Mina Memoarer, blogginlägg ett. Mina strider i LRF och i Riksdagen mm

Jag åkte ur riksdagen hösten 2014, när Lena Ek tog tillbaka "sitt mandat". Lena fick 1.560 personröster (9 %) och jag 1.212 (7 %), vilket jag var mycket tillfreds med.

Jag fick kommande vinter ett erbjudande från författaren och bokförläggaren och skogsbrukaren mm Anders Bockgård från Nämndemansgården i Skrickerum i Valdemarsvik, en spännande person, att medverka i en antalogi som han skulle ge ut med mina minnen från strider i LRF och i riksdagen. Jag accepterade liksom ett antal andra personer som alla, tycker jag, hade givande och intressanta bidrag.

Beställ och läs gärna boken "Kluvet land, här länk till Anders Bockgård.

Detta är ett första blogginlägg med mina Memoarer. Om mig, om mina minnen, min bakgrund och min livsväg, bonde på Erikstad och engagemang i LRF och Centerpartiet, radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990 - liksom LRFs spårbyte, envis och stridbar i LRF och centerpartiet.

Det kommer 4 st blogginlägg till, se länkar nedan.

Segraren skriver alltid historien, typ. All respekt till t ex LRFs och Bo Dockereds (se hans memoarbok) beskrivning av spårbyte och jordbruksbeslut 1990, all respekt till Centerpartiets beskrivning av ideprogramsdebatt och sin medmänskliga och öppnare asyl- och migrationspolitik.
Men även min minoritetsbeskrivning torde ge en bredare bild över det som hände, och vara  intressant för dagens LRF:are och Centerpartister. Och jag står ju alltjämt kvar vid mina uppfattningar, då som nu!

(Den mycket liberale samhällsdebattören Fredrik Segerfeldt går just nu ut hårt mot det svenska jordbruket och kräver avreglering och fria marknadskrafter. Mycket känns igen från tiden före, under och efter Sveriges extremt radikala jordbrukspolitiska beslut 1990 - Omställning 90. Då vek LRF ner sig, bytte spår och hoppade upp på tåget vilket enligt min uppfattning möjliggjorde för en  nästan enig riksdag att fullfölja det som dåtidens "Segerfeldtar" ville. Det är glädjande att idag se ett helt annat agerande från LRF, helt i  min anda! Vad gäller 7 politiska partier inklusive Centerpartiet och friare invandring anser jag mig i allt väsentlig ha fått rätt i det jag har hävdat, men här fortsätter debatten. Och jag har givetvis inte vare sig från LRF eller Centerpartiet fått någon erkänsla för att jag i historiens ljus nog ända hade starka poänger, då och nu..!)

Sociala medier, rätt använda, är fantastiska instrument för information och dialog och jag hoppas att personer från då, t ex Bo Dockered, Hans Jonsson, Caroline Trapp, Lars-Göran Pettersson, Helena Jonsson, Leif Zetterberg och Paul Borgström samt t ex Karl-Erik Olsson, Olof Johansson, Maud Olofsson, Annie Lööf, Eskil Erlandsson och många fler, och personer nu, gärna lämnar synpunkter i kommentarer till blogginläggen samt i de Facebooksforum som jag kommer att länka till blogginläggen, t ex Politisk Centerdebatt, Politisk Allmändebatt, Centervänner PolCV, Svensk lantbruks- och livsmedelsdebatt, Vi är LRF, Spannmålsbönderna, Mjölkdebatten, Alliansens Vänner och en del andra. Jag länkar också på twitter.

Kommer det många synpunkter och dialoginlägg kanske jag sedan sammanställer dem i ytterligare ett blogginlägg!





Detta blogginlägg; Inledning, Min bakgrund och min livsväg, Bonde på Erikstad och engagemang i LRF och Centerpartiet, Radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990 - liksom också LRFs spårbyte, Envis och stridbar i LRF och Centerpartiet

Blogginlägg två; Föreningsbanken och landshypotek, Skandalöst höga LRF-pensioner, Valberedningens förslag till LRF-ordförande, Vägen till riksdagsledamot, Bättre stöd underifrån än uppifrån.

Blogginlägg tre; Lantbrukets ryggsäck och allianens svek, Det stora livsmedelshyckleriet, Välj närodlat före ekologiskt från hela världen, Organiskt - inte ekologiskt.

Blogginlägg fyra; Riksdag och försvar, Striden om signalspaning/FRA, Ekologiskt i den breda åsiktskorridoren, En annan åsiktskorridor - fri migration.

Blogginlägg fem; Rätt till dödshjälp, För stränga körkortsregler, Lantbrukares underläga mot länsstyrelsen i djurskyddsfrågor, Stärk allemansrättens skyldigheter, Carpe Diem

Envis, lojal och stridbar med landsbygd och lantbruk i fokus!

Inledning

Jag har alltid brunnit för en rättvisare värld med mer humanism och medmänsklighet och mindre klyftor. Och jag har också hållit miljö och resurshushållning högt liksom vikten av att jordens människor har tillräckligt med mat och att Sverige av båda miljö- och resurshushållningsskäl ger goda förutsättningar för ett livskraftigt jordbruk och en levande landsbygd. Detta ger i sin tur biologisk mångfald och förutsättningar att sluta kretsloppen samt tryggar öppna produktiva landskap och en stark inhemsk livsmedelsindustri.

Jag ska berätta lite om mig själv och mina strider och varför jag i Centerpartiets riksdagsgrupp trots hård motvind drev en migrationsdebatt samt även fick starka rekommendationer att ”tagga ner” min öppenhet om ekomatskonceptets brister.

Att lära av historien och av andra är guld värt för mänskligheten och människan. Tyvärr mördas och lider människor i mängder av inbördes- och religionskrig än idag, vad har vi lärt? Ungdomar läser mycket färre böcker än tidigare. Illa. Den religiösa fanatismen kan vara fasansfull.

Memoarer/minnesanteckningar från människor är oftast viktiga bitar av verkligheten, och fler borde skriva, har jag alltid tyckt. Både omskrivna personer, men även vanliga personer! Därför nu även jag.

Jag är 67 år och lämnade riksdagen i september 2014 efter 10 år, jag är född på en gård utanför Linköping, ville bli journalist eller socionom men blev agronom och en av Östergötlands mera opraktiska bönder, engagerade mig i LRF och Centerpartiet, var valberedningens kandidat 2004 till att efterträda Caroline Trapp som LRFs ordförande men förlorade och lämnade riksstyrelsen samt ersatte istället Lena Ek i riksdagen när hon blev Centerpartiets enda EU-parlamentariker samma år.

Jag är glad över möjligheten att skriva i Anders Bockgårds bokprojekt för att summera mina ”staccato-memoarer”.  Lite om mig och om några för mig centrala frågor och strider.

Om LRFs radikala och felaktiga ”spårbyte” under Bo Dockered. Om Dockereds, Jonssons och Trapps ohemult slösaktiga pensioner, i det fördolda. Om LRFs och Statens välmenande men delvis fiaskoartade strategi ”den svenska modellens jordbruk”. Om att ”organic” inte bort få ta monopol på begreppet ekologi. Om att nästan bli LRFs ordförande. Om FRAs signalspaning och C-konvulsioner från Annie Johansson (Lööf) och Federley. Om Centerpartiets idéprogramdebatt och fri invandring som mantra. Om åsiktskorridoren och heliga svenska asylregler. Och om dödshjälp, om för stränga synfältskörkortskrav, om statliga djurskyddsövergepp och om allemansrättens fokusering på rättigheter men inte skyldigheter.

Min bakgrund och livsväg

Om mig. Farfarsfar Nils Petter gick folkhögskola och drev sina förfäders gård som var en av 4 gårdar i byn Fjälster i Tuna socken i Vimmerby kommun. Han gick till folkhögskolan och visade sig sedan vara en entreprenör som vågade satsa och ta risk. 1884 tog han det djärva beslutet att ta gården Erikstad i socknen Bankekind nära Linköping med 170 ha åker och typ 30 kor på arrende. Ett väldigt steg! Jordägare var baroniet Adelswärd i Åtvidaberg. NPD (Nils Petter) hjälpte sedan 1910 min farfar Henning att köpa Erikstad med 486 ha, mest skog.

Det röda våghuset vid gårdsplanen inköptes av Henning som kreatursvåg, det stod tidigare vid grå logen på Tuttorp i Bankekind , där kopparmalmsfororna från Bersbo i Åtvidaberg vägdes på vägen mot Norrköping.

NPD köpte och sålde skog, anlade och köpte stora sågverk (Gullringen, Blankaholm, Norrköping, Tunaberg) och 15.000 ha skog och stod på topp i början av 1920-talet. Sedan dog efterfrågan och guldmyntfot infördes vilket urholkade hans stabila koncern och östgötabanken tog över. Han dog bedrövad, dock lyckades hans många långa söner vartefter rädda en del.

På mödernet härstammar jag från Visingsö, dit några skånska bröder Per och Pål lär ha kommit på 1800-talet. Morfar var målare och allt i alloarbetare på ”öa”, familjen hade mycket små marginaler under t ex 1930-talet.

Min far Dag var yngst av 3 bröder och lång och smal, var kapten på I4 under kriget och frös illa och återvände aldrig till kalla norrland. Han tog över Erikstad på 1950-talet och upphörde befriat med den olönsamma mjölkproduktionen 1970.  Han förvaltade länge Alreiks stora donation i bygden och gjorde storverk med att effektivisera driften av jord och skog.

Min mor Margareta lyckades studera till sjuksköterska och träffade Dag på sjukhuset när han vårdades för magsår. Hon älskade sitt yrke och inställde sig som pensionär flera gånger med begynnande demens överraskande till tjänstgöring på vårdcentral och akutsjukhus.

Jag hade en lycklig barndom som äldst av 4 syskon. Jag var och är ett känsligt barn med stort rättvise- och världsförbättrarpatos. Jag mobbades lite av Börje och Kalle i skolan vilket gjorde att jag fick byta småskola. Det var inte så farligt men var ändå tungt och har påverkat mig. Jag lider med alla barn och människor som utsätts för mobbning, människan är ett flockdjur på gott och, tyvärr, ont.

Jag var och är humanist och ville bli journalist eller socionom. Jag sadlade dock om och kände ansvar för att kanske ta över gården och lyckades bli agronom.

Jag träffade min fru Ewa på luciabal på Lantbrukshögskolan, vi hade 3 fina år i Kalmar (och därefter) där jag var informationsansvarig på Kalmar lantmän.

Bonde på Erikstad och engagemang i C och LRF

1978 började jag arbeta tillsammans med min far på Erikstad med växtodling och skog. På gårdens styva leror odlades främst höstvete och med god hjälp av lantmännens traktorverkstad klarade jag trots en besvärande opraktiskhet driften hyggligt, därtill med besvärande överkunskaper i t ex lantbrukskemi och växtodling i bagaget…(jag bjuder lantmästarna på detta..). Det är härligt att vara bonde så länge ekonomin går ihop.

I början var det skönt att arbeta ensam med radiohörlurar som nödvändigt sällskap. Sedan engagerade jag mig i Centerpartiet i Linköping och i LRF, av både sociala skäl men framförallt för att kunna påverka samhällsutveckling och företagande. Min far var lite aktiv i Högerpartiet (nuvarande M) men jag gick åt vänster under studietiden, dock inte längre än till Centerpartiet. Jag uppskattade partiets miljö- och landsbygdsförankring, småföretagsinriktning samt hjärta för de svaga i samhället genom arbetet för grundtrygghet.

Snabbt efter hemkomsten och efter valet 1979 kontaktade jag jordbruksminister Anders Dahlgren (C) och fick förtroendet att vara hans informationssekreterare i regeringen Fälldin 2 till 1982. Utan tidigare ungdomsförbundsengagemang var detta en port till rikspolitiken som betydde mycket, naturligtvis. Jag tappade den onödigt stora respekt för denna som man lätt kan ha. Jag kämpade med liv och lust för både levande landsbygd och ett livskraftigt jordbruk samt var mycket aktiv i kärnkraftsomröstningsopinionsbildningen. Både min chef Anders, som var mycket bra, och jag ställde oss bakom partilinjen.

Generationsskiftet på gården genomfördes 1986 när min bror och jag köpte ut våra 2 systrar. I slutet på 1990-talet köpte jag även ut min bror, som nog skulle blivit en bättre bonde än mig men som med allt större flygerfarenhet istället lyckades få sitt drömjobb som flygkapten i Emirates i Dubai.

Min växtodlargärning stod på topp under 1980-talet. Genom att alla riksdagens partier förutom det färska Miljöpartiet genomförde Europas mest radikala avregleringsbeslut för jordbruket 1990 ”ställde jag om” gården till häststall och ridhus samt lade alltmer av åkern i träda för att sedan arrendera ut växtodlingen från 2005.

Radikalt och felaktigt riksdagsbeslut om jordbruket 1990, liksom också LRFs Spårbyte

1990 års beslut hade blivit helt förödande för svenskt jordbruk om det hade fullföljts, så att jordbruket hade fått konkurrera utan stöd på världsmarknaden från 1995. Det är absolut inget exempel på en lyckad avreglering, vilket ibland hävdas. Tvärtom, hade inte Sveriges EU-inträde återfört tullskydd och ersättningar så hade det svenska jordbruket drabbats av katastrofal utslagning, kapitalförstöring, nedläggning och extrem stordrift.

Under 1980-talet var politikerna tydliga med vartåt det lutade. Den motkraft som fanns var böndernas organisation LRF, som kunde mobilisera en folklig opinion och som riksdagen hade stor respekt för.

Överraskningen blev stor, hos både bönder och politiker, när LRFs ordförande Bo Dockered plötsligt proklamerade ett ”spårbyte”. LRF insåg att avregleringen var oundviklig, sa man, och ville hoppa upp på tåget.

Politikerna var förbluffade. Ingen, inte ens LRF, motsatte sig alltså en ensidig svensk avreglering av det svenska jordbruket.

Dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt uttrycker i sina memoarer sin häpnad över att LRF kastade in handduken, men socialdemokraterna tackade och tog emot och även Centerpartiet tvingades ställa sig bakom regeringens planer.

Visst fanns det delar i spårbytet som var förståeliga, att bondekooperation och bönder t ex måste bli mer marknadsinriktade. Däremot blev det förödande att den enda kraft som kunde ha bromsat de extremliberala politikerna, LRF, valde att kasta in handduken och i praktiken gav politikerna grönt ljus för ett marknadsliberalt experimenterade i full skala, som enda land i Europa.

Envis och stridbar i LRF och Centerpartiet

Jag hade tidigt engagerat mig i LRF på lokalavdelningsnivå, skrev motioner till riksförbundsstämman, och kände stor oro för mitt växtodlingsföretag och för det svenska jordbruket om vi som enda europaland skulle utlämnas till att konkurrera på världsmarknaden utan tullskydd och ersättningar.

Jag reagerade starkt på LRFs spårbyte och gjorde allt för att förhindra det, med debattartiklar, motioner och inlägg på länsförbundsstämmor. Men Bo Dockered hade valt väg och lyckades med sitt kraftfulla ledarskap att få med sig de med ledningen oftast lojala länsförbundsledningarna, så även i Östergötland.

Min besvikelse var stor och i protest blev jag informationsbyråkrat i 3 år på lantbruksstyrelsen (nuvarande Jordbruksverket) i Jönköping, dit jag mest dagspendlade 30 mil t o r. Mitt främsta minne därifrån är när jag i höjd med Braheborg i radion fick nyheten att skaraborgarna under ledning av Hans Jonsson (vilket förde honom till riksförbundsstyrelsen) blockerade myndigheten. Jag satt under dagen i en bunker tillsammans med myndighetens ledning och skickade med blandade känslor ut desperata pressmeddelanden som inte ledde till någonting.

Jag fick dock stöd av de flesta LRF-medlemmarna i Östergötland och min motståndskamp gjorde att jag till allmän överraskning blev föreslagen till LRFs länsförbundsstyrelse, och ett år senare till ordförande, efter hedersmannen Åke Björn som inte hade haft någon lätt sits mellan mig och Dockered. På stämman 1991 talade halva länsförbundsstyrelsen emot mig som ordförande men jag valdes ändå med bred majoritet.

Jag ser det som en stor merit att jag när jag slutade som ordförande 1999, och efterträddes av den förträfflige Anders Johansson i Nässja, rådde stor harmoni i både länsförbund och styrelse.

Jag valdes sedan in i LRFs riksförbundsstyrelse 1997. Under min tid i LRF stod både jag och östgötarna för en stark näringspolitisk linje, att LRF visst skulle utveckla marknad och möjligheter men att man också, eftersom de politiska spelreglerna var så avgörande för lantbruket, skulle kraftfullt driva på för rättvisa spelregler relativt bönder i övriga EU-länder.

Jag sågs säkert som besvärlig och envis av många i LRFs ledning, och det ryktet har jag fått leva med även i Centerpartiet. Det kan finnas fog för en sådan syn, även om jag bestämt hävdar att jag i grunden är konstruktiv och lojal och bra på att samla styrelse och medlemmar till ett gemensamt agerande. (det är precis så här memoarer kan användas, att oförblommerat frossa i sin egen analys och uppfattning!).

Naturligtvis har min ”bråkighet” berott på en stark övertygelse i sakfrågor, som jag inte vikit ifrån, mer om detta senare.

Huvudströmningen i LRF de senaste 25 åren har varit att tona ner LRFs näringspolitiska profil och istället lyfta fram företagandet och se och gynna dess möjligheter på alla tänkbara sätt. Jag är fullt med på det senare, men inte på bekostnad av det förra, så kan min opposition beskrivas.

Linköpings/Norrköpings News vill skandalisera mig..., och Ulf Kristersson!

(Tillagt den 10 maj. Lars Vikinge ger själv en intervju med nättidningen Fria Tider som av Expo beskrivits som högerextrem, främlingsfientlig och rasistisk, där han utvecklar sin kritik mot att jag svarat på frågor från Nyheter Idag). 
(Fel av mig. Det är nät- och papperstidningen Nya Tider som intervjuat Lars Vikinge, en tidning som Expo beskrivit som "Tidningen är djupt förankrad i den rasideologiska miljön och har kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen" samt "Nya Tider präglas av en hårdvinklad Kreml-vänlig rapportering parad med konspirationsteorier, inte sällan antisemitiska.").

Sedan jag på sociala medier redovisat att jag kommer att lägga ned min röst i riksdagsbeslutet om amnesti (gymnasiestudier) för 9.000 ensamkommande asylsökande som alla fått avslag i flera instanser och som alla uppgav sig vara under 18 år när de sökte asyl, så hörde mycket få medier av sig. Dagens Eko nämnde det. Min regionaltidning Corren ansåg som man oftast brukar att det faktum att en lokal riksdagsledamot - jag själv - avstod från att rösta i en högaktuell rikspolitisk fråga inte hade något nyhetsvärde.
(Den tidning som har nyhetspuls i länet är främst Folkbladet, de gjorde också en intervju!)

Nätsajten Nyheter Idag ringde och vill göra en intervju. Den drivs av Chang Frick, med bakgrund i bl a MUF och SD, numera borgerlig. Den har ansetts stå SD nära men betecknar sig nu enligt wikipedia som "libertariansk, allmänborgerlig eller liberalkonservativ".

Den lär ha ca 600.000- 1.000.000 unika besökare per månad enligt och jag har blivit intervjuad där någon gång tidigare, och blivit korrekt behandlad.

Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren medverkar där och Janne Josefsson på Uppdrag Granskning var intervjuad nyligen. Moderaternas partiledare Ulf Kristersson har intervjuats flera gånger i Nyheter Idag som ska vara med framöver när Kristersson springer i motionsspåret. "Det går alldeles utmärkt, säger en leende M-ledare".

Jag accepterade att bli intervjuad och skrev på Facebook detta: "Nättidningen Nyheter Idag, med lite blandat rykte, har gjort en korrekt intervju med mig kring mina tankar kring den svåra frågan om amnesti (jag anser ju att det i praktiken handlar om det) för ensamkommande asylsökande under 2015 till den 24 november. 
Var man barn under 18 finns skäl för det, men knappast för vuxna män mellan 20 och 30, är min summering. Artikeln är låst men jag har klippt in den i detta blogginlägg."

Linköpings/Norrköpings New är en intressant ny nättidning som sedan något år breddar den mycket begränsade mediafloran i Östergötland.

För några dagar sedan ringde journalisten Elisabeth Däljemar mig och gjorde en intervju, en rätt märklig intervju. Jag reagerade så pass starkt på hennes påståenden i sina frågor att t ex Medborgerlig Samling är ett högerparti som är emot invandring av muslimer (hon uttryckte sig ungefär så och faktiskt än mer drastiskt typ "muslimfientligt" att jag skrev ner hur jag mindes hennes frågor och mina svar, se nedan.

Nu skriver Däljemar i Norrköpings News ett försök till "skandalartikel" mot mig rubricerad: 

"

C-riksdagsman lägger ner sin flyktingröst och framträder på främlingsfientlig sajt

Regeringens plan om att låta ensamkommande flyktingbarn, som hotas av utvisning få stanna i Sverige för att studera har kritiserats hårt. Men nu backar Centern upp regeringspartierna S och MP. Riksdagsmannen Staffan Danielsson (C) från Östergötland, tänker dock gå emot partilinjen. Vilket han uttalat sig generöst om på Nyheter Idag, en sajt som klassas som främlingsfientlig."

Artikeln är lång och rätt korrekt, men som sagt starkt tendensiös i vissa påståenden.

Däljemar intervjuar också min gode vän i Centerpartiets Linköpingskrets Lars Vikinge som ger mig rätt stark kritik. "– Att ställa upp för en publikation som Nyheter Idag är minst sagt tveksamt – och då uttrycker jag mig milt. Jag skulle själv inte ta i den med tång! säger Centerns kretsordförande i Linköping, Lars Vikinge, som även poängterar att han inte ser något som helst problem i att 20-30-åringar går i skola tillsammans med 16-17-åringar."

(Tillagt den 10 maj. Lars ger själv en intervju med nättidningen Fria Tider som av Expo beskrivits som högerextrem, främlingsfientlig och rasistisk, där han utvecklar sin kritik mot att jag svarat på frågor från Nyheter Idag).
(Fel av mig. Det är nät- och papperstidningen Nya tider som intervjuat Lars Vikinge, en tidning som Expo beskrivit som "Tidningen är djupt förankrad i den rasideologiska miljön och har kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen" samt "Nya Tider präglas av en hårdvinklad Kreml-vänlig rapportering parad med konspirationsteorier, inte sällan antisemitiska.").

Partiledare för Medborgerlig Samling är Ilan Sadé, en utmärkt person som jag känner väl sedan hans tid som ordförande för Centerstudenter för rätt länge sedan. Han reagerar kraftfullt på journalisten Däljermars subjektiva uppfattningar om MED.

Även nya nättidningar kan alltså välja vinklingar som är main stream i "gammelmedia", som framgår. Vad säger ni som läser detta, borde jag likt Lars Vikinge inte ha tagit i Nyheter Idag med tång, eller gjorde jag rätt som Ulf Kristersson och Janne Josefsson när jag lät mig bli intervjuad!

"Från: Staffan Danielsson 

Skickat: den 3 maj 2018 11:59
Till: 'Elisabeth Däljemar' <elisabeth.daljemar@linkopingnews.se>
Ämne: SV: Intervjukontakt

Hej

Tack för intervju om att jag avstår i riksdagsomröstningen om gymnasiestudier.

Jag summerar några av dina frågor och påståenden i intervjun här nedan, har jag missuppfattat något får du gärna reagera.

Fråga: Är det fel att ensamkommande vuxna män går i gymnasium med tonåringar.

Mitt svar: Nej , det kan fungera givet att erforderliga resurser tillförs till berörda skolor och klasser.

Fråga: Hur kunde du låta dig intervjuas i Nyheter Idag som är främlingsfientlig?

Mitt svar: 20-25 % av medborgarna röstar på partier långt åt vänster eller höger, typ. Jag publicerar mig och blir ibland intervjuad i ”gammelmedia” , till säkert 98 % eller så. Jag väljer bort extrema vänster och högerorganisationer som AFA och Nordiska motståndsrörelsen.

Men jag läser ibland någon artikel i Flamman och proletären, och i Samtiden (SDs nättidning) och i Nyheter Idag. Jag har några gånger accepterat att bli intervjuad när Nyheter Idag har ringt. Deras läsekrets lär vara 600.000 läsare i månaden, enligt någon undersökning. De har en inriktning på migration med invandringskritisk approach, och benämns av wikipedia som högerpopulistisk. Tidningens redaktör Chang Frick vill beskriva tidningen som libertarian, borgerlig och liberaldemokratisk.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyheter_Idag

Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren lär medverka ibland och när jag kort kollade artiklar fann jag snabbt en intervju med Janne Josefsson från Uppdrag Granskning.  Visst kan man avstå från att varken läsa något i de tidningar jag nämnt och vägra alla intervjuer.  Jag tror dock att man som politiker bör bevaka omvärlden och även någon gång kunna svara på frågor även från tidningar i ytterkanterna men inte över gränsen. Var denna går bör dock alltid kunna diskuteras.

Fråga: Men du låter dig allt bli intervjuad av Nyheter Idag, och du har kritiserat en kommun som avskedade en lärare som deltagit i demonstrationer med Folkets demonstration. Det finns de som menar att du själv är framlingsfientlig, stämmer det?

Mitt svar: Jag är en varm humanist och Centerpartist sedan 1970-talet. Jag står verkligen upp för att Sverige ska stå upp för asylrätten och kraftfullt bidra till FNs humanitära insatser med mycket mera. Jag har sedan ca 2012 hävdat att Sverige som litet land i norra Europa, och när Schengen medför fri rörlighet mellan EU-länder, inte kan föra en väsentligt mer generös asylpolitik än övriga EU-länder. I Åsiktskorridorens Sverige gav detta mig stark kritik för att vara främlingsfientlig, brun och rasist, typ. Jag blir väldigt upprörd över dessa helt ogrundade lögner.

Idag är Sveriges migrationspolitik mer restriktiv än jag föreslagit men de partier som drivit igenom detta stämplas inte som främlingsfientliga eller bruna.

Fråga:Men hur kunde du försvara läraren Annelie Sjöberg som köptes ut från sin lärartjänst i Söderköping efter att ha deltagit och talat på Folkets demonstration några gånger?

Mitt svar: Jag lärde känna Annelie som lärare och centerpartist i Söderköping. Hon medmodererade ett tag några debattforum på Facebook med mig och några andra. Hon deltog i några demonstrationer med ”Folkets demonstration” som jag inte vet så mycket om mer än att det var motdemonstranter och bråk. Jag hade helt avrått henne att delta om hon frågat om det, men nu deltog hon och talade om feminism. Jag är kritik mot Söderköpingskommun som tydligen ansåg att det inte var förenligt med att vara lärare där och att på sin fritid delta i Folkets demonstration. Jag uppfattar Sveriges demokrati som så att sköter man sitt jobb så ska man inte avskedas om man använder sina demokratiska rättigheter på fritiden inom ramen för vad som är tillåtet enligt våra lagar.

Fråga: Men hur lämpligt är det att någon som t ex gjort som Annelie, eller som är Sverigedemokrat, eller som är med i Medborgerlig samling, som är ett högerparti som är emot invandring av muslimer, undervisar elever som kommit som flyktingar hit eller har dessa som patienter?

Mitt svar: Du påstår alltså att de som sympatiserar med t ex Sverigedemokraterna eller med Medborgerlig samling (och kanske med kommunister och vänsterpartister?) därmed inte borde få arbeta i skolor och på sjukhus, eller i äldreomsorg osv, eftersom deras åsikter är oacceptabla och att det inte är rätt mot de nyanlända att de får undervisas eller vårdas av männsikor med de åsikterna? Och vad är ditt belägg för att Medborgerlig samling är emot invandring av muslimer? Min uppfattning, åter, är att Sverige är en demokrati med åsikts- och yttrande- och mötesfrihet, och att vi inte belägger människor som sköter sina jobb korrekt med yrkesförbud eftersom de har fel åsikter. Det har andra samhällstyper gjort med förfärande resultat.

Min syn på det vägval som jag menar att Sverige står inför i migrationspolitiken, samt min redovisning av varför jag kommer att att lägga ned min röst i omröstningen om amnesti till en spcicik grupp asylsökande som alla fått avslag finns här:

http://staffandanielsson.blogspot.se/2018/04/sverige-maste-valja-vag-i.html

Mvh

Staffan Danielsson"

Portad från Facebook..Viktigt med debatt över alla gränser...

Tillagt 12.34 den 11 januari:

Kanske har jag en fördel av att vara riksdagsledamot vars ilska och upprördhet får mer spridning än för andra, tack ändå alla som har reagerat och diskuterat denna viktiga fråga, om en avstängning från facebook är något som bara berör facebook och användaren eller om det är en större fråga där det är ett hårt straff att berövas sina möjligheter att samtala via nätet med släkt, vänner, bekanta och medborgare i det monopolliknande värld där Facebook skickligt har skaffat sig en enormt stark ställning.
Den ställningen kräver transparens och öppenhet och att eventuella avstängningar ska göras först i sista hand och när det är absolut nödvändigt.


"Du är inte längre begränsad från gå med och göra inlägg i grupper.

BEGRÄNSNING INAKTIVERAD

Restriktionen har upphävts

Idag

Du är inte längre begränsad från gå med och göra inlägg i grupper.

Mer information"

(Dagens Opinion skriver om min avstängning från facebook).

(Tillagt 1051 den 11 januari: Adam Slottner Mer konstigheter: en vän som försöker dela det här inlägget får meddelande om att det inte går!

Hantera

Gilla

 · Svara · 2 min.

Staffan Danielsson Aha, viktig info. Jag är alltså både avstängd från att samtala med medborgare som har facebook (60 %?) i grupper (jag kan "gilla", tror jag), jag får i nåder göra inlägg till mina vänner på min egen FB-sida men dessa får alltså inte delas av andra. Nu börjar jag bli upprörd.."

(Och DN skriver.) Och Dagens opinion skriver. Och Land Lantbruk skriver. Och Corren skriver: Och ATL skriver. Och Nyheter idag skriver, de var först igår kväll.
Flera skriver sedan min avstängning hävts: Corren skriver, Landlantbruk skriver, Henrik Barvå skriver i NWT, som själv drabbats,

................................................................................................................................. Jag har just publicerat detta inlägg på min Facebookssida, se nedan.

Jag har plötsligt blivit portad av Facebook från att göra inlägg och kommentarer i grupper. Jag är säkert en av riksdagens mest aktiva ledamöter i sociala medier, på blogg, Facebook och Twitter. Jag uppskattar dialogen med andra och hoppas de gör detsamma.

Jag postar dagligen inlägg och gör kommentarer i ett antal FB-grupper, både de som jag själv modererar tillsammans med medmoderatorer, Politisk Centerdebatt, Centervänner PolCV, Politisk Allmändebatt, Politisk Linköpings- och Östgötadebatt, Svensk lantbruks- och livsmedelsdebatt, Rätten till en värdig död - diskussionsforum. (välkomna dit!).

Och jag postar också i några andra intressanta grupper som Alliansens vänner, Politisk debattgrupp från höger till vänster, socialliberal debatt m fl. Funnes det några debattgrupper där man kunde diskutera med de rödgröna vore det utmärkt men de verkar mest vilja diskutera bara för sig själva,vilket jag beklagar.

Sverige behöver diskussionsforum med debatt över blockgränserna och jag kan rekommendera Politisk Allmändebatt, välkommen dit!.

Min avstängning kan kanske ha koppling till att man inte samtidigt ska diskutera samma fråga genom samma inlägg i olika grupper. Varför inte, är inte det en av själva poängerna med FB? Det är ju då det blir spänst med olika infallsvinklingar.

Det kan också vara så att någon eller några anmält mig för att vara för aktiv på Facebook, eller kanske inte deltar mina åsikter. Skulle Facebook då agera är det allvarligare.

"Jag skulle gärna posta det här inlägget i flera FB-grupper, men är ju plötsligt avstängd, min egen tidslinje fungerar dock än..; Facebook är en dominerande samtalsarena på nätet för typ de flesta svenskar.

Man har typ en monopolliknande ställning.

Det ger FB ett stort ansvar för att sköta verksamheten med integritet och likabehandling, öppenhet och tydliga regler.

Jag driver själv, med medmoderatorer flera FB- grupper och vet behovet av datt är finns närvarande moderatorer, annars kan diskussionen spåra ur.

Så naturligtvis måste FB ha kontroll så att inte sajter och personer som sprider hot, hat och terror ( typ) får fortsätta göra det.

Jag har själv i kammaren med justitieministern i december diskuterar hot, hat och typ terror mot en enskild minkfarmare utanför Falkenberg, där t ex inte FB-sajter släcks ner utan ligger kvar med sitt innehåll.

Där kan FB sätta in sina krafter, mot hot, hat, terror och extrema åsikter typ rasism.

Samtidigt måste FB agera varsammare när man plötsligt stänger av t ex mig, och andra, utan anledning. Och utan att lämna besked om varför och utan att man kan få kontakt.

Att beröva någon som diskuterar inom alla rimliga anständighetsramar sin möjlighet att diskutera med andra och utdöma kortare och längre avstängningsstraff utan motivering, det måste upphöra.

Jag är aktiv och gör inlägg i de grupper som jag själv modererar, men också i ett mindre antal andra. Jag har uppfattat att det ligger i själva grundkonceptet med Facebook. Jag har inte ändrat mitt beteende, men avstängs plötsligt.

Kanske FB har ändrat sina regler, men utan att meddela mig?

Kanske trycket från makthavare mot ”fake news” och på att vidta åtgärder ligger bakom?

Jag vet inte, jag inser att FB måste ha kontroll men den bör riktas mot de som sprider hot, hat och terror, och mot extrema åsikter typ rasism, och inte mot de som via FB samtalar med varandra inom ramen för yttrandefrihetens gränser."

Riksdagsomröstning i C-Ög, jag kandiderar!

För 5 år sedan kandiderade jag till riksdagen som 2:a på östgötacenterns riksdagslista. Jag stödde Lena Ek, som var etta, men gjorde ändå en liten personvalskampanj. 12 % av alla som röstade på Centerlistan i valkrets Östergötland kryssade mitt namn, vilket naturligtvis gjorde mig stolt och hedrad. Mitt bästa kryssresultat nånsin (2006 hade jag nog runt 7 %, 2010 10  % och så 2014 12 %).

De två första åren toppade jag listan men trots andraplatsen 2014 ökade antalet kryss för mig. Lena Ek var dock outstanding med hela 16 % som kryssade henne.

Jag gjorde ett blogginlägg den 26 juli 2014 betitlat "Varudeklaration Staffan Danielsson, för kryssbenägna i riksdagsvalet..!"

Om jag skulle kandidera ännu en gång för mandatperioden 2018-2022 så skulle jag kunna hänvisa nästan ordagrant till den varudeklarationen, jag står för precis detsamma även idag!

Men ska jag kandidera, jag är ju 70 bast..? 

Jag, och min fru och familj, har funderat och pratat kring detta under vintern. Så småningom landade vi i ett beslut som vi är väldigt trygga i. Jag har en god hälsa (peppar, peppar) och ett fortsatt starkt politiskt engagemang för Sverige, Centerpartiet och Östergötland. Jag anser mig ha stor nytta av min erfarenhet och i riksdagen är tyvärr erfarenhet en stor bristvara, vad gäller unga äldre över 65!

Så jag står till förfogande som riksdagskandidat, anser medlemmar, parti och väljare att jag kan bredda en riksdagslista och göra nytta i riksdagen en period till så är jag beredd att satsa helt och fullt på det. 

Min regiontidning Corren skrev om mig på familjesidan och var lite brydd att jag hellre pratade framtid än dåtid. 

Tidningen Senioren och Länstidningen Östergötland gjorde också stora intervjuer. 

Hur det än blir med mig så kommer Centerpartiets riksdagslista i Östergötland att bli stark med mycket goda kandidater med stor bredd. Vilka är de då? Ja, medlemsomsröstningen börjar imorgon och håller på till den 30 september, här är en länk till kandidatpresentationen.

Alla våra över 1500 medlemmar har fått ut en fyllig skrift och de flesta, hoppas jag, ska rangordna 7 stycken de håller på i alla 3 valen. 

Hade du varit medlem för någon månad sedan hade du också kunnat rösta (nu får det bli nästa gång i så fall), som medlem stärker du svensk demokrati genom att våga stärka ett bra parti, du får bums tillgång till kommungruppernas möten och till vår mycket fylliga medlemsinformation på Centerpartiet.se där också vårt utmärkta intranät finns fullspäckad med information och diskussionsmöjlighet. 

Där kan du också längst ner enkelt anmäla dig som medlem för bara 150 kr per år!

Eller göra så här: 

Du kan ansöka om medlemskap på tre olika sätt.

1. Fyll i formuläret nederst på Centerpartiet.se. Eller
2. Skriv Centerpartiet (mellanslag) personnummer (mellanslag) mejladress och skicka till 726 72 så får du en avi på 150 kr hem i brevlådan. Eller:
3. Skriv ditt personnummer, mejladress och swisha 150 kr till nr 123 421 85 33.

Pris för visat civilkurage!

Jag är naturligtvis hedrad över att erhålla ett pris för visat civilkurage, och tackar 16 juni-stiftelsen ("Finn Bengtsson-priset"). Motiveringen är ju deras ord och analys.

Jag är en varm humanist och det har varit mycket tungt att av t ex min egen regiontidning beskyllas för främlingsfientlighet. Nu stöder, eller accepterar, tidningen dagens än mer restriktiva migrationspolitik, men utan att ge mig någon upprättelse. Så kan det vara.

Jag är en lojal riksdagsledamot i det lagarbete som är nödvändigt för att kunna hålla ihop och t ex stödja sin regering. Under allianstiden stödde jag ju konsekvent mitt parti och regeringen.

Men det kan finnas någon viktig fråga där man inte kan följa sitt parti, för mig den mycket öppna asylpolitiken fram till hösten 2015. Jag har drivit på för en anpassning i EU-riktning och anser att verkligheten har givit mig rätt.

Även i andra mindre frågor är det viktigt att kunna driva på för ändring, jag gör det t ex i frågan om rätt till dödshjälp.

Förr fanns ett utrymme för riksdagsledamöter att diskutera t ex moral/etiska frågor och lägga gemensamma motioner. Det är nu nästan stängt och bör öppnas igen, menar jag.

Jag diskuterar mycket på sociala medier med medborgarna till ömsesidig glädje och nytta, tror jag, och hoppas att t ex de debattforum på Facebook som jag medmodererar ska fortsätta att växa som livliga och meningsfulla forum.

Årets pristagare utav Finn Bengtsson-priset, för ett visat civilkurage, Staffan Danielsson. 

Motivering lyder :
Motivering till att Staffan Danielsson (C) får motta årets ”Finn Bengtsson-pris” av 16 juni-stiftelsens styrelse för visat politiskt civilkurage.

”Staffan Danielsson har som politiker en genuin förankring i den folkrörelse som var upprinnelsen till att Centerpartiet en gång bildades. Alla partier genomgår förändringar i den förda politiken, och detta är i grunden oftast bra. Men det finns också risker att ett partis tidigare kärnvärden som nu ifrågasätts kan komma att medvetet marginaliseras på ett ibland ganska arrogant sätt i en sådan process. Då är det viktigt att de som upplever sig fortsatt vara bärare av sådana åsidosatta politiska kärnvärden kan, vill och vågar stå upp för dem även när de hamnat i kraftfull motvind inom partiet.

Staffan Danielsson har i olika sammanhang visat prov på en sådan förmåga att stå upp för tidigare centrala värden i sitt parti när ledningen velat något helt annat. Detta har kostat honom personliga problem, som att inte ens få vara med på sin partigrupps obligatoriska möten i riksdagen, trots att han bär ett starkt mandat för detta från sitt eget valdistrikt.

I andra frågor åter, har Staffan Danielsson visat prov på en annan typ av civilkurage, nämligen att driva delvis inopportuna frågor av egen fast övertygelse mot ett svårt motstånd, som dock till slut genom envishet, ihärdighet och just civilkurage byggd på övertygelse, övervunnits då han sedermera fått igenom sina idéer och förslag på en nationell Centerstämma.

För dessa olika påvisbara agerande som har de gemensamt att de krävt mod, tålamod och civilkurage, är det en enig 16 juni-stiftelses styrelse glädje och stolthet att utse Staffan Danielsson till mottagare av årets ”Finn Bengtsson-pris” från 16 juni-stiftelsen för visat politiskt civilkurage.

Onsdagen den 14 juni 2017, för 16 juni-stiftelsen:

Andreas Björklund
Marietta de Pourbain Lundin
Sylvia Nilsson
Finn Bengtsson

Corren refuserar och svarar inte på relevanta frågor, tyvärr

Jag har tyvärr ett spänt förhållande till Correns ledarskribent Christian Dahlgren. 

Jag har föreslagit ett möte för att diskutera och reda ut, vilket har avvisats.

Corren är en helt dominerande tidning i mellersta och västra Östergötland. Dess ledarsida tycker väldigt mycket, men det är sällan som dess uppfattningar diskuteras genom att repliker tas in. 

Jag tycker att Corren i kraft av sin dominerande ställning har ett ansvar för att bejaka och inte strypa debatt med anledning av det man tar ställning för.  Detta ansvar gäller ju generellt för dominerande regionaltidningar, och min tro är att andra tar ett större ansvar än Corren, rätta mig om jag har fel.

Min debattartikel nedan om att terrorresor kriminaliseras, vilket jag krävde redan 2013, samt att Cooren i färska ledare intar divergerande ståndpunkter om migrationspolitiken, refuseras nu med argumentet att jag tidigare (2013?) fört fram samma ståndpunkter vilket inte tillför debatten någonting (till skillnad mot Corren som regelbundet för fram olika och samma ståndpunkter utan några problem alls). 

För att väcka uppmärksamhet kring var Corren står i den fråga jag ställer återstår för mig endast att skriva på sociala medier och att via pressinfo se om media kan ha intresse av att spegla hur Corren utnyttjar sin dominerande ställning, jag diskuterar gärna med ledarskribent, chefredaktör eller publisher.

Staffan Danielsson,

Vi avböjer publicering eftersom det inte tillför debatten någonting och samma ståndpunkter har du redan tidigare fört fram i Corren.

Christian Dahlgren

Från: Staffan Danielsson [mailto:staffan.danielsson@riksdagen.se]
Skickat: den 24 april 2017 15:13
Till: Christian Dahlgren <Christian.Dahlgren@ostgotamedia.se>
Kopia: CO Debatt <debatt@corren.se>
Ämne: debattartikel terror, migration och Corren ledare.

Hej  ledarskribent Christian och debattredaktör Daniel.

Denna debattartikel hoppas jag få publicerad på ledarsidan, men jag kan ju även acceptera debatt- eller insändarplats.

Jag skulle dock bli ledsen/arg om den inte publicerades, jag tycker att min fråga är relevant.

Vänliga hälsningar

Staffan Danielsson

Jag skrev hösten 2013 en motion till riksdagen betitlad ”kriminalisera terrorresor”. Den handlade just om det som nu (2017) regering och riksdag i partiöverläggningar vill överträffa varandra i att föreslå och besluta.

Jag välkomnar att Sverige äntligen är på gång med att införa och skärpa straff för de som på olika sätt engagerar sig för att stödja terrororganisationer som IS/Daesh och Al Quaida och liknande.

Det var illa, dock, att en enhällig riksdag 2014 avslog min motion och hänvisade till att befintliga lagar var tillräckliga samt att man arbetade på EU-nivå med frågan.

Jag fick kritik för min motion, som alltför inriktad på att straffa, typ. Idag tycker ”alla” som jag gjorde då.

Det här skedde samtidigt som jag ville att Sverige skulle anpassa sina asylregler i EU-riktning vilket också renderade mig stark kritik från olika håll, bl a flera ledare i Corren som istället förespråkade mer generösa asylregler.

De senaste åren har även här flera stora riksdagspartier närmat sig mig och t o m gått längre i att skärpa asylregler än vad jag då talade för.

Men var står Corren idag i denna fråga?

Man har nyligen i flera ledare hyllat Stefan Löfvens statsmannaskap och förmåga att fatta svåra beslut, t ex om skärpta asylregler.

Men den 18 april lät Corren och Christian Dahlgren som 2013. Sveriges skärpta asylregler innebär ett ”skandalöst moraliskt haveri” och ett ”kolossalt ekonomiskt oförnuft” och Sverige borde återgå till vad som gällde tidigare, typ.

Är det rätt uppfattat?

Staffan Danielsson

Med vänliga hälsningar

Staffan Danielsson

Riksdagsledamot (C)

Östergötland

Mobil; 0725-587721

Epost; staffan.danielsson@riksdagen.se