Studio Ett skyggar för Elefanten i rummet - även anno 2020.

Sedan i oktober 2019 rapporterar Facebooksgruppen Brottsligheten i Sverige Rapportgrupp grövre brott och exempel på "mängdbrott". Den bild som framträder är tyvärr att brottsligheten ökar på en del områden, och att grövre brott (personrån, bilbränder, knivhugg, våldtäkter, pistol och automatvapenskottlossningar, mord, grov misshandel osv) ökar.
Välkommen med i Gruppen och följ utvecklingen!

Det är tyvärr typ vardagsbrott nuförtiden att kriminella gäng (som alltmer drar runt på gator och torg i grupper om 5-10-20-30 personer) överfaller och rånar och ibland mördar de egna eller de i andra gäng som kan vara 13-15-17-19 år och mer. Deras "brott" som mördas i så unga år, det är ofta att de dragits in i knarkhandel och tytt sig till olika "ledare" som använder deras tjänster.

Varje mord på en "gängkriminell" är en tragedi och innebär att ett ungt liv släcks långt i förtid. Tyvärr sprider sig nu en uppfattning att mord på en t ex 13- eller 15- eller 17-åring är inte så mycket att bry sig om, de "får skylla sig själva". Jag tycker tvärtemot, varje människas liv är lika mycket värt.

Ibland, det förefaller vara allt mer frekvent, mördas även personer utanför gängen, nu senast en tolvårig flicka. Det är upprörande och fruktansvärt och en tragedi. Jag lyssnar på dagens Studio Ett i P1, som behandlar det inträffade fylligt i både timme 1 och timme 2.

Jag noterar att typ alla som får yttra sig, poliser, brottsforskare, politiker nu anser att brottsligheten och de grova brotten ökar och otryggheten därmed också. Detta sa man inte för några år sedan, då hänvisade många ständigt till BRÅ och Jerzy Sarnecki som länge hävdat att brottsligheten minskar och tryggheten växer.

Jag noterar också att Studio Ett och Dagens Eko, och typ alla riks- och lokaltidningar samt SVT och TV4, bara tröskar på om orsaker och vad som bör göras som gjorts i typ decennier.
Elefanten i rummet, om det kan finns något samband mellan den allt grövre brottsligheten och att Sverige kan ha haft en alltför hög migration under lång tid där vare sig första eller andra generationens invandrare i tillräcklig grad har fått arbete och integrerats osv, den nämns överhuvudtaget inte i Studio Ett och knappast heller i övriga media. 

Det enda som nämns är att kriminaliteten kan ha koppling till utanförskapsområden, men inget om hur de har tillkommit och utvecklats.

Tidskriften Kvartal belyser verkligheten i sin helhet och gör ett förtjänstfullt arbete under ledning av den skicklige förre Studio Ett-medarbetaren Jörgen Huitfeldt, men hans arv och exempel verkar tyvärr inte ha lämnat några avtryck hos dagens Studio Ett som istället trampar på i förutsägbar politisk korrekthet och ointressanta rundgångar i eviga panelsamtal utan lösningar samtidigt som verkligheten skenar.

Vilka medier och sajter får man läsa och länka till?

Jag uppskattar att ta del av nätets stora möjligheter på olika sätt, bl a genom att läsa många artiklar och lyssna på etermedia och poddar och youtubeklipp osv. Samt genom att utbyta länkar och diskutera i olika Facebooksgrupper, och på twitter, med både lik- och oliktänkande.

Det tar en del tid, visst, men är man samhällsintresserad så ger det också väldigt mycket tillbaka.

Man blir t ex väldigt insatt i de flesta samhällsfrågor och hur olika personer och partier och grupper resonerar.

Jag har bloggat sedan ca 2006 och sedan ca 2013 har jag startat 6-7 debattgrupper på Facebook som jag modererar tillsammans med andra, t ex Politisk Allmändebatt,  Brottsligheten i Sverige - Rapportgrupp, Politisk Centerdebatt,  och Liberalkonservativ debatt.

De två förstnämnde är öppna för alla intresserade som håller sig inom anständiga gränser, diskuterar i sak och utan personangrepp. Det går naturligtvis inte att vara ständigt närvarande i alla debatter så en god och närvarande moderering bygger på att de som deltar och diskuterar anmäler inlägg och kommentarer över gränsen till moderatorerna, genom de tre små prickarna t h om inläggen.

Detta innebär ju också att ibland kommer fel personer med i grupperna och kan göra extrema inlägg. Båda sådana inlägg och personer tas bort eller blockeras, så snart moderatorerna uppmärksammas på det eller själva upptäcker det. (Var gränserna går rådet det givetvis alltid delade meningar om).

En del som ser detta reagerar ofta starkt, men anmäler inte övertrampet utan sågar kanske istället gruppen som extrem och lämnar den, eftersom inlägget kunnat publiceras.

Var gränsen går vid moderering kan alltid diskuteras och har man alldeles för lågt i tak dör ofta grupperna sotdöden genom allt mindre debatt och alltmer likasinnade som dunkar varann i ryggen.

Var och en väljer naturligtvis själv vilka grupper man vill lyssna och diskutera i, och klarar man inte att diskutera med oliktänkande bör man nog avstå att vara med i grupper som bygger på bredd.

Det finns också en ständig diskussion om vilka medier och nätsajter som man får läsa ibland och ibland länka till intressanta artiklar i, eller ej.

Högerpopulister, och andra, varnar för och vill utesluta vänstersajter (som de anser) och tidningar som Expo, AFA, ETC, Flamman, Proletären, MagasinetParagraf, Motargument och liknande.

Vänsterpopulister, och andra, varnar för och vill utesluta högersajter och främlingsfientliga sajter och tidningar, som de anser, som Nyheter Idag, Samtiden, Samhällsnytt (f.d Avpixlat), Nya Tider, Fria Tider, Russia Today och liknande.

Om någon delar en artikel från respektive sajter och tidningar stämplas denna ofta av motsatta sidan som extrem och kommunist och samhällsomstörtande eller extrem och fascist och främlingsfientlig, typ. Och de t ex Facebooksgrupper som tillåter en och annan delning av belysande artiklar som tillför något stämplas genast som det ena eller det andra.

De brett inriktade forum där jag är med och modererar utesluter vare sig enstaka (OBS!) delningar från vänstersajter eller högersajter eller migrationskritiska sajter. Min uppfattning är dels att man rimligen måste kunna ta del av vad som skrivs både till vänster eller till höger för att bilda sig en uppfattning om verkligheten, även om den är delvis eller mer extrem. Och likaså blir det märkligt om intressanta och belysande artiklar, var de än publiceras, och vars innehåll inte går över rimliga gränser, inte kan länkas utan en ständig upphetsad debatt om länkningen i sig.

FB-gruppen Politisk Allmändebatt syftar till debatt över parti- och blockgränser. Gruppen växer (nu ca 2.700 med) och diskussionen är livlig med många intressanta trådar varje dygn. Rapportgruppen Brottsligheten i Sverige har snabbt växt till över 2.000 medlemmar, varje dygn rapporteras där in grövre och uppmärksammade brott samt ett axplock av "mängdbrott", för att ge en bild över brottsligheten i Sverige och hur den utvecklas över tid.

Vad gäller t ex rapporteringen om brott i svenska normalmedier har man stränga principer att mycket lite redovisa  t ex signalement eller nationalitet eller bakgrund eller vilka grupper eller grupperingar det är som varit i slagsmål eller grovt misshandlat eller mördat. Alternativmedia på högerkanten frossar istället gärna i just detta, och alla som saknar information i normalmedia kan, och många gör det, skaffa sig massor av information av mycket blandad kvalitet.
När brott rapporteras och informationsknappheten är alltför knapp (olika uppfattningar, jag vet), och en hyggligt saklig bredare information finns i alternativmedia i en artikel, då ska den kunna länkas utan någon uppståndelse. Nej. säger motståndare, då ger man dessa sajter reklam. Som om de ofta inte har väldigt många följare/läsare och redan är väl kända i samhället. Jag tror alltså tvärtom, dessa medier/sajter växer snarare ju mer normalmedia begränsar sin information där den har allmänintresse (olika uppfattningar, jag vet), och ju mer personer inom den s.k åsiktskorridoren fördömer att dessa medier läses eller nämns. Däremot är det ofta bra att i följetexten kort ange vilken typ av nättidning/sajt man länkar till.


Välkommen med om du vill lyssna och diskutera förutsatt att du respekterar gruppernas beskrivningar och de regler som gäller.

Konstgödsel kan skada barns hälsa, påstår Sveriges Radio. Jag anmäler till Granskningsnämnden.

Till Granskningsnämnden för Radio och TV

Jag anmäler inslaget idag 190821 i P1 Morgon betitlat ”Nyrapport: Konstgödsel kan skada barns hälsa” till granskning eftersom det allvarligt bryter mot reglerna för radio i Public Service.

Jag hänvisar till min utskrift av programmet och min argumentation enligt nedan.

Linköping den 21 augusti 2019

Staffan Danielsson

Agronom och f.d riksdagsledamot

Erikstad gård

585 93 Linköping

staffandan@gmail.com

P1 Morgon 190821

”Ny rapport: Konstgödsel kan skada barns hälsa”

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=7283829

Jag skriver ut de nära 7 mycket tendensiösa minuterna på bästa morgonsändningstid när inslaget sändes:

Programledare Anna Hernek, P1 Morgon = PL

Ekots globala hälsokorrespondent Johan Bergendorff = JB

PL:

”Det gäller morgonens rapport att konstgödsel kan skada barns hälsa. Världsbanken varnar i en ny rapport att kvävet från konstgödsel förorenar dricksvatten över hela världen, och skadar barnen så att de blir kortväxta. Och därför avråder världsbanken nu från stora subventioner av konstgödsel.

Huvudförfattaren, ekonomen Richard Damanja (hans röst spelas upp): ”Nitrogen is important for growing crops. It also, when use in excess, it shorten lifes, it shortens peoples height, it shrinks the income and the relibity to develope in the future””

PL:

”Damanja, om hur konstgödsel bl a kan leda till kortväxthet bland barn. Johan Bergendoff, global hälsokorrespondent”:

”Enormt viktiga resultat, konstgödsel är ändå det som mycket driver de stora skördar som jordbruket lyckas få fram, att vi är många miljarder fler på jorden idag.

Att världsbanken nu ifrågasätter de här väldigt stora mängderna konstgödsel som sprids på åkrarna idag över hela världen, det får konsekvenser om nu regeringar lyssnar på det här, för då måste man hitta på något annat sätt att få skördarna lika höga.”

PL:

”Hur allvarligt är kortväxthet hos barn?”

JB:

”Tecken på att barnet inte har utvecklats normalt. I vissa länder är 30-40 % av barnen kortväxta, det är minst 150 miljoner barn på jorden under fem år, tecken på att de ej fått tillräckligt med näring, fått massa diarreer.., man har förut trott att det mest har berott på det, på orena avlopp mm .

Men nu visar världsbanken att det är mycket annat skit i vattnet som dom dricker och då just kväveföreningar nitrat och nitrit, kortväxtheten gör att hjärnan inte utvecklas normalt, det är det mest sorgliga eftersom barnen inte får samma chans i skolan, och då får dom heller inte lika bra jobb, och det här har världsbanken räknat på så att det blir flera procent mindre inkomster per person när dom blir vuxna, det får ju också konsekvenser för de här fattiga ländernas ekonomiska utveckling.”

PL:

”Och det här har ju du sett med egna ögon, eller hur?”

JB:

”Ja, men absolut. Jag var i Kongo, vid en sjukstuga, barn vägde 7-8 kg, hade det varit mina barn hade de väl varit ett år men de här barnen var tre år, så då förstår man här har kroppen under flera år inte fått vad den behöver, och jag tänkte att det måste bero på att de inte fått tillräckligt med mat, och det är naturligtvis en del av det, men det är också de ständiga diarreerna.

Vad kan det vara i det här kvävet som är farligt för kroppen, man vet att kvävet påverkar kroppen så att man får för lite syre, det är det som kan orsaka blue baby syndrom, som bäbisar kan dö av.

Men vad världsbanken har tittat på är vad som händer med alla bäbisar som inte dör, och då visar det sig, de ger ett räkneexempel, du lägger på 1 kg konstgödsel, du får kanske en skördeökning på 5 procent men du får också 15 % mer kortväxthet hos barnen, och då kan en regering börja räkna på det här, oj då, jaha, det kanske inte är det smartaste vi kan göra.”

PL:

”Man undrar ju vad man kan göra åt det här och hur ser viljan ut att göra något åt det här överhuvudtaget?”

JB:

”Det finns ändå en del hopp i den här rapporten, man pekar på att det finns lösningar idag, för det första har det varit ganska okänt för båda regeringar och för jordbruket att konstgödsel kan ha hälsoskadande effekter på global nivå, hur ska man kontrollera, och man tittar inte bara på konstgödsel utan också på läkemedel och på saltvatten och på mikroplats och sådana saker.

Man måste ju få fabrikerna och sluta att släppa ut, hur ska man kontrollera det när de bara mutar inspektörerna? Nu finns det mätutrustningar som man kan sätta i floderna som är mycket svårare att hålla på att fuska med, …, då kan också fattiga länder ha råd att kontrollera fabriker, eller jordbruket.”

PL:

”Men samtidigt, detta måste vara en svår politisk fråga, fabriker har ju ofta mycket starkare röster än sjuka barn.”

JB:

”Så är det. Absolut. Det gäller att regeringar också räknar på, men vad kostar det att en stor del av vår befolkning kanske i fattiga länder 30-40 procent av de här barnen aldrig kommer att nå sin fulla potential när dom blir vuxna, det är ju några år framåt, politiker sitter ju oftast några år. Så visst, det är inte en lätt kalkyl det här men jag tror ändå, idag sprids kunskap så snabbt så när världen nu får koll på den här nya kunskapen så kommer också fler oroliga föräldrar att säga, vi vill inte ha den där skiten i våra vatten, sluta att sprid så enorma mängder konstgödsel.

Världsbanken säger inte att man helt ska sluta att gödsla, dom säger att man måste göra det mycket mindre, man måste göra det mycket smartare och man ska vara medveten om att ungefär hälften av konstgödseln leder till ökade skördar, resten åker upp i luften och ökar på klimatförändringen med lustgas, eller ut i vattnet då.”

PL:

”Säger Johan Bergendorff.”

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………….

Radio- och Tv-lagen för Public Service säger bl a detta:

Att vara opartisk är att ha ett neutralt förhållningssätt till något utan att blanda in vinklade åsikter. För en programverksamhet innebär opartiskhet i huvudsak tre saker.

• Om någon blir klart utpekad och kritiserad ska denne få möjlighet att bemöta kritiken.
• Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas på ett ensidigt sätt.
• En representant för programföretaget får inte ta ställning i en kontroversiell fråga.

Programledare, reportrar och andra som kan uppfattas som företrädare för programföretaget får inte göra värderande uttalanden eller ta ställning i kontroversiella frågor.

Uppgifter som är av betydelse ska vara korrekta. Inslag får inte vara vilseledande, till exempel genom att betydelsefulla uppgifter utelämnas.

Det är förbjudet att otillbörligt gynna kommersiella intressen. Bestämmelsen innebär att program inte får uppmuntra till köp eller hyra eller framhäva en vara eller tjänst på ett otillbörligt sätt. Syftet är bland annat att förhindra smygreklam.

………………………………………………………………………………………………………………

Jag anser att inslaget ovan  i P1  Morgon om att konstgödsel skadar barns hälsa är subjektivt och tendensiöst och gravt felaktigt i det man påstår, och bryter mot radio- och TV-lagen på alla de punkter jag citerar ovan.

Inslaget är också mycket osammanhängande och skiftar mellan olika påståenden och ämnen. Den röda tråden är att världsbanken och deras ekonomer sammanställt olika statistiska uppgifter som visar att fattiga barns kortväxthet snarare beror på kväveföreningar från konstgödsel i vattnet än på undernäring, diarreer och förorenat avloppsvatten.

Detta framställs som en ny oerhört viktig kunskap som världens regeringar ska agera efter genom att mycket kraftigt minska användningen av konstgödsel.

Johan Bergendorrff tar helt och hållet ställning för att världsbankens påståenden är korrekta, att statistiksammanställningen t ex visar att 1 kg konstgödsel gör att 15 % av barnen blir kortväxta… Han påstår också att kväve i kroppen påverkar barnen så att de får för lite syre. Plötsligt kommer han, och programledaren, in på att fabrikerna måste sluta att släppa ut och inte muta inspektörerna, samt slutar med när världsbankens nya kunskap blir känd så kommer fler oroliga föräldrar att säga att vi vill inte ha den här skiten, sluta att sprid så här enorma mängder konstgödsel.

Ingen röst får komma till tals som kan ifrågasätta världsbankens uppenbart orimliga slutsatser, och vare sig Bergendorff eller programledaren ifrågasätter någonting.

Jag vet sedan tidigare att FN-organ och Fao-dito, och nu även världsbanken kan producera undermåliga och gravt felaktiga rapporter. Det kan t ex vara brinnande ekoförespråkare och –forskare som ”bevisar” ekojordbrukets överlägsenhet, som bevisar att ekojordbruket i Afrika kan ge högre skördar än vad ett modernt jordbruk med växtnäringstillförsel ger.

Det är alldeles uppenbart att världsbankens ekonomer inte har kompetens att genom statistiksammanställningar få fram t ex sambandet att det är just användningen av ”konstgödsel”/mineralgödsel som till stor del gör att fattiga undernärda barn blir kort växta. Statistiken omfattar ju så många variabler med undernäring, förorenat vatten, diarreer, kemikalier, saltvatten, mikroplaster och massor mera. Att utifrån generell statistik kunna dra slutsatsen att just kväveföreningar i vatten är det som främst orsakar att undernärda barn blir kortvuxna är fullständigt vetenskapligt orimligt och omöjligt.

Ska sådana långtgående hypoteser prövas ska naturligtvis inte världsbanken ekonomer göra detta genom statistiksammanställningar utan det ska forskare inom naturvetenskap och medicin mm göra.

Hade Johan Bergendorff hävdat att världsbanken rapport bevisar att kväve är farligt och ger syrebrist hos barn och leder till kortvuxenhet hos fattiga barn så hade han, och kanske världsbanken, skrämt och vilselett alla lyssnare och skapat djup oro utan grund alternativt på felaktiga grunder.

Så får naturligtvis Public Service, som många litar på, inte agera. Det är djupt allvarligt.

Än mer allvarligt är att Bergendorf och P1 Morgon och Sveriges Radio inte nöjer sig med detta, de påstår som en bevisad sanning att det som orsakar kortvuxenheten hos svältande och undernärda barn inte är kväve i vatten i sig, utan endast kväve i vatten som kommer från ”konstgödsel”/mineralgödsel. Detta är också ett fullständigt orimligt och felaktigt påstående.

Övergödning i vatten kommer från växtnäring i både naturgödsel, jordrester och mineralgödsel mm. Kväveatomen och –föreningarna är identiska, vare sig de kommer från det ena eller det andra.

Det som framförallt läcker till t ex östersjön är från animaliegårdar med mycket stallgödsel och från ekogårdar, där stallgödsel ofta spelar en mycket viktig roll tillsammans med kvävefixerande grödor och mekanisk jordbearbetning och ogräsbekämpning. Allt detta mineraliserar kväve som frigörs i betydande del när ingen gröda kan ta upp den. Mineralgödsel sprids på grödor som är etablerade och som tar upp växtnäringen, och därför blir läckagen små.

Ekonomen som är huvudförfattare till rapporten säger inte heller att det är ”konstgödselkväve” som vid övergödning kan ge skador på barn, utan han säger bara nitrogen/kväve. Däremot påstår Sveriges radio och de båda medverkande endast och konsekvent att rapporten endast handlar om kväve från  ”konstgödsel”.

Läser man en summering av rapporten nämns där fertilizer vilket betyder ungefär gödningsmedel. Man skriver inte ”chemical fertilizer”, vilket är mineralgödsel/”konstgödsel”.

Det förefaller vara så att rapporten felaktigt anser sig bevisa att gödningsmedel innehållande kväve ger dramatiska effekter på barns längd i fattiga länder. Detta är illa nog, men är det så att Sveriges Radio på eget bevåg därutöver tolkar rapporten som att endast handla om kväve i konstgödsel är brottet mot radiolagen exempellöst, typ.

Programledaren påstår i inledningen att världsbanken avråder från stora subventioner av konstgödsel. Även detta är ett märkligt påstående. Ekojordbruket erhåller ju stora subventioner/stöd från många länders statsbudgetar men mig veterligt finns det inte subventioner till mineralgödsel/”konstgödsel? Påstår världsbanken verkligen detta? Och på vilken verklighet grundar man sig då?

De många som som lyssnade på P1 Morgon-inslaget blev naturligtvis djupt oroade och skakade, och drog naturligtvis slutsatsen att undvika mat från jordbruk som använder mineralgödsel och istället endast köpa mat från det s.k ”ekologiska jordbruket”. Därigenom innebär programmet ett allvarligt brott mot radiolagens förbud mot att otillbörligt gynna kommersiella intressen (eller allvarligt skada kommersiella intressen utan grund).

Agronomie doktor Kersti Linderholm som besitter djupa kunskaper om jordbruk och miljöpåverkan reagerade efter radioinslaget med denna epost till Sverige radio och reportern. Jag ställer mig bakom det hon skriver och vill tillfoga det i min anmälan:

” Kersti Linderholm: Jag sände nyss dessa rader till reportern o Sveriges radio efter att jag hade funnit rapporten på nätet: 

Hej, Idag hade ni en nyhet som baseras på rapporten "Ouality unknown the invisible water crisis". Ni har även ett litet inslag med en av författarna ekonomen Richard Damania. Både i radioinslaget och på er hemsida upprepas påståendet att rapporten och Richard Damania anger att "konstgödsel" är det stora problemet för vatten och barns hälsa.

Men både i rapporten och i det korta inslaget med Richard Damania anges "fertilizer" eller "nitrogen fertilizer". Korrekt översatt innebär det " gödsel" eller "kvävegödselmedel". Frågan är varför vår oberoende public service går ut stort och förmedlar negativa nyheter om "konstgödsel" och dessutom utelämnar att problemen med övergödning är minst lika stora (ofta större) med organiska gödselmedel.

De enda som frekvent använder ordet "konstgödsel" och inte det mer korrekta vetenskapliga ordet mineralgödsel, är de som tjänar pengar på konceptet "ekologiskt". Organic Sweden, KRAV, Ekologiska lantbrukarna m. fl har fått minst 8 miljoner/år att bedriva "information" för. Det är inte första gången senaste månaden där en nyhet känns som planterad med hjälp av dessa pengar. Man har aviserat en stor drive för ekologiskt nästa månad och har redan börjat förbereda detta genom olika inslag i massmedia.

Vår oberoende statligt finansierade massmedia borde vara mer observant på hur man förmedlar nyheter och kontrollera hur korrekta "tipsen" är som kommer in till redaktionerna.

Med vänlig hälsning,

Kersti Linderholm”

Alltfler nyanlända i riktiga arbeten - eller bara Fake News..,tyvärr?

Jag beställde en rapport från Riksdagens UtredningsTjänst - RUT - för några år sedan. Den visade att påståendet att hälften av alla som fått asyl i Sverige har jobb efter 8-9 år är en glädjekalkyl. Det tog ca 15 år innan upp till hälften hade fått hel- eller deltidsjobb, inräknat de många jobb som till största delen finansierades med lönebidrag.

Sedan har arbetsmarknadsministern och arbetsförmedlingen börjat tala om att nu kommer man i jobb efter bara 4-5 år eller så. 

Och alldeles nyss gick arbetsförmedlingen, med instämmande av arbetsmarknadsministern ut och gladde sig åt att typ alla kurvor pekar åt rätt håll.

Ack, vore det bara så väl...

De påstådda förbättringarna beror dock i mycket hög grad av att de nya tvååriga (väl) s k "extratjänsterna" börjar verka, alltfler gör jobb i offentlig eller ideell sektor som inte har funnits och Staten betalar ca 110 % av kostnaden, snart är 20-30.000 och säkert fler borta från arbetslöshetsstatistiken genom dessa full- och överfinansierade statliga typ praktikjobb med lön enligt kollektivavtal runt 18.000 tror jag.

Detta kostar staten ett växande antal miljarder, snart flera tiotals per år.

Arbetsförmedlingen presenterar och kommenterar, liksom regeringen, det de anser vara verkligheten vad gäller takten i vilken nyanlända som får asyl kommer i arbete. 

Media accepterar nästan genomgående den bild som myndighet och regering för fram, här SVT.

Flera regeringskritiska opinionsbildare visar nu i övertygande inlägg att både arbetsförmedling och minister tyvärr mera ägnar sig åt propaganda än åt att beskriva den faktiska verkligheten.

Nationalekonomen Tino Sanandaji har t o m lagt in sitt FB-inlägg, som visar att andelen som kommer i arbete över tid ligger kring 7 %. När han länkade till sitt inlägg på Ylva Johanssons FB så raderades detta...

Expressen skrev en ledare på samma tema.

Widar Andersson i Folkbladet i Norrköping riktar förödande kritik mot att en myndighet så propagandistiskt söker manipulera verkligheten, och jag instämmer fullt ut. Inte underligt att alltfler medborgare misstror media, som i detta fall kritiklöst publicerar arbetsförmedlingens propaganda. Även myndigheternas förtroende lever allt farligare om man handskas med fakta så som arbetsförmedlingen gör.

Mina Memoarer, blogginlägg ett. Mina strider i LRF och i Riksdagen mm

Jag åkte ur riksdagen hösten 2014, när Lena Ek tog tillbaka "sitt mandat". Lena fick 1.560 personröster (9 %) och jag 1.212 (7 %), vilket jag var mycket tillfreds med.

Jag fick kommande vinter ett erbjudande från författaren och bokförläggaren och skogsbrukaren mm Anders Bockgård från Nämndemansgården i Skrickerum i Valdemarsvik, en spännande person, att medverka i en antalogi som han skulle ge ut med mina minnen från strider i LRF och i riksdagen. Jag accepterade liksom ett antal andra personer som alla, tycker jag, hade givande och intressanta bidrag.

Beställ och läs gärna boken "Kluvet land, här länk till Anders Bockgård.

Detta är ett första blogginlägg med mina Memoarer. Om mig, om mina minnen, min bakgrund och min livsväg, bonde på Erikstad och engagemang i LRF och Centerpartiet, radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990 - liksom LRFs spårbyte, envis och stridbar i LRF och centerpartiet.

Det kommer 4 st blogginlägg till, se länkar nedan.

Segraren skriver alltid historien, typ. All respekt till t ex LRFs och Bo Dockereds (se hans memoarbok) beskrivning av spårbyte och jordbruksbeslut 1990, all respekt till Centerpartiets beskrivning av ideprogramsdebatt och sin medmänskliga och öppnare asyl- och migrationspolitik.
Men även min minoritetsbeskrivning torde ge en bredare bild över det som hände, och vara  intressant för dagens LRF:are och Centerpartister. Och jag står ju alltjämt kvar vid mina uppfattningar, då som nu!

(Den mycket liberale samhällsdebattören Fredrik Segerfeldt går just nu ut hårt mot det svenska jordbruket och kräver avreglering och fria marknadskrafter. Mycket känns igen från tiden före, under och efter Sveriges extremt radikala jordbrukspolitiska beslut 1990 - Omställning 90. Då vek LRF ner sig, bytte spår och hoppade upp på tåget vilket enligt min uppfattning möjliggjorde för en  nästan enig riksdag att fullfölja det som dåtidens "Segerfeldtar" ville. Det är glädjande att idag se ett helt annat agerande från LRF, helt i  min anda! Vad gäller 7 politiska partier inklusive Centerpartiet och friare invandring anser jag mig i allt väsentlig ha fått rätt i det jag har hävdat, men här fortsätter debatten. Och jag har givetvis inte vare sig från LRF eller Centerpartiet fått någon erkänsla för att jag i historiens ljus nog ända hade starka poänger, då och nu..!)

Sociala medier, rätt använda, är fantastiska instrument för information och dialog och jag hoppas att personer från då, t ex Bo Dockered, Hans Jonsson, Caroline Trapp, Lars-Göran Pettersson, Helena Jonsson, Leif Zetterberg och Paul Borgström samt t ex Karl-Erik Olsson, Olof Johansson, Maud Olofsson, Annie Lööf, Eskil Erlandsson och många fler, och personer nu, gärna lämnar synpunkter i kommentarer till blogginläggen samt i de Facebooksforum som jag kommer att länka till blogginläggen, t ex Politisk Centerdebatt, Politisk Allmändebatt, Centervänner PolCV, Svensk lantbruks- och livsmedelsdebatt, Vi är LRF, Spannmålsbönderna, Mjölkdebatten, Alliansens Vänner och en del andra. Jag länkar också på twitter.

Kommer det många synpunkter och dialoginlägg kanske jag sedan sammanställer dem i ytterligare ett blogginlägg!





Detta blogginlägg; Inledning, Min bakgrund och min livsväg, Bonde på Erikstad och engagemang i LRF och Centerpartiet, Radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990 - liksom också LRFs spårbyte, Envis och stridbar i LRF och Centerpartiet

Blogginlägg två; Föreningsbanken och landshypotek, Skandalöst höga LRF-pensioner, Valberedningens förslag till LRF-ordförande, Vägen till riksdagsledamot, Bättre stöd underifrån än uppifrån.

Blogginlägg tre; Lantbrukets ryggsäck och allianens svek, Det stora livsmedelshyckleriet, Välj närodlat före ekologiskt från hela världen, Organiskt - inte ekologiskt.

Blogginlägg fyra; Riksdag och försvar, Striden om signalspaning/FRA, Ekologiskt i den breda åsiktskorridoren, En annan åsiktskorridor - fri migration.

Blogginlägg fem; Rätt till dödshjälp, För stränga körkortsregler, Lantbrukares underläga mot länsstyrelsen i djurskyddsfrågor, Stärk allemansrättens skyldigheter, Carpe Diem

Envis, lojal och stridbar med landsbygd och lantbruk i fokus!

Inledning

Jag har alltid brunnit för en rättvisare värld med mer humanism och medmänsklighet och mindre klyftor. Och jag har också hållit miljö och resurshushållning högt liksom vikten av att jordens människor har tillräckligt med mat och att Sverige av båda miljö- och resurshushållningsskäl ger goda förutsättningar för ett livskraftigt jordbruk och en levande landsbygd. Detta ger i sin tur biologisk mångfald och förutsättningar att sluta kretsloppen samt tryggar öppna produktiva landskap och en stark inhemsk livsmedelsindustri.

Jag ska berätta lite om mig själv och mina strider och varför jag i Centerpartiets riksdagsgrupp trots hård motvind drev en migrationsdebatt samt även fick starka rekommendationer att ”tagga ner” min öppenhet om ekomatskonceptets brister.

Att lära av historien och av andra är guld värt för mänskligheten och människan. Tyvärr mördas och lider människor i mängder av inbördes- och religionskrig än idag, vad har vi lärt? Ungdomar läser mycket färre böcker än tidigare. Illa. Den religiösa fanatismen kan vara fasansfull.

Memoarer/minnesanteckningar från människor är oftast viktiga bitar av verkligheten, och fler borde skriva, har jag alltid tyckt. Både omskrivna personer, men även vanliga personer! Därför nu även jag.

Jag är 67 år och lämnade riksdagen i september 2014 efter 10 år, jag är född på en gård utanför Linköping, ville bli journalist eller socionom men blev agronom och en av Östergötlands mera opraktiska bönder, engagerade mig i LRF och Centerpartiet, var valberedningens kandidat 2004 till att efterträda Caroline Trapp som LRFs ordförande men förlorade och lämnade riksstyrelsen samt ersatte istället Lena Ek i riksdagen när hon blev Centerpartiets enda EU-parlamentariker samma år.

Jag är glad över möjligheten att skriva i Anders Bockgårds bokprojekt för att summera mina ”staccato-memoarer”.  Lite om mig och om några för mig centrala frågor och strider.

Om LRFs radikala och felaktiga ”spårbyte” under Bo Dockered. Om Dockereds, Jonssons och Trapps ohemult slösaktiga pensioner, i det fördolda. Om LRFs och Statens välmenande men delvis fiaskoartade strategi ”den svenska modellens jordbruk”. Om att ”organic” inte bort få ta monopol på begreppet ekologi. Om att nästan bli LRFs ordförande. Om FRAs signalspaning och C-konvulsioner från Annie Johansson (Lööf) och Federley. Om Centerpartiets idéprogramdebatt och fri invandring som mantra. Om åsiktskorridoren och heliga svenska asylregler. Och om dödshjälp, om för stränga synfältskörkortskrav, om statliga djurskyddsövergepp och om allemansrättens fokusering på rättigheter men inte skyldigheter.

Min bakgrund och livsväg

Om mig. Farfarsfar Nils Petter gick folkhögskola och drev sina förfäders gård som var en av 4 gårdar i byn Fjälster i Tuna socken i Vimmerby kommun. Han gick till folkhögskolan och visade sig sedan vara en entreprenör som vågade satsa och ta risk. 1884 tog han det djärva beslutet att ta gården Erikstad i socknen Bankekind nära Linköping med 170 ha åker och typ 30 kor på arrende. Ett väldigt steg! Jordägare var baroniet Adelswärd i Åtvidaberg. NPD (Nils Petter) hjälpte sedan 1910 min farfar Henning att köpa Erikstad med 486 ha, mest skog.

Det röda våghuset vid gårdsplanen inköptes av Henning som kreatursvåg, det stod tidigare vid grå logen på Tuttorp i Bankekind , där kopparmalmsfororna från Bersbo i Åtvidaberg vägdes på vägen mot Norrköping.

NPD köpte och sålde skog, anlade och köpte stora sågverk (Gullringen, Blankaholm, Norrköping, Tunaberg) och 15.000 ha skog och stod på topp i början av 1920-talet. Sedan dog efterfrågan och guldmyntfot infördes vilket urholkade hans stabila koncern och östgötabanken tog över. Han dog bedrövad, dock lyckades hans många långa söner vartefter rädda en del.

På mödernet härstammar jag från Visingsö, dit några skånska bröder Per och Pål lär ha kommit på 1800-talet. Morfar var målare och allt i alloarbetare på ”öa”, familjen hade mycket små marginaler under t ex 1930-talet.

Min far Dag var yngst av 3 bröder och lång och smal, var kapten på I4 under kriget och frös illa och återvände aldrig till kalla norrland. Han tog över Erikstad på 1950-talet och upphörde befriat med den olönsamma mjölkproduktionen 1970.  Han förvaltade länge Alreiks stora donation i bygden och gjorde storverk med att effektivisera driften av jord och skog.

Min mor Margareta lyckades studera till sjuksköterska och träffade Dag på sjukhuset när han vårdades för magsår. Hon älskade sitt yrke och inställde sig som pensionär flera gånger med begynnande demens överraskande till tjänstgöring på vårdcentral och akutsjukhus.

Jag hade en lycklig barndom som äldst av 4 syskon. Jag var och är ett känsligt barn med stort rättvise- och världsförbättrarpatos. Jag mobbades lite av Börje och Kalle i skolan vilket gjorde att jag fick byta småskola. Det var inte så farligt men var ändå tungt och har påverkat mig. Jag lider med alla barn och människor som utsätts för mobbning, människan är ett flockdjur på gott och, tyvärr, ont.

Jag var och är humanist och ville bli journalist eller socionom. Jag sadlade dock om och kände ansvar för att kanske ta över gården och lyckades bli agronom.

Jag träffade min fru Ewa på luciabal på Lantbrukshögskolan, vi hade 3 fina år i Kalmar (och därefter) där jag var informationsansvarig på Kalmar lantmän.

Bonde på Erikstad och engagemang i C och LRF

1978 började jag arbeta tillsammans med min far på Erikstad med växtodling och skog. På gårdens styva leror odlades främst höstvete och med god hjälp av lantmännens traktorverkstad klarade jag trots en besvärande opraktiskhet driften hyggligt, därtill med besvärande överkunskaper i t ex lantbrukskemi och växtodling i bagaget…(jag bjuder lantmästarna på detta..). Det är härligt att vara bonde så länge ekonomin går ihop.

I början var det skönt att arbeta ensam med radiohörlurar som nödvändigt sällskap. Sedan engagerade jag mig i Centerpartiet i Linköping och i LRF, av både sociala skäl men framförallt för att kunna påverka samhällsutveckling och företagande. Min far var lite aktiv i Högerpartiet (nuvarande M) men jag gick åt vänster under studietiden, dock inte längre än till Centerpartiet. Jag uppskattade partiets miljö- och landsbygdsförankring, småföretagsinriktning samt hjärta för de svaga i samhället genom arbetet för grundtrygghet.

Snabbt efter hemkomsten och efter valet 1979 kontaktade jag jordbruksminister Anders Dahlgren (C) och fick förtroendet att vara hans informationssekreterare i regeringen Fälldin 2 till 1982. Utan tidigare ungdomsförbundsengagemang var detta en port till rikspolitiken som betydde mycket, naturligtvis. Jag tappade den onödigt stora respekt för denna som man lätt kan ha. Jag kämpade med liv och lust för både levande landsbygd och ett livskraftigt jordbruk samt var mycket aktiv i kärnkraftsomröstningsopinionsbildningen. Både min chef Anders, som var mycket bra, och jag ställde oss bakom partilinjen.

Generationsskiftet på gården genomfördes 1986 när min bror och jag köpte ut våra 2 systrar. I slutet på 1990-talet köpte jag även ut min bror, som nog skulle blivit en bättre bonde än mig men som med allt större flygerfarenhet istället lyckades få sitt drömjobb som flygkapten i Emirates i Dubai.

Min växtodlargärning stod på topp under 1980-talet. Genom att alla riksdagens partier förutom det färska Miljöpartiet genomförde Europas mest radikala avregleringsbeslut för jordbruket 1990 ”ställde jag om” gården till häststall och ridhus samt lade alltmer av åkern i träda för att sedan arrendera ut växtodlingen från 2005.

Radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990, liksom också LRFs Spårbyte

1990 års beslut hade blivit helt förödande för svenskt jordbruk om det hade fullföljts, så att jordbruket hade fått konkurrera utan stöd på världsmarknaden från 1995. Det är absolut inget exempel på en lyckad avreglering, vilket ibland hävdas. Tvärtom, hade inte Sveriges EU-inträde återfört tullskydd och ersättningar så hade det svenska jordbruket drabbats av katastrofal utslagning, kapitalförstöring, nedläggning och extrem stordrift.

Under 1980-talet var politikerna tydliga med vartåt det lutade. Den motkraft som fanns var böndernas organisation LRF, som kunde mobilisera en folklig opinion och som riksdagen hade stor respekt för.

Överraskningen blev stor, hos både bönder och politiker, när LRFs ordförande Bo Dockered plötsligt proklamerade ett ”spårbyte”. LRF insåg att avregleringen var oundviklig, sa man, och ville hoppa upp på tåget.

Politikerna var förbluffade. Ingen, inte ens LRF, motsatte sig alltså en ensidig svensk avreglering av det svenska jordbruket.

Dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt uttrycker i sina memoarer sin häpnad över att LRF kastade in handduken, men socialdemokraterna tackade och tog emot och även Centerpartiet tvingades ställa sig bakom regeringens planer.

Visst fanns det delar i spårbytet som var förståeliga, att bondekooperation och bönder t ex måste bli mer marknadsinriktade. Däremot blev det förödande att den enda kraft som kunde ha bromsat de extremliberala politikerna, LRF, valde att kasta in handduken och i praktiken gav politikerna grönt ljus för ett marknadsliberalt experimenterade i full skala, som enda land i Europa.

Envis och stridbar i LRF och Centerpartiet

Jag hade tidigt engagerat mig i LRF på lokalavdelningsnivå, skrev motioner till riksförbundsstämman, och kände stor oro för mitt växtodlingsföretag och för det svenska jordbruket om vi som enda europaland skulle utlämnas till att konkurrera på världsmarknaden utan tullskydd och ersättningar.

Jag reagerade starkt på LRFs spårbyte och gjorde allt för att förhindra det, med debattartiklar, motioner och inlägg på länsförbundsstämmor. Men Bo Dockered hade valt väg och lyckades med sitt kraftfulla ledarskap att få med sig de med ledningen oftast lojala länsförbundsledningarna, så även i Östergötland.

Min besvikelse var stor och i protest blev jag informationsbyråkrat i 3 år på lantbruksstyrelsen (nuvarande Jordbruksverket) i Jönköping, dit jag mest dagspendlade 30 mil t o r. Mitt främsta minne därifrån är när jag i höjd med Braheborg i radion fick nyheten att skaraborgarna under ledning av Hans Jonsson (vilket förde honom till riksförbundsstyrelsen) blockerade myndigheten. Jag satt under dagen i en bunker tillsammans med myndighetens ledning och skickade med blandade känslor ut desperata pressmeddelanden som inte ledde till någonting.

Jag fick dock stöd av de flesta LRF-medlemmarna i Östergötland och min motståndskamp gjorde att jag till allmän överraskning blev föreslagen till LRFs länsförbundsstyrelse, och ett år senare till ordförande, efter hedersmannen Åke Björn som inte hade haft någon lätt sits mellan mig och Dockered. På stämman 1991 talade halva länsförbundsstyrelsen emot mig som ordförande men jag valdes ändå med bred majoritet.

Jag ser det som en stor merit att jag när jag slutade som ordförande 1999, och efterträddes av den förträfflige Anders Johansson i Nässja, rådde stor harmoni i både länsförbund och styrelse.

Jag valdes sedan in i LRFs riksförbundsstyrelse 1997. Under min tid i LRF stod både jag och östgötarna för en stark näringspolitisk linje, att LRF visst skulle utveckla marknad och möjligheter men att man också, eftersom de politiska spelreglerna var så avgörande för lantbruket, skulle kraftfullt driva på för rättvisa spelregler relativt bönder i övriga EU-länder.

Jag sågs säkert som besvärlig och envis av många i LRFs ledning, och det ryktet har jag fått leva med även i Centerpartiet. Det kan finnas fog för en sådan syn, även om jag bestämt hävdar att jag i grunden är konstruktiv och lojal och bra på att samla styrelse och medlemmar till ett gemensamt agerande. (det är precis så här memoarer kan användas, att oförblommerat frossa i sin egen analys och uppfattning!).

Naturligtvis har min ”bråkighet” berott på en stark övertygelse i sakfrågor, som jag inte vikit ifrån, mer om detta senare.

Huvudströmningen i LRF de senaste 25 åren har varit att tona ner LRFs näringspolitiska profil och istället lyfta fram företagandet och se och gynna dess möjligheter på alla tänkbara sätt. Jag är fullt med på det senare, men inte på bekostnad av det förra, så kan min opposition beskrivas.

Vikten av sociala medier! Thomas Gur, Bernt Herlitz

Det finns en, kanske växande, misstro mot press och etermedia. Speglar de verkligheten eller har de en agenda där vissa nyheter väljs bort?

Fanns, eller finns, den s.k Åsiktskorridoren, där main stream-Nyheter som speglar migrationen positivt lyftes fram medan nyheter kring problem tonades ned? Min uppfattning är entydigt ja, baserat bl a på egna erfarenheter.

Två aktuella exempel visar väl hur "fel nyheter" inte lyfts fram av etablerade medier, eller av delar av dem, beroende på att de som drabbats anses ha tvivelaktiga åsikter eller ha gjort fel.

Som väl är finns sociala medier som i mycket är en rikedom, enligt min uppfattning. (Mycket är också fel och ska bekämpas, visst). Där speglas alla nyheter, både de som är mera politiskt korrekta men även sådana som inte är det.

Den seriösa och erkände samhällsdebattören Thomas Gur bjöd under Almedalsveckan både förra året och i år in till ett spontanmöte kring migration på sidan av Visby domkyrka. Jag lyssnade förra året, vi var kanske 70-80 stycken, lugnt och stilla.

I år häde detsamma och Thomas Gur presenterade sin 9,5 teser, Martin Luther hade väl fler.

Sedan hände det sensationella, enligt min uppfattning. Personal från Svenska kyrkan tyckte att mötet var obehagligt, och att stämningen var dålig. Domprosten Hermansson bestämde sig för att ringa i kyrkklockorna för att avbryta mötet eftersom han ansåg att det inträffade var så samhällsfarligt att det var "fara å färde". 

Domprosten slirar på sanningen. Han hörde Thomas Gur säga saker som han inte sa, och han påstår att han fick "knuffa sig fri".

Smålandsposten sammanfattar väl det mycket anmärkningsvärda som hände.

Rapporteringen om vad som hände var i vanlig ordning blixtsnabb på sociala medier, tidningen Dagen och Nyheter Idag var snabba. Jag trodde att "gammelmedia" rätt dåligt speglade händelsen men ser nu vid en googling att både TT och Aftonbladet/Expressen och en del "landsortspress" har skrivit.  Bra! Några opinionsbildare (t ex Johan Hakelius, Carl Bildt, Sven-Otto Littorin) och några borgerliga tidningar (Smålandsposten, SvD, GP/Teodorescu).

Dagens Nyheter ser jag inget från och från den samlade vänsterfronten hörs ingen upprördhet alls, tja, egentligen ingenting. Det är rätt talande. Knappast några liberala tidningar tycker att frågan är värd att kommentera.

Andreas Magnusson är en vänsterkrönikör i vänstermagasinet Paragraf. Han skriver ändå helt utifrån domprostens världsbild från början som innehåller flera subjektiva osanningar. Han ger domprosten en mild kritik och är mera upprörd över Thomas Gur som borde ha sökt polistillstånd.

En annan persons öde som främst belysts i SD-vänliga Samhällsnytt (tidigare Avpixlat) är tandhygienisten Bernt Herlitz. Han bröt mot sekretesslagen när han till Migrationsverket redovisade sin uppfattning att några av hans patienter som var ensamkommande flyktingbarn inte var barn utan vuxna män. Det Migrationsverket gjorde var att informera de berörda och deras gode män. Hans kontakt med Migrationsverket ledde till att han avskedades av region Gotland. Han överklagade till tingsrätten och fick delvis framgång. Region Gotland överklagade till arbetsdomstolen med hjälp av dyra advokater och vann, vilket leddet till att Herlitz dömdes att betala deras advokatkostnader på över en halv miljon kronor.

Jag tycker att hans straff är väldigt hårt relativt det misstag han gjort. När jag googlar hittar jag egentligen ingenting från media i övrigt om honom. Därför länkar jag till en artikel i Samhällsnytt som speglar hur Herlitz upplever det skedde som naturligtvis är en katastrof för honom.Hans brott och det straff som han drabbats av, avsked samt den väldiga advokaträkningen från Region Gotland, anses uppenbarligen inte ha nyhetsvärde. Vare sig brottet i sig, eller konsekvenserna när han delvis vann och regionen överklagade en del och fick rätt vilket ledde till krav på över en halv miljon kronor.

I sakfrågan torde Herlitz enligt min bedömning ha rätt, att några av hans patienter var vuxna män och inte barn. Uppenbart innebär patientsekretessen att man inte ska skriva till andra myndigheter, vilket Herlitz uppfattade trodde var OK efter ett uttalande från Migrationsverkets rättsenhetschef i Almedalen.

Herlitz har öppnat ett konto där de som vill kan stödja honom med att betala Region Gotlands advokatkostnader, vilket så många har gjort att över 530.000 kr har kommmit in. Även detta tycker jag har nyhetsvärde men inte heller detta redovisas av media utöver typ Samhällsnytt.

Har det som hänt Bernt Herlitz verkligen inget nyhetsvärde? Ge gärna era synpunkter.

Och om det har nyhetsvärde, varför skriver inte media något om det? Min tro är att det spelar in att man inte vill lyfta frågan om åldersbedömning och att många fått asyl som barn fast de är vuxna, samt att man ser kritiskt på vad Herlitz gjorde och väl menar att hans straff är rimligt och inget att belysa?

Röster om SD, grundlagen och talmansval

Den alltid intressanta journalisten Torbjörn Nilsson skriver i Expressen om Sverigedemokraternas kaxighet och om hur skyddet för Sveriges grundlagar nog borde förstärkas. En allvarsam artikel.

Tecknen i skyn på att SD kan börja "normaliseras" som det nationalistiska och socialkonservativa parti man är börjar höras. De kan vara perifera och ha fel, givetvis.

Statsvetaren Andreas Johansson Heinö skriver i DN att "Det har länge varit en överdrift att kalla SD för fascister. Partiet är antiliberalt men inte antidemokratiskt. Det har också varit ett önsketänkande att i SD se samma konservatism som alltid rymts inom Moderaterna. Partiet är nostalgiskt och reaktionärt, inte reformistiskt."

Och Heinö fortsätter: "Det är ett parti som ser invandringen som ett existentiellt hot mot nationen, som idealiserar en förljugen bild av ett homogent och harmoniskt folkhem och som ser en avgrundsdjup klyfta mellan det folk man säger sig företräda och den elit man stämplar som landsförrädare. Ur detta mynnar fullt logiskt en mycket radikal politik; inget riksdagsparti har sedan VPK på 1970-talet eftersträvat en så total omstöpning av samhället."

Och Heinö förutspår att "Vem som blir först att inleda regelrätta förhandlingar med SD är inte det viktigaste utan vad som kompromissas bort. Politikens innehåll är viktigare än vem som bildar majoritet." "Att låta SD ta ansvar för politiska uppgörelser är det sista kortet som återstår att spela."

Heino kan naturligtvis ha helt fel och övriga partier kanske än en gång fördelar makten på något DÖ-liknande sätt eller tillsammans. Även detta har dock risker och kan även det gagna SD och andra extrempartier. 

Johan Hakelius i Fokus är inne på liknande tankegångar, och menar att "Det handlar om att rädda trovärdigheten i breda folklager för det demokratiska systemet."

Widar Andersson uppmanar i Corren S att "släppa fixeringen vid SD" och menar att S, SD och M bör söka enas om vem som ska bli ny talman.

Mot dessa röster står en dominerande majoritet av partier och ledarskribenter som kategoriskt förespråkar andra lösningar för att styra Sverige som utesluter varje inflytande från Sverigedemokraterna. Det kan innebära en moderat minoritetsregering, om den tolereras av SD. Eller det kan innebära en blocköverskridande regering eller möjligen en alliansregering.

Tiden får utvisa. Att jag länkar till dessa enstaka röster beror naturligtvis på att jag anser det relevant att redan innan valet diskutera vad som kan, och bör, komma efter valet.

Corren och Staffan Danielsson alltmer i fas om migrationspolitiken!

Här ett foto från i onsdags - 13 juni 2018 - på Amineh Kakabaveh, mig och Finn Bengtsson när Amineh mycket välförtjänt fick Finn Bengtssonpriset för civilkurage mm.

Finn Bengtsson hade rätt om DÖs orimlighet och hade modet att stå upp för sin övertygelse. Idag tycker hans parti, och alliansen, likadant, men inte då. Och Finn är kvar i kylan.
Första mottagare av Finn Bengtsson-priset och för civilkurage var Sara Skyttedal (KD), den andra var jag.
Idag fick Amineh Kakabaveh (V) mycket välförtjänt priset, för sitt outtröttliga starka engagemang och mod i kampen mot hedersvåld och -förtryck med mera. Hon har motarbetats och flyttats ned på riksdagslistan av sitt parti.

Correns Christian Dahlgren har flera gånger skrivit uppskattande om Finn Bengtsson och om Sara Skyttedal.

Nu skriver han uppskattande, med all rätt, om både Finn och Amineh! Jag instämmer, det är de värda.

Mig förbigår han med tystnad.

Jag skulle tro att mitt civilkurage handlar om fel frågor, typ.

Jag får nöja mig med att Widar Andersson i Folkbladet skrivit väl om mig, att en staty borde resas..

Christian Dahlgren var en av dem som flera gånger brunmärkte mig runt 2013 när jag hävdade att Sverige som litet EU-land i norr måste anpassa sina asylregler i EU-riktning. Idag har S och M gjort det långt mer än det jag sa, utan att utsättas för samma sågningar som jag fick utstå.

Även Christian Dahlgren har idag ett annat ljud i skällan, t ex i denna ledare från den 30 maj:

"Ideologiskt har politiken fastnat i en radikal agenda av normkritik, identitetspolitik, klimatalarmism och en väldigt liberal hållning till invandring. Svenskarna är överlag positiva till ett mångkulturellt samhälle, men drar värderingsmässigt åt ett konservativt håll.

Alltså konservativt i den meningen att politikerna bör fokusera på att pragmatiskt lösa problem i medborgarnas vardagsverklighet, snarare än att ägna sig åt statlig uppfostringsverksamhet och försöka stöpa om samhället efter ideologiska modeåsikter, vanligen importerade från amerikanska universitets vänsterkretsar.

Folk gillar folk som är som folk, helt enkelt. Inte mästrande yrkespolitiker som står och predikar världsfrånvänt uppe i några elfenbenstorn. SD:s frammarsch kan tolkas som ett uttryck för att det får vara nog nu. Det borde utmana de andra partierna att söka bättre markkontakt."

Jag instämmer! Corren och jag kommit varandra närmare! Jag får nog nöja mig med det, någon upprättelse är det sällan man får i politiken.

Fakenews från Migrationsverket om deras åldersbedömning av ensamkommande 2015.

När vi diskuterar viktiga samhällsfrågor i Sverige, och i USA, måste naturligtvis debatten utgå ifrån verkligheten och inte från "Fake News".

Jag har diskuterat rättsskandalen när Migrationsverket under många år svek rättssäkerhet och likabehandling när man underlät att medicinskt kontrollera ålder på ensamkommande asylsökande som uppgav sig vara barn under 18 år, och istället i praktiken nästan jämt godtog den ålder som den asylsökande själv uppgav.

Jag har i detta blogginlägg redovisat varför jag kommer att avstå i frågan om amnesti/gymnasiestudier för ca 9.000 ensamkommande som alla fått avslag i flera instanser på sina asylansökningar, och jag skriver också om det vägval som jag anser att Sverige står inför i migrationspolitiken.

Corren och NT intervjuar mig om detta den 18 maj.

Jag hävdar bl a att starka indicier pekar på att över 30 % av dessa som nu ska få amnesti var och är vuxna män mellan 20 och 30 år, dvs över 3.000.

(tillagt 18 maj: Expressen gör en stor genomgång av de 9.000, dock helt utan att gå in på hur stor andel som kan ha varit vuxna män mellan 20 och 30 när de sökte om asyl i Sverige som barn under 18 år. Hoppas Ludde Hellberg läser detta blogginlägg..!).

Migrationsverket ifrågasätter i artikeln genom Irene Sokolow detta:

"På Migrationsverket saknar man statistik över hur många unga ensamkommande som var över 18 när de anlände till Sverige, men ställer sig samtidigt frågande till Staffan Danielssons uttalande.

– Syftet med lagförslaget är att ge de unga som bedömdes som barn när de ansökte om asyl, men drabbades av långa handläggningstider och därmed hunnit bli vuxna, en ny möjlighet att få uppehållstillstånd, säger Irene Sokolow vid Migrationsverket och fortsätter:

– De som bedömts som uppenbart vuxna när de ansökte om asyl, har under hela processen betraktats just som vuxna. De personerna omfattas inte av förslaget, säger hon."

Det hon säger, och vill förmedla en bild av, är tyvärr osant och ett praktexempel på Fake News som naturligtvis inte en statlig myndighet ska ägna sig åt.

Hon sätter bilden av att det skedde en ålderskontroll under 2015 när ca 36.000 ensamkommande, hela 40 % av alla som tog sig till EU, valde Sverige. Detta är fullständigt fel.

Migrationsverket upphörde redan kring 2010 med medicinska åldersbedömningar och godtog i praktiken nästan alltid den ålder som den asylsökande uppgav. Endast om det var fullständigt uppenbart att den asylsökande som uppgav sig vara barn istället var en vuxen man kring 30-40 år eller mer så betraktades ett fåtal som vuxna trots att de uppgivit sig vara barn.

Däremot godtogs de som uppgav sig vara barn trots att de sannolikt var vuxna män mellan 20 och 30 år regelmässigt som barn utan att någon medicinsk ålderskontroll gjordes. Dessa "barn" behandlades under hela asylprocessen som barn, placerades på HVB-hem med barn och fick vartefter oftast uppehållstillstånd och medborgarskap med personnummer som barn.

Migrationsverket genom Irene Sokolow ägnar sig alltså åt en mycket anmärkningsvärd desinformation när hon vill ge Correns och NTs läsare intrycket av att de unga som "bedömdes som barn" när de sökte asyl under 2015 faktiskt "alla" var barn och att de som var "uppenbart vuxna" inte fick söka asyl som barn. 

Correns och NTs läsare vet ju inte att med "uppenbart vuxna" avser migrationsverket män som är 30-40 år och mer. Därför ägnar sig tyvärr migrationsverket här åt att sprida falska och felaktiga budskap, man sprider alltså Fakenews. Och det ska myndigheter, och ingen annan, hålla på med. Gör man det är det utomordentligt allvarligt.

Förra flyktingombudsmannen Merit Wager, utsedd av Mauricio Rocas, driver sedan länge en blogg där miggor, migrationshandläggare, anonymt berättar om sin vardag på migrationsverket. I detta inlägg berättar en migga just om att godta personer som barn, och beordrats till det, "eftersom personen åtminstone inte ser ut att vara 40"..(Visst är det anonymt och därför osäkert men raden av inlägg på Merit Wagers blogg ger ändå en samlad bild med stor tyngd, skulle jag vilja hävda.

Här skriver Merit Wager själv om sina mångåriga erfarenheter av åldersbedömning och ålder. Och även här. Här en sammanställning av länkar.

Här några länkar till som belägger det jag hävdar: Här och här.

Vilka tidningar och nätsajter får man som riksdagsledamot svara på frågor från?

Vilka politiker får man prata med och vilka tidningar och nätsajter får man svara på frågor från?

Jag skrev för några månader sedan detta blogginlägg där jag diskuterade vilka tidningar och nätsajter man som politiker, eller medborgare, kan /får läsa enstaka artiklar, eller mer, från och/eller länka till i inlägg på sociala medier.

Jag nämnde där 2 tidningar på vänsterkanten och 2 på högerkanten som jag menade att man kunde läsa någon artikel av någon gång för att ta del av hur man resonerar; Flamman, Proletären, Samtiden (SDs nättidning) och Nyheter Idag. Jag uttryckte tvekan till Samhällsnytt, f d Axpixlat och jag nämnde inte de mer extrema nätsajterna Fria Tider och Nya tider.

Nätsajterna Linköpingnews och Norrköpingnews är en välkommen breddning av mediautbudet i Östergötland, som annars domineras oerhört starkt av Östgötamedia som äger NT och Corren och Motala Tidning och LinköpingsPosten och Norrköpingsmagasinet.

Journalisten Elisabeth Däljemar interjuade mig där om mitt beslut att lägga ned min röst i kommande riksdagsbeslut om amnesti till ensamkommande som fått avslag. Hon kopplade, i rubrik och ingress, ihop detta med att jag svarat på frågor från nättidningen Nyheter Idag som man enligt henne uppenbarligen inte ska svara på frågor från.

Och hon interjuade Lars Vikinge, kretsordförande i Linköping, som var kritisk till att jag svarat på frågor från Nyheter Idag.

Nyheter Idag har jag kollat upp lite, den speglar främst migrationens negativa sidor, det är riktigt. Om den har kopplingar till Ryssland vet jag ju inte. Den lär läsas varje månad av 600.000 till 1 miljon unika besökare.

Ska en riksdagsledamot (C) eller förtroendevald för Centerpartiet kunna läsa någon artikel från denna tidning eller svara på frågor från den. Jag tycker nog det och därför svarade jag, och artikeln blev korrekt och bra.

Eller ska dessa "alternativmedia", som Samtiden och Nyheter Idag, isoleras så att anständiga politiker varken läser eller talar med dem? Samtidigt som deras läsekrets också isolerar sig och inte läser "gammelmedia"?

Jag tycker nog att man som riksdagsledamot som grundregel bör svara på frågor från medborgare och media som ringer.

Hur som helst, hur illa är det att svara på frågor från fel media? Är det ett allvarligt politiskt misstag eller är det inte någon så stor fråga? 



Synpunkter?

Karl Beijbom har en lång verksamhet bakom sig som kulturjournalist och bokförläggare och mycket mer. Här skriver han i VLT att man bör samtala med alla, även t ex vänsterpartister och sverigedemokrater.
Annie Lööf debatterar ständigt med Jonas Sjöstedt, och ska snart göra det med Jimmie Åkesson.