så ordnade former som möjligt.

Stärk allemansrättens skyldigheter

Jag har också i riksdagen engagerat mig vad gäller allemansrätten och dess skyldigheter och begränsningar, utifrån stora bärplockarläger utanför Mehedeby i norra Uppland. Där, och på många andra platser i Sverige, bor bärplockare från främst Rumänien i veckor eller månader i husvagnar och enkla regnskydd medan de plockar bär.

Allemansrätten stadgar att världsmedborgare (?) fritt får röra sig i skog och mark i Sverige och t ex plocka bär och svamp. Det är en urgammal sedvanerätt för bygdens människor som successivt utvidgats till alla medborgare i EUs länder, och kanske världens. Och visst finns det mycket bär och svamp i Sveriges skogar.

I den rätten finns en praxis att man utan tillstånd kan övernatta 1-2 nätter ”var som helst” i skog och natur, förutsatt att man inte skräpar ner eller missköter sig.

Bärplockarlägren är tyvärr ofta exempel på motsatsen. 50-100 personer eller fler bosätter sig längs skogsvägar veckor eller månader och lämnar ofta lägren åt sitt öde med mycket skräp och avfall och exkrementer som markägare av kommunen ofta åläggs att forsla bort till betydande kostnader.

Detta är enligt min uppfattning fullständigt oacceptabelt. Lagar ska följas och människor ska behandlas lika. Samma problematik uppstår nu regelmässigt även i större städer då de allt fler människor som tigger ibland upprättar ”vildcampingar” på tomter, parkeringsplatser eller torg. Även där blir kostnaderna betydande när avhysning ska ske, och att verkställa sådan tar ofta lång tid.

Om en markägare, eller kommun, polisanmäler olaglig camping är nuvarande lagar så krångliga och märkliga att markägaren måste begära hos kronofogden om avhysning, till en kostnad på 600 kr per berörd person som först måste identifieras. Först efter beslut av kronofogden kan sedan polisen agera.

Detta är absurt. Reglernas måste snarast ändras så att en markägare, när allemansrätten överträds, genast kan polisanmäla detta och polisen verkställer avhysning omgående. Tyvärr har varken alliansregeringen eller nuvarande regering agerat i frågan.

Nu kommersialiseras bärplockningen alltmer. Uppköpare dammsuger skogarna på bär som främst plockas av människor från andra länder i Europa eller från Asien. Detta behöver ske i ordnade former och skogens bär är inte obegränsade. Kommer man hit långväga ifrån borde man nog ha ett kontrakt med en uppköpare som garanterar en minimiinkomst.

Det behövs också en diskussion om allemansrättens gränser. Är bär, och svamp, i de svenska skogarna en tillgång för alla som kommer till Sverige, eller borde någon avgränsning ske? Borde på sikt bäruppköparna försäkra sig om avtal med berörda markägare? Om inte verksamheten sköts bättre än idag kommer trycket på att begränsa allemansrätten i riktning mot reglerna i övriga EU att öka.

Carpe Diem

Jag gillar de latinska visdomsorden Carpe Diem, fånga dagen, ta vara på livet. Livet är kort och går väldigt fort, det inser man allt klarare med tiden.

Historia är en rik erfarenhetskälla som människan ständigt bör ösa ur och lära av. Tyvärr sker detta i alldeles för begränsad omfattning. Det är ofattbart hur historien tyvärr är kantad av mänskligt lidande och oförrätter, och vilka fasansfulla massmord och krig som genomförts i alla tider i gudars och politiska frälsningslärors och enskilda personers namn, från människans tillblivelse och till idag.

Dagens verklighet är knappast bättre. Ständiga nyhetsrapporter om inbördeskrig och religiösa fanatikers illdåd i deras guds namn. Och det fasansfulla förtrycket i Nordkorea. Med mycket mera.

Som väl är finns också mycket som är gott och kantas av humanism och medmänsklighet och kärlek. Livet bör naturligtvis ägnas åt att stärka detta på allt möjligt sätt, och lika starkt motarbeta hat och förtryck och fanatism i alla dess former. Och må kärleken segra över hatet.

Utifrån den grundsynen har jag under min livsresa lagt mycken tid på det som kommit i min väg, vilket blev landsbygd och lantbruk (och en del andra frågor enligt ovan), i övertygelsen att det är viktigt för vårt land – och för världen – att naturgivna resurser förvaltas uthålligt och varsamt, så att de kan bidra till människans försörjning och överlevnad.